.
Det är uppenbart att det hastigt uppkomna behovet av en försvarsunion med Finland bara är ett nytt amerikanskt trick för att lura in svenskarna i NATO. Tanken är förstås att svenskarna ska vara så urbota dumma i huvudet att de inte begriper det. Under normala omständigheter skulle frågan inte ha varit omöjlig - från svensk sida sett. Att något sådant inte har blivit av tidigare beror säkert på att finnarna har många bittra erfarenheter av försvarsunion med Sverige. Och nyktert betraktat skulle utan tvekan en union med Sverige sänka Finlands försvarsförmåga.
Men nu är inte omständigheterna normala. Nu är de amerikanska galenpannorna i full gång i bakgrunden och försöker få igång ett fullskaligt krig med Ryssland, allra helst ett världskrig.
En försvarsunion med Finland skulle idag utan minsta tvekan innebära första steget för ett snabbt svenskt Nato-inträde och ett lika snabbt fullskaligt krig med Ryssland, med Sverige och Finland som krigsskådeplats. För detta borgar de amerikanska psykopaternas otaliga false-flag-operationer. Den som vet vad hände den 1 september 1939 vet förmodligen hur det kommer att gå för Sverige och Finland.
Paris söndagen den 22 februari 2015
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är bara att beklaga för Finlands vidkommande att de gått på
detta! Sverige saknar som bekant i praktiken fullständigt trovärdig
försvarsförmåga sedan personalförsörjning via värnplikt avskaffades
och man som industristöd prioriterade anskaffning av JAS i ett
alldeles för stort antal ställt i förhållande till antal fredsflottiljer
och det numera icke existerande begreppet krigsbaser med basbataljoner
grupperade vid "flygrakor" på vanliga större vägar.
Vad vi kan erbjuda finnarna är alltså ett flygvapen som sannolikt
till sista flygplan skulle slås ut på marken i stridigheternas
inledningsskede, och vad finnarna kan erbjuda oss är att förvisso
ärorikt stupa till sista krigsplacerade finsk soldat, och sannolikt
även ett stort antal icke krigsplacerade som frivilligt kommer
göra motstånd i händelse av angrepp österifrån.
Mina sympatier i detta med finnarna, och jag är övertygad om att
de kan upprepa bragderna från vinter och fortsättningskriget bara
deras ledningsorganisation inte nu infiltreras av korrumperade
svenska spioner och politruker.
/ fänrik Stål
Egentligen tror inte jag att finnarna har ”gått på det”. De är naturligtvis fullt införstådda med vad svenskarna kan och inte kan bidra med. Det har Finland många bittra erfarenheter av. Men det är en eftergift som de gjort gentemot amerikanerna. Budskapet var ”sylta in svenskarna också så får ni vår hjälp”.
Man kan tycka att det är märkligt att finnarna värderar den amerikanska hjälpen så högt. Varje nykter bedömare måste ju kunna inse vad den amerikanska armén duger till. Men det är förstås rysskräcken som driver finnarna och gör att vilken allierad som helst är bättre än ingen alls. Och med historiens facit i hand är det naturligtvis svårt att påstå att finnarnas rysskräck är ogrundad, för deras egen del.
Tyvärr kommer den amerikanska hjälpen, om den någonsin kommer, endast att duga till att ödelägga Sverige och Finland. Det stör inte jänkarna, men det borde störa svenskarna och finnarna.
Det svenska försvaret kollapsade långt tidigare. Nedläggningen av värnpliktsförsvaret blev bara ett synligare kvitto på vad alla intresserade bedömare redan visste. Det svenska försvaret hade kollapsat redan i början av 1970-talet, om inte ännu tidigare. Redan då var det uppenbart att Europa var återuppbyggt och den nationalsocialdemokratiska och svenska världsbilden hade brutit samman. Katastrofen doldes för väljarna genom att försvarsbudgeten användes till att köpa oanvändbara grejor av Wallenberg, med flera, för att ge industrin konstgjord andning - kamouflerat till försvarsinvesteringar. Väljarna vilseleddes, som vanligt med journalistikens hjälp.
Ja det är rena farsen vilken materiel som ingick i invasionsförsvaret!
En av mina personliga favoriter är pv-pjäs terrängbilarna! För
bloggläsare som är för unga att varit med under denna epok, så
handlade det alltså om ett öppet fordon som var ett mellanting
mellan traktor och jeep, och med vad som förenklat kan beskrivas
som en kanon med bakblåsfunktion istället för något egentligt slutstycke.
Helt oskyddade skulle alltså besättningarna i dessa fordon angripa
eller försvara terräng mot exempelvis tunga stridsvagnar eller
pansarskyttefordon. Självmordsbombare och Kamakatze piloter i all
ära, men detta tycker jag väl platsar i deras exklusiva klubb!
Cykel skytte bataljoner är en annan festlig manifestation över
vår goda försvarsförmåga ända in på 90-talet!
Eftersom pengarna trots allt inte räckte att köpa groteskt dyra
självmordsfordon åt all krigsplacerad personal, så fick vissa
nöja sig med att öva på sin i händelse av ofred snara hädanfärd,
genom att framrycka på cykel på tolklina bakom till allt annat
än detta värdelösa stympade jordbrukstraktorer.
Detta måste redan i fredstid varit förenat med livsfara, kanske
tur att gevär m96 (alltså från 1896) var beväpning så skarpladdade
vurpor bara hade potential till ett vådaskott och inte ett helt
magasin framåt i tolktåget...
Angående de värdelösa traktorerna i kronans regi så handlade det
alltså om vad som vid en snabb anblick kan se ut som en vanlig
grönmålad Volvo BM eller Fergyson traktor, men vid närmare kontroll
saknas hydraulik och redskapsfästen, transmission och utgående axel
för kraftuttag, vettiga drag till efterfordon som följer civil
standard. Hade det inte i händelse av krig, oavsett vem som vunnit
detta varit bra med traktorer som både under och efter kriget kunnat
fungera i jordbruk för livsmedelsproduktion? De som utformat
specifikationen på sådan oduglig materiel kan inte beskrivas som
annat än förrädare!
/ fänrik Stål
Självklart skulle de giljotineras hela bunten.
Den där helt värdelösa utrustningen, som Du för övrigt beskriver på ett utmärkt sätt, och som tjuvarna lämnade i utbyte mot många miljarder skattekronor, skulle möjligen ha kunnat användas om San Marino anfallit oss över Po-slätten, i torrt väder. Men om istället Vatikanstaten anfallit skulle det nog ha gått åt helvete. Schweizergardets lansar skulle blivit en allt för svår nöt.
Nu kan ju någon tänka: vad skulle vi på Po-slätten att göra? Så tycker jag också. Men det är en naturlig konsekvens av ett eventuellt framtida Nato-medlemsskap. Då vet man inte vart vi skickas för att slå ned uppror bland civilbefolkningen.
Skicka en kommentar