.
Det är kanske en missvisande rubrik? De flesta anar nog vart vi är på väg, men drar sig för att förlika sig med tanken.
Pågående Fotbolls-VM speglar nog utvecklingen väl, liksom utvecklingen i Dubai gör, men utifrån ett lite annat perspektiv.
I min ungdom kom jag att byta några ord med grundskolans studierektor om något liknande arrangemang som var aktuellt just då. På min fråga svarade han: ”Jag ids inte titta när miljonärerna leker.” Det överraskade mig då. Även om man hyste sådana tankar yppade man dem inte. Det var inte riktigt kutym. Varför är det mer relevant nu än någonsin tidigare?
Jo, idag kan många som utför samhällsnyttigt och viktigt arbete inte, eller bara med svårighet, försörja sig. Samtidigt kan den som sysslar med lek och strunt bada i förmögenheter. Vi är just nu i färd med att ta klivet från hundratals miljoner till idrottsmän till miljarder till enstaka idrottsmän - för deras offentliga lek. I ersättning för en arbetsinsats till ringa eller inget värde för någon annan än möjligen den som vill använda det till att lura till sig andras pengar.
Arenor och magasin fylls med reklam som ingen ser eller bryr sig om, annat än den lilla grupp som i utbyte mot sin huvudmans pengar får lite VIP-behandling i samband med något jippo. Men merförsäljning som motiverar företagens engagemanget skapar det inte eller åtminstone bara undantagsvis. Det är en villfarelse, eller ännu värre och mer troligt en bluff. En sorts kollektivt självbedrägeri vars syfte är att göra stölden eller bedrägeriet socialt acceptabelt genom att kalla det PR och reklam trots att alla iblandade vet att det bakom polityren inte genererar något annat än möjligen visst självsmekeri.
Stadsstaten Rom gick med tiden under som alla mänskliga civilisationer tycks göra med tiden. Efter hand som förfallet, dekadensen och undergången tilltog expanderade struntnäringar av tidsfördrivskaraktär kraftigt. Det är väl där någonstans på skalan vi befinner oss nu? När människor som utför samhällsnyttigt arbete knappt kan försörja sig medan den som leker bort sin tid badar i resurser i överflöd…
Fotboll mm - vår tids motsvarighet till gladiatorspelen - blir allt viktigare. När jag var ung refererades ett idrottsevenemang i media av en person, så småningom med en bisittare. Idag är de fyra, ibland sex personer, i studion, som ibland dessutom kopplar upp sig med ytterligare personer, vilka alla tar sig och sin uppgift på samma blodiga allvar.
Antiken hade galningar som Kejsar Nero och liknande. Vi har för närvarande Donald Trump och Vladimir Putin. Alla diktatorer anpassar sig till samma levnadsregler: Bröd, Arbete och Skådespel.
Vi ser och besöker lämningar efter forntida civilisationer. I de flesta fall utan att reflektera över att det vi ser inte är spåren av hur högstående civilisationerna var. Det vi ser är istället ett mått på hur galenskapen tagit över civilisationerna i fråga under eller i slutet av deras mogna tid, under övergående i förfall.
Det är sannolikt ungefär med den utgångspunkten vi bör betrakta dagens Dubai och lämningarna efter nästan varje olympiad under senare decennier.
Eventuella framtida forskare eller arkeologer kommer att springa och gräva i våra spillror och låta sig imponeras av och framhäva hur blomstrande forntida civilisationer var - om inte annat så för att gynna sin egen tillgång till forskningsanslag. De kommer inte att se att det man finner spår efter är pampiga olympiader, vilkas lokaler och anläggningar användes en gång under någon månads tid och därefter stod tomma eller nödtorftigt använda i endast begränsad utsträckning, för att dölja att de egentligen var samtida ledares potemkinkulisser. Kommer framtida arkeologer att ta lämningarna även efter de lutande skyskrapor som nu finns i var- och varannan metropol till intäkt för hur framstående vår egen civilisation var? Kanske kan de i så fall bli ett föredöme för kommande civilisationer och lura dem att göra samma misstag?
Man kommer - om havsnivån så medger - att gräva fram spillrorna efter den spökstad som dagens Dubai delvis redan är och förundras över omfattningen och välståndet, förmodligen utan att förstå att det man bevittnar inte är spåren efter en blomstrande civilisation, utan istället är spåren av en spökstad huvudsakligen bestående av kulisser, vilka aldrig togs i bruk och vilka bara i begränsad utsträckning användes, tills de fick överges på grund okunnighet, slarv och felaktiga byggmetoder.
Man kan i sitt stilla sinne undra om historien ”går igen”? Är de delvis pampiga lämningar vi nu finner efter tidigare civilisationer i själva verket vad som återstår av tidigare civilisationer, vilka i mogen eller övermogen ålder drabbats av ungefär samma hybris som nu hemsöker vår egen civilisation?
Falun söndagen den 12 juli 2026
Mikael Styrman
.




