Vetenskapsmobbning i Svenska Dagbladet

 .

Härom dagen googlade jag på ”Ancient Apocalypse” för att finna ut vilken dag Netflix avsåg släppa fortsättningen av Graham Hancock’s serie. Till min förvåning var första svaret som tittade fram en liten recension av första säsongen av Hancocks serie skriven av Dick Harrison i SvD. Han publicerar ju emellanåt lättviktiga små krönikor med lite historisk touch i tidningen.

Jag har uppfattat honom som en sympatisk, och som jag trodde, saklig person. Men recensionen var inte bara omdömeslös - den var helt vedervärdig och tog all heder och ära av Hancock. Harrison inledde med att jämföra Hancocks verk med Adolf Hitlers. Föga värdigt en vetenskapsman.

Man undrar verkligen vad det är för drivkrafter som föranleder Harrison att skriva så fult om Hancock? Är det professionellt revirpinkande som föranleder sådan ilska? Irritation över att en journalist ägnar sig åt arkeologi och arkeologiska spekulationer och teorier? Kanske är det kollegialt flockbeteende? Det är ju ingen hemlighet att det inom vissa vetenskaper kan vara svårt att hitta personer som vågar utmana rådande dogmer och auktoriteter på grund av risken för att bli motarbetad och trakasserad. Att de farhågorna inte är obefogade är ju faktiskt Harrison med sin skamlösa recension ett levande bevis för.

Jag tycker att det är vågat av Hancock att ifrågasätta rådande arkeologiska ”sanningar” och väl värt att uppmuntra. Det är just sådant beteende som för vetenskapen framåt. Hancock gör ju inte heller någon hemlighet av att han på många ställen inte bara ifrågasätter utan även spekulerar och kastar fram idéer. Mycket av det han gjorde i första säsongens avsnitt var utmärkt, kanske till och med banbrytande i vissa stunder.

Uppenbarligen är många av arkeologins ståndpunkter så dåligt grundade att de inte tål att ifrågasättas.

Den amerikanske filmregissören Oliver Stone uttalade i sin egen serie ”The Untold History of The United States” att ”History is a pack of lies agreed upon”. Det är lite sorgligt att Dick Harrison närmast bekräftar Stones analys genom sin anmärkningsvärda mobbning av Hancock.

Tankarna går osökt till Galileo Galilei som 1633 ställdes inför inkvisitionen efter att han året innan i sin skrift ”Dialog om de två världssystemen” ifrågasatt den då rådande offentliga lögnen att Jorden utgjorde universums centrum. Galilei dömdes för detta till husarrest under resten av sitt liv.

Åsiktsförtryck, mobbning och kollegialt flockbeteende för inte vetenskapen framåt. Om det här verkligen är det bästa Harrison kan åstadkomma på området, är det nog bra om han återgår till att översätta, klippa, klistra och planka utländska vetenskapsskribenters arbete, för publicering i Svenska Dagbladet i krönikeform, och framgent avhåller sig från direkta trakasserier mot personer som vågar ifrågasätta uppenbara dumheter - hur etablerade dumheterna än är i den arkeologiska flocken.

Falun fredagen den 18 oktober 2024

Mikael Styrman

.

Skog OCH Älg

 .

Ungefär på rubricerade sätt borde skogsskötselproblemet som just nu uppmärksammas av TV4 beskrivas. Istället tenderar det - framför allt från skogsbolagshåll - att sammanfattas som skog eller älg och benämnas ”Älgproblemet”.

Skogsskötseln måste vara verklighetsanpassad

Men det finns naturligtvis inget motsatsförhållande mellan skog och älg. Det finns inte ens något motsatsförhållande mellan mycket skog och mycket älg. Däremot kan man inte sköta skog där det finns mycket älg på sådant sätt att där inte finns något annat för älgen att äta, än de plantor som skogsägaren vill göra massaved och timmer av. Det går inte heller att lösa ”problemet” genom att utrota, eller näst intill utrota, älgen när problemet inte är älgen, eller ens älgens population, utan istället felaktiga skogsodlingsmetoder. Felaktiga skogsodlingsmetoder orsakar nämligen inte bara problem med älgen utan orsakar även andra problem med virket.

Analys kräver utrymme för ifrågasättande

Det finns ett genomgående systemfel hos stora skogsbolag - och kanske även hos en del privata skogsägare. I det senare fallet åtminstone ibland därför att deras skogliga kunnande och deras plånbok inte alltid går hand i hand och deras uppfattning i frågan därför sällan är följden av eget kunnande utan istället ofta färgas av skogsbolagens irrläror. Däremot finns det sannolikt ganska många på skogsbolagen som förstår problemet. Tyvärr förstår de också - med en ledning som inte förstår problemet - vådan med att sticka ut hakan och indirekt hävda att chefen är en stadsbeduin som inte har en aning om hur man behöver sköta skog, för att den ska rymma både skog och älg.

Frekventa systemfel i skogen

Systemfelen yppar sig bland annat på följande sätt:

Kalavverkning kräver ofta dyr återbeskogning

Skogsbolagen kalavverkar vanligen - följt av plantering och eventuellt andra åtgärder. Det är inte alltid en bra metod. Men det är bra metod om man prompt vill ha en dyr föryngring, med litet stamantal, som blir mycket sårbart för viltets betning och andra naturliga bortfall.

Hyggesrensning ofta både dyr och kontraproduktiv

Efter avverkning - inför återbeskogning av marken - dumstädar man ofta marken - hyggesrensar som det heter, varvid man ofta - och helt i onödan - tar bort allt och lämnar efter sig en mark som är kliniskt ren från något för viltet att äta - annat än just plantorna som skogsägaren istället vill driva upp till skog.

Stor skillnad på nyttan vid gles eller tät markberedning

Om man - vilket man väl ofta gör - markbereder, behöver man inte hyggesrensa alls, om man markbereder på ett kompetent sätt - dvs tätt. Då åker nämligen så mycket sly ned som en bieffekt av markberedningen att det inte finns något hyggesrensningsbehov värt att nämna. Men som för att fullborda misslyckandet gör man som regel en gles och undermålig markberedning, vilket av naturliga skäl blir billigare än att göra en riktig markberedning. Ofta tror sig stadsbeduinen därmed ha varit framgångsrik och nyttig för sin huvudman. Tyvärr är metoden förenad med avigsidan att det skapar en undermålig och för gles föryngring. För få stammar i det nya skogsbeståndet och därmed inga förutsättningar att skapa konkurrens i beståndet, vilket är naturens eget sätt att producera kvalitetsvirke. Markberedning till namnet: Ja. Men som metod att skapa goda nya skogsbestånd som klarar avgång till följd av naturlig konkurrens och viltbetning: Nej.

Planteringar dyra, glesa och sårbara

Därefter vidtar själva återbeskogningen. För att säkerställa ett misslyckande väljer man med förkärlek en tokdyr metod. Det vill säga plantering. Metodens höga kostnader är en investering i ett misslyckande. De höga kostnaderna leder nämligen till att man för att hålla kostnaderna i schack måste plantera alldeles för få plantor per hektar. Där naturen använder sig av 10.000 - 20.000 plantor eller mer per hektar, planterar den drivne stadsbeduinen några ynka tusen och tror sig därmed ha sparat pengar. I stadsbeduinens och plantförsäljarens värld sparar nämligen bolaget stora pengar på att så småningom slippa röja bort plantorna. De flesta kan nog räkna ut hur ett skogsbestånd som anläggs med för få plantor så småningom kommer att se ut, efter att ha drabbats av naturlig avgång och viltbetning mm.

Naturlig självröjning ger skogar av hög kvalitet

Som de flesta äldre och erfarna skogsmän vet, behöver man inte röja bort övertaliga plantor. Det tar naturen hand om genom att låta konkurrensen skapad av ett stort plantantal driva de blivande huvudstammarna att växa på längden, varvid deras förlorande småsyskon, under processen kommer att kvävas av vinnarna, samtidigt som förlorarna gör de blivande huvudstammarna kvistfria och värdefulla. Det är så det fungerar i naturen. Som med mänskliga spermier, men mycket fler. "Only the strongest survive”.

I en välskött bondeskog blir träden långa och ger virke av hög kvalitet. I en typisk bolagsskog, odlad med dagens metoder, blir träden korta och grovkvistiga och ger virke av jämförelsevis undermålig kvalitet. Detta sagt med reservation för att förutsättningarna varierar i landet.

Snedvriden prisbild och oligopoliserad marknad skapar felaktiga incitament

Nu gör kvalitén inte så mycket för bolagen eftersom de tjänar sina pengar på att koka pappersmassa av träden. Så mycket tjänar de på pappersmassan att de gärna kokar papper även av sågtimret. Timret tjänar man ju sällan några pengar på, vilket säkert har en orsak närbesläktad med de övriga systemfelen. Tyvärr är bolagen sällan bra på att dela med sig av de pengarna till de skogsägare vars under många decennier odlade kvalitetsskog de kokar papper av.

För tidig och för hård röjning ödelägger virkeskvalitén och resulterar i viltbetningsskador

Så småningom vidtar röjning som med ovan beskrivna metoder blir kostsam, men får kvarvarande stammar att tidigare bli grova och gallringsbara. Den borne stadsbeduinen tackar sin lyckliga stjärna för att han förstod att plantera ett litet antal stammar så att det blev mindre att röja - utan att begripa bättre. En för tidigt och för hårt utförd röjning bjuder sedan in viltet att äta upp de röjda ungskogarna - i synnerhet som bolaget vanligtvis inte lämnat så mycket annat åt viltet att äta i skogarna.

Den enes bröd den andres död

Katastrofen fullbordas genom en för hårt utförd gallring på grund av för stora maskiner vid gallring, vilken gallring flyttar fram nästa gallring 10-15 år onödigt långt fram i tiden. Det skadar skogsägaren men inte den som lever på att koka papper. Han får ju ut mer papper tidigare - och billigare. Papper som skogsägaren annars skulle göra bättre betalt klentimmer av något senare.

Identifiera rätt problem

Det är klart att med sådana skogsodlingsmetoder blir älgen ett problem. Men man måste lägga sig vinn om att rätt identifiera problemet, annars ser man inte skogen för bara träden. Problemet är inte älgen och det övriga viltet. Problemet är inkompetenta skogsodlingsmetoder som kräver sterila livlösa skogar utan vilt för att fungera.

Flockbeteende vanligt i skogen

Den utrotning av älgen som skogsbolagens representanter nu ägnar sig åt är en sorts flockbeteende som emellanåt tenderar att uppträda i skogsbranschen. Det har förekommit förr och kommer - tyvärr - förmodligen att återkomma i framtiden. 

Björk fälldes till marken och lämnades i skogen

Exempelvis drev man på 1950- och 1960-talen igenom att björken i avverkningar fälldes till marken och lämnades att ruttna i skogen. Industrin köpte på den tiden inte björk. Oljan var billig och man kunde ännu inte göra papper av björken. På det sättet skapade man enorma ytor av onödigt glesa och luckiga björkfria skogsbestånd som inte nyttjade markens produktionsförmåga. Ännu i denna dag har vi problem med att man ibland inte kan lämna björkskärm vid avverkning av granbestånd på kalla marker därför att man under nämnda två decennier förstörde nästan all björk. 

Något decennium senare hade skogsindustrin lärt sig att göra finpapper av björk. Men då hade den fällda björken i skogen sedan länge redan ruttnat bort.

Virkebrist var överskott

På 1970-talet trodde skogsindustrin - eller påstod sig i alla fall tro - att vi gick emot en framtid med virkesbrist. Med den ”kunskapen” gick man till branschens fackföreningar och grinade. Fackföreningarna i sin tur gick till den socialdemokratiska regeringen och grinade och målade upp en framtid präglad av nedlagda industrier och arbetslösa socialdemokrater. Så fick vi bidragen till ”eftersatta röjningar” som skulle tidigarelägga avverkningar och eliminera virkesbristen. Men i de flesta fall var inte skogarna eftersatta. De genomgick istället den process som på naturens egna villkor skapar värdefullt kvalitetsvirke. Det sker genom stort stamantal och konkurrens vilken får träden att växa på längden för att överleva och samtidigt gör de överlevande stammarna kvistfria. Från början gick man ut måttligt med en meters förband, eller ibland ännu mindre, men successivt skenade det iväg. Efter något år röjde man 2m och senare 3,5 m förband och jag vet att 5m och till och med ännu mer har förekommit. Hur mycket tidigare skogen blev färdig på det sättet - om alls - vet jag inte. Men skogen blev i alla fall kortare, den blev grovkvistig, och värdelös som sågråvara. De lärde må tvista om huruvida det var en oväntad bieffekt eller om det var massaindustrins egentliga syfte när man gick till facken och regeringen och grinade. När den påstått befarade virkesbristen skulle inträda rådde istället överskott av virke på marknaden. Överskott av råvara är inte heller så dumt för en råvaruförbrukande industri. Däremot är det inte så bra för skogsägarna.

Skenande dikningar

Ett snarlikt flockbeteende som senare spårade ur helt kunde vi iaktta med dikningarna. Från början fick vi dika själva där det behövdes och var lönsamt. Det gjordes i blöta skogar där åtgärden kunde förväntas vara lönsam. I dåliga tider tillgreps dikning som nödhjälpsarbete. I modernare tider fick skogsägarna bidrag för att dika. Bidragets storlek var bestämt till 70% av kostnaden. Men det var inte 70% av den verkliga kostnaden utan 70% av den beräknade kostnaden. Då kunde det bli så att bidraget inte bara täckte 100% av kostnaden. Det räckte även till vägtrummor och det kunde bli pengar över - som man inte behövde betala tillbaka. Det var ju baserat på den beräknade kostnaden.

Egna plantskolor påverkade Skogsvårdsstyrelsens motiv

Som - sannolikt - en följd av det nära samarbetet mellan staten och kapitalet startade Skogsvårdsstyrelsen plantskolor i början av 1970-talet(?) i stor skala och började lobba hårt för plantering. Man var ibland inte sedd som en riktigt seriös skogsägare om man inte sopade ned all skog, sedan hyggesrensade (som oftast var helt onödigt) markberedde och planterade. Ofta innebar det ekonomiska stollerier och resulterade i sämre ungskogar än alternativa och billigare åtgärder resulterade i. Plantering rekommenderades bland annat för att det skulle gå bra för statens plantskolor. Skogsodlingen underordnades i viss mån framgångar i statens  plantskolor. Man kan säga Skogsvårdsstyrelsen kom att sitta på lite för många stolar. Dessutom blev man med tiden allt tydligare kontrollerade av grovt kriminella nationalsocialdemokratiska politruker som placerades ut lite här och var i samhället. Inte för att göra nytta för Sverige utan för att se till en allt mer korrumperad socialdemokratis intressen - må vara nödtorftigt kamouflerade till opartiska statstjänstemän.

Hoten mot mineraloljeanvändare var nordiska hjärnspöken

När jag var skogsentreprenör fick vi veta av uppdragsgivarna hos skogsbolagen hur viktigt det var att vi använde bio-oljor i våra maskiner. Ingen ville egentligen göra det. Bio-oljorna var dyra och dåliga. De skadade maskinerna och orsakade kostsamma driftstörningar. Vi fick veta av bolagsrepresentanterna att det var absolut nödvändigt. Nordiska skogsbolag stod inför ett akut hot om köpblockad av nordiska skogsprodukter av konsumenterna på kontinenten, fick vi veta av mästrande bolagsrepresentanter.

Men, när vi kom till Tyskland och frågade Forst Amt:ens tjänstemän om biooljorna förstod de inte vad vi pratade om. Alltihop var hjärnspöken hos de nordiska skogsbolagen. Kanske hade någon driftig typ på Greenpeace varit in på kontoret och skrämt upp dem, vilket fick till följd att alla bolagens chefer mangrant sket på sig, inför hotet av en massiv köpbojkott på kontinenten? Eller kanske var det så enkelt som att någon tjänade bra på att det användes bio-oljor och kom på ett bra sätt att förbättra affärerna?

Miljöarbetet i grunden de skoglösas hämnd på de besuttna

Förutom älgutrotningen drar ett annat flockbeteende över landet. Nu är det på modet att ställa skog för fäfot för att visa hur man värnar om miljön. Snarare handlar det om de skoglösas behov av att inskränka de skogägandes rådighet över sin skog, må vara nödtorftigt kamouflerat till naturvård. Det ser bättre ut i deras egna ögon, när de ofta tämligen okunniga, men desto mer inbilska stadsbeduinerna, mästrar människor i landsbygden som skött skog i flera generationer om hur det ska gå till.

Felaktiga rekryteringskriterier skapar kostsamma katastrofer i skogen

Det verkliga problemet med den pågående älgutrotningen är nog oförmågan att sålla fram rätt chefer i skogsindustrin. Sådana med både stort skogligt kunnande och gott omdöme, så att man inte bara anställer medarbetare som upprepar okunniga chefers irrläror med en drucken papegojas envishet och senare för skadan vidare till nästa generation chefer.

Det är nog ofta med stora skogsbolags organisationer, som det är med trappor. De städas bäst uppifrån.

Om det här missförhållandet beror på okunnighet i toppen kommer det kanske att lösas genom mer kunskap. Men det måste nog kombineras med ett hårt tryck utifrån. Det är ju nämligen så det är med goda råd. Den som inser att han behöver råd behöver egentligen inte råd.

Problemet kan nog komma att lösa sig om bolagen förlorar så mycket renommé genom sin pågående sterilisering av skogarna att det kostar dem mer än att fortsätta som förut med inkompetenta skogsodlingsmetoder, som för att fungera kräver förvandling av skogarna till vad djurstammar beträffar biologiska öknar. 

Kommer det då att ske? Det är tveksamt. Kanske om de blir utsatta för ett tillräckligt stort tryck utifrån? Men det sker nog inte om media bara ängsligt petar lite grann i frågan allra pliktskyldigast och därefter snabbt drar vidare till nästa fråga som man petar lite grann i.

Falun onsdagen den 16 oktober 2024

Mikael Styrman.

Korrupta journalister med fördunklat rättsmedvetande

 .

Korrupta journalister med fördunklat rättsmedvetande och förvriden självbild förstör Sverige.

Ett inte oansenligt koppel journalister jagar just nu Jimmie Åkesson för att han, enligt dem, har haft en gängledare som gäst på sitt bröllop.

Jakten är en mycket märklig företeelse.

Det är inte journalisters skvaller som avgör om man är skyldig eller oskyldig - även om många svenska s k journalister tycks tro det.

Är mannen i fråga bevisat skyldig, dömd och efterlyst?

Varför är han då inte inlåst?

Om han har varit brottslig, blivit dömd och har avtjänat sitt straff, hur löjligt obetydligt det än kan ha varit, anses han ha sonat sitt brott och har enligt västerländsk rättsuppfattning rätt att betraktas som oskyldig och bör som sådan också vara förskonad från journalistisk mobbning.

Det finns ju också den möjligheten att journalisterna är något på spåren med sin mobbningskampanj?

I så fall ska ju inte journalistdräggen rikta sin kampanj mot Jimmie Åkesson för att han har bjudit en enligt samhället oskyldig man på bröllop.

De ska rikta sin ilska och sin mobbning mot polis, åklagare och domstolar och fråga sig varför en enligt dem själva kriminell man går lös? Det är ju inte den enligt journalisterna brottsliga mannens sak att rannsaka och döma sig själv. Det är samhällets sak. Och det är journalisternas sak att utsätta samhällets representer för ett så hårt trycke att de fås att sköta sitt arbete.

Vi kan ju inte ha en sådan ordning att korrupta journalister istället springer ärenden åt allehanda grova brottslingar i syfte att trakassera andra som enligt rättssamhället är oskyldiga.

Journalister ska ägna sig åt journalistisk granskning och inte inte åt mobbning och förtal. Annars faller vi tillbaka i den socialdemokratiska gungflyn som innebar att journalisternas uppdrag var (och delvis ännu är?) att förfölja och trakassera det kriminella sosse-slöddrets motståndare.

Falun torsdagen den 10 oktober 2024

Mikael Styrman

.

Northvolt-svindlerierna rusar vidare

.

Vilka är det som sitter med svansen i kläm egentligen när Northvolt-svindlerierna nu tillåts rusa vidare?

Hade vi haft ett rättsväsende, polis, åklagare och domare värda namnet skulle naturligtvis Harald Trix och de andra skurkarna som han omger sig med sedan länge suttit häktade och tillgångarna varit låsta internationellt.

Det kan tyckas mycket uppenbart att Northvolt aldrig har haft för avsikt att tillverka några batterier, bara att få det att se ut som om de hade för avsikt att göra det. Det har bara handlat om att svindla till sig miljarder av andras pengar. Det är sannolikt den verkliga anledningen till de många Northvolt-bolagen i de många länderna. Det är sannolikt också anledningen till att man styrt leveranstörsfakturorna till obetydliga sidoföretag i syfte att göra det lättare att blåsa korkade leverantörer.

Det är säkert känt för alla i Harald Trix gebit att den svenska polisen är så oduglig att om man korsar gränsen med pengarna är man ”hemma”.

Vilka är politikerna och pamparna som i den här affären har klantat till det enligt alla konstens regler och just nu fungerar som Northvolt-svindlarnas bästa skydd mot häktning och låsning av pengarna?

Och var är vår korrupta och odugliga journalistkår, som fortfarande fungerar som Northvolt-svindlarnas doa-doa-kör?

Sunes lotteri i Sunes Sommar var ett under av seriositet i jämförelse med vad Sveriges klåpare och clowner till kapitalförvaltare, politiker och rättsväsende har åstadkommit hittills i den här affären. 

Falun tisdagen den 8 oktober 2024

Mikael Styrman

.

Allt som går att göra bör inte nödvändigtvis göras

.

Om det förlovade landet, eller idag Israel, har man slagits i tusentals år. Striderna har böljat fram och åter. Än har den ena sidan segrat, än har den andra gjort det. Emellanåt har olika imperiebyggare från annat håll gjort entré med snarlikt resultat. Kort sagt: Om Israel eller Palestina har det alltid kämpats. Freden har sällan varit någon långlivad bundsförvant.

Med detta sagt framstår det som mer än lovligt efterblivet att genomföra en sådan insats som gjordes för någon vecka sedan, när man i en samlad aktion sprängde telefoner och personsökare i stort antal, helt obekymrade om vem som för tillfället höll i dem eller befann sig i närheten. Sällan har så mycket långsiktig skada gjorts för så många, på så kort tid och av så få.

Det var faktiskt mer än lovligt enfaldigt och hänsynslöst gjort. All erfarenhet visar att det inte kommer att resultera i vare sig seger eller fred. Allt talar för att det bara kommer att skapa ett tillfälligt övertag. Därefter kommer de som på detta sätt öppnat Pandoras ask att själva drabbas av det man nyss gjort. Även de som den här gången vann en kortvarig och flyktig seger kommer snart att hemsökas av exploderande telefoner, personsökare mm. Historien upprepar sig alltid, heter det. Men det blir aldrig exakt likadant. Det här senaste idiotiska tilltaget kommer som sagt inte att leda till vare sig seger eller fred. Men det kommer sannolikt att göra stora insatser för att sprida ondskan över världen. Till att börja med kommer vi sannolikt att se att det nu blivit opportunt att rigga bomber i alla möjliga sammanhang, exempelvis livsmedels- och karamellpaket, leksaker mm i butiker osv.

Det är också en gammal sanning att människans dumhet och ondska inte känner några gränser. Gränsen utgörs enbart av de gränser som den tekniska utvecklingen för tillfället sätter. I slutändan är det ändå människan och inte den tekniska utvecklingen som sätter gränserna för vad som görs.

Mycket talar för att det här kommer att få efterföljare bland allehanda psykopater och galningar som var och en kommer att tycka att just hans eller hennes fråga är så viktig och rättfärdig att alla medel är tillåtna. 

Hur länge tar det innan telefoner börjar explodera runtom i världen, på tåg, i flygplan, i allehanda folksamlingar? Vilka psykopater blir först ut att stoltsera med sin galenskap?

Jag tycker faktiskt att det koppel idioter som ligger bakom det som skedde borde hängas i närmaste träd - av sina egna. Få har gjort så mycket för att skada den egna saken som just dessa svin har gjort i dagarna. Där försvann många decenniers mödosamt intjänad sympati ute i världen.

Inte ett öre, inte en pryl, inte en helvetesmaskin behöver sådana svin få i hjälp.

Falun lördagen den 5 oktober 2024

Mikael Styrman

.