Kattguld

.
Riksdagsmannen Sven-Erik Bucht (S) framför i sin replikväxling med Roland Boman hur de stora statliga företagen Vattenfall med flera till varje pris bör stanna i statens ägo. Skälet att de genererar vinst till staten. Kronjuvelerna, som Bucht kallar dem, får inte säljas.

Andras bild av kronjuvelen Vattenfall ser helt annorlunda ut. Per Lindvalls exempelvis, som i SvD beskrivit det exempellösa fiasko hundramiljardersförvärvet 2009 av holländska Nuon utvecklats till. Det som tidigare bildades från små kommunala kraftbolag och, enligt holländska medier, drevs enligt modellen:

- Ett antal furstendömen där ett antal före detta kommunala tjänstemän ”leker” företag.

Exemplet bara ett i raden av beskrivningar på den på pricken liknande kultur som i olika grad präglar Vattenfall och andra statligt ägda företag i vårt land och, för den delen, styrningen av landets alla landsting och kommuner.

Roland Bomans krav på större visat ansvar från politikernas sida är välgrundat. Ännu mer efter Telias skumraskaffärer i Uzbekistan som, som SVT avslöjat, kunnat ske i skydd av skrattretande undermålig revision för fyrtiomiljoner kr per år; och Riksrevisionens skarpa kritik mot det statliga lånebolaget SBAB som inte kan visa vart vinstpengarna försvunnit.

Gemensamt för dessa och andra exempel är hur den företagskultur – slutna furstendömen där tjänstemän leker affär – skyddas och hålls under armarna av ansvariga politiker.

Eftersom medier fått allt skarpare vittring på spåret – Vart försvinner pengarna? – är det på sätt och vis beundransvärt hur Sven-Erik Bucht nosar vidare i tidigare invanda spår.
Uppenbarligen förstår han inte alls hur hans ”kronjuveler” är föremål för grov och fortlöpande förskingring och flera av dem – särskilt juvelen Vattenfall – idag är rena kattguldet.

Kanske överdådiga Tillväxtverksfester, som Bucht efter sina föredrag bevistat, har grumlat omdömet hans?

Anders Mansten, Nyköping
Mikael Styrman, Övertorneå
.