.
Nu har rättegången inletts mot Anders Behring Breivik, massmördaren från Oslo och Utöya. Inte oväntat handlar debatten mycket om huruvida han var frisk eller sjuk när han mördade alla dessa ungdomar på Utöya.
Och den andra frågan är ett evigt dilemma för åtminstone våra europeiska nationer, kanske alla andra också. Vi, eller åtminstone staten, definierar friskhet och tillräknelighet så, att den enskilda medborgaren är frisk om han inte mördar andra på eget initiativ, men samtidigt mördar oskyldiga människor och sådana som han inte är arg på, ifall ordern om att mörda kommer från den politiska makthierarkin. Medborgaren kan däremot vara frisk eller sjuk och otillräknelig om han mördar på eget initiativ eller på order från någon annan maktstruktur än den politiska makten.
Det finns med andra ord inte så mycket utrymme för att både mörda på den politiska maktens initiativ och samtidigt vara sjuk. En minst sagt hycklande, för att inte rent ut säga, av psykopater bestämd hälsodefinition. Man kan nog med fog säga att etablissemangets friskhetsdefinition är mer en lydnadsdefinition än en hälsodefinition. Den som har överlämnat sitt eget tänkande till någon annan ligger därför bra till för att bli friskförklarad. Frisk men dum, skulle man kunna säga.
För att diskutera Breivik specifikt uppträdde han å ena sidan, såvitt kan förstås av vad som förmedlats av media i efterhand, väldigt strukturerat och effektivt under förberedelserna inför och under genomförandet av attentaten. Å andra sidan riktade han sina attentat mot oförstörda ungdomar i politisk skolning. Det må vara att en del av dessa kanske hade utvecklats till maktutövande psykopater med tiden. Men de flesta hade säkert utvecklats till vanligt hyggligt folk. Och vid tidpunkten för attentaten var nog alla oskrivna blad, oskyldiga ungdomar, må vara på läger för politisk skolning.
I Sverige finns det ju mycket tydligt utvecklade psykopater, vilka missbrukar den direkta makten, eller indirekt inflytande över makten, till allehanda brottsliga gärningar för att vinna egen nytta och åsamkande andra stor, ibland irreparabel skada. Det förefaller ytterst osannolikt att Norge skulle vara helt befriat från sådana psykopater. Inte minst som det i Sverige finns mycket att göra för en händig karl.
Man kan väl inte betrakta Breivik som sjuk för att han inte kände till, eller brydde sig om, svenska förhållanden? Men kan han ha varit frisk när han riktade sitt hat mot ungdomar på Utöya, istället för mot någon som bättre förtjänade att bli måltavla för hans hat?
Den bild som media målat upp av honom tyder inte på att han är ointelligent. Snarare tvärtom. Men kan då en människa vara frisk, som är intelligent, men ändå riktar sitt hat mot ungdomar på Utöya? Borde inte en frisk intelligent person kunna adressera sitt hat bättre, mot någon som verkligen gör rätt för att vara dess måltavla?
En annan sak som man kan fundera över:
Om Breivik istället för norsk attentatsman skulle vara svensk högt uppsatt statstjänsteman eller förtroendevald, exempelvis regeringsledamot, riksdagsman, statssekreterare, generaldirektör, skattetjänsteman, domare, åklagare, bankdirektör, kronofogde, kommunalråd eller kommunchef – hur skulle vi då uppfatta honom? Om hans attentatsverktyg inte var en bomb och ett maskingevär, utan istället en politisk maktstruktur och en både korrupt skriven och dito uttolkad lagstiftning? Om han istället för att operera från en position utanför samhällets offentliga maktstrukturer opererade från en position inifrån samhällets maktstrukturer?
Det är givet att en statligt avlönad psykiatrisk expert nog skulle finna honom frisk i ett sådant läge. Men hur skulle den upplysta allmänheten uppfatta honom, väl insatta i vari hans gärning verkligen består? Människor, som inte för sin försörjnings skull var tvungna att komma fram till en på förhand bestämd slutsats?
Gulag-Kolmården den 16 april 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar