”Jag ärvde mina aktier...

.

...och de hade inget värde för mig. Jag deltog i inte i företaget på något sätt.” Ungefär så sa Sven-Erich Bucht till Nordnytt.


Hur var det egentligen?

Som Sven-Erichs kumpan, Peter Malmström sa i fredagens NSD, skulle de dra in 25-30 miljoner kronor på sina aktier - trodde de.


Ärvde Sven-Erich sina aktier?

Nej, det gjorde han inte. Han förvärvade dem av sin far Ragnar Bucht långt före dennes död.
De registrerades i Sven-Erichs namn den 21 januari 1983, ca 20 år före faderns död.

Sedan förvärvade han Kurt Kankanrantas (numera Hullkoff) teckningsrätter för en inte offentliggjord köpeskilling. Med hjälp av dessa tecknade han sig för 30 aktier ytterligare vid en nyemission 1997. Han tilldelades 25 aktier.


Deltog han inte i företaget på något sätt?

Till exempel under åren 2000-2002 deltog han i bolagsstämmor

30 dec 2000
16 feb 2001
7 juni 2001
4 juli 2001
19 dec 2001
11 sept 2002
9 okt 2002

Inte mindre än sju tillfällen bara under åren 2000-2002.


Var han aktiv på bolagsstämmorna?

Han framställde regelmässigt yrkanden, gav in skrivelser, begärde voteringar och reserverade sig mot beslut.

Till stämman den 30 dec 2000 hade han samlat ihop inte mindre än 16 fullmakter från andra aktieägare och begärde att särskild granskningsman skulle tillsättas.

På stämman den 7 juni 2001 uppträder han i lag med Birgit Niva (M). Han framställer ett stort antal yrkanden, begär votering sex gånger och reserverar sig fyra gånger.

Den 4 juli 2001 fem voteringar.

Den 19 december 2001 begärde votering tretton gånger och reserverade sig femton gånger.

Den 11 september 2002, begärde endast två voteringar men då begärde kumpanerna sex ytterligare.

Den 9 oktober 2002 en votering och två reservationer. Röstar mot ansvarsfrihet för styrelseledamot trots att särskild granskning genomförts utan att rekommendera sådan åtgärd eller annan anledning till kritik fanns.

Man kan ju förstå om votering begärs om det är oklart vilket utfallet blivit vid röstning men när alla röstningar utfaller likadant, som exempelvis med 4.138 mot 818 röster vid stämman den 7 juni 2001 - då är man ju bara på stämman för att bråka.

På en stämma hade Bucht med sig Örjan Pekka, Haparandabladet som ombud. Vilket säger en del om vilken roll Haparandabladet och presstödet spelat.

På en annan stämma har Bucht och Lamnerius med sig kopior av registerindexbladen till bolagets fordonspärmar
- inte utlämnade av bolaget. Hur har man kommit över dem?

Ett par timmar efter stämman den 30 december 2000 ringde han upp mig och förklarade att det inte behöver bli någon särskild granskning om jag köper deras aktier. Är inte det utpressning?

Men varför säger han att han inte har tagit aktiv del i företagets angelägenheter?


Varför ljuger han åt Nordnytt om sitt engagemang?

Om detta kan jag bara spekulera. Kanske beror det på, att han angett osjälviska motiv till de människor vars fullmakter han samlat in, medan den osminkade verkligheten inte var särskilt osjälvisk.

Det kan också ha att göra med att han inte vill visa att hela vägbelysningstvisten, med vägar och kommuninvånare i mörker, mellan Haparanda kommun och Ekfors, är en vendetta föranledd av hans misslyckade utpressningsförsök.

Senare kallas skatteverket in, genom partiet, och tar över bråkandet, med uppenbart politiskt uppdrag. Men det är en annan historia med bland annat politiska fängelsestraff som det finns anledning att återkomma till.


Finns det inte sossar som kan hålla sig till sanningen?

Stärkt av framgångarna med den i åratal mörklagda belysningen, på grund av en personlig vendetta, föranledd av en misslyckad företagsstöld, vill nu Sven-Erich Bucht bli inkryssad i riksdagen.

Finns det inga hederliga sossar som kan skickas till riksdagen?

Övertorneå den 19 september 2010
Mikael Styrman
.