.
Har SD blivit ett rundningsmärke för grovt kriminella politiker och andra brottslingar?
Sverige-Demokraterna (SD) har länge - nästan alltid - varit plågade av sitt förflutna. Plågade av att partiet är sprunget ur ett nynazistiskt parti som gjorts om, men har haft svårt att vrida sig ur den sossetrogna pressens propagandagrepp och ständiga påminnelser om ursprunget.
Det har resulterat i att man låtit lura sig att införa ”nolltolerans” för sina förtroendevalda. I stort sett ingen som helst dokumenterad brottslighet, misstanke om brottslighet eller anklagelse om brottslighet tolereras. Allt sådant resulterar omedelbart i att man åker ut.
Följden har blivit ett kastrerat parti vars representantförteckning fastställs av konkurrerande partier och politiker samt av grova brottslingar - inte minst i den offentliga sektorn. Besvärliga politiker avpolletteras med lätthet av sådana krafter med hjälp av minsta anklagelse om något oegentligt.
Här kan jag inte undgå att relatera till medbestämmandelagen som infördes 1976, tror jag det var. Den gav mycket långt gående befogenheter åt sosseanstrukna fackpampar, men inte så mycket åt de anställda. Den kallades ”tutan” av maktgalna och missnöjda fackpampar som inte nöjde sig med ett maktinstrument med vilket man med lätthet kunde processa ihjäl småföretag som inte accepterade fackets ofta grova utpressningsmetoder.
För att värja sig mot nazistanklagelserna som var legio från Nationalsocialdemokratiskt håll, och från deras springpojkar och springflickor i de borgerliga partierna, införde SD en egen ”tuta”. Den innebär att praktiskt taget vilken anklagelse som helst som riktas mot partiets förtroendevalda omedelbart kan utnyttjas av konkurrenter och kollegor bland partiets förtroendevalda som med hjälp av anklagelser kan klättra på varandra och ta sig förbi i kön - om det behövs även genom uteslutning av konkurrenter eller hot om uteslutning.
Men inte bara är partiets nolltolerans ett medel för både seriöst och oseriöst klättrande inom partiet. Det har också blivit ett kraftfullt redskap för grova brottslingar utanför partiet - inte minst i politiken och byråkratin - med vars hjälp dessa lätt kan undanröja obekväma röster eller andra hot, genom blott en anklagelse. Det räcker för att ett parti med både politiska ambitioner och rädsla för sitt förflutna, ska förvandlas till ett rundningsmärke som gör det möjligt för den grova organiserade brottsligheten att rensa ut och tysta för den grova brottsligheten farliga röster ur SD:s rullar.
Hur stor omfattning detta förekommer i är svårt för mig att bedöma. Men uteslutningen av polisen Katja Nyberg bär tydliga tecken på att vara just ett sådant fall där en obekväm - eller farlig - röst på en hög position inom vår tyvärr beklämmande ofta grovt kriminella polisledning har rensats ut med hjälp av vad som förefaller vara ett uppsåtligt riggat justitiemord. ”Skyldig genom anklagelse” verkar komma mycket nära det som utspelar sig.
Grov kriminalitet på högt uppsatta positioner inom såväl svensk polis som åklagarmyndighet och domarkår är ju tyvärr inget nytt. Man behöver inte fundera länge innan man nära på drunknar i skumma polisärenden som aldrig blivit utredda och lagförda eller som torpederats genom avsiktligt klantigt och mörkläggande polisarbete.
Här några axplock, fritt ur minnet:
Mörkläggningen av vapensmugglingen på Estonia. Kevin-fallet med sossepolitrukers justitiemord mot de två småpojkarna i Arvika. Sjukhusspionen med de två ökända sossepolitrukerna Hans Holmér och Ebbe Carlsson, vilka senare även torpederade Palme-utredningen för att skydda mördarna inom partiorganisationen. Mordet på Olof Palme. Mordet på Krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernon för att dölja den politiskt administrerade vapensmugglingen. Morden på Kattis Falck och Lena Gräns i Södra Hammarbyhamnen för att dölja sossepampars administrering av vapensmuggling via Östtyskland. Catrin Da Costa-mordet och justitiemorden på Rättsläkaren och Obducenten. Tomas Quick-fallen med de många justitiemorden. Mordet på vice rikspolischefen Mats Löfving och utnämnandet av hans baneman till landshövdingeposten. Det av polisen administrerade mordet på Lars Vilks - klantigt kamouflerat till trafikolycka. Det av polisen bortsmusslade mordoffret begravt i plastsäckar på en halv meters djup på Norra Begravningsplatsen i Solna.
Jag har säkert glömt flera och kan ju dessutom bara förhålla mig till de som blivit allmänt kända. Jag har ju inte heller tagit med några av de oräkneliga justitiemord som jag själv blivit utsatt för genom åren - av grovt brottsligt sosseslödder - nödtorftigt kamouflerade till statstjänstemän. De är ju trots att de inneburit grova politiska brott ändå inte lika grova som de nyss uppräknade.
Alla partier tenderar att med tiden bli korrumperade.
Ett gammalt talesätt lyder att ”all makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut”.
Vad är det som är orsaken till att SD redan lagt sig som flickorna i Paris under den grova polisiära brottsligheten?
Har partiet redan kommit ikapp och kört om övriga partier i korruptionsracet?
Falun söndagen den 8 mars 2026
Mikael Styrman
.
