.
Ändrad kl 08:20 den 1 april 2026.
Visst går det att förstå att det kostar mer för alla om eltariffsystemet gör det möjligt för alla att förbruka mycket el samtidigt. Alla får betala mycket för att det ska fungera vid effekttopparna, som inte är särskilt många under en vecka och framför allt inte är många under en vinter som ännu är Sveriges högbelastningsperiod.
Men visst går det också att förstå, att effekttariffer är ett gissel - i synnerhet för de som drabbas hårdast av dem - naturligtvis. Det är alltid de svagaste som drabbas hårdast. Och det beror på att de svagaste har svårast att värja sig mot ett hårdhänt och på så sätt även orättvist systems avigsidor.
Effekttariffer för vanliga hushåll är feltänkt. Det slår mot de svagaste och gynnar de starkaste. Det har därmed något Trumpskt över sig. Det gör kanske lite nytta, men det är - i synnerhet mänskligt - dyrköpt, delvis dessutom tveksamt till sin nytta. Framför allt är det ett mycket dyrt och långsamt sätt att åstadkomma nyttan på.
En övergång till effekttariffer innebär att elkollektivet ska bära mycket stora kostnader för att byta ut eller komplettera såväl mät- som debiteringssystem. Jag har ju varit elverkschef och ägare till ett elföretag som under en tid lejde Vattenfall för debitering av kunderna. Vilken cirkus det ska bli om Vattenfall ska tillämpa något sådant fullt ut. Landet kommer att fyllas med debiteringsfel varav de flesta aldrig upptäcks, andra ibland upptäcks och rättas, ibland upptäcks utan att bli rättade och ofta bara mörkläggs. Förklaringen till det stavas nog ofta kompetensbrist.
Det finns mycket enklare sätt att dämpa skevheter i elbelastningen, vilka metoder inte kräver att all utrustning byts ut massivt. Ett sådant byte gynnar bara de som tillverkar och säljer mätutrustningen. Några mindre kundgrupper gynnas också och alla andra blir förlorare - för att inte säga förslavade - de blir elslavar!
Det går utmärkt och enkelt att åstadkomma önskvärda förändringar i belastningsstrukturen genom att göra ungefär så som vi gjorde på Ekfors. Det störde bara det avundsjukaste packet, men de stördes desto mer!
Höj den fasta säkringsavgiften och gör skalan progressiv - inte bara linjär mot säkringsstorleken - åtminstone för de stora kundgrupperna - och sänk energiavgifterna.
Kunderna får gärna förbruka - bara inte alla samtidigt och framför allt inte koncentrerat till korta toppar. Hellre en lång utdragen topp än en kort och hög. Den stora nyttigheten elen ska vara till gagn för dem - inte ett gissel och en källa till fruktan. Den som framhärdar men inte förändrar sitt förbrukningsmönster får fortsätta förbruka, men betalar mer - den som anpassar sig till systemet sparar pengar eller skyddar sig åtminstone mot fördyringar.
Höga säkringspriser resulterar i små säkringsstorlekar resulterande i utdragen förbrukning och lägre toppar. Låga säkringspriser resulterar i stora säkringar och höga effekttoppar.
Energiavgiften är för hög i nästan alla elbolag - kanske i alla? Jag säger ”nästan” bara för att jag av naturliga skäl inte har utrett det i detalj utan bara uttalar mig i kraft av den klarsyn som kan inträda efter 40 års yrkeserfarenhet. Säkringsstorleken bestämmer hur mycket kunden kan förbruka under årets tyngsta timmar för elsystemet. Det gör inte energipriset.
Ett sådant system som jag nyss beskrev missgynnar kortvariga effekttoppar. Det gynnar däremot dem som utjämnar sin förbrukning exempelvis genom att ladda elbilen när familjen sover eller genom att inte tvätta, diska och laga mat samtidigt. Behöver till exempel frysen gå samtidigt som elspisen? Frysen har stor tröghet och behöver inte gå varenda minut. Särskilt inte om den är välfylld. Mycket utjämnande kan göras utan att kunden behöver bli sömnlös för att genomföra det. Det är gammal känd erfarenhet som åtminstone folk på landsbygden ofta är bra på, medan stadsborna … ja, vi kan lämna det därhän. Låt oss nöja oss med att de sällan är lika listiga som folk på landsbygden samtidigt som de - naturligtvis - själva är högljutt övertygade om att de är listigare. Det är det urbaniserade så kallade ”två hål i väggen-folket” som är för långt ifrån sunt bondförnuft och verklighetens realiteter, invaggade i aningslös dumhet av reklam som är just fördummande.
Mer våld än så behövs inte. Inga dyra reformer. Inga komplicerade och dyrbara lösningar och mätutrustningar. Bara enkelt sunt bondförnuft och ett enkelt debiteringssystem som är lätt att genomskåda och gynnar rätt beteende. Alla behöver inte ändra sitt beteende. Bara så många behöver göra det som krävs för att de oönskade effekttopparna ska utjämnas. Topparna behöver inte försvinna helt - bara utjämnas. Det kräver inte att alla blir någon sorts elslavar. Den som inte vill eller behöver ändra sitt beteende slipper, men betalar då mer. En sådan förändring åstadkommer de önskvärda utjämnade effekterna under dygnet och gör det nästan gratis - utan dyra och sårbara nya system.
- Och stäng ”Cirkus Vindkraften”, eller sluta åtminstone helt att subventionera den, så stänger den sig själv. Den stökar bara till det - utan att göra någon nytta! Den förvandlar marknaden för en av våra viktigaste nyttigheter till fullkomligt kaos - gång på gång!
Första april - det var ju också en märklig dag att lägga ut det seriösaste inlägget på länge i frågan... Men så kan det gå ibland. Och det här är inget aprilskämt. Möjligen kan man med lite insikt i hur nuvarande tariffsystem är uppbyggda och hur illa de fungerar tycka att de påminner mycket om just aprilskämt. De gör åtminstone inte den nytta som de borde och enkelt kan göra - utan att bli ett gissel för kunden.
Falun onsdagen den 1 april 2026
Mikael Styrman
.
