.
När Fotbolls-VM inleddes skröt man vitt och brett om att man hade tagit itu med ”filmandet”. Detta oskick innebärande att spelare låtsas vara skadade efter kamp om bollen med andra spelare. Allt syftande till att själv gynnas medan motståndaren ska drabbas av hårdhänt rättsskipning genom domarens försorg.
Jag har naturligtvis inte sett alla matcher. Men jag har sett flera. Jag har sett mängder av sammandrabbningar spelare emellan resulterande i att båda parter, och ibland fler än två, går i backen och blir liggande, synbarligen mer döda än levande i väntan på domarens åtgärd. Strax efter är man uppe och springer som om ingenting har hänt.
Innebörden är både uppenbar och självklar. Spelarna försöker filma till sig förmåner, främst bestående av att motståndarlaget drabbas av bestraffningar. Det kan också handla om försök att skydda sig mot konsekvenser av motspelares filmande. Med andra ord uttryckt: man simulerar.
Vad blev det då av organisationens skryt om hur man skulle ta itu med oskicket?
Ja, jag hade fram till innan kvartsfinalmatchen Schweiz vs Argentina sett en (1) spelare drabbas av åtgärder från domaren efter simulering. Jag har samtidigt sett matcher så fulla med bedrägerier att det i en del av dem knappt gick att finna en sammanhängande halv minut utan simuleringar och fusk. I Schweiz match mot Argentina däremot var det generellt bättre ordning.
Sedan har jag sett FIFA:s ledning tänja på reglerna för att behaga Donald Trump. Jag tänker förstås på fallet med den ”amerikanske” spelaren Folarin Balogun som efter att ha stämplat en motståndare blev utvisad och därmed automatiskt avstängd följande match. Fast det blev han ju inte.
Donald Trump, som de flesta andra maktfixerade pampar, lever enligt devisen Bröd, Arbete och Skådespel åt folket. Han försöker åtminstone och det lyckas väl sådär. Brödet har han, om inte tagit ifrån många amerikaner så åtminstone spätt ut det märkbart. Arbete har de flesta, om än allt sämre betalt, samtidigt som levnadskostnaderna ökar.
Återstår då skådespel och det gick också åt helvete. USA.s stjärnspelare Folarin Balogun är, enligt Wikipedia, född i New York, har amerikanskt, brittiskt och Nigerianskt medborgarskap, uppvuxen i London spelade han för Englands ungdomslandslag.
Det var ju inte så lyckat att han blev avstängd när Trump skulle tillhandahålla skådespel åt folket ett valår. Följaktligen drog Trump - som det får förstås - åt tumskruvarna på fotbollspamparna med Schweizisk—Italienske FIFA-pampen Gianni Infantino i täten. Det resulterade i att FIFA i strid med sina egna regler - efter påtryckningar från Trump - utan att höra sina egna funktionärer - bestämde att Balogun inte alls behövde vara avstängd.
Nästa match för USA:s del blev mot Belgien och den slutade med 4-1 till Belgien. Det kanske får betraktas som ett utslag av gudomlig rättvisa?
Lika barn leka bäst heter det. Det är nog inte så konstigt att Trump och Infantino trivs ihop. Men man bör nog ha deras inbördes styrkeförhållande i åtanke. Hur lukrativ och skyddad från insyn tack vare mutor FIFAs verksamhet än är så är den nog ändå blygsam jämfört med vad en driftig tjuv kan roffa åt sig i USA:s statsledning. Media är sedan många år fyllda av rapporter om fotbollspamparnas roffande. Man behöver inte studera dem många minuter för att inse att om Trump vill ha en stämplande spelare straffriförklarad så får han det. Kriminella internationella fotbollspampar kan naturligtvis tänka sig roligare saker än att bli hudflängda och inlåsta av det amerikanska ”rättsväsendet” för att en
amerikansk brottsling vill försöka hålla sig kvar vid köttgrytorna med hjälp av det skådespel som fotbollen erbjuder.
En annan effekt som fotbollsskurkarna åstadkommit är att matcherna - inte alla kanske - men en del - är uppenbart riggade för att ”rätt” lag ska vinna. Det blev tydligt i matchen där Egypten myglades bort med hjälp av ett regelverk som gör det möjligt att helt godtyckligt bestämma vem som ska vinna genom att mål döms bort i efterhand på grund av tidigare inträffade regelbrott som inte har något alls med målen att göra. Sedan är det förstås inte helt lätt att avgöra vad som är följden av avsiktlig manipulation och vad som orsakas osäker hantering av nya regler.
Sannolikt handlar det även om maktutövningen inom FIFA. Den som tillhör eller stödjer den ledande klicken kan räkna med domslut som går hans väg. Dit hörde uppenbarligen inte Egypten.
Förr var FIFA:s myglare rädda för USA. Det behöver man inte vara numera när USA har en president som är likasinnad med skurkarna i FIFA.
Få se vad detta så småningom resulterar i? FIFA må vara mäktigt. Men även mäktiga pampar i FIFA behöver dem som inte är mäktiga. Jag tror inte att man ska vara jätteförvånad om korruptionen inom FIFA, som Gianni Infantino och Donald Trump gett ett ansikte, resulterar i att FIFA faller sönder och ersätts av andra - ännu inte korrumperade strukturer.
Det vi bevittnar i FIFA är inte enstaka misstag. Det är ett grovt kriminellt system. Sällan har namnet Maffia passat bättre än som beskrivning av FIFA:s moraliska sönderfall.
Tyvärr visar historien att steget från överbetald fotbollsspelare till överbetald maffioso är kort och lätt att ta.
Det är en ringlande och vinglig väg att införa regler som stävjar fusk som andra ägnar sig åt samtidigt som man vill behålla möjligheten att fuska själv.
Man kan inte - i en struktur som vill vara hederlig - som nu är fallet, ha en ordning som innebär att ett regelbrott eller en förseelse som skett tidigare och inte beivrats undanröjer senare inträffade och helt klanderfria händelser. Då finns det inget inslag av sport, idrott eller tävlan kvar. Det finns bara maffia och pampvälde. Det finns bara att hålla sig väl med högsta hönset. Allt annat blir betydelselöst. Det är förstås utslag av en evig kamp mellan ont och gott.
Falun söndagen den 12 juli 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar