.
Våra ryggradslösa krutuppfinnare till allianspolitiker lobbar hårt för att Sverige ska gå med i NATO. Det görs gällande att det, och endast det, kan skydda Sverige från ett angrepp från Ryssland, vilket annars, som det får förstås av propagandan, skulle vara omedelbart nära förestående. Jan Guillou skrev om detta nyligen i Aftonbladet och det på ett utmärkt sätt. Sverige är skyddat från anfall för att Ryssland helt enkelt inte har någonting att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom kan man säga, skulle det innebära att skaffa sig en massa problem om man ockuperade Sverige, särskilt efter hur alliansen och sosseriet har kört landet i botten.
Sanningen är krigets första offer heter det.
Det är därför inte konstigt om det skiljer sig en del i rapporteringen från kriget i Syrien. Men nu är saken verkligen ställd på sin spets. Ryska ”Russia Today” rapporterar om stora ryska framgångar i insatserna mot IS. Svenska media säger och skriver inte ett ord. Däremot ägnar sig svenska media åt ingående navelskåderi gällande den drönare som damp ned i backen vid den Syrisk-Turkiska gränsen.
Man behöver inte vara mycket konspiratoriskt lagd för att dra slutsatsen att det stora svenska intresset för drönaren och det uteblivna intresset för krigföringen, beror på svensk anpassning till amerikanska önskemål och på att ryssarna faktiskt, så här långt, har betydande framgångar.
Det väcker frågan vad amerikanerna sysslat med i månader med sitt ”phoney war”? Det ser onekligen ut som en upprepning av det låtraskrig som de allierade bedrev under merparten av Andra Världskriget. Etablerat är att det pågick från den 3 september 1939 till den 10 maj 1940. Men egentligen är det nog mer rätt att påstå att det pågick ända fram till den 6 juni 1944. Må vara att man kanske bör skilja perioderna åt med olika namn. Kanske korta och långa låtsaskriget, eller stora och lilla? Den amerikanska krigspropagandan utövar kanske ännu för stort inflytande över oss för att vi ska kunna föra en nyanserad diskussion om saken?
USA har med andra ord nu låtsats bekämpa IS i månader, men istället försörjt dem med vapen och sannolikt även producerat merparten av deras bestialiska propagandamaterial. Ni minns, de där filmerna i vilka man skär halsen av folk. En följd av detta har blivit de stora flyktingströmmarna till Europa. Allt för att det extremt oljetörstiga men konkursmässiga USA, ska kunna stjäla oljan och för att psykopaterna i deras militärindustriella komplex ska kunna sko sig på andras misär.
- Gör det USA till Europas vän eller fiende?
- Vad gör det Europas ledande politiker till?
Södertälje tisdagen den 20 oktober 2015
Mikael Styrman
.
3 kommentarer:
Det vore intressant om du kunde precisera lite mer vad du menar med "Låtsaskrig".
Jag funderar lite kring vk2 och striderna mellan USA och Japan
i stilla havet. Vad är din uppfattning om detta Mikael?
Givetvis måste Pearl Harbour anses vara en lite för perfekt
genomförd attack för att bara kunna skyllas på "otur" eller ens
gränslös inkompetens. Nej, man ville säkert vrida opinionen till
krigshetsarnas och i förlängningen rustningsindustrins fördel
genom att skapa bilden av en kompetent, hänsynslös, fullständigt
fanatisk fiende som drevs av fanatism och ren ondska...
Inget är således nytt under solen! Problemet i fråga om kriget
och japanerna i Stilla havet var möjligen att de lite för väl,
i just denna kontext passade in på beskrivningen man ville ge sken av.
Nå, det gav förvissa tillfälle till ett par kärnvapentest med
civilbefolkning som testobjekt, så det amerikanska etablissemanget
bar det säkert med jämnmod att pojkar ur arbetarklassen kom hem
i kistor, inte kom hem alls, eller önskade de inte kommit hem alls
från detta "stillahavsäventyr".
Allt är sig alltså likt, och om ärkeskurken påstås vara Kejsare eller
Mulla har mindre betydelse, och vad är väl en öken annat än ett hav
bestående av sand?
/ fänrik Stål
Till ”fänrik Stål”:
Den amerikanska samhällseliten, åtminstone stora delar av den, ville tidigt gå in i Andra Världskriget, men det fanns inte folkligt stöd för det och det fanns inte heller stöd för det i de politiska församlingarna. Vad göra? Amerikaner är handlingskraftiga och duktiga propagandister.
Det är en officiell hemlighet att USA systematiskt provocerade det råvaruhungrande Japan att angripa USA genom att skära av japanernas tillgång till olika för dem viktiga råvaror. När angreppet mot Pearl Harbor skulle ske, hade den amerikanska statsledningen rikligt med indikationer om vad som var på gång, men gjorde en läggmatch för att japanerna skulle få till det ordentligt.
Det som hindrar det från att bli en officiell sanning är de skoningslösa trakasserier som den råkar ut för som är för mycket intresserad av sanningen i USA. Ingen verksam med forskning kan behandla ämnet och ha karriären kvar. Det är lika otänkbart som att i dåvarande Sovjetunionen forska i kommunismens, exempelvis Stalins folkmord.
9/11 var så nära en blåkopia av Pearl Harbor som det går att komma, utan att göra något helt identiskt. Det mesta talar för att det var en helt amerikansk false flag-operation av Pearl Harbor-karaktär.
Alla diktatorer behöver yttre fiender.
Alla diktaturer älskar att utmåla sig som demokratier.
Alla länder med stor och inflytelserik vapenindustri behöver krig.
All vapenindustri blir inflytelserik på grund av de stora mutor de betalar till politiker.
Skicka en kommentar