Idrottens hyenor

.

”Vi ska jaga honom till världens ände”, säger Malmö Redhawks ordförande Tommy Qvarfort enligt Expressen, torsdagen den 12 april 2012. Den han ska jaga är klubbens finansiär, Hugo Stenbeck. Vad är det då Stenbeck har gjort för ont, som gör honom förtjänt av detta öde, nästan värre än döden – att jagas till världens ände av Malmö Redhawks?

Enligt vad som framkommit av veckans tidningar har han tillskjutit väldigt mycket pengar till Malmö Redhawks. Hur mycket tycks parterna inte vara överens om, men mellan 20 och 65 miljoner kronor verkar det vara.

Jag vet inte vad Hugo Stenbecks motiv för bidragen till klubben varit eller vad han förväntat sig att få ut av samarbetet. Men jag är ganska säker på att det var något annat än att bli ”jagad till världens ände”. Och oavsett om det skulle vara så, vilket jag inte har en aning om, att Stenbeck skulle ha lovat att skjuta till ännu mer pengar, så har han ändå redan skjutit till medel som borde ha renderat honom ett helt annat öde, än det som nu utlovas.

Jag blir tyvärr inte förvånad när jag läser att beskyllningarna haglar mellan funktionärerna inom Malmö Redhawks, om att än den ena, än den andra, ska ha rufflat till sig mångmiljonbelopp för egen del. Det ingår dessvärre i bilden att funktionärerna i svenska idrottsföreningar bär sig åt som hyenor av värsta sort.

Vem minns inte Obol-härvan och hur alla som kom i kontakt med Obol skodde sig hämningslöst? De med fina fasader uppvisade en tjuvaktighet som fick Obolmännen, Bo Johansson och Jan Saradlic, att framstå som söndagsskoleelever. Jag tänker då bland annat på landshövding Per-Ola Eriksson (c) och riksdagsmannen Sven-Erik Bucht (s) plundring av LKAB och Längmanska Företagarfonden och ett genomkorrumperat rättsväsendes mörkläggning av plundringarna, genom att försätta Obol i konkurs. Obol som inte existerade – i konkurs…

Malmö Redhawks har utmärkt sig tidigare i klandervärda sammanhang. Percy Nilsson som gjorde så mycket för klubben behandlades också som kattskit när pengarna var slut.

Som en liten kuriosa-anmärkning lär det ha gått till så, när Percy Nilsson skulle sättas åt, att ”van der Kwast-klonen” som ledde utredningen mot honom arrangerade tillslaget så, i ambitionen att skada honom maximalt, att man slog till mot honom på motorvägen och lämnade hans bil på motorvägen, med dörren öppen, för att verkligen paradera med sitt byte. Det vill säga att ”rättsväsendet” i Malmö bar sig åt som en schimpansflock som just kommit ned från träden. De som själva kallar andra för ”apadjävul”. Knappast konstigt att man har problem i Malmö, med sådana föredömen. Och då har vi ännu inte kommit in på mutkolven Ilmar Repalu som skott sig ohejdat genom åren, i trygg förvissning om att han i likhet med den marjasinerande kleptomanen i Örebro skulle skyddas av brottslingarna i ”rättsväsendet”.

Brottsligheten inom idrottsrörelsen torde vara landets största organiserade gansterliga. Nästan alla intäkter är svarta. Nästan inga intäkter når fram till föreningarnas kassor. Affärsidén är i huvudsak att sko sig på godhjärtade och idealistiska människor som arbetar ideellt inom föreningarna, men som egentligen bara föder långfingrade politiker. Det är nämligen ofta politiker, på låg fotsoldats nivå, som stjäl miljarder inom idrottsrörelsen och det är därför det hela får pågå.

Metoden är den att ingenting dokumenteras. Ingenting redovisas. Ingen får insyn. När någon står i garderoben, eller säljer lotter, öl eller korv eller vad som helst räknas aldrig några kassor. Ingen vet vad han tagit över. Ingen vet vad han sålt för. Ingen stämmer av förbrukningen av insatsvaror. Och ingen vet hur mycket pengar som lämnas över. Då och då kommer, en vanligtvis politiskt verksam funktionär, och rafsar åt sig en bunt pengar på måfå, ofta med orden: jag går och bankar de här. Och det gör hon, eller han, också. Bankar åt sig själv, vill säga – och en del åt föreningen.

Det skulle vara världens enklaste sak att ta itu med det här. Skattemyndigheterna skulle lätt kunna kräva att räkning ska ske, som i all affärsverksamhet, före och efter, att kvitton, med kopia åt alla berörda upprättades, att klubbarna tvingades redovisa hur mycket var och en sålde för på sitt skift. Men man vill inte eller törs inte. Det beror på att det till stor del är medlemmar i någon av tjuvsekterna moderaterna, centern, socialdemokraterna, folkpartiet, vänsterpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet som stjäl och att de vill fortsätta göra det. Att de får hålla på med det, är inte konstigare än att en kenyansk gränskontrollant får stjäla ihop till sin försörjning, genom att avkräva inresande 50 USD per person för visum, istället för 50 Ksh, ca 25 ggr mer än det lagstadgade. Om inte gränskontrollanten får stjäla ihop till sin försörjning av inresande måste samhällseliten avsätta utrymme av sitt stöldgods, för att försörja gränskontrollanten. Om inte funktionären i idrottsföreningen, vare sig han heter Svante och är centerpartist eller heter något annat, får stjäla ihop till sin försörjning måste partiet eller rövarsekten avlöna honom. Därför inte bara blundar de politiska sekterna för det skamlösa tjuveriet inom idrotten – de ser till och med till att skattesubventionera tjuveriet, genom att belasta skattebetalarna med kostnaderna för idrottens kommersiella huliganverksamhet.

Det är naturligtvis lättare för översittarpacket på Skatteverket, att komma in till en invandrad pizzeriaägare, som arbetar tjugo timmar per dygn för att försörja sin familj och få sin rörelse att gå ihop, och pungslå honom på 10 000 kronor, efter skatt, för att glömt att skriva in sig själv i liggaren, när han kom in för en stund sedan. Men den verkliga brottsligheten sätter de inte åt, för den är de själva en del av. Och en korp hackar inte en korp.

Gulag-Kolmården den 15 april 2012

Mikael Styrman

.