Aningslöshet resulterar i svensk förvåning

.
Med svenska mediaögon, och svenska politikerögon, är förstås det brittiska valresultatet ett utslag av anarki, oberäknelighet och oordning. I andras ögon är det ett utslag av hyggligt fungerande demokrati.

Som vanligt får man säga, är svenska media förvånade över att valresultatet ”slagit fel” i Storbritannien. Eller rättare sagt hur opinionsundersökningarna inför valet slagit fel. Men så brukar det vara i länder med hyggligt fungerande personvalssystem, i vilket väljarna har utslagsrösten. Så fungerar det varje val i Finland. Där får normalt 1/3 av de förtroendevalda se sig om efter nytt arbete. Men svenska media är inte nämnvärt intresserade av Finland.

Annat är det i det totalitärt styrda Sverige där totalitarismen vart fjärde år väljer om sig själv utan nämnvärd inblandning från väljarna. Här konfirmerar bara ”valresultatet” den i förväg bestämda ordning som ”opinionsundersökningarna” redan vant väljarna vid.

I Sverige är en politiker utan åsikt garanterad god och trygg försörjning fram till sin död, utan krav på att uträtta något av värde för nationen och befolkningen. På sin höjd behöver en svensk politiker då och då ge ifrån sig lite floskler som gläntar på dörren till en avgrundsdjup okunnighet. Som när Sven-Erik Bucht uttalar sig utan manus, nu senast i debatten ”Ett Sverige” i SVT i förrgår, när han uttalade sig om IT-utbyggnad och jämförde med hur elektrifieringen av landet gick till, röjande att han inte hade en aning om hur det egentligen gick till. Jag tror inte att han medvetet ljög. Han uttalade sig istället pompöst och självtillräckligt utan att ha några som helst kunskaper på området. Det sprider myter, förankrar en felaktig historisk förståelse, när helt okunniga människor utses till ministrar. Den som saknar specialistkunskaper vill ju gärna tro att inte en minister är en okunnig nolla utan att han verkligen vet vad han talar om - eller har vett att tiga.

Det är en ödets ironi att Sven-Erik Bucht nu är landsbygdsminister och orerar okontrollerat om vår döende landsbygd och nedmonteringen av dess infrastruktur. När Sven-Erik var kommunpolitiker i Haparanda tog han död på den lokala ekonomiska självständigheten genom att flytta all handel till nationella kedjor, utanför staden, dödande den lokalt ägda handeln inne i det numera döda centrumet. En redan upp över öronen skuldsatt kommun byggde parallella vägbelysningsanläggningar för att få död på det lokala elverket.

Förmodligen vet få, att när övriga Norrbottens-kommuner lät människor gemensamt bygga lokala fibernät med statsbidrag, ganska snarlikt hur elektrifieringen av landet gick till, sprang Sven-Erik med IT-bidraget till Telia, utan krav på prestation. Där rann pengarna till psykopaterna via den forna Sovjet-maffian och Telia plockade ned fungerande teleledningar, lämnande människorna utan kommunikationer. Och så har idioten mage att säga att man inte ska bygga infrastrukturen gemensamt på landsbygden utan istället göra som när landet elektrifierades.

Sveriges landsbygd elektrifierades genom gemensamma initiativ. Så sent som på 1950-talet fanns ännu över 3000 allmännyttiga eldistributionsföretag, flertalet belysningsföreningar, i landet. De har genom våra politiker, främst nationalsocialdemokrater, men utan inblandning från övriga, förbytts i 3 st egennyttiga monopol utan vare sig pionjäranda, osjälviskhet eller för den delen kompetens.

Södertälje fredagen den 8 maj 2015
Mikael styrman
.