Saxat ur Skurk

.

Här i Gulag finns mycket spännande tidskrifter av typen Illustrerad Vetenskap och Populär Historia. Så den som är lite intresserad av vår omvärld och vår historia behöver inte bli uttråkad här. Men idag föll min blick på en tidskrift med det lite spännande namnet Skurk. Nr 2 2011 närmare bestämt. Åh fan, tänkte jag genast. Har Sven-Erik Bucht en egen tidning? Men så var trots allt inte fallet.

Jag bläddrade lite i den och kom till en artikel om Leif Axmyr som i november 1982 dömdes till livstids fängelse efter ett svartsjukedrama, vid vilket han mördade sin före detta flickvän och hennes dåvarande pojkvän. Den 7 maj 2010 beslöt tingsrätten i Örebro att den 72-årige Axmyrs livstidsdom skulle omvandlas till ett tidsbestämt straff på 46 år och 6 månader.

Jag drar mig till minnes att jag tidigare någon gång läst, eller möjligen såg något TV-inslag, om denne Axmyr och att jag då förvånade mig över hur han kunnat få ett straff, som så totalt avviker från alla andra domar i Sverige. Men vi har aldrig fått reda på vems släkting han dräpte, så vi vet fortfarande inte vem som har sådant inflytande över det svenska rättsväsendet.

Men detta var bara en parentes, för det jag egentligen skulle skriva om var två andra saker. I den aktuella artikeln med rubriken ”Avskaffa livstidsstraffet” står att Sverige-Demokraterna motionerat om att ett trettiotal brott bör bestraffas med livstid utan möjlighet till benådning. Bland annat nämns ”anstiftan till myteri, uppror, högförräderi, trolöshet vid förhandlingar med främmande makt, egenmäktighet vid förhandling med främmande (i vissa fall)…grovt lydnadsbrott, grov rymning, undergrävande av stridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig kapitulation, stridsförsumlighet…grov olaglig befattning med minor…våldtäkt, grov våldtäkt, misshandel…grov misshandel samt grova rån av synnerligen hänsynslös karaktär.”

Det ger ju vid en första anblick säkert ett intryck av handlingskraft och beslutsamhet. En tanke som omedelbart slår en är vilket krig Sverige-Demokraterna tänker leda in landet i när man lägger en motion väl värdig Benito Mussolini eller Adolf Hitler? En lagstiftning som klippt och skuren för en galen makthavare som vill kunna kontrollera andra människor och få dem att göra tokiga saker utan att ifrågasätta sina order.

Den här motionen leder även tankarna till den amerikanska kriminalvården med sin omänskliga hantering av människor och sin inriktning mot hat och hämnd. En kriminalvård som hittills inte åstadkommit annat än att leda nationen mot moraliskt och ekonomiskt sammanbrott. I Kalifornien leder det snart till att man efter att ha försökt låsa in alla brottslingar på livstid snart istället släpper alla lösa, för att man inte har råd att hålla dem fängslade. Och ingendera lösningen är väl någonting att ta efter.

Nä, kriminalvården bör ta sikte på att förvandla brottslingar till fungerande och samhällsnyttiga individer istället för kostnadskrävande och sönderinternerade mänskliga vrak som inte kan förväntas fungera i samhället.

Dessutom är inte problemet i Sverige för mildra straff. Problemet är istället att straffen i huvudsak inte träffar de grova brottslingarna. Ett mer eller mindre dysfunktionellt rättsväsende ägnar sig istället åt att ganska godtyckligt döma folk som det är möjligt att döma vare sig de är skyldiga eller ej. Där bör stöten sättas in om man ska få ordning på det här landet. Städa upp i polis-, åklagar- och domarkårerna. Och vi bör sluta importera brottslighet.

Om vi vill få ordning på rättsrötan i det här landet och få rättsstaten att fungera måste vi, menar jag, gå i precis motsatt riktning mot vad den nämnda SD-motionen indikerar. Vi ska inte försvaga medborgarnas integritet, skydd mot övergrepp och moraliska ansvar för sina egna handlingar. Vi ska tvärtom stärka både medborgarens rätt och hans ansvar för sina egna handlingar. Och det bör ske på ett tydligt sätt lagstiftningsvägen.

Medborgare som beordras att göra omoraliska ting av mer eller mindre hänsynslösa eller rent av galna psykopater till makthavare ska ha både rätt och skyldighet att vägra lyda order. Den här världen har sett tillräckligt av ynkliga, ansvarslösa gaskammarinkastare. Vi behöver inte, 67 år efter andra världskrigets slut, upprepa tidigare generationers misstag.

Sedan kan jag bara som ännu en liten parentes tillägga att i flera av de i artikeln uppräknade brottens beskrivningar ingick ordet försummelse. Senast här borde ju alla varningsklockor ha ringt. Det ska inte kännas ok menar jag, att kombinera begreppen försummelse med livstids straff, utan möjlighet till benådning.

I samma tidning finns också en artikel om den efter kungabråken välkända eller ökända personen Mille Markovich. Artikeln handlar till stor del om Markovich svarta affärer med Tomas Bodström. Det slår mig att media fokuserat väldigt mycket på hur kungen levt eller inte levt för 20-30 år sedan utan att bryta mot lagen. Men jag har inte sett att man nämnt Tomas Bodströms samröre med gangsterkungen Markovich.

Är det så att våra politiker- och tjänstemannapsykopater använder kungen för att skyla över egna klantigheter och olagligheter? Det tycks onekligen vara så. Och media spelar med och utför smutsjobbet.

Det känns i så fall väldigt orättvist eftersom kungen, i sin egenskap som statschef, utför ett viktigt renhållningsarbete. Så länge han finns håller han ju borta Bengt Westerberg-, Birgitta Dahl- och Carl Bildt-typerna från statschefsposten, med allt vad det skulle innebära.

Gulag-Kolmården den 26 april 2012

Mikael Styrman

.