fredag 16 november 2018

Nya rösträkningsfusket ännu inte klart

.
Låtsasregeringsbildningen rullar vidare, om än på ganska fyrkantiga hjul, tycks det. S + C + L + MP + V vill så de skäms. Men hur i all världen ska framför allt L och C kunna försvara det för att det inte ska bli sista spiken i kistan? Den frågan tycks man inte ha löst eftersom låtsasregeringsbildningen fortsätter.

Nyval vill få eller ingen av dem ha. Liberalerna åker förmodligen ut om det blir extraval. De skulle förmodligen åkt ut redan i ordinarie valet i september om inte rösträkningsfusket varit.

C är svårare att bedöma. Får man tro propagandamedia är ju Annie Lööf nästan Sankte Per’s ställföreträdare på jorden, trots ganska måttligt opinionsstöd. Hur stora eller små deras nettosiffror är, efter korrigering för rösträkningsfusket, är svårt att veta. Att S skulle åkt på storstryk i valet om man inte hade stängt valdatorerna och panikfuskat är ganska uppenbart.

De vill så de skäms - men törs inte. Så kanske man ska sammanfatta det.  Hoppet för S + C + L + MP står till att man hinner utveckla en ny fuskmetod så att man inte en gång till behöver panikstänga datorerna. Det skulle nog allvarligt skada tilltron till systemet - kanske irreparabelt. Uppenbarligen har man ingen lösning än eftersom låtsasregeringsbildningen fortsätter.

Kanske blir det som förr. Att man har färdiga buntar, färdigräknade, lika antal i alla, med sig till rösträkningslokalen. Och sedan lägger man räknade röster i buntar med samma antal, så att man som förr lätt kan byta ut tillräckligt antal buntar. Kanske är vi på väg tillbaka till en tid då alla i byn ”röstade” på samma parti och ingen vågade protestera, hur säkra man än var på att man röstat på något annat?

Falun fredagen den 16 november 2018
Mikael Styrman

.

Översitteri och brottslighet maskerade till djurskydd

.
Länsstyrelsen i Norrbottens handläggares och deras kumpaners plundring av demente Ture Toolanen väcker onekligen frågan om det är ett exempel på en rånmetod som blivit vanligare. Få torde vara ovetande om hur svårt det är att få rätt mot stat och kommun i Sverige. Rättare sagt: Förr var det svårt - nu nästan omöjligt. Åtminstone är det omöjligt att få rätt om det finns ett politiskt intresse inblandat som påverkar processen. Det kan vara allt från att en fråga är ideologiskt intressant för en inflytelserik politisk organisation till att några förslagna politiska skurkar utnyttjar rätts- och maktapparaten för sin egen vinnings skull, som exempelvis fallet med Sven-Erik Bucht, Anders Sundström och Yvonne Fredriksson och deras plundring av Ekfors-bolagen.

Det man nu framför allt frågar sig är, om det numera är vanligare att äldre, sjuka eller eljest försvarslösa människor plundras av brottslingar i den offentliga sektorn även under djurskyddets täckmantel. Att ett godmanskap innebär fritt fram för politiska gräsrotspolitruker att ta för sig har vi ju fått lära oss. Samma sak med ett konkursförvaltarskap. Skillnaden är väl att det i dessa fall handlar om mer pengar, åtminstone om det som i Ekfors fall handlar om välmående företag som man med korrupta myndigheters hjälp tvingar i konkurs för att kunna plundra dem. Jag har inte följt djurskyddsärenden närmare, men i de fall där kostnaderna för ovanlighetens skull rapporterats av media lämnas man med en känsla av att man fläskat på och plundrat offret riktigt ordentligt när tillfälle givits.

Kanske är det regel att det går till så? I många fall vågar nog inte media granska saken, åtminstone inte publicera, därför att man är Du och Bror med systemet och då låtsas man att man inte sett uppgifterna eller inte haft förstånd att fråga efter dem.

Falun fredagen den 16 november 2018
Mikael Styrman
.

Dags att bomba?

.
630 människor saknas efter bränderna i Kalifornien, rapporterar svenska media idag.

Det låter som om det snart är dags att bomba något fattigt land tillbaka till stenåldern?

Falun fredagen den 16 november 2018
Mikael Styrman

.

L balanserar på riksdagsspärren…

.
…enligt en Novus opinionsmätning som media rapporterar om idag.

Det har man ju kunnat räkna ut efter rösträkningsfusket i valet, att L ligger risigt till och att de känner av en tacksamhetsskuld mot, eller rädsla för, de intressen som höll dem kvar i riksdagen efter valet.

Hur ska man annars tolka deras otroliga pajaserier efter valet, vilka inneburit att både C och L vridit sig som metmaskar  som man försöker trä upp på en fiskekrok när någon försöker få dem att bilda regering?

Man frågar sig om den parlamentariska demokratin numera är helt avvecklad när man kan lägga ned sina röster för att släppa fram sina motståndare till makten under en mandatperiod och sedan nästa mandatperiod rösta mot att man själv, eller partier med närbesläktad ideologi, kommer till makten.

Går det verkligen att få väljarna att rösta på partier som kämpar med näbbar och klor för att inte ta makten?

Nej, förmodligen går inte det - inte utan rösträkningsfusk.

Falun fredagen den 16 november 2018
Mikael Styrman

.

torsdag 15 november 2018

Tures katter inget djurskyddsärende

.
Bit för bit krackelerar fasaden på det svenska vanstyret. Och det som kommer fram är inte vackert.

Nu senast är det den upprörande plundringen av 91-årige Ture Toolanen i Juoksengi som upprör.

Länstyrelsen intervjuades i TV. Som vanligt går de riktiga skurkarna och gömmer sig och skickar istället fram en naiv men karriärsugen flicksnärta till vargarna, som inte förstår, eller inte är i position att ducka.

Länstyrelsen, polisen och kronofogden i traditionell maskopi har plundrat demente Ture på alla hans besparingar, ca 208.000 kr. Officiellt för att täcka nedlagda kostnader för att fånga in ”Tures” katter - av djurskyddsskäl. Men Ture har inga katter. Den ensamma åldringen har bara haft för vana att ställa ut mat åt förmodade vildkatter som besökt honom. Och vem av oss som bor eller har bott på landsbygden har inte gjort det? Men inte har vi blivit kattägare för det. Inte är Ture heller kattägare.

Det har heller ingen trott. Man har bara använt katterna som ett redskap för att kunna plundra Ture på hans besparingar, i tron att den ensamme och demente mannen är ett riskfritt offer att råna. Och riskfritt är det förstås eftersom inga offentliganställda brottslingar riskerar att åka fast eller bli straffade i de korrupta resterna av det som var ”rättsstaten” Sverige.

Som ju även framkommit i media var inte heller katterna vare sig misskötta eller nödlidande. Och till Ture fick de komma in och värma sig. Så gott mådde de att länsstyrelsen inte förmådde få dem att gå in i fällorna - om de alls försökt. Det är långt ifrån säkert.

Det påstås att länsstyrelsens kumpaner åkt Luleå-Juoksengi tur och retur, en, ibland två, gånger per dag. Det påståendet är ju befängt och förtjänar ingen tilltro. Det är 19 mil enkel resa mellan Luleå och Juoksengi. Två resor blir nästan 80 mil - varje dag. Sedan ska man arbeta också. Det ligger absolut i farans riktning att det där bara är en konstruktion. De har kanske inte åkt alls, eller bara någon enstaka gång. Inte ens en komplett idiot åker väl fram och tillbaka på det där sättet?

Nej om det hade varit på allvar skulle man antingen anlitat någon i Juoksengi för jobbet, eller ställt upp en husvagn där. Och om man ändå skulle åkt emellan - inte skulle man ha åkt två gånger per dag. Nog skulle man ha uppehållit sig där en tid och sedan åkt tillbaka. Nej, nog är det där bara en konstruktion för att komma upp i sådana summor att man plockar av Ture alla hans pengar.

Och riskfritt är det ju garanterat. Den offentliganställda skurk finns inte, som blir utredd, åtalad och dömd av de andra offentliganställda skurkarna.

Extra tydligt blir det när polisen stoppar plundringen när Tures pengar är slut. Att plundra Ture går bra, men gå för fan inte och rör i polisens budget - där går gränsen i ”rättsstaten” Sverige!

Falun torsdagen den 15 november 2018
Mikael Styrman

.

Helikopterpiloter och amerikaner…

.
…har en sak gemensamt.

Den numera hädangångne legendariske svenske helikopterpionjären Bertil Johansson på Lapplandsflyg brukade ofta säga att helikopterpiloter är rädda för fel saker. De är rädda för isbildning men inte för träd, buskar och byggnadsverk. Han hävdade med bestämdhet att en helikopter inte får isbildning på rotorn, men det är alla piloter rädda för. Däremot är de inte rädda för träd, buskar och byggnadsverk. Men nästan alla helikoptrar som kraschar gör det efter att piloten kört in huvudrotor eller stjärtrotor i träd, buskar eller byggnadsverk.

Ungefär så är det med amerikaner också. De är rädda för barfotakrigare på andra sidan världshaven. Dessa terroriseras och bombas kontinuerligt tillbaka till stenåldern. Men de är inte rädda för mat, trafiken, läkemedel och droger samt bränder. Barfotakrigarna är naturligtvis helt ofarliga för amerikanerna. Men de amerikaner som inte dör av ålderdomssvaghet eller äter ihjäl sig, stryker med på grund av trafiken, läkemedel och droger.

Mest spektakulärt är förstås när den egna samhällseliten låter flyga in trafikflygplan i skyskrapor. Näst mest spektakulärt är när hela eller delar av städer brinner upp, i bränder som man inte lyckas kontrollera.

Härom dagen berättade svenska media att man hade cirka 5.500 brandmän involverade i kampen mot de kaliforniska bränderna. Då är det annat med barfotakrigarna. USA har 11 stora hangarfartyg med cirka 5.500 man vardera, sysselsatta med att bekämpa barfotakrigarna. Varje hangarfartyg åtföljs av cirka tiotalet fartyg av varierande storlek som ska serva och försvara hangarfartyget mot barfotakrigare. Det är nog inte så långt från verkligheten om man antar att det finns ungefär lika mycket personal på dessa andra fartyg som på varje hangarfartyg. Sammanlagt har man ungefär 3 miljoner man fördelade på tusentals baser runt om i världen för att försvara nationen mot det stora hotet som barfotakrigarna på andra sidan världshaven utgör. Men man har 5.500 brandmän som ska skydda de kaliforniska städerna från att brinna upp.

Vad kan man annat än förundra sig över vilken kroppsdel de tänker med?

Och nyss har de valt en president som med en drucken papegojas envishet upprepar: 

- Let’s make America great again!

Falun onsdagen den 14 november 2018
Mikael Styrman

.

Gaskammarinkastarna i Norrbotten och 91-åriga Tures katter

.
Se SVT Rapport 19:30, mån 12/11 och tis 13/11 på SVT Play.

Media har med rätta uppmärksammat vad Länsstyrelsen, Polisen och diverse underhuggare åstadkommit med 91-åriga Ture Toolanens katter i Juoksengi.

Dementa Tures katter har jagats med förtryckarstatens sedvanliga både klarsynthet och effektivitet. 727 mil har man lyckats köra, med två turer per dag, mellan Luleå och Juoksengi, 19 mil enkel resa. Det man har lyckats med är att fånga in 4(!) katter och plundra Ture på alla hans besparingar - 208.000 kr.

Vad i all världen är det för dårar som skickar någon från Luleå till Juoksengi för att fånga katter - två gånger per dag? När man har kört två gånger tur och retur Luleå-Juoksengi är ju dagen slut. Och vad kan Lulebor rimligen lära Juoksengibor om hur man fångar katter?

Allt det för att fånga in katter som man inte ens har laglig rätt att ingripa mot. Man åberopar djurskyddsskäl. Men katterna är inte misskötta. Anledningen, som man själva åberopar, är att katterna inte är misskötta och därför inte går i fällor.

Katterna är förvildade säger man. Men de är katter. Katter är vilddjur. Dessa var vilda katter som Ture tog hand om, gav mat åt, och hade vedträet i dörröppningen för att katterna skulle kunna komma in i värmen. Vad mer kan en katt önska sig?

Polisen stoppade så småningom pajaserierna, men inte förrän man hade plundrat Ture ända in på benen och fortsatt kattjakt skulle betalas av polisens budget. Då blev det minsann bråttom att meddela verkställighetshinder.

Sådant här folk ska ju skaka galler. Men det lär ju inte ske med vår patetiska politiserade rättsväsendeattrapp, som nästan bara duger till att göra justitiemord samt plundra och förfölja dissidenter.

Allt är med andra som förr i Norrbotten. Vettlösa och inhumana, men plikttrogna dårar och gaskammarinkastare, fullföljer politiska stollars vilja - hur tokigt det än blir - utan minsta eftertanke eller skamkänslor. Kanske till och med uppfyllda av ett lagom mått av översittarens självbelåtenhet och skadeglädje.

Falun onsdagen den 14 november 2018
Mikael Styrman

.

onsdag 14 november 2018

Kapade datorer

.
Det har varit lugnt en tid på bloggen. Jag fick mina datorer kapade av slödder inför allhelgonahelgen. Det är ännu oklart om det är vanligt slödder som varit framme eller om det är maffians ”enhet för särskilda åtgärder” som slagit till mot dissidenter. Ja, de kan förstås inte göra det själva. Men de kan leja några lymlar som kan det. Förmodligen gör man då en bytesaffär och erbjuder lymlarna straffrihet för sina andra kapningar, eller annat som är lägre prioriterat än att förfölja dissidenter.

Jag såg en uppgift om att 300.000 datorer kapats i Sverige. Det är svårt att veta hur stor ackumulerad lösensumma det genererar. Av mig ville de ha 872 dollar eller ungefär 8.000 kr. Men det går ju inte att betala sådana. De kan ju göra sådant hur många gånger som helst och även handla med uppgifterna så att man till slut har hur många utpressare och parasiter som helst på halsen. Men alla gör misstag och när de gör sitt misstag kan man leta rätt på dem. Då kan de komma att vara ledsna för att de inte kan byta plats med Jamal Khashoggi som saudierna styckmördade på sitt konsulat i Istanbul. Han kom ju ganska lindrigt undan.

Om summan de begärde av mig är typisk och alla skulle betala skulle 300.000 datorer motsvara 2.400 miljoner kronor. Hur det än är med betalningsviljan är nog detta en jättebusiness. Ännu en bransch som vårt polis- och rättsväsende inte sköter.

Men det är klart att det förbleknar jämfört med vad Per-Ola Eriksson, Maud Olofsson, Anders Sundström, Sven-Erik Bucht och en del annat slödder på framskjutna positioner åstadkommit i härvorna kring Obol, LKAB, Northland Resources, Vattenfall och Telia. Det drar ju ihop till hundratals miljarder. Verkliga hugskott mot välfärden. Och allt med vår odugliga rättsapparat på första parkett eller till och med som medhjälpare i mörkläggningsarbetet.

Falun onsdagen den 14 november 2018
Mikael Styrman

.

måndag 5 november 2018

OS i kapitalförstöring, korruption och kemi


.
Det fanns en tid då olympiska spelen var en internationell idrottsfest som hyllade folklig idrott och sportighet, fair play, hederlighet och amatörism. Med tiden har dock de olympiska spelen vuxit i ihjäl sig. De är numera så stora arrangemang att det är nästan omöjligt att besöka olympiska spelen för att följa mer än någon enstaka gren. Det är så många sporter, så många deltagare och utspelas på så kort tid.

Inför nära nog varje OS måste göras enorma investeringar vilka ofta inte kommer till någon eller bara begränsad nytta efter OS.

Fair play och hederlighet får numera stå tillbaka för mutor och korruption. OS är numera i hög grad kemiindustrins OS i vilka man mäter vem som bäst kan ta fram preparat och metoder vilka effektivt lägger idrottens ”renlevnadsmän” i en för tidig grav, men först vinner en medalj i OS och/eller VM.

När OS går av stapeln, efter att ofta hundratals miljarder forsat iväg, blir den ort där spelen äger rum i det närmaste belägrad och allra minst utsatta för en trafikinfarkt. Lokalbefolkningen och tillresta besökare kan gästa spelen. Men inte ens på orten boende kan med någon större framgång följa spelen ”live”. Lokalbefolkningen följer lättare spelen i TV, hemma eller på den ort till vilken de flytt för att komma undan spektaklets avigsidor. Även tillresta besökare följer i allt högre grad tävlingarna från hotellrummet på tävlingsorten.

Naturligtvis borde spelen för länge sedan ha brutits isär så att inte alla grenar tävlar nästan samtidigt och nästan allt på samma geografiska plats. Exempelvis borde det inte vara ett sommar-OS utan snarare tre eller fyra, kanske fler. Och varför i all världen måste de utspela sig samtidigt? Det går ju bra att ha ett sommar- och ett vinter-OS. Tiden mellan två OS är fyra år. Varför måste alla grenar vara med under samma år? Varför kan inte en del sporter ha sitt OS år 1, andra år 2 osv?

När OS i sin nuvarande form drabbar oss tränger det ut nära nog allt annat från alla media. De som inte vill följa OS natt och dag gives få alternativ. De som å andra sidan vill fylla sitt liv med idrotts-kallokain kan bara följa delar av OS på grund av överutbudet.

Marknadsekonomi skapar ofta effektivare lösningar än andra system. Ibland skapar den istället katastrofer. De ekonomiska intressen som uppehåller sig på skuggsidan av idrottens potemkinkuliss och numera är dess verkliga själ har förvandlat OS till ett jättespektakel som upprepar sig vart fjärde år, som om alla som sysslar med idrottsarrangemang är helt oförmögna att lära sig av tidigare års katastrofer. Det sägs att galenskap är när man gör om samma sak, gång efter gång, alla förutsättningar lika, och förväntar sig ett annat resultat. I just OS-sammanhang kan man säga att det är girighet som är motorn bakom katastrofen. Men girighet är ju också ett utslag av en sorts galenskap.

Falun måndagen den 5 november 2018
Mikael Styrman
.

Polariserad rovdjursdebatt


.
Jag har inte följt rovdjursdebatten dess mer, men länsstyrelsens vargkramares hänsynslösa behandling av fårfarmarna utanför Södertälje har inte gått att undvika att lägga märke till. När nu Karl Hedin häktades med buller och bång av tjänstemannapartiets maktapparat roade jag mig med att titta lite på debatten. De inlägg jag såg, som var publicerade i en av de stora tidningarna, tyder på att debatten är väldigt polariserad. Den tycks innebära att på ena sidan står människor som vill ha en stark vargstam, men inte själva drabbas av den. Inte sällan tycks det vara stadsbeduiner som har ett egenintresse i frågan, som får sin utkomst från vargarna. På andra sidan verkar finnas människor som påverkas negativt, människor på landsbygden, djurhållare, jägare men också oroliga föräldrar.

Jag har sett länsstyrelsens vargkramare i aktion tidigare. För ett antal år sedan vandrade en ensam varg igenom samhället i Övertorneå, genom centrala samhället, över Konsums parkering, skolgården, sjukstugans parkering osv, om man nu kan säga att det längre finns något som är centralt i det, sina många offentliga projekt till trots, döende Övertorneå. Det gav upphov till viss förvåning, men just den gången tror jag inte det blev någon fart på vargkramarna. Det var förmodligen helg. Jag nämner det ändå för att sätta fingret på att det faktiskt inte är särskilt unikt att vargarna tar sig in i bebyggda trakter. Sådana rapporter kommer från hela landet, men förklaras alltid med att de utgör undantag, vargar som beter sig onormalt. I själva verket är de inte undantag och det är vargar som i högsta grad beter sig normalt.

Vid ett annat tillfälle hade man sett en varg utanför Övertorneå och då strömmade det till ca 15-20 vargkramande ungdomar från länsstyrelsen i fyrhjulsdrivna hyrbilar vilka de framförde i det vackra vädret, på de överallt mycket väl framkomliga vägarna. De vägar som lokalbefolkningen som regel trafikerar med vanliga tvåhjulsdrivna bilar. Emellanåt stannade de till och gick ett par meter från bilen, till vägkanten och pejlade, eller lyssnade, eller vad de nu gjorde. Mitt på dagen blev det lunchdags och då strömmade de in på hotellets restaurant - som dåförtiden ännu var öppen - hela flocken, alla iklädda knallröda Fjällräven expeditionsdunjackor. Sådana som nästan ingen på landsbygden anser sig ha råd att unna sig. Men de kommer förstås väl till pass, när man ska förflytta sig mellan SUV:en och vägkanten och mellan parkeringen och hotelldörren. Det är för väl att de är utrustade av landets skattebetalare så att inte deras överlevnad i ”vildmarken” äventyras. Säkert utgör de ingen skattepliktig förmån mot bakgrund av vilka svåra påfrestningar de måste uthärda i sitt arbete. Och det är ju säkert mycket viktigt att en eventuell varg i området pejlas på längden och på tvären. Konstigt att det knappa tjoget människor räckte för denna viktiga och krävande uppgift?

Nå, för att återvända till debattinläggen. Vilka skrev? De inlägg ”för” som jag läste i en av rikstidningarna var dels skrivna av en viltvårdare och dels av en journalist, ordförande i naturskyddsföreningen, bosatt i Karlstad, 100 m från domkyrkan. Jag vet inte hur stort obehag man har av vargstammen 100 m från domkyrkan i Karlstad, men jag föreställer mig att det inte är så omfattande. Det är naturligtvis inget stort underlag att dra slutsatser av och det går naturligtvis inte heller att veta vilka inlägg som media släpper fram eller inte släpper fram. Men motsvarande iakttagelser har jag tyckt mig göra tidigare. En stark vargstam försvaras av människor som inte själva drabbas av vargen, eller som drar nytta av vargen, och som tycker att de som de facto drabbas gott ska kunna stå ut med det. Och föga förvånande tycks motståndarna finnas bland de människor som drabbas av vargens närvaro.

Rovdjurspolitiken präglas av ett ganska tydligt drag av översitteri. Människor lyfter sig själva genom att trycka ned andra. Samma fenomen återfinns inom arkeologins utmarker. Det finns nio miljarder människor på jorden. Ändå agerar man som om det är en mindre sensation när man kan finna spår av människor från förr i tiden.

Falun måndagen den 5 november 2018
Mikael Styrman
.

Klart med USA:s straff med anledning av saudiernas journaliststyckmord?


.
Enligt uppgifter i svenska media är det mer eller mindre klart hur lämpligt straff ska utmätas för det saudiska styckmordet mot journalisten Jamal Khashoggi på det saudiska konsulatet i Istanbul.

Som väntat tycks det bli fundamentalisterna i Iran som straffas av fundamentalisterna i USA, för styckmordet begånget av de saudiska fundamentalisterna - föga förvånande…

Falun måndagen den 5 november 2018
Mikael Styrman
.

fredag 2 november 2018

Politisk tomtevarning i Karl Hedin-fallet?


.
Nog köper jag att Karl Hedin som nu häktats under uppseendeväckande former kan vara varghatare. Man behöver inte vara avogt inställd till vargen för att bli varghatare i Sverige. Det räcker med att följa hur slöddret i natursvängen behandlar de fårfarmare som drabbas av de Disneyfierade stollarnas vargpolitik.

Vargen är ett rovdjur, men de som utformar vargpolitiken tycks tro att de är ofarliga hundvalpar. 

Visst kan man ha varg där det finns människor. Men man kan inte leva som vanligt, som vi är vana vid, om det finns varg i bygden. Man kan exempelvis inte ha barn ute på tomten eller terassen om det finns varg i bygden. Det är till och med tveksamt om barn ens kan gå ensamma till och från skolan. Skolbarn kan inte under säkra former leka i närliggande parker och skogsområden eller ens på större tomter. Fårfarmare terroriseras och drivs i konkurs av stollar, drönare och politruker i natursvängen, vilka tvingar fårfarmarna att bära hela kostnaden för en verklighetsfrämmande rovdjurspolitik.

Det är naturligtvis inte så att alla barn är akut hotade av att bli tagna av vargar. Men det är bara märkligt att det inte ännu hänt i Sverige. Vargen är ett flockdjur. Om det ska finnas varg på ett naturligt sätt i Sverige innebär det att det ska finnas vargflockar. Inte ens om det finns vargflockar där det finns människor kommer det att finnas ett överhängande hot mot alla barn. Men det kommer att vara en klen tröst för de föräldrar vars barn blir tagna av vargar. Tagna därför att en generation tjänstemän på länsstyrelsernas naturvårdsenheter och en militant grupp vargkramande stadsbeduiner i olika naturinriktade föreningar vuxit upp framför TV-apparater som visat Disneys romantiserade tecknade filmer i vilka rovdjur tillmäts mänskliga egenskaper. Naturflummare som därefter saknar förmåga att skilja på romantiska drömmar och verkligheten.

Jag känner inte Karl Hedin. Att döma av vad som skrivits i media under senare tid har jag inga problem med att tro att hans syn på vargen skiljer sig väsentligt från vargkramarnas. Kanske gäller det också lodjur? Men när jag läser att kungsörn också ingår bland de rovdjur han påstås ha jagat då blinkar lampan för ”van der Kwastvarning”. Och när jag ser att man samlat in aska i ett sågverks torkugn då blinkar ”van der Kwastvarningen” intensivt.

I de politiska målen i Sveriges domstolar är domslutet bestämt i förväg, hela processen riggad och bevisningen därför inget problem. I det fall det inte handlar om någon blankett som är för sent ingiven får den fria bevisprövningen träda in för att ”rätt” domslut ska kunna åtminstone skenbart rättfärdigas. Andra mål klaras normalt bara upp i undantagsfall och då tack vare stasimetoder som inbrott, buggning av bostäder, kontor, bilar och telefoner mm. Riktig brottslighet skyr polis och åklagare som pesten. Sådant som grova våldtäkter, bilbränder, grov narkotikabrottslighet, skjutning på gator och torg samt handgranatskastning bland allmänheten. Mycket trevligare då att sysselsätta sig med att trakassera företagare som man kan lita på att inte trakasserar tillbaka.

Det kommer att bli mycket intressant att följa den fortsatta processen för att se om Karl Hedin är en naiv och godtrogen figur med bristande iakttagelseförmåga, eller om polis och åklagare som vanligt ramlat in som en flock elefanter i ett växthus med sina integritetskränkande stasimetoder, på ett sätt som bara ständigt påtända knarklangare kan undgå att märka.

Lars Magnusson som är åklagare i fallet var tidigare miljöåklagare i Norrbotten. Men han flyttade söderut när Vattenfall klantade ut stora mängder hydraulolja i Luleälven, röjde undan alla bevis, journaler, loggar mm och han inte fick vidta normala utrednings- och bevissäkringsmetoder eftersom skurkarna fanns på det maffiaskyddade Vattenfall. Karl Hedin verkar inte åtnjuta samma skydd…

Jag är nog beredd att satsa en slant på att Karl Hedin inte uttryckt politiskt korrekta åsikter och att den nationalsocialdemokratiska maktapparaten, vår motsvarighet till Östtysklands Stasi, fått i uppdrag att sätta dit honom. Det tror jag faktiskt är en lågoddsare. Lite intressantare blir om övriga delar av maktapparaten också tas i bruk, som exempelvis Skatteverket och Kronofogden. Nassarna brukar inte ge sig i första taget i Sverige, hur fel de än har. Kanske det egentliga syftet är att plundra även Karl Hedin med hjälp av "rättsväsendet"?

Falun fredagen den 2 november 2018
Mikael Styrman
.

Idiotvarning på vårdhem


.
Uppdrag Granskning handlade i onsdags denna vecka om olika övergrepp, olycksfall, vanvård mm, även resulterande i dödsfall, som patienter och vårdtagare på olika boenden utsätts för. Det verkar inte finnas några gränser för hur korkad man får vara som anställd på vårdhem för att där vårda andra. Man får till och med intrycket att många av de anställda själva skulle behöva vara intagna? Hur kan det accepteras? Hur vågar man driva boenden med inkompetent personal? Varför sker det? Är det för att det är riskfritt och man därför kan vinstoptimera verksamheten? Eller är det istället så att priserna är så nedtrampade att det inte går att rekrytera några kvalificerade medarbetare? Eller är det bara så att vårdyrken över lag är så dåligt betalda att det inte finns kvalificerade sökande till dem?

Falun fredagen den 2 november 2018
Mikael Styrman
.

Dyrt för saudierna?


.
Tidigare lämnade turkiska uppgifter, från Erdogan, innebar att Jamal Khashoggi först blev torterad, fick fingrarna avklippta, sedan blev halshuggen.

Enligt en turkisk åklagare som refererades i svenska media den 31 oktober blev Jamal Khashoggi strypt genast när han anlände till saudiska konsulatet.

Minst en av versionerna är fel. Var den först lämnade uppgiften överdriven? Är den andra en förskönad renommétvättande version? Om det senare alternativet är riktigt blev nog den renommétvätten kostsam för saudierna - på ett eller annat sätt.

Falun fredagen den 2 november 2018
Mikael Styrman
.