.
Länge har jag förundrat mig över att vi haft organisation av krishantering, krisgrupper och krismottagning för i stort sett vad som helst som man har anledning att förvänta sig i livet, och framför allt i jobbet. När brandkåren släckt bränder, ambulansen hämtat patienter och poliser gripit bovar, har ett ständigt återkommande inslag varit dessa krisgrupper, för människor som inte är i kris utan främst i kontakt med verkligheten.
Även om det bara är en mindre del av alla migranter som är flyktingar lär det vara tillräckligt många för att traumavården ska slå i taket. Plötsligt ska man hantera människor i stort antal, med riktiga trauman i bagaget, dessutom på främmande språk. Det blir naturligtvis inte lika roligt som den låtsasvård som hittills fyllt ut den riktiga vården. En effekt man kan förvänta sig blir förstås att låtsasvården som riktat in sig mot svenskar kommer att upphöra på grund av resursbrist.
På minussidan hamnar naturligtvis att låtsasvården som riktat in sig mot svenskar åtminstone delvis kommer att ersättas av låtsasvård av nysvenskar som inte är i behov av traumavård, men snabbt kommer att finna att det är ett sätt att skaffa sig fördelar.
En annan effekt som man kan förvänta sig, är att svenskar som vill komma iväg tidigt till dagis och till affären, kommer att prioritera lätta okomplicerade, egentligen inte vårdbehövande fall, framför de svåra, krävande och kanske skrämmande fallen. Följden kan därför sannolikt bli, att fel patienter prioriteras av vården - de bekväma kör om de obekväma och resurskrävande.
Södertälje torsdagen den 15 oktober 2015
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
För att inte tala om vilket behov av krisstöd och terapi terapeuterna
själva kommer vara i behov av när de snart kommer konfronteras
med verkligt traumatiserade människor som är en direkt produkt
av amerikansk utrikespolitik.
Estonia förlisningen är förvisso en tragedi av ett slag vi ej
är vana vid i Sverige där sådant inte kan hända eftersom
transportstyrelsen förbjudit all form av fartygskatastrofer.
Jag har inte riktigt koll på statistiken över drunknade migranter
på Medelhavet det senaste halvåret, men att det i snitt måste handla
om i runda tal ett par Estonia i månaden verkar rimligt.
Nu kommer givetvis inte alla som själva simmat bland sardinerna
eller sett sina anhöriga drunkna, just till Sverige, men säkert
tillräckligt många för att kunna ge ett antal terapeuter egna
diagnoser och förtidspension före 35 år fyllda.
Guldläge för terapeuter alltså!
/ fänrik Stål
Kristerapeuterna blir nästa krisbransch, efter att ha fått riktiga klienter.
Skicka en kommentar