.
Jag drog en lans för en kortare tid sedan för att Vänsterpartiet - för att befria sig från nationalsocialdemokratisk överhöghet - skulle kunna göra upp med Alliansen, för ömsesidig nytta.
Sedan dess har sosseriet och dess lakejer i media gått till totalangrepp mot Vänsterpartiet. I princip anklagar sosseriets vapendragare Vänsterpartiet för att göra precis likadant som sosseriet alltid har gjort, men som media, valmyndigheter och rättsväsende alltid blundat för.
Personvalskryssen infördes 1998 som ett svar på ökad motvilja bland väljarna mot partiledardiktaturen som präglade alla svenska partier.
Det blev en nöjaktig framgång. Merparten av väljarna lyckades man lura i att de hade fått mer inflytande och mer demokrati. Men egentligen var ju kryssreformen noga avvägd för att ge sken av mer demokrati utan att alls leverera någon förbättring av demokratin.
Avgivna röster i Vänsterpartiet visar att reformen fungerat ungefär som avsett. Populära kandidater har fått kryss och susat förbi mindre populära kandidater. Demokratin har fungerat.
Sedan har kryssreformen också sina fel och brister. Till dem hör att väljarna kan markera endast ett (!) kryss på valsedeln. Därutöver har partierna - för att bevara partidiktaturen - kunnat sätta in partiledaren - och andra pampar - på listor i mängder av distrikt. Följden har naturligtvis - som avsett - blivit att populära och mer framträdande kandidater får nästan alla kryss och de övriga blir utan. Detta har inte varit något problem eftersom hela kryssreformen bara var en attrapp, syftande till att den makthavande klicken skulle få tyst i huset och sitta säkert i sadeln.
Med andra ord var kryssreformen en diktaturreform kamouflerad till demokratireform.
Länge var detta inget problem, sannolikt på grund av att få insåg möjligheterna eller vågade nyttiggöra sig dem.
Men nu har det blivit ett problem - i alla partier. Det beror på att alla inser att det här drabbade Vänsterpartiet, men det kunde ha drabbat vilket parti som helst. Det kunde - och kan - nämligen drabba alla partier. Det drabbar då den styrande klicken i alla partier och de måste plötsligt bli mer lyhörda gentemot folkviljan. Det vill säga att de måste bli demokratiska - hemska tanke! Det kan utgöra ett allvarligt hot mot partipamparnas toppstyrning som bland annat gett oss ”partiledaröverläggningar” som ju lagstiftaren inte heller insåg eller låtsades om att kunde bli följden av dysfunktionella val- och grundlagar.
Det är möjligt att man bör reformera den nu svart-vita kryssreformen. Det kan ske på flera olika sätt. Att öka möjligheterna att rangordna kandidaterna löser inte problemet - det förändrar bara problemet - och är sannolikt svårt att genomföra.
Kanske är vi på väg mot ett rent personvalsystem, med mindre distrikt, som lyfter bort makten över vem som ska företräda befolkningen från ledande politiker och lägger makten i händerna på väljarna, på det sätt som verkligen följer av ordet demokrati. Men det kommer inte att ske förrän varje annan möjlighet uttömts i försöken att värna om partiledardiktaturen som vi har istället för demokrati.
Våra partier har i hundra år fuskat vid röstningen - inte minst sosseriet som varit överlägsna fuskningsmästare. Det har plötsligt blivit ett problem när några somalier har genomskådat det svenska systemet och några hundra somalier i Borlänge har röstat in en frände och skickat ut en vänster-partipamp i förskingringen.
Det är nog ganska många politiska myglare som kommer att sova väldigt dåligt på nätterna tills man kommer på och hinner sjösätta en ny metod för att strypa folkviljan och gynna sig själva. Att hinna göra det innan ett eventuellt extraval är knappast genomförbart. Då återstår den sedan länge etablerade metoden att skrämma eventuell politisk opposition eller konkurrens med politisk polis och dito åklagare.
Falun torsdagen den 24 september 2026
Mikael Styrman
.