Så blev rubriken. Att inte kunna se skogen för alla träd,
tänkte jag först. Men i Stockholm kan man ibland inte se staden för alla träd,
eller åtminstone inte se vattnet. Men det skulle peka fel, för det jag ska skriva
går ut på att man ska kunna se, inte bara staden, träden och vattnet, utan
framför allt problemet. Då kan man nämligen göra något åt det, så att man inte
bara bränner skattebetalarnas pengar utan att göra någon nytta.
Enligt Dagens Nyheter torsdagen den 5 juli 2012 tros två
personer ha tagit livet av sig förra året genom att hoppa från Västerbron.
Vidare berättar DN att omkring 3 000 människor beräknas försöka ta livet av sig
på olika sätt i Stockholms län, varje år. Ca 300 av dem lyckas. Omkring en till
två personer i månaden tar livet av sig från en bro i länet.
Det här problemet ska nu Stockholms Stad lösa genom att
förse 11 broar, bland annat Västerbron, med räcken som ska förhindra självmord,
utan att skymma utsikten. Det framgår inte av artikeln hur räcket ska kunna
förhindra självmord utan att skymma utsikten. Det låter minst sagt
motsägelsefullt tycker jag.
Följden av de här förmodligen kostsamma åtgärderna kommer
att bli att oförändrade ca 300 personer kommer att begå självmord i Stockholms
län årligen, men i bästa fall några personer färre kommer att göra det på en
bro i länet.
Men vad har man då uppnått?
Problemet är väl ändå inte att 6-12 personer om året begår
självmord just på en bro i länet?
Problemet måste väl ändå vara, att ca 3 000 personer årligen
försöker begå självmord och att ca 300 personer lyckas?
Och det problemet finns ju ändå kvar efter de kostsamma
investeringarna. Det kommer däremot inte utsikten över staden att göra för alla
andra.
Är det här möjligen drivet av skammen över att man från
Stockholms Stadshus har förfulat och förstört staden allt sedan 1950-talet och
framåt? Är det möjligen det man omedvetet försöker dölja?
Vilar det någon sorts förbannelse över Stockholms Stadshus
när idiotin av allt att döma har tagit över stadshuset fullständigt?
Gulag-Kolmården onsdag den 11 juli 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar