.
Nord Pool dyker…
Som sig bör, när konjunkturen vänder nedåt och efterfrågan på el avtar kraftigt, har priset på ”börsen” Nordpool fallit kraftigt, hittills från 65 öre till 50 öre per kWh.
…och då går kärnkraften sönder.
Då infinner sig, som vanligt, besked, lika punktligt som en buss på tidtabell, om att ett eller två kärnkraftverk måste tas ur drift eftersom man funnit sprickor i styrstavarna. Sådär fungerade det förr med sågverken. De brann som fnöske under lågkonjunktur men aldrig i högkonjunktur.
Vattenfall- och Fortumshow
Vi har förstått att elpriserna måste hållas uppe på grund av de svårigheter som Vattenfall försatt sig i på den tyska marknaden. Ändå torde de förblekna jämfört med de problem som Mikael Lillius försatt Fortum i på den ryska marknaden. Någon, eller något, oklart vad, har satt i huvudet på nämnda Lillius att det är en uppgift för finska skattebetalarnas kraftbolag, att rusta upp el- och fjärrvärmeförsörjningen bakom Ural, i Chelyabinsktrakten, bortanför Ekaterinburg där Tsar Nikolaj II och hans familj mördades av socialdemokraterna den 17 juli 1918.
Territorial Generating Company N:o 10.
Fortums sjöslag är beryktade och kraftbolaget TGC-10 (Territorial Generating Company N:o 10), bakom Ural, skulle väl passa Fortums styrelse utmärkt. Där torde ju finnas såväl kompisar som inte spottar i glaset som flickor som inte säger nej. Numera tyder det mesta på, att det bara blir dessa senare kvar, förutom renoveringskostnaderna, eftersom de 2,7 Miljarder Euro (!) som Fortum betalade nu smälter bort i allt raskare takt i den ryska härdsmältan.
Finsk Fortum- och bankstödslag?
Det kunde ha varit en angelägenhet för någon annan vilka Lillius incitament varit, om det inte hade varit för att allting nu tyder på, att det blir de finska skattebetalarna och de svenska och finska elabonnenterna som ska betala kalaset. Fortums skuldbörda är sådan, att det torde finnas anledning för den Finska regeringen att ta förhållandena inom Fortum i beaktande, när man utformar en eventuell finsk bankgaranti. Kanske kunde det heta ”Fortum- och bankstödslag”? Hur en sådan ska vara förenlig med EU:s stolta propåer om fri handel och konkurrens återstår att se.
Väcker många frågor.
Många frågor infinner sig osökt: Hur mycket har Fortum slarvat bort på affären? Hur kommer Fortum att kunna hantera sin skenande skuldbörda? Är det rimligt att Nordens elabonnenter med hjälp av bedrägerierna kring de ”felbehäftade” kärnkraftverken ska betala Lillius nota? Lillius har varit generös med bonus gentemot sig själv och andra Fortumchefer – har de finska skattebetalarna fått valuta för sin bonus? Vilka var Mikael Lillius incitament för TGC-10-affären? Är det ryska maffian som styr Fortum nu?
Cosa Nostra i fel bransch och fel land.
Och Cosa Nostra, de stackarna, kämpar med den italienska rättvisan, när de kunde lett statliga kraftbolag i Norden i godan ro, helt obesvärad av ens någon ansats till rättsväsende…
.
onsdag 22 oktober 2008
söndag 19 oktober 2008
Bort med fingrarna från marknadsekonomin.
.
Missuppfattning av marknadsfunktioner.
En del debattörer påstår att Skräpbankskrisen är ett tecken på att marknaden inte fungerar och att det är anledning för ett antal okunniga, men inbilska, politiker att gå in och fingra på marknadsfunktionerna. Ingenting kan vara mera fel.
Marknaden korrigerar sig.
Skräpbankskrisen är själva beviset för att marknaden och marknadsekonomin fungerar. När ett antal skurkar lurat ett antal placerare, dels av egna, men framförallt av andras pengar, att placera dem fel, övervärdera tillgångar o.s.v. svarar marknaden med att värdera ned företag och banker som investerat oklokt. Samma gäller med hederliga aktörer som möter minskad efterfrågan och vars företags värden därför dalar. Så ska det vara. Det är så marknaden korrigerar sig.
Socialistiska system är ”rättvisa” och rättar sig inte.
Det är bara i ett socialistiskt eller kommunistiskt system som marknaden bara får stiga. Det gör den också – ända fram till kollapsen!
Inbilska politiker ska inte leka Gud.
När nu världens politiker, i inbilskt nit, går in och leker Gud med skattebetalarnas pengar, hindrar man marknaden att fungera och tar bort viktiga incitament. De må vara aldrig så populistiskt att gå in och trygga än det ena och än det andra. Det kommer bara att leda till att bedrägerierna mot spararna och skattebetalarna fortsätter och förvärras. Om spararna ”befrias” från sin rättighet och skyldighet att se om sina egna tillgångar förlamas marknadens viktigaste renhållningskrafter. Det som ser ut som en räddningsaktion kommer med största sannolikhet istället att sluta med en katastrof.
Förlamad marknad leder till nationalekonomiska sammanbrott.
Om spararnas incitament att ”rösta med fötterna” berövas dem, riskerar vi istället för en ganska snabbt övergående kris, som slår ut ett antal misskötta banker mm, att istället drabbas av en djup och långvarig global depression. Följden blir nämligen att missförhållandena inte saneras. Ett antal, därtill illa skickade tjänstemän, ska istället sitta, mutade eller omutade, och försöka göra marknadens arbete. Då kommer inte missförhållandena i ekonomin att rättas till förrän även nationerna körs i konkurs. Det i sin tur leder till social misär i en omfattning som får allt vad Skräpbankskrisen kan ställa till med att likna en västanfläkt.
Att våra politiker är bättre skickade än marknaden, att avgöra vad som är felinvesteringar eller inte, är ungefär lika sannolikt som att en människa är bättre skickad än naturen, att avgöra vilka genetiska egenskaper som är viktiga hos våra grödor, för att säkra människosläktets långsiktiga överlevnad.
Tre-fyra år på högskola ställs mot naturens hundratusentals år av trial and error.
.
Missuppfattning av marknadsfunktioner.
En del debattörer påstår att Skräpbankskrisen är ett tecken på att marknaden inte fungerar och att det är anledning för ett antal okunniga, men inbilska, politiker att gå in och fingra på marknadsfunktionerna. Ingenting kan vara mera fel.
Marknaden korrigerar sig.
Skräpbankskrisen är själva beviset för att marknaden och marknadsekonomin fungerar. När ett antal skurkar lurat ett antal placerare, dels av egna, men framförallt av andras pengar, att placera dem fel, övervärdera tillgångar o.s.v. svarar marknaden med att värdera ned företag och banker som investerat oklokt. Samma gäller med hederliga aktörer som möter minskad efterfrågan och vars företags värden därför dalar. Så ska det vara. Det är så marknaden korrigerar sig.
Socialistiska system är ”rättvisa” och rättar sig inte.
Det är bara i ett socialistiskt eller kommunistiskt system som marknaden bara får stiga. Det gör den också – ända fram till kollapsen!
Inbilska politiker ska inte leka Gud.
När nu världens politiker, i inbilskt nit, går in och leker Gud med skattebetalarnas pengar, hindrar man marknaden att fungera och tar bort viktiga incitament. De må vara aldrig så populistiskt att gå in och trygga än det ena och än det andra. Det kommer bara att leda till att bedrägerierna mot spararna och skattebetalarna fortsätter och förvärras. Om spararna ”befrias” från sin rättighet och skyldighet att se om sina egna tillgångar förlamas marknadens viktigaste renhållningskrafter. Det som ser ut som en räddningsaktion kommer med största sannolikhet istället att sluta med en katastrof.
Förlamad marknad leder till nationalekonomiska sammanbrott.
Om spararnas incitament att ”rösta med fötterna” berövas dem, riskerar vi istället för en ganska snabbt övergående kris, som slår ut ett antal misskötta banker mm, att istället drabbas av en djup och långvarig global depression. Följden blir nämligen att missförhållandena inte saneras. Ett antal, därtill illa skickade tjänstemän, ska istället sitta, mutade eller omutade, och försöka göra marknadens arbete. Då kommer inte missförhållandena i ekonomin att rättas till förrän även nationerna körs i konkurs. Det i sin tur leder till social misär i en omfattning som får allt vad Skräpbankskrisen kan ställa till med att likna en västanfläkt.
Att våra politiker är bättre skickade än marknaden, att avgöra vad som är felinvesteringar eller inte, är ungefär lika sannolikt som att en människa är bättre skickad än naturen, att avgöra vilka genetiska egenskaper som är viktiga hos våra grödor, för att säkra människosläktets långsiktiga överlevnad.
Tre-fyra år på högskola ställs mot naturens hundratusentals år av trial and error.
.
onsdag 15 oktober 2008
Apropå Skräpbankskrisen.
.
Aktiekurserna.
Skräpbankskrisen är en kombination av orealistiska framtidsbedömningar och i en del fall ekonomisk brottslighet. Det som händer på börserna just nu är inte mycket att göra åt. Efter en mycket lång och hög högkonjunktur har förväntningarna och värderingen av börserna tappat verklighetsförankringen och skenat iväg. Vi övergår nu från hög högkonjunktur till lågkonjunktur, kanske depression. Det är självklart att avkastningen från företagen, och därmed även aktiernas värde, sjunker kraftigt då. Många företag kommer dessutom att gå i konkurs, den delen av kapitalet förlorar helt sitt värde. Marknaden justerar därför just nu ned värderingen av börserna till en framtid med djup lågkonjunktur istället för hög högkonjunktur.
Det vore både klokare och renhårigare av banker, investeringsrådgivare och andra, att tala öppet och ärligt om detta, istället för att försöka lura människor att det är ”business as usual” och försöka förmå dem att göra affärer, medvetna om att de som följer råden kommer att förlora sina pengar.
Historien lär oss, att en sådan övergång som pågår nu, kan innebära mycket stora kursförändringar, inte blott att kurskurvan blir lite taggig. Enligt en börskommentar i affärsvärlden, ”Nya krispaket räddar börsen”, som jag läste nyligt, föll Wall Street 1930 först 50% och sedan 80% ytterligare. Med sådana historiska erfarenheter att referera till, kan det inte kännas riktigt bra att i dagens läge rekommendera köp.
Företag drivs av amatörer
Vi brukar säga att alla företag drivs av amatörer. Ju större företag, desto fler amatörer. Det gäller naturligtvis i ännu högre grad när politiker ska hantera snabba och oväntade händelseförlopp, som nu till exempel när Skräpbankskrisen orsakar oväntade situationer. De är dessutom omgivna av handfallna ekonomer, varav de flesta inte har en aning om vad det är som händer. Då ligger det nära till hands för en politiker, att visa att han kan hantera en situation, som egentligen inte går att hantera. Med politikerlogik blir det:
”Something must be done. This is something. Therefore we must do it.”
Det var väl ungefär vad Europas ledare demonstrerade i veckan, när man lovade att kasta goda pengar efter dåliga, för att rädda Skräpbankerna.
Bättre är sannolikt att låta bankerna som misskött sig gå åt pepparn och sedan rädda vad som räddas går av spararnas pengar och av betalningssystemet. Ska skattebetalarna rädda bankerna blir Skräpbankskrisen sannolikt både längre och djupare. Vissa av dessa banker och försäkringsbolag är att betrakta som bottenlösa brunnar och det är fullständigt poänglöst att rädda dem.
Ta gärna del av vad Marc Faber sa på CNN apropå detta, genom att klicka på länken:
http://edition.cnn.com/video/?/video/business/2008/10/14/intv.economy.crisis.faber.cnn
Den ovan nämnda börskommentaren på affarsvarlden.se innehöll även en utomordentligt informativ tabell, som visar USA:s skuldsättning från 1929 och framåt, i förhållande till BNP. Det gäller nu att våra Europeiska politiker kan stå emot frestelsen att vidta illa övertänkta panikåtgärder. De riskerar annars att försätta Europa i samma ogynnsamma läge som USA.
Högkonjunkturen är slut. Den går inte att köpa tillbaka genom att lura människor som ännu inte ruinerat sig att göra det nu. Nu gäller istället, att våra politiker planerar för hur vi ska klara lågkonjunkturen, så att den inte blir djupare än nödvändigt och 20-årig som i Japan. Det är knappast förenligt med att rädda bankslöddret och den organiserade ekonomiska brottsligheten med hjälp av skattebetalarnas pengar.
.
Aktiekurserna.
Skräpbankskrisen är en kombination av orealistiska framtidsbedömningar och i en del fall ekonomisk brottslighet. Det som händer på börserna just nu är inte mycket att göra åt. Efter en mycket lång och hög högkonjunktur har förväntningarna och värderingen av börserna tappat verklighetsförankringen och skenat iväg. Vi övergår nu från hög högkonjunktur till lågkonjunktur, kanske depression. Det är självklart att avkastningen från företagen, och därmed även aktiernas värde, sjunker kraftigt då. Många företag kommer dessutom att gå i konkurs, den delen av kapitalet förlorar helt sitt värde. Marknaden justerar därför just nu ned värderingen av börserna till en framtid med djup lågkonjunktur istället för hög högkonjunktur.
Det vore både klokare och renhårigare av banker, investeringsrådgivare och andra, att tala öppet och ärligt om detta, istället för att försöka lura människor att det är ”business as usual” och försöka förmå dem att göra affärer, medvetna om att de som följer råden kommer att förlora sina pengar.
Historien lär oss, att en sådan övergång som pågår nu, kan innebära mycket stora kursförändringar, inte blott att kurskurvan blir lite taggig. Enligt en börskommentar i affärsvärlden, ”Nya krispaket räddar börsen”, som jag läste nyligt, föll Wall Street 1930 först 50% och sedan 80% ytterligare. Med sådana historiska erfarenheter att referera till, kan det inte kännas riktigt bra att i dagens läge rekommendera köp.
Företag drivs av amatörer
Vi brukar säga att alla företag drivs av amatörer. Ju större företag, desto fler amatörer. Det gäller naturligtvis i ännu högre grad när politiker ska hantera snabba och oväntade händelseförlopp, som nu till exempel när Skräpbankskrisen orsakar oväntade situationer. De är dessutom omgivna av handfallna ekonomer, varav de flesta inte har en aning om vad det är som händer. Då ligger det nära till hands för en politiker, att visa att han kan hantera en situation, som egentligen inte går att hantera. Med politikerlogik blir det:
”Something must be done. This is something. Therefore we must do it.”
Det var väl ungefär vad Europas ledare demonstrerade i veckan, när man lovade att kasta goda pengar efter dåliga, för att rädda Skräpbankerna.
Bättre är sannolikt att låta bankerna som misskött sig gå åt pepparn och sedan rädda vad som räddas går av spararnas pengar och av betalningssystemet. Ska skattebetalarna rädda bankerna blir Skräpbankskrisen sannolikt både längre och djupare. Vissa av dessa banker och försäkringsbolag är att betrakta som bottenlösa brunnar och det är fullständigt poänglöst att rädda dem.
Ta gärna del av vad Marc Faber sa på CNN apropå detta, genom att klicka på länken:
http://edition.cnn.com/video/?/video/business/2008/10/14/intv.economy.crisis.faber.cnn
Den ovan nämnda börskommentaren på affarsvarlden.se innehöll även en utomordentligt informativ tabell, som visar USA:s skuldsättning från 1929 och framåt, i förhållande till BNP. Det gäller nu att våra Europeiska politiker kan stå emot frestelsen att vidta illa övertänkta panikåtgärder. De riskerar annars att försätta Europa i samma ogynnsamma läge som USA.
Högkonjunkturen är slut. Den går inte att köpa tillbaka genom att lura människor som ännu inte ruinerat sig att göra det nu. Nu gäller istället, att våra politiker planerar för hur vi ska klara lågkonjunkturen, så att den inte blir djupare än nödvändigt och 20-årig som i Japan. Det är knappast förenligt med att rädda bankslöddret och den organiserade ekonomiska brottsligheten med hjälp av skattebetalarnas pengar.
.
söndag 12 oktober 2008
Caesars hustru får inte misstänkas
.
Tvärtemot vad de flesta svenskar torde tro, har inte Högsta Domstolen någon skyldighet att rätta felaktiga domar i underinstanserna. Det är upp till HD:s godtycke om ett ärende ska tas upp eller inte. Denna prövning går till så, att det är upp till en enskild ledamots bedömning, efter föredragning av en beredare, att ta ställning till om ett ärende ska tas upp eller inte.
Skydda HD:s ledamöter
Det ger sig självt att det medför att HD:s ledamöter exponeras för mutförsök. Såväl rena pengamutor som andra favörer kan förekomma, för egen del och för släkt och vänner: förtur och villkor för bostad, arbete osv.
Det är naturligtvis orättvist mot våra högsta domare, att tvinga dem att arbeta i en miljö där stora värden står på spel för berörda parter och frågan om ett ärende ska tas upp i HD eller ej, vilar i händerna på en föredragare och ett justitieråd. Vid ett ärendes avgörande är sedan fler inblandade. Det är svårare att lyckas muta flera, än att muta en. Om HD hade skyldighet att ta upp alla ärenden, skulle vi skydda våra högsta domare mot frestelser. Inte heller alla domare kan förväntas vara hederliga och ha hög moral, eller ens besitta civilkurage. Rådande förhållanden visar ju tvärtom, att avsaknad av civilkurage kan vara en biljett till ett justitierådsämbete. Till och med kan dokumenterad ryggradslöshet, vida känd och erkänd i juristkretsar, vara det.
Vad hjälper det oss svenskar, att Johan Munck är högst upp på den juridiska dynghögen, när det är Johan Munck som är högst upp, och när det är en dynghög och inte ett fungerande rättsväsende han är högst upp på?
Även höga domare är människor
Även höga domare kantstöts av livet. Det måste vara en mänsklig rättighet även för våra högsta domare att få supa ned sig, att skilja sig, att klanta sig i affärer med mera, utan att bli lovligt byte för bestickning.
Ställ högre krav i Sverige än i Afrika
I ett Sydamerikanskt eller Afrikanskt land med låga skatter, där systemet är uppbyggt på att ämbetets innehavare förväntas avlöna sig själv, därför att staten inte har råd, kan man inte förvänta sig ett fungerande rättsväsende. I Sverige däremot, som har världens i särklass högsta direkta och indirekta skatter, bör man ha rätt att såväl förvänta sig överklagningsmöjlighet och skyldighet för domstolarna att pröva mål utan föregående ansökan om prövningstillstånd, som skyldighet för överrätt att rätta uppenbart felaktig dom.
Fördelarna med det Afrikanska systemet är att alla vet att det alltid är korrumperat.
Skydda domstolarna från politikens inflytande
Rättssystemet bör även fungera i så måtto, att domstolsväsendet bör vara befriat från direkt inflytande från politiken, så att prövning i mål mellan en enskild samhällsmedborgare och det allmänna, till exempel i form av offentligt anställd tjänsteman eller politiker alternativt kommun, landsting eller stat, inte som nu bör vara på förhand avgjorda, till den enskilda medborgarens nackdel.
Korruption fortplantar sig och expanderar nedåt
Det är känt att moral och hederlighet måste vara hög i toppen av pyramiden. Varje tendens till bristande moral, vacklande civilkurage, illojalitet och ren ohederlighet fortplantas i, och förvärras nedåt i organisationen som ringarna på vattnet, eller om man så vill som stötvågorna från en jordbävning. Bristande moral i toppen av en stor organisation, ger ren slödderverksamhet i basen av pyramiden, eller i organisationens periferi, efter en tid.
Missriktad lojalitet tolereras
Vi har en ordning i vårt samhälle, som innebär att landets regering, av dess tjänstemän, kan undanhållas kännedom om Tsunamibanden, utan att det slutar med att de berörda tjänstemännen får skaka galler. Det skickar inte precis vidare någon uppfordrande signal inom förvaltningen.
Jag, och många med mig, har varit kritiska mot att alliansregeringen i stor utsträckning upprepar tidigare borgerliga regeringars misstag, att inte i tillräcklig utsträckning byta ut nyckelfunktionärer i staten, som tillsatts, inte på grund av kompetens, utan på grund av dokumenterad lojalitet mot nationalsozialdemokratin. Visst, det har skett i några fall, men inte alls i tillräcklig omfattning för att i tillräcklig mån ändra politiken.
Problemet kvarstår trots skräpbankskrisen
Det här var, åtminstone fram till skräpbankskrisen, en av de viktigaste saker alliansregeringen haft att ta itu med. Efter att skräpbankskrisen briserat får naturligtvis den politiska agendan ritas om. Korruptionen och rättsrötan finns förstås ändå kvar i statsförvaltningen och måste tas itu med. Det är naturligtvis inte lika roligt som att åka omkring och klippa röda band, men det är en långt viktigare fråga och även en mycket svårare uppgift. Det är alltid svårare när det närmar sig politikens och samhällets toppar. Av samma anledning är det svårt att fatta rätt beslut i fråga om skräpbankskrisen.
Jag tycker att alliansregeringen har fattat ett inte oansenligt antal viktiga och bra beslut och genomfört angelägna förändringar. På det här området har dock alliansregeringen kraftigt underpresterat hittills.
Ta efter Italien
Italien är ett land som periodvis haft nästan lika mycket korruption som Sverige, om än sämre organiserad. Korruptionen har dock varit synligare. Den blir synligare om man tar itu med den.
Det kan finnas anledning att studera och ta intryck av det italienska systemet för korruptionsbekämpning. Italien har en mängd poliskårer som delvis överlappar och även håller ordning på varandra. Det gör det svårare för dem som mutar sig fram. Flera funktionärer, i flera organisationer, måste mutas parallellt, i motsats till Sverige där det räcker med att muta en funktionär i en organisation.
Det har gjort det möjligt för Italien, att åtminstone periodvis föra en framgångsrik kamp, mot den organiserade brottsligheten. Något som vi bara diskuterar i Sverige, på socialdemokraters improduktiva vis. Vårt system har till och med möjliggjort för den organiserade brottsligheten, att bli en del av den svenska offentliga förvaltningen.
Vi har ett omfattande folkbildnings- och lagstiftningsarbete framför oss, för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. De bådar inte gott för allianspartierna om de ställer sig vid sidan av detta arbete. Att det är svårt, och bitvis smärtsamt även för allianspartierna, är inte anledning att lämna jobbet ogjort.
.
Tvärtemot vad de flesta svenskar torde tro, har inte Högsta Domstolen någon skyldighet att rätta felaktiga domar i underinstanserna. Det är upp till HD:s godtycke om ett ärende ska tas upp eller inte. Denna prövning går till så, att det är upp till en enskild ledamots bedömning, efter föredragning av en beredare, att ta ställning till om ett ärende ska tas upp eller inte.
Skydda HD:s ledamöter
Det ger sig självt att det medför att HD:s ledamöter exponeras för mutförsök. Såväl rena pengamutor som andra favörer kan förekomma, för egen del och för släkt och vänner: förtur och villkor för bostad, arbete osv.
Det är naturligtvis orättvist mot våra högsta domare, att tvinga dem att arbeta i en miljö där stora värden står på spel för berörda parter och frågan om ett ärende ska tas upp i HD eller ej, vilar i händerna på en föredragare och ett justitieråd. Vid ett ärendes avgörande är sedan fler inblandade. Det är svårare att lyckas muta flera, än att muta en. Om HD hade skyldighet att ta upp alla ärenden, skulle vi skydda våra högsta domare mot frestelser. Inte heller alla domare kan förväntas vara hederliga och ha hög moral, eller ens besitta civilkurage. Rådande förhållanden visar ju tvärtom, att avsaknad av civilkurage kan vara en biljett till ett justitierådsämbete. Till och med kan dokumenterad ryggradslöshet, vida känd och erkänd i juristkretsar, vara det.
Vad hjälper det oss svenskar, att Johan Munck är högst upp på den juridiska dynghögen, när det är Johan Munck som är högst upp, och när det är en dynghög och inte ett fungerande rättsväsende han är högst upp på?
Även höga domare är människor
Även höga domare kantstöts av livet. Det måste vara en mänsklig rättighet även för våra högsta domare att få supa ned sig, att skilja sig, att klanta sig i affärer med mera, utan att bli lovligt byte för bestickning.
Ställ högre krav i Sverige än i Afrika
I ett Sydamerikanskt eller Afrikanskt land med låga skatter, där systemet är uppbyggt på att ämbetets innehavare förväntas avlöna sig själv, därför att staten inte har råd, kan man inte förvänta sig ett fungerande rättsväsende. I Sverige däremot, som har världens i särklass högsta direkta och indirekta skatter, bör man ha rätt att såväl förvänta sig överklagningsmöjlighet och skyldighet för domstolarna att pröva mål utan föregående ansökan om prövningstillstånd, som skyldighet för överrätt att rätta uppenbart felaktig dom.
Fördelarna med det Afrikanska systemet är att alla vet att det alltid är korrumperat.
Skydda domstolarna från politikens inflytande
Rättssystemet bör även fungera i så måtto, att domstolsväsendet bör vara befriat från direkt inflytande från politiken, så att prövning i mål mellan en enskild samhällsmedborgare och det allmänna, till exempel i form av offentligt anställd tjänsteman eller politiker alternativt kommun, landsting eller stat, inte som nu bör vara på förhand avgjorda, till den enskilda medborgarens nackdel.
Korruption fortplantar sig och expanderar nedåt
Det är känt att moral och hederlighet måste vara hög i toppen av pyramiden. Varje tendens till bristande moral, vacklande civilkurage, illojalitet och ren ohederlighet fortplantas i, och förvärras nedåt i organisationen som ringarna på vattnet, eller om man så vill som stötvågorna från en jordbävning. Bristande moral i toppen av en stor organisation, ger ren slödderverksamhet i basen av pyramiden, eller i organisationens periferi, efter en tid.
Missriktad lojalitet tolereras
Vi har en ordning i vårt samhälle, som innebär att landets regering, av dess tjänstemän, kan undanhållas kännedom om Tsunamibanden, utan att det slutar med att de berörda tjänstemännen får skaka galler. Det skickar inte precis vidare någon uppfordrande signal inom förvaltningen.
Jag, och många med mig, har varit kritiska mot att alliansregeringen i stor utsträckning upprepar tidigare borgerliga regeringars misstag, att inte i tillräcklig utsträckning byta ut nyckelfunktionärer i staten, som tillsatts, inte på grund av kompetens, utan på grund av dokumenterad lojalitet mot nationalsozialdemokratin. Visst, det har skett i några fall, men inte alls i tillräcklig omfattning för att i tillräcklig mån ändra politiken.
Problemet kvarstår trots skräpbankskrisen
Det här var, åtminstone fram till skräpbankskrisen, en av de viktigaste saker alliansregeringen haft att ta itu med. Efter att skräpbankskrisen briserat får naturligtvis den politiska agendan ritas om. Korruptionen och rättsrötan finns förstås ändå kvar i statsförvaltningen och måste tas itu med. Det är naturligtvis inte lika roligt som att åka omkring och klippa röda band, men det är en långt viktigare fråga och även en mycket svårare uppgift. Det är alltid svårare när det närmar sig politikens och samhällets toppar. Av samma anledning är det svårt att fatta rätt beslut i fråga om skräpbankskrisen.
Jag tycker att alliansregeringen har fattat ett inte oansenligt antal viktiga och bra beslut och genomfört angelägna förändringar. På det här området har dock alliansregeringen kraftigt underpresterat hittills.
Ta efter Italien
Italien är ett land som periodvis haft nästan lika mycket korruption som Sverige, om än sämre organiserad. Korruptionen har dock varit synligare. Den blir synligare om man tar itu med den.
Det kan finnas anledning att studera och ta intryck av det italienska systemet för korruptionsbekämpning. Italien har en mängd poliskårer som delvis överlappar och även håller ordning på varandra. Det gör det svårare för dem som mutar sig fram. Flera funktionärer, i flera organisationer, måste mutas parallellt, i motsats till Sverige där det räcker med att muta en funktionär i en organisation.
Det har gjort det möjligt för Italien, att åtminstone periodvis föra en framgångsrik kamp, mot den organiserade brottsligheten. Något som vi bara diskuterar i Sverige, på socialdemokraters improduktiva vis. Vårt system har till och med möjliggjort för den organiserade brottsligheten, att bli en del av den svenska offentliga förvaltningen.
Vi har ett omfattande folkbildnings- och lagstiftningsarbete framför oss, för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. De bådar inte gott för allianspartierna om de ställer sig vid sidan av detta arbete. Att det är svårt, och bitvis smärtsamt även för allianspartierna, är inte anledning att lämna jobbet ogjort.
.
Varför kan Du inte åldras med behag?
.
Lars Aasa har åter igen skällt på mig i en insändare i nationalsozialdemokratiska Haparandabladet, fredagen den 10 oktober d.å, och fungerar återkommande som nazipartiets härolds folkliga anknytning. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag har betraktat skriverierna som följder av åldersförändringar och har inte haft för avsikt att svara. Karaktären på skriverierna har varit av den arten att det inte varit lätt att veta om man ska besvara dem eller inte. Om någon upprepade gånger tillskriver en offentligt under eget namn är det inte helt artigt att inte svara.
Bäste Lars Aasa.
Varför så sur och grinig?
Du har nått en ålder då de flesta brukar börja försonas med sin omgivning och planera för sin hädanfärd, för att inte lämna ett för tråkigt eftermäle. Du har levt ett liv som varit en enda lång resa mot självförverkligande. Andra har stått för markservicen och samlat in pengar. Du har fått arbeta med ungdomar och åka land och rike kring och smeka Ditt Ego. Varför är Du då så sur och grinig? Vad är det för fel på Dig? Varför kan Du inte åldras med behag som andra gamlingar?
Se på mig. Jag har kämpat med missunnsamt sossepack hela livet, liksom min far före mig, och min farfar före honom, men inte är jag sur och grinig. Hade jag anat, att Du skulle bli så förgrämd av Din lyxtillvaro, hade jag för länge sedan erbjudit Dig, att dela min tillvaro genom ett jobb på Ekfors. Då hade vi tillsammans kunnat stångas mot enfald, ibland gränsande till ren idioti, samt avundsjuka och missunnsamhet. Vi hade kunnat kämpa tillsammans mot bakfalska politiker, uteblivna bygglov (ibland ända upp till 47 år), närmast kriminell intervenering i prissättningen, gryningsräder, olagliga frihetsberövanden, upprepade husrannsakningar, förelägganden och inte minst sossepackets obegränsade skvaller både man och man emellan, i media, och inte minst i den med skattemedel av Örjan-Smörjan drivna nazisttidningen Haparandabladet.
Bra på att hitta på djävulskap
Sina begräsade förståndsgåvor till trots, är ju sosseriet väldigt påhittiga när det kommer till att utnyttja samhällets resurser till att hitta på djävulskap åt andra. Det tyder, tycker jag, på att det högst upp på varje hög med enfaldiga sossar sitter en intelligent, men ondskefull och hänsynslös, djävul, som styr och talar om för de övriga, ofta med stöd av lögner, vad de ska tycka.
En sådan beskrivning stämmer ju i alla fall bra på sosseriet i Övertorneå och Haparanda. Det verkar inte helt fel när man kommer till läns- och riksnivå heller. Jag behöver ju bara nämna Marita Ulvskog.
Det är bra att Ni skäms
I Övertorneå kommun, i Norrbottens län och i landet, överallt är det likadant i sossestyrda organisationer. Ineffektiviteten breder ut sig som ett grönt slem över all verksamhet. Alla resurser går åt till möten, konferenser, allt färre producerar eller utför arbete. Allt fler är chefer, ibland bara över sig själva. Släktingar anställs i den offentliga sektorn till påhittade jobb. Jag kan se på Er alla sossar hur Ni skäms över resultatet, och att Ni vet med Er, att det är Ni själva som åstadkommit det. Då och då ett försök att säga att det är alliansregeringens eller EU:s fel, men uppenbarligen utan att Ni tror det själva. Insikten finns ändå där om att Ni har kört allting åt helvete och att det är ni själva som drabbas hårdast.
Skäll inte på budbäraren
Jag förstår att även Du, Lars, känner av det ovan beskrivna, men att det som svider mest är att Du, som trott Dig om att ha varit demokrat, egentligen har varit nazistanhängare hela livet, utan att begripa det. Du som är så viktig. Nu är Du sur på mig, för att jag säger det högt. Men snälla nån, inte hjälper det att vara sur på budbäraren när budskapet inte passar.
Om Du är nationalsozialdemokrat, så får Du ju vara beredd att bli kallad för det. Länge var sosseriets åsiktsförtryck så starkt, att vi inte ens fick nämna det uppenbara vid namn. Men numera ”lyfter vi upp katten på bordet” som man säger i Finland, eller nämner saker och ting vid deras rätta namn, om jag får uttrycka mig svenskt, även om det svider för Dig. Jag förstår att det svider, om Du låtit lura Dig hela livet, men det är inte mitt fel.
Det verkar som om Du befinner Dig i förnekelsefasen. Hav i så fall tröst. Snart kommer Du in i acceptansfasen.
Ni har själva sabbat elbranschen
Att elpriserna stiger är inte så mycket att göra åt. Ni sossar har ju slagit ihjäl ca 3.400 av de ca 3.500 elföretag som fanns i Sverige i slutet på 1950-talet. Över 90% av landets elproduktion är i händerna på tre företag. Ett svenskt statskontrollerat oligopolföretag, Vattenfall Gestapo Kraft, ett finskt dito, Fortum, och ett tyskt EON, med täta band till politiken. Någon annan elproduktion som kunderna kan köpa finns inte i landet, det har politikerna sett till på kartellens begäran. Tre monster, som trots att nästan all kraft i landet produceras med vatten- och kärnkraft, för produktionskostnader mellan 7 och 15 öre per kWh, tredubblar priserna ”för att Kina börjat importera kol”. Den här situationen har Ni sossar skapat. Ändå har Du mage att skälla på mig när Ni själva ställt till det.
Ni har själva höjt nätpriserna
Sedan har Ni drivit upp nätpriserna genom att fördyra våra kostnader. Bland annat går nästan två miljoner direkt till Vattenfall Gestapo Kraft och Mygelcentralen Norrland (AC) för att vi enligt alla regler försökte försvara våra övriga kunder, från att tvingas betala kostnader som några nationalsozialdemokratiska parasiter inte ville stå för själva. Som man bäddar får man ligga, Lars. Var så god och bit i det sura äpplet nu – och njut.
Den sosseskapade kartellen har bestämt priset
Vad Du själv lyckas få för elpriser beror mest på hur Du bedömer framtiden och marknadens aktörer. Det bestämmer när Du råkar binda Dig. Vi har lyckats utsträcka vårt i dagsläget förhållandevis gynnsamma pris till slutet av september. Sedan har vi tvingats upphandla till de höga priserna som den straffriförklarade kartellen tillhandahåller. Vi tecknade ett kort avtal den här gången, för att vi bedömde att kartellen gått för långt i sin girighet, och att deras kartell därför skulle komma att spricka snart. Sedan kom skräpbankskrisen och snabbade upp det hela. Det mesta tyder nu på att det här av sossesystemet skapade ockerpriset går i botten nu. Med lite tur har våra kunder snart gynnsamma priser igen och Du sitter där med ett dyrt avtal. Det finns förresten en erfarenhet som många av våra kunder gjort. De har den hårda vägen erfarit, att de inte har några oegennyttiga vänner därute på elmarknaden. Ekfors är inte alltid billigast, men om man jämför genomsnittet under en längre tid, ligger vi nog ganska bra till.
Skaffa Dig inte ovänner
Att Du har ett bra pris nu beror på att Du råkade binda Dig vid en gynnsam tidpunkt, när kartellens haussade pris sprack senast. Du riskerar att skaffa Dig många ovänner, om Du med Dina populistiska skriverier lurar människor att binda sig alldeles för lång tid, till ett alldeles för högt pris, just nu. Det är annars ganska typiskt av sosseriets företrädare, att lura våra kunder genom att ge dåliga råd åt dem.
Välmotiverad uppläggningsavgift
Det är riktigt att vi tar ut en uppläggningsavgift för en ny kund. Det har att göra med att det kostar pengar när kunder byter leverantör. Därför vill inte vi främja att man håller på och producerar meningslöst merarbete och merkostnader, som drabbar alla, genom att byta leverantör, utan att tjäna någonting. Vi vill att den kund som kommer tillbaka till oss, ska vara motiverad att stanna ett tag och inte fara runt som en vindflöjel, efter hand som kartellens hästhandel böljar fram och tillbaka.
Du jämför tariffer som de blinda slåss
Du jämför nättariffer ungefär som Du jämför elpriser – äpplen mot päron, som man kan förvänta sig. Om Du ondgör Dig över Vattenfall Gestapo Krafts låga priser i Pajala, kan Du väl ta sossepacket med Dig dit och tvångsförvalta dem lite grann, så att priserna stiger. Det är ju synd om de bara ska ha de långa elavbrotten.
Jag tror att det är till det bästa, att Du i Umeå Energi funnit en leverantör, som Du trivs med att vara kund hos. Jag hoppas bara att det inte slutar med, att Du skäller som en bandhund på dem också, om deras pris någon period blir ogynnsamt för Dig.
.
Lars Aasa har åter igen skällt på mig i en insändare i nationalsozialdemokratiska Haparandabladet, fredagen den 10 oktober d.å, och fungerar återkommande som nazipartiets härolds folkliga anknytning. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag har betraktat skriverierna som följder av åldersförändringar och har inte haft för avsikt att svara. Karaktären på skriverierna har varit av den arten att det inte varit lätt att veta om man ska besvara dem eller inte. Om någon upprepade gånger tillskriver en offentligt under eget namn är det inte helt artigt att inte svara.
Bäste Lars Aasa.
Varför så sur och grinig?
Du har nått en ålder då de flesta brukar börja försonas med sin omgivning och planera för sin hädanfärd, för att inte lämna ett för tråkigt eftermäle. Du har levt ett liv som varit en enda lång resa mot självförverkligande. Andra har stått för markservicen och samlat in pengar. Du har fått arbeta med ungdomar och åka land och rike kring och smeka Ditt Ego. Varför är Du då så sur och grinig? Vad är det för fel på Dig? Varför kan Du inte åldras med behag som andra gamlingar?
Se på mig. Jag har kämpat med missunnsamt sossepack hela livet, liksom min far före mig, och min farfar före honom, men inte är jag sur och grinig. Hade jag anat, att Du skulle bli så förgrämd av Din lyxtillvaro, hade jag för länge sedan erbjudit Dig, att dela min tillvaro genom ett jobb på Ekfors. Då hade vi tillsammans kunnat stångas mot enfald, ibland gränsande till ren idioti, samt avundsjuka och missunnsamhet. Vi hade kunnat kämpa tillsammans mot bakfalska politiker, uteblivna bygglov (ibland ända upp till 47 år), närmast kriminell intervenering i prissättningen, gryningsräder, olagliga frihetsberövanden, upprepade husrannsakningar, förelägganden och inte minst sossepackets obegränsade skvaller både man och man emellan, i media, och inte minst i den med skattemedel av Örjan-Smörjan drivna nazisttidningen Haparandabladet.
Bra på att hitta på djävulskap
Sina begräsade förståndsgåvor till trots, är ju sosseriet väldigt påhittiga när det kommer till att utnyttja samhällets resurser till att hitta på djävulskap åt andra. Det tyder, tycker jag, på att det högst upp på varje hög med enfaldiga sossar sitter en intelligent, men ondskefull och hänsynslös, djävul, som styr och talar om för de övriga, ofta med stöd av lögner, vad de ska tycka.
En sådan beskrivning stämmer ju i alla fall bra på sosseriet i Övertorneå och Haparanda. Det verkar inte helt fel när man kommer till läns- och riksnivå heller. Jag behöver ju bara nämna Marita Ulvskog.
Det är bra att Ni skäms
I Övertorneå kommun, i Norrbottens län och i landet, överallt är det likadant i sossestyrda organisationer. Ineffektiviteten breder ut sig som ett grönt slem över all verksamhet. Alla resurser går åt till möten, konferenser, allt färre producerar eller utför arbete. Allt fler är chefer, ibland bara över sig själva. Släktingar anställs i den offentliga sektorn till påhittade jobb. Jag kan se på Er alla sossar hur Ni skäms över resultatet, och att Ni vet med Er, att det är Ni själva som åstadkommit det. Då och då ett försök att säga att det är alliansregeringens eller EU:s fel, men uppenbarligen utan att Ni tror det själva. Insikten finns ändå där om att Ni har kört allting åt helvete och att det är ni själva som drabbas hårdast.
Skäll inte på budbäraren
Jag förstår att även Du, Lars, känner av det ovan beskrivna, men att det som svider mest är att Du, som trott Dig om att ha varit demokrat, egentligen har varit nazistanhängare hela livet, utan att begripa det. Du som är så viktig. Nu är Du sur på mig, för att jag säger det högt. Men snälla nån, inte hjälper det att vara sur på budbäraren när budskapet inte passar.
Om Du är nationalsozialdemokrat, så får Du ju vara beredd att bli kallad för det. Länge var sosseriets åsiktsförtryck så starkt, att vi inte ens fick nämna det uppenbara vid namn. Men numera ”lyfter vi upp katten på bordet” som man säger i Finland, eller nämner saker och ting vid deras rätta namn, om jag får uttrycka mig svenskt, även om det svider för Dig. Jag förstår att det svider, om Du låtit lura Dig hela livet, men det är inte mitt fel.
Det verkar som om Du befinner Dig i förnekelsefasen. Hav i så fall tröst. Snart kommer Du in i acceptansfasen.
Ni har själva sabbat elbranschen
Att elpriserna stiger är inte så mycket att göra åt. Ni sossar har ju slagit ihjäl ca 3.400 av de ca 3.500 elföretag som fanns i Sverige i slutet på 1950-talet. Över 90% av landets elproduktion är i händerna på tre företag. Ett svenskt statskontrollerat oligopolföretag, Vattenfall Gestapo Kraft, ett finskt dito, Fortum, och ett tyskt EON, med täta band till politiken. Någon annan elproduktion som kunderna kan köpa finns inte i landet, det har politikerna sett till på kartellens begäran. Tre monster, som trots att nästan all kraft i landet produceras med vatten- och kärnkraft, för produktionskostnader mellan 7 och 15 öre per kWh, tredubblar priserna ”för att Kina börjat importera kol”. Den här situationen har Ni sossar skapat. Ändå har Du mage att skälla på mig när Ni själva ställt till det.
Ni har själva höjt nätpriserna
Sedan har Ni drivit upp nätpriserna genom att fördyra våra kostnader. Bland annat går nästan två miljoner direkt till Vattenfall Gestapo Kraft och Mygelcentralen Norrland (AC) för att vi enligt alla regler försökte försvara våra övriga kunder, från att tvingas betala kostnader som några nationalsozialdemokratiska parasiter inte ville stå för själva. Som man bäddar får man ligga, Lars. Var så god och bit i det sura äpplet nu – och njut.
Den sosseskapade kartellen har bestämt priset
Vad Du själv lyckas få för elpriser beror mest på hur Du bedömer framtiden och marknadens aktörer. Det bestämmer när Du råkar binda Dig. Vi har lyckats utsträcka vårt i dagsläget förhållandevis gynnsamma pris till slutet av september. Sedan har vi tvingats upphandla till de höga priserna som den straffriförklarade kartellen tillhandahåller. Vi tecknade ett kort avtal den här gången, för att vi bedömde att kartellen gått för långt i sin girighet, och att deras kartell därför skulle komma att spricka snart. Sedan kom skräpbankskrisen och snabbade upp det hela. Det mesta tyder nu på att det här av sossesystemet skapade ockerpriset går i botten nu. Med lite tur har våra kunder snart gynnsamma priser igen och Du sitter där med ett dyrt avtal. Det finns förresten en erfarenhet som många av våra kunder gjort. De har den hårda vägen erfarit, att de inte har några oegennyttiga vänner därute på elmarknaden. Ekfors är inte alltid billigast, men om man jämför genomsnittet under en längre tid, ligger vi nog ganska bra till.
Skaffa Dig inte ovänner
Att Du har ett bra pris nu beror på att Du råkade binda Dig vid en gynnsam tidpunkt, när kartellens haussade pris sprack senast. Du riskerar att skaffa Dig många ovänner, om Du med Dina populistiska skriverier lurar människor att binda sig alldeles för lång tid, till ett alldeles för högt pris, just nu. Det är annars ganska typiskt av sosseriets företrädare, att lura våra kunder genom att ge dåliga råd åt dem.
Välmotiverad uppläggningsavgift
Det är riktigt att vi tar ut en uppläggningsavgift för en ny kund. Det har att göra med att det kostar pengar när kunder byter leverantör. Därför vill inte vi främja att man håller på och producerar meningslöst merarbete och merkostnader, som drabbar alla, genom att byta leverantör, utan att tjäna någonting. Vi vill att den kund som kommer tillbaka till oss, ska vara motiverad att stanna ett tag och inte fara runt som en vindflöjel, efter hand som kartellens hästhandel böljar fram och tillbaka.
Du jämför tariffer som de blinda slåss
Du jämför nättariffer ungefär som Du jämför elpriser – äpplen mot päron, som man kan förvänta sig. Om Du ondgör Dig över Vattenfall Gestapo Krafts låga priser i Pajala, kan Du väl ta sossepacket med Dig dit och tvångsförvalta dem lite grann, så att priserna stiger. Det är ju synd om de bara ska ha de långa elavbrotten.
Jag tror att det är till det bästa, att Du i Umeå Energi funnit en leverantör, som Du trivs med att vara kund hos. Jag hoppas bara att det inte slutar med, att Du skäller som en bandhund på dem också, om deras pris någon period blir ogynnsamt för Dig.
.
lördag 11 oktober 2008
Fem bröd och två fiskar
.
Industrislakt för att rädda banker
I början av 1990-talet övervägde jag att starta list- och paneltillverkning i stor skala. Kronförsvaret och den massaker som bankerna då, med statsmaktens hjälp, anställde på svenska företagare fick mig att lägga ned projektet. En stor del av vårt svenska industrikapital vräktes då ut från ganska friska snickeriföretag som ruttna banker ryckte undan mattan för, i syfte att rädda sig själva. Industrierna hamnade istället i Sydostasien och Baltikum. Det gick ganska bra för bankerna då också men företagarna hamnade på bar backe.
Svanenmärkning
Medan jag utvecklade mina produkter undersökte jag även vad det skulle innebära att Svanenmärka produkterna. Det visade sig att man kunde få använda Svanenmärkningen om man hade en miljövänlig produktion och betalade en viss avgift till Svanenorganisationen.
Jag blev lite modstulen av detta eftersom jag visste att vi skulle sprutlackera list- och panelämnen. Visserligen skulle vi använda vattenbaserade färger, betser och lacker, men även vattenbaserade sådana innehåller mycket lösningsmedel. Följaktligen skulle vi komma att fläkta ut mängder av lösningsmedel.
Kompensera och betala
Det visade sig inte vara något problem. Om man hade en nedsmutsande tillverkning, släppte ut syror, lösningsmedel eller andra gifter kunde man istället, i samarbete med Svanenorganisationen, ”kompensera” genom att till exempel sätta in tidur på motorvärmarstolparna på personalparkeringen och betala en viss avgift till Svanen.
Så var det med svanenmärkningen.
Klimatkompensering
Vad detta säger beträffade de nu pågående bedrägerierna som kallas för ”klimatkompensering” överlämnar jag till läsaren att dra sina egna slutsatser om.
Omfattande konsumentbedrägerier
Det finns numera en uppsjö av organisationer som livnär sig på detta sätt. Lite tydligare uttryckt är affärsidén bondfångerier och bedrägerier mot svenska och internationella konsumenter genom falsk marknadsföring.
Nu senast har Haparanda kommun utnämnts till ”Fair Trade City”. En kommun vars affärsidé är att överkonsumera energi genom att uppföra stora affärscentrum till vilka människor ska komma åkande lång väg, för att handla varor tillverkade av förslavade asiatiska barn till underpriser, kan bli utnämnd till Fair Trade City. Att kommunen själv kränker allmän och enskild rätt frekvent och inte betalar sina lokala småleverantörer är inte heller något hinder. Viktigt är däremot att kommunen köper rättvisemärkt kaffe till lunchrummet.
Absolute Fake City
Vad finns det för anledning att förmoda att inte även ”rättvisemärkningen” missbrukas av skrupelfria affärsmän och karriärhungriga psykopater? Är det rent av så, att ett korrektare namn för Haparanda skulle vara ”Absolute Fake City”?
Recessionen knackar på dörren
Fair Trade City-utnämningen är bara den senaste i en lång rad av papegojmärken som Sven-Erich Bucht tilldelats och okritiskt hyllats för i den nazikollaborativa pressen, i högkonjunkturens elfte timma. Nu knackar recessionen på dörren. Barnsliga företagschefer, i hopp om god framtida karriärutveckling under det nationalsozialdemokratiska broderskapets skyddande vingar, har utan att bry sig om sin huvudmans intressen låtit sina huvudmän öppna, på förhand dödsdömda, filialer i Haparanda. Dessa felinvesteringar, kommer sannolikt att orsaka stora företagsekonomiska och samhällsekonomiska förluster, som konsumenterna kommer att tvingas betala, genom högre priser och försäkringspremier, samt sämre räntor och pensioner. Många lokala butiker har drivits i putten genom dessa verklighetsfrämmande investeringar. Åter andra har lockats till felinvesteringar och kommer att gå samma väg.
Vad ska Haparandaborna då leva av?
Fem bröd och två fiskar
Jesus utspisade 5.000 män med bara fem bröd och två fiskar. Om hälften är sant av alla hyllningsvisor som Sven-Erich Bucht fått i den nazikollaborativa pressen, måste väl de 10 000, och snabbt minskande, Haparandaborna kunna leva många år, gott och väl, knaprande på Sven-Erich Buchts papegojmärken.
.
Industrislakt för att rädda banker
I början av 1990-talet övervägde jag att starta list- och paneltillverkning i stor skala. Kronförsvaret och den massaker som bankerna då, med statsmaktens hjälp, anställde på svenska företagare fick mig att lägga ned projektet. En stor del av vårt svenska industrikapital vräktes då ut från ganska friska snickeriföretag som ruttna banker ryckte undan mattan för, i syfte att rädda sig själva. Industrierna hamnade istället i Sydostasien och Baltikum. Det gick ganska bra för bankerna då också men företagarna hamnade på bar backe.
Svanenmärkning
Medan jag utvecklade mina produkter undersökte jag även vad det skulle innebära att Svanenmärka produkterna. Det visade sig att man kunde få använda Svanenmärkningen om man hade en miljövänlig produktion och betalade en viss avgift till Svanenorganisationen.
Jag blev lite modstulen av detta eftersom jag visste att vi skulle sprutlackera list- och panelämnen. Visserligen skulle vi använda vattenbaserade färger, betser och lacker, men även vattenbaserade sådana innehåller mycket lösningsmedel. Följaktligen skulle vi komma att fläkta ut mängder av lösningsmedel.
Kompensera och betala
Det visade sig inte vara något problem. Om man hade en nedsmutsande tillverkning, släppte ut syror, lösningsmedel eller andra gifter kunde man istället, i samarbete med Svanenorganisationen, ”kompensera” genom att till exempel sätta in tidur på motorvärmarstolparna på personalparkeringen och betala en viss avgift till Svanen.
Så var det med svanenmärkningen.
Klimatkompensering
Vad detta säger beträffade de nu pågående bedrägerierna som kallas för ”klimatkompensering” överlämnar jag till läsaren att dra sina egna slutsatser om.
Omfattande konsumentbedrägerier
Det finns numera en uppsjö av organisationer som livnär sig på detta sätt. Lite tydligare uttryckt är affärsidén bondfångerier och bedrägerier mot svenska och internationella konsumenter genom falsk marknadsföring.
Nu senast har Haparanda kommun utnämnts till ”Fair Trade City”. En kommun vars affärsidé är att överkonsumera energi genom att uppföra stora affärscentrum till vilka människor ska komma åkande lång väg, för att handla varor tillverkade av förslavade asiatiska barn till underpriser, kan bli utnämnd till Fair Trade City. Att kommunen själv kränker allmän och enskild rätt frekvent och inte betalar sina lokala småleverantörer är inte heller något hinder. Viktigt är däremot att kommunen köper rättvisemärkt kaffe till lunchrummet.
Absolute Fake City
Vad finns det för anledning att förmoda att inte även ”rättvisemärkningen” missbrukas av skrupelfria affärsmän och karriärhungriga psykopater? Är det rent av så, att ett korrektare namn för Haparanda skulle vara ”Absolute Fake City”?
Recessionen knackar på dörren
Fair Trade City-utnämningen är bara den senaste i en lång rad av papegojmärken som Sven-Erich Bucht tilldelats och okritiskt hyllats för i den nazikollaborativa pressen, i högkonjunkturens elfte timma. Nu knackar recessionen på dörren. Barnsliga företagschefer, i hopp om god framtida karriärutveckling under det nationalsozialdemokratiska broderskapets skyddande vingar, har utan att bry sig om sin huvudmans intressen låtit sina huvudmän öppna, på förhand dödsdömda, filialer i Haparanda. Dessa felinvesteringar, kommer sannolikt att orsaka stora företagsekonomiska och samhällsekonomiska förluster, som konsumenterna kommer att tvingas betala, genom högre priser och försäkringspremier, samt sämre räntor och pensioner. Många lokala butiker har drivits i putten genom dessa verklighetsfrämmande investeringar. Åter andra har lockats till felinvesteringar och kommer att gå samma väg.
Vad ska Haparandaborna då leva av?
Fem bröd och två fiskar
Jesus utspisade 5.000 män med bara fem bröd och två fiskar. Om hälften är sant av alla hyllningsvisor som Sven-Erich Bucht fått i den nazikollaborativa pressen, måste väl de 10 000, och snabbt minskande, Haparandaborna kunna leva många år, gott och väl, knaprande på Sven-Erich Buchts papegojmärken.
.
Silverarken
.
Frälsarna kommer
Många norrlandskommuner har det kämpigt med lokala arbetstillfällen. Det gör att de med jämna mellanrum hemsöks av ”frälsare” från våra storstäder. Det finns en risk när man tror allt för mycket på de välkammade slipsnissarna som kommer utsocknes ifrån. Det handlar nästan alltid om stora grejor som ska lösa alla kommunens problem på en gång. Som från ett trollspö. Allt för ofta vräker norrlandskommunerna pengar över dem och så drar de kort därefter iväg. Små lokala företag som skulle kunna utvecklas långsamt till uthålliga stationära företag motarbetas samtidigt med viss systematik.
Marken stulen
Gruvprospektörer från hela världen härjar i Sverige för att nationalsozialdemokraterna har stulit all mark utom ytskiktet från markägarna. Det värsta som kan hända en markägare kan faktiskt vara att det blir en gruva på hans mark. Då stjäl man resten också och tycker att han ska vara tacksam. Det kan vara något att tänka på nästa gång som gruvprospektörerna springer på ens mark.
Spekulationer som betalas av skattebetalarna
De nu pågående prospekteringarna drivs av råvaruspekulationer som George W Bush verkar vara inne på att låta de amerikanska skattebetalarna betala. Flera av redan gjorda investeringar visar sig redan vara misslyckade. Vissa kommer sannolikt inte att öppna. Pågående investeringar avbryts. Andra får inte finansiering på grund av världsläget. Första steget är att man skjuter upp investeringen. En del av de som får finansiering, om någon, går i putten när råvarububblan spricker.
När råvarupriserna normaliseras hamnar nyöppnade gruvor som har stora infrastrukturella kostnader i en omöjlig konkurrenssituation mot redan etablerade gruvor som har betalat sin infrastruktur redan tidigare.
- Vi borde sluta hoppas på Silverarken – låt de lokala småföretagen utvecklas istället!
Jag menar inte, att man inte ska försöka etablera gruvor men man bör vara jordnära när man bedömer förutsättningarna. Ingen är betjänt av att man drar igång en gruva som inte kan förväntas överleva på egna ben. Det blir bara ännu en börda för bygden, som gör det ännu svårare att komma upp ur gropen.
.
Frälsarna kommer
Många norrlandskommuner har det kämpigt med lokala arbetstillfällen. Det gör att de med jämna mellanrum hemsöks av ”frälsare” från våra storstäder. Det finns en risk när man tror allt för mycket på de välkammade slipsnissarna som kommer utsocknes ifrån. Det handlar nästan alltid om stora grejor som ska lösa alla kommunens problem på en gång. Som från ett trollspö. Allt för ofta vräker norrlandskommunerna pengar över dem och så drar de kort därefter iväg. Små lokala företag som skulle kunna utvecklas långsamt till uthålliga stationära företag motarbetas samtidigt med viss systematik.
Marken stulen
Gruvprospektörer från hela världen härjar i Sverige för att nationalsozialdemokraterna har stulit all mark utom ytskiktet från markägarna. Det värsta som kan hända en markägare kan faktiskt vara att det blir en gruva på hans mark. Då stjäl man resten också och tycker att han ska vara tacksam. Det kan vara något att tänka på nästa gång som gruvprospektörerna springer på ens mark.
Spekulationer som betalas av skattebetalarna
De nu pågående prospekteringarna drivs av råvaruspekulationer som George W Bush verkar vara inne på att låta de amerikanska skattebetalarna betala. Flera av redan gjorda investeringar visar sig redan vara misslyckade. Vissa kommer sannolikt inte att öppna. Pågående investeringar avbryts. Andra får inte finansiering på grund av världsläget. Första steget är att man skjuter upp investeringen. En del av de som får finansiering, om någon, går i putten när råvarububblan spricker.
När råvarupriserna normaliseras hamnar nyöppnade gruvor som har stora infrastrukturella kostnader i en omöjlig konkurrenssituation mot redan etablerade gruvor som har betalat sin infrastruktur redan tidigare.
- Vi borde sluta hoppas på Silverarken – låt de lokala småföretagen utvecklas istället!
Jag menar inte, att man inte ska försöka etablera gruvor men man bör vara jordnära när man bedömer förutsättningarna. Ingen är betjänt av att man drar igång en gruva som inte kan förväntas överleva på egna ben. Det blir bara ännu en börda för bygden, som gör det ännu svårare att komma upp ur gropen.
.
fredag 10 oktober 2008
Harpesten
.
Svart till Anonym kommentar till ”Angående Högsta Domstolens senaste rättsövergrepp”:
Vanligtvis orkar högkonjunkturen fram till Tornedalen just innan den tar slut. Så även denna gång. Den här gången åstadkom den ingenting i Övertorneå. Finns det en enda kommun till i den här världen som tagit sig igenom denna fantastiskt höga och långa konjunktur utan att kunna visa upp någonting alls som den fört med sig?
Pajala har åtminstone fått till några meningslösa provgropar i Kaunisvaara.
Ändå har både Övertorneå och Pajala lyckats väl jämfört med Haparanda – just genom att misslyckas. I Haparanda har man lyckats få till massor av felinvesterade byggnader som vi alla kommer att måsta betala genom sämre bankräntor, dyrare försäkringspremier och lägre pensioner. Haparanda får inte ens kvar de lokala handlarna. Det blir bara ett IKEA kvar och möjligen en karamellaffär åt barnen. Om inte Haparandaborna får till bröd på bordet i recessionens Sverige, kan de i alla fall äta karameller. Dags att döpa om Haparanda? Vad sägs om IKEA-Gulag?
Övertorneå har efter 50 års NationalSozialdemokrati utvecklats till en kommun där inte ens harpesten går ordentligt. Ni har drivit iväg tre fjärdedelar av befolkningen med Er avundsjuka och missunnsamhet. Sedan har Ni mage att anklaga mig för att driva iväg företagen från Tornedalen.
Sanningen är den, att det finns praktiskt taget inga företag i Tornedalen att driva iväg, möjligen med undantag för några obetydligt samhällsnyttiga bidragsscharlataner.
Några butiker finns det ännu kvar att slå ihjäl. Det kommer Ni säkert också att fixa genom idogt handlande utanför kommunen - utan tvekan drivet av missunnsamhet även det. Ni är för korkade för att förstå, att det är en sak att handla i Luleå så länge det finns butiker i Övertorneå och att det är en helt annan sak, att vara tvingad att alltid handla i Luleå, för att missunnsamheten drivit Er att svälta ihjäl den lokala handeln.
Ekfors kostnader har länge tryckts uppåt av nationalsozialdemokratins krutuppfinnare. Jag har till leda redovisat detta. Med en drucken papegojas envishet återkommer Ni med samma tjat. Jag tror att Ni förstår att det är Ni själva som drivit upp Era egna kostnader. Dessutom har Ni snubblat på i mörkret helt i onödan i flera år. Jag tror att det svider något vansinnigt för Er, att Ni skadat Er själva, i Era strävanden att skada mig. Jag vill bara att Ni ska veta följande: Jag lider med de många människor i Tornedalen, som förstår vad det här går ut på och ändå, utan att delta, drabbas av de högre kostnader som sossepacket åstadkommit. Samtidigt kan jag inte undgå att glädjas åt att Ni alla i sossepacket skadat Er själva i Er illvilja och enfald.
.
Svart till Anonym kommentar till ”Angående Högsta Domstolens senaste rättsövergrepp”:
Vanligtvis orkar högkonjunkturen fram till Tornedalen just innan den tar slut. Så även denna gång. Den här gången åstadkom den ingenting i Övertorneå. Finns det en enda kommun till i den här världen som tagit sig igenom denna fantastiskt höga och långa konjunktur utan att kunna visa upp någonting alls som den fört med sig?
Pajala har åtminstone fått till några meningslösa provgropar i Kaunisvaara.
Ändå har både Övertorneå och Pajala lyckats väl jämfört med Haparanda – just genom att misslyckas. I Haparanda har man lyckats få till massor av felinvesterade byggnader som vi alla kommer att måsta betala genom sämre bankräntor, dyrare försäkringspremier och lägre pensioner. Haparanda får inte ens kvar de lokala handlarna. Det blir bara ett IKEA kvar och möjligen en karamellaffär åt barnen. Om inte Haparandaborna får till bröd på bordet i recessionens Sverige, kan de i alla fall äta karameller. Dags att döpa om Haparanda? Vad sägs om IKEA-Gulag?
Övertorneå har efter 50 års NationalSozialdemokrati utvecklats till en kommun där inte ens harpesten går ordentligt. Ni har drivit iväg tre fjärdedelar av befolkningen med Er avundsjuka och missunnsamhet. Sedan har Ni mage att anklaga mig för att driva iväg företagen från Tornedalen.
Sanningen är den, att det finns praktiskt taget inga företag i Tornedalen att driva iväg, möjligen med undantag för några obetydligt samhällsnyttiga bidragsscharlataner.
Några butiker finns det ännu kvar att slå ihjäl. Det kommer Ni säkert också att fixa genom idogt handlande utanför kommunen - utan tvekan drivet av missunnsamhet även det. Ni är för korkade för att förstå, att det är en sak att handla i Luleå så länge det finns butiker i Övertorneå och att det är en helt annan sak, att vara tvingad att alltid handla i Luleå, för att missunnsamheten drivit Er att svälta ihjäl den lokala handeln.
Ekfors kostnader har länge tryckts uppåt av nationalsozialdemokratins krutuppfinnare. Jag har till leda redovisat detta. Med en drucken papegojas envishet återkommer Ni med samma tjat. Jag tror att Ni förstår att det är Ni själva som drivit upp Era egna kostnader. Dessutom har Ni snubblat på i mörkret helt i onödan i flera år. Jag tror att det svider något vansinnigt för Er, att Ni skadat Er själva, i Era strävanden att skada mig. Jag vill bara att Ni ska veta följande: Jag lider med de många människor i Tornedalen, som förstår vad det här går ut på och ändå, utan att delta, drabbas av de högre kostnader som sossepacket åstadkommit. Samtidigt kan jag inte undgå att glädjas åt att Ni alla i sossepacket skadat Er själva i Er illvilja och enfald.
.
onsdag 8 oktober 2008
Angående Högsta Domstolens senaste rättsövergrepp
.
Johan Munck har tjänat den svenska regeringsmakten, och politikens ambitioner, och har därvid satt medborgarnas behov av rättssäkerhet på undantag, i 34 år. Mellan 1974 och 1987 har han varit sakkunnig i Justitiedepartementet, departementsråd och rättschef. Sedan 1988 finns Munck i Högsta Domstolen. Munck är ett levande exempel på den snedrekrytering som under senare tid eskalerat och som lett till att, erkänt visavi den politiska makten servila, jurister som varit verksamma inom den politiska administrationen, är överrepresenterade bland landets högsta domare.
Valarbetet inlett
Eftersom Munck är Högsta Domstolens ordförande och är ansvarig för den, bland annat av mig kritiserade, politiserade omprövningen av bokföringsbrottsbegreppet, efter vilken det blev brottsligt att lämna in årsredovisning försenat, oavsett skäl, är det lätt att inse, att inget annat justitieråd velat ta i detta ärende ens med tång. Man behöver inte vara någon större krutuppfinnare för att räkna ut, att den erkänt servile Munck har känt av betydande politiskt tryck, att se till att inte jag går lös inför nästa val.
Rättssäkerheten urvattnas
Det här beslutet att inte bevilja prövningstillstånd är annars inte så förvånande. Nästan ingen beviljas prövningstillstånd i Sverige, trots många uppenbart felaktiga domslut i underinstanserna. Den rådande riktningen för rättsväsendets utveckling är tyvärr att det kommer att bli ännu svårare att få felaktiga domar ändrade och krävas prövningstillstånd på ett tidigare stadium.
Nyanserna förloras
Det överklagade domslutet innebär att jag blivit dömd för grovt bokföringsbrott, för att jag, efter en nazilik förföljelse från den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, lämnat in felfria deklarationer för sent, vilket enligt lagen och förarbetena till lagen inte är brottsligt. Vad blir det då kvar att ta till mot grova skattebrottslingar, sådana som begår riktiga brott?
Domsluten i såväl Tingsrätt som Hovrätt innebär en glidning i lagtolkningen som skadar rättssäkerheten. Ordens och termernas betydelse urvattnas och lagtolkningen blir svart-vit. Skyldig blir oavsett ”brottets” svårighetsgrad grovt brott. Oskyldig kan med denna lagtolkning dessvärre också bli skyldig – till och med till grovt brott. Att det blir så här beror på den kompetensmässiga urvattningen av domstolarna i kombination med den ökande politiseringen av dem.
Staten undergrävs
Den rådande utvecklingen verkar undergrävande för den svenska staten som tar ut världens högsta skatter men levererar allt färre av de nyttigheter som medborgarna betalar skatt för. Allt fler statsanställda tjänar numera i första hand politiken, i andra hand sig själva och inte förrän i tredje hand skattebetalarna.
Kampen har bara börjat
Jag sällar mig till den redan långa, och stadigt växande listan, av godtyckligt och politiskt dömda personer, i den i dubbel bemärkelse sönderfallande nationalsozialdemokratiska diktaturen Sverige, med resterna av det i hög grad, av kriminella medarbetare infekterade rättsväsende, som nationalsozialdemokratin lämnat efter sig. Mitt arbete, för att freda min familj samt mina och familjens företag mot politisk korruption och maktmissbruk, har bara börjat.
Muncks eftermäle
Johan Munck å sin sida tillförsäkrar sig ett historiskt eftermäle, innebärande att han blir för Sveriges Högsta Domstol det George W Bush blir för det amerikanska presidentämbetet – sämst och mest korrumperad av alla hittills.
.
Johan Munck har tjänat den svenska regeringsmakten, och politikens ambitioner, och har därvid satt medborgarnas behov av rättssäkerhet på undantag, i 34 år. Mellan 1974 och 1987 har han varit sakkunnig i Justitiedepartementet, departementsråd och rättschef. Sedan 1988 finns Munck i Högsta Domstolen. Munck är ett levande exempel på den snedrekrytering som under senare tid eskalerat och som lett till att, erkänt visavi den politiska makten servila, jurister som varit verksamma inom den politiska administrationen, är överrepresenterade bland landets högsta domare.
Valarbetet inlett
Eftersom Munck är Högsta Domstolens ordförande och är ansvarig för den, bland annat av mig kritiserade, politiserade omprövningen av bokföringsbrottsbegreppet, efter vilken det blev brottsligt att lämna in årsredovisning försenat, oavsett skäl, är det lätt att inse, att inget annat justitieråd velat ta i detta ärende ens med tång. Man behöver inte vara någon större krutuppfinnare för att räkna ut, att den erkänt servile Munck har känt av betydande politiskt tryck, att se till att inte jag går lös inför nästa val.
Rättssäkerheten urvattnas
Det här beslutet att inte bevilja prövningstillstånd är annars inte så förvånande. Nästan ingen beviljas prövningstillstånd i Sverige, trots många uppenbart felaktiga domslut i underinstanserna. Den rådande riktningen för rättsväsendets utveckling är tyvärr att det kommer att bli ännu svårare att få felaktiga domar ändrade och krävas prövningstillstånd på ett tidigare stadium.
Nyanserna förloras
Det överklagade domslutet innebär att jag blivit dömd för grovt bokföringsbrott, för att jag, efter en nazilik förföljelse från den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, lämnat in felfria deklarationer för sent, vilket enligt lagen och förarbetena till lagen inte är brottsligt. Vad blir det då kvar att ta till mot grova skattebrottslingar, sådana som begår riktiga brott?
Domsluten i såväl Tingsrätt som Hovrätt innebär en glidning i lagtolkningen som skadar rättssäkerheten. Ordens och termernas betydelse urvattnas och lagtolkningen blir svart-vit. Skyldig blir oavsett ”brottets” svårighetsgrad grovt brott. Oskyldig kan med denna lagtolkning dessvärre också bli skyldig – till och med till grovt brott. Att det blir så här beror på den kompetensmässiga urvattningen av domstolarna i kombination med den ökande politiseringen av dem.
Staten undergrävs
Den rådande utvecklingen verkar undergrävande för den svenska staten som tar ut världens högsta skatter men levererar allt färre av de nyttigheter som medborgarna betalar skatt för. Allt fler statsanställda tjänar numera i första hand politiken, i andra hand sig själva och inte förrän i tredje hand skattebetalarna.
Kampen har bara börjat
Jag sällar mig till den redan långa, och stadigt växande listan, av godtyckligt och politiskt dömda personer, i den i dubbel bemärkelse sönderfallande nationalsozialdemokratiska diktaturen Sverige, med resterna av det i hög grad, av kriminella medarbetare infekterade rättsväsende, som nationalsozialdemokratin lämnat efter sig. Mitt arbete, för att freda min familj samt mina och familjens företag mot politisk korruption och maktmissbruk, har bara börjat.
Muncks eftermäle
Johan Munck å sin sida tillförsäkrar sig ett historiskt eftermäle, innebärande att han blir för Sveriges Högsta Domstol det George W Bush blir för det amerikanska presidentämbetet – sämst och mest korrumperad av alla hittills.
.
söndag 5 oktober 2008
Grov brottslighet bakom Skräpbankskrisen.
.
Hemkokt USA-kris?
Det har i den offentliga debatten framhållits, att den pågående skräpbankskrisen är en hemkokt amerikansk kris som begränsar sig till USA. Det är gott och väl om det förhåller sig på det sättet. Skulle det vara på annat sätt är det inte ofarligt att påstå att det är en intern amerikansk angelägenhet. Följden skulle kunna bli en djup förtroendeklyfta och det i en tid då förtroendekapital kommer att visa sig guld värt eller brist på detsamma kan visa sig katastrofalt kostsamt.
Under senare tid har krisen krupit närmare oss och gjort nedslag här och var i Europa.
Kronförsvaret
Jag tycker att det finns allt för många tecken som tyder på att den amerikanska sjukan även finns här och är kopplad mer till den nyss passerade högkonjunkturens ansvarslöshet än till USA. Den senaste skräpbankskrisen vi genomlidit var när 1980-talets spekulationsekonomi avslutades med, eller kröntes av 1990-talets på förhand utsiktslösa kronförsvar, som bland annat åstadkom ett antal självmord. Bankskurkarna tilläts för att rädda sig själva slå ihjäl snart sagt alla snickerier i Norrland. Sammantaget ca 100.000 företag drevs i konkurs för att fega och/eller okunniga politiker bet fast vid en fix idé som kronförsvaret var. Listan kan säkert göras mycket längre.
Grova bedrägerier bakom bankförlusterna
Den gången visade det sig att banker och försäkringsbolag, även då generösa med bonusar, strött ut spararnas medel och pensionsbesparingar hejvilt. Lån på tiotals och hundratals miljoner hade beviljats med värdelösa sumpmarker som säkerhet – i bästa fall osedda – i sämre fall sedda, men ändå godtagna som pant.
Det mesta tyder dessvärre på att vi kan vänta oss att finna precis samma sak den här gången också. Vi kommer sannolikt att fortsätta finna det så länge vi tolererar att våra politiker använder våra skattemedel till att hålla bankskurkarna under armarna.
Låt mig ge några exempel på några iakttagelser som jag själv gjort under senare år. Somligt är i Finland men har ändå i hög grad beröring med Sverige:
Rovaniemi, Finland
I Rovaniemi, ett inte allt för stort centrum med ca 30.000 invånare i finska Lappland, har uppförts ett köpcentrum som överdäckar en av landsvägarna som passerar staden. Köpcentrat som blev färdigt i julas döptes till Revontuli (Norrsken på svenska). Detta köpcentrum har sedan bytt ägare inte mindre än två gånger på mindre än ett år. Kukkola-företagen sålde till i Sverige inte helt obekanta Boultbee för 72 miljoner euro. Nu har Boultbee, i september, sålt till ett annat företag med svensk anknytning, Luxembourgföretaget Nordic Retail Fund, dock utan att kommentera köpeskillingen. En luttrad finsk affärstidning, Kauppalehti, kommenterar: ”Revontulis nuvarande värde kan redan vara fördubblat i förhållande till byggkostnaden”. Obekräftade uppgifter talar om en köpeskilling på 90 miljoner euro. Det är i så fall en köpeskilling för vilken man kan köpa hela Rovaniemi – med eller utan köpcentra. Det första företaget i köpcentrat har redan gått i konkurs för två-tre veckors sedan, en restaurant. Fler står på tur.
Torneå, Finland
Varma är Finlands största arbetspensionsförsäkrare inom den privata sidan. I Torneå har man ”värdesäkrat” 75 miljoner euro genom att låta uppföra ett köpcentrum, som utöver vad som byggts i Haparanda, IKEA m.m. tredubblat affärsytan i Torneå stad, vilket lär komma väl till pass i den köpstarka framtid som stundar.
Levi, Finland
För att inte komma på den finansiella efterkälken har Varma för säkerhets skull även köpt en hotelltomt vid foten av sydsluttningen till finska Levitunturi. Tomten är på 3,7 hektar och Varma betalade 13 miljoner euro. Det innebär ett råmarkspris om ca 3.500 kr per kvadratmeter – i finska Lappland! Det är nog inte en helt dålig gissning om man antar att tomten kan vara värd vad som helst mellan 0 och en miljon euro inom två år.
Belåningscirkusen har snurrat
Av affärstidningarna att döma har vissa aktiespekulanter fått investera, belåna och investera igen, precis som förra gången det begav sig. Enligt vissa uppgifter finns det spekulanter som är uppe i en lånekarusell mellan 10 och 20 miljarder kronor.
Spekulationsdriven råvaruhysteri
Wall Street-bankirernas spekulationer i råvaror, vilka positioner de amerikanska skattebetalarna nu ska låna upp pengar för att rädda, har startat en sällan skådad spekulation i gruvor och gruvetableringar. Gruvor är utökade, ska utökas, nya ska öppnas, snart sagt i varenda buske. Här har vi flera aktuella exempel: Kiruna, Gällivare, Svappavaara, Kaunisvaara.
Fastighetspriser har slagit rekord
Fastighetspriserna har slagit alla rekord. De saknar numera varje koppling till byggkostnaderna.
I Kalmar skulle Kinesiska varor exponeras i utställningshallar på en yta motsvarande 130 fotbollsplaner av det kinesiska bolaget Fanerdun. Detta synes ganska nedlagt numera och kan tyda på att bankerna fungerat i detta fall.
Vindskraftsnojan sveper över landet
Vindkraftsnojan sveper över landet, driven av att staten skyfflar bidrag okontrollerat över alla som ställer sig i vägen. Hur ser egentligen ekonomin i dessa objekt ut, med respektive utan bidragsgeschäftet? Att de ofrivilligt subventioneras av landets elkunder och förstör spänningen på elnäten, det vet vi redan.
Landet dränks av köpcentrum
Landet, framför allt Stockholmstrakten, håller på att dränkas av köpcentrum.
Vi svenskar har alltid varit svaga för allt som kommer från USA. Man brukar säga att allt som sker i USA sker i Sverige också, fast 20 år senare. Numera går det lite fortare. Och så brukar vi lägga till att alla dumheter som görs i Sverige, de görs i Finland också, men först sedan man konstaterat att det inte fungerade i Sverige heller.
Förvaltning av andras pengar
Hittills har Oskarshamns kommun fått ge Subprimeköparen ett ansikte. Swedbank och SEB kopplas ihop med lysande affärer i Baltikum. Swedbank och Danske Bank har gött ett antal gangsters på Lehman Brothers. Men var det allt? Erfarenheterna från tidigare spekulationsbubblor är att de värsta tokigheterna har gjorts på banker, försäkringsbolag, kommuner och landsting. Speciellt pensionspengar tycks det finnas en förkärlek för att svamla bort. Det är väldigt tyst på den fronten än.
Hur ser svindeln mot de svenska spararna ut egentligen?
Bortsett från i föregående stycke nämnda, har det inte hörts särskilt mycket. Bra tecken skulle någon kunna säga. Dåligt tecken tror jag. Varför ser vi inte någon sammanställning på hur mycket jänkarna och andra gangsters blåst våra banker, försäkringsbolag, kommuner och landsting på? Beror det på att den listan skulle bli så lång, att ingen vågar publicera den, eller beror det på att de helt enkelt inte vet vad de har köpt för våra pengar, om något? Ingetdera låter särskilt bra tycker jag.
Politiserade banker leder till kriminella banker
Ekfors Kraft AB är ett litet monopolskyddat samhällsnyttigt elnätsföretag. Vi har fått vårt välskötta lån uppsagt till betalning med en veckas varsel, av Handelsbanken. Vi fick inte ett ord till förklaring trots upprepade frågor. Handelsbanken sa bara genom sin jurist: ”Vi ska söka er i konkurs”. Det gjorde Handelsbanken, men misslyckades med sina avsikter.
Detta skedde år 2002. Av allt att döma var det på sosseriets begäran, för banken har kvar sin Oktroj.
Vi har alltså monopol och ska investera på 40 års sikt, men kan inte lånefinansiera vår verksamhet någonstans, utan måste finansiera verksamheten från det löpande kassaflödet. Det har vi gjort, inte utan svårighet, i sex och ett halvt år nu. Nationalsozialdemokraterna på Energimarknadsinspektionen och andra politruker som lyfter statlig lön, har allt sedan dess gjort vad de kunnat för att försvåra vår verksamhet.
Handelsbankens Arne Mårtensson tycks ha skämts så av detta, och kanske även av andra skurkstreck, att han var tvungen att gå och gömma sig på en jordenruntomsegling. Det kanske har hjälpt honom, men det har inte varit till särskilt stor nytta för oss.
Man frågar sig hur länge det här skräpbanksproblemet kan få pågå. Politiserade gangsters på våra Skräpbanker strör ostraffat våra pengar omkring sig, som vore det deras egna. De kan ösas helt okontrollerat över allt möjligt svammel. När pengarna är slut rycker skattebetalarnas representanter in och räddar dem och låter dem fortsätta driva sina politiserade Skräpbanker.
Är det inte dags att låta detta bankslödder fara och flyga så att nya banker kan uppstå, mer intresserade av att finansiera samhällsnyttig verksamhet, än att fiffla bort spararnas pengar till oseriösa spekulanter, maffialiknande verksamhet och egen bonus?
.
Hemkokt USA-kris?
Det har i den offentliga debatten framhållits, att den pågående skräpbankskrisen är en hemkokt amerikansk kris som begränsar sig till USA. Det är gott och väl om det förhåller sig på det sättet. Skulle det vara på annat sätt är det inte ofarligt att påstå att det är en intern amerikansk angelägenhet. Följden skulle kunna bli en djup förtroendeklyfta och det i en tid då förtroendekapital kommer att visa sig guld värt eller brist på detsamma kan visa sig katastrofalt kostsamt.
Under senare tid har krisen krupit närmare oss och gjort nedslag här och var i Europa.
Kronförsvaret
Jag tycker att det finns allt för många tecken som tyder på att den amerikanska sjukan även finns här och är kopplad mer till den nyss passerade högkonjunkturens ansvarslöshet än till USA. Den senaste skräpbankskrisen vi genomlidit var när 1980-talets spekulationsekonomi avslutades med, eller kröntes av 1990-talets på förhand utsiktslösa kronförsvar, som bland annat åstadkom ett antal självmord. Bankskurkarna tilläts för att rädda sig själva slå ihjäl snart sagt alla snickerier i Norrland. Sammantaget ca 100.000 företag drevs i konkurs för att fega och/eller okunniga politiker bet fast vid en fix idé som kronförsvaret var. Listan kan säkert göras mycket längre.
Grova bedrägerier bakom bankförlusterna
Den gången visade det sig att banker och försäkringsbolag, även då generösa med bonusar, strött ut spararnas medel och pensionsbesparingar hejvilt. Lån på tiotals och hundratals miljoner hade beviljats med värdelösa sumpmarker som säkerhet – i bästa fall osedda – i sämre fall sedda, men ändå godtagna som pant.
Det mesta tyder dessvärre på att vi kan vänta oss att finna precis samma sak den här gången också. Vi kommer sannolikt att fortsätta finna det så länge vi tolererar att våra politiker använder våra skattemedel till att hålla bankskurkarna under armarna.
Låt mig ge några exempel på några iakttagelser som jag själv gjort under senare år. Somligt är i Finland men har ändå i hög grad beröring med Sverige:
Rovaniemi, Finland
I Rovaniemi, ett inte allt för stort centrum med ca 30.000 invånare i finska Lappland, har uppförts ett köpcentrum som överdäckar en av landsvägarna som passerar staden. Köpcentrat som blev färdigt i julas döptes till Revontuli (Norrsken på svenska). Detta köpcentrum har sedan bytt ägare inte mindre än två gånger på mindre än ett år. Kukkola-företagen sålde till i Sverige inte helt obekanta Boultbee för 72 miljoner euro. Nu har Boultbee, i september, sålt till ett annat företag med svensk anknytning, Luxembourgföretaget Nordic Retail Fund, dock utan att kommentera köpeskillingen. En luttrad finsk affärstidning, Kauppalehti, kommenterar: ”Revontulis nuvarande värde kan redan vara fördubblat i förhållande till byggkostnaden”. Obekräftade uppgifter talar om en köpeskilling på 90 miljoner euro. Det är i så fall en köpeskilling för vilken man kan köpa hela Rovaniemi – med eller utan köpcentra. Det första företaget i köpcentrat har redan gått i konkurs för två-tre veckors sedan, en restaurant. Fler står på tur.
Torneå, Finland
Varma är Finlands största arbetspensionsförsäkrare inom den privata sidan. I Torneå har man ”värdesäkrat” 75 miljoner euro genom att låta uppföra ett köpcentrum, som utöver vad som byggts i Haparanda, IKEA m.m. tredubblat affärsytan i Torneå stad, vilket lär komma väl till pass i den köpstarka framtid som stundar.
Levi, Finland
För att inte komma på den finansiella efterkälken har Varma för säkerhets skull även köpt en hotelltomt vid foten av sydsluttningen till finska Levitunturi. Tomten är på 3,7 hektar och Varma betalade 13 miljoner euro. Det innebär ett råmarkspris om ca 3.500 kr per kvadratmeter – i finska Lappland! Det är nog inte en helt dålig gissning om man antar att tomten kan vara värd vad som helst mellan 0 och en miljon euro inom två år.
Belåningscirkusen har snurrat
Av affärstidningarna att döma har vissa aktiespekulanter fått investera, belåna och investera igen, precis som förra gången det begav sig. Enligt vissa uppgifter finns det spekulanter som är uppe i en lånekarusell mellan 10 och 20 miljarder kronor.
Spekulationsdriven råvaruhysteri
Wall Street-bankirernas spekulationer i råvaror, vilka positioner de amerikanska skattebetalarna nu ska låna upp pengar för att rädda, har startat en sällan skådad spekulation i gruvor och gruvetableringar. Gruvor är utökade, ska utökas, nya ska öppnas, snart sagt i varenda buske. Här har vi flera aktuella exempel: Kiruna, Gällivare, Svappavaara, Kaunisvaara.
Fastighetspriser har slagit rekord
Fastighetspriserna har slagit alla rekord. De saknar numera varje koppling till byggkostnaderna.
I Kalmar skulle Kinesiska varor exponeras i utställningshallar på en yta motsvarande 130 fotbollsplaner av det kinesiska bolaget Fanerdun. Detta synes ganska nedlagt numera och kan tyda på att bankerna fungerat i detta fall.
Vindskraftsnojan sveper över landet
Vindkraftsnojan sveper över landet, driven av att staten skyfflar bidrag okontrollerat över alla som ställer sig i vägen. Hur ser egentligen ekonomin i dessa objekt ut, med respektive utan bidragsgeschäftet? Att de ofrivilligt subventioneras av landets elkunder och förstör spänningen på elnäten, det vet vi redan.
Landet dränks av köpcentrum
Landet, framför allt Stockholmstrakten, håller på att dränkas av köpcentrum.
Vi svenskar har alltid varit svaga för allt som kommer från USA. Man brukar säga att allt som sker i USA sker i Sverige också, fast 20 år senare. Numera går det lite fortare. Och så brukar vi lägga till att alla dumheter som görs i Sverige, de görs i Finland också, men först sedan man konstaterat att det inte fungerade i Sverige heller.
Förvaltning av andras pengar
Hittills har Oskarshamns kommun fått ge Subprimeköparen ett ansikte. Swedbank och SEB kopplas ihop med lysande affärer i Baltikum. Swedbank och Danske Bank har gött ett antal gangsters på Lehman Brothers. Men var det allt? Erfarenheterna från tidigare spekulationsbubblor är att de värsta tokigheterna har gjorts på banker, försäkringsbolag, kommuner och landsting. Speciellt pensionspengar tycks det finnas en förkärlek för att svamla bort. Det är väldigt tyst på den fronten än.
Hur ser svindeln mot de svenska spararna ut egentligen?
Bortsett från i föregående stycke nämnda, har det inte hörts särskilt mycket. Bra tecken skulle någon kunna säga. Dåligt tecken tror jag. Varför ser vi inte någon sammanställning på hur mycket jänkarna och andra gangsters blåst våra banker, försäkringsbolag, kommuner och landsting på? Beror det på att den listan skulle bli så lång, att ingen vågar publicera den, eller beror det på att de helt enkelt inte vet vad de har köpt för våra pengar, om något? Ingetdera låter särskilt bra tycker jag.
Politiserade banker leder till kriminella banker
Ekfors Kraft AB är ett litet monopolskyddat samhällsnyttigt elnätsföretag. Vi har fått vårt välskötta lån uppsagt till betalning med en veckas varsel, av Handelsbanken. Vi fick inte ett ord till förklaring trots upprepade frågor. Handelsbanken sa bara genom sin jurist: ”Vi ska söka er i konkurs”. Det gjorde Handelsbanken, men misslyckades med sina avsikter.
Detta skedde år 2002. Av allt att döma var det på sosseriets begäran, för banken har kvar sin Oktroj.
Vi har alltså monopol och ska investera på 40 års sikt, men kan inte lånefinansiera vår verksamhet någonstans, utan måste finansiera verksamheten från det löpande kassaflödet. Det har vi gjort, inte utan svårighet, i sex och ett halvt år nu. Nationalsozialdemokraterna på Energimarknadsinspektionen och andra politruker som lyfter statlig lön, har allt sedan dess gjort vad de kunnat för att försvåra vår verksamhet.
Handelsbankens Arne Mårtensson tycks ha skämts så av detta, och kanske även av andra skurkstreck, att han var tvungen att gå och gömma sig på en jordenruntomsegling. Det kanske har hjälpt honom, men det har inte varit till särskilt stor nytta för oss.
Man frågar sig hur länge det här skräpbanksproblemet kan få pågå. Politiserade gangsters på våra Skräpbanker strör ostraffat våra pengar omkring sig, som vore det deras egna. De kan ösas helt okontrollerat över allt möjligt svammel. När pengarna är slut rycker skattebetalarnas representanter in och räddar dem och låter dem fortsätta driva sina politiserade Skräpbanker.
Är det inte dags att låta detta bankslödder fara och flyga så att nya banker kan uppstå, mer intresserade av att finansiera samhällsnyttig verksamhet, än att fiffla bort spararnas pengar till oseriösa spekulanter, maffialiknande verksamhet och egen bonus?
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)