Illusionen, eller rättare sagt lögnen om den eviga
tillväxten, håller på att driva människan att förgöra sig själv. Den går
naturligtvis inte att förena med begränsade resurser som exempelvis ett enda
jordklot.
Människans oförmåga att förlika sig med det och människans
förmåga att fortplanta sig och breda ut sig, på alla andra arters bekostnad och
att leva gränslöst kommer inte bara att leda till en okontrollerad
temperaturhöjning som det förmodligen är för sent att stoppa. Det leder också till
en ekologisk kollaps. Bägge fenomenen är tillräckliga för att utrota, eller
åtminstone kraftigt decimera arten Homo Sapiens, var för sig. Nu talar mycket
för att de kommer att samverka. Frågan om vilketdera som blir människans
undergång, eller i vart fall civilisationens undergång i den form vi känner
den, är därför endast av akademiskt intresse. Valet är som att välja mellan
pest och kolera.
Till detta kommer vetskapen om att oskickligt politiskt
hantverk, i samverkan med finansiellt roffande, försatt Sverige i en situation
som närmast kan beskrivas som en avindustrialisering. Sverige är möjligen den
första industristaten att ta klivet från industriland till råvaruexporterande
U-land. Inte dåligt marscherat, i negativ mening, av ett land som 1945 hade
allt gratis därför att resten av Europa låg i ruiner. En varning så god som
någon till andra länder om vad kunskapsförakt och korruption är kapabelt att
åstadkomma.
Havsfiskar som vi kan känna igen finns knappt att få tag i
om man inte är beredd att äta av akut utrotningshotade bestånd. Snart kommer
ingen längre ihåg den underbara smaken av naturvuxen lax, uppfödd i havet på
krill. Kvar finns bara den odlade laxen, uppfödd på hundmat, med rätt färg men
utan smak.
Bina, som är direkt nödvändiga för 70 % av vår landbaserade
livsmedelsproduktion, och indirekt kanske nödvändiga för 100 %, är redan
utrotade på stora områden efter kemiindustrins härjningar. Naturlig pollinering
är kanske snart inget möjligt alternativ.
Många svenskar som ser fram emot sin pension kommer att bli
grymt besvikna. Pensionen kommer nämligen inte att räcka till för att leva av.
Inbetalningarna till pensionssystemet kommer nämligen inte att räcka till våra
pensioner. Men det är ändå bara förnamnet på pensionseländet. Pensionssystemets
sammanbrott förstärks av att regeringen (tidigare regeringar med oppositionens
stöd mellan skål och vägg) inte mindre än fyra gånger varit in och plundrat
AP-fonderna för att täcka underskott i staten och dela ut ”angelägna reformer”
till väljarna.
Det allt överskuggande problemet är ändå att den del av
pensionskapitalet som inte konsumeras av gränslösa förvaltare har investerats i
tillgångar som riskerar att gå ned kraftigt i värde, efter hand som det
monetära sammanbrottet, som europeiska och amerikanska politiker kokar ihop,
fullbordas.
Allt detta vet samhällseliten. De vet också att de efter
åratal av politiska utnämningar inte längre klarar av att hålla de offentliga
institutionerna fungerande. Men de säger inte det till oss andra. De gör
istället i många fall sitt bästa för att sko sig själva i den situation som
råder.
Därav det skenande moraset som vi alla kan iaktta och som
kommer att helt förröda vårt samhälle om vi inte tar itu med hyenorna. Rådande
läge med stor osäkerhet om vårt samhälles framtidsutsikter och hela vår arts
överlevnad plockar nämligen fram det bästa och samtidigt det sämsta hos
människan.
Hyenorna tycker inte om att bli störda när de är upptagna av
att plundra ett byte. För att få vara ifred när de plundrar Ekfors-bolagen och
mig min familj vill de därför gärna att allmänheten ska sysselsätta sig med
något annat eller åtminstone titta bort. Då behövs det en rättfärdigande
förklaring som gör det möjligt för allmänheten att acceptera att det är
rättfärdigt som sker. Som tyskarna i Hitlertyskland kunde fördra att man
plundrade judarna och senare mördade dem. Det var ju judarnas fel. Inte
nazisternas och inte heller övriga tyskars fel.
Jag såg det tredje avsnittet av ”Farväl kamrater” i SVT
häromdagen. Jag ryckte till när det slog mig hur lik Stalins socialdemokraters
metod att utnämna kritiker till ”folkfiender” var det som vi själva blivit
utsatta för. I åratal, åtminstone sedan tidigt 1980-tal, förmodligen ännu
längre, har den nazi-trogna svenska pressen medverkat i denna
förföljelsekampanj. I åratal omskrevs jag som en brottsling, med bild, i
fördömande ordalag, utan att någonsin ha varit i klammeri med rättvisan. Och i
stort sett inte en ansats gjordes till kritisk granskning av vad statliga företag,
myndigheter och den politiska makteliten utsatte oss för. Särskilt likt Stalins
och Hitlers metoder var naturligtvis när det allmänna (Haparanda och Övertorneå
kommuner under Haparanda kommuns dåvarande kommunalråds ledning) slutade betala
för vägbelysningsleveranser under flera år för att kunna utmåla mig som ”folkfiende”
enligt stalinistiskt mönster.
Inte ens när man utsatte oss för flera tvångsförvaltningar,
skrev skräddarsydda lagar i politisk enighet för att stjäla vårt företag, tog
alla intäkter och lämnade oss att betala skulder och kostnader utan intäkter, i
nivå med tyska judeförföljelser anno 1938 – inte ens då utlöste det någon
massmedial granskning av vare sig myndigheters eller politikens göranden. Tecknen
på var Sverige är och vart Sverige är på väg är tydliga för den som vill se
dem.
Det är inte någon större skillnad på Josef Stalin, Adolf
Hitler och Fredrik Reinfeldt således. En psykopat är lika god som en
annan. Vad Stalin och Hitler ställde
till med vet vi. Finns det någon anledning att låta Fredrik Reinfeldt och hans
kumpaner hållas nu när de tydligt anträtt samma väg?
Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar