Här är bilderna!

.

Angående de av Haparandapolitikerna Sven-Erich Bucht med kumpaner uppförda nya vägbelysningarna.

Vid en liten lätt okulärbesiktning framkom, för att citera en branschkollega, ”en del tvetydigheter angående entreprenörens och beställarens tekniska kompetens angående gatljus”.

Senare har det visat sig att dessa tvetydigheter även omfattar Elsäkerhetsverket som efter politiskt uppdrag, på stående fot, godkände och berömde anläggningen, utan att ha brytt sig om att ens ta reda på vilka invändningar som fanns mot den.

Så här ser det ut när en politiker som vill bli inkryssad i Riksdagen har använt skattebetalarnas pengar på det bästa sätt han kan:

Samtidigt som kommuninvånarna periodvis haft mörklagda gator, periodvis fått gatljus av Ekfors utan att kommunen betalat för det, har Sven-Erich Bucht med kumpaner förbrukat pengarna som borde använts till att betala för driften av det befintliga vägbelysningsnätet. Det handlar om åtskilliga miljoner kronor.

Vad har pengarna då använts till?

Jo, de har använts till att vintertid, i frusen, stenbunden vägmark, med grävmaskin försöka plöja ned jordkabel.

Grävmaskiner, plogar och frusen stenbunden mark är hårda och okänsliga.
Kablar är ömtåliga.

Behöver jag säga mer?

Kabelns nuvarande status är i skrivande stund minst sagt tveksam. Mycket talar för att den av hänyn till distributionssäkerheten inte bör kopplas in alls utan istället destrueras.

Så här såg det ut när alfahannen Sven-Erich Bucht nöjt slog sig för bröstet och gottade sig åt vad han åstadkommit.

Kabeln låg bitvis på marken, kilometervis nedtvingad i marken mellan 0 och 10 cm, huvudsakligen endast bitvis täckt och då bara av gräsöverväxt.

Vägbelysningsfundamenten hade relativt varierande nedgrävningsdjup och lutning. Stolparna var ej centrerade i fundamenten.

Om man tittar lite närmare på den gummiholk som ska centrera och fixera stolpen visar den sig vara en attrapp.

Stolparna är provisoriskt fixerade med träkilar. I dessa träkilar kommer med nödvändighet fuktigheten att variera. När de torkar lossnar stolpen, rör sig, vrider sig och skadar kabeln. Då uppstår bland annat jordfel med svåröverskådliga konsekvenser samt potentiell spänningssättning av stolpar med överhängande risk för olycksfall, dödsfall, bränder m.m.

Vad gör då dessa krutuppfinnare med denna elanläggning? Den kabel som bör destrueras gräver man istället ned. Hur mycket då? - 20 cm indikerar våra kontroller - vilket naturligtvis är helt otillräckligt. Sedan lyckas man - på sätt som tarvar en förklaring - utverka ett regeringstillstånd att ansluta en vägbelysningsanläggning till kommunens elabonnemang i Karungi skola. Då först blir det ju riktigt roligt och det ska jag inom kort beskriva i en egen blogg med namnet ”Kapten Bucht”.

Behöver jag tillägga att detta inte är alla fel?

Och så kallar sosseriet mig och Anders Mansten för pajasar. Vi åker ju bara runt i en likbil i ambulansskepnad försedd med blåljus och informerar om att det här gänget håller på och förvandlar våra sjukhus till dödsfällor. Jag har, som läsaren säkert förstår, en mycket bestämd uppfattning om vilka det är som egentligen är pajasar.

Övertorneå den 13 september 2010

Mikael Styrman

.