På julafton hade Norrbottens-Kurien en artikel (sid 5 i papperstidningen) med rubriken ”Övertorneås elkunder betalar mest i landet”. Artikeln är kraftigt missvisande och tendensiös samt väcker många frågor.
En källa
Kurirens enda källa tycks vara en ”undersökning” utförd av Villaägarnas Riksförbund. En enklare intervju synes ha gjorts med en person vid Övertorneå kommun – dock inte beträffande ”sakuppgifterna” som presenteras i artikeln. Redan att undersökningen kommer från Villaägarnas Riksförbund ger anledning till misstänksamhet. Föreningen har tidigare dokumenterat sin oförmåga till saklighet – särskilt när Ekfors är berört.
Oklart innehåll
Det förefaller som om jämförelsen avser nätavgifter men detta kan inte utläsas med säkerhet. Utan att presentera hur undersökningen gått till dras i artikeln långt gående slutsatser.
Negativ nätavgift?
Ett stort nummer görs av att Övertorneåborna påstås betala 6.672 kr mer för elen än invånarna i Ragunda som påstås vara billigast i landet. Det nyss nämnda är något som är svårt att förstå eftersom Ekfors fasta avgift (inkl kostnaderna för den politiska tvångsförvaltningen) är 5.719 kr per år, således betydligt mindre än det belopp som Ekfors påstås vara dyrare. Härtill kommer att Ekfors har, såvitt bekant, landets lägsta rörliga nätavgift, 6 öre/kWh exkl moms, så inte heller den rörliga avgiften synes kunna förklara Kurirens slutsatser. Vanligt är rörliga nätavgifter varierande mellan 16 och 84 öre/kWh.
Ragunda eller Skövde?
Ännu svårare att förstå blir det när man studerar de fina tabellerna som utgör artikelns kärna. Enligt artikeltexten är Ragunda landets billigaste elkommun. Enligt tabellerna däremot är det Skövde. Helt obegripligt.
Ensidigt
Ingen som helst kontakt har tagits med oss trots den centrala roll vi fått i artikeln – ett mycket underligt beteende av en tidning. Jämförelse görs mellan Ekfors, som påstås vara dyrast i landet, och någon annan som påstås vara billigast, utan att det på något som helst sätt framkommer vilken relevans det har.
Ingen källkritik?
Inte heller framkommer hur uträkningen gått till. Landets elverk har inbördes mycket olika tariffstrukturer. För att kunna bedöma undersökningens värde är det nödvändigt att känna till vilken eller vilka typkunder undersökningen gjorts för. Har tidningen över huvud taget satt sig in i detta? Vilken källkritik har tidningen utövat?
Om man känner till Ekfors tariffer och studerar de skenbart vetenskapliga tabellerna som presenteras i artikeln är Ekfors inte dyrast utan billigast i landet.
Julafton - ljugafton
Det är känt att villaägarföreningens länsombudsman Nedergaard-Hansen på partiets uppdrag gärna ger Ekfors en spark när helst tillfälle bjuds och att han inte heller skyr några medel i denna kamp. Men att Kuriren på detta sätt – på självaste julafton - gör sig till hans redskap antyder ingen större respekt för, eller omvårdnad om, tidningens trovärdighet.
Tvångsförvaltning förbigås med tystnad
Artikelförfattaren bor i vårt område och är kund till oss. Den 33%-iga höjningen och orsakerna till den är annonserade bland annat i Kuriren och torde inte vara obekanta. Tvångsförvaltningen har varit mycket uppmärksammad och är unik i landet, men har ändå förbigåtts med tystnad i artikeln.
Kostnadernas fördelning och artikelns syfte
Upplysningsvis fördelar sig en elvärmd kunds kostnader på följande sätt:
Energi 40% (Kan i princip inte påverkas av oss. Bestäms av en marknad med bara tre aktörer.)
Nät 22%
Skatter 38%
Det kostar mellan 8 och 15 öre/kWh att producera el, men den politik som har bedrivits av staten har snart gett oss ett energipris över en krona. Nätet är den minsta av de ovan redovisade och den enda som vi egentligen i någon mån kan påverka. Nätet är också den viktigaste. Det är förekomsten av ett bra nät som avgör om människorna kan bo kvar i sina hem eller måste evakuera sina bostäder när vädret blir besvärligt. Ett högt energipris kan man värja sig mot genom att spara energi eller byta energislag. Ett icke-fungerande elnät kan man som kund inte värja sig mot. Fortfarande finns det elkunder i södra Sverige som är utan ström efter stormen ”Gudrun” den 8 januari 2005.
Om man bortser från den 33%-iga höjningen föranledd av tvångsförvaltningen har Ekfors, såvitt bekant, bara höjt sina tariffer en gång efter den 1 januari 1996 - på 12 år. Denna höjning har blivit underkänd av en politiserad myndighet. Det känns som att Villaägarföreningen och artikelförfattaren är nog så mycket ute och cyklar. Vi ser med intresse fram mot Kurirens vidare meddelanden i ärendet.
Är artikeln tillkommen för att ta bort fokus från Vattenfalls förestående tariffhöjning?
torsdag 27 december 2007
onsdag 26 december 2007
Ny premiär i Hallywood.
Efter ryska revolutionen bedrevs en formlig klappjakt på religionen i Ryssland. Kyrkor förvandlades till fähus. När de två vapenbröderna Hitler och Stalin blev osams 20-talet år senare togs kyrkorna åter till heder och befolkningen uppmanades att gå i kyrkan.
I Sverige har NationalSocialdemokratin successivt tagit över och tömt kyrkorna. Sosseriets värderingar har påtvingats kyrkorna och fått de religiösa att överge kyrkorna till förmån för olika frireligiösa samfund.
Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat de teatraliska effekter som nationalsocialdemokratins propagandaorgan hänger sig åt i Haparanda. Nu har den eventuella nedläggningen av sågen inspirerat Sven-Erich Bucht att imitera Stalins gamla knep.
Följaktligen in med Seskarös befolkning i kyrkan, där många av dem säkert inte varit efter Ryska revolutionen. Sedan förbön för sågen, nattvarden och hela programmet. Allt under sakkunnig ledning av nationalsocialdemokratiska ledare, kommunalråd, arbetarekommunens ordförande osv. Till och med gamla Olle Innala har man skrämt igång igen – Välkommen ut på isen igen, Olle!
Och alltihop utspelar sig - i kyrkan naturligtvis – som dramaturgin bjuder.
I Sverige har NationalSocialdemokratin successivt tagit över och tömt kyrkorna. Sosseriets värderingar har påtvingats kyrkorna och fått de religiösa att överge kyrkorna till förmån för olika frireligiösa samfund.
Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat de teatraliska effekter som nationalsocialdemokratins propagandaorgan hänger sig åt i Haparanda. Nu har den eventuella nedläggningen av sågen inspirerat Sven-Erich Bucht att imitera Stalins gamla knep.
Följaktligen in med Seskarös befolkning i kyrkan, där många av dem säkert inte varit efter Ryska revolutionen. Sedan förbön för sågen, nattvarden och hela programmet. Allt under sakkunnig ledning av nationalsocialdemokratiska ledare, kommunalråd, arbetarekommunens ordförande osv. Till och med gamla Olle Innala har man skrämt igång igen – Välkommen ut på isen igen, Olle!
Och alltihop utspelar sig - i kyrkan naturligtvis – som dramaturgin bjuder.
Turistentreprenör - eller vad?
.
Den sista tiden före jul körde nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper i vanlig ordning en propagandakampanj mot Ekfors och mig. I år var temat för kampanjen att ”turistentreprenörerna” i nedre Tornedalen riskerar drabbas av att de potentiella tyska turisterna kan komma att tro att befolkningen i Tornedalen är nazister och därför utebli. Kampanjen är snubblande nära det verkliga problemet samtidigt som den förtiger det.
Att veta är inte att tro
Det verkliga problemet är nog att tyskarna, med sin historiska erfarenhet av nazismen, har genomskådat att problemet i Tornedalen faktiskt är att en stor del av befolkningen är nazister och att en process snarlik den som skedde i Tyskland på 1930-talet pågår i Tornedalen och Sverige. Parallellerna är många; myndigheternas politisering; politikers straffrihet; partiet viktigare än staten, för att bara nämna några exempel. Det är lätt att förstå att tyskarna som fått lida mycket för sitt aktiva och/eller passiva stöd åt nazismen kan finna det olustigt att turista i ett område där en så tydlig nazifiering pågår.
Hur är det med entreprenörskapet?
Jag ska inte nu uppehålla mig mer vid politiseringen av samhället i allmänhet och staten i synnerhet. Låt mig istället berätta lite om vilken typ av ”turistentreprenörer” som det politiserade samhället givit oss. Eftersom de används som slagträ mot mig är det ofrånkomligt att förutsättningarna för deras företagande måste belysas.
De turistentreprenörer som just nu intrigerar mot mig är i huvudsak tre grupperingar i nära samarbete. En i Haparanda kommun, två i Övertorneå, varav en mer synligt aktiv och den andra vanligtvis i det fördolda.
Utan samhällsnytta
Deras affärsidé är att mjölka den nationalsocialdemokratiska enfalden och odugligheten; att ständigt finnas till hands för att starta upp och driva helt bidragsberoende låtsasföretag en kortare tid under förbrukande av avsevärda skattemedel utan att skapa några samhällsnyttiga värden.
Till dessa politikens gunstlingars meritförteckning får blanda annat räknas:
Bidragssågverk
Uppbyggnad av ett för sin överlevnad helt bidragsberoende sågverk. Såglinjen, vars konstruktion endast lämpade sig för klentimmersågning användes till grovtimmersågning med avsevärda förluster som följd. Förlusterna kompenserades med riktade bidrag. En hyvlare utbildades till sågare för att nästa år utbildas till hyvlare igen osv. Sågens uppbyggnad kom att likna en rallybana för traktorer. Mellan varje steg i produktionen fick varan stannas upp och bäras ett halvt varv runt sågområdet med traktor. Varför? Jo, för att sågägaren ägde traktorbolaget separat. Därför kom det som var dåligt för sågen och den långivande banken att samtidigt vara bra för sågägaren.
Dödfödd limfogfabrik
Innan sågverkets konkurs med 60 (?) miljoner i skulder hann man även med ett annat storstilat bidragsprojekt. En limfogfabrik uppfördes i Övertorneå. Istället för att uppföra den intill sågverket byggdes den flera kilometer bort. Detta trots att allt logistiskt kunnande lär oss att när vi väl lagt oss till med kostnader för utlastning från lager till bil och lossning från bil till lager/fabrik – då spelar det mindre roll hur långt virket åker på bilen. Att sedan limfogfabriken inte planerades för hög produktivitet utan stort antal sysselsatta; att den nödvändiga råvaran inte fanns att få här och att hela projektet därför var dödfött är naturligtvis petitesser som man inte behöver bry sig om när sosseriet ska måla framgångens färggranna Potemkinkulisser på väggarna med våra skattemedel.
Kommunen köper alla biljetter
Uppbyggnad av ett av politikens allmosor helt beroende bussåkeri. I Övertorneå köper nationalsocialdemokratiska partipampar sina röster genom att låta övriga väljare subventionera den hyllade gratisbussen, skräddarsydd för att gynna s-väljare. Bussåkeriets affärsidé är att det inte behöver sälja några biljetter när kommunen köper alla biljetter.
Kommunens ögonsten till skänks
Haparanda kommun gav bort Kukkolaforsens Turistanläggning i det närmaste gratis. Bakgrunden är att pappa superentreprenören företrätt den lokala centern i fullmäktige. Farbrodern, före detta superentreprenör, har på motsvarande sätt företrätt moderaterna i fullmäktige, landstingsfullmäktige och länsstyrelsens styrelse. I själva verket har de hela tiden företrätt sosseriet och därför belönats olika väl synligt. Till de mer synliga sätten hörde väl när landstinget under många år höll moderaten med tjänstebil (privatbil) och när brorsan, centerpartisten, fick hemkommunens Kukkolaforsanläggning i det närmaste till skänks. Till de mer osynliga hör att sosseriet saboterade polisutredningen när en av de nuvarande turistentreprenörerna brände ned vår släktgård på holmen Toivolansaari. Polisen gjorde en utmärkt insats när gården brann. När spåren ledde till den i lokala och regionala media ständigt hyllade superentreprenören havererade polisutredningen. Tack vare ett tidigare avgörande i HD lyckades vi styrka skadeståndsansvaret men det myglande brödraskapets inflytande över den kinesiska folkdomstolen gjorde skadeståndsprocessen till ett hån mot rättssäkerheten.
Fel attityd hos entreprenörerna
Om de tyska turisterna flyr Tornedalen får det i stor utsträckning tillskrivas andra faktorer än mina skyltar. Jag har själv deltagit i diskussioner med dessa entreprenörer och kan därför redogöra för hur diskussionerna förts bakom kulisserna. Vid ett tillfälle yttrade till exempel en av de som före jul angrep mig i press och TV i samband med att ett researrangemang diskuterades: ”sedan behöver de få något att äta. Det gör detsamma vad, bara de får något att stoppa i krävan.” Jag menar, att resonerar man så behöver man inte vara förvånad om kunderna inte kommer tillbaka. Själv har jag lärt mig att det är precis tvärtom. Om maten är bra eller inte, är helt avgörande för om kunderna kommer tillbaka eller rekommenderar arrangemanget. Däremot torde det sakna betydelse för bidragsflödet. När bidragsflödet blir huvudsaken och turistarrangemanget blir en bisak så återverkar det på arrangemangens kvalitet.
Sålt utan att kunna leverera
En annan betydelsefull omständighet torde vara att man flera gånger sålt arrangemang som man sedan inte förmått leverera. Att det blivit så beror i vart fall delvis på klimatförändringarna och har säkert inte varit så lätt, eller ens möjligt, att till alla delar förutse. Icke desto mindre kommer det att påverka reseföretagens vilja att satsa på en arrangör som sällan kan leverera det han lovar. Några exempel är när man sålt vinter med sträng kyla och turister kommit hit till antingen barmark eller snöskoterkörning i duggregn. Inte så lätt att veta men inte heller Mikael Styrmans och Ekfors fel. Ett annat exempel är så kallat dubbelt nyårsfirande på Torneälvens is. Inte heller lätt att veta i förväg att turisterna sedan måste utrustas med grodmansdräkt eftersom isen inte lagt sig på älven men knappast heller mitt fel.
Liknande saker har man råkat ut för på fler ställen. Förra året fick world cup tävlingar i slalom ställas in för att det inte fanns snö i alperna. De flyttades istället till finska Levi. I Levi drog man på och marknadsförde sig som det snösäkra alternativet, onödigt riskabelt tyckte många redan då. I år fick Levi ställa in för att det inte fanns snö och tävlingarna flyttades till alperna. Därmed blev Levi istället med pukor och trumpeter känt som det icke snösäkra alternativet.
Alltid rekryteringsstöd
Det är allmänt bekant att framför allt den ena av entreprenörerna efter ideligt ifyllande av arbetsförmedlingschefen ständigt fick nya lönebidragsanställda chaufförer och ombyggnationerna av de egna lokalerna garanterades högsta bidrag. Samma mönster följdes alltid. De nyanställda chaufförerna var mäkta populära. När rekryteringsstödet upphört var de inte vatten värda. De tråkades då att säga upp sig varefter en ny anställd anlände med nytt rekryteringsstöd.
Konkurrenter trakasseras
Ett annat adelsmärke är systematiskt anmälande av konkurrenterna till länstrafiken, varvid konkurrenterna tvingats erlägga kontrakterade skadestånd, för att inte ha nyttjat bussar som fyllde länstrafikens krav. Samtidigt fyllde ofta inte heller de egna bussarna länstrafikens krav men några skadestånd behövde man sällan, kanske aldrig, betala.
Omfattande export
Ideligt basunerande på byn om hur man aldrig själv fått några bidrag och om hur viktigt det är att betala sina skatter. Samtidigt pågår en omfattande och systematisk handel med begagnade bussar som säljs till Ryssland. Handel som aldrig ger några vinster men ändå expanderar.
Underbordshandel
Frekvent köpande av bussar m.m. till specialvillkor från konkursbon handlagda av en advokat på den tornedalska nationalsocialdemokratins husadvokatbyrå.
Beställningstrafik – en familjär angelägenhet
Beställningstrafik, med en enda passagerare dagarna i ända, en anförvant med syfte att åka fram och tillbaka och utgöra den debiteringsgrundande ”beställningstrafiken”.
Skulle lura Ekfors
När Hälsan Centrum blivit Wildmarken kom anläggningen, i linje med vad som tidigare åstadkommits med den, av Sven Kostenius och andra, på fallrepet. Då skulle de två superentreprenörerna överta den gratis. Man beslutade sig för att erbjuda ett offentligt ackord om 25%. I förberedelserna ingick att betala alla lokala leverantörer utom Ekfors – populärt hos sosseriet men säkert något man ångrat numera.
Tillsammans låtsades de genomföra en seriös företagsrekonstruktion men inget riskvilligt kapital sköts till och så småningom sökte anläggningen sig i konkurs.
Mygelcentralen organiserar
Ackordscentralen i Norrland, Mygelcentralen som jag döpt om dem till, inbjöds att tjäna några hundratusen på bedrägeriet och samtidigt hjälpa till att rädda någon miljon åt den största av alla stora bidragsföretagare, som hade pengar att fordra. Senare kom mygelcentralen med anledning av att detta upplägg misslyckades att bli sosseriets tvångsförvaltare av Ekfors. Genom tvångsförvaltaruppdraget stal mygelcentralen 750.000 kr av Ekfors med hjälp av sosseriet och utan att ha utfört en enda förvaltningsåtgärd.
Vandaliserade stängsel med traktor – kusinen utreder
Våra lokala raiders in spe, turistentreprenörerna, gav sig då på stängslet till vår industrifastighet som de delvis körde sönder med traktor. ”Rallytraktorägaren” körde och vår granne bussentreprenören pekade och sade sig ”ta på sig hela ansvaret”. Saken polisanmäldes. Som förhållandena är, eller i bästa fall var, vid polisen i Övertorneå och Norrbotten, fick alltihop utredas av bussentreprenörens kusin, den politiske polisen Murvelberg. Behöver jag nämna att utredningen lades ned?
Pigg på att anmäla andra
Senare blev vi polisanmäld av bussentreprenören för att ha fått hans industrigolv att spricka när vi använde tjälspett för att göra ett stolpförråd hundratalet meter från hans fastighet. Han trodde däremot inte att hans fastighet hade skadats av att han låtit lägga svart asfalt ända fram till husväggen med användande av stora vibratorvältar… Han anmälde oss för att, som han tyckte, olagligt lagra impregnerade stolpar (obefogat naturligtvis) och att det störde hans hyresgäst. Däremot tycktes det inte störa honom att han hyrde ut sitt kontor till bostad på ett industriområde.
100 miljoners hotell gratis
Övertorneå kommun lade på slutet av 1980-talet ned ca 100 miljoner kr, omräknat till dagens penningvärde, på att bygga ett hotell. Helt nyligt i princip skänkte man bort hotellet till de två turistentreprenörerna (för ca en miljon).
Om man tar i beaktande vad jag ovan berättat framtonar en bild av några företagare specialiserade på, att utan att tillföra någonting av värde för folkhushållet, mjölka sosseriet på skattemedel. Företagare som åtnjuter sosseriets beskydd och för vilka därför inga regler gäller. Av detta har de, som mången bidragstagande företagare, blivit så fördärvade att de fått för sig, att alla i deras omgivning är till för att mata dem med sked. De behöver bara åka omkring och slå sig på bröstet och kalla sig för entreprenörer.
Svart katt – vit katt
De kallar sig gärna entreprenörer. Låt gå för det då, om det som Dadan och de andra i den Serbiska filmen ”Svart katt – vit katt” utövar är entreprenörskap.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Med sådana turistentreprenörer kan vi lika gärna stå vid kommungränsen och dela ut tusenlappar åt alla turister som korsar kommungränsen – det skulle göra mer nytta.
Tugga maten själv
Men snälla turistentreprenör, har du ingen heder i kroppen när du springer och grinar i press och TV, på sosseriets uppdrag? Du skäller på oss och utmålar dig själv som motarbetad och misshandlad, fast ni är så gynnade på allt sätt.
- Om nu vi andra och samhället matar er med sked, nog måste ni väl ändå tugga maten själva?
.
Den sista tiden före jul körde nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper i vanlig ordning en propagandakampanj mot Ekfors och mig. I år var temat för kampanjen att ”turistentreprenörerna” i nedre Tornedalen riskerar drabbas av att de potentiella tyska turisterna kan komma att tro att befolkningen i Tornedalen är nazister och därför utebli. Kampanjen är snubblande nära det verkliga problemet samtidigt som den förtiger det.
Att veta är inte att tro
Det verkliga problemet är nog att tyskarna, med sin historiska erfarenhet av nazismen, har genomskådat att problemet i Tornedalen faktiskt är att en stor del av befolkningen är nazister och att en process snarlik den som skedde i Tyskland på 1930-talet pågår i Tornedalen och Sverige. Parallellerna är många; myndigheternas politisering; politikers straffrihet; partiet viktigare än staten, för att bara nämna några exempel. Det är lätt att förstå att tyskarna som fått lida mycket för sitt aktiva och/eller passiva stöd åt nazismen kan finna det olustigt att turista i ett område där en så tydlig nazifiering pågår.
Hur är det med entreprenörskapet?
Jag ska inte nu uppehålla mig mer vid politiseringen av samhället i allmänhet och staten i synnerhet. Låt mig istället berätta lite om vilken typ av ”turistentreprenörer” som det politiserade samhället givit oss. Eftersom de används som slagträ mot mig är det ofrånkomligt att förutsättningarna för deras företagande måste belysas.
De turistentreprenörer som just nu intrigerar mot mig är i huvudsak tre grupperingar i nära samarbete. En i Haparanda kommun, två i Övertorneå, varav en mer synligt aktiv och den andra vanligtvis i det fördolda.
Utan samhällsnytta
Deras affärsidé är att mjölka den nationalsocialdemokratiska enfalden och odugligheten; att ständigt finnas till hands för att starta upp och driva helt bidragsberoende låtsasföretag en kortare tid under förbrukande av avsevärda skattemedel utan att skapa några samhällsnyttiga värden.
Till dessa politikens gunstlingars meritförteckning får blanda annat räknas:
Bidragssågverk
Uppbyggnad av ett för sin överlevnad helt bidragsberoende sågverk. Såglinjen, vars konstruktion endast lämpade sig för klentimmersågning användes till grovtimmersågning med avsevärda förluster som följd. Förlusterna kompenserades med riktade bidrag. En hyvlare utbildades till sågare för att nästa år utbildas till hyvlare igen osv. Sågens uppbyggnad kom att likna en rallybana för traktorer. Mellan varje steg i produktionen fick varan stannas upp och bäras ett halvt varv runt sågområdet med traktor. Varför? Jo, för att sågägaren ägde traktorbolaget separat. Därför kom det som var dåligt för sågen och den långivande banken att samtidigt vara bra för sågägaren.
Dödfödd limfogfabrik
Innan sågverkets konkurs med 60 (?) miljoner i skulder hann man även med ett annat storstilat bidragsprojekt. En limfogfabrik uppfördes i Övertorneå. Istället för att uppföra den intill sågverket byggdes den flera kilometer bort. Detta trots att allt logistiskt kunnande lär oss att när vi väl lagt oss till med kostnader för utlastning från lager till bil och lossning från bil till lager/fabrik – då spelar det mindre roll hur långt virket åker på bilen. Att sedan limfogfabriken inte planerades för hög produktivitet utan stort antal sysselsatta; att den nödvändiga råvaran inte fanns att få här och att hela projektet därför var dödfött är naturligtvis petitesser som man inte behöver bry sig om när sosseriet ska måla framgångens färggranna Potemkinkulisser på väggarna med våra skattemedel.
Kommunen köper alla biljetter
Uppbyggnad av ett av politikens allmosor helt beroende bussåkeri. I Övertorneå köper nationalsocialdemokratiska partipampar sina röster genom att låta övriga väljare subventionera den hyllade gratisbussen, skräddarsydd för att gynna s-väljare. Bussåkeriets affärsidé är att det inte behöver sälja några biljetter när kommunen köper alla biljetter.
Kommunens ögonsten till skänks
Haparanda kommun gav bort Kukkolaforsens Turistanläggning i det närmaste gratis. Bakgrunden är att pappa superentreprenören företrätt den lokala centern i fullmäktige. Farbrodern, före detta superentreprenör, har på motsvarande sätt företrätt moderaterna i fullmäktige, landstingsfullmäktige och länsstyrelsens styrelse. I själva verket har de hela tiden företrätt sosseriet och därför belönats olika väl synligt. Till de mer synliga sätten hörde väl när landstinget under många år höll moderaten med tjänstebil (privatbil) och när brorsan, centerpartisten, fick hemkommunens Kukkolaforsanläggning i det närmaste till skänks. Till de mer osynliga hör att sosseriet saboterade polisutredningen när en av de nuvarande turistentreprenörerna brände ned vår släktgård på holmen Toivolansaari. Polisen gjorde en utmärkt insats när gården brann. När spåren ledde till den i lokala och regionala media ständigt hyllade superentreprenören havererade polisutredningen. Tack vare ett tidigare avgörande i HD lyckades vi styrka skadeståndsansvaret men det myglande brödraskapets inflytande över den kinesiska folkdomstolen gjorde skadeståndsprocessen till ett hån mot rättssäkerheten.
Fel attityd hos entreprenörerna
Om de tyska turisterna flyr Tornedalen får det i stor utsträckning tillskrivas andra faktorer än mina skyltar. Jag har själv deltagit i diskussioner med dessa entreprenörer och kan därför redogöra för hur diskussionerna förts bakom kulisserna. Vid ett tillfälle yttrade till exempel en av de som före jul angrep mig i press och TV i samband med att ett researrangemang diskuterades: ”sedan behöver de få något att äta. Det gör detsamma vad, bara de får något att stoppa i krävan.” Jag menar, att resonerar man så behöver man inte vara förvånad om kunderna inte kommer tillbaka. Själv har jag lärt mig att det är precis tvärtom. Om maten är bra eller inte, är helt avgörande för om kunderna kommer tillbaka eller rekommenderar arrangemanget. Däremot torde det sakna betydelse för bidragsflödet. När bidragsflödet blir huvudsaken och turistarrangemanget blir en bisak så återverkar det på arrangemangens kvalitet.
Sålt utan att kunna leverera
En annan betydelsefull omständighet torde vara att man flera gånger sålt arrangemang som man sedan inte förmått leverera. Att det blivit så beror i vart fall delvis på klimatförändringarna och har säkert inte varit så lätt, eller ens möjligt, att till alla delar förutse. Icke desto mindre kommer det att påverka reseföretagens vilja att satsa på en arrangör som sällan kan leverera det han lovar. Några exempel är när man sålt vinter med sträng kyla och turister kommit hit till antingen barmark eller snöskoterkörning i duggregn. Inte så lätt att veta men inte heller Mikael Styrmans och Ekfors fel. Ett annat exempel är så kallat dubbelt nyårsfirande på Torneälvens is. Inte heller lätt att veta i förväg att turisterna sedan måste utrustas med grodmansdräkt eftersom isen inte lagt sig på älven men knappast heller mitt fel.
Liknande saker har man råkat ut för på fler ställen. Förra året fick world cup tävlingar i slalom ställas in för att det inte fanns snö i alperna. De flyttades istället till finska Levi. I Levi drog man på och marknadsförde sig som det snösäkra alternativet, onödigt riskabelt tyckte många redan då. I år fick Levi ställa in för att det inte fanns snö och tävlingarna flyttades till alperna. Därmed blev Levi istället med pukor och trumpeter känt som det icke snösäkra alternativet.
Alltid rekryteringsstöd
Det är allmänt bekant att framför allt den ena av entreprenörerna efter ideligt ifyllande av arbetsförmedlingschefen ständigt fick nya lönebidragsanställda chaufförer och ombyggnationerna av de egna lokalerna garanterades högsta bidrag. Samma mönster följdes alltid. De nyanställda chaufförerna var mäkta populära. När rekryteringsstödet upphört var de inte vatten värda. De tråkades då att säga upp sig varefter en ny anställd anlände med nytt rekryteringsstöd.
Konkurrenter trakasseras
Ett annat adelsmärke är systematiskt anmälande av konkurrenterna till länstrafiken, varvid konkurrenterna tvingats erlägga kontrakterade skadestånd, för att inte ha nyttjat bussar som fyllde länstrafikens krav. Samtidigt fyllde ofta inte heller de egna bussarna länstrafikens krav men några skadestånd behövde man sällan, kanske aldrig, betala.
Omfattande export
Ideligt basunerande på byn om hur man aldrig själv fått några bidrag och om hur viktigt det är att betala sina skatter. Samtidigt pågår en omfattande och systematisk handel med begagnade bussar som säljs till Ryssland. Handel som aldrig ger några vinster men ändå expanderar.
Underbordshandel
Frekvent köpande av bussar m.m. till specialvillkor från konkursbon handlagda av en advokat på den tornedalska nationalsocialdemokratins husadvokatbyrå.
Beställningstrafik – en familjär angelägenhet
Beställningstrafik, med en enda passagerare dagarna i ända, en anförvant med syfte att åka fram och tillbaka och utgöra den debiteringsgrundande ”beställningstrafiken”.
Skulle lura Ekfors
När Hälsan Centrum blivit Wildmarken kom anläggningen, i linje med vad som tidigare åstadkommits med den, av Sven Kostenius och andra, på fallrepet. Då skulle de två superentreprenörerna överta den gratis. Man beslutade sig för att erbjuda ett offentligt ackord om 25%. I förberedelserna ingick att betala alla lokala leverantörer utom Ekfors – populärt hos sosseriet men säkert något man ångrat numera.
Tillsammans låtsades de genomföra en seriös företagsrekonstruktion men inget riskvilligt kapital sköts till och så småningom sökte anläggningen sig i konkurs.
Mygelcentralen organiserar
Ackordscentralen i Norrland, Mygelcentralen som jag döpt om dem till, inbjöds att tjäna några hundratusen på bedrägeriet och samtidigt hjälpa till att rädda någon miljon åt den största av alla stora bidragsföretagare, som hade pengar att fordra. Senare kom mygelcentralen med anledning av att detta upplägg misslyckades att bli sosseriets tvångsförvaltare av Ekfors. Genom tvångsförvaltaruppdraget stal mygelcentralen 750.000 kr av Ekfors med hjälp av sosseriet och utan att ha utfört en enda förvaltningsåtgärd.
Vandaliserade stängsel med traktor – kusinen utreder
Våra lokala raiders in spe, turistentreprenörerna, gav sig då på stängslet till vår industrifastighet som de delvis körde sönder med traktor. ”Rallytraktorägaren” körde och vår granne bussentreprenören pekade och sade sig ”ta på sig hela ansvaret”. Saken polisanmäldes. Som förhållandena är, eller i bästa fall var, vid polisen i Övertorneå och Norrbotten, fick alltihop utredas av bussentreprenörens kusin, den politiske polisen Murvelberg. Behöver jag nämna att utredningen lades ned?
Pigg på att anmäla andra
Senare blev vi polisanmäld av bussentreprenören för att ha fått hans industrigolv att spricka när vi använde tjälspett för att göra ett stolpförråd hundratalet meter från hans fastighet. Han trodde däremot inte att hans fastighet hade skadats av att han låtit lägga svart asfalt ända fram till husväggen med användande av stora vibratorvältar… Han anmälde oss för att, som han tyckte, olagligt lagra impregnerade stolpar (obefogat naturligtvis) och att det störde hans hyresgäst. Däremot tycktes det inte störa honom att han hyrde ut sitt kontor till bostad på ett industriområde.
100 miljoners hotell gratis
Övertorneå kommun lade på slutet av 1980-talet ned ca 100 miljoner kr, omräknat till dagens penningvärde, på att bygga ett hotell. Helt nyligt i princip skänkte man bort hotellet till de två turistentreprenörerna (för ca en miljon).
Om man tar i beaktande vad jag ovan berättat framtonar en bild av några företagare specialiserade på, att utan att tillföra någonting av värde för folkhushållet, mjölka sosseriet på skattemedel. Företagare som åtnjuter sosseriets beskydd och för vilka därför inga regler gäller. Av detta har de, som mången bidragstagande företagare, blivit så fördärvade att de fått för sig, att alla i deras omgivning är till för att mata dem med sked. De behöver bara åka omkring och slå sig på bröstet och kalla sig för entreprenörer.
Svart katt – vit katt
De kallar sig gärna entreprenörer. Låt gå för det då, om det som Dadan och de andra i den Serbiska filmen ”Svart katt – vit katt” utövar är entreprenörskap.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Med sådana turistentreprenörer kan vi lika gärna stå vid kommungränsen och dela ut tusenlappar åt alla turister som korsar kommungränsen – det skulle göra mer nytta.
Tugga maten själv
Men snälla turistentreprenör, har du ingen heder i kroppen när du springer och grinar i press och TV, på sosseriets uppdrag? Du skäller på oss och utmålar dig själv som motarbetad och misshandlad, fast ni är så gynnade på allt sätt.
- Om nu vi andra och samhället matar er med sked, nog måste ni väl ändå tugga maten själva?
.
tisdag 18 december 2007
Dagsaktuellt 18 dec 2007
.
Seskarö Sågverk och Tullens aviserade förändringar i Haparanda
Det är gott att inte de nu aviserade strukturförändringarna drabbar någon kriskommun. Istället tycks det vara en välkommen avsvalkning av den överhettade arbetsmarknaden i en kommun som, enligt kommunalrådet, ”de börsnoterade företagen står i kö för att etablera sig i.”
De sågverksanställda kan lämna sina dammiga och bullriga industrijobb för att istället ta framtidsjobben i form av 60% tjänster inom handels avtalsområde.
Bengt-Olov Innala kan gå över till att vara kommunalråd på heltid.
Tullens inskränkningar är också följdriktiga. Vem behöver tullare när det finns så mycket olaglig och integritetskränkande utrustning som man snart får använda helt okontrollerat; buggning, telefonavlyssning, loggning med hemliga GPS-sändare osv. En hel del av dem redan utprovade i praktisk drift.
Allting ordnar sig till det bästa.
EU-domstolens dom mellan Byggnads och Laval un Partneri
Ännu en spik i den svenska maffians kista. - Heja EU! - Sakta och plågat vrider sig Sverige ur nationalsocialdemokratins kvävande grepp.
Seskarö Sågverk och Tullens aviserade förändringar i Haparanda
Det är gott att inte de nu aviserade strukturförändringarna drabbar någon kriskommun. Istället tycks det vara en välkommen avsvalkning av den överhettade arbetsmarknaden i en kommun som, enligt kommunalrådet, ”de börsnoterade företagen står i kö för att etablera sig i.”
De sågverksanställda kan lämna sina dammiga och bullriga industrijobb för att istället ta framtidsjobben i form av 60% tjänster inom handels avtalsområde.
Bengt-Olov Innala kan gå över till att vara kommunalråd på heltid.
Tullens inskränkningar är också följdriktiga. Vem behöver tullare när det finns så mycket olaglig och integritetskränkande utrustning som man snart får använda helt okontrollerat; buggning, telefonavlyssning, loggning med hemliga GPS-sändare osv. En hel del av dem redan utprovade i praktisk drift.
Allting ordnar sig till det bästa.
EU-domstolens dom mellan Byggnads och Laval un Partneri
Ännu en spik i den svenska maffians kista. - Heja EU! - Sakta och plågat vrider sig Sverige ur nationalsocialdemokratins kvävande grepp.
måndag 17 december 2007
Nånannismen vann på Bali
.
Kineser, Indier och övriga asiater har hux flux lagt sig till med samma destruktiva livsstil som framför allt amerikaner, men även européer. Det var nu aldrig meningen, men nu gör de det i alla fall. Följden har blivit en accelererande uppvärmning av jordklotet, till följd av växthusgasernas begränsning av utstrålningen av värme från jorden.
Smogmoln skylldes på fattiga svedjebrukare
För några år sedan, när det blev omöjligt att blunda för det smogmoln som låg över Asien, skyllde man gärna på svedjebönder i Indonesien. En fattig och svag grupp, utan möjlighet att försvara sig i mediestormen. Att smogen skulle ha något att göra med industrisamhället var naturligtvis inte tänkbart.
Asiatisk smog över Sverige
Ännu för något år sedan, såg man bara smogmoln när man såg ut från flygplansfönstret över mer tättbefolkade och kraftigt industrialiserade områden. Nu ser man inte så sällan smogens brunröd-gul-gröna moln mot horisonten över det glesbefolkade Sverige när man flyger. Det är svårt att med någon trovärdighet skylla det på Indonesiska svedjebönder.
Sinande naturresurser
Den nya asiatiska livsstilen med accelererande oljeförbrukning leder till att ändliga oljetillgångar sinar i rasande takt. Nu tycks det som att det inte spelar någon större roll. Den industrialiserade världens och den ökande befolkningens livsstil åstadkommer en accelererande upphettning av jorden, som hotar mänskligheten långt innan oljan tar slut.
Stadsbeduiners verklighetsuppfattning
Hittills har forskarna i lugnande ordalag talat om 2-5 graders upphettning på 100 år. Något som, om det inte redan inträffat, torde inträffa bara inom något år och som tycks fortsätta uppåt närmast logaritmiskt. Resonemanget om glaciärisarnas avsmältning har förefallit tämligen idealiskt. I princip har det inneburit att glaciärerna ska smälta med ungefär en 100-del per år, ungefär som en ost från vilken man hyvlar av en skiva per år. I övrigt ska glaciärerna vara opåverkade.
I Sverige ska det föranleda varmare klimat, ökad skogsproduktion, lite mer nederbörd men vi ska få ha snön kvar på vintrarna. Vad bra det verkar allting. Alldeles för bra faktiskt. Man upphör som glesbygdsbo aldrig att förvånas över dessa stadsbeduiners verklighetsuppfattning. Undra på att det blir kaos i Stockholm när det snöar 5 cm.
Som glesbygdsbo och tornedaling har jag hela mitt liv sett snön och isen växa till från senhösten, över hela vintern och fram till våren. Det har brukat ackumulera till en meter snö i skogarna och drygt en meter is på sjöarna. Nästan varje vår har det gått till på ungefär samma sätt. Fast hela långa vintern från oktober till april gått åt till att bygga på snölagret, har alltihop smält bort på några få dagar när temperaturen stigit tillräckligt. Snö och is har fram till dess de smält varit ganska stabila. Ändå har det gått väldigt fort när det satt igång.
En jordnära bedömning
Jag har tänkt på det, när jag sett det där idealiserande lugnande pladdret på TV. Varför skulle polarisarna och glaciärerna fungera på något annat sätt än snön och isen i Tornedalen? Finns det inte all anledning att förmoda, att även inom glaciärerna sker temperaturutjämning, som innebär att de är hyggligt stabila tills temperaturen i dem närmar sig vad man kan kalla en kritisk gräns. När den temperaturen uppnås försvinner hela glaciären, inte bara på kort tid, utan på mycket kort tid.
Om man följt med den senaste tidens bevakning av frågan i TV så tycks det onekligen som att det är det som sker nu.
Havsnivåns inverkan på förutsättningarna för mänskligt liv
Stämmer antagandena som hittills gjorts, om vad temperaturhöjningen ska innebära för havsnivåerna så innebär det att mänskligheten står inför en katastrof, inte om hundra år, inte ens om tjugo år, utan snarare nu eller inom kort. Det är nog inte fel att påstå att den pågår men att vi inte ser alla konsekvenserna än. Med tanke på hur stor del av befolkningen som bor i låglänta havsnära områden, kan minst 50-60% av hela mänsklighetens överlevnad vara akut hotad redan inom något år, möjligen betydligt större andel. Minst samma andel av vårt industri- och fastighetskapital samt stora delar av infrastrukturen likaså. Vad skulle till exempel översvämmade kustnära kärnkraftverk kunna ställa till med och hur skulle man kunna hantera sådana problem?
Den atmosfäriska temperaturens inverkan
Uppvärmningen av jorden hotar att göra stora delar av jorden obeboelig och kanske omöjlig att odla på. De förestående förändringarna kommer av allt att döma att ske så snabbt, att djur och växtliv inte kommer att hinna anpassa sig utan att mycket kännbara nedgångar i vår förmåga att producera livsmedel kommer att drabba oss. Ökad temperatur bör leda till ökad sjukdomsexponering. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att föroreningen av våra viktigaste grödor med genmanipulerade dylika riskerar att visa sig ödesdiger.
För stora beslut för våra politiska system?
Summa summarum måste bli att i bästa fall, står en massdöd som aldrig skådats i mänsklighetens historia om hörnet. I sämre fall, kan hela mänsklighetens fortlevnad vara hotad – inte om 20 år utan inom något år! Det kan redan vara försent att vidta åtgärder, det vet vi inte. Men man kan nog säga med hög grad av säkerhet, att om de 10-20 år som världssamfundet är inne på att kanske göra något, är det definitivt för sent.
Kanske är det så, att dessa problem är så monumentala att mänskligheten och dess politiska system är oförmögna att möta dem. Kanske blir det så, att besluten i dessa frågar fattar sig själv, efter hand som alternativen bortfaller. I så fall kommer det att bli mycket synd om mänskligheten.
Irak på far och son Bush plussida?
Jag har tänkt någon gång, att George Bush senior och junior, kommer att bli ihågkomna för de katastrofer de ställde till med i Irak, var och en på sitt sätt. Mot bakgrund av hur USA hanterar de mycket viktigare klimatfrågorna så kanske Irak istället kommer att hamna på plussidan när deras respektive presidenttider ska bedömas i efterhand. Om det nu kommer att finnas kvar några människor över huvud taget som kan bedöma något. När allt kommer omkring är det ingen som vet hur mycket temperaturen kan komma att stiga, på grund av växthusgaserna. Ingen vet heller hur varaktig den kvardröjande effekten av redan gjorda utsläpp är. Forskarnas lugnande besked ska man nog inte tro så mycket på. Framtiden ska man nog möta förberedd på att det kan bli mycket värre än vad man i lugnande syfte förespeglar oss.
Meningslöst Bali-jippo?
En sak kan man dock säga med säkerhet: Världssamfundets representanter på Bali åstadkom nedslående resultat. Bättre resultat hade sannolikt uppnåtts, om de istället för att åka till Bali hade stannat hemma. Då hade vi i alla fall bekämpat klimatuppvärmningen med de minskningar av utsläpp som blivit följden av deras uteblivna resa Bali tur- och retur.
Nånannismen vann på Bali
Det betyder att nån annan ska göra det, sänka sin levnadsstandard så att vi själva kan fortsätta att ha det bra. I det här fallet inte ens nån annan, utan till och med nån annans barn, ska göra det. Den här frågan tror i alla fall jag att är så allvarlig och så brådskande, att om vi överlåter den till nån annan, eller nån annans barn, kommer det kanske inte att finnas någon mänsklighet på jorden redan i ett så kort tidsperspektiv som 20-30 år. Naturen har börjat om tidigare. Spåren av människans framfart på jorden förskräckte redan innan klimateffekterna var kända. Kanske har mänskligheten redan förbrukat sitt förtroende så att människans tid på jorden är på väg att rinna ut.
Övertorneå måndagen den 17 december 2007
Mikael Styrman
Kineser, Indier och övriga asiater har hux flux lagt sig till med samma destruktiva livsstil som framför allt amerikaner, men även européer. Det var nu aldrig meningen, men nu gör de det i alla fall. Följden har blivit en accelererande uppvärmning av jordklotet, till följd av växthusgasernas begränsning av utstrålningen av värme från jorden.
Smogmoln skylldes på fattiga svedjebrukare
För några år sedan, när det blev omöjligt att blunda för det smogmoln som låg över Asien, skyllde man gärna på svedjebönder i Indonesien. En fattig och svag grupp, utan möjlighet att försvara sig i mediestormen. Att smogen skulle ha något att göra med industrisamhället var naturligtvis inte tänkbart.
Asiatisk smog över Sverige
Ännu för något år sedan, såg man bara smogmoln när man såg ut från flygplansfönstret över mer tättbefolkade och kraftigt industrialiserade områden. Nu ser man inte så sällan smogens brunröd-gul-gröna moln mot horisonten över det glesbefolkade Sverige när man flyger. Det är svårt att med någon trovärdighet skylla det på Indonesiska svedjebönder.
Sinande naturresurser
Den nya asiatiska livsstilen med accelererande oljeförbrukning leder till att ändliga oljetillgångar sinar i rasande takt. Nu tycks det som att det inte spelar någon större roll. Den industrialiserade världens och den ökande befolkningens livsstil åstadkommer en accelererande upphettning av jorden, som hotar mänskligheten långt innan oljan tar slut.
Stadsbeduiners verklighetsuppfattning
Hittills har forskarna i lugnande ordalag talat om 2-5 graders upphettning på 100 år. Något som, om det inte redan inträffat, torde inträffa bara inom något år och som tycks fortsätta uppåt närmast logaritmiskt. Resonemanget om glaciärisarnas avsmältning har förefallit tämligen idealiskt. I princip har det inneburit att glaciärerna ska smälta med ungefär en 100-del per år, ungefär som en ost från vilken man hyvlar av en skiva per år. I övrigt ska glaciärerna vara opåverkade.
I Sverige ska det föranleda varmare klimat, ökad skogsproduktion, lite mer nederbörd men vi ska få ha snön kvar på vintrarna. Vad bra det verkar allting. Alldeles för bra faktiskt. Man upphör som glesbygdsbo aldrig att förvånas över dessa stadsbeduiners verklighetsuppfattning. Undra på att det blir kaos i Stockholm när det snöar 5 cm.
Som glesbygdsbo och tornedaling har jag hela mitt liv sett snön och isen växa till från senhösten, över hela vintern och fram till våren. Det har brukat ackumulera till en meter snö i skogarna och drygt en meter is på sjöarna. Nästan varje vår har det gått till på ungefär samma sätt. Fast hela långa vintern från oktober till april gått åt till att bygga på snölagret, har alltihop smält bort på några få dagar när temperaturen stigit tillräckligt. Snö och is har fram till dess de smält varit ganska stabila. Ändå har det gått väldigt fort när det satt igång.
En jordnära bedömning
Jag har tänkt på det, när jag sett det där idealiserande lugnande pladdret på TV. Varför skulle polarisarna och glaciärerna fungera på något annat sätt än snön och isen i Tornedalen? Finns det inte all anledning att förmoda, att även inom glaciärerna sker temperaturutjämning, som innebär att de är hyggligt stabila tills temperaturen i dem närmar sig vad man kan kalla en kritisk gräns. När den temperaturen uppnås försvinner hela glaciären, inte bara på kort tid, utan på mycket kort tid.
Om man följt med den senaste tidens bevakning av frågan i TV så tycks det onekligen som att det är det som sker nu.
Havsnivåns inverkan på förutsättningarna för mänskligt liv
Stämmer antagandena som hittills gjorts, om vad temperaturhöjningen ska innebära för havsnivåerna så innebär det att mänskligheten står inför en katastrof, inte om hundra år, inte ens om tjugo år, utan snarare nu eller inom kort. Det är nog inte fel att påstå att den pågår men att vi inte ser alla konsekvenserna än. Med tanke på hur stor del av befolkningen som bor i låglänta havsnära områden, kan minst 50-60% av hela mänsklighetens överlevnad vara akut hotad redan inom något år, möjligen betydligt större andel. Minst samma andel av vårt industri- och fastighetskapital samt stora delar av infrastrukturen likaså. Vad skulle till exempel översvämmade kustnära kärnkraftverk kunna ställa till med och hur skulle man kunna hantera sådana problem?
Den atmosfäriska temperaturens inverkan
Uppvärmningen av jorden hotar att göra stora delar av jorden obeboelig och kanske omöjlig att odla på. De förestående förändringarna kommer av allt att döma att ske så snabbt, att djur och växtliv inte kommer att hinna anpassa sig utan att mycket kännbara nedgångar i vår förmåga att producera livsmedel kommer att drabba oss. Ökad temperatur bör leda till ökad sjukdomsexponering. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att föroreningen av våra viktigaste grödor med genmanipulerade dylika riskerar att visa sig ödesdiger.
För stora beslut för våra politiska system?
Summa summarum måste bli att i bästa fall, står en massdöd som aldrig skådats i mänsklighetens historia om hörnet. I sämre fall, kan hela mänsklighetens fortlevnad vara hotad – inte om 20 år utan inom något år! Det kan redan vara försent att vidta åtgärder, det vet vi inte. Men man kan nog säga med hög grad av säkerhet, att om de 10-20 år som världssamfundet är inne på att kanske göra något, är det definitivt för sent.
Kanske är det så, att dessa problem är så monumentala att mänskligheten och dess politiska system är oförmögna att möta dem. Kanske blir det så, att besluten i dessa frågar fattar sig själv, efter hand som alternativen bortfaller. I så fall kommer det att bli mycket synd om mänskligheten.
Irak på far och son Bush plussida?
Jag har tänkt någon gång, att George Bush senior och junior, kommer att bli ihågkomna för de katastrofer de ställde till med i Irak, var och en på sitt sätt. Mot bakgrund av hur USA hanterar de mycket viktigare klimatfrågorna så kanske Irak istället kommer att hamna på plussidan när deras respektive presidenttider ska bedömas i efterhand. Om det nu kommer att finnas kvar några människor över huvud taget som kan bedöma något. När allt kommer omkring är det ingen som vet hur mycket temperaturen kan komma att stiga, på grund av växthusgaserna. Ingen vet heller hur varaktig den kvardröjande effekten av redan gjorda utsläpp är. Forskarnas lugnande besked ska man nog inte tro så mycket på. Framtiden ska man nog möta förberedd på att det kan bli mycket värre än vad man i lugnande syfte förespeglar oss.
Meningslöst Bali-jippo?
En sak kan man dock säga med säkerhet: Världssamfundets representanter på Bali åstadkom nedslående resultat. Bättre resultat hade sannolikt uppnåtts, om de istället för att åka till Bali hade stannat hemma. Då hade vi i alla fall bekämpat klimatuppvärmningen med de minskningar av utsläpp som blivit följden av deras uteblivna resa Bali tur- och retur.
Nånannismen vann på Bali
Det betyder att nån annan ska göra det, sänka sin levnadsstandard så att vi själva kan fortsätta att ha det bra. I det här fallet inte ens nån annan, utan till och med nån annans barn, ska göra det. Den här frågan tror i alla fall jag att är så allvarlig och så brådskande, att om vi överlåter den till nån annan, eller nån annans barn, kommer det kanske inte att finnas någon mänsklighet på jorden redan i ett så kort tidsperspektiv som 20-30 år. Naturen har börjat om tidigare. Spåren av människans framfart på jorden förskräckte redan innan klimateffekterna var kända. Kanske har mänskligheten redan förbrukat sitt förtroende så att människans tid på jorden är på väg att rinna ut.
Övertorneå måndagen den 17 december 2007
Mikael Styrman
söndag 16 december 2007
Från Hollywood till Hallywood
.
Filmindustrin kännetecknas, liksom politiken enligt somliga, av att den förmår skapa en illusion av att någonting sker, samtidigt som ingenting egentligen händer på riktigt.
Världens filmindustri växte sig tidigt stark i Los Angeles. Hollywood blev ett begrepp förknippat med film och showbusiness. När den Indiska filmindustrin etablerades i Bombay fick vi lära oss att säga Bollywood. Numera har världen genom nationalsozialdemokraterna och Sven-Erich Bucht begåvats med Hallywood, som ödelägger Haparanda samtidigt som det ger troende nationalsozialdemokrater, och utsocknes boende, en bild av att de i Haparanda bygger en framgångsrik framtidskommun.
Nytt nationalsozialdemokratiskt anfall
När den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, genom skattemyndigheten, kronofogden och åsiktsregistreringspolisen, tisdagen 11 december slog till mot Ekfors för 3:e gången på fyra år var det startskottet för ett massivt nationalsozialdemokratiskt propagandaanfall, noggrant planerat i förväg.
Domstolar och myndigheter utan integritet
Att Sven-Erich Bucht, genom domstolarnas och skattemyndighetens bristande integritet ges möjlighet att påverka deras arbete och får insides-information om vad som är i görningen är mycket illa.
Att den lösmynte Sven-Erich sprider informationen omkring sig som en gödselspridare är naturligtvis ännu sämre.
Segern tas ut i förväg
Det verkliga bottennappet är att Sven-Erich utan att veta utfallet av expeditionen, tar sig till att informera de troende, att varsla massorna, att i förväg vidtala media om sin förestående triumf, att förbereda segertåget, beställa triumfvagnen och lagerkransen.
Pseudoåtgärd räddar ansiktet på myndigheterna
När nationalsozialdemokraterna hos kronofogden och skattemyndigheten inser att expeditionen drabbats av en allvarlig slagsida, emedan man inte kom över aktierna i Ekfors och därmed inte heller blev kvitt Mikael Styrman, går man ändå ut med information till media, för att rättfärdiga ännu ett politiskt övergrepp mot oss.
Segertåget fullföljs utan vunnen seger
Lite värre blir det för Sven-Erich som inte kan blåsa av klang- och jubelföreställningen utan att förlora ansiktet. Därför får Nationalsozialdemokratiska Haparandabladet (finansierad av skattemedel – inte partimedel) och NSD klartecken att dra på för fullt och berättar till de troende om framgången: Ekfors-problemet är löst – 3 bolag söks i konkurs. Ja, faktiskt kan man få intrycket att konkurserna redan är beslutade och klara.
Lagerkransen anländer från närstående tidskriften Fokus i form av ännu ett nationalsozialdemokratiskt papegojmärke.
Propagandaministeriet drar på för fullt
Ännu en gång telegraferar den nationalsozialdemokratiska propagandaapparaten ut budet om Sven-Erich Buchts framgångar.
Ingenting nämns om
att IKEA-etableringen suger ut det lokala näringslivet så att den lokalt ägda och förankrade centrumhandeln håller på att dö – till stora delar redan har dött,
att IKEA lurats av en hafsig kommunal samhällsplanering att bygga på översvämningsmark och höjd,
att villor av samma skäl byggts så att de kommer att översvämmas,
att IKEA byggts på en sumpmark, mödosamt stulen av en lokal bonde för att användas till fågelskyddsområde,
att Sven-Erich försökte ta över Ekfors och hämnas sitt misslyckande bland annat genom att inte betala kommunens vägbelysningsräkning,
att allmän och enskild rätt snart sagt dagligen kränks i Haparanda under Sven-Erich Buchts ledning,
att älvmynningen byggts igen så att Torne älv fortsättningsvis kommer att översvämma nya bostadsområden m.m. vid högvatten utöver det vanliga,
att sågen på Seskarö stängs. Kanske det inte är något stort problem. Bengt-Olov har ju jobbet som vice kommunalråd att falla tillbaka på.
Ödeläggelsen av Haparanda fullbordad?
Enligt Fokus planerar Sven-Erich Bucht att lämna uppdraget som kommunalråd i Haparanda för att dra vidare mot nya segrar. Det tror jag det, för vad finns det kvar att förstöra i Haparanda?
Tack för julklappen
Jag och min familj får tacka för julklappen från dig och nationalsozialdemokratiska partiet: en ny kränkande husrannsakan och flera års bokföring åter i beslag för att störa verksamheten.
Slaven på vagnen
Sven-Erich, när du tagit på dig dina fina nya kläder och låtit dig krönas med lagerkransen kliver du upp i segervagnen. Då står jag där fjättrad bakom din axel, hånad och bespottad, piskad och iklädd törnekrona, som slaven på din vagn. När du ska inleda triumftåget och emotta massornas jubel, som kejsaren som besegrat barbarerna i Övertorneå, då viskar jag i ditt öra:
- Psst, du är naken Sven-Erich – igen!
Övertorneå söndagen den 16 december 2007
Mikael Styrman
Filmindustrin kännetecknas, liksom politiken enligt somliga, av att den förmår skapa en illusion av att någonting sker, samtidigt som ingenting egentligen händer på riktigt.
Världens filmindustri växte sig tidigt stark i Los Angeles. Hollywood blev ett begrepp förknippat med film och showbusiness. När den Indiska filmindustrin etablerades i Bombay fick vi lära oss att säga Bollywood. Numera har världen genom nationalsozialdemokraterna och Sven-Erich Bucht begåvats med Hallywood, som ödelägger Haparanda samtidigt som det ger troende nationalsozialdemokrater, och utsocknes boende, en bild av att de i Haparanda bygger en framgångsrik framtidskommun.
Nytt nationalsozialdemokratiskt anfall
När den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, genom skattemyndigheten, kronofogden och åsiktsregistreringspolisen, tisdagen 11 december slog till mot Ekfors för 3:e gången på fyra år var det startskottet för ett massivt nationalsozialdemokratiskt propagandaanfall, noggrant planerat i förväg.
Domstolar och myndigheter utan integritet
Att Sven-Erich Bucht, genom domstolarnas och skattemyndighetens bristande integritet ges möjlighet att påverka deras arbete och får insides-information om vad som är i görningen är mycket illa.
Att den lösmynte Sven-Erich sprider informationen omkring sig som en gödselspridare är naturligtvis ännu sämre.
Segern tas ut i förväg
Det verkliga bottennappet är att Sven-Erich utan att veta utfallet av expeditionen, tar sig till att informera de troende, att varsla massorna, att i förväg vidtala media om sin förestående triumf, att förbereda segertåget, beställa triumfvagnen och lagerkransen.
Pseudoåtgärd räddar ansiktet på myndigheterna
När nationalsozialdemokraterna hos kronofogden och skattemyndigheten inser att expeditionen drabbats av en allvarlig slagsida, emedan man inte kom över aktierna i Ekfors och därmed inte heller blev kvitt Mikael Styrman, går man ändå ut med information till media, för att rättfärdiga ännu ett politiskt övergrepp mot oss.
Segertåget fullföljs utan vunnen seger
Lite värre blir det för Sven-Erich som inte kan blåsa av klang- och jubelföreställningen utan att förlora ansiktet. Därför får Nationalsozialdemokratiska Haparandabladet (finansierad av skattemedel – inte partimedel) och NSD klartecken att dra på för fullt och berättar till de troende om framgången: Ekfors-problemet är löst – 3 bolag söks i konkurs. Ja, faktiskt kan man få intrycket att konkurserna redan är beslutade och klara.
Lagerkransen anländer från närstående tidskriften Fokus i form av ännu ett nationalsozialdemokratiskt papegojmärke.
Propagandaministeriet drar på för fullt
Ännu en gång telegraferar den nationalsozialdemokratiska propagandaapparaten ut budet om Sven-Erich Buchts framgångar.
Ingenting nämns om
att IKEA-etableringen suger ut det lokala näringslivet så att den lokalt ägda och förankrade centrumhandeln håller på att dö – till stora delar redan har dött,
att IKEA lurats av en hafsig kommunal samhällsplanering att bygga på översvämningsmark och höjd,
att villor av samma skäl byggts så att de kommer att översvämmas,
att IKEA byggts på en sumpmark, mödosamt stulen av en lokal bonde för att användas till fågelskyddsområde,
att Sven-Erich försökte ta över Ekfors och hämnas sitt misslyckande bland annat genom att inte betala kommunens vägbelysningsräkning,
att allmän och enskild rätt snart sagt dagligen kränks i Haparanda under Sven-Erich Buchts ledning,
att älvmynningen byggts igen så att Torne älv fortsättningsvis kommer att översvämma nya bostadsområden m.m. vid högvatten utöver det vanliga,
att sågen på Seskarö stängs. Kanske det inte är något stort problem. Bengt-Olov har ju jobbet som vice kommunalråd att falla tillbaka på.
Ödeläggelsen av Haparanda fullbordad?
Enligt Fokus planerar Sven-Erich Bucht att lämna uppdraget som kommunalråd i Haparanda för att dra vidare mot nya segrar. Det tror jag det, för vad finns det kvar att förstöra i Haparanda?
Tack för julklappen
Jag och min familj får tacka för julklappen från dig och nationalsozialdemokratiska partiet: en ny kränkande husrannsakan och flera års bokföring åter i beslag för att störa verksamheten.
Slaven på vagnen
Sven-Erich, när du tagit på dig dina fina nya kläder och låtit dig krönas med lagerkransen kliver du upp i segervagnen. Då står jag där fjättrad bakom din axel, hånad och bespottad, piskad och iklädd törnekrona, som slaven på din vagn. När du ska inleda triumftåget och emotta massornas jubel, som kejsaren som besegrat barbarerna i Övertorneå, då viskar jag i ditt öra:
- Psst, du är naken Sven-Erich – igen!
Övertorneå söndagen den 16 december 2007
Mikael Styrman
lördag 15 december 2007
Myndigheter med dold agenda
Att det skulle ske just på tisdag visste inte vi med säkerhet men däremot visste vi att besluten skulle fattas på måndag (av länsrätterna i Norrbotten och Stockholm samtidigt skulle det visa sig). Det hade nämligen läckt till oss på omvägar genom den lösmynte Sven-Erich Bucht. Den uppgiften var därmed allmänt känd. Inte bara visste sossarna, man hade också lyckats sprida det till ”fienden”.
Raka rör mellan myndigheter och sosseriet
Det är ganska fantastiskt att mer än ett år efter regeringsskiftet är nationalsozialdemokraterna vid våra myndigheter och vårt rättsväsende fortfarande så självsäkra och maktfullkomliga att man läcker ut att en sådan här razzia ska ske i förväg och dessutom till en person som inte alls borde ha med det att göra, Sven-Erich Bucht, sosse eller inte sosse.
Banditkulturen sitter i väggarna
Tänk om det inte hade gällt att trakassera mig och Ekfors. Om det istället hade gällt att jaga brottslingar. Vilken utsikt till framgång skulle expeditionen då ha haft? Inte är det så konstigt att vårt rättsväsende inte har klarat upp morden på Carl Fredrik Algernon och Olof Palme. Det är inte heller konstigt att övergreppen (med massmedias hjälp) mot ”Allmänläkaren” och ”Obducenten” inte har kunnat redas ut. En generation har burit på sosseriets övergrepp mot Medanalys. Varför skulle då samhällets toppar ha utretts och lagförts för deras sexuella utnyttjande av småflickor i ”Bordellhärvan”. Nej, det är uppenbart att banditkulturen ännu är allt för påtaglig inom våra myndigheter för att de ska kunna fungera som annat än nationalsozialdemokratiska kamporganisationer.
Bäddat för övergrepp
Under avsevärd tid har skattemyndigheten laddat med ogrundade, ibland helt barocka taxeringsbeslut mot våra bolag. I rask takt har man istället för att försöka driva in pengarna från bolagen – vilket ju skulle lett till syn och rättelse av besluten – istället gått till länsrätten och per automatik – utan annan än symbolisk prövning – hämtat ut beslut om personligt betalningsansvar för mig för bolagens skatter. Ett minst sagt ovanligt beteende och knappast i enlighet med lagens intentioner. Den som följt turerna kring Ekfors vet att vi varit tvungna att dölja i vilka bolag verksamheterna bedrivits då dessa annars skulle ha tvångsförvaltats, tvångsövertagits eller nationaliserats av nazisterna.
Partiarbete i myndighetsskepnad
Systematiskt har samtidigt den nationalsozialdemokratiska rörelsen, i form av skattemyndigheten, försökt få del av Ekfors aktiebok och på annat sätt försökt få bekräftat hur mitt aktieinnehav ser ut. Olika former av bluffundersökningar, maskerade till sakliga myndighetsförfrågningar, har tillställts mig och släktingar till mig, för att ringa in var ägandet till aktierna finns.
Den stora dagen
Tisdagen den 11 december 2007 skulle bli dagen då ”problemet” med Ekfors och Mikael Styrman skulle få sin ”slutgiltiga lösning”. De hade verkligen laddat upp, trots att nationella insatsstyrkan inte kunde komma. Två fogdar ledde expeditionen – trots att de egentligen inte skulle ha något där att göra. Fyra personer representerade skattemyndigheten. Två personer kom från åsiktsregistreringspolisen med uppgift att – som vid tillslaget 2005 – spegla och kopiera våra datorer. Dessa uppgifter läcks sedan till rörelsen, för att de ska kunna hålla kontroll på vem och vilka jag utbyter vilka tankar och åsikter med, i den mån det inte redan framgår av telefonavlyssningen och buggandet.
Luften förtätas
Vi satt i hörnsoffan i mitt rum, jag och den representant för skattemyndigheten som skulle ta del av aktieboken. Av en ”händelse” satt även den kronofogde som officiellt ledde hela expeditionen i samma soffa. Hon plockade runt i en ansenlig bunt förberedda och delvis ifyllda blanketter och låtsades ovetande om vad som utspelade sig runt omkring henne. Atmosfären var laddad. Skulle aktieboken ha visat, som de förmodade, att jag ägde majoriteten av aktierna i Ekfors skulle dessa med största sannolikhet omedelbart ha utmätts av fogden som placerat sig i samma soffa. En snabb komplettering av bunten med de förberedda utmätningsblanketterna och sedan – succé!
Tvångsinlösenproblemets lösning
En lyckad konfiskation av mina aktier skulle ha följts av ett snabbt återkallande eller uppskjutande av hovrättsförhandlingen om tvångsinlösen av Ekfors nät. Detta gissel vilar över nationalsozialdemokratin och visar på såväl deras regeringsoduglighet som deras odemokratiska och ohederliga väsen. Det är nog ingen högoddsare om man gissar på att en snabb exekutiv auktion skulle ha följt vid vilken mina aktier skulle ha sålts till Vattenfall, kommunerna eller i stort sett vem som helst utom jag. Ekfors-problemet skulle ha varit löst; lugnet vid köttgrytorna återställt; Mikael Styrman skulle ha varit utfattig; rörelsen skulle ha segrat igen och återställt ordningen - kollektivavtal åt alla och ingen jävlas med maffian ostraffat! Besvikelsen lade sig som en tjock dimma i rummet men mimiken hos de närvarande röjde inte mycket. Segertåget var redan förberett, massorna varslade, segervagnen och lagerkransen beställd, klang- och jubelföreställningen väntade på att ta sin början – mer om detta i en separat blogg om Hallywood.
Anfallet fullföljs men huvudmålet 1A uppnås inte
Husrannsakan gjordes, i vanlig ordning, från 8 på morgonen till 21-tiden på kvällen, på kontoret, i arkiv, i mitt hem och min bil. Det var bra att det blev färdigt på en dag så att inte störningarna i verksamheten blir onödigt stora. Gestapoattityden som präglade anfallet i oktober 2005 kände man inte mycket av den här gången. Jag blev inte heller paraderad fram och tillbaka utanför polisstationen den här gången.
Alla pärmar i kontoret bläddrades igenom. Alla pappershögar och pappersbuntar söktes igenom. Hemma genomsöktes barnens datorer av ”lagens” långa arm - som sig bör när nationalsozialdemokratin umgås med folket. Ca 10 flyttkartonger med pärmar och handlingar fördes bort. Många pärmar som fördes bort var ännu försedda med diarieetiketterna från förra trakasseribesöket i oktober 2005.
Övertorneå den 15 december 2007
Mikael Styrman
måndag 8 oktober 2007
Dagens Nyheter (DN) slår tillbaka!
.
I min blog den 30 september framförde jag lite synpunkter angående Sefastssonaffären och den miljö och kutym av undfallenhet och korruption som präglar Bonniermedia och som lade grunden till och indirekt orsakade hela affären.
I Sveriges största annonsblad, DN, som gärna vill utge sig för att vara en riktig tidning, kom svaret den 4 okt i form av en sur eftersläng mot mig.
DN har städat bort artikeln från nätet. Den som är intresserad av att ta del av artikeln finner den på: http://www.ekfors.net/dnart07.pdf
Politisk mörkläggning
DN har systematiskt, i två års tid, undanhållit sina läsare information om bakgrunden till ”elbråket” i Tornedalen. Istället har DN snällt och lydigt serverat det av NationalSocialdemokraterna (NS) utlagda villospåret: Den offentliga lögnen att allt handlar om en nedsläckt vägbelysning och en bångstyrig elverkschef.
Den som är insatt i ärendet vet att vägbelysningsbråket bara är en rökridå som sossarna lagt ut för att dölja sina rättsövergrepp mot mig, min familj och mitt företag – ett ”Albanskt krig” för den som hänger med i debatten. Att det egentligen handlar om den utbredda rättsrötan som blivit följden av ett 70-årigt sossestyre har inte DN vågat eller velat andas om.
Två vägar för nyhetsförmedling
Inte ens nu, ett år efter att sossarna förlorat stora delar av makten, vill eller vågar DN släppa rapporteringen fri. Publicerade bilder är noggrant utvalda och beskurna för att skydda DN:s och NS:s heder. DN synes helt ovetande om vad som hänt i sin omgivning i form av internet, bloggar och mobiltelefoner med kameror som kan sprida en bild som en präriebrand. Tidningen fortsätter att, som man varit van vid att kunna göra, styra opinionsbildningen genom att tiga och förtiga, istället för att rapportera.
Sverige har nu en längre tid haft en nyhetsförmedling som påminner om den i Östeuropa före järnridåns fall: en officiell nyhetsförmedling via etablerade media och en inofficiell direkt mellan medborgarna med hjälp av mail, bloggar och mobiltelefoner.
Ett stigande numerär av DN:s läsekrets kan allt mer roat följa DN:s vånda inför det ofrånkomliga: behovet av att göra rent hus och klippa banden till NationalSocialdemokratin. Som ett litet tips, är det ofta bättre att bita huvudet av skam på ett tidigt stadium, eftersom det tenderar att bli värre och värre, ju fler lögner man väver in sig i.
Journalistiskt bottennapp
Reportaget den 4 okt, i sin publicerade form, når nya anmärkningsvärt låga journalistiska nivåer. I en faktaruta betecknad ”Guide” återfinns rubriken ”Tvist om oskäliga elpriser i flera år” (min kursivering). Har journalisten/tidningen tagit ställning eller inte? Vägleds läsaren eller manipuleras läsaren?
Inte mindre än tre gånger ville journalisten få mig att säga att det handlar om en stor komplott och jag fick en känsla av att det ingick i journalistens uppdrag från tidningen att få mig att säga det. Av allt att döma är komplott ett viktigt märkesord på DN för att man ska kunna avfärda mig som rättshaverist – standardtermen när journalister vill undvika ärenden som retar makten eller eljest kan innebära att minerad mark måste beträdas. Jag vidhöll dock hela tiden att fråga är om ett nationaliseringsförsök vilket är den term som jag tycker att tydligast beskriver vad det handlar om, utan att för den skull fördjupa sig i vilka de bakomliggande drivkrafterna är.
Fokuserad på oväsentligheter
Ett annat exempel: I bildtexten får jag epitetet ”Elpampen” och ett stort nummer görs av att jag kör en 900.000 kronors bil, en Audi A6 4,2 Quattro. Det framgår inte vad det har för betydelse i sammanhanget vad jag kör för bil. Den informationen bidrar nog trots allt - oavsiktligt - till att skapa förståelse för vilka de verkliga bakomliggande drivkrafterna är, till att vi blivit utsatta för - och avvärjt- flera nationaliseringsförsök. Vad allt kan inte avundsjuka och missunnsamhet ställa till med? Det nu pågående socialiseringsförsöket är för övrigt bara det senaste i en rad liknande försök.
På bilden kan man ana DN:s fotografs Audi Q7 Quattro. Den har dock DN skurit bort. Den gynnade väl inte tidningens linje kan tänka. Vi diskuterade bilar, på DN:s initiativ, och jag nämnde att jag köpt min bil begagnad, till ungefär halva nypriset, motsvarande priset för en välutrustad Volvo. Inte heller det nådde över DN:s journalistiska tröskel.
Journalistbilen Q7 kontra chefsbilen A6
Det må vara hur det vill med bilarna. Deras användande i artikeln är både löjlig och klantigt genomförd. Bara ur en synvinkel är de intressanta. Enligt den samhällssyn som DN gör sig till tolk för, är det alltså helt OK att en journalist och en fotograf, som åker omkring och gör förtalsreportage på tidningens uppdrag, gör det i en Audi Q7 Quattro. Att jag som elverkschef utför ett arbete utan vilket hela vårt elberoende samhälle skulle stanna berättigar mig således inte att köra en begagnad Audi A6 4,2 Quattro!
Skygglappar på!
Behöver jag tillägga att inom vårt område fungerar elleveranserna om bara NationalSocialdemokratiska politiker betalar räkningarna, på samma sätt som alla måste göra. Frågan om politikernas betalningsunderlåtelse och deras kampanj för olaglig betalningsvägran är dock inte något som väcker DN:s intresse.
Här har vi inte åtta månader långa elavbrott och frekvent flera veckor långa avbrott, som en del av våra kollegor har. Å andra sidan har vi inte undgått att utsättas för två tvångsförvaltningsförsök och ett tvångsinlösenförsök vilket däremot i föregående mening åsyftade kollegor har undgått.
Bjälken i det egna ögat och grandet i sin nästas
Dagens Mutor, ursäkta Dagens Nyheter, behöver inte gå långt för att hitta missförhållanden att skriva om. Skriv om missförhållandena inom Bonniermedia; DN; DI; TV4 m fl så har Ni att göra, åtminstone de närmaste veckorna – eller behövs det månader…?
.
I min blog den 30 september framförde jag lite synpunkter angående Sefastssonaffären och den miljö och kutym av undfallenhet och korruption som präglar Bonniermedia och som lade grunden till och indirekt orsakade hela affären.
I Sveriges största annonsblad, DN, som gärna vill utge sig för att vara en riktig tidning, kom svaret den 4 okt i form av en sur eftersläng mot mig.
DN har städat bort artikeln från nätet. Den som är intresserad av att ta del av artikeln finner den på: http://www.ekfors.net/dnart07.pdf
Politisk mörkläggning
DN har systematiskt, i två års tid, undanhållit sina läsare information om bakgrunden till ”elbråket” i Tornedalen. Istället har DN snällt och lydigt serverat det av NationalSocialdemokraterna (NS) utlagda villospåret: Den offentliga lögnen att allt handlar om en nedsläckt vägbelysning och en bångstyrig elverkschef.
Den som är insatt i ärendet vet att vägbelysningsbråket bara är en rökridå som sossarna lagt ut för att dölja sina rättsövergrepp mot mig, min familj och mitt företag – ett ”Albanskt krig” för den som hänger med i debatten. Att det egentligen handlar om den utbredda rättsrötan som blivit följden av ett 70-årigt sossestyre har inte DN vågat eller velat andas om.
Två vägar för nyhetsförmedling
Inte ens nu, ett år efter att sossarna förlorat stora delar av makten, vill eller vågar DN släppa rapporteringen fri. Publicerade bilder är noggrant utvalda och beskurna för att skydda DN:s och NS:s heder. DN synes helt ovetande om vad som hänt i sin omgivning i form av internet, bloggar och mobiltelefoner med kameror som kan sprida en bild som en präriebrand. Tidningen fortsätter att, som man varit van vid att kunna göra, styra opinionsbildningen genom att tiga och förtiga, istället för att rapportera.
Sverige har nu en längre tid haft en nyhetsförmedling som påminner om den i Östeuropa före järnridåns fall: en officiell nyhetsförmedling via etablerade media och en inofficiell direkt mellan medborgarna med hjälp av mail, bloggar och mobiltelefoner.
Ett stigande numerär av DN:s läsekrets kan allt mer roat följa DN:s vånda inför det ofrånkomliga: behovet av att göra rent hus och klippa banden till NationalSocialdemokratin. Som ett litet tips, är det ofta bättre att bita huvudet av skam på ett tidigt stadium, eftersom det tenderar att bli värre och värre, ju fler lögner man väver in sig i.
Journalistiskt bottennapp
Reportaget den 4 okt, i sin publicerade form, når nya anmärkningsvärt låga journalistiska nivåer. I en faktaruta betecknad ”Guide” återfinns rubriken ”Tvist om oskäliga elpriser i flera år” (min kursivering). Har journalisten/tidningen tagit ställning eller inte? Vägleds läsaren eller manipuleras läsaren?
Inte mindre än tre gånger ville journalisten få mig att säga att det handlar om en stor komplott och jag fick en känsla av att det ingick i journalistens uppdrag från tidningen att få mig att säga det. Av allt att döma är komplott ett viktigt märkesord på DN för att man ska kunna avfärda mig som rättshaverist – standardtermen när journalister vill undvika ärenden som retar makten eller eljest kan innebära att minerad mark måste beträdas. Jag vidhöll dock hela tiden att fråga är om ett nationaliseringsförsök vilket är den term som jag tycker att tydligast beskriver vad det handlar om, utan att för den skull fördjupa sig i vilka de bakomliggande drivkrafterna är.
Fokuserad på oväsentligheter
Ett annat exempel: I bildtexten får jag epitetet ”Elpampen” och ett stort nummer görs av att jag kör en 900.000 kronors bil, en Audi A6 4,2 Quattro. Det framgår inte vad det har för betydelse i sammanhanget vad jag kör för bil. Den informationen bidrar nog trots allt - oavsiktligt - till att skapa förståelse för vilka de verkliga bakomliggande drivkrafterna är, till att vi blivit utsatta för - och avvärjt- flera nationaliseringsförsök. Vad allt kan inte avundsjuka och missunnsamhet ställa till med? Det nu pågående socialiseringsförsöket är för övrigt bara det senaste i en rad liknande försök.
På bilden kan man ana DN:s fotografs Audi Q7 Quattro. Den har dock DN skurit bort. Den gynnade väl inte tidningens linje kan tänka. Vi diskuterade bilar, på DN:s initiativ, och jag nämnde att jag köpt min bil begagnad, till ungefär halva nypriset, motsvarande priset för en välutrustad Volvo. Inte heller det nådde över DN:s journalistiska tröskel.
Journalistbilen Q7 kontra chefsbilen A6
Det må vara hur det vill med bilarna. Deras användande i artikeln är både löjlig och klantigt genomförd. Bara ur en synvinkel är de intressanta. Enligt den samhällssyn som DN gör sig till tolk för, är det alltså helt OK att en journalist och en fotograf, som åker omkring och gör förtalsreportage på tidningens uppdrag, gör det i en Audi Q7 Quattro. Att jag som elverkschef utför ett arbete utan vilket hela vårt elberoende samhälle skulle stanna berättigar mig således inte att köra en begagnad Audi A6 4,2 Quattro!
Skygglappar på!
Behöver jag tillägga att inom vårt område fungerar elleveranserna om bara NationalSocialdemokratiska politiker betalar räkningarna, på samma sätt som alla måste göra. Frågan om politikernas betalningsunderlåtelse och deras kampanj för olaglig betalningsvägran är dock inte något som väcker DN:s intresse.
Här har vi inte åtta månader långa elavbrott och frekvent flera veckor långa avbrott, som en del av våra kollegor har. Å andra sidan har vi inte undgått att utsättas för två tvångsförvaltningsförsök och ett tvångsinlösenförsök vilket däremot i föregående mening åsyftade kollegor har undgått.
Bjälken i det egna ögat och grandet i sin nästas
Dagens Mutor, ursäkta Dagens Nyheter, behöver inte gå långt för att hitta missförhållanden att skriva om. Skriv om missförhållandena inom Bonniermedia; DN; DI; TV4 m fl så har Ni att göra, åtminstone de närmaste veckorna – eller behövs det månader…?
.
måndag 1 oktober 2007
* * * Extra * * * Extra kommer inom kort om Vattenfalls intresseförening * * * Extra * * *
.
Det har rapporterats i media om att Vattenfalls intresseförening eller Svensk Energi, som föreningen försåtligt föredrar att kalla sig, har uteslutit Ekfors för att man tycker att Ekfors drar ett löjets skimmer över den seriösa verksamhet som närmare 170 andra medlemsföretag bedriver.
Redan att Svensk Energi utesluter Ekfors kan sägas vara humor när den är som bäst. Man må ju undra vad som hänt på staben i Svensk Energi - eller rättare sagt på Vattenfall, där alla beslut av betydelse fattas för Svensk Energis räkning. Har man drabbats av kollektiv hjärnblödning eller är det kanske rättare att säga kollektiv härdsmälta?
Sedan tar man sig till att använda uteslutningen till att smutskasta oss med i pressen och rent av förolämpa oss och mig. Man tar sig för pannan. Jag som har varit med så länge och vet så mycket om hur den här branschen beter sig... Organisationen verkar inte precis vara nedlusad med krutuppfinnare. Informationschefen Kalle Karlssons tilltag är så urbota dumt att det förvånar mig att han kommer ihåg att andas.
Nåja, det är ju i alla fall ett bra uppslag att blogga om och det torde vara av något så när stort allmänintresse i dessa tider. Inom kort ska jag därför kasta lite ljus på hur den seriösa verksamheten ser ut som bedrivs av en del medlemmar i Svensk Energi som är så seriösa att de inte blivit uteslutna.
Redan nu kan jag säga att riktigt så "seriösa" är vi inte på Ekfors och det hoppas jag att vi aldrig blir heller...
* * * Extra * * * Extra kommer inom kort om Vattenfalls intresseförening * * * Extra * * *
Det har rapporterats i media om att Vattenfalls intresseförening eller Svensk Energi, som föreningen försåtligt föredrar att kalla sig, har uteslutit Ekfors för att man tycker att Ekfors drar ett löjets skimmer över den seriösa verksamhet som närmare 170 andra medlemsföretag bedriver.
Redan att Svensk Energi utesluter Ekfors kan sägas vara humor när den är som bäst. Man må ju undra vad som hänt på staben i Svensk Energi - eller rättare sagt på Vattenfall, där alla beslut av betydelse fattas för Svensk Energis räkning. Har man drabbats av kollektiv hjärnblödning eller är det kanske rättare att säga kollektiv härdsmälta?
Sedan tar man sig till att använda uteslutningen till att smutskasta oss med i pressen och rent av förolämpa oss och mig. Man tar sig för pannan. Jag som har varit med så länge och vet så mycket om hur den här branschen beter sig... Organisationen verkar inte precis vara nedlusad med krutuppfinnare. Informationschefen Kalle Karlssons tilltag är så urbota dumt att det förvånar mig att han kommer ihåg att andas.
Nåja, det är ju i alla fall ett bra uppslag att blogga om och det torde vara av något så när stort allmänintresse i dessa tider. Inom kort ska jag därför kasta lite ljus på hur den seriösa verksamheten ser ut som bedrivs av en del medlemmar i Svensk Energi som är så seriösa att de inte blivit uteslutna.
Redan nu kan jag säga att riktigt så "seriösa" är vi inte på Ekfors och det hoppas jag att vi aldrig blir heller...
* * * Extra * * * Extra kommer inom kort om Vattenfalls intresseförening * * * Extra * * *
lördag 29 september 2007
Bonniermedia, Sefastsson och sanningen.
.
Utan att vara insatt i den s.k. Sefastssonaffären i detalj tror jag mig kunna hjälpa till med att bringa visst ljus i frågan eller sätta in det som hänt i ett lite vidare sammanhang.
Katt på hett plåttak
Genom åren har jag haft anledning att ha kontakt med Dagens Nyheter, Dagens Industri Expressen och TV4 ett betydande antal gånger. Det har alltid förvånat mig vilken försiktighet – eller kanske är det rättare att kalla det rädsla – som präglat dessa stora mediaföretag när fråga varit om att uttrycka någon form av kritik mot den svenska nationalsocialdemokratin eller större annonsörer.
Låt mig bara kort redogöra för några av det senaste årets erfarenheter:
Självcensur
När vi skulle höja tarifferna för att täcka de oönskade och opåkallade tvångsförvaltningskostnader till Vattenfall och Ackordcentralen i Norrland som vi drabbats av, och vi i annonsen skulle förklara bakgrunden vågade DN inte införa annonsen. Vi mildrade – censurerade – innehållet i flera omgångar, men trots det vågade DN aldrig publicera den. DN är Sveriges största dagstidning, som gärna slår sig för bröstet och vill framställa sig själv som det fria ordet och den fria debattens försvarare. Inte med ett ord har DN nämnt de bitvis mycket grova rättsövergrepp som skett mot mig, min familj och mitt företag. De är väl ändå inte vardagsmat i Sverige, eller?
Selektiv bevakning
När debatten rasat många månader i Norrbotten om rättsövergreppet mot Ekfors skickar DN en flicksnärta att skriva, strikt avgränsat, bara om vägbelysningen – det ”Albanska kriget”. Hon ges en tidsgräns så knapp, att jag utan någon avisering i förväg bara fick en halv timme reserverad, för att ha möjlighet att alls komma till tals i artikeln. D.v.s. DN ville inte ha någon kommentar men man ville att det skulle se ut som att jag hade haft möjlighet att komma till tals.
Sålt reportage?
Bo Holmström, besökte oss med fotograf för programmet Reportrarnas räkning. En lång intervju om den svenska elmarknaden, avregleringen och amerikanarnas hantering och uppstyckning av Standard Oil gjordes. När programmet sändes, hade endast ett montage använts och på ett missvisande och misskrediterande sätt, i anknytning till vägbelysningen. Allt annat hade bytts ut mot upprepande och substanslöst pladder. Vem köpte det inslaget kan man fråga sig? Och vem sålde? Var det Bo Holmström som var säljare? Var det TV4? Var det TV4:s ägare? Eller vad det någon mellanchef på TV4?
Fejkade annonskampanjer
Jag har tidigare iakttagit, att när jag kontaktat dessa tidningar och velat att de skulle skriva om olika missförhållanden, har det inte lyckats. Däremot har det lett till, att en stor berörd motpart kort därefter genomfört stora annonskampanjer. Det har även förekommit att tidigare genomförda och föråldrade eller inaktuella annonskampanjer har dammats av och upprepats.
Det betyder med största sannolikhet, att tidningen tog min information och gick till min stora motpart. Motparten upplystes om att ”krafter inom tidningen” önskar publicera materialet, varefter tidningen lät sig mutas, att avstå från publicering i utbyte mot en ompublicering av en tidigare genomförd, men numera inaktuell, annonskampanj.
Återkommande förtäckta hot
Genom åren har jag noterat hur framför allt Marita Ulvskog återkommande offentligt framför hot mot familjen Bonnier. Uppenbarligen är dessa hot ägnade att hålla Bonnierägda media i, om inte Herrens, så i alla fall NationalSocialdemokratins tukt och förmaning.
Tydligen fungerar det här ganska bra. Det leder uppenbart till att Bonnierägda mediaföretag belägger sig själva med en betydande självcensur innebärande att det fria ordet begränsas när nationalsocialdemokratiska intressen utmanas. Med viss nödvändighet leder det i sin tur till att medarbetarna uppfattar att sanningen är handelsvara.
Pyramidpsykologi
Man behöver inte veta särskilt mycket om psykologi och företagsledning, för att veta att en pyramidformad organisation måste vara helt hederlig i toppen, för att vara hyggligt hederlig i den breda basen. Ju fler steg och ju fler medarbetare desto tydligare blir det. Det är mycket begärt av medarbetarna och torde vara väldigt naivt att hoppas på, att man kan göra sanningen till handelsvara i toppen av organisationen, men att denna mentalitet inte ska fortplanta sig nedåt i organisationen. Själklart blir inte alla smittade av denna mentalitet. Sannolikt är dock ett inte oansenligt antal medarbetare mottagliga för denna möjlighet att göra egna affärer. Med tanke på organisationernas storlek och den långa tid som detta pågått görs det nog en hel del fria och kreativa affärer i de olika Bonnierägda media vi har i landet. Kanske finns detta fenomen även på annat håll?
Guldkant på tillvaron
En del, kanske många, medarbetare tycker säkert att det här är ett bra sätt att sätta guldkant på tillvaron och har kanske rutat in ett eget revir. Med tiden leder det till att inte bara annonssidorna utan även den redaktionella texten kommer att utgöras av betalda annonser.
Jag hoppas att familjen Bonnier har förståndet och ambitionen att ta itu med det här. I så fall önskar jag dem all lycka med det mödosamma arbetet att få ordning på deras numera ganska korrumperade mediaorganisationer. För det första krävs det, att man ska kunna stå emot maktens korrumperande propåer, trots att man inte kunnat göra det tidigare. För det andra, ska man få medarbetarna att göra detsamma och dessutom, åtminstone för en del av medarbetarna, göra det under övergående till mer asketiska levnadsförhållanden.
Gudarna ska veta, att det är betydligt lättare för den som aldrig krökt rygg att fortsätta att stå rak, än det är för den som vant sig att kräla i stoftet att åter räta på ryggen.
Övertorneå den 29 september 2007
Mikael Styrman
Utan att vara insatt i den s.k. Sefastssonaffären i detalj tror jag mig kunna hjälpa till med att bringa visst ljus i frågan eller sätta in det som hänt i ett lite vidare sammanhang.
Katt på hett plåttak
Genom åren har jag haft anledning att ha kontakt med Dagens Nyheter, Dagens Industri Expressen och TV4 ett betydande antal gånger. Det har alltid förvånat mig vilken försiktighet – eller kanske är det rättare att kalla det rädsla – som präglat dessa stora mediaföretag när fråga varit om att uttrycka någon form av kritik mot den svenska nationalsocialdemokratin eller större annonsörer.
Låt mig bara kort redogöra för några av det senaste årets erfarenheter:
Självcensur
När vi skulle höja tarifferna för att täcka de oönskade och opåkallade tvångsförvaltningskostnader till Vattenfall och Ackordcentralen i Norrland som vi drabbats av, och vi i annonsen skulle förklara bakgrunden vågade DN inte införa annonsen. Vi mildrade – censurerade – innehållet i flera omgångar, men trots det vågade DN aldrig publicera den. DN är Sveriges största dagstidning, som gärna slår sig för bröstet och vill framställa sig själv som det fria ordet och den fria debattens försvarare. Inte med ett ord har DN nämnt de bitvis mycket grova rättsövergrepp som skett mot mig, min familj och mitt företag. De är väl ändå inte vardagsmat i Sverige, eller?
Selektiv bevakning
När debatten rasat många månader i Norrbotten om rättsövergreppet mot Ekfors skickar DN en flicksnärta att skriva, strikt avgränsat, bara om vägbelysningen – det ”Albanska kriget”. Hon ges en tidsgräns så knapp, att jag utan någon avisering i förväg bara fick en halv timme reserverad, för att ha möjlighet att alls komma till tals i artikeln. D.v.s. DN ville inte ha någon kommentar men man ville att det skulle se ut som att jag hade haft möjlighet att komma till tals.
Sålt reportage?
Bo Holmström, besökte oss med fotograf för programmet Reportrarnas räkning. En lång intervju om den svenska elmarknaden, avregleringen och amerikanarnas hantering och uppstyckning av Standard Oil gjordes. När programmet sändes, hade endast ett montage använts och på ett missvisande och misskrediterande sätt, i anknytning till vägbelysningen. Allt annat hade bytts ut mot upprepande och substanslöst pladder. Vem köpte det inslaget kan man fråga sig? Och vem sålde? Var det Bo Holmström som var säljare? Var det TV4? Var det TV4:s ägare? Eller vad det någon mellanchef på TV4?
Fejkade annonskampanjer
Jag har tidigare iakttagit, att när jag kontaktat dessa tidningar och velat att de skulle skriva om olika missförhållanden, har det inte lyckats. Däremot har det lett till, att en stor berörd motpart kort därefter genomfört stora annonskampanjer. Det har även förekommit att tidigare genomförda och föråldrade eller inaktuella annonskampanjer har dammats av och upprepats.
Det betyder med största sannolikhet, att tidningen tog min information och gick till min stora motpart. Motparten upplystes om att ”krafter inom tidningen” önskar publicera materialet, varefter tidningen lät sig mutas, att avstå från publicering i utbyte mot en ompublicering av en tidigare genomförd, men numera inaktuell, annonskampanj.
Återkommande förtäckta hot
Genom åren har jag noterat hur framför allt Marita Ulvskog återkommande offentligt framför hot mot familjen Bonnier. Uppenbarligen är dessa hot ägnade att hålla Bonnierägda media i, om inte Herrens, så i alla fall NationalSocialdemokratins tukt och förmaning.
Tydligen fungerar det här ganska bra. Det leder uppenbart till att Bonnierägda mediaföretag belägger sig själva med en betydande självcensur innebärande att det fria ordet begränsas när nationalsocialdemokratiska intressen utmanas. Med viss nödvändighet leder det i sin tur till att medarbetarna uppfattar att sanningen är handelsvara.
Pyramidpsykologi
Man behöver inte veta särskilt mycket om psykologi och företagsledning, för att veta att en pyramidformad organisation måste vara helt hederlig i toppen, för att vara hyggligt hederlig i den breda basen. Ju fler steg och ju fler medarbetare desto tydligare blir det. Det är mycket begärt av medarbetarna och torde vara väldigt naivt att hoppas på, att man kan göra sanningen till handelsvara i toppen av organisationen, men att denna mentalitet inte ska fortplanta sig nedåt i organisationen. Själklart blir inte alla smittade av denna mentalitet. Sannolikt är dock ett inte oansenligt antal medarbetare mottagliga för denna möjlighet att göra egna affärer. Med tanke på organisationernas storlek och den långa tid som detta pågått görs det nog en hel del fria och kreativa affärer i de olika Bonnierägda media vi har i landet. Kanske finns detta fenomen även på annat håll?
Guldkant på tillvaron
En del, kanske många, medarbetare tycker säkert att det här är ett bra sätt att sätta guldkant på tillvaron och har kanske rutat in ett eget revir. Med tiden leder det till att inte bara annonssidorna utan även den redaktionella texten kommer att utgöras av betalda annonser.
Jag hoppas att familjen Bonnier har förståndet och ambitionen att ta itu med det här. I så fall önskar jag dem all lycka med det mödosamma arbetet att få ordning på deras numera ganska korrumperade mediaorganisationer. För det första krävs det, att man ska kunna stå emot maktens korrumperande propåer, trots att man inte kunnat göra det tidigare. För det andra, ska man få medarbetarna att göra detsamma och dessutom, åtminstone för en del av medarbetarna, göra det under övergående till mer asketiska levnadsförhållanden.
Gudarna ska veta, att det är betydligt lättare för den som aldrig krökt rygg att fortsätta att stå rak, än det är för den som vant sig att kräla i stoftet att åter räta på ryggen.
Övertorneå den 29 september 2007
Mikael Styrman
torsdag 16 augusti 2007
Pressmeddelande ang vägbelysningen
Med anledning av Övertorneå kommuns pressmeddelande av idag lämnar Ekfors Kraft AB följande kommentar:
Vägbelysningsleveranser har tidigare utförts under lång tid till prisnivåer som genererat förlust istället för vinst. Ekfors har höjt priserna 2002 och kommunerna har bekräftat emottagande av besked om höjning utan att invända mot de nya priserna.
Haparanda och Övertorneå kommuner har som ett led i en NationalSozialdemokratisk kampanj mot bolaget orättmätigt innehållit bolagets vederlag för vägbelysningsleveranserna varför bolaget sagt upp samarbetet och upphört med leveransen. Kommunerna har gjort gällande att rätten till prissättning inte är fri utan att Ekfors är skyldiga att leverera vägbelysningstjänster till Vattenfalls dumpade pris.
Övertorneå kommun har vidare framfört önskemål om att Ekfors skulle frånhända sig beslutanderätten i vägbelysningsfrågorna till en ”opartisk” värdering. Bolaget gör bedömningen att det efter 70 års enpartistat är mycket svårt att uppbringa en opartisk värdering eftersom den NationalSozialdemokratiska maktapparatens inflytande direkt och indirekt ännu är för stort för att bolaget ska kunna känna sig förvissad om att en utomstående värdering skulle vara opartisk.
Dessutom är bolaget väl i stånd att själv besluta om sina angelägenheter utan att behöva anlita någon dadda för ändamålet.
Vi har förklarat för kommunen att vi är beredd att tillämpa den i branschen hävdvunna metoden att vi tar fram ett tekniskt underlag för båda parters granskning och värdering. Vardera parten är fri att på egen bekostnad anlita vem parten vill för såväl granskning av underlaget som värdering av anläggningarna. Därefter möts parterna i förhandling och när utbud möter efterfrågan enas parterna om ett pris som båda parter är nöjda med. Så går affärsverksamhet till i en fri stat.
Bolaget har förklarat att det är förenat med betydande kostnader att ta fram det tekniska underlaget. I detta arbete ingår även att i samråd med kommunen ta ställning till olika frågeställningar av teknisk och ekonomisk karaktär som t ex hur många leveranspunkterna ska vara; var dessa ska vara belägna; om belysning och distribution ska vara sambyggda o.s.v. Sambyggda anläggningar innebär att en ny, för oss okänd, vägbelysningsentreprenör med okända kvalifikationer och upphandlad till lägsta pris kan komma att tillträda varje år på anläggningar som delvis är sambyggda med vår distribution. Ställning ska tas till om nya separata distributionsledningar eller istället nya vägbelysningsanläggningar ska uppföras istället för sambyggda anläggningar. Kostnader för utredningsarbetet tillkommer och vem som ska bära kostnaderna måste regleras. Vidare tillkommer ändrings- och anslutningskostnader på elnätet o.s.v.
Kommunerna står i skuld med avsevärda belopp. Samtidigt vill man att Ekfors ska lägga ned ytterligare arbete och kostnader utan att det förefaller troligt att nedlagt arbete och kostnader ska komma att resultera i vare sig ersättning eller affärsavslut.
Kommunernas sätt att göra affärer, genom att utifrån en maktposition tillgodogöra sig varor och tjänster utan ersättning för dessa, uppvisar nära släktskap med träldom. Träldomen avskaffades i Sverige av Kung Magnus Ericsson år 1337. Magnus Ericsson kallas även Magnus Ladulås efter att han förbjöd den politiska adeln att våldgästa hos bönderna.
Det råder olika uppfattning om årtalet för träldomens avskaffande. Somliga gör gällande att det skedde år 1338 medan andra hävdar 1336. Sannolikt beror detta på att kungen fattade och kungjorde beslutet under sin Eriksgata och en sådan varade redan på 1300-talet flera år. Beslutet tillkännagavs därför vid olika tidpunkt i olika delar av landet. Ekfors ser fram emot att Kung Magnus Ladulås beslut att förbjuda träldomen i en snar framtid även ska bli känt för de NationalSozialdemokratiska småpamparna i Haparanda och Övertorneå kommuner.
Gärna vägbelysning - men först fullt betalt för väl utfört arbete!
Övertorneå den 15 augusti 2007
Ekfors Kraft AB
Mikael Styrman
onsdag 13 juni 2007
Fastighetsdomstolens dom kommer idag
Idag kommer fastighetsdomstolens dom i fråga om inlösen av Ekfors elnät. Vi ger också in vår årsredovisning idag. Förvaltningsberättelsen som har mycket bäring på aktuella frågor följer här:
Bolaget stiftades 1917 och inledde snart sin verksamhet. Registrering hos Patentverket skedde i februari 1918. Verksamheten utgörs bland annat av elproduktion i Övertorneå kommun och eldistribution inom de allt mer avfolkade Övertorneå och Haparanda kommuner.
Inga driftstörningar av betydelse från bolagets anläggningar
Inga driftstörningar av betydelse har inträffat under året som emanerat från bolagets anläggningar. Under pågående tvångsförvaltning förekom under vintern 05/06 ett antal mindre avbrott främst på vår Haparanda-matning, under oklara omständigheter. Avbrotten kunde aldrig ges någon tillfredsställande förklaring.
Omfattande återuppbyggnadsarbeten i andra delar av landet
Fortfarande pågår, i avvaktan på nästa storm, omfattande återuppbyggnadsarbeten efter stormen Gudrun som drabbade södra Sverige den 8 januari 2005. Flera hundratusen elkunder drabbades av flera dygn långa elavbrott. Tiotusentals kunder drabbades av många månader långa elavbrott. Fortfarande mer än två år efter stormen är södra Sverige fullt av kablar som ligger på backen. Återuppbyggnadsarbetena uppvisar klar ”Disney-karaktär”, är tillfälliga och mediala samt bedrivs utan tecken på målmedvetenhet. När pressen drar vidare avstannar arbetena.
Svenska Avbrott
Som vanligt är det främst framträdande medlemmar i branschorganisationen ”Svenska Avbrott” som utmärker sig. Bra på politisk servilitet, ryggborstning m.m. men dåliga på att hålla elnät som inte har strömavbrott jämt och ständigt.
Elkunder i södra Sverige har i skriften ”Sydkraft mot elupproret, allmänheten och verkligheten” bland annat framhållit Ekfors elnät som föredöme. Som väntat har denna och annan information inte nått Energimyndigheten som istället för att göra något åt missförhållandena i resten av landet har sett till att få Ekfors elnät satt under tvångsförvaltning.
Nätverksamheten
Frånskiljarbeståndet har förtätats och installation av automatiska och fjärrstyrda frånskiljare har fortsatt under verksamhetsåret.
Politiska blockader
Grusning av vägar i kraftledningsgatorna har utförts. De har inte kunnat utföras i planerad omfattning på grund av politiska blockader mot bolagets arbeten. Arbetena har försvårats av att åkerier inte bara på den svenska sidan utan även på den finska sidan av gränsen dels lämnat ”avböjande offerter” och dels trots förskottsbetalning avstått från arbetena fastän de inte haft andra arbeten. Inom åkeriverksamhet som i hög grad är beroende av den offentliga sektorn är det kanske inte så lätt att vara allt för kaxig. Åtminstone uppvisar åkerierna i Norrbotten och Lappland betydande politisk fingertoppskänslighet om än inte affärsmässighet. Det senare behöver man kanske inte om politisk ryggborstning är ledstjärnan i verksamheten. För bolagets del har det resulterat i förseningar men inte mer än så.
Kraftverken renoveras
Arbetet med att renovera bolagets båda kraftverk har fortsatt. Arbetet beräknas numera färdigställas under sommaren 2007 vad avser kraftverken och ytterligare något år senare vad avser dammluckorna.
Politiska kamporganisationer
Energimyndighetens politiskt styrda systematiska trakasserier mot bolaget har under året så vitt kan förstås fortsatt planenligt. Även skattemyndigheten har allt tydligare profilerat sig som en NationalSocialdemokratisk kamporganisation. Våren 2006, utöver andra åtgärder, tillskrev man företag inom bolagets verksamhetsområde och uppmanade dem att dra av skatt vid betalning av bolagets räkningar med anledning av att bolaget inte har F-skattsedel. Det ska framhållas till skattemyndighetens försvar att när bolaget gav offentlighet åt att bolaget inte är skyldigt att ha någon F-skattsedel så korrigerade skattemyndigheten snabbt sitt felaktiga besked.
Den nyssnämnda fadäsen föranledde Kurt Larsson (vem annars?) att gå ut offentligt med att han skulle uppvakta Mona Sahlin för att få hjälp mot bolaget – som om hon inte redan var höggradigt inblandad. Den minnesgode läsaren minns hur Kurt Larsson skulle ta sig in i riksdagen på att få bolagets koncession indragen år 1989. Hans Rode, tidigare NationalSocialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, dåvarande generaldirektör på Statens Energiverk skaffade sig övervintringsjobb på Vägverket genom att gå Kurt Larsson till mötes. Men någon riksdagskarriär blev det inte. Dåligt för Kurt Larsson, dåligt för Övertorneå men bra för Sverige.
Politiska skenrättegångar
Processer om politiskt styrd prövning av våra tariffer; politiska skatteprocesser, kraftstöld och bedrägerier i Siekasjärvi med Energimyndighetens hjälp m.m har förekommit i numera normal omfattning. De omfattande trakasserierna har resulterat i avsevärda svårigheter för bolaget och närstående bolag bland annat att i tid upprätta årsredovisningar och ge in dessa till bolagsverket. I samband med det obefogade politiska anhållandet av VD i oktober 2005 beslagtog polis och åklagare alla bolagens bokföringsmaterial för flera verksamhetsår, även för år för vilka ännu inte bokslut gjorts samt pågående år.
I början av november utsågs vår värsta konkurrent Vattenfall till tvångsförvaltare av bolagets nät på grund av missnöje från regeringen med att inte bolaget tillräckligt höviskt behandlat de nationalsocialdemokratiska krafttjuvarna i Siekasjärvi.
Hett eftertraktad helikopter
Mycken möda har fått läggas ned på att freda bolagets helikopter från vissa kollegor och kronofogdens politruker. Den kinesiska folkdomstolen i Haparanda under ledning av den inte alltid helt nyktre bilisten M Jalo Viinanen har bland annat dömt ut ett förskott till Vattenfall –d.v.s. ett förskott från en monopolleverantör till en annan monopolleverantör. Verkligheten överträffar som bekant alltid den grövsta satir. Med hjälp av denna absurda dom har sedan Vattenfall fått vår helikopter utmätt – således för ett förskott. Helikoptern sticker kanske lite för mycket i ögonen även på branschfolk. Det kan inte vara så lätt att lägga ett förslag om helikopterinköp i en kommunal eller statlig styrelse och få behålla jobbet.
Samtidigt betalar Vattenfall själva inte alla elräkningar för sitt värmeverk i Övertorneå. När vi sökte Vattenfalls värmeverk i konkurs avslog samme M Jalo Viinanen ansökan därför att fakturan inte ansågs klar och förfallen eftersom den var så mycket större än de andra räkningarna. Vän av ordning frågar sig naturligtvis vad en sluträkning får för mening om den måste vara lika stor som de preliminära. Sluträkningens funktion är ju att justera debiteringen, hämta in eventuell underdebitering alternativt återföra överdebitering. Men med tanke på vad annat M Jalo Viinanen åstadkommit i domarrollen kanske han ändå hade en av sina klarare stunder då?
Den statskontrollerade pressen
NationalSocialdemokratiska kommunpolitiker har under ledning av Energimyndighetens dåvarande chefsjurist Charlotte Zackari skapat en mycket medial konflikt genom att sluta betala Ekfors vägbelysningsfakturor. En mycket udda omständighet är att de i förhållande till Ekfors många tiotals gånger större kommunerna valt att driva vägbelysningsfrågorna till konkurrensverket och marknadsdomstolen. Denna till synes besynnerliga handläggning förklaras när man tar del av Charlotte Zackaris C.V. som bland annat innefattar en tidigare befattning som byråchef vid konkurrensverket samt en tid som departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet. En pikant detalj är att Energimyndigheten som ska vara en opartisk statlig specialmyndighet och de två kommunerna som är part i tvisten, använder samma ombud.
Den i Moskva, förlåt Stockholm, utkommande pressen har snällt och lydigt valt att bara fokusera på ”det albanska kriget” som vägbelysningstvisten utgör. D.v.s. en rökridå bakom vilken man döljer övergreppet mot Ekfors-bolagen och Mikael Styrman. Ett undantag dock – de har naturligtvis inte missat att noggrant redogöra för ”skattedomen” mot mig i den kinesiska folkdomstolen i Haparanda.
Den statspolisiära politiska verksamheten
De olika Nationalsocialdemokratiska aktörernas åtgärder mot Mikael Styrman och Ekforsbolagen har under verksamhetsåret antagit såväl tragiska som komiska former. I samband med ett SosseGestapo-tillslag mot bolagen och hemmet i gryningen den 25 oktober 2005 beslagtogs alla Ekforsbolags redovisningsmaterial för flera verksamhetsår inklusive pågående år. I samband med tillslaget anhölls Vd Mikael Styrman och hade man funnit något substantiellt hade man nog slängt bort cellnyckeln. Istället tvingades en besviken förhörsledare släppa Mikael S efter 1,5 dygn.
Tillslaget samordnades med, och var avsett att rättfärdiga, att Länsrätten i Södermanland beslutade att sätta Ekfors elnät under tvångsförvaltning den 1 november 2005. Beslutet har resulterat i betydande merarbete för att undgå en total NationalSocialdemokratisk konfiskation av företaget.
Bland de tragiska och komiska formerna kan i övrigt exempelvis nämnas
att den norrbottniska Ebbe-Karlsson-polisen tillsammans med den till synes helt politiserade skatteförvaltningen i Norrbotten upplät alla Ekforsbolagens räkenskaper till bolagens främsta konkurrent, statliga Vattenfall;
att en grupp om fem tjänstemän vid skatteförvaltningen ledda av en politruk som vi av diskretionsskäl kan kalla Angelika Skuurk kallade till sig Ekfors elnäts tvångsförvaltare och uttryckligen begärde hjälp ”mot vår gemensamma fiende, Mikael Styrman”;
att skatteverket låg så länge på redovisningsmaterialet för ett koncernbolag, Uppåt Väggarna AB, att det tvingades i tvångslikvidation;
att skatteverkets avsikt var att göra likadant med övriga Ekforsbolag men att man ändrade sig när Mikael Styrman brevväxlade med skatteverkets generaldirektör i ärendet och lät publicera korrespondensen i tidskriften Gränslös;
att tillslaget i november föregicks av systematiska trakasserier mot Mikael Styrmans familj varvid familjen under sommaren och hösten 2005 väcktes tidigt på morgonen lördagar och söndagar av en person (en pensionär från Överkalix) som på Kronofogdemyndighetens uppdrag distribuerade nonsensdelgivningar företrädesvis från Dalakraft och Falu Elnät där partilojaliteten uppenbarligen är hög bland personalen;
att tillslaget föregicks av att Ebbe-Karlsson-polisen gjorde inbrott i och buggade Mikael Styrmans hem, hans mor Hilkka Styrmans hem och Ekfors kontor;
att tillslaget föregicks av buggning av våra telefoner – med eller utan tillstånd av den kinesiska folkdomstolen;
att tillslaget föregicks av överflygning av kontor och bostäder i trädtoppshöjd med polishelikoptern;
att tillslaget föregicks av filmning av Mikael Styrmans bostad med dold kamera;
att tillslaget föregicks av fotografering av Mikael Styrman med teleobjektiv ute på samhället;
att tillslaget föregicks av brottsprovokation genom att den ovan nämnda delgivningsmannen var polttoöljykund (polttoöljy=finsk lågbeskattad brännolja) och låtsades vilja ha Mikael Styrman att smuggla polttoöljy till honom;
att tillslaget föregicks av utredning av snart sagt allt möjligt strunt som t ex påstådd överdämning av regleringsmagasinet Puostijärvi med 3 cm (mindre än skillnaden mellan sydlig och nordlig vind) och senare bland annat delorsak till gryningsräden mot och anhållande av Mikael Styrman.
En reflektion som otvunget infinner sig när man betraktar detta i efterhand är, att om polisen och skatteverket i Sverige förfogar över sådana resurser, att någon övrig verksamhet över huvud taget varit möjlig att uppehålla under sommaren och hösten 2005, måste Sverige rimligen förfoga över mer politiska polisresurser än vad som var fallet i Östtyskland före järnridåns fall.
Efter att Sosse-Gestapo behållit Uppåt Väggarna AB:s bokföring så att inte årsbokslut kunde upprättas och UVAB därför försattes i tvångslikvidation fattades interimistiskt beslut om betalningsanvar för styrelsen för UVAB:s skatter intill 11,9 Mkr.
På våren utmätte därför Kronofogden i Haparanda samtliga Mikael Styrmans fastigheter, sammantaget ca 60 miljoners värde, som för övrigt ännu är utmätta. Eftersom det fanns risk för att kränkningen av Mikael Styrman och hans familj annars inte skulle vara tillräckligt långt gående, bröt sig även fogden in i familjen Styrmans bostad, kvällstid. Vid det aktuella tillfället var endast ett barn i familjen hemma. Efter att ha traskat omkring en del i huset med ytterskorna på, utmättes familjens tre skotrar (en vecka före påsk) samt två bilar.
Efter utmätning av ca 60 miljoner, när man har rätt att mäta 11,9 miljoner, bedömdes det ändå nödvändigt att bryta sig in i hemmet och mäta ut bilar och skotrar. Skotrarnas utmätning, trots att de är av ringa värde, och särskilt mot bakgrund av fogdens redan mer än femfaldiga överutmätning röjer med all önskvärd tydlighet avsikten med expeditionen. Syftet var inte att säkra tillgångar. Syftet var att kränka familjen på det sätt som nazistisk tradition påbjuder.
När Ekfors elnät sattes under tvångsförvaltning den 1 november 2005 utsågs Ekfors främste konkurrent, statliga Vattenfall, till tvångsförvaltare. I en västerländsk rättsstat skulle en sådan åtgärd väcka stor förvåning. På vårvintern hade Vattenfall ledsnat på NationalSocialdemokratiska kommunpolitikers i Haparanda och Övertorneå kommuner vimsande. Till detta bidrog Energimyndighetens genom sin chefsjurist Charlotte Zackaris ideliga försök att träda i tvångsförvaltarens ställe och detaljreglera tvångsförvaltningen till ett totalt övertagande, en konfiskation, av företaget, trots att den av domstol utsedda tvångsförvaltaren fann detta opåkallat.
Vattenfall lämnade tvångsförvaltningsuppdraget vårvintern 2006. Energimyndigheten hade länge uppenbara svårigheter att finna någon som var både lämplig och kände sig kallad att axla Vattenfalls mantel. Så småningom äntrade den NationalSocialdemokratiska kamporganisationen Ackordscentralen Norrland scenen och fann sig utan någon som helst tidigare erfarenhet på området av Gud Fader utsedd av förvalta elnätet i nedre Tornedalen. Cirkus Ackordscentralen kunde därmed ta sin början men då är vi inne på nästa verksamhetsår.
Det ger sig självt, att i det rådande politiska klimatet i rättssäkerhetsunderskottets Sverige, blir inte mycket arbete uträttat, som kan bidra till att föda en allt större improduktiv eller rent av kontraproduktiv samling politiskt tillsatta offentliganställda, som framstår som hämtade ur Milgramexperimentet.
Idag faller domen i fastighetsdomstolen
Det är varje regerings, och dess administrations, uppgift att, givet förutsättningarna, skapa ett så bra land som möjligt förr oss alla att leva i. I detta måste inrymmas, att det finns utrymme för medborgarna att tänka själva och att leva sina liv i rimlig frihet från detaljstyrning från administrationen. Det socialdemokratiska arbetarepartiet förlorade, någon gång under sitt 70 åriga maktinnehav, förmågan att dra gränsen mellan den privata självbestämmanderätten å den ena sidan och det allmännas möjligheter att med utnyttjande av samhällets maktmedel, detaljstyra människors liv å den andra. Successivt har man kommit att få mer gemensamt med 1930-talets nationalsocialister i Tyskland – man har blivit NationalSocialdemokraterna.
En allt mer framträdande maktgalenskap fick partiet att avträda från den demokratiska vägen till att missbruka myndigheter och rättsväsende till att detaljstyra människors livsbetingelser på ett sätt som är ovärdigt en demokrati. Därmed bäddade man för den förlust av makten som blev ett faktum hösten 2007.
Nu, i det post-nationalsocialdemokratiska samhället väntar vi på domen. Idag ska fastighetsdomstolen i Luleå säga sitt om huruvida staten på Energimyndighetens begäran ska lösa in Ekfors elnät.
I ärendet har vi hittills sett regeringen låta rättsväsendet dels omtolka befintlig lagstiftning till en Ad-hoc-lagstiftning för att komma åt en enskild medborgare och dels helt obesvärat bortse från rådande rättstillämpning i andra fall, när det inte gagnat regeringens syften. Helt obesvärade av landets lagstiftning har statliga tjänstemän som numera räknas i hundratal förföljt en liten enskild företagare med fyra anställda. Den tidigare regeringens förhållningssätt till avlyssning med flera integritetskränkande ingrepp ger ett intryck av, att landet helt saknar lagstiftning på området. Ett av landets bästa elnät har satts under tvångsförvaltning trots att de nedrasande elnäten stått som spön i backen runt omkring oss, medan våra stått pall i alla väder. Man har dömt en oskyldig man (Mikael Styrman) till nästan tre års fängelse, för att hans åsikter inte passat. Skatteverkets resurser har helt ogenerat använts till att konstruera för ändamålet lämpliga påhittade inkomster och skatter.
Mot denna bakgrund måste naturligtvis förväntningarna vara, att om man kan sända en oskyldig i fängelse, naturligtvis måste man även kunna stjäla hans företag och hans övriga tillgångar.
Allt som går i vår favör utöver detta måste betraktas som en seger.
ooOoo
torsdag 31 maj 2007
Bandidos-auktionen i Luleå
.
I förrgår fick jag vara med om ännu en bisarr upplevelse som jag känner att jag måste dela med mig av.
Tvångslikviderad av Skatteverket
Sosse-Gestapo slog till mot Ekfors-bolagen i gryningen den 25 okt 2005, på Mona Sahlins uppdrag och under åklagaren Jan Wallströms ledning. Skatteverket behöll bokföringen i Uppåt Väggarna AB (UVAB) så länge att företaget försattes i tvångslikvidation. Skatteverkets attack mot oss leddes av en politruk som vi kan kalla för Angelika Skuurk. Avsikten var av allt att döma att göra likadant med övriga Ekfors-bolag. Efter att jag korresponderat med Skatteverkets generaldirektör i frågan, och låtit publicera korrespondensen, började kronofogdarna stå som spön i backen med vårt redovisningsmaterial så övriga företag kunde räddas undan tvångslikvidation. Innan redovisningen återlämnades till oss lät man vår konkurrent, statliga Vattenfall, ta del av den.
Personligt ansvar för skatter
I kölvattnet på tvångslikvideringen sattes UVAB i konkurs av den kinesiska folkdomstolen i Haparanda. Jag och den övriga styrelsen blev ådömd personligt ansvar för de skatter som bolaget förhindrats att betala genom skatteverkets övergrepp. För att säkra betalning för skatterna (11,9 Mkr) slog Kronofogden till en vecka före påsk 2006. Efter att först ha värdesäkrat fastigheter för drygt 60 miljoner (!) som betalning för skatter uppgående till 11,9 miljoner bröt man sig in i vårt hem medan endast ett av våra barn var hemma. För att verkligen garantera fullständig kränkning av familjen och tillfredställelse hos det nationalsocialdemokratiska slöddret utmätte man – den stora överutmätningen till trots - dessutom två av familjens bilar och familjens tre skotrar (en vecka före påsk). Ur nationalsocialdemokratiskt perspektiv får därför operationen beskrivas som en odelad framgång.
Okynnesböter utan rättslig prövning
Kfm har sedan sålt våra fordon via anbudsförsäljning två gånger. Bägge gångerna har jag själv köpt dem men ingen av gångerna har jag fått fordonen. Båda gångerna har Kfm utmätt dem igen utan att över huvud taget ha lämnat ut dem åt mig. Hittills har de således utmätts tre gånger och sålts två gånger, allt till illa dold förtjusning hos inblandade politruker och med enorma kostnader för mig som följd. Självklart är det kostnaderna som är målet, möjligheten att straffa mig med avgifter som aldrig prövas rättsligt eller döms ut av någon annan än de nazistiska tjänstemännen.
Exekutiv auktion
I förrgår skrevs det senaste kapitlet i detta skamliga nationalepos. Då sålde Kfm fyra av mina skogsfastigheter på exekutiv auktion. För skogsfastigheter i glesbygd erfordras förvärvstillstånd. Förvärvstillstånd är förenat med krav på lokalt boende. Det är en gammal nationalsocialdemokratisk eftergift mot sitt lojala stödparti Centernazisterna. På detta sätt har aktiva centerpartister skyddats mot att behöva erlägga marknadsmässiga priser när de velat överta sina grannars fastigheter.
Lokal angelägenhet
En exekutiv auktion som gäller skogsfastigheter är därför en lokal angelägenhet. En exekutiv auktion med fyra skogsfastigheter är normalt en tillställning som lockar hugade spekulanter från alla delar av kommunen och drar fullt hus. I Övertorneå avhålls en sådan typiskt sett i kommunens förvaltningshus. Det har också förekommit att auktionen avhållits i förvaltningsbyggnaden i grannkommunen Haparanda. Denna auktion hölls dock i Luleå, tre kommuner och 160 km från Övertorneå, vilket gör deltagande i auktionen till en heldags resa. Något som väl inte precis främjar ett högt deltagande med åtföljande god budgivning.
Fogdens labyrint
När jag anlände till fogdens lokaler på femte våningen i ”rätts”-centrum i Luleå fann jag receptionen obemannad. På väggen bredvid receptionens glasvägg fanns upptejpad en liten lapp på vilken jag kunde läsa att auktionen avhölls på sjunde våningen. Hissen gick bara till sjätte våningen. Efter att ha tagit trappan upp till sjunde våningen kunde jag allt mer förbryllad konstatera att man för att ta sig till auktionslokalen skulle ta sig genom ett duschrum, ett omklädningsrum och en relaxavdelning för att slutligen finna auktionslokalen längst in.
Ingen kioskvältare
Mycket riktigt visade sig auktionen ha lockat endast två spekulanter utöver mig själv. Därutöver kopplades två anonyma ”spekulanter” upp per telefon. Fogden hade enligt min uppfattning värderat fastigheterna till ungefär två tredjedelar av dagens marknadsvärde. Mycket riktigt visade de två närvarande ”spekulanterna” sig vara riktiga fyndköpare. Den ena, för mig okänd, bjöd 600.000 för en fastighet värd 4,5 Mkr. Den andra, mest känd för att till mångmiljardkostnader för skattebetalarna, ha kört fast borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen, slog till med en miljon. Därefter lutade de två finansmännen sig tillbaka, uppenbart nöjda med sin insats. Jag ropade in fastigheten för tre miljoner varefter de två spekulanterna slokörade lommade iväg. Sedan ropades tre fastigheter ytterligare ut. Mönstret från det första utropet upprepades, dock med den skillnaden att det var telefonspekulanterna som stod för skambuden på dessa.
Suggestiv känsla
Det var en overklig upplevelse att sitta ensam i Luleå på en exekutiv auktion avseende skogsfastigheter i Övertorneå, mitt under brinnande högkonjunktur och endast i sällskap med sju (!) kronofogdar. Solljuset silade mjukt genom persiennerna som effektivt hindrade personerna i rummet från att se ut och även gav en känsla av att verkligheten stängts ute.
Jag vet inte säkert vad tanken var, om någon, med detta bisarra arrangemang. Jag vet att avsikten med kronofogdens försäljningar ska vara att åstadkomma högsta möjliga försäljningsvärde och undvika värdeförstöring. Jag konstaterar, att om inte jag varit i position att själv försvara mina fastigheters värde, skulle Kfm ha skänkt dem till några lycksökare, möjligen i förbund med någon tjänsteman på myndigheten, för ett pris inte överstigande en fjärdedel av deras värde.
Parallellen, till hur poliser och åklagare i Malmö kommer i besittning av värdefull beslagtagen glaskonst för en spottstyver, som Uppdrag Granskning rapporterat om, är uppenbar.
Odugliga värderingar
I god tid innan värderingen av dessa fastigheter försökte jag få till ett möte med Kfm för att skydda mig mot värdeförstöring. Jag ville att Kfm skulle förfara på samma som man gör på den öppna marknaden när man vill ha höga bud på en fastighet. Man låter göra en skogsbruksplan t ex i PC-Skog, något som alla skogsägare vill ha och behöver och som utgör ett utomordentligt underlag för bedömning av en fastighets värde och avkastningsmöjligheter. Mina strävanden imponerade ringa på Kronofogdemyndighetens politruker. De försvarar hellre sin hävdvunna ”rätt” att istället servera sina manipulerade Svefa-värderingar som kostar lika mycket som en skogsbruksplan och som åtminstone efter auktionen inte duger till annat än att torka sig där bak med.
Låt Bandidos ta över
Om inte vår nya regering kan komma till rätta med denna politiskt degenererade församling föreslår jag att man åtminstone outsourcar försäljningsverksamheten till Bandidos – de är ju åtminstone affärsmän och inte bara politiserade vandaler.
I förrgår fick jag vara med om ännu en bisarr upplevelse som jag känner att jag måste dela med mig av.
Tvångslikviderad av Skatteverket
Sosse-Gestapo slog till mot Ekfors-bolagen i gryningen den 25 okt 2005, på Mona Sahlins uppdrag och under åklagaren Jan Wallströms ledning. Skatteverket behöll bokföringen i Uppåt Väggarna AB (UVAB) så länge att företaget försattes i tvångslikvidation. Skatteverkets attack mot oss leddes av en politruk som vi kan kalla för Angelika Skuurk. Avsikten var av allt att döma att göra likadant med övriga Ekfors-bolag. Efter att jag korresponderat med Skatteverkets generaldirektör i frågan, och låtit publicera korrespondensen, började kronofogdarna stå som spön i backen med vårt redovisningsmaterial så övriga företag kunde räddas undan tvångslikvidation. Innan redovisningen återlämnades till oss lät man vår konkurrent, statliga Vattenfall, ta del av den.
Personligt ansvar för skatter
I kölvattnet på tvångslikvideringen sattes UVAB i konkurs av den kinesiska folkdomstolen i Haparanda. Jag och den övriga styrelsen blev ådömd personligt ansvar för de skatter som bolaget förhindrats att betala genom skatteverkets övergrepp. För att säkra betalning för skatterna (11,9 Mkr) slog Kronofogden till en vecka före påsk 2006. Efter att först ha värdesäkrat fastigheter för drygt 60 miljoner (!) som betalning för skatter uppgående till 11,9 miljoner bröt man sig in i vårt hem medan endast ett av våra barn var hemma. För att verkligen garantera fullständig kränkning av familjen och tillfredställelse hos det nationalsocialdemokratiska slöddret utmätte man – den stora överutmätningen till trots - dessutom två av familjens bilar och familjens tre skotrar (en vecka före påsk). Ur nationalsocialdemokratiskt perspektiv får därför operationen beskrivas som en odelad framgång.
Okynnesböter utan rättslig prövning
Kfm har sedan sålt våra fordon via anbudsförsäljning två gånger. Bägge gångerna har jag själv köpt dem men ingen av gångerna har jag fått fordonen. Båda gångerna har Kfm utmätt dem igen utan att över huvud taget ha lämnat ut dem åt mig. Hittills har de således utmätts tre gånger och sålts två gånger, allt till illa dold förtjusning hos inblandade politruker och med enorma kostnader för mig som följd. Självklart är det kostnaderna som är målet, möjligheten att straffa mig med avgifter som aldrig prövas rättsligt eller döms ut av någon annan än de nazistiska tjänstemännen.
Exekutiv auktion
I förrgår skrevs det senaste kapitlet i detta skamliga nationalepos. Då sålde Kfm fyra av mina skogsfastigheter på exekutiv auktion. För skogsfastigheter i glesbygd erfordras förvärvstillstånd. Förvärvstillstånd är förenat med krav på lokalt boende. Det är en gammal nationalsocialdemokratisk eftergift mot sitt lojala stödparti Centernazisterna. På detta sätt har aktiva centerpartister skyddats mot att behöva erlägga marknadsmässiga priser när de velat överta sina grannars fastigheter.
Lokal angelägenhet
En exekutiv auktion som gäller skogsfastigheter är därför en lokal angelägenhet. En exekutiv auktion med fyra skogsfastigheter är normalt en tillställning som lockar hugade spekulanter från alla delar av kommunen och drar fullt hus. I Övertorneå avhålls en sådan typiskt sett i kommunens förvaltningshus. Det har också förekommit att auktionen avhållits i förvaltningsbyggnaden i grannkommunen Haparanda. Denna auktion hölls dock i Luleå, tre kommuner och 160 km från Övertorneå, vilket gör deltagande i auktionen till en heldags resa. Något som väl inte precis främjar ett högt deltagande med åtföljande god budgivning.
Fogdens labyrint
När jag anlände till fogdens lokaler på femte våningen i ”rätts”-centrum i Luleå fann jag receptionen obemannad. På väggen bredvid receptionens glasvägg fanns upptejpad en liten lapp på vilken jag kunde läsa att auktionen avhölls på sjunde våningen. Hissen gick bara till sjätte våningen. Efter att ha tagit trappan upp till sjunde våningen kunde jag allt mer förbryllad konstatera att man för att ta sig till auktionslokalen skulle ta sig genom ett duschrum, ett omklädningsrum och en relaxavdelning för att slutligen finna auktionslokalen längst in.
Ingen kioskvältare
Mycket riktigt visade sig auktionen ha lockat endast två spekulanter utöver mig själv. Därutöver kopplades två anonyma ”spekulanter” upp per telefon. Fogden hade enligt min uppfattning värderat fastigheterna till ungefär två tredjedelar av dagens marknadsvärde. Mycket riktigt visade de två närvarande ”spekulanterna” sig vara riktiga fyndköpare. Den ena, för mig okänd, bjöd 600.000 för en fastighet värd 4,5 Mkr. Den andra, mest känd för att till mångmiljardkostnader för skattebetalarna, ha kört fast borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen, slog till med en miljon. Därefter lutade de två finansmännen sig tillbaka, uppenbart nöjda med sin insats. Jag ropade in fastigheten för tre miljoner varefter de två spekulanterna slokörade lommade iväg. Sedan ropades tre fastigheter ytterligare ut. Mönstret från det första utropet upprepades, dock med den skillnaden att det var telefonspekulanterna som stod för skambuden på dessa.
Suggestiv känsla
Det var en overklig upplevelse att sitta ensam i Luleå på en exekutiv auktion avseende skogsfastigheter i Övertorneå, mitt under brinnande högkonjunktur och endast i sällskap med sju (!) kronofogdar. Solljuset silade mjukt genom persiennerna som effektivt hindrade personerna i rummet från att se ut och även gav en känsla av att verkligheten stängts ute.
Jag vet inte säkert vad tanken var, om någon, med detta bisarra arrangemang. Jag vet att avsikten med kronofogdens försäljningar ska vara att åstadkomma högsta möjliga försäljningsvärde och undvika värdeförstöring. Jag konstaterar, att om inte jag varit i position att själv försvara mina fastigheters värde, skulle Kfm ha skänkt dem till några lycksökare, möjligen i förbund med någon tjänsteman på myndigheten, för ett pris inte överstigande en fjärdedel av deras värde.
Parallellen, till hur poliser och åklagare i Malmö kommer i besittning av värdefull beslagtagen glaskonst för en spottstyver, som Uppdrag Granskning rapporterat om, är uppenbar.
Odugliga värderingar
I god tid innan värderingen av dessa fastigheter försökte jag få till ett möte med Kfm för att skydda mig mot värdeförstöring. Jag ville att Kfm skulle förfara på samma som man gör på den öppna marknaden när man vill ha höga bud på en fastighet. Man låter göra en skogsbruksplan t ex i PC-Skog, något som alla skogsägare vill ha och behöver och som utgör ett utomordentligt underlag för bedömning av en fastighets värde och avkastningsmöjligheter. Mina strävanden imponerade ringa på Kronofogdemyndighetens politruker. De försvarar hellre sin hävdvunna ”rätt” att istället servera sina manipulerade Svefa-värderingar som kostar lika mycket som en skogsbruksplan och som åtminstone efter auktionen inte duger till annat än att torka sig där bak med.
Låt Bandidos ta över
Om inte vår nya regering kan komma till rätta med denna politiskt degenererade församling föreslår jag att man åtminstone outsourcar försäljningsverksamheten till Bandidos – de är ju åtminstone affärsmän och inte bara politiserade vandaler.
onsdag 16 maj 2007
Rättshaverist eller egensinnig företagare?
I rapporteringen från tisdagens förhandling i fastighetsdomstolen i Luleå om eventuell tvångsinlösen av Ekfors elnät var det inte helt lätt att känna igen sig för den som deltagit i förhandlingen.
Selektiv rapportering
I referaten har nämligen konsekvent uteslutits all den förhållandevis omfattande argumentation som förekom och som berörde brister i Energimyndighetens (EMI) handläggning av Ekfors koncession. Den förda politikens betydelse för EMI:s under långa tider osakliga handläggning och som ju faktiskt bitvis åtminstone gränsar till någon form av statsterrorism släpps inte fram i media.
Konfiskation kamouflerad till myndighetsutövning
Inte ens en sådan väsentlig information förmedlas som att två försök att tvångsförvalta Ekfors nät för att åtgärda påstådda brister omintetgjordes därför att EMI intervenerade i tvångsförvaltarens arbete synbarligen i tron att det var EMI som var utsedd till tvångsförvaltare, vilket ju inte var fallet. EMI ville använda tvångsförvaltningen – inte till att åtgärda några brister, utan till att överta, med andra ord konfiskera, hela företaget.
Allmänheten vilseleds
Norrbottens-Kuriren snuddar på problemet genom att nämna frågeställningen i rubriken ovan, med tillägget att man i landet funderar på vilketdera som är fallet – rättshaverist eller egensinnig företagare? Ur journalistisk synvinkel är frågeställningen extra intressant därför att allmänheten naturligtvis till stor del bildar sin uppfattning på grundval av den rapportering som sker i media. När media åläggs censur eller ålägger sig självcensur får naturligtvis allmänhetens uppfattning slagsida – föga förvånande eftersom det är själva avsikten med censuren. Så blir följden oavsett om anledningen är medveten censur eller en självpåtagen strömlinjeformning som det heter på finsvenska eller feghet som vi säger på vanlig bondsvenska.
Utvecklingen får censuren att krackelera
Vanligtvis i sådana här fall – när en korrumperad statsapparat och en enveten medborgare drabbar samman – behöver man inte sätta något frågetecken efter texten i rubriken därför att då ”vet” allmänheten att det handlar om en rättshaverist. Det beror på att i vanliga fall har allmänheten endast tillgång till den mediala bilden och saknar kompletterande information eller en motbild. Just i det här fallet har ”journalisten allmänheten” kunnat ta del av och sprida budskapet från skyltarna på vår kontorsvägg och våra fordon. Dessa har, trots en omfattande medial bevakning av Norrbottensmedia, i huvudsak inte orkat in på riksnivå, närmare Moskva, förlåt Stockholm. Istället har de dokumenterats och spritts med hundratals mobiltelefoner och digitalkameror samt, får man förmoda, spridits vidare bland allmänheten med mobiltelefoner, Internet m.m. Den påtagliga censuren, eller troligare självcensuren, bland svensk media, i kombination med den tekniska utvecklingen, har således gett oss en nyhetsförmedling inte olik den som växte fram i Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland med flera länder före järnridåns fall; vi har fått en officiell bild som presenteras via press, radio och tv samt en ocensurerad bild som sprids mellan medborgarna direkt. Det är svårt att låta bli att le när man tänker tillbaka på att det bara gått några år sedan Nationalsocialdemokraterna på allvar var inne på att förbjuda parabolantenner.
söndag 13 maj 2007
Privat elnätsägare i Europas Sibirien – ett Sisyfosarbete
Allt har sin tid
Det har gått ett tag sedan jag bloggat nu. För detta har jag ett Lutherskt dåligt samvete. Som nätägare måste man använda den ljusa milda perioden till förbättringar och reparationer i nätet. Allt det som man inte gör på sommaren under planerade och ordnade former i ljus och värme, det riskerar man att få i skallen på vintern under mörker, kyla och kaotiska former. Det gäller därför att nyttja arbetssäsongen väl och då måste det planeras färdigt nu. Annars kan man hamna i samma situation som de av nationalsocialdemokrater ledda nätföretagen som präglas av undfallenhet, kompetensbrist och fatalism. Därför har bloggningen fått stå tillbaka en tid.
Det är följaktligen inte så att sosseriet har klippt linan som någon ifrågasatte på min blog. Nog är dom där och famlar med en massa saxar och många är dom, men alla vet ju vid det här laget hur det blir i en maffiaorganisation vars främsta ideologi är att ingen får vara bättre än den som är sämst, ingen får kunna mer än den som kan minst osv. Det blir mycket snack och lite verkstad.
Den svenska skolan
Hur det blir om ingen får kunna något kan vi se i den svenska skolan där den som är sämst skickad att lära sig något eller har svårast att koncentrera sig eller ringer mest i mobiltelefon bestämmer inlärningstempot – inte bara för sig själv utan även för alla andra – inte tillfälligt utan i alla år, hela skolan igenom. Lärarna förväntas hålla cirkusen igång och fokuserad på utbildning men har fråntagits alla medel. Den lärare som ändå försöker göra något åt saken riskerar att ställas inför rätta för att ha kränkt eleven. Det krävs mycket av en svensk elev för att bevara studiemoralen i den svenska skolan. Långt ifrån alla studiebegåvningar klarar det och för medelmåttor och sämre är skolan en katastrof i vardande. Det har orsakat att Sverige fallit tillbaka i välståndsligan från att vara ett av de 3-4 bästa länderna till vadå? Är det tjugonde plats idag eller hur långt har vi fallit? Jag tycker att Jan Björklund har börjat bra men gudarna ska veta att han har mycket att städa i som nationalsocialdemokraterna lämnat efter sig. För Sveriges och våra barns framtids skull må vi alla hoppas att han ska orka och hålla uppe tempot.
Det kommer på bloggen
Jag kommer snart tillbaka – det har hänt mycket som jag vill blogga om. Här några exempel på vad som kommer:
- Om ringrostiga politiska poliser som ger upphov till det nya talesättet att ”skjuta sig i helikoptern” - istället för att ”skjuta sig i foten” - när man övar för riktigt polisarbete och nu istället övar sig i gammalsovjetisk mörkläggning.
- Om hur NationalSocialdemokraterna och CenterNazisterna farit fram i Rottnebyskogen och hur de svenska ”SA-trupperna” far fram i de svenska skogarna under sken av att utföra naturvårdsarbete.
- Om det blivande flygbolaget i Haparanda – Haparanda Vägbelysning AB u.p.a. som det bör heta om finansieringsmetoden ska ge namnet – eller Ikaros Aviation AB u.p.a. som det bör heta om verksamheten ska ge namnet.
- Om den blivande samtidshistoriska konstnärsparken som jag vill starta i Rottneby och vad den kommer att innehålla.
- Om Rottnebys framtida användning för rehabilitering.
- Om Pol Potkramaren Birgitta Dahls betydelse för den svenska rättsuppfattningen, energipolitiken, vår internationella konkurrenskraft på kärnteknikområdet och Sveriges rättsliga och moraliska anseende i omvärlden.
- Om hur Marita Ulvskog hotar familjen Bonnier, i gammal god nazistordning, och om huruvida det gör henne till ett hot mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.
Så det blir lite att läsa om den närmaste tiden – välkommen tillbaka inom kort!
Sisyfosarbete
Som sagt i rubriken; att vara privat elnätsägare i Sveriges och Europas Sibirien är ett Sisyfosarbete. Nu är stenblocket nästan helt uppe på kullen trots all dynga som haglar över en från en sönderfallande maffia. Nu återstår att identifiera de som vill fortsätta att vara maffians springpojkar och springflickor. Dem ska vi placera nedanför stenblocket och sen ska de få springa på samma sätt som de samvetslöst roat sig med att låta andra springa.
Fastighetsdomstolen
Nu närmast stundar förstås morgondagens förhandling i fastighetsdomstolen om Energimarknadsinkvisitionens ansökan om tvångsinlösen av Ekfors elnät. Mycket har hänt i Sverige sedan regeringsskiftet, det medges. Har det hänt tillräckligt mycket för att Luleå Tingsrätt ska ha kurage att räta på ryggen och vara en tingsrätt i västerländsk mening? Det tror jag, men framtiden får utvisa om det redan hänt eller om det tar ett tag till.
torsdag 19 april 2007
Ekfors på youtube.com
Jag har uppmärksammats på att Ekfors ./. NSP letat sig in på youtube.
Om man går in på www.youtube.com och frågar efter ekfors kommer inslaget upp.
Tydligen har någon turist inspirerats till lite skapande verksamhet med glimten i ögat.
- Kul, kul.
Använd en dator med ljud – ljudet är halva grejen!
Om man har en långsam förbindelse kan den gå lite hackigt men om man spelar den flera gånger eller ger datorn tid att ladda in den ordentligt flyter det på.
onsdag 18 april 2007
De informella nätverken undergräver demokrati och rättssäkerhet.
Oår
2006 och 2007 verkar inte vara nationalsocialdemokratins år i Sverige. Man kan, utan att bli anklagad för någon större överdrift säga, att det som kan gå fel också går fel för sosseriet i år. Om det ligger någon sanning i det nyss nämnda och Murphys lag, finns det mycket roligt att se fram emot, för oss alla som ledsnat på den prägel av korruption och maktmissbruk som nationalsocialdemokratin satt på landet.
När jag satte mig ned för att skriva, var det i akt och mening att beskriva det nationalsocialdemokratiska pusslet ikring Ekfors Kraft och mig själv. Det gick inte. Det finns ju inget pussel längre. Kvar finns en oorganiserad pusselbitshög, bestående av klantigt tillyxade och illa passande bitar, som lika gärna kan vara tillknackade i den gamla Volgafabriken i Nischny Nowgorod – i en ordentlig, av hemmyglad statlig vodka orsakad, bakfylla.
Nåväl, låt mig beskriva några av pusselbitarna istället:
EMI och den 33%-iga tariffhöjningen
Energimarknadsinkvisitionen har förelagt Ekfors att sänka sina tariffer därför att tarifferna är satta under en tid av tvångsförvaltning. I EMI:s påstående ligger uppenbart väsentliga motsägelser. Om Ekfors nät är satt under tvångsförvaltning, hur kan då Ekfors höja sina tariffer? Den intelligente läsaren inser naturligtvis att om Ekfors kan sätta nättariffer, då kan inte nätet vara under tvångsförvaltning eller, så måste nättarifferna vara satta med tvångsförvaltarens goda minne.
Syftet med tvångsförvaltningslagen är att trygga elkundernas försörjningssäkerhet. Om kostnaderna ökar kraftigt på grund av EMI:s agerande bland annat i form av tvångsförvaltning går pengarna, som är avsedda för nätets drift, åt till tvångsförvaltningskostnader istället. För att inte missköta nätet måste en förvaltare av ett elnät då antingen spara (om det går) eller öka intäkterna, annars sköter han inte sina åligganden. Om förvaltaren – vare sig han är det av tvång eller frivillighet - inte sköter nätet skadar han både elabonnenterna och förvaltningsobjektet. Han gör han sig då skyldig till åtalbart tjänstefel.
Tvångsförvaltning eller frivillig förvaltning?
Enligt Ekfors uppfattning har det inte pågått någon tvångsförvaltning. Alternativt har driften av nätet av tvångsförvaltaren delegerats till Ekfors. Annars kan inte Ekfors sköta något sådant. Det framgår av namnet på hela operationen, smaka på det; t v å n g s f ö r v a l t n i n g. Alltså måste det vara tvångsförvaltaren som har höjt nätavgifterna. För övrigt är frågan bara av ytterst akademiskt intresse eftersom EMI stack svansen mellan benen och drog tillbaka tvångsförvaltningen bara någon vecka efter att Ekfors höjde tarifferna.
Den helt övervägande tiden med de nya tarifferna har således ingenting annat med tvångsförvaltningen att göra än att EMI:s tvångsförvaltning orsakat kostnadsökningarna och att tariffnivån är satt under tvångsförvaltningstiden. Ekfors har ännu inte funnit anledning att frångå den.
Pusseriet
Som bekant har Energimarknadsinkvisitionens chefsjurist i en hast blivit Konkurrensverkets chefsjurist. Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren firar rekryteringsframgången med översvallande lovord på bästa öststatsmanér på KKV:s hemsida. De hade nog på Hoeneckervis och enligt sentida nationalsocialdemokratisk sedvänja pussats, om så Zackari varit en man.
Jag vill inte undanhålla läsaren en del av pärlorna från KKV:s hyllningstal till Zackari då de även avslöjar mycket om hur pusslet var tänkt att bli och varför.
Charlotte Zackari har bland annat tidigare arbetat som
domare,
byråchef vid konkurrensverkets rättssekretariat,
departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet.
Mot denna bakgrund är det inte så konstigt
att det uppstått tvist om vägbelysningen inom Övertorneå och Haparanda kommuner,
att vägbelysningstvisten av kommunerna förts till konkurrensverket,
att vägbelysningstvisten förts till Marknadsdomstolen för att processen ska kosta pengar och dra ut på tiden så att Ekfors får vänta på sina intäkter,
att EMI i Ekfors koncessionsfråga och Övertorneå och Haparanda kommuner i vägbelysningstvisten företräds av samma advokater,
att EMI av Näringsdepartements agerande att döma uppenbart har departementets öra.
Misslyckat intelligenstest
Vägbelysningen har ingenting med nätverksamheten att skaffa. Den är inte koncessionsberoende, den är fri. För leverans krävs att kunden betalar leverantörens räkningar. Frågan är mycket okomplicerad. Belysningstvistens användande i nätkoncessionsfrågan kan närmast liknas vid, att försöka driva in en fyrkantig klots i ett runt hål. Det visste inte EMI:s chefsjurist (!), sin överväldigande kompetens till trots, när vägbelysningsbråket drogs igång.
Skinn på näsan och hårda nypor
Med denna kunskap är det inte så konstigt att Myndighetssverige och det svenska rättsväsendet verkar drabbas av något som närmast kan beskrivas som en kollektiv hjärnblödning så fort Ekfors eller jag kommer på tal. Det krävs av Maud Olofsson att hon har mycket skinn på näsan och hårda nypor om hon ska kunna komma till rätta med detta, under decennier uppbyggda, finmaskiga korrumperande informella nätverk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)