En distraktion?

 .

Är hela det här mordkalaset som Donald Trump och Benjamin Netanyahu nu driver runt Persiska Viken bara en distraktion för att ta bort blockaden mot rysk olja och få upp priset på Putins olja samt begränsa Ukrainas tillgång till vapen och andra resurser genom att låtsas att de ”behövs” i Iran?

Mycket tyder på det. I vart fall verkar äventyret åtminstone inte ännu leda till att iranierna befrias från präst-diktaturen. Det verkar inte ha varit expeditionens syfte.

Falun måndagen den 16 mars 2026

Mikael Styrman

.

Vägen hem

.

Det är - föga förvånande - upprörda stämningar i åtminstone delar av Liberalerna efter att partiledningen - under allt mer konkreta hot från ”Kamrat 4%” närmat sig SD och därmed även övriga allianspartier.

Sossekramarna i partiet är upprörda, men de behöver de väl egentligen inte vara? De borde ju alltid själva kunna vandra vägen hem och ansluta sig till moderpartiet. Fast det kanske är att förenkla saken lite för mycket? Där sitter det ju redan en massa sossar på piedestalerna.

Femtekolonnare förlorar traditionellt sitt värde när de exponeras av dagsljuset. Kanske borde jag istället använt termen marknadsvärde, eftersom fråga nu är om Liberalerna?

Falun måndagen den 16 mars 2026

Mikael Styrman

.

Skjuter Liberalerna sig själva i foten?

.

Ett parti är en sammanslutning av människor med tillräckligt enhetlig uppfattning i ett antal för dem viktiga sakfrågor, för att kunna arbeta tillsammans för att realisera gemensamma mål, ofta innebärande att kunna kompromissa i andra frågor.

Man måste fråga sig vad de här, till synes mycket fragmenterade grupperna liberaler, som krigar allt mer oförsonligt år efter år, egentligen har gemensamt? Särskilt som partiets stöd i valmanskåren blir allt mindre för varje dag som går. 

De påminner mycket om kommunisterna i Sverige på 1960- och 1970-talen. De förökade sig också snabbast genom delning. Den metoden tycks även vara dagens melodi för en del framträdande Liberaler. Kanske sitter de fast i Bengt Westerbergs världsbild och vill tillbaka ut på bögklubbarna och värva sympatisörer så som Westerberg kunde göra dagarna före valet? Kanske vill man ännu resa sig ur TV-soffan och gå ut när någon kommer in, som är av annan uppfattning, som man gjorde mot Ian Wachtmeister och Bert Karlsson för att framhäva sin egen förfining? Kanske har man stelnat och är numera oförmögna att skilja gårdagens problem och lösningar från dagens dito?

En del liberaler verkar ha mycket gemensamt med Annie Lööf som numera har lämnat politiken, men inte gjorde det förrän väljarna först lämnade Centern. Nu verkar man i Centern ännu inte ha kunnat bestämma sig riktigt för om man som förr ska appellera till människorna på landsbygden eller om man ska vinna bögarna på Stureplan. Ja, förstås - om det inte är så att man tror att människorna på landsbygden också samstämmigt är bögar. I så fall blir Centerns förda politik begriplig - Inte framgångsrik - men begriplig.

Givet liberalernas röstetal under senare år tycks inte partiets mångåriga linje i SD-frågan, tilltala särskilt många väljare. Det kan tyckas märkligt att det inte bekymrar den fraktion liberaler som övertygade om sin egen förträfflighet driver sin egen linje allt hårdare i Liberalerna, istället för att söka sig själva till ett parti som delar deras värderingar.

Det behöver i och för sig inte vara fel att driva och och försvara sin egen linje, bara det inte resulterar i att det till slut bara finns en fråga som är viktig för en själv. Livet och verkligheten måste väl trots allt innehålla några andra frågor också? Annars blir till slut SD-frågan lika viktig för Liberalerna som judefrågan blev för Tysklands nazister på 1930-1940-talen. Verkligheten upprepar sig alltid, men det blir aldrig exakt likadant igen. 

Det borde vara begripligt, att om man är av så olika uppfattning att man kan inte kan hålla samman, då ska man naturligtvis gå skilda vägar. Annars skjuter man både sig själva och partivännerna i foten. Kommunisterna brukar hantera sådana frågor genom uteslutning av minoritetsgrupper som blivit allt för kostsamma för partiet. Inte smärtfritt, men kanske framgångsrikt. Kommunisterna finns ju ännu kvar, trots att de inte var så många från början. Dagens opinionsstöd förklaras nog, åtminstone till en del, av omfattande import av kommunister från Långtbortistan.

Man är inte alltid starkare bara för att man är fler. Man måste ha gemensamma mål också. Det går inte att kriga om varenda fråga någon tar upp och prompt ska ha igenom, mest för att tillfredsställa sitt självförhärligande. Framfört allt kan man inte kriga om en enda och samma fråga hela livet. Man måste kunna gå vidare med livet, även om man tycker att alla andra är blinda.

Ibland är det så, att ens egen uppfattning avviker väldigt mycket från majoritetens uppfattning eller från vad som är klokt att driva. Så mycket att man måste fråga sig om man verkligen är med i rätt i parti?

För partiet gäller i motsvarande mån att ibland är man starkare om man är färre. Man blir inte starkare av att vara fler om det innebär att alla har en helt egen uppfattning som ska tillfredsställas och ingen har någon vilja att kompromissa.

Min egen uppfattning i den här frågan, efter att ha följt politiken utifrån men på nära avstånd i snart ett helt liv, är att i vissa partier, och för vissa partier, är det personliga offentliga självförhärligandet viktigare än landets och väljarnas väl och ve.

Det här evigt pågående självförhärligandet som en grupp extremt egocentriska liberaler ägnar sig åt är absolut liktydigt med att man skjuter sig i foten. Inte därför att det inte får finnas en livlig och fri debatt i ett parti utan för att en fråga och en liten grupps självförhärligande inte kan få överskugga allt annat och i evig tid. Det leder i så fall till att inga andra än en liten grupp extremister finns kvar till slut i partiet. Den tiden närmar sig snabbt för Liberalerna. Numera är inte landets väljare som röstar på Liberalerna fler än att alla snart ryms samtidigt i en större restaurang.

Skulle inte de här väldigt militanta liberalerna finna sig bättre till ro i Centern eller Miljöpartiet? I Centern är alla vana vid att tycka som ledaren, så där skulle de kanske bli mer harmoniska? I Miljöpartiet är alla extremister välkomna. Historien lär oss att det ibland kan vara extremt framgångsrikt. Exempelvis lyckades man ju på kort tid nästan göra landet avelektrifierat. Man stängde stora delar av kärnkraften. Vindkraften man drev igenom gör nästan all kraftverksdrift olönsam. Man har också stora framgångar med att bädda för att på lite sikt kunna stänga skogsindustrin. Det måste ju rimligen borga för att där finns utrymme för människor som driver extrema frågor in absurdum - oavsett konsekvenserna.

Falun söndagen den 15 mars 2026

Mikael Styrman

.

Hangarfartygen snart passé?

.

Vi börjar se fortsättningen på den utveckling av drönare som skett på grund av Rysslands ockupation av delar av Ukraina och försök att ockupera hela Ukraina.

Det som framför allt drivit på utvecklingen är att USA - genom Trump - trots löften om motsatsen när Ukraina avstått sina kärnvapen, inte bistått Ukraina i deras försvar mot det ryska angreppet när det blev verklighet. Det var bara fagra amerikanska löften - åtminstone med fel president i USA. Men så var inte löftet formulerat.

På liknande sätt har USA farit fram i Iran. Fagra löften till Irans befolkning för det fall de reser sig mot präst-terrorn. Löften vilka i vanlig ordning sedan inte infriades.

Tiden under och efter Andra Världskriget har varit stridsvagnarnas tidevarv.

Ukraina har under krigets gång - i avsaknad av den utlovade hjälpen - utvecklat drönarna från intressanta leksaker till dugliga och fruktade vapen. Drönarna har kraftigt decimerat stridsvagnarnas roll vid modern krigföring.

Nu tycks turen vara på väg att komma till hangarfartygen att förpassas till historiens sophög. Trots närmare hundratalet stöd- och skyddsfartyg i följe verkar de amerikanska hangarfartygen vara svåra att försvara mot moderna supersoniska robotar. Kanske även mot enklare och billigare hot?

Ett tiotal länder har idag hangarfartyg. De har dominerat krigföringen efter Andra Världskriget. USA har med sina 12 st ungefär dubbelt så många som alla andra länder tillsammans, men man har inte haft några riktiga fiender efter Andra Världskriget. Endast sådana som man skapat själva för att hålla dollarkranen till främst krigsindustrin öppen. De amerikanska hangarfartygen uppträder alltid tillsammans med femtiotalet(?) service- och skyddsfartyg i deras följe.

Lite kuriosa är att stridsvagnar slås ut uppifrån med hjälp av drönare, som en följd av att de av historiska skäl och möjligen även tekniska begränsningar har svagt skydd mot anfall uppifrån. Det tycks förhålla sig likadant med hangarfartyg som också är sårbara för anfall uppifrån.

Den nära framtiden visar om hangarfartygens ägare kan förlänga deras livslängd genom att förbättra deras skydd mot anfall uppifrån eller om de har passerat sitt bäst före-datum. För närvarande tycks situationen vara den att en fiende med relativt måttliga insatser i princip kan slå ut alla amerikanska hangarfartyg på en dag. Möjligen håller detta nu på att gå upp för amerikanerna, efter Donald Trumps senaste stollerier i Persiska Viken, varifrån man fick lomma iväg med svansen mellan benen.

Nu tycks debaclet i Persiska Viken resultera i att de amerikanska stollarna satt in B52:or i Iran. Att man använder just B52:or är sannolikt ett tecken på att man är likgiltig inför hur många iranska dödsoffer som blir följden. Dock finns det väl begränsat med djungel i Iran? Det kommer därför att vara föga meningsfullt att sprida avlövningsmedlet Agent Orange som i Vietnam. Man får begränsa sig till att ta död på en försvarlig del av Irans civilbefolkning som väntar på befrielse från prästerskapets förtryck med samma förväntan som små barn väntar in tomten på Julafton. Nu kommer tomten i Donald Trumps skepnad utan att amerikanerna tycks bry sig nämnvärt om vad han egentligen gör. Sannolikt är amerikanerna ganska avtrubbade. Det är ju inte på något sätt unikt att amerikanska ”försvaret” bombar människor i utlandet. Det tycker nog många amerikaner att är helt i sin ordning, bara inte egna eller grannens barn dör.

Det inträffade säger förmodligen något väldigt viktigt till resten av världen och det är mycket sannolikt att det även kommer att påverka strategiska beslut i resten av världen. Men den här gången kanske det inte blir fråga om att tillsammans med amerikanerna förbereda sig för att försvara sig mot hot från annat håll. Nu blir det kanske fråga om att försvara sig mot hot från USA och deras galna president, som de själva inte verkar särskilt störda av.

Redan idag verkar det tveksamt att uppehålla sig i närheten av en krigszon med hangarfartyg. Det ger sig självt att ”imorgon” kan hangarfartygen slås ut var som helst i världen och av nästan vem som helst, dvs utan att nödvändigtvis vara i närheten av en krigszon. Den tekniska utvecklingen verkar ha nått en punkt vid vilken hangarfartyg ”över natt” kan visa sig bli lika passé som stridsvagnar redan är. Den förändringen kan gå mycket fort eftersom det bara finns ett tjugotal hangarfartyg totalt i världen.

Med vilken teknik tänker sig USA att fortsättningsvis under Donald Trump’s ledning dra runt i världen och stjäla olja och ödelägga andra länder? Oklart om man ens själva vet det ännu?

Det ligger naturligtvis i farans riktning att nästa steg är att flytta över hangarfartygens roll på bombflyget, vilket förmodligen redan skett. Steget därefter blir följaktligen att teknik tas fram med vilken Kreti & Pleti kan slå ut bombflyget. Den tekniska utvecklingen gör sannolikt att den nya tekniken blir jämförelsevis mycket överkomlig, vilket kan förväntas upptäckas av alla andra än gamla avdankade stormakters upphandlare av krigsmaterial.

Vilket blir då framtidens vapen? I det nära tidsperspektivet lär det bli höghastighetsrobotar.

Höghastighetsrobotar stationerade på ubåtar kan kanske förväntas bli den närmaste framtidens redskap för att upprätthålla ”terrorbalans”. Med lång räckvidd behövs inga ubåtar. Men framflygningstiden blir mycket kort med ubåtar och åtminstone i dag lär de vara omöjliga att försvara sig emot. En ytterligare förändring lär bli att höghastighetsrobotar blir tillgängliga för så många fler än de som har tillgång till dagens terrorbalansvapen.

Det Donald Trump och hans underhuggare framför allt har gjort genom sin aktion i Persiska Viken, för att hålla Epstein-filerna borta och skjuta fram hotet om fängelse för Trump i framtiden, är att demonstrera och synliggöra att USA:s anfallsdoktrin idag är lika föråldrad som Ukraina-kriget visat att Sovjetunionens doktrin var redan igår.

Försvarsdoktrin hade inte USA någon tidigare heller. Det nya är att man numera säger rent ut att man bara har anfallsdoktriner.

Man kan slutligen fråga sig vilka USA:s verkliga syften är med att döda civilbefolkning i betydande antal i Iran? Är syftet att befria Iran från prästdiktaturen? Eller är syftet att döda så många oskyldiga i Iran att iranierna istället sluter sig samman mot det yttre hotet, så att den amerikanska krigsindustrin tillförsäkras en yttre fiende under överskådlig tid?

Det vore i så fall helt i enlighet med hur jänkarna brukar operera.

Falun söndagen den 15 mars 2026

Mikael Styrman

.

Vilka är Putins hållhakar på Trump?

.

Trump har åter öppnat kranarna och låter Putins olja flöda ut över världen.

Inte så förvånande mot bakgrund av hans tidigare demonstrerade Putinkramande.

Men varför sker det? Vad finns det för rimlig anledning för honom att göra så?

Det är ju egentligen mot Trumps natur att göra så, åtminstone om han inte får del av stöldgodset.

Trump är typen som hellre skulle försöka störta Putin och ta över hans rike, än att bara ha honom som kompis. Att han inte gör det betyder med största sannolikhet att Putins hållhakar på Trump dels inte kan påverkas av Trump och dels är av så allvarlig natur att det inte räcker med fängelse om Trump avslöjas. 

Trump har så många fängelsestraff väntande för hans grova ekonomiska brottslighet mm att ett straff mer eller mindre av den arten inte spelar någon roll. Det är dessutom långt ifrån säkert att den amerikanska rättsstaten kommer att duga till att låsa in honom.

Följaktligen handlar det om något som är så allvarligt att det omedelbart och utan krusiduller störtar honom från presidentämbetet. Det är också mer än troligt att det även resulterar i dödsstraff och konfiskering av alla tillgångar.

Att Kanada aviserat att minska oljeleveranserna till USA är inte så lyckat, men påverkar sannolikt inte den här saken nämnvärt. Det är obekvämt - visst - men inget dödshot.

Ryska honungsfällor och horor lär spela något större roll, men inte heller sådant räcker - i vart fall inte ensamt. Som Trump i allmänhet agerar är det inte ens säkert att han ser något hot alls i det - oavsett hur USA:s konservativa skulle se på saken.

Nej, det lär handla om mord som går att bevisa med lite hjälp från Putin.

Det lär också handla om högmålsbrott, spioneri för Rysslands räkning.

Mest troligt handlar det om ett flertal fall med lätt förutsägbar dom.

Självfallet kan båda de nyss nämnda brottsrubriceringarna vara aktuella.

Dödsdom och evig vanära är den självklara påföljden samt konfiskering av alla tillgångar.

Sedan är det en sak som förbryllar och det har med den amerikanska rättstraditionen att göra. Att USA och amerikaner stjäl av andra länder och deras medborgare är allmänt accepterat i USA och av dess rättsväsende. USA är och har länge - kanske nästan alltid - varit en skurknation i vilken stöld från andra länder sällan resulterar i mer än en gäspning. Just denna amerikanska dysfunktionella rättstradition är den draksådd som i förlängningen lett till att man nu sitter där med en grovt kriminell president. Varför ska man plötsligt avsätta och döma Donald Trump när nästan alla är grovt kriminella?

Enda problemet egentligen är hur man ska kunna hålla skenet uppe så att inte Kreti & Pleti börjar bete sig likadant som Trump, för om så sker kollapsar den amerikanska staten på mycket kort tid.

Mycket grov brottslighet kan accepteras om den begränsas till ett fåtal besuttna, men kan inte omfatta alla. Det får inte bli allmänt känt hur illa det är. Det vore samhällsfarligt. Det är USA:s största problem idag, och det är också orsaken till att Trumps alla åtal har gjort på stället marsch, samtidigt som man låtsas driva dem framåt. Hade han varit nästan vem som helst hade han redan åtminstone suttit av ett betydande antal år av en livstidsdom, kanske även varit avrättad.

Falun söndagen den 15 mars 2026

Mikael Styrman

.

Fantasifulla dumheter om övertäckningen av turkiska Göbekli Tepe

.

Området har naturligtvis inte täckts över av människor vilket många aningslöst tycks tro.

Inte bara är det så att många inte har begripit att det inte är människor som har täckt över Göbekli Tepe. Man verkar även ha missat tidsperspektivet helt.

Det är inte människor som har täckt över Göbekli Tepe. Att tro och påstå det är barnsliga fantasier från okunniga människor - troligen stadsbeduiner.

Det är naturen som har täckt över anläggningarna - under istider. Det man ser på bilder därifrån är typiska grusåsar som istider lämnat efter sig.

Det andra som man verkar ha missat helt är tidsfaktorn. Det verkar vara stor skillnad i fråga om hur anfrätta bilderna är. Det talar för att de uppförts, och anläggningen nyttjats under avsevärd tid. Lämningarna skulle inte se så anfrätta ut om de lämnats av sina upphovsmän på grund av ett bistrare klimat och sedan täckts över - på typiskt sätt - av en istid. Ingen kan heller veta när naturen täckt över anläggningarna. I likhet med andra fornlämningar kan även dessa ha nyttjats av olika civilisationer under flera olika tidsperioder innan en istid slutligen täckte över dem.

Anläggningarna har överlevt lång tid - mycket troligt flera istider - innan de täckts över. Det är sannolikt orsaken till att de delvis verkar så slitna. De är sannolikt eroderade av väder och vind under mycket lång tid. Det innebär att deras tillkomst är felaktigt tidsbestämd och deras uppkomst är mycket möjligt flera istider tillbaka i tiden. Men vid åtminstone en av dessa - kanske flera - har naturen täckt över dem.

På motsvarande sätt är det med dessa påhitt om att i området inte funnits bofast befolkning. Att man färdats dit för att uppföra dessa och sedan ägna sig åt vad som helst där. Det är naturligtvis bara fantasifullt trams från okunniga människor.

Självklart har det funnits bofast befolkning där. Platsen har sannolikt under sin tid varit en betydande metropol. Men lämningarna efter bostäder - om det alls finns något kvar av dessa - som med säkerhet var av betydligt enklare beskaffenhet än själva anläggningarna - återfinns naturligtvis mycket längre ned på berget och i de omkringliggande dalarna - betydligt mer övertäckta än själva tempelanläggningen som legat högst upp.

För övrigt tycker jag - utan att ha haft möjlighet att besöka anläggningen - att mycket talar för att Göbekli Tepe, i likhet med Baalbek, Egyptens pyramider och ett flertal anläggningar i Sydamerika är resultatet - inte av EN civilisations arbete - utan av flera civilisationers arbete. Konstigt vore annars. Men om det skulle visa sig vara så komplicerar det sannolikt tolkningen. Dock bör man vara öppen för att det kan vara så. Annars blir det lätt så att man försöker lägga ihop flera korsord till ett enda.

Det man ser i Göbekli Tepe är i så fall åtminstone delvis inte en lämning utan det utförande som den senaste generationen användare lämnade efter sig.

En annan sak som verkar ”fel” i hanteringen av Göbekli Tepe tycks vara en vilja att finna orsaken till varför anläggningen uppförts och även orsaken till dess ”undergång”. Mycket kan man säkert finna i Göbekli Tepe, men slutet finner man sannolikt inte där. Det kunde, eller hann, sannolikt ingen dokumentera i sten. Att man ändå söker det - mot bättre vetande - beror sannolikt på de romantiska grillerna om att det är människor som täckt över anläggningarna. Det är faktiskt lite för barnsligt för vuxna människor att hålla på och tramsa om.

Sedan blir det förstås intressant att se om man lyckas lösa några stora gåtor med stjärnbildernas hjälp, utöver möjligen att få viss vägledning om när åtminstone delar av anläggningarna uppförts. Jag är lite benägen att tro att den viktigaste slutsatsen kommer att bli att stjärnor fanns det förr och det finns det nu också.

Falun söndagen den 15 mars 2026

Mikael Styrman

.

Hangarfartyget USS Gerald Ford

 .

Fartyget har - vill jag minnas - nyligen flyttats till Persiska Viken.

Uppgifterna om vad som hänt med fartyget varierar.

Enligt uppgifter har fartyget träffats av Iranska höghastighetsrobotar.

Enligt amerikanska uppgifter har inget av vikt hänt.

Ytterligare andra uppgifter gör gällande att fartyget flyttats bort från stridsområdet och ska till USA.

Något motsägelsefulla uppgifter således.

Den som lever får - kanske - se vad som är sant.

Det mesta talar väl för att fartyget fått betydande skador av attacken och att det är förenat med fara för eget liv att försöka komma tillräckligt nära för att dokumentera skadorna. 

Och jänkarna är både chockade och skamsna och står inte i kö för att visa upp sina tillkortakommanden för resten av världen.

Omständigheterna verkar tala för att det inträffade kan beskrivas som ”upp som en sol och ned som en pannkaka”.

Falun söndagen den 15 mars 2026

Mikael Styrman

.

Som under Hitlers tid

 .

Det som utspelar sig i USA nu - i allmänhet - och i Vita Huset i synnerhet, är på många sätt mycket likt det som utspelade sig under Hitler-tiden i Tyskland.

Möjligen är det på sätt och vis värre i USA än det var i Tyskland.

De viktigaste bristerna i maktordningen som fanns i Tyskland finns även i USA. Det som ganska snart ödelade stora delar av Europa och resulterade i 50 miljoner döda. Inte heller i Tyskland vågade - annat än undantagsvis - förnuftiga medarbetare invända mot en galnings nycker. 

Ta bara ett sådant litet exempel i dagens USA, som att när dåren köper skor till sina medarbetare(!) köper han samma storlek till alla och det verkar inte som att någon enda medarbetare vågar invända eller ens nämna saken. De vågar inte heller låta bli att använda, eller byta ut skorna, trots att det ser ut som om de klafsar omkring i ett par båtar. Ändå kanske de med små fötter kommit lindrigast undan. Tänk på de stackare som fått för små skor och sedan tar ut sin smärta och sin frustration på resten av världen.

Akademiker har ibland en komisk förmåga att se det stora i det lilla - särskilt när det finns herrelösa forskningsanslag att hämta. Kanske får vi i framtiden - när Trump med säkerhet är borta - se akademiker våga sig fram och forska på vilken effekt det hade på Trumps och hans medarbetares galenskaper att han tvingade på dem skor som de var för fega - eller för kloka - för att låta bli att använda.

Just detta att de inte vågar byta ut dem och inte heller vågar låta bli att använda dem säger oss förmodligen något mycket viktigt. Det säger oss att hans närmaste medarbetare bedömer att han är så galen att man inte ens vågar nämna att man har fått skor med åt helvete fel storlek.

En annan aspekt på detta är att det är svårt att känna tilltro till demokratin i allmänhet och i USA i synnerhet, när den får sådana konsekvenser att fullständigt bindgalna människor väljs till ledare och dessutom i ett land med så extremt stor destruktiv förmåga som USA.

Falun lördagen den 14 mars 2026

Mikael Styrman

.