Damberg bäddar för nya svindlande affärer i Vattenfall

.
Sedan det gläntats till vidden av svindlerierna i Vattenfall, med bland annat vanskötta kärnkraftverk i Tyskland, katastrofala kolkraftverksbygget Moorburg och ett Nuonförvärv som gör en fullständigt mållös, mm, har man legat lågt i Vattenfall ett tag. Som vanligt när politiker och tjänstemän stjäl i staten blir ingen vare sig åtalad eller straffad, trots uppenbara bedrägerier. Men ett tag talades det om tillnyktring, att man skulle avveckla utlandsrörelsen, som det ju inte finns någon som helst anledning för Vattenfall att ha.

För någon vecka sedan flaggade Vattenfalls nya ledning för att man nu i organisationen tycker sig ha haft på sig dumstruten och den asketiska munkkåpan länge nog. Det var ju bara några hundra miljarder som förskingrades och klantades bort….

Nu vill man fortsätta att förlusta sig utomlands. Nu vill man tillbaka till tider med beroendeskapande förmåner och fringisar, synliga såväl som osynliga. Och nu vill man göra ”affärer” igen bortom riksgränsen, i limbot utomlands, där ingen som helst kontroll sker av statsanställda tjuvar och vandrande katastrofer.

För att bädda för nästa statliga korståg börjar näringsminister Damberg med att distansera sig och regeringen från skulden för utlandsäventyren, som inleddes under den förra S-regeringen. Det sker genom att peka ut Maud Olofsson som syndabock för Nuon-affären och inte ge henne förnyat förtroende i LKAB:s styrelse. Nu var ju inte hon vare sig VD eller styrelseledamot i Vattenfall. Styrelseledamot var däremot Dambergs partivän, Sveriges Keyser Söze, som vanligt när miljarder försvinner i statliga företag. Motiveringen för att skylla allt på Maud är att hon ”rubbat förtroendet” för systemet genom att inte komma till KU och svara på frågor efter sin avgång. Hon pekas med andra ord ut, men inte för att ha gjort de svindlande affärerna. Damberg aktar sig väldigt noga för att peka ut någon skurk över huvud taget - partivän eller ej. Men Maud har ”förlorat förtroendet” genom att inte komma till KU.

Det verkliga förtroendetappet, som Damberg vill dölja, har ju skett genom att det har visat sig att låtsasjakten på skurkar i staten bara är just en attrapp. Hade den varit värd namnet skulle man ju ha skaffat sig möjlighet att hämta Maud med polis till KU:s förhör. Hade det även funnits intresse av att få fast skurkarna, och få stopp på stölderna, skulle man ju även skrämma igång åklagarna, som är dödare än Tutankhamun’s mumie, när kriminella politiker och statstjänstemän avslöjas. För att inte tala om vad som händer när man får listor över var de har gömt pengarna i skatteparadis.

Visst finns det skäl att kritisera Maud. Men inte så mycket för det där apspelet i KU som ju bara är till för att lura skjortan av väljarna. Man kan inte heller förvänta sig att hon som lekman skulle kunna genomskåda de svindlande affärer som genomförts. Men det var känt att det fanns ökända skurkar i och i anknytning till Vattenfalls ledning. Och det fanns andra som Maud kunde ha vänt sig till för att få en ”second opinion”. Det blir svårare när en banditorganisation tillåts bli så dominerande i sin bransch som Vattenfall i Sverige. Svårare - men inte omöjligt. Mycket tyder på att Maud lät bli att göra det för att slippa ta konflikten med de tuffa grabbarna. Att det var bekvämare att vara tryggt oinformerad. Men jag vill minnas att det var känt när Vattenfall gjorde Nuon-affären att priset var åt helvete för högt men att Vattenfall, förmodligen just därför, ville genomföra affären. På regeringskansliet ville ingen trots det bromsa, vilket förstås säger någonting om huruvida där fanns folk som var med och delade på bytet.

Vi kan inte veta om Maud gjorde det själv, eller om de andra partiernas representanter i regeringen hjälpte till att bromsa en ”second opinion” därför att de själva, eller deras vapendragare, var med och delade på bytet. Men det är egentligen inte Mauds fel att inriktningen av riksdagens kontroll är mot att inte klara upp förmögenhetsbrott och svindlerier. Damberg och hans kompisar är inte heller intresserade av att vare sig få fast några skurkar eller sätta stopp för stölderna. Det är helt nöjda med att få skylla katastrofen på Maud Olofsson, trots att alla vet att Dambergs partivän, Sveriges Keyser Söze var med om svindlerierna mot Vattenfall och påfallande ofta är med när miljardhaverier sker i svenska statliga företag.

Men det kostar ingenting att vara osams med Maud. Keyser Söze däremot, som har tagit sig till toppen av tre pyramider med diffus eller egentligen obefintlig ägarkontroll, vill man inte vara osams med. Till och med Finansinspektionen (FI) skiter ju på sig när han kommer på tal och ska ”granskas”. Hans ständiga intriger som får människor att med eller mot sin vilja delta i olika slag av kriminell verksamhet, ibland till och med utan att de själva vet vem som manipulerat, vill man inte ha emot sig. Dessutom kan man ju själv, eller ens barn, ha nytta av att stå på god fot med Söze när någon vill ha arbete, bostad eller lån.

Mot den bakgrunden krävs det karaktär för att rota i svindlerierna i de statliga företagen. Bättre då att bara ängsligt peka finger mot Maud och låtsas som om man har gjort sitt bästa, för att sedan hoppas att folket är för dumt för att begripa.

Dödens Väntrum torsdagen den 19 februari 2015
Mikael Styrman
.