Politisk minoritetsjakt gör majoriteten till minoritet

.
För en kommunpolitiker är en folksamling uppgående till två personer en betydande opinionsyttring. För en rikspolitiker är måhända tröskeln något högre. Med det i minne är det lättare att förstå den jakt på väljare som utgör del av någon minoritetsgrupp, som våra politiker ägnar sig åt.

Exempelvis har debatten gått hög om huruvida skolbarnen ska kunna gå till kyrkan på skolavslutningen. Det finns numera nästan alltid minst ett barn som inte är kristet och därför har många människor fått för sig att inga barn kan gå till kyrkan. Minoritetens förmodade önskan eller intresse har därmed blivit upphöjd till lag även för majoriteten.

Vi har drabbats av en så långt gående rättvisesträvan att vi numera finner oss leva i någon sorts minoritetens  diktatur. Oftast är det inte heller minoriteten i fråga som påkallar denna extrema anpassning från majoritetens sida. Istället är det representanter för majoriteten som i någon sorts rättvisesträvan och duktighetsiver beordrar tagelskjorta på och anpassning från majoritetens sida. Det är därför numera allt oftare majoriteten som ska anpassa sig efter minoriteten istället för tvärt om.

För att riktigt tydligt illustrera sin rättrådighet och därmed även upplysa representanter för minoriteter av vad slag det vara må, om vem man ska rösta på, driver numera våra politiker allt oftare igenom lagstiftning som i praktiken fungerar som den nyss nämnda minoritetens diktatur. Det är lagstiftning som drivs igenom utan en tanke på, eller utan att bry sig om, hur de påverkar människor, annat än då minoriteten vill säga.

Ett exempel på detta behandlade media idag på förmiddagen med kattstora bokstäver. På eftermiddagen går nyheten knappt att hitta. Ett homosexuellt par ville tillbringa en viss tid på spa på ett svenskt hotell. Under telefonsamtalet som var avsett att mynna ut i en beställning framkom dels att paret var homosexuella samt något senare även att vistelsen inte kunde beställas, eftersom spaet skulle renoveras. En kontroll visade att renoveringen av spaet bara påverkade homosexuella besökare. Typisk diskriminering tänker genast många. Olagligt. Anmäl och straffa dem.

Men om det nu är så, att för sin egen framgångs skull minoritetskramande politiker, inte går hand i hand med majoriteten, och majoriteten inte finner sig i att bli skriven på näsan av egennyttiga politiker vilka värderingar de ska ha - hur blir det då?

De homosexuella är ingen liten grupp. Men i förhållande till majoriteten är det en försvinnande liten grupp. Enligt lag och de värderingar som numera utgått påbud om uppifrån att vi ska rätta oss efter, ska i detta fall, homosexuella på allt sätt vara likaberättigade med den heterosexuella majoriteten. Om detta finns säkert många olika uppfattningar. Jag för min del skulle inte nödvändigtvis vilja ha en massa okända kvinnor med i bastun, eftersom de naturligtvis skulle behandla mig som ett sexobjekt och bara vara ute efter min kropp. En sådan spavistelse skulle inte ge mig vare sig vila eller avkoppling.

Om fler tänker så, hur går det då för spaet? Om de heterosexuella beter sig politiskt inkorrekt och röstar med fötterna, genom att istället söka sig någon annanstans? Då har spaet genom lagstiftning och åsiktsförtryck uppifrån förvandlats till ett spa enbart för minoriteten. Går spaet att driva då eller går det i konkurs? Är det en rimlig konsekvens av våra politikers strävan efter att köpa röster för egen del, att andra tvingas till dubbelmoral, tvingas ljuga under straffansvar för att värna sin näringskälla, därför att lagstiftare och lagtolkare är verklighetsfrånvarande och endast kortare stunder gästar verkligheten. Till exempel när de ska åka på spa och själva noggrant väljer bort de som gjort sig kända som bögställen?

Men varför denna rädsla för homosexuella? De har ju alltid funnits, om än i smyg. Kanske har det att göra med att kärlek som förr alltid var tvunget att gömma undan numera får visas upp. Kanske det finns en berättigad eller oberättigad rädsla för att den nu kommer att visas upp desto ordentligare, till skada för etablissemangens attraktivitet hos andra kundgrupper?

Det är en sak att lagstifta om saker och ting som ökar toleransen gentemot minoriteter. Det är något helt annat att driva frågan att varje minoritet, i varje givet läge, ska ha precis samma rättigheter som majoriteten.

Södertälje tisdagen den 17 februari 2015
Mikael Styrman
.