.
Nya ubåtskränkningar kommer i dagen i media efter hand som ”Folk och Försvar” pågår.
Nu har ubåten rört sig i ytläge i åtminstone fem minuter. Så gör naturligtvis inte ubåtar som i hemlighet utforskar svensk skärgård. Men så rör sig däremot ubåtar som utforskar Mediasveriges träskmarker genom att visa upp sig.
Kanske söker den efter något dagis där man kan stjäla godis av småbarnen?
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
tisdag 13 januari 2015
Norra Länkens antiklimax
.
I åratal har Stockholmstrafiken varit igenkorkad från Kista till Kungens Kurva, ungefär. Och vi har matats av politikerna och media med hur bra det ska bli när Norra Länken blir klar, för att rättfärdiga den pågående miljardrullningen.
Vad bidde de då? Det visar sig att det liksom i sagan om Mäster Skräddare bidde en fingertutt. En lokal förbättring mellan Norrtull och Lidingö som gör att det går fortare för Lidingöborna att ta sig fram till köerna vid Norrtull. Övriga märker knappast någon skillnad.
Det skulle vara bättre om våra med byggindustrin lierade politiker, istället för att motivera sitt samarbete med byggindustrin, ägnade sig åt lösningar som förbättrar trafiksituationen i Stockholm.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
I åratal har Stockholmstrafiken varit igenkorkad från Kista till Kungens Kurva, ungefär. Och vi har matats av politikerna och media med hur bra det ska bli när Norra Länken blir klar, för att rättfärdiga den pågående miljardrullningen.
Vad bidde de då? Det visar sig att det liksom i sagan om Mäster Skräddare bidde en fingertutt. En lokal förbättring mellan Norrtull och Lidingö som gör att det går fortare för Lidingöborna att ta sig fram till köerna vid Norrtull. Övriga märker knappast någon skillnad.
Det skulle vara bättre om våra med byggindustrin lierade politiker, istället för att motivera sitt samarbete med byggindustrin, ägnade sig åt lösningar som förbättrar trafiksituationen i Stockholm.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
Förväxla inte yttrandefrihet med religiös intolerans
.
Det är onekligen med viss förvåning man ser att Västeuropas USA-styrda etablissemang har lyckats göra frågan om Charlie Hebdo till yttranderättsfråga. Charlie Hebdo tillför säkert ibland yttrandefriheten någonting. Men de saker och den satir som lyfts fram nu, sedan attentatet, är inte utslag av yttrandefrihet.
Vi har religionsfrihet. Det innebär att vi har rätt att hänge oss åt vilken religiös övertygelse som helst. hur korkat andra än må tycka att det är. Men det ska också innebära att vi ska vara fredade från religiös förföljelse. Ingen ska tvingas att vara med i en viss kyrka. Men ingen ska heller trakasseras att lämna sin kyrka för att den inte passar andra.
Det räcker inte för alla att de inte är tvingade att vara med i en viss kyrka. De tar sig även rätten att tvinga andra människor att göra samma val som de själva gjort.
Att ge ut en tidning som ger uttryck för religiös intolerans behöver väl inte vara religiös förföljelse. Man är ju inte tvingad att köpa den. Men det är inte heller självklart att den är ett viktigt yttrandefrihetsinslag. Snarare är den väl ett uttryck för intellektuellt översitteri och religiös intolerans.
Det borde kunna räcka att man inte är tvungen att vara med i en viss kyrka. Man ska inte behöva tvinga andra att lämna sin kyrka. Vill man det är nog inte hån och kränkningar den bästa metoden. Det får nog snarare motsatt effekt.
Charlie Hebdo är därför ingen yttrandefrihetsfråga. Det är ett propagandaorgan numera synbarligen städslat av det, bland annat amerikanska, militärindustriella komplexet, för att försöka skapa en fiende som kan rättfärdiga deras existens och att enorma offentliga medel som borde användas till att göra gott, istället används för att göra ont.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
Det är onekligen med viss förvåning man ser att Västeuropas USA-styrda etablissemang har lyckats göra frågan om Charlie Hebdo till yttranderättsfråga. Charlie Hebdo tillför säkert ibland yttrandefriheten någonting. Men de saker och den satir som lyfts fram nu, sedan attentatet, är inte utslag av yttrandefrihet.
Vi har religionsfrihet. Det innebär att vi har rätt att hänge oss åt vilken religiös övertygelse som helst. hur korkat andra än må tycka att det är. Men det ska också innebära att vi ska vara fredade från religiös förföljelse. Ingen ska tvingas att vara med i en viss kyrka. Men ingen ska heller trakasseras att lämna sin kyrka för att den inte passar andra.
Det räcker inte för alla att de inte är tvingade att vara med i en viss kyrka. De tar sig även rätten att tvinga andra människor att göra samma val som de själva gjort.
Att ge ut en tidning som ger uttryck för religiös intolerans behöver väl inte vara religiös förföljelse. Man är ju inte tvingad att köpa den. Men det är inte heller självklart att den är ett viktigt yttrandefrihetsinslag. Snarare är den väl ett uttryck för intellektuellt översitteri och religiös intolerans.
Det borde kunna räcka att man inte är tvungen att vara med i en viss kyrka. Man ska inte behöva tvinga andra att lämna sin kyrka. Vill man det är nog inte hån och kränkningar den bästa metoden. Det får nog snarare motsatt effekt.
Charlie Hebdo är därför ingen yttrandefrihetsfråga. Det är ett propagandaorgan numera synbarligen städslat av det, bland annat amerikanska, militärindustriella komplexet, för att försöka skapa en fiende som kan rättfärdiga deras existens och att enorma offentliga medel som borde användas till att göra gott, istället används för att göra ont.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
”Anonymous” och anonymiteten
.
Att uppträda anonymt har sina konsekvenser. En är att vem som helst kan uppträda i ens namn. Är man anonym kan man inte styrka sin identitet och inte heller invända om någon annan lånar ens ”identitet”.
Det här med att ”Anonymous” gett sig in i kriget mellan det amerikanska militärindustriella etablissemanget och islam, det luktar då ”false-flag-operation” lång väg. Det är nog bara ännu en part som underrättelsepsykopaterna kommit på att de kan skylla sina skurkstreck på.
Men det är väl en bra påminnelse om hur mycket bullshit vi matas med av manipulativa skäl - inte minst i vad vi brukar betrakta som trovärdiga källor.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
Att uppträda anonymt har sina konsekvenser. En är att vem som helst kan uppträda i ens namn. Är man anonym kan man inte styrka sin identitet och inte heller invända om någon annan lånar ens ”identitet”.
Det här med att ”Anonymous” gett sig in i kriget mellan det amerikanska militärindustriella etablissemanget och islam, det luktar då ”false-flag-operation” lång väg. Det är nog bara ännu en part som underrättelsepsykopaterna kommit på att de kan skylla sina skurkstreck på.
Men det är väl en bra påminnelse om hur mycket bullshit vi matas med av manipulativa skäl - inte minst i vad vi brukar betrakta som trovärdiga källor.
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
Rätt medicin?
.
Nu har DN skrämt liv i U-båtsjaktfrågan igen. Under folk och försvar-kongressen tar man ett nytt varv på veven.
Jag tror att många människor ler överseende åt att man notoriskt försöker blåsa upp betydelsen för resten av världen av Stockholms skärgårds undervattensområden. Det är lite av svenskt storhetsvansinne över det hela. ”Så viktiga är VI att inte ens vår skärgårds undervattensområden får vara ifred.”
Tankarna går osökt till ett burleskt skämt som jag såg i filmen ”Long Kiss Goodnight” härom kvällen:
Ett par i mogen ålder sitter vid matbordet. Kvinnan med en liten hund i famnen. Mannen klagar på att hunden förstör hans aptit: ”Din hund har nu slickat sig där bak i tre timmar. Det som eventuellt fanns där är antingen borta eller där för att stanna.”
Om det nu skulle vara så att någon tillmäter Stockholms skärgårds undervattensområden så stor betydelse som ”nyhetsbevakningen” antyder, är det inte försvarets resurser som behöver förstärkas. Det är sjukvårdens psykiatriska resurser.
Den här ”nyheten” om ubåtsjakten låg ett tag högst upp på DN:s websida. Men om det är så att det inte händer någonting i världen kanske DN:s ledning bör ta ställning till om tidningen verkligen behöver komma ut varje dag?
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
Nu har DN skrämt liv i U-båtsjaktfrågan igen. Under folk och försvar-kongressen tar man ett nytt varv på veven.
Jag tror att många människor ler överseende åt att man notoriskt försöker blåsa upp betydelsen för resten av världen av Stockholms skärgårds undervattensområden. Det är lite av svenskt storhetsvansinne över det hela. ”Så viktiga är VI att inte ens vår skärgårds undervattensområden får vara ifred.”
Tankarna går osökt till ett burleskt skämt som jag såg i filmen ”Long Kiss Goodnight” härom kvällen:
Ett par i mogen ålder sitter vid matbordet. Kvinnan med en liten hund i famnen. Mannen klagar på att hunden förstör hans aptit: ”Din hund har nu slickat sig där bak i tre timmar. Det som eventuellt fanns där är antingen borta eller där för att stanna.”
Om det nu skulle vara så att någon tillmäter Stockholms skärgårds undervattensområden så stor betydelse som ”nyhetsbevakningen” antyder, är det inte försvarets resurser som behöver förstärkas. Det är sjukvårdens psykiatriska resurser.
Den här ”nyheten” om ubåtsjakten låg ett tag högst upp på DN:s websida. Men om det är så att det inte händer någonting i världen kanske DN:s ledning bör ta ställning till om tidningen verkligen behöver komma ut varje dag?
Södertälje tisdagen den 13 januari 2015
Mikael Styrman
.
måndag 12 januari 2015
Märklig vapenkultur
.
Det kan vara farligt att alltför mycket skämma bort sin hustru. Det vet de flesta män. Svenska media rapporterade idag om en man som skulle överraska sin hustru med frukost på sängen. Det skulle han inte ha gjort. Hon sköt honom i bröstet. Var någonstans? I USA, naturligtvis.
Vad är det med det då? Det är ju inte särskilt ovanligt att folk skjuter varandra i bröstet i USA. Snarare är det väl ett ganska normalt sätt att umgås på.
Grejen är, att hon sköt genom sovrumsdörren, utan att veta vem som fanns bakom dörren. Och hon blev inte åtalad…
Det påminner en del om Oscar Pistorius och hans numera avlidna hustru Reeva Steenkamp. Han har ju också för vana att skjuta folk genom dörren - åtminstone sin hustru.
Nog känns det väl åtminstone en aning konstigt att man ska få vara så skjutglad att man inte ens behöver ta reda på vem som finns bakom dörren innan man skjuter?
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Det kan vara farligt att alltför mycket skämma bort sin hustru. Det vet de flesta män. Svenska media rapporterade idag om en man som skulle överraska sin hustru med frukost på sängen. Det skulle han inte ha gjort. Hon sköt honom i bröstet. Var någonstans? I USA, naturligtvis.
Vad är det med det då? Det är ju inte särskilt ovanligt att folk skjuter varandra i bröstet i USA. Snarare är det väl ett ganska normalt sätt att umgås på.
Grejen är, att hon sköt genom sovrumsdörren, utan att veta vem som fanns bakom dörren. Och hon blev inte åtalad…
Det påminner en del om Oscar Pistorius och hans numera avlidna hustru Reeva Steenkamp. Han har ju också för vana att skjuta folk genom dörren - åtminstone sin hustru.
Nog känns det väl åtminstone en aning konstigt att man ska få vara så skjutglad att man inte ens behöver ta reda på vem som finns bakom dörren innan man skjuter?
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Inte längre bröd och arbete
.
Franska härskare har traditionellt tre saker att ombesörja. Bröd, Arbete och Skådespel. Det där med arbete är man uppenbarligen på väg att ge upp. Även bröd börjar det vara si och så med. Men skådespel tycks man ännu behärska.
Charlie Hebdo har delvis ny bemanning. Förnyad snabbare än någon managementkonsult skulle klara av. Tidningen påstås komma ut igen på onsdag - på sexton språk. Jag utgår ifrån att demokrati- och kulturminister Alice Bah-Kuhnke ombesörjt att Rinkeby-svenska är ett av de sexton språken? Det förväntas att den ska innehålla nya profetbilder. Upplagan lär varaen tre miljoner exemplar. Inget har dock sagts om hur många exemplar Pentagon beställt.
För att återvända lite till Voltaire blir jag inte riktigt klok över vilka associationer regimen vill skicka genom att rida på Voltaires namn? Är det hans gärning som yttrandefrihetskämpe vi ska associera till? I Frankrike är man alltjämt mycket stolta över Franska Revolutionen 1789, under parollerna frihet, jämlikhet, broderskap. Voltaire dog elva år före revolutionen. Han blev landsförvisad för att ha skrivit misshagligt. Numera - efter revolutionen - blir man skjuten istället. Det gäller även efter att säkerhetstjänsten har gjort sitt jobb, lyhörda som man är för amerikanska intressen. Religionskriget mår bra av att muslimer skjuter fransmän lite då och då.
Vill man uttrycka stolthet över sin yttrandefrihet eller vill man tvärtom dra en lans för att införa yttrandefrihet? När Boris Vian 1954, medan slaget vid Dien Bien Phu rasade, under Indochinas frihetskrig, skrev låten ”Le Desérteur" blev den totalförbuden ända till 1962. Den fick varken spelas eller säljas. En lärarinna som spelade den på en lektion under vilken man diskuterade Algeriet-kriget blev 1999 avskedad och avstängd på livstid - Berufsverbot!
Kanske man, mot bakgrund av hur man ställer Frankrikes intressen åt sidan, för att istället tillmötesgå USA:s intressen, skulle ha hållit marschen längs Rue du Maréchal Pétain? Fast det är klart, då hade man tvingats flytta marschen 160 km till Dernancourt med sina 443 invånare och det hade väl blivit lite jobbigt…
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Franska härskare har traditionellt tre saker att ombesörja. Bröd, Arbete och Skådespel. Det där med arbete är man uppenbarligen på väg att ge upp. Även bröd börjar det vara si och så med. Men skådespel tycks man ännu behärska.
Charlie Hebdo har delvis ny bemanning. Förnyad snabbare än någon managementkonsult skulle klara av. Tidningen påstås komma ut igen på onsdag - på sexton språk. Jag utgår ifrån att demokrati- och kulturminister Alice Bah-Kuhnke ombesörjt att Rinkeby-svenska är ett av de sexton språken? Det förväntas att den ska innehålla nya profetbilder. Upplagan lär vara
För att återvända lite till Voltaire blir jag inte riktigt klok över vilka associationer regimen vill skicka genom att rida på Voltaires namn? Är det hans gärning som yttrandefrihetskämpe vi ska associera till? I Frankrike är man alltjämt mycket stolta över Franska Revolutionen 1789, under parollerna frihet, jämlikhet, broderskap. Voltaire dog elva år före revolutionen. Han blev landsförvisad för att ha skrivit misshagligt. Numera - efter revolutionen - blir man skjuten istället. Det gäller även efter att säkerhetstjänsten har gjort sitt jobb, lyhörda som man är för amerikanska intressen. Religionskriget mår bra av att muslimer skjuter fransmän lite då och då.
Vill man uttrycka stolthet över sin yttrandefrihet eller vill man tvärtom dra en lans för att införa yttrandefrihet? När Boris Vian 1954, medan slaget vid Dien Bien Phu rasade, under Indochinas frihetskrig, skrev låten ”Le Desérteur" blev den totalförbuden ända till 1962. Den fick varken spelas eller säljas. En lärarinna som spelade den på en lektion under vilken man diskuterade Algeriet-kriget blev 1999 avskedad och avstängd på livstid - Berufsverbot!
Kanske man, mot bakgrund av hur man ställer Frankrikes intressen åt sidan, för att istället tillmötesgå USA:s intressen, skulle ha hållit marschen längs Rue du Maréchal Pétain? Fast det är klart, då hade man tvingats flytta marschen 160 km till Dernancourt med sina 443 invånare och det hade väl blivit lite jobbigt…
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
En kränkning mot, eller hyllning av, Voltaire?
.
Gårdagens pamp-marsch i Paris blev inte så lång. Men den blev åtminstone längre än Neil Armstrongs berömda första kliv på månen, om än inte mycket längre.
Säkert var platsen, Boulevard Voltaire vald med omsorg, av säkerhetsskäl, men säkert minst lika mycket för Voltaires symbolvärde. Men var det rättvist eller en kränkning mot Voltaire att låna hans namn, hans fjädrar?
Det bestäms väl ytterst av hur franska politiker hanterar terrorfrågan i fortsättningen. Upplysningsfilosofen Voltaire blev två gånger dömd till fängelse och levde länge i exil i England på grund av politiskt maktmissbruk och rättsröta. Första gången dömdes han på grund av några satiriska texter riktade mot regenten Filip av Orléans. Andra gången gällde frågan en dispyt med en adelsman som sedan nyttjade ett korrumperat rättsväsende för att sätta dit honom.
Huruvida det var ett sätt att hedra Voltaire, eller kränka honom, när man höll pamp-marschen på boulevarden med hans namn, bestäms väl av hur politikerna sköter frågan i fortsättningen. Kommer man att gå till botten med flyktingfrågan och de potentiellt många radikaliserade muslimerna, till följd av USA:s samhällsomstörtande terror i Mellanöstern, eller kommer man att mygla bort frågan?
Det kan vara så att Voltaire väntar på ett svar.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Europas dilemma
.
I kölvattnet till terrorattackerna i Paris samlades igår höga politiker från åtminstone Europa, Mellanöstern och Afrika för att under beskydd av tusentals poliser gå i armkrok längs en 200 m lång sträcka av en gata i Paris.
Det fanns säkert ett gott syfte med promenaden. Men var det verkligen den medicin som Paris, Frankrike och Europa behöver? Är anledningen till terrorattentaten i Paris att internationella politiker gått för lite i armkrok längs en gatstump i Paris?
- Naturligtvis inte!
Som nästan alltid gäller finns det en mängd orsaker som samverkat och resulterat i terrorattentaten. En viktig orsak är naturligtvis att ett ekonomiskt misskött Europa, statt i kraftig utförsbacke, har begränsade möjligheter att ta emot stora mängder flyktingar och migranter. Ett annat problem är att oärliga politiker, för att hålla sig själva kvar vid köttgrytorna mörkar frågan, med hjälp av inkompetenta eller korrumperade media. Först har de kört Europas ekonomi i botten och nu försöker de mörka hur det förhåller sig. Budskapet är att Europa visst kan ta emot mängder med immigranter. Det kommer att gå bra om vi bara ”öppnar våra hjärtan”.
Det går naturligtvis bra att ta emot stora mängder människor. Men med en ekonomi på dekis går det inte att erbjuda dem någon framtid värd namnet. Följden blir naturligtvis social oro. Social oro betydde förr att man gick ut på gatan och slog sönder skyltfönster och brände bilar. Det gör det fortfarande. Men nu ingår även att göra terrordåd, typ London, Madrid eller Charlie Hebdo. Att det har blivit så, är en följd av den allmänna samhällsutvecklingen och egentligen inte konstigare än att Afrikas stamkrig numera inte bedrivs med spjut och pilbåge, utan istället med raketgevär, automatvapen och granater.
Om inte politikerna gör något åt det drivhus för terrordåd som migrationen och flyktingsströmmarna skapar kommer vi att få se mycket av den varan redan i den nära framtiden. Att låta sig intalas att man kan förhindra detta genom att hindra muslimer och andra från att åka till Mellanöstern för att där radikaliseras, är att låta sig luras. Den som påstår att det rymmer frågans lösning är antingen djupt okunnig om verkliga förhållanden eller direkt oärlig. Kan man inte hindra hundratusentals från att välla över gränsen, hur ska man då kunna förhindra några tusen motiverade att ta sig till Mellanöstern?
Under senare tid har situationen i Europa märkbart försvårats genom att USA bedriver systematisk och samhällsomstörtande verksamhet i Mellanöstern. Det sker både genom statens vidsträckta och svårkontrollerade hemliga banditorganisationer, genom ett försvar som tillåtits växa sig så stort att politiken inte kan kontrollera det och genom från staten fristående ekonomiska intressen som drar ekonomisk nytta av ofred. Följden har blivit stora flyktingströmmar från Mellanöstern, som i sin tur genererar big business för människosmuglare, flyktinginkvarterare med flera samtidigt som det snabbt eroderar de europeiska staternas ekonomier.
Den nuvarande situationen i Mellanöstern kan sägas vara avlägset släkt med den som rådde under Spanska Inbördeskriget 1936-1939. Den skillnaden finns, att Adolf Hitler och Benito Mussolini inträdde i kriget på general Francos sida, medan USA och resten av världen stämplade den lagliga regeringen som rödingar och förhöll sig passiva. Nu, i Mellanöstern, förhåller sig inte USA passivt, utan man har iklätt sig den roll som Hitler och Mussolini hade under det Spanska Inbördeskriget.
Problemet med snabb invandring från Afrika till främst Frankrike, men även övriga Europa, är ett svårhanterligt problem. Det blir inte lättare att hantera om USA systematiskt underminerar alla statsbildningar i arabvärlden.
Att gå ut på gatan och demonstrera kan vara ett adekvat sätt att lösa sina problem på - om man är en grupp som annars saknar inflytande i samhället. En grupp dagisbarn som vill att kommunens fäder ska låta byta ut snörena till gungorna, eller se till att inte lösspringande katter urinerar i sandlådan, kan mycket väl få gehör för sina synpunkter genom att gå i armkrok på stadens gator, exponerande sig för pressen.
Men när ledande politiker, som skapat problemen med segregerade områden och med terrorism, använder samma metod blir det tämligen löjligt. Låt mig påminna om hur Paulus formulerade det i 1 Korinthierbrevet 13:11.
”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.”
För att komma tillrätta med anstormningen av muslimska invandrare och radikaliseringen av delar av dem, måste man angripa problemet vid dess källa. Varför kommer de till Europa? De kommer därför att USA, dels direkt och dels förtäckt genom ombud, undergräver deras statsbildningar, utrustar psykopater och brottslingar med vapen och berövar befolkningen ett fungerande samhälle med skolor, sjukvård, rättsväsende och trygghet. Att ängsligt gå i armkrok i Paris kommer inte att lösa det problemet. Europas politiska ledning må vara ängslig och degenererad men de som utövar inflytande i USA är desto handlingskraftigare och hänsynslösare. Det krävs betydligt kraftfullare åtgärder för att komma till rätta med terrorismen i Europa, till stor del skapad av USA. Man måste tala med bönder på bönders vis och till lärda män på latin. Europas ledare måste därför tala till amerikanska ledare på ett sätt som de förstår. Förslagsvis måste man åka till USA och tala inför kongressen. Man behöver säga ungefär följande:
Om inte Ni herrar och damer av USA:s kongress, senat och regering omedelbart upphör med att undergräva Mellanösterns statsbildningar, vilket resulterar i Europas ödeläggelse, kommer vi
att göra gemensam sak med Ryssland, Iran och Kina och sluta använda US dollar som reservvaluta. Ni kommer då inom kort att måsta betala för importerade nyttigheter med pengar som ni förtjänat genom export av egentillverkade varor, istället för med utspädda och värdelösa dollar,
att belägga alla högre beslutsfattare, förtroendevalda och företagsledare från USA med inreseförbud till våra länder,
att arrestera och inför internationell domstol, för krigsbrott och brott mot mänskligheten, lagföra amerikaner inblandade i dylika handlingar - även retroaktivt (låt mig inte i onödan förlänga inlägget med att räkna upp platser eller tillfällen där sådana begåtts),
att frysa övriga amerikanska tillgångar i våra respektive länder.
att konfiskera de mutpengar och andra tillgångar som ni gömmer i Europa.
Utan tvekan kommer det att krävas civilkurage av Europas politiker för att göra något sådant. Och det är ju en bristvara. Men om, eller när, de samlar sig till att göra det kommer USA att ha att välja mellan två saker. Antingen återställer man ordningen i Mellanöstern eller så står man inför omedelbar statsbankrutt och svårigheter som kommer att få den stora depressionen 1929-1942 att påminna om en västanfläkt.
Antingen tar Europas degenererade politiska ledare sig i kragen och sköter sitt arbete eller så öppnar de, tyvärr, dörren för handlingskraftigare personer som kommer att göra det. Tyvärr säger jag därför att historien lär oss att de senare nämnda personerna även riskerar att göra en hel del skada längs vägen.
Dagens Europa är som Weimarrepublikens Tyskland. Vad den ledde till borde alla känna till. Europas dilemma är i övrigt att dess ledande politiker är fega och inkompetenta medan USA:s ledande politiker inte är det. Det är en dålig kombination som vi måste rätta till, annars får vi se Europa slitas söder av terrordåd och krigshandlingar, följt av utbredd misär.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
I kölvattnet till terrorattackerna i Paris samlades igår höga politiker från åtminstone Europa, Mellanöstern och Afrika för att under beskydd av tusentals poliser gå i armkrok längs en 200 m lång sträcka av en gata i Paris.
Det fanns säkert ett gott syfte med promenaden. Men var det verkligen den medicin som Paris, Frankrike och Europa behöver? Är anledningen till terrorattentaten i Paris att internationella politiker gått för lite i armkrok längs en gatstump i Paris?
- Naturligtvis inte!
Som nästan alltid gäller finns det en mängd orsaker som samverkat och resulterat i terrorattentaten. En viktig orsak är naturligtvis att ett ekonomiskt misskött Europa, statt i kraftig utförsbacke, har begränsade möjligheter att ta emot stora mängder flyktingar och migranter. Ett annat problem är att oärliga politiker, för att hålla sig själva kvar vid köttgrytorna mörkar frågan, med hjälp av inkompetenta eller korrumperade media. Först har de kört Europas ekonomi i botten och nu försöker de mörka hur det förhåller sig. Budskapet är att Europa visst kan ta emot mängder med immigranter. Det kommer att gå bra om vi bara ”öppnar våra hjärtan”.
Det går naturligtvis bra att ta emot stora mängder människor. Men med en ekonomi på dekis går det inte att erbjuda dem någon framtid värd namnet. Följden blir naturligtvis social oro. Social oro betydde förr att man gick ut på gatan och slog sönder skyltfönster och brände bilar. Det gör det fortfarande. Men nu ingår även att göra terrordåd, typ London, Madrid eller Charlie Hebdo. Att det har blivit så, är en följd av den allmänna samhällsutvecklingen och egentligen inte konstigare än att Afrikas stamkrig numera inte bedrivs med spjut och pilbåge, utan istället med raketgevär, automatvapen och granater.
Om inte politikerna gör något åt det drivhus för terrordåd som migrationen och flyktingsströmmarna skapar kommer vi att få se mycket av den varan redan i den nära framtiden. Att låta sig intalas att man kan förhindra detta genom att hindra muslimer och andra från att åka till Mellanöstern för att där radikaliseras, är att låta sig luras. Den som påstår att det rymmer frågans lösning är antingen djupt okunnig om verkliga förhållanden eller direkt oärlig. Kan man inte hindra hundratusentals från att välla över gränsen, hur ska man då kunna förhindra några tusen motiverade att ta sig till Mellanöstern?
Under senare tid har situationen i Europa märkbart försvårats genom att USA bedriver systematisk och samhällsomstörtande verksamhet i Mellanöstern. Det sker både genom statens vidsträckta och svårkontrollerade hemliga banditorganisationer, genom ett försvar som tillåtits växa sig så stort att politiken inte kan kontrollera det och genom från staten fristående ekonomiska intressen som drar ekonomisk nytta av ofred. Följden har blivit stora flyktingströmmar från Mellanöstern, som i sin tur genererar big business för människosmuglare, flyktinginkvarterare med flera samtidigt som det snabbt eroderar de europeiska staternas ekonomier.
Den nuvarande situationen i Mellanöstern kan sägas vara avlägset släkt med den som rådde under Spanska Inbördeskriget 1936-1939. Den skillnaden finns, att Adolf Hitler och Benito Mussolini inträdde i kriget på general Francos sida, medan USA och resten av världen stämplade den lagliga regeringen som rödingar och förhöll sig passiva. Nu, i Mellanöstern, förhåller sig inte USA passivt, utan man har iklätt sig den roll som Hitler och Mussolini hade under det Spanska Inbördeskriget.
Problemet med snabb invandring från Afrika till främst Frankrike, men även övriga Europa, är ett svårhanterligt problem. Det blir inte lättare att hantera om USA systematiskt underminerar alla statsbildningar i arabvärlden.
Att gå ut på gatan och demonstrera kan vara ett adekvat sätt att lösa sina problem på - om man är en grupp som annars saknar inflytande i samhället. En grupp dagisbarn som vill att kommunens fäder ska låta byta ut snörena till gungorna, eller se till att inte lösspringande katter urinerar i sandlådan, kan mycket väl få gehör för sina synpunkter genom att gå i armkrok på stadens gator, exponerande sig för pressen.
Men när ledande politiker, som skapat problemen med segregerade områden och med terrorism, använder samma metod blir det tämligen löjligt. Låt mig påminna om hur Paulus formulerade det i 1 Korinthierbrevet 13:11.
”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.”
För att komma tillrätta med anstormningen av muslimska invandrare och radikaliseringen av delar av dem, måste man angripa problemet vid dess källa. Varför kommer de till Europa? De kommer därför att USA, dels direkt och dels förtäckt genom ombud, undergräver deras statsbildningar, utrustar psykopater och brottslingar med vapen och berövar befolkningen ett fungerande samhälle med skolor, sjukvård, rättsväsende och trygghet. Att ängsligt gå i armkrok i Paris kommer inte att lösa det problemet. Europas politiska ledning må vara ängslig och degenererad men de som utövar inflytande i USA är desto handlingskraftigare och hänsynslösare. Det krävs betydligt kraftfullare åtgärder för att komma till rätta med terrorismen i Europa, till stor del skapad av USA. Man måste tala med bönder på bönders vis och till lärda män på latin. Europas ledare måste därför tala till amerikanska ledare på ett sätt som de förstår. Förslagsvis måste man åka till USA och tala inför kongressen. Man behöver säga ungefär följande:
Om inte Ni herrar och damer av USA:s kongress, senat och regering omedelbart upphör med att undergräva Mellanösterns statsbildningar, vilket resulterar i Europas ödeläggelse, kommer vi
att göra gemensam sak med Ryssland, Iran och Kina och sluta använda US dollar som reservvaluta. Ni kommer då inom kort att måsta betala för importerade nyttigheter med pengar som ni förtjänat genom export av egentillverkade varor, istället för med utspädda och värdelösa dollar,
att belägga alla högre beslutsfattare, förtroendevalda och företagsledare från USA med inreseförbud till våra länder,
att arrestera och inför internationell domstol, för krigsbrott och brott mot mänskligheten, lagföra amerikaner inblandade i dylika handlingar - även retroaktivt (låt mig inte i onödan förlänga inlägget med att räkna upp platser eller tillfällen där sådana begåtts),
att frysa övriga amerikanska tillgångar i våra respektive länder.
att konfiskera de mutpengar och andra tillgångar som ni gömmer i Europa.
Utan tvekan kommer det att krävas civilkurage av Europas politiker för att göra något sådant. Och det är ju en bristvara. Men om, eller när, de samlar sig till att göra det kommer USA att ha att välja mellan två saker. Antingen återställer man ordningen i Mellanöstern eller så står man inför omedelbar statsbankrutt och svårigheter som kommer att få den stora depressionen 1929-1942 att påminna om en västanfläkt.
Antingen tar Europas degenererade politiska ledare sig i kragen och sköter sitt arbete eller så öppnar de, tyvärr, dörren för handlingskraftigare personer som kommer att göra det. Tyvärr säger jag därför att historien lär oss att de senare nämnda personerna även riskerar att göra en hel del skada längs vägen.
Dagens Europa är som Weimarrepublikens Tyskland. Vad den ledde till borde alla känna till. Europas dilemma är i övrigt att dess ledande politiker är fega och inkompetenta medan USA:s ledande politiker inte är det. Det är en dålig kombination som vi måste rätta till, annars får vi se Europa slitas söder av terrordåd och krigshandlingar, följt av utbredd misär.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Katten kallar mössen till skolan
.
De europeiska politiska mössen ska till katten den 18 februari och få lära sig vad de tycker.
Ännu finns det någon lucka i Stasiverksamheten som kan täppas igen, något avseende i vilket fascisterna inte rotar tillräckligt i våra privata angelägenheter.
Kanske finns ännu något som mössen kan bidra med för att befrämja dagens motsvarighet till Romarrikets plundring och förslavande av oss andra?
Kanske finns det även något arabland som man glömt att bomba sönder och samman eller störta i inbördeskrig? Kanske bäst att bomba genast innan de radikaliseras?
Det borde ju gå att få ytterligare fart på flyktingströmmarna till Europa med europeiska politikers hjälp.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
De europeiska politiska mössen ska till katten den 18 februari och få lära sig vad de tycker.
Ännu finns det någon lucka i Stasiverksamheten som kan täppas igen, något avseende i vilket fascisterna inte rotar tillräckligt i våra privata angelägenheter.
Kanske finns ännu något som mössen kan bidra med för att befrämja dagens motsvarighet till Romarrikets plundring och förslavande av oss andra?
Kanske finns det även något arabland som man glömt att bomba sönder och samman eller störta i inbördeskrig? Kanske bäst att bomba genast innan de radikaliseras?
Det borde ju gå att få ytterligare fart på flyktingströmmarna till Europa med europeiska politikers hjälp.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Internationella terrordåd och svenska politiska hycklare
.
Aftonbladet lyfter fram att ett flertal officiella dignitärer, vilka var modiga nog att ta sig till Paris och gå en 200(!) meter lång sträcka på en gata i Paris, kommer från länder som med glatt humör fängslar och förföljer journalister. Då var ju inte vår egen nationalsocialdemokratiska ledare i så galen tunna trots allt. Och då fortsätter den franska politiska makten med sitt traditionella hycklande.
Det är inte så lätt för parisarna som måste leva sina liv i staden medan deras politiker bara vågar gå 200 m i i staden och då bara i närvaro av tusentals poliser.
Franska polisen uppges söka efter en av de avlidna terroristernas, Amedy Coulibaly, maka för inblandning i terrordåden. Hon heter Hayat Bouméddiènne, vilket är lite intressant.
Algeriet blev självständigt 1962, enligt Wikipedia. Året därpå, 1963, blev FLN det enda tillåtna politiska partiet. Ahmed Ben Bella valdes till president samma år. Han avsattes i en oblodig kupp 1965, av försvarsministern överste Houari Bouméddiènne, som senare formellt blev president 1976 i ett val i vilket inte fanns några motkandidater. Ungefär som när Anna Kinberg-Batra igår utsågs till moderat ledare. Även det utan motkandidater - och utan debatt.
Så det är inte långt mellan svenska och utländska fascistledare, franska terrorister, algeriska diktatorer och svenska skendemokratiska maktapparater - varken i tid, rum eller ideologi.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
 |
| Houari Boumédiènne i mitten |
Det är inte så lätt för parisarna som måste leva sina liv i staden medan deras politiker bara vågar gå 200 m i i staden och då bara i närvaro av tusentals poliser.
Franska polisen uppges söka efter en av de avlidna terroristernas, Amedy Coulibaly, maka för inblandning i terrordåden. Hon heter Hayat Bouméddiènne, vilket är lite intressant.
Algeriet blev självständigt 1962, enligt Wikipedia. Året därpå, 1963, blev FLN det enda tillåtna politiska partiet. Ahmed Ben Bella valdes till president samma år. Han avsattes i en oblodig kupp 1965, av försvarsministern överste Houari Bouméddiènne, som senare formellt blev president 1976 i ett val i vilket inte fanns några motkandidater. Ungefär som när Anna Kinberg-Batra igår utsågs till moderat ledare. Även det utan motkandidater - och utan debatt.
Så det är inte långt mellan svenska och utländska fascistledare, franska terrorister, algeriska diktatorer och svenska skendemokratiska maktapparater - varken i tid, rum eller ideologi.
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
söndag 11 januari 2015
Kinberg inte vald
.
Media rapporterar om att Anna Kinberg-Batra blivit vald till moderat partiledare.
Det stämmer nog inte riktigt. Hon har inte blivit vald. Hon har blivit utsedd - av eliten.
Det är något helt annat.
Södertälje söndagen den 11 januari 2015
Mikael Styrman
.
Media rapporterar om att Anna Kinberg-Batra blivit vald till moderat partiledare.
Det stämmer nog inte riktigt. Hon har inte blivit vald. Hon har blivit utsedd - av eliten.
Det är något helt annat.
Södertälje söndagen den 11 januari 2015
Mikael Styrman
.
Mössen, katten och bjällran i Paris
.
Det var ett tydligt budskap mössen skickade till katten idag, i Paris:
”Vi gillar inte det du håller på med. Vi accepterar inte att du förvandlar våra länder till en krigsskådeplats. Tygla dina psykopater.”
Så löd budskapet till den amerikanska katten från resten av världen. Men lika tydliga som mössen var med att de inte gillar kattens göranden, lika tydliga var man med att ingen av dem, likt sagans möss, duger till att hänga bjällran om kattens hals, eller göra något annat åt katten.
Jag hoppas att det räcker så. Men jag tror inte det. Jag tror att den amerikanska katten är så egoistisk, hänsynslös och van att få sin vilja igenom att den, eller dess psykopater, inte låter sig avskräckas.
Förmodligen måste politikerna i resten av världen hitta ett sätt att kollektivt fatta beslut om åtgärder som sätter USA på plats.
Förmodligen krävs åtgärder som
att höga amerikanska politiker och militärer arresteras när de reser utomlands för att sedan ställas inför internationell domstol för krigsbrott,
att amerikanska kongress- och senatsledamöter nekas inresetillstånd,
att amerikanska tillgångar i resten av världen fryses.
Dit har vi förmodligen en bit kvar. Men så småningom kommer våra politiker sannolikt ha att välja på att ta tjuren vid hornen eller katten i morrhåren genom att utmana USA. Antingen det eller så kommer deras länder att hemsökas av krig, terror och misär. Funktionell dumhet är bra ibland, men inte om följden blir krig, terror och misär. Förhoppningsvis väntar politikerna inte så länge att inte utvecklingen går att backa.
Södertälje söndagen den 11 januari 2015
Mikael Styrman
.
Det var ett tydligt budskap mössen skickade till katten idag, i Paris:
”Vi gillar inte det du håller på med. Vi accepterar inte att du förvandlar våra länder till en krigsskådeplats. Tygla dina psykopater.”
Så löd budskapet till den amerikanska katten från resten av världen. Men lika tydliga som mössen var med att de inte gillar kattens göranden, lika tydliga var man med att ingen av dem, likt sagans möss, duger till att hänga bjällran om kattens hals, eller göra något annat åt katten.
Jag hoppas att det räcker så. Men jag tror inte det. Jag tror att den amerikanska katten är så egoistisk, hänsynslös och van att få sin vilja igenom att den, eller dess psykopater, inte låter sig avskräckas.
Förmodligen måste politikerna i resten av världen hitta ett sätt att kollektivt fatta beslut om åtgärder som sätter USA på plats.
Förmodligen krävs åtgärder som
att höga amerikanska politiker och militärer arresteras när de reser utomlands för att sedan ställas inför internationell domstol för krigsbrott,
att amerikanska kongress- och senatsledamöter nekas inresetillstånd,
att amerikanska tillgångar i resten av världen fryses.
Dit har vi förmodligen en bit kvar. Men så småningom kommer våra politiker sannolikt ha att välja på att ta tjuren vid hornen eller katten i morrhåren genom att utmana USA. Antingen det eller så kommer deras länder att hemsökas av krig, terror och misär. Funktionell dumhet är bra ibland, men inte om följden blir krig, terror och misär. Förhoppningsvis väntar politikerna inte så länge att inte utvecklingen går att backa.
Södertälje söndagen den 11 januari 2015
Mikael Styrman
.
lördag 10 januari 2015
Upplösning vid, och i skenet av, Charles de Gaulle
.
Det var intressant att upplösningen av det franska dramat som inleddes med attentatet mot Charlie Hebdos redaktion för några dagar sedan skulle komma att ske i omedelbar närhet till Charles de Gaulle-flygplatsen.
Sverige är ett centralstyrt land. Frankrike är så mycket mer centralstyrt. Allt går via Paris. Centralstyrning gynnar ibland effektivitet. Men det främjar sällan demokratisk insyn i en organisation. Frankrike har en välrenommérad polis med avseende på effektivitet. Det är något som inte den svenska polisen kan ståta med i samma utsträckning. Den franska insatsen i samband med, och i efterspelet till, attentatet mot Charlie Hebdo lämnar inte mycket i övrigt att önska, sedan attentatet väl rullat igång. Det är alltid lätt att sitta i baksätet och kritisera föraren, men givet de svåra förutsättningarna och stor osäkerhet om vad som var å färde lyckades den franska polisen bra, tycker jag.
Traditionen skiljer sig något mellan Sverige och Frankrike. Den påbjuder, eller påbjöd åtminstone förr, att den svenska polisen skyddar befolkningen. I Frankrike däremot har det aldrig varit någon hemlighet att ordningsmaktens uppgift framför allt är att skydda politiken och byråkratin mot den egna befolkningen.
I Frankrike, precis som i Sverige, lever byråkratin sitt eget liv under stort hysch-pysch. Politiker betraktas, bakom deras rygg, av etablerade och inflytelserika byråkrater som dilletanter och rundningsmärken. Att som politiker driva igenom en sak, mot byråkratins vilja, kräver mycket av politikern. Det är inte alltid av ondo. Många politiker har fått känna av detta. Ingen politiker gör offentlighet av det. Inte heller Fredrik Reinfeldt. Alla föredrar att låtsas som om de kunnat hantera sitt fögderi och som om allt blivit som de ville.
För den som bättre känner franska förhållanden finns säkert en mängd exempel, som kanske är tydligare än det jag ska relatera till. Efter en lång algerisk frihetskamp och efter att den franska administrationen, polisen och militären utan framgång utsatt den algeriska befolkningen för utomordentligt osmakliga och skamliga metoder, bestämde sig den franska politiska ledningen för att ge upp kampen om Algeriet. Franska officerare bildade då en hemlig, underjordisk organisation, OAS, som med revolterande metoder sökte förhindra den politiska processen och den algeriska frigörelsen från Frankrike. Bland många andra olagligheter och omfattande övergrepp i Algeriet genomförde man även ett flertal mordförsök mot president Charles de Gaulle varav det mest kända ägde rum 1962 i en förort till Paris.
Nu vill man få oss att tro, att denna kompetenta polis, med sina avsevärda resurser, inte skulle varit förmögna att inse att dessa muslimska, tidigare för snarlik verksamhet straffade bröder, om vilka var känt att de vistats i Jemen, kunnat bygga upp en arsenal i sina bostäder värdig en inte oansenlig arméstyrka, utan att säkerhetspolisen anat något. Det handlar bland annat om raketgevär och en mängd automatvapen, granater osv.
Sedan 9/11 har säkerhetstjänsterna jorden runt översvämmats av miljarder i säkerhetsfrämjande syfte. Tyvärr har de många gånger använts till Stasiverksamhet, i syfte att övervaka den egna befolkningen istället för att skydda den. Istället för att spana mot potentiellt farlig verksamhet har man med amerikansk förebild ägnat sig åt massövervakning av strunt. Men att just de här juvelerna Kouachi & Co ändå, med sin för polisen kända bakgrund, skulle kunnat undgå att tilldra sig säkerhetspolisens uppmärksamhet förefaller mer än lovligt osannolikt.
Ryska källor uppgav tidigare i veckan att de för sin del var av uppfattningen att amerikanska intressen ligger bakom den franska säkerhetstjänstens underlåtenhet att förekomma bröderna Kouachis planer. Syftet skulle vara att skrämma in Frankrike i ledet och hålla blockaden mot Ryssland tät. Mot den bakgrunden är det naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att vi redan igår, i media, fick veta att ”Dick Cheney & Co’s” sändebud Eric Holder inom kort anländer till Frankrike. Som man får förmoda för att piska in Frankrike i blockadfållan visavi Ryssland samt religionskriget och förstås även hjälpa till med mörkläggningen av det möjliga högförräderiet. Skulle det vara så att delar av den franska säkerhetstjänsten tjänar andra herrar än landets demokrati och politiska ledning är det inte första gången i Frankrikes historia som något liknande sker.
Det synas nu om Hollande är den dilletant och det rundningsmärke som många vill göra gällande eller om han istället aspirerar på att vara en Charles de Gaulle. För det senare krävs nog, om man får tro Charlie Hebdo, att han kliver av mopeden, stänger gylfen, och tar itu med Frankrikes problem.
Det är naturligtvis inte acceptabelt om franska poliser, och andra, dödas i tjänsten för att säkerhetstjänsten lånar sig till högförräderi.
Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.
Det var intressant att upplösningen av det franska dramat som inleddes med attentatet mot Charlie Hebdos redaktion för några dagar sedan skulle komma att ske i omedelbar närhet till Charles de Gaulle-flygplatsen.
Sverige är ett centralstyrt land. Frankrike är så mycket mer centralstyrt. Allt går via Paris. Centralstyrning gynnar ibland effektivitet. Men det främjar sällan demokratisk insyn i en organisation. Frankrike har en välrenommérad polis med avseende på effektivitet. Det är något som inte den svenska polisen kan ståta med i samma utsträckning. Den franska insatsen i samband med, och i efterspelet till, attentatet mot Charlie Hebdo lämnar inte mycket i övrigt att önska, sedan attentatet väl rullat igång. Det är alltid lätt att sitta i baksätet och kritisera föraren, men givet de svåra förutsättningarna och stor osäkerhet om vad som var å färde lyckades den franska polisen bra, tycker jag.
Traditionen skiljer sig något mellan Sverige och Frankrike. Den påbjuder, eller påbjöd åtminstone förr, att den svenska polisen skyddar befolkningen. I Frankrike däremot har det aldrig varit någon hemlighet att ordningsmaktens uppgift framför allt är att skydda politiken och byråkratin mot den egna befolkningen.
I Frankrike, precis som i Sverige, lever byråkratin sitt eget liv under stort hysch-pysch. Politiker betraktas, bakom deras rygg, av etablerade och inflytelserika byråkrater som dilletanter och rundningsmärken. Att som politiker driva igenom en sak, mot byråkratins vilja, kräver mycket av politikern. Det är inte alltid av ondo. Många politiker har fått känna av detta. Ingen politiker gör offentlighet av det. Inte heller Fredrik Reinfeldt. Alla föredrar att låtsas som om de kunnat hantera sitt fögderi och som om allt blivit som de ville.
För den som bättre känner franska förhållanden finns säkert en mängd exempel, som kanske är tydligare än det jag ska relatera till. Efter en lång algerisk frihetskamp och efter att den franska administrationen, polisen och militären utan framgång utsatt den algeriska befolkningen för utomordentligt osmakliga och skamliga metoder, bestämde sig den franska politiska ledningen för att ge upp kampen om Algeriet. Franska officerare bildade då en hemlig, underjordisk organisation, OAS, som med revolterande metoder sökte förhindra den politiska processen och den algeriska frigörelsen från Frankrike. Bland många andra olagligheter och omfattande övergrepp i Algeriet genomförde man även ett flertal mordförsök mot president Charles de Gaulle varav det mest kända ägde rum 1962 i en förort till Paris.
Nu vill man få oss att tro, att denna kompetenta polis, med sina avsevärda resurser, inte skulle varit förmögna att inse att dessa muslimska, tidigare för snarlik verksamhet straffade bröder, om vilka var känt att de vistats i Jemen, kunnat bygga upp en arsenal i sina bostäder värdig en inte oansenlig arméstyrka, utan att säkerhetspolisen anat något. Det handlar bland annat om raketgevär och en mängd automatvapen, granater osv.
Sedan 9/11 har säkerhetstjänsterna jorden runt översvämmats av miljarder i säkerhetsfrämjande syfte. Tyvärr har de många gånger använts till Stasiverksamhet, i syfte att övervaka den egna befolkningen istället för att skydda den. Istället för att spana mot potentiellt farlig verksamhet har man med amerikansk förebild ägnat sig åt massövervakning av strunt. Men att just de här juvelerna Kouachi & Co ändå, med sin för polisen kända bakgrund, skulle kunnat undgå att tilldra sig säkerhetspolisens uppmärksamhet förefaller mer än lovligt osannolikt.
Ryska källor uppgav tidigare i veckan att de för sin del var av uppfattningen att amerikanska intressen ligger bakom den franska säkerhetstjänstens underlåtenhet att förekomma bröderna Kouachis planer. Syftet skulle vara att skrämma in Frankrike i ledet och hålla blockaden mot Ryssland tät. Mot den bakgrunden är det naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att vi redan igår, i media, fick veta att ”Dick Cheney & Co’s” sändebud Eric Holder inom kort anländer till Frankrike. Som man får förmoda för att piska in Frankrike i blockadfållan visavi Ryssland samt religionskriget och förstås även hjälpa till med mörkläggningen av det möjliga högförräderiet. Skulle det vara så att delar av den franska säkerhetstjänsten tjänar andra herrar än landets demokrati och politiska ledning är det inte första gången i Frankrikes historia som något liknande sker.
Det synas nu om Hollande är den dilletant och det rundningsmärke som många vill göra gällande eller om han istället aspirerar på att vara en Charles de Gaulle. För det senare krävs nog, om man får tro Charlie Hebdo, att han kliver av mopeden, stänger gylfen, och tar itu med Frankrikes problem.
Det är naturligtvis inte acceptabelt om franska poliser, och andra, dödas i tjänsten för att säkerhetstjänsten lånar sig till högförräderi.
Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.
Ett stycke Nord-Korea i Sverige
.
Jag tittade på moderaternas partistämma i TV. En uppvisning i väldresserad skendemokratisk enighet som mer ledde tankarna till en Nord-Koreansk partikongress än en stämma i ett demokratiskt parti i en parlamentarisk demokrati.
Ingen debatt. Inga alternativa förslag lades. Alla förslag var enhälliga och enhälligheten betonades. Stämman forcerades fram: ”fler förslag, nog med förslag” osv - slag i slag.
Avgående ledaren läste upp en lång litania över partiets framgångar. Ett vackert tal, ett sådant som vem som helst skulle kunna instämma i. Partiet är absolut godhetens och rättfärdighetens hemvist på jorden - om talets bild av partiet överensstämmer med verkliga förhållanden. Vackert var inte minst det avgående ledaren sa om fungerande rättsväsende. Synd bara att partiet gick och gömde sig varje gång viktiga rättsfrågor kom upp eller när rättsrötan och korruptionen återkommande trängde upp ur den skendemokratiska glasyren som legat som ett vitt täcke över landet de åtta år man innehade regeringsmakten.
Lyssnade man noga var det mer en lista över vad man hade velat göra än vad man verkligen har gjort. Och det man har ”gjort” var till stor del inte sådant som man har löst, eller fått att fungera, utan sådant till vilket man avdelat mer resurser. Det skulle naturligtvis ha kunnat lösa problemen om de varit orsakade av resursbrist. Tyvärr är ju många av de problem som fanns när alliansen tillträdde och som finns kvar eller har tillkommit efter maktfrånträdet inte orsakade av resursbrist. Ofta istället orsakade av resursöverskott, därav förorsakad korruption och förskingring samt, inte minst, av den allestädes närvarande kompetensbristen. Men det är klart, kan man inget annat än springa i partikorridorerna och intrigera är det inte så lätt att veta vad man ska göra åt problemen.
Efter valet av ny ledare vidtog stående ovationer från alla som vill komma i fråga för lönsamma uppdrag i partiet. Som i Kina, eller Nord-Korea.
De många kritiska rösterna trycktes undan till förmån för en uppvisning av allianspartiernas ledare, värdig en amerikansk talkshow. Ett försök att skapa ett moderna tiders maranatamöte ägnat att dupera de enfaldiga.
Det lämnade mycket lite utrymme för någon som är missnöjd med den laglöshet och inkompetens som partieliten uppvisade, i och med Decemberpartiets bildande, att stanna kvar i eller rösta på partiet.
Det fanns en tid då moderaterna hade demokratiska ambitioner och med förakt kommenterade toppstyrningen och demokratiunderskottet inom det nationalsocialdemokratiska partiet.
Nya tider, nya seder, som avgående ledaren Fredrik Reinfeldt var inne på i sitt tal.
Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.
Jag tittade på moderaternas partistämma i TV. En uppvisning i väldresserad skendemokratisk enighet som mer ledde tankarna till en Nord-Koreansk partikongress än en stämma i ett demokratiskt parti i en parlamentarisk demokrati.
Ingen debatt. Inga alternativa förslag lades. Alla förslag var enhälliga och enhälligheten betonades. Stämman forcerades fram: ”fler förslag, nog med förslag” osv - slag i slag.
Avgående ledaren läste upp en lång litania över partiets framgångar. Ett vackert tal, ett sådant som vem som helst skulle kunna instämma i. Partiet är absolut godhetens och rättfärdighetens hemvist på jorden - om talets bild av partiet överensstämmer med verkliga förhållanden. Vackert var inte minst det avgående ledaren sa om fungerande rättsväsende. Synd bara att partiet gick och gömde sig varje gång viktiga rättsfrågor kom upp eller när rättsrötan och korruptionen återkommande trängde upp ur den skendemokratiska glasyren som legat som ett vitt täcke över landet de åtta år man innehade regeringsmakten.
Lyssnade man noga var det mer en lista över vad man hade velat göra än vad man verkligen har gjort. Och det man har ”gjort” var till stor del inte sådant som man har löst, eller fått att fungera, utan sådant till vilket man avdelat mer resurser. Det skulle naturligtvis ha kunnat lösa problemen om de varit orsakade av resursbrist. Tyvärr är ju många av de problem som fanns när alliansen tillträdde och som finns kvar eller har tillkommit efter maktfrånträdet inte orsakade av resursbrist. Ofta istället orsakade av resursöverskott, därav förorsakad korruption och förskingring samt, inte minst, av den allestädes närvarande kompetensbristen. Men det är klart, kan man inget annat än springa i partikorridorerna och intrigera är det inte så lätt att veta vad man ska göra åt problemen.
Efter valet av ny ledare vidtog stående ovationer från alla som vill komma i fråga för lönsamma uppdrag i partiet. Som i Kina, eller Nord-Korea.
De många kritiska rösterna trycktes undan till förmån för en uppvisning av allianspartiernas ledare, värdig en amerikansk talkshow. Ett försök att skapa ett moderna tiders maranatamöte ägnat att dupera de enfaldiga.
Det lämnade mycket lite utrymme för någon som är missnöjd med den laglöshet och inkompetens som partieliten uppvisade, i och med Decemberpartiets bildande, att stanna kvar i eller rösta på partiet.
Det fanns en tid då moderaterna hade demokratiska ambitioner och med förakt kommenterade toppstyrningen och demokratiunderskottet inom det nationalsocialdemokratiska partiet.
Nya tider, nya seder, som avgående ledaren Fredrik Reinfeldt var inne på i sitt tal.
Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.
fredag 9 januari 2015
”Hotet mot yttrandefriheten”
.
Det ligger nog en del i medias mantra om yttrandefriheten, som nu trummas ut, i kölvattnet på den franska versionen av ”The Truman Show”. Den franska showen som nu utspelar sig i utkanten av Paris, med bland annat ca 90.000 poliser och militärer inblandade.
Inte så att ett terrordåd mot en satirtidning som systematiskt, på ett plumpt sätt kränkt människors religiösa övertygelse, skulle hota yttrandefriheten. Snarare så att med ”hotet” mot yttrandefrihetens hjälp har media lyckats spränga sina bojor - maffians censur i migrationsfrågan.
Vi har en migrationsfråga som medvetet missköts, av den enkla anledningen att maffian, oligarkerna, inom och utom den offentliga verksamheten, vill ha en fråga som upprör människor att rikta deras uppmärksamhet mot. Då kan plundringen av det offentliga Sverige fortgå obehindrat.
Det vet förstås många inom media. Men att veta är inte samma sak som att kunna göra något åt saken. Men yttrandefriheten är viktig. Med den som bräckjärn kanske massmedia kan bryta sig ur maffians och oligarkernas grepp och börja rapportera om plundringen som alliansregeringen antingen inte rådde på, eller ännu värre, deltog i.
Kanske leder den franska tragedin till att svenska media kan börja tala klarspråk om migrationsfrågorna. I så fall har ett viktigt steg tagits mot att sätta stopp för oligarkernas och nomenklaturans plundring av den offentliga sektorn. Det som pågår i Telia, Vattenfall, LKAB, Folksam, pensionsfonder mm. Det är det verkliga och omedelbara hotet mot den svenska välfärden.
Beträffande upplösningen av polisjakten i kölvattnet på Charlie Hebdo-attacken blir det ju intressant att se om det slutar som det brukar sluta när säkerhetstjänsten används i det politiska spelet i Frankrike. Som det gick även när säkerhetstjänsten deltog i senaste presidentvalet. I så fall slutar det med två döda gärningsmän som inte kan uttala sig om sin eventuella inblandning i attacken.
Oavsett hur det går med den saken kan man göra en reflektion redan nu. Det är inte mycket till utdelning samhället får på alla miljarder som öses över säkerhetstjänster. Varje gång tycks det sluta med att det visar sig att verksamheter som senare utvecklas till spektakulära händelser utvecklats inför öppen ridå och varit känd för berörda Stasi-organisationer. Kanske är det så, att Stasi-organisationerna är förhindrade att ingripa därför att det sker alldeles för lite terrordåd. Hotet är för obetydligt och Stasi behöver showen för att rättfärdiga sin existens gentemot skattebetalarna. Kanske ett namnbyte vore på sin plats istället för de olika och numera ganska falskt klingande namnen som knyter an till säkerhet: Mystérieux spectateur…
Södertälje fredagen den 9 januari 2015
Mikael Styrman
.
Det ligger nog en del i medias mantra om yttrandefriheten, som nu trummas ut, i kölvattnet på den franska versionen av ”The Truman Show”. Den franska showen som nu utspelar sig i utkanten av Paris, med bland annat ca 90.000 poliser och militärer inblandade.
Inte så att ett terrordåd mot en satirtidning som systematiskt, på ett plumpt sätt kränkt människors religiösa övertygelse, skulle hota yttrandefriheten. Snarare så att med ”hotet” mot yttrandefrihetens hjälp har media lyckats spränga sina bojor - maffians censur i migrationsfrågan.
Vi har en migrationsfråga som medvetet missköts, av den enkla anledningen att maffian, oligarkerna, inom och utom den offentliga verksamheten, vill ha en fråga som upprör människor att rikta deras uppmärksamhet mot. Då kan plundringen av det offentliga Sverige fortgå obehindrat.
Det vet förstås många inom media. Men att veta är inte samma sak som att kunna göra något åt saken. Men yttrandefriheten är viktig. Med den som bräckjärn kanske massmedia kan bryta sig ur maffians och oligarkernas grepp och börja rapportera om plundringen som alliansregeringen antingen inte rådde på, eller ännu värre, deltog i.
Kanske leder den franska tragedin till att svenska media kan börja tala klarspråk om migrationsfrågorna. I så fall har ett viktigt steg tagits mot att sätta stopp för oligarkernas och nomenklaturans plundring av den offentliga sektorn. Det som pågår i Telia, Vattenfall, LKAB, Folksam, pensionsfonder mm. Det är det verkliga och omedelbara hotet mot den svenska välfärden.
Beträffande upplösningen av polisjakten i kölvattnet på Charlie Hebdo-attacken blir det ju intressant att se om det slutar som det brukar sluta när säkerhetstjänsten används i det politiska spelet i Frankrike. Som det gick även när säkerhetstjänsten deltog i senaste presidentvalet. I så fall slutar det med två döda gärningsmän som inte kan uttala sig om sin eventuella inblandning i attacken.
Oavsett hur det går med den saken kan man göra en reflektion redan nu. Det är inte mycket till utdelning samhället får på alla miljarder som öses över säkerhetstjänster. Varje gång tycks det sluta med att det visar sig att verksamheter som senare utvecklas till spektakulära händelser utvecklats inför öppen ridå och varit känd för berörda Stasi-organisationer. Kanske är det så, att Stasi-organisationerna är förhindrade att ingripa därför att det sker alldeles för lite terrordåd. Hotet är för obetydligt och Stasi behöver showen för att rättfärdiga sin existens gentemot skattebetalarna. Kanske ett namnbyte vore på sin plats istället för de olika och numera ganska falskt klingande namnen som knyter an till säkerhet: Mystérieux spectateur…
Södertälje fredagen den 9 januari 2015
Mikael Styrman
.
En självförträfflighetens manifestation
.
Så får vi höra och läsa det igen. Attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är ”ett angrepp på demokratin. Ett angrepp mot det fria ordet”. Journalister och redaktörer på alla håll reser sig upp som en man och berättar om sin egen och varandras förträfflighet. Alla tar glatt och villigt åt sig äran. Även journalister och redaktörer som inte behöver ta åt sig. Sådana som är propagandister, krigshetsare och maffians budbärare och försvarare. Sådana som exempelvis våra egna charlataner Holmström, Påhlman och Jigenius. Men nu i dagarna ser de sig alla som godhetens ställföreträdare, som ljusets riddare på den vita springaren, utsända att osjälviskt, omutligt, ärofullt och karaktärsfast verka för mänsklighetens bästa genom att sprida sanningen till människorna och skoningslöst avslöja skurkarna.
- Svammel! Självupptaget och direkt lögnaktigt svammel, framfört av en i huvudsak korrupt yrkeskår!
Ännu vet vi inte vad det är för juveler som svarat för attentatet mot Charlie Hebdos redaktion och mördat 12 medarbetare på tidningen, samt skadat ungefär lika många. Vi har presenterats en officiell uppgift om vilka man säger sig misstänka för dådet. Kanske stämmer den. Kanske gör den det inte.
Den franska staten är ökänd för sin oförmåga att hålla borta grov kriminalitet ur de statliga rullorna. För sina många övergrepp och våldsbrott mot den egna och andra befolkningar. För sin notoriska hemfallenhet åt hemlighetsmakeri. Det går helt enkelt inte att lita på en statsmakt som utmärkt sig för ett oräkneligt antal justitiemord, för ofattbara grymheter i exempelvis Algeriet, för att ha skickat sina agenter till andra sidan jordklotet, för att där, i ett land som man inte befann sig i krig med, sänka Rainbow Warrior och mörda delar av besättningen. Ett fredligt fartyg som agerade mot kolossalt miljöförstörande kärnvapenprov som de franska psykopaterna ägnade sig åt i Tahiti, under Jacques Chiracs inkompetenta ledning av Frankrike. Man kan helt enkelt inte lita på en stat som beter sig så och är så moraliskt förfallen. Man är dum och lättlurad om man gör det. Framtiden får utvisa om vi någonsin får veta vem som gjort dådet.
Bakgrunden är att Frankrike genom sitt koloniala förflutna, med kolonier vars geografiska utbredning i hög grad sammanföll med islams utbredning, har en mycket stor arabisk och muslimsk samt muslimsk och icke-arabisk befolkning, under snabb och okontrollerad tillväxt. Det är inte helt lätt att hitta uppgifter om hur många miljoner muslimer det finns i Frankrike och förmodligen är det ingen som riktigt vet. Vad man vet är att den i huvudsak oönskade och okontrollerade invandringen skapar stor kriminalitet och stor social oro i Frankrike. Många politiker vill göra något åt saken, men ingen tycks veta vad eller hur. Den enda politiker som är tydlig med sin uppfattning i frågan är Front Nationals Marine Le Pen. Om hon lyckas hantera frågan vet ingen, eftersom hon inte varit i position att omsätta retorik i praktik. Opinionsundersökningar tyder på att hon snart kan vara i position att axla ansvaret att hantera frågan.
Kombinationen starkt ökande siffror för Front National, stor osäkerhet bland övriga politiker samt grovt kriminella traditioner i den franska förvaltningen, gör att man inte omedelbart kan lita på några officiella uppgifter från Frankrike. Situationen blir inte lättare att överskåda till följd av det amerikanska militärindustriella komplexets krig mot islam, i brist på annan motståndare, som kan rättfärdiga det militärindustriella komplexets existens och förbrukande av allmänna medel.
Mot bakgrund av de många provokativa kränkningar mot muslimer som Charlie Hebdo hängett sig åt behöver man inte vara särskilt förvånad över det inträffade. Många muslimer kommer från enkla förhållanden i en miljö som ur intellektuell synvinkel är obetydligt modernare än den europeiska medeltiden, har ringa utbildning och är kraftigt religiöst indoktrinerade. De är förhållandevis lätta att utnyttja för de många psykopater som alltid återfinns i religionens tassemarker.
Det är inte heller några det fria ordets osjälviska budbärare som har blivit drabbade av attentatet. Det är ganska hänsynslösa propagandister, som har satt i system att kränka troende människor, vilka hänger sig åt en religion som satirikerna inte delar. De har gjort sig själva till ondskans apostlar och har livnärt sig på att länge och systematiskt arbeta för att skapa konflikter och för att störa andras strävanden, att försöka skapa fredlig samexistens mellan muslimer och den övriga befolkningen i Frankrike.
Man kan dela den ena eller den andra gruppens värderingar. Så länge man lever i ett någotsånär fritt land kan man välja. Men det är onödigt att utmåla de nu mördade satirikerna som det fria ordets budbärare, för det var de inte. De var psykopater som exploaterade fransmännens rädsla eller aversion gentemot utlänningar i allmänhet, afrikaner och muslimer i synnerhet. Att påstå att de var det fria ordets utövare innebär att i onödan utsätta sig själv för andras ringaktning. De var istället hänsynslösa illustratörer och journalister som missbrukade det fria ordets möjligheter att profitera på andra genom att systematiskt kränka dem och deras tro. De var i själva verket det fria ordets dödgrävare.
Södertälje fredagen den 9 januari 2015
Mikael Styrman
.
Så får vi höra och läsa det igen. Attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är ”ett angrepp på demokratin. Ett angrepp mot det fria ordet”. Journalister och redaktörer på alla håll reser sig upp som en man och berättar om sin egen och varandras förträfflighet. Alla tar glatt och villigt åt sig äran. Även journalister och redaktörer som inte behöver ta åt sig. Sådana som är propagandister, krigshetsare och maffians budbärare och försvarare. Sådana som exempelvis våra egna charlataner Holmström, Påhlman och Jigenius. Men nu i dagarna ser de sig alla som godhetens ställföreträdare, som ljusets riddare på den vita springaren, utsända att osjälviskt, omutligt, ärofullt och karaktärsfast verka för mänsklighetens bästa genom att sprida sanningen till människorna och skoningslöst avslöja skurkarna.
- Svammel! Självupptaget och direkt lögnaktigt svammel, framfört av en i huvudsak korrupt yrkeskår!
Ännu vet vi inte vad det är för juveler som svarat för attentatet mot Charlie Hebdos redaktion och mördat 12 medarbetare på tidningen, samt skadat ungefär lika många. Vi har presenterats en officiell uppgift om vilka man säger sig misstänka för dådet. Kanske stämmer den. Kanske gör den det inte.
Den franska staten är ökänd för sin oförmåga att hålla borta grov kriminalitet ur de statliga rullorna. För sina många övergrepp och våldsbrott mot den egna och andra befolkningar. För sin notoriska hemfallenhet åt hemlighetsmakeri. Det går helt enkelt inte att lita på en statsmakt som utmärkt sig för ett oräkneligt antal justitiemord, för ofattbara grymheter i exempelvis Algeriet, för att ha skickat sina agenter till andra sidan jordklotet, för att där, i ett land som man inte befann sig i krig med, sänka Rainbow Warrior och mörda delar av besättningen. Ett fredligt fartyg som agerade mot kolossalt miljöförstörande kärnvapenprov som de franska psykopaterna ägnade sig åt i Tahiti, under Jacques Chiracs inkompetenta ledning av Frankrike. Man kan helt enkelt inte lita på en stat som beter sig så och är så moraliskt förfallen. Man är dum och lättlurad om man gör det. Framtiden får utvisa om vi någonsin får veta vem som gjort dådet.
Bakgrunden är att Frankrike genom sitt koloniala förflutna, med kolonier vars geografiska utbredning i hög grad sammanföll med islams utbredning, har en mycket stor arabisk och muslimsk samt muslimsk och icke-arabisk befolkning, under snabb och okontrollerad tillväxt. Det är inte helt lätt att hitta uppgifter om hur många miljoner muslimer det finns i Frankrike och förmodligen är det ingen som riktigt vet. Vad man vet är att den i huvudsak oönskade och okontrollerade invandringen skapar stor kriminalitet och stor social oro i Frankrike. Många politiker vill göra något åt saken, men ingen tycks veta vad eller hur. Den enda politiker som är tydlig med sin uppfattning i frågan är Front Nationals Marine Le Pen. Om hon lyckas hantera frågan vet ingen, eftersom hon inte varit i position att omsätta retorik i praktik. Opinionsundersökningar tyder på att hon snart kan vara i position att axla ansvaret att hantera frågan.
Kombinationen starkt ökande siffror för Front National, stor osäkerhet bland övriga politiker samt grovt kriminella traditioner i den franska förvaltningen, gör att man inte omedelbart kan lita på några officiella uppgifter från Frankrike. Situationen blir inte lättare att överskåda till följd av det amerikanska militärindustriella komplexets krig mot islam, i brist på annan motståndare, som kan rättfärdiga det militärindustriella komplexets existens och förbrukande av allmänna medel.
Mot bakgrund av de många provokativa kränkningar mot muslimer som Charlie Hebdo hängett sig åt behöver man inte vara särskilt förvånad över det inträffade. Många muslimer kommer från enkla förhållanden i en miljö som ur intellektuell synvinkel är obetydligt modernare än den europeiska medeltiden, har ringa utbildning och är kraftigt religiöst indoktrinerade. De är förhållandevis lätta att utnyttja för de många psykopater som alltid återfinns i religionens tassemarker.
Det är inte heller några det fria ordets osjälviska budbärare som har blivit drabbade av attentatet. Det är ganska hänsynslösa propagandister, som har satt i system att kränka troende människor, vilka hänger sig åt en religion som satirikerna inte delar. De har gjort sig själva till ondskans apostlar och har livnärt sig på att länge och systematiskt arbeta för att skapa konflikter och för att störa andras strävanden, att försöka skapa fredlig samexistens mellan muslimer och den övriga befolkningen i Frankrike.
Man kan dela den ena eller den andra gruppens värderingar. Så länge man lever i ett någotsånär fritt land kan man välja. Men det är onödigt att utmåla de nu mördade satirikerna som det fria ordets budbärare, för det var de inte. De var psykopater som exploaterade fransmännens rädsla eller aversion gentemot utlänningar i allmänhet, afrikaner och muslimer i synnerhet. Att påstå att de var det fria ordets utövare innebär att i onödan utsätta sig själv för andras ringaktning. De var istället hänsynslösa illustratörer och journalister som missbrukade det fria ordets möjligheter att profitera på andra genom att systematiskt kränka dem och deras tro. De var i själva verket det fria ordets dödgrävare.
Södertälje fredagen den 9 januari 2015
Mikael Styrman
.
torsdag 8 januari 2015
Låt moderaterna driva Gröna Lund
.
Moderaterna ska utse ny partiordförande i helgen. Om man bara betraktar det spektakel som partiordföranden in spe har åstadkommit - redan under denna korta resa, innan hon blivit vald - ska detta bli spännande att följa. Den demokratiska, taktiska och strategiska katastrof hon åstadkommit går minsann inte av för hackor. Tänk att ställa alla demokratiska begrepp på huvudet och befria en minoritetsregering från det självklara demokratiska kravet att måsta söka parlamentariskt stöd för sin politik… Att åstadkomma en legaliserad minoritetens diktatur. Det må vara en utnött klyscha men sällan är väl begreppet ”man tar sig för pannan” mer på sin plats?
I eftersnacket sedan man bildat ”Decemberpartiet”, och därmed gjort utfrysta Sverige-Demokraterna till Sveriges enda oppositionsparti, sa Anna Kinberg-Batra att man minsann hade uppnått något. Man hade fått nationalsocialdemokraterna att godta att det kan finnas borgerliga regeringar. Kan katastrofen bli värre? Vad kan det rimligen - efter åtta års borgerligt maktinnehav - spela för roll vad nationalsocialdemokraterna tycker i den frågan? Det är väl inte de som utser regeringen? Det är väl ändå ännu väljarna som gör det…eller? Och varför skulle det plötsligt gå att lita på nationalsocialdemokraterna i den frågan nu, när det inte har gått tidigare? Nä, det var en tunn och krystad förklaring till stöd för ett i det närmaste totalt fiasko.
Och om nationalsocialdemokratins åsikt i frågan är så viktig - vad är det alliansregeringen egentligen har sysslat med de senaste åtta åren som gör att man nu plötsligt är beroende av deras välsignelse?
Mycket talar för att vi går emot en tid för moderaterna som kan få nationalsocialdemokraternas resa med partiledare som Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven att verka stabil som en klippa.
Det är naturligtvis lätt att inse att Kristdemokraternas och Folkpartiets opinionsstöd bedömdes så bräckligt att man inte vågade gå till extraval och att blotta hotet om ett sådant riskerade att leda till att alliansen spruckit. Men beaktande det fiasko man de facto åstadkom är det väl frågan om det inte hade varit bättre att låta alliansen spricka?
Opinionsundersökningar som inte ger önskvärda svar når aldrig oss väljare. Men det finns anledning att fråga sig om vare sig centern eller moderaterna låg särskilt mycket bättre till i opinionen. Decemberpartiets taskspeleri för att obstruera demokratin och med på gränsen till rent kriminella metoder försöka manipulera bort Sverige-Demokraterna faller nog bara i god jord i den maffiakontrollerade pressen.
Vi tycks vara på väg mot en tid då moderaterna är mest lämpade för att driva Gröna Lund. Och komiker finns ju redan i släkten, fast å andra sidan, riksdagen kallas ju redan för ”Lustiga Huset” så det kanske är ”rätt man på rätt plats” med moderaterna i riksdagen.
Nu är ju inte Anna Kinberg-Batra vald än. Men en moderat partistämma är vanligen en väldresserad församling. Sällan så stökig som en fårskock. Mer likt ett val i Nord-Korea.
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Moderaterna ska utse ny partiordförande i helgen. Om man bara betraktar det spektakel som partiordföranden in spe har åstadkommit - redan under denna korta resa, innan hon blivit vald - ska detta bli spännande att följa. Den demokratiska, taktiska och strategiska katastrof hon åstadkommit går minsann inte av för hackor. Tänk att ställa alla demokratiska begrepp på huvudet och befria en minoritetsregering från det självklara demokratiska kravet att måsta söka parlamentariskt stöd för sin politik… Att åstadkomma en legaliserad minoritetens diktatur. Det må vara en utnött klyscha men sällan är väl begreppet ”man tar sig för pannan” mer på sin plats?
I eftersnacket sedan man bildat ”Decemberpartiet”, och därmed gjort utfrysta Sverige-Demokraterna till Sveriges enda oppositionsparti, sa Anna Kinberg-Batra att man minsann hade uppnått något. Man hade fått nationalsocialdemokraterna att godta att det kan finnas borgerliga regeringar. Kan katastrofen bli värre? Vad kan det rimligen - efter åtta års borgerligt maktinnehav - spela för roll vad nationalsocialdemokraterna tycker i den frågan? Det är väl inte de som utser regeringen? Det är väl ändå ännu väljarna som gör det…eller? Och varför skulle det plötsligt gå att lita på nationalsocialdemokraterna i den frågan nu, när det inte har gått tidigare? Nä, det var en tunn och krystad förklaring till stöd för ett i det närmaste totalt fiasko.
Och om nationalsocialdemokratins åsikt i frågan är så viktig - vad är det alliansregeringen egentligen har sysslat med de senaste åtta åren som gör att man nu plötsligt är beroende av deras välsignelse?
Mycket talar för att vi går emot en tid för moderaterna som kan få nationalsocialdemokraternas resa med partiledare som Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven att verka stabil som en klippa.
Det är naturligtvis lätt att inse att Kristdemokraternas och Folkpartiets opinionsstöd bedömdes så bräckligt att man inte vågade gå till extraval och att blotta hotet om ett sådant riskerade att leda till att alliansen spruckit. Men beaktande det fiasko man de facto åstadkom är det väl frågan om det inte hade varit bättre att låta alliansen spricka?
Opinionsundersökningar som inte ger önskvärda svar når aldrig oss väljare. Men det finns anledning att fråga sig om vare sig centern eller moderaterna låg särskilt mycket bättre till i opinionen. Decemberpartiets taskspeleri för att obstruera demokratin och med på gränsen till rent kriminella metoder försöka manipulera bort Sverige-Demokraterna faller nog bara i god jord i den maffiakontrollerade pressen.
Vi tycks vara på väg mot en tid då moderaterna är mest lämpade för att driva Gröna Lund. Och komiker finns ju redan i släkten, fast å andra sidan, riksdagen kallas ju redan för ”Lustiga Huset” så det kanske är ”rätt man på rätt plats” med moderaterna i riksdagen.
Nu är ju inte Anna Kinberg-Batra vald än. Men en moderat partistämma är vanligen en väldresserad församling. Sällan så stökig som en fårskock. Mer likt ett val i Nord-Korea.
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Hyckleri om religiös extremism
.
Elisabeth Frerot sa nyss i TV4:s 22-Nyheter att detta (Charlie Hebdo-attentatet) är Frankrikes 9/11, och att det var deras egna som gjorde det!
Ja, det är naturligtvis omskakande. Men så var det ju med 9/11 också. Även det utfördes av de egna.
Mycket sägs just nu om religiös extremism, om att det är ett dåd genomfört av religiösa extremister. Och om det är utfört av dem som nu utpekas som misstänkta är det säkert så. Men vad gäller då för dem som i grovt hånande och kränkande sammanhang karikerar profeten Mohammed? Centralfiguren i en religion enligt vilken man inte ska avbilda profeten… Är inte de som beter sig så också religiösa extremister?
Eller är det som all annan krigshetsande propaganda så att motparten är extremister medan ”vi” är rättrådiga sanningssägare?
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Elisabeth Frerot sa nyss i TV4:s 22-Nyheter att detta (Charlie Hebdo-attentatet) är Frankrikes 9/11, och att det var deras egna som gjorde det!
Ja, det är naturligtvis omskakande. Men så var det ju med 9/11 också. Även det utfördes av de egna.
Mycket sägs just nu om religiös extremism, om att det är ett dåd genomfört av religiösa extremister. Och om det är utfört av dem som nu utpekas som misstänkta är det säkert så. Men vad gäller då för dem som i grovt hånande och kränkande sammanhang karikerar profeten Mohammed? Centralfiguren i en religion enligt vilken man inte ska avbilda profeten… Är inte de som beter sig så också religiösa extremister?
Eller är det som all annan krigshetsande propaganda så att motparten är extremister medan ”vi” är rättrådiga sanningssägare?
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Europas stora nationer skördar sin koloniala draksådd
.
Julstöket är över. De inhemska politiska pajaserierna förväntas komma igång igen. Balkantiggarna är tillbaka på jobbet efter en välförtjänt julledighet. Åter kan vi höra det välbekanta ”hej-hej, tack så mycket, hej-hej” vart vi går. Och invandrings- och flyktingproblemen är tillbaka.
Englands drottning Elisabeth och dess premiärminister David Cameron uttrycker sina kondoleanser och sitt stöd för Frankrike och president Hollande, med anledning av massmorden på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion. En bekymrad Angela Merkel syns publicerad på samma bild som Cameron. Inte konstigt. De delar alla ungefär samma koloniala arv. Delvis gör även Holland, Spanien och Portugal det.
De omfattande erövrings- och plundringstågen under nittonhundratalets andra hälft har skapat täta band mellan de europeiska stormakterna och dess forna kolonier. Olika faktorer som befolknings-, politisk-, ekonomisk- och klimatutveckling driver migranter från de forna kolonierna till de europeiska stormakterna, eller forna stormakterna.
Beträffande Europas stora nationer är sambandet uppenbart. För Sverige är det i vart fall besläktat med de europeiska stormakternas. Även Sverige närde en gång koloniala ambitioner. Det blev inte så mycket mer än fem kortlivade etableringar under 1600- och 1700-talen i Nordamerika, Karibien, Afrika och Indien. Men det svenska storhetsvansinnet, eller måhända det är rättare att säga mindervärdeskomplexet, har överlevt till våra dagar. Med en sentida travestering beter sig Sverige alltjämt som ”a small dog with a big dog attitude”. Även Sverige kräver sin rätt till samma problem som de stora forna kolonialmakterna. Oaktat att vi inte haft kolonialmakternas möjligheter att kuva och suga ut kolonierna kan vi i alla fall importera folk i en omfattning som gör oss till förväxling lik en före detta kolonialmakt. Så kan våra psykopater ha något gemensamt att prata med de stora grabbarna om, när de träffas.
Somliga invandrare söker enbart bättre levnadsförhållanden. Andra flyr religiöst eller politiskt förtryck. Politiska och humana värderingar, utvecklade i Europa under tider av blygsamma eller obefintliga invandringsströmmar, kolliderar nu med en verklighet som ser helt annorlunda ut.
En, enligt egen uppfattning, intellektuellt och humanitärt högstående europeisk elit, ställs mot en många gånger på närmast medeltida nivå stående religiöst indoktrinerad invandrarskara. De som flytt av religiösa skäl finner snart att den i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, omhuldade multikulturen innebär att det religiösa förtrycket man flytt ifrån flyttar med. Som brukligt är i religiösa sammanhang är invandrarna i bakgrunden kontrollerade av makthungriga psykopater, väl införstådda med vilket kraftfullt instrument för kontroll av sina medmänniskor som en religion som pekar med hela handen kan vara.
Sammantaget skapar detta en häxbrygd och temperaturen i grytan ökar hela tiden. Det blir inte lättare av att det amerikanska militärindustriella komplexet utsett islam till sin fiende i brist på bättre. Europas ledare är för svaga för att kunna värja sina respektive länder mot amerikanska intriger syftande till att skapa en storkonflikt, gärna ett tredje världskrig. Mycket möjligt med Europa som krigsskådeplats.
Att inte värna den egna kulturen utan istället hylla multikulti är skenbart en människovänlig och humanistisk åtgärd. Men om man tittar på människans historia kan det lika gärna vara motsatsen. Istället för att värna invandrares rätt att bli assimilerade i det svenska samhället prioriteras att göra dem segregerade. Nödtorftigt kamouflerat till utslag av godhet värnas invandrare inte från religiöst förtryck från det system man lämnat utan de prisges på sikt till måltavla för mobben, efter hand som sociala motsättningar växer fram till följd av en invandringspolitik som inte klarar sina uppgifter. Därmed inte sagt att uppgifterna är rimliga eller ens möjliga att klara av. Men konsekvensen blir att människor som söker integration efter bästa förmåga istället stängs ute i avvaktan på att växande motsättningar gör det möjligt att kasta ut dem helt och hållet. Det är inbilskt mot bakgrund av människans historia, att intala sig att etnisk rensning i Europa i modern tid bara skulle kunna förekomma i det forna Jugoslavien.
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Julstöket är över. De inhemska politiska pajaserierna förväntas komma igång igen. Balkantiggarna är tillbaka på jobbet efter en välförtjänt julledighet. Åter kan vi höra det välbekanta ”hej-hej, tack så mycket, hej-hej” vart vi går. Och invandrings- och flyktingproblemen är tillbaka.
Englands drottning Elisabeth och dess premiärminister David Cameron uttrycker sina kondoleanser och sitt stöd för Frankrike och president Hollande, med anledning av massmorden på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion. En bekymrad Angela Merkel syns publicerad på samma bild som Cameron. Inte konstigt. De delar alla ungefär samma koloniala arv. Delvis gör även Holland, Spanien och Portugal det.
De omfattande erövrings- och plundringstågen under nittonhundratalets andra hälft har skapat täta band mellan de europeiska stormakterna och dess forna kolonier. Olika faktorer som befolknings-, politisk-, ekonomisk- och klimatutveckling driver migranter från de forna kolonierna till de europeiska stormakterna, eller forna stormakterna.
Beträffande Europas stora nationer är sambandet uppenbart. För Sverige är det i vart fall besläktat med de europeiska stormakternas. Även Sverige närde en gång koloniala ambitioner. Det blev inte så mycket mer än fem kortlivade etableringar under 1600- och 1700-talen i Nordamerika, Karibien, Afrika och Indien. Men det svenska storhetsvansinnet, eller måhända det är rättare att säga mindervärdeskomplexet, har överlevt till våra dagar. Med en sentida travestering beter sig Sverige alltjämt som ”a small dog with a big dog attitude”. Även Sverige kräver sin rätt till samma problem som de stora forna kolonialmakterna. Oaktat att vi inte haft kolonialmakternas möjligheter att kuva och suga ut kolonierna kan vi i alla fall importera folk i en omfattning som gör oss till förväxling lik en före detta kolonialmakt. Så kan våra psykopater ha något gemensamt att prata med de stora grabbarna om, när de träffas.
Somliga invandrare söker enbart bättre levnadsförhållanden. Andra flyr religiöst eller politiskt förtryck. Politiska och humana värderingar, utvecklade i Europa under tider av blygsamma eller obefintliga invandringsströmmar, kolliderar nu med en verklighet som ser helt annorlunda ut.
En, enligt egen uppfattning, intellektuellt och humanitärt högstående europeisk elit, ställs mot en många gånger på närmast medeltida nivå stående religiöst indoktrinerad invandrarskara. De som flytt av religiösa skäl finner snart att den i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, omhuldade multikulturen innebär att det religiösa förtrycket man flytt ifrån flyttar med. Som brukligt är i religiösa sammanhang är invandrarna i bakgrunden kontrollerade av makthungriga psykopater, väl införstådda med vilket kraftfullt instrument för kontroll av sina medmänniskor som en religion som pekar med hela handen kan vara.
Sammantaget skapar detta en häxbrygd och temperaturen i grytan ökar hela tiden. Det blir inte lättare av att det amerikanska militärindustriella komplexet utsett islam till sin fiende i brist på bättre. Europas ledare är för svaga för att kunna värja sina respektive länder mot amerikanska intriger syftande till att skapa en storkonflikt, gärna ett tredje världskrig. Mycket möjligt med Europa som krigsskådeplats.
Att inte värna den egna kulturen utan istället hylla multikulti är skenbart en människovänlig och humanistisk åtgärd. Men om man tittar på människans historia kan det lika gärna vara motsatsen. Istället för att värna invandrares rätt att bli assimilerade i det svenska samhället prioriteras att göra dem segregerade. Nödtorftigt kamouflerat till utslag av godhet värnas invandrare inte från religiöst förtryck från det system man lämnat utan de prisges på sikt till måltavla för mobben, efter hand som sociala motsättningar växer fram till följd av en invandringspolitik som inte klarar sina uppgifter. Därmed inte sagt att uppgifterna är rimliga eller ens möjliga att klara av. Men konsekvensen blir att människor som söker integration efter bästa förmåga istället stängs ute i avvaktan på att växande motsättningar gör det möjligt att kasta ut dem helt och hållet. Det är inbilskt mot bakgrund av människans historia, att intala sig att etnisk rensning i Europa i modern tid bara skulle kunna förekomma i det forna Jugoslavien.
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)