.
…hittar ibland ett korn, brukar det heta. Talesättet är i hög grad applicerbart på den svenska regeringen. Inte nödvändigtvis heller begränsat till regeringen Löfven, även om jag nu ska uppehålla mig vid den.
Regeringen fick en tveksam start. Det var allmänt bekant att i regeringen även togs in fullblodspsykopater och skurkar. Inte roligt för dem som inte hör till dessa kategorier. Alliansens skräck, för att fortsätta regera med många obekväma beslut framför sig, hjälpte regeringen Löfven till makten. Ett åsidosättande av grundlagens intentioner gav minoriteten majoritetens inflytande - i strid med grundlagen.
Regeringen Löfven har fullföljt tidigare regeringars tradition att inte ens våga ta med tång i rättsröta och korruption i den offentliga förvaltningen. Säkert är det åtminstone delvis föranlett av att regeringen närstående intressen drar personlig nytta av båda fenomenen.
Den riktigt stora katastrofen har man naturligtvis gjort på immigrationsområdet som, om man inte vill vara helt snäll, skulle kunna sammanfattas med, att det som kan göras fel, också har gjorts fel. Det stämmer åtminstone utmärkt på regeringschefens insatser på området. Alla media har under lång tid dominerats av regeringens äventyr på immigrationsområdet. Det skulle därför både vara opåkallat och bära för långt, att här behandla frågorna annat än i förbigående.
Men på ett område har regeringen gjort ansatser till en hederlig insats - utrikespolitiken. Må vara att man inte alltid orkat i mål, men man har åtminstone försökt. Ett sådant är relationen till skurkregimen i Saudi-Arabien. Nu tycks även den insatsen solkas av att man gör en desto svagare insats i fråga om Väst-Sahara och Marocko. Insatser mot inblandning med olika skurkstater tycks dock inte stå till närmelsevis lika högt på agendan, som viljan att få en plats i FN:s säkerhetsråd, för att där fungera som amerikanska stödtrupper.
Desto mer förvånande var det, att inte regeringen ställde upp med JAS-plan för att bomba araber till evigheten - paradiset eller helvetet utifrån egna förtjänster, eller terrorsektens funktionärers utfästelser. Man får väl förmoda att beslutet påverkats av insikten om att problemen i Frankrike inte har särskilt mycket med problemen i Syrien att göra?
Just det avslaget blir inte mindre märkligt av att både Frankrike och USA framställde en begäran om ”hjälp”. Det är ju svårt för en utomstående att veta, men man måste åtminstone tänka tanken att alltihop var arrangerat. En fejkad ”begäran om hjälp” från USA, som Sveriges regering får svara nej på, för att demonstrera sin självständighet…? Fejk eller inte så ser det ju i alla fall bättre ut än att alltid svansa framför jänkarna, hur tokiga order de än delar ut.
Emellertid verkar ledande företrädare för oppositionen inte så roade. De hade hellre skickat JAS-plan för att mörda lite araber godtyckligt. Och kanske hade man gärna sett att vi fått igång lite terrordåd i Sverige också, så att vi framstår som riktiga amerikanska allierade?
Men det kan gå att tillfredsställa alla parter i denna fråga. Svenska parlamentariker och/eller regeringsledamöter har tidigare, när jänkarna har haft charmoffensiv, fått besöka amerikanska hangarfartyg, flyga stridsplan och bli fotograferade i ”häftiga” sammanhang. Det torde väl inte vara omöjligt att rikta en förfrågan till USA, om huruvida de missnöjda allianspolitikerna också kan få besöka ett hangarfartyg och kanske delta i ett bombuppdrag över Syrien eller Irak. Som krona på verket kanske de till och med kunde få trycka på bombfällningsknappen och själva döda lite araber. Alla som framgångsrikt deltar i uppdrag kanske kunde få ett diplom om genomfört anti-terroruppdrag, med uppgift om hur många de lyckades döda. Det skulle förstås smälla högt om det var undertecknat ”Barack Obama, Fredspristagare”.
För att öka uppdragets attraktivitet kunde kanske den som lyckas döda flest få ett presentkort som berättigar innehavaren att få vara med och fälla bomber över franska getton, sedan, när det blir aktuellt. Det är ju trots allt från de ointegrerade franska gettona, och inte från Syrien eller Irak, som de franska problemen emanerar. Självfallet bör presentkortet vara undertecknat av, och överlämnas av, republikens president Francois Hollande, i Paris den 14 juli, när Frankrike högtidlighåller parollerna ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap”. Skulle inte det vara det absoluta krönet på en svensk demokratisk parlamentarikers karriär så säg…
Mikael Oskarsson, KD:s försvarspolitiske talesman, Hans Wallmark (M), Allan Widman (L) och Kerstin Lundgren (C) skulle få chansen att känna sig som moderna korstågsriddare. Någon av dem bekymrade sig för hur Sverige förhåller sig till solidaritetsförklaringen, om inte vi är med och bombar i Syrien, för att Frankrike misskött sin integration. De har i alla fall goda möjligheter att läka relationerna till EU och Frankrike. Förslagsvis kan de av symbolikskäl göra Dumas’s musketörers valspråk till sitt:
”En för alla - alla för en.”
En fråga återstår dock, som pockar på ett svar. Antag att amerikaner och fransmän är med på noterna och ställer upp med en sådan här charmoffensiv. Blir då dessa svenska parlamentariker de första svenska parlamentariker som fäller bomber över oskyldiga människor från amerikanska stridsflygplan?
Södertälje torsdagen den 17 december 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar