Sverige har aldrig gjort upp räkningen eller gjort boskillnad med sitt feodala förflutna. Andra feodalstater har utvecklats till rättssäkra demokratier, exempelvis Finland, Norge och England. Det innebär inte att de är fläckfria men det innebär att där är rättssäkerheten huvudregel och justitiemorden undantag, medan det i Sverige närmast är tvärtom.
Frankrike
Frankrike kan också nämnas, mest på grund av sitt arv från den franska revolutionen, som fransmännen ännu lever på. Men i Frankrike har feodalstatens olater återerövrats av byråkratin. Låt vara att franska bönder av och till får ett utbrott och åker till Paris med sina traktorer. Där parkerar de sina traktorer på tvären på motorvägarna och jävlas med folk lite i största allmänhet. Ungefär som när våra raggare ibland stannar på någon mindre landsväg, för att ”fika”, och tar hela vägen i anspråk. Sedan tippar de franska bönderna ett lass gödsel framför något departement. Därefter slår de sig för bröstet och tycker självbelåtet att de uträttat något stort, blir så småningom hungriga av dagens stordåd och åker inbilskt skrävlande hem.
Deras ”motspelare” i de här charaderna, personalen på verk och departement, spelar skickligt sina respektive roller. De agerar skräckslagna tjänstemän utåt, men flinar brett så fort bönderna vänder ryggen åt dem. De flinar eftersom de hela tiden vet, att dagens bönder inte har några giljotiner med sig. Robespierre är inte heller med. Endast en välgödd och liknöjd monsieur Dupont är med, som uppvisar större likhet med Louis de Funès än Robespierre.
Allt är teater, ett rollspel. Bönderna spelar handlingskraftiga revolutionärer som bekräftas av statstjänstemännen som suger ut dem och spelar skräckslagna byråkrater. Fast styrkeförhållandena är naturligtvis hela tiden de motsatta.
Sverige
Med Sverige är det annorlunda. Hit kommer aldrig vare sig revolutioner, demokrati eller rättssäkerhet. Har i alla fall inte kommit än. Åtminstone de senaste 1000 åren har präglats av feodalsystemets och envåldshärskarnas hänsynslöshet och befolkningens rättslöshet. Istället för demokratins förhandlingar med därpå följande beslut, har vårt statsskick utmärkts av envåldshärskares då och då återkommande massmord och blodbad, på sina konkurrenter om makten samt inbillade eller verkliga fiender.
Centralbyråkrater i envåldshärskarnas ställe
Envåldshärskarna är, såvitt bekant, borta idag. Men deras avsaknad av respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer sitter fast i tapeterna på våra verk och departement. Nästan alla våra riksdagsbeslut är därför initierade och utformade av centralbyråkrater. De flesta riksdagsmän har så låg kompetens att de inte klarar av att inse vilka konsekvenserna blir ute i verkligheten av olika beslut som de fattar och av lagar som de antar. De har låg kompetens därför att nästan alla är utvalda just för att de har låg kompetens. Deras uppgift är nämligen, att utan att ifrågasätta, besluta det som partiledningar och partikanslier kommit överens om. Eller oftast det som centralbyråkrater talat om för partiledarna att de ska komma överens om, ifall de vill fortsätta att låtsas som om de styr det här landet.
Svaga politiker har gett svag rättssäkerhet
Medan andra länder haft dugande principfasta politiker som tyglat byråkratin och genomdrivit demokrati och rättssäkerhet har vi haft psykopater och mytomaner, antingen för svaga för att rå på det feodala systemets arvtagare på verk och departement, eller allt för villiga att låta sig korrumperas. Det senare motsäger inte det föregående. Den svage korrumperar sig istället för att utmana centralbyråkrater om han är osäker i framgång. Några exempel på ledande svenska politiker och deras kvaliteter kan belysa varför vi är där vi är i betydelsen demokratisk mognad:
Per Albin Hansson, mångårig statsminister vid tiden för andra världskriget. I propagandan hyllad som landsfader. Egentligen en malmhandlande nazistisk krämare som beslagtog tidningar som begagnade det fria ordet till att kritisera nazismen. Han tog betalt för malmen av nazisterna med judiskt tandguld. När riksbanken frågade hur de skulle förhålla sig till det svarade han: ställ inga frågor. Han förde alla, inklusive sina närmaste, bakom ljuset genom att leva ett dubbelliv som bigamist. Knappast ett ämne för att försvara höga moraliska värden eller strida på rättssäkerhetens barrikader. Snarare en vällusting vars gränslösa levnadssätt försatte honom i beroendeställning till centralbyråkraterna.
Olof Palme var skrupelfri med mytomana drag och drog sig inte för att öppet använda sig av lögnen inför hela svenska folket. En skattefifflande föredragshållare och vapenhandlare. Stark nog att, med stöd av den då mäktiga nationalsocialdemokratin, utmana och tygla byråkratin, men inte hederlig nog att vara intresserad av att göra det. Lyckades på två decennier för överskådlig tid förstöra inte bara skolan utan det mesta i det svenska samhället. Startade processer som drog ned Sverige från ekonomisk världsfyra till vadå idag? Räcker tjugonde plats? Och dessutom i fritt fall.
Det avgörande nidingsdådet var att se till att brottslingar i det offentliga inte kan ställas till svars (tjänstemannalagen). Bland annat härför har vi domstolar som skyddar åtta mördare, låter dem gå lösa på gatorna och fortsätta sina värv för att istället pådyvla morden på första bästa som inte kunde värja sig. Det blev Thomas Quick. Och ingen av brottslingarna inblandade i justitiemorden runt Quick är åtalade för sina insatser som rättssäkerhetens dödgrävare, som jag såg Jan Guillou mycket träffsäkert uttrycka det häromdagen. Utan stora samhällsförändringar kommer ingen att bli det heller, eftersom de skyddas av andra brottslingar i statsapparaten.
Palmes eftermäle räddades av att han mördades. Viss oklarhet får anses råda om huruvida han mördades av sina egna eller av feodalstatens arvtagare i form av kriminella centralbyråkrater. Oavsett vilketdera saboterade de polisutredningen som följde vilken förvandlades till någon sorts rikspajaserier.
Carl Bildt, blåljuskramande gratisätare som byggde sin karriär på att förvandla moderaterna till en av nationalsocialdemokraterna korrumperad systerorganisation som några veckor före valet klev upp på barrikaderna och propagerade för skattesänkningar, efter att ha haft makten i åratal utan att göra något åt skatterna. Räddade den egna karriären och bankmaffian, vilken skapat finanskrisen, genom att driva 100 000 svenska små och medelstora företag i konkurs varvid deras industrikapital lämnade landet för en spottstyver, troligen för att aldrig återkomma. Bildt torde vara den nu levande svenska politiker som mer än någon annan förknippas med begrepp som egennyttighet, hänsynslöshet och empatilöshet.
Detta är några tydliga exempel på varför Sverige inte lyckats bryta med det feodala arvet. Fler kan nämnas och de flesta vet nog av fler själva, men de nämnda är troligen tillräckliga för att befästa min tes. Det är under alla förhållanden svårt att inte bli beklämd när man ser resultatet av deras nidingsdåd och ser hur den av olika sorters presstöd korrumperade svenska pressen hyllar dessa demokratins och rättssäkerhetens dödgrävare.
Ännu ogjort i Sverige
Följden av deras livsgärningar är att i Sverige återstår ännu utmaningen att sopa bort hänsynslösa psykopater och grova brottslingar från verk, departement, politik och rättsväsende för att ge plats för hederligt folk med ett utvecklat rättsmedvetande.
Om även Fredrik Reinfeldt avser sälla sig till denna illustra samling mörkermän står väl ännu skrivet i stjärnorna. Men det ser inte bra ut för honom så här långt. Inte under någon tidigare regering har åtminstone övergreppen mot mig, min familj och våra företag varit så skamlösa som under Fredrik Reinfeldts regim. Och ser man sig omkring och studerar vad som i övrigt utspelar sig i landet så blir man inte imponerad.
Försvar mot tjuvar belönas med politiskt fängelse
Jag sitter nu för andra gången i politiskt fängelse för att ha värnat mitt företag mot en allians av politiska brottslingar och bankrelaterade brottslingar efter att bankbrottslingarna, som i sin del av deras samarbete, sagt upp vårt välskötta lån, för att råna oss på ett av landets bäst fungerande och ett lönsamt eldistributionsföretag.
Under resans gång har Fredrik Reinfeldts regering ändrat lagen för att möjliggöra för korrumperade rättshaverister till kommunpolitiker, att nyttiggöra sig vårt företags tjänster, utan att betala för dem så som alla måste göra.
Ad-Hoc-lagstiftning
Regeringen har utan fog ”tvångsförvaltat” oss tre gånger med stöd av en Ad-Hoc-lagstiftning inte olik de tyska lagarna om arisering under 1930-talet, antagen i koncensus, av riksdagsmän som förmodligen i de flesta fall inte hade en aning om vad de sattes att göra. Denna gång har staten tagit alla intäkter under ett och ett halvt år men överlåtit åt vårt företag att utan intäkter svara för alla kostnader. På detta sätt har man i politiska domar försatt vårt företag i konkurs.
Staten stal intäkterna – betalade inte kostnaderna
Och nu ska mina tillgångar säljas för att jag i politiska domar ådömts ”styrelseansvar” efter att statens korrumperade tjänstemän stulit intäkterna. Tillgångar på väl över 40 Mkr även om det med suspekta avsikter värderats till över 30 Mkr uppdelat på flera fastigheter ska säljas för att betala politiska skulder på 17 Mkr samtidigt som statens tjänstemän tillägnar sig intäkter på 40 Mkr årligen och genom den politiska konkursförvaltningen lägger död hand på en kvarts miljard. Utan större tvekan med syftet att råna mig även på dessa tillgångar med en kriminell statsapparat som redskap. Allt för att täcka en skuld till statliga Vattenfall på endast 25 Mkr vilken skulle varit betald om inte staten konfiskerat intäkterna.
Det här är så här långt, vilket befästs om det fullföljs i dagarna, i min värld och med min moral, ett mycket grovt justitiemord och närmast ett utslag av anarki. Hur är det i Fredrik Reinfeldts värld och med hans moral?
Han bör vara medveten om att han, och därmed Sverige, kanske står i ett vägval mellan en möjlig utveckling mot rättssäkerhet eller en ganska sannolik utveckling mot anarki. Vikten av att han fattar ett klokt beslut kan därför inte överskattas.
Massmedialt förfall
Tidningar i Sverige gör sig ointressanta för läsarna genom att övergå från att granska makten till att istället publicera dess pressreleaser och ta emot olika former av presstöd. Så småningom slutar läsarna att betala för sådana tidningar. Då upphör snart annonseringen också. En tidning som förlorat både läsare och annonsörer kan inget presstöd i världen rädda. En tid kan man undertrycka sanningen med hjälp av media som decimerat sig själva till annonsblad. Men med tiden söker sig sanningen ändå fram. Numera allt oftare genom Internet.
Staten – ett brottsverktyg?
Om staten, i en regering ledd av moderaterna, ägnar sig åt att vara redskap åt politiker och andra som vill ha statens hjälp med att stjäla privat egendom och privata företag så väcker det frågor som många vill att ska besvaras och vilka svar man måste ta ställning till om de går att lita på.
Vilket skydd har vi?
Vem kan i framtiden räkna med hans eller hennes företag är skyddat av, och mot, staten och rättsväsendet?
Hur påverkas skyddet av om någon politiker eller politiken närstående person vill stjäla det?
Om Anders Borg och Bo Lundgren vill ha någons företag
Om en Sven-Erich Bucht (s) tillsammans med en Per-Ola Eriksson (c) exempelvis vill ha någons företag, eller en Bo Lundgren (m) eller en Anders Borg (m) som slutar med politiken och vill ha ett företag – vem har skydd och vem har inte skydd mot ett övertagande med statens hjälp? En Bo Lundgren har naturligtvis goda möjligheter att utsätta en bank för påtryckningar syftande till att säga upp en företagares lån.
Om man ska våga eller kunna driva företag i Sverige och bidra till samhällets fortbestånd har man ett berättigat krav i att få veta hur spelreglerna ser ut. Annars rycks grunden undan för det mesta företagandet i landet.
På vems sida ställer sig regeringen Reinfeldt? På feodalstatens och de politiska brottslingarnas eller på den enskilda äganderättens och den fria företagsamhetens? Fredrik Reinfeldts blad är ännu ganska oskrivet, men det skrivs nu.
Gulag-Kolmården den 10 april 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar