.
Bilbranschen och -marknaden världen över präglas nu av makalösa panikdrivna klanterier, vilka ser ut att driva ett flertal - kanske en majoritet av biltillverkarna världen över i konkurs och åstadkomma mycket svåra samhällskonvulsioner - framför allt i biltillverkande länder. Allt dessutom helt i onödan.
Ett flertal biltillverkare har i panik presenterat bilar som inte kommer att gå att använda för köparna. Åtminstone är dessa bilar ännu inte färdigutvecklade och därför näst intill oanvändbara för biltillverkarnas kunder. Det har dock inte hindrat ett flertal tillverkare från att lura på sina - ofta märkestrogna - kunder dessa odugliga missfoster.
Det tycks ha spritt sig en missuppfattning bland tillverkarna - med pestens snabbhet och träffsäkerhet - som får dem alla att kollektivt välja fel väg.
Istället för att sprida gracerna och erbjuda kunderna rikligt med alternativ som skulle göra det möjligt för oss att mjuklanda i ett successivt teknikskifte väljer alla - förmodligen drivna av dysfunktionell brist på analysförmåga och ett överflöd av uppenbar rädsla - för att inte rent ut säga skräck - att allihop samtidigt ska göra likadant.
Följden av det blir att vi kastar oss från en ohållbar lösning till en annan ohållbar lösning och vi försöker göra det över en natt. Men, men…domaren säger att det svaret är fel. Vi ska istället byta teknik långsamt och med alternativa lösningar. Däremot ska vi inte göra som bilindustrin tycks ha bestämt sig kollektivt för att göra. De vill att vi ska bygga in flera parallella drivkällor för våra bilar. Det ska vi absolut inte göra. Det innebär ett accelererande resursslöseri och galopperande utsläpp som kommer att resultera i att situationen blir mycket sämre än vad den blir om vi bara fortsätter att köra bensin- och dieselbilar som om ingenting har hänt.
Den allra värsta svarta komiken är kanske att många av de påstått eldrivna bilarna kommer att laddas med el producerad i kol- och oljedrivna kraftverk, som om det då skulle göra någon nytta att byta motor i bilen till en elmotor.
I ett samhälle allt mer präglat av insikt i att trolig råvarubrist - eller i vart fall brist på vissa nyckelråvaror - väntar reagerar biltillverkarna med att göra bilarna allt mer komplicerade, med alternativa framdrivningssätt, vilket resulterar i onödig och ansvarslös råvaruförbrukning, onödig energiförbrukning i tillverkningsledet och ökning istället för minskning av utsläppen. Allt skapat av rädsla för akut framtida bränslebrist och tillverkarnas därav föranledda rädsla för att kunderna ska känna samma rädsla och avstå från köp om det inte sitter flera olika motorer i bilarna. Det är ungefär lika begåvat som att försöka ingripa mot svält i världen genom att sätta alla att äta frukost, lunch och middag på morgon, sedan följa upp det med frukost, lunch och middag mitt på dagen, för att sedan kröna sitt världsräddande med att äta frukost, lunch och middag på kvällen också.
En bil ska bara ha en motor. Allt annat är svammel. Sedan kan en successiv övergång komma att leda till att inte alla motortyper kan användas överallt hela tiden. Det får vi leva med. Det är lika självklart som att vi inte väljer att köra både på höger och vänster sida av vägen samtidigt.
Ett av de viktigaste problemen ser man inte eller blundar man för. Det problemet är uppbyggt som en sentida arvtagare till det amerikanska slöseriet som grundlades i en tid när USA var det enda motoriserade landet i världen. Närmare bestämt handlar det om konsumtionssamhället som förutsätter att bilarna bara ska användas något enstaka år och sedan bytas eller skrotas. Som om råvarutillgången alltid ska komma att vara obegränsad. Följden av detta blir naturligtvis ett makalöst slöseri med råvaror och mångdubbelt större råvaruförbrukning och miljöbelastning än vad som skulle behöva vara fallet. Det mest extrema tycks vara att tillverkarna med vett och vilja bygger in svagheter och teknik som snabbt blir opålitlig i bilarna. Det måste man styra upp. Ut med skiten som inte tål att åldras ur bilarna.
Många tittar överlägset och fördömande på dem som inte låtit lura sig att köpa en sprillans ny men halvt dysfunktionell elbil i någon form. Man borde istället - om man prompt vill fördöma någon annan - upplysa dem om att den som är värd allas vårt förakt är den som ideligen byter bil.
Bilindustrin måste lära sig - som alla andra - att rätta munnen efter matsäcken. Man kan inte sälja en ny bil årligen åt alla sina kunder när inte klimatet och råvarutillgången tycks tåla det. Man får anpassa sig till en verklighet som innebär att man säljer en ny bil till sin kund - inte när tanken blivit tom - utan istället när bilen blivit utsliten.
Falun tisdagen den 26 maj 2026
Mikael Styrman
.

