.
I NSD på nätet kan vi idag läsa Vattenfalls ”informationsansvarige”, Roger Lindmarks, version av varför kraftverksauktionen ställdes in idag, klicka här. Som vanligt går det inte att känna igen sig i mytomanen Lindmarks förskönande beskrivning av statens misslyckade försök att plundra Ekfors Kraft. Inte så lätt för Lindmark kanske, som aldrig själv varit med om de debacle som han i efterhand ska försköna eller mörklägga. Så här gick det egentligen till:
Ett halvår utan intäkter
Efter att staten under snart ett halvår plundrat Ekforsbolagen genom att under låtsat lagliga former låta en ”tvångsförvaltare” ta hand om alla intäkter hade då turen kommit till att flå bolagen på kraftverken.
Tre veckor
För att hålla borta andra köpare än den i förväg bestämda annonseras egendomen, kraftverk värda åtminstone 50-60 miljoner men värderade till 22 miljoner (!), ut i länstidningarna den 10 mars, med auktionsdatum 31 mars. Annons finns även på Kronofogdens hemsida - dock väl dold. Går man in på hemsidan och väljer Norrbotten ser det ut så här. Inte ett spår av några kraftverk eller kommersiella anläggningar. Under var och en av rubrikerna kan man se hur många objekt som finns till salu. Bockar man för någon av kategorierna kommer objekten upp på nästa skärmbild - men inga kraftverk. De kommer bara upp om man kan lista ut att här kan finnas dolda objekt och därför inte klickar för någon av kategorierna - då ser det ut så här. Så man ”annonserar” men man gör det på ett sätt som gör att endast ett fåtal människor kommer att se annonsen - och bara av misstag.
Kraftverk ingen impulsaffär
Ett kraftverksinköp är ingen impulsaffär. Det är inte som en skjorta eller ens en begagnad bil. Det är en stor affär som kräver mycket förberedelser. De flesta - kanske alla - köpare måste ordna finansiering och göra betydande undersökningar för att klarlägga förutsättningarna för förvärvet och kraftverkens drift. Inte minst gäller det dammsäkerhetsfrågan och andra säkerhetsfrågor. Vattenfall för sin del har gjort dessa studier under ungefär ett års tid.
Trots detta - eller snarare tack vare detta - annonseras dessa kraftverk ut med bara tre veckor mellan annons och auktion!
Dold under en meter snö
Hur ska en eventuell köpare kunna bilda sig en uppfattning om anläggningen, dammars status och säkerhet, tilloppstubers skick m.m. när allt är begravt under ett en meter tjockt snölager? Det måste vara uppenbart för var och en att det är förenat med stora osäkerheter kring anläggningarnas skick och att det kommer att avsätta sig i form av en betydande depreciering av priset. Var detta avsikten?
Vårflod i antågande
Vid en försäljning idag den 31 mars skulle köparen haft 3-4 veckor på sig innan vårfloden börjar. Hur skulle en köpare kunna bilda sig en uppfattning om vilket ansvar och vilken risk köparen ikläder sig? Med 1m is och 1m snö och bara tre veckor på sig?
Självklart måste en köpare av kraftverk ha generöst med tid på sig för att kunna bilda sig en uppfattning av anläggningen under barmarksförhållanden med ofrusen backe och gärna också kunna följa en vårflod och informera sig om den historiska vattenhushållningen.
Utrop i EN klump för att utestänga andra köpare
Sedan framkom att avsikten var att försälja alla fastigheter och kraftverk i en klump. Det innebär att de fastigheter som inte är berörda av kraftverksanläggningar kan ingen vanlig köpare bjuda på. De får en köpare av kraftanläggningen på köpet utan att behöva betala för dem som köpare av skog eller sommarstugetomter skulle göra.
Det begränsar även gruppen möjliga köpare av kraftverk genom att utesluta mindre köpare. Motivet sades vara att båda kraftverken måste ägas av samma ägare. Att ägaren av ett kraftverk skulle kunna hindra driften av det andra kraftverket. Samtidigt vet alla att naturen och kraftpriserna bestämmer hur produktionen bedrivs. Produktionen i det nedre kraftverket slavar automatiskt under det övre kraftverket. Det är ett vanligt förhållande. När vattnet stiger startar kraftverket och när vattnet sjunker stannar kraftverket. Om någon vill äga båda kraftverken är inte den allmänt accepterade metoden att köparen ska gynnas otillbörligt av försäljningsmetoden. Den gängse metoden är att köparen bjuder mest för båda kraftverken i var sitt utrop.
Olika åsikter om försäljningsmetoden
Jag motsatte mig en försäljning under rådande förhållanden och en försäljning i ett utrop. Min mening var att fastigheter utan beröring med kraftanläggningar skulle försäljas styckvis i enskilda utrop, övre kraftverket och dess fastigheter i ett utrop och nedre kraftverket och dess fastigheter i ett utrop. Vattenfall framhärdade i att försäljning skulle ske idag och i ett enda utrop. Ställda inför att fastigheterna istället skulle ropas ut en och en om vi inte kunde enas ändrade Vattenfall sig och begärde uppskov med försäljningen.
Så här gick det till men som vanligt kan man inte känna igen sig i Roger Lindmarks sagor i länstidningarna.
Hästhuvud i sängen
Så här går det alltså till i Sverige 2011 under en borgerlig regering. Först tar man alla intäkter under ett halvår. Sedan försöker man med rufflarmetoder klå oss på våra kraftverk. Vad kan vi vänta oss härnäst av Er ”seriösa tvångsförvaltning” av oss, Maud Olofsson och Yvonne Fredriksson - att vakna med ett hästhuvud i sängen?
Övertorneå den 31 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Förbrytarstaten och Piteå
.
Gav förbrytarstaten syndernas förlåtelse till Piteås kommunalråd Peter Roslund för den omänskliga hanteringen av åldringarna i Piteå, i utbyte mot att Pite Energi ställer upp och försöker rädda Maud Olofssons och Yvonne Fredrikssons katastrof till tvångsförvaltning, genom att försöka stjäla Ekfors Energis kundstock?
Finns det ingen gräns för det politiska slöddrets ryggradslöshet?
Övertorneå den 29 mars 2011
Mikael Styrman
.
Gav förbrytarstaten syndernas förlåtelse till Piteås kommunalråd Peter Roslund för den omänskliga hanteringen av åldringarna i Piteå, i utbyte mot att Pite Energi ställer upp och försöker rädda Maud Olofssons och Yvonne Fredrikssons katastrof till tvångsförvaltning, genom att försöka stjäla Ekfors Energis kundstock?
Finns det ingen gräns för det politiska slöddrets ryggradslöshet?
Övertorneå den 29 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 24 mars 2011
Fler brott vid Sparbanken Nord
.
Vår interna utredning visar på fler brott begångna av Eva Älgamo vid Sparbanken Nord i Övertorneå, på kronofogdens(?) uppdrag. En till anmälan har därför idag getts in till Ekobrottsmyndigheten.
Den som är intresserad av att följa hur den svenska organiserade brottsligheten bedriver sin verksamhet kan läsa hela anmälan, inkl bilagor, genom att klicka på den här länken.
Övertorneå onsdag den 23 mars 2011
Mikael Styrman
.
Vår interna utredning visar på fler brott begångna av Eva Älgamo vid Sparbanken Nord i Övertorneå, på kronofogdens(?) uppdrag. En till anmälan har därför idag getts in till Ekobrottsmyndigheten.
Den som är intresserad av att följa hur den svenska organiserade brottsligheten bedriver sin verksamhet kan läsa hela anmälan, inkl bilagor, genom att klicka på den här länken.
Övertorneå onsdag den 23 mars 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 23 mars 2011
Pitepolitiker på erövringsstråt - ny version efter CENSUR
Berusade av framgångarna med inlåsta åldringar, obemannade ålderdomshem och sjukhus under nedläggning kastar nu Pite Politrukverkstad lystna blickar mot Tornedalen som de vill "förbättra" på motsvarande sätt. För att fira evenemanget och hälsa Pites politruker välkomna har jag gjort en liten stillbildsvideo:
tisdag 22 mars 2011
Ingen politrukverkstad från Piteå i Övertorneå
.
Vi vet sedan tidigare att Pitebor är ett kuvat och osjälvständigt folk som går i politiskt koppel som hålls av utsugare som nu närmar sig pensionsåldern och snart kommer att flytta in på ålderdomshemmet. Piteå är en misskött kommun under ledning av Peter Roslund, 57, som inte ens har råd att hålla sig med personal på ålderdomshemmen och som snart har blivit av med sitt sjukhus. Inom kort får piteborna ta mössan i hand och sätta sig på bussen till Luleå när de blir sjuka. Är det en av anledningarna till Peter Roslunds lystna blickar mot Övertorneå?
Fram till helt nyligt var Vattenfall stor delägare i Pite Energi men har nu klädsamt dragit sig tillbaka. Törs man nära en misstanke om att Pite Energi ändå får köpa energi till dumpat pris utan att staten kommer att lägga sig i det, för att kunna delta i mörkläggningen av de grövsta olagligheterna riktade mot Ekfors-bolagen?
I Övertorneå är det annorlunda. Här är vi oss själva nog. Framför allt inom Ekfors område. Här har kommuninvånarna själva byggt upp elnätet utan att staten behövt göra det. Sen elektrifieringens början har vi klarat oss själva trots många politiska och statliga krokben. Kommunen är även den mycket välskött i förhållande till Pite Kommun. I Övertorneå har vi fungerande elförsörjning och åldringsvård. Här klarar vi oss själva utan att få hit Peter Roslunds politrukverkstad från Piteå.
”Förnyaren” Peter Roslund, 57, ska för övrigt på partikongress i Stockholm. Något som uppmärksammas idag i en insändare i NSD ”Såna Förnyare”. En utmärkt insändare förvisso. Dock behandlas inte frågan om var partikongressen ska hållas. Kan det måntro bli i en ”Gated Community” där Securitasvakter kan skydda kongressombuden från folket och massmedia - som i Görans Johanssons Göteborg?
Om Pite Energi, på statens(?) uppdrag vill träda in på arenan för att rädda ansiktet på den allt snabbare sjunkande tvångsförvaltningsexpeditionen, nu med rättsväsendet i bakhasorna, så är det ingenting som vi kommer att motsätta oss, men det blir i så fall i form av energileverantör till Ekfors-bolagen.
Vi kommer att uppta förhandlingar med Pite Energi i frågan. Först måste vi dock ge Mälarenergi en möjlighet att rädda ansiktet - en annan kommunalägd politrukverkstad som sträckt sig lite för långt i strävan efter statliga belöningar för att det ska vara riktigt bra för ett företag som vill agera på en fri marknad och kan drabbas av marknadskrafterna.
Övertorneå den 22 mars 2011
Mikael Styrman
.
Vi vet sedan tidigare att Pitebor är ett kuvat och osjälvständigt folk som går i politiskt koppel som hålls av utsugare som nu närmar sig pensionsåldern och snart kommer att flytta in på ålderdomshemmet. Piteå är en misskött kommun under ledning av Peter Roslund, 57, som inte ens har råd att hålla sig med personal på ålderdomshemmen och som snart har blivit av med sitt sjukhus. Inom kort får piteborna ta mössan i hand och sätta sig på bussen till Luleå när de blir sjuka. Är det en av anledningarna till Peter Roslunds lystna blickar mot Övertorneå?
Fram till helt nyligt var Vattenfall stor delägare i Pite Energi men har nu klädsamt dragit sig tillbaka. Törs man nära en misstanke om att Pite Energi ändå får köpa energi till dumpat pris utan att staten kommer att lägga sig i det, för att kunna delta i mörkläggningen av de grövsta olagligheterna riktade mot Ekfors-bolagen?
I Övertorneå är det annorlunda. Här är vi oss själva nog. Framför allt inom Ekfors område. Här har kommuninvånarna själva byggt upp elnätet utan att staten behövt göra det. Sen elektrifieringens början har vi klarat oss själva trots många politiska och statliga krokben. Kommunen är även den mycket välskött i förhållande till Pite Kommun. I Övertorneå har vi fungerande elförsörjning och åldringsvård. Här klarar vi oss själva utan att få hit Peter Roslunds politrukverkstad från Piteå.
”Förnyaren” Peter Roslund, 57, ska för övrigt på partikongress i Stockholm. Något som uppmärksammas idag i en insändare i NSD ”Såna Förnyare”. En utmärkt insändare förvisso. Dock behandlas inte frågan om var partikongressen ska hållas. Kan det måntro bli i en ”Gated Community” där Securitasvakter kan skydda kongressombuden från folket och massmedia - som i Görans Johanssons Göteborg?
Om Pite Energi, på statens(?) uppdrag vill träda in på arenan för att rädda ansiktet på den allt snabbare sjunkande tvångsförvaltningsexpeditionen, nu med rättsväsendet i bakhasorna, så är det ingenting som vi kommer att motsätta oss, men det blir i så fall i form av energileverantör till Ekfors-bolagen.
Vi kommer att uppta förhandlingar med Pite Energi i frågan. Först måste vi dock ge Mälarenergi en möjlighet att rädda ansiktet - en annan kommunalägd politrukverkstad som sträckt sig lite för långt i strävan efter statliga belöningar för att det ska vara riktigt bra för ett företag som vill agera på en fri marknad och kan drabbas av marknadskrafterna.
Övertorneå den 22 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 20 mars 2011
Det krävs ett nytt tänk
.
Till Naoto Kan
Jordbävningen och Tsunamin i Japan, resulterande i kärnkraftshaverierna i Fukushima samt det nästan totala sammanbrottet i försörjningslinjerna, visar att det krävs ett helt nytt tänk på kärnkraftsområdet.
Säkerhetsnivån måste svara mot farligheten
Om kärnkraften över huvud taget ska finnas kvar som energiform måste den konstrueras med den omsorg som dess extrema farlighet för människan och naturen i övrigt kräver. Det har inte skett fram till idag. Konstruktioner och för säkerheten viktiga förberedelser och lagerhållning har visat sig vara på en infantil, rent av grovt vårdslös nivå.
Ingen mental beredskap
Kärnkraften har mycket speciella problem på grund av de extremt giftiga utsläpp den ger ifrån sig när det oväntade inträffar. Men detta synes man inte alls ha haft någon mental förberedelse för i Japan. Bara tanken på att man ska vattenbomba aggregaten med helikopter är ju absurd i sig. Helikopterpiloten kommer att vistas uppe i rökplymen i den allra giftigaste miljö som över huvud taget går att hitta runt ett kärnkraftverk. Någon enstaka resa kan ta död på piloten och därmed även helikoptern medan han plaskar runt med sin flygande kaffesked, bommande härden.
Oskyddat på kajkanten
Det fanns vissa säkerhetssystem i Japan. Men reservkraften till reservkylningssystemet och bränslet till detsamma förefaller ha varit placerade oskyddade på kajkanten och var därför det första som förstördes när tsunamin vällde in - resultatet av ett makalöst hjärnsläpp. En så enkel sak som ett på ordentligt djup och/eller i kulvert förlagt jordkabelnät från det allmänna elnätet för att kunna försörja aggregatet med nätspänning tycks inte heller ha funnits. Ännu många dagar efter haveriet har man inte fått till steg- och/eller kranbilar med fjärrstyrda slangmunstycken trots att sådant borde finnas i rimlig närhet till ett kärnkraftverk med sex aggregat - dock inte alldeles intill så att de riskerar att förstöras av en eventuell tsunami. En så enkel sak som arbetsplatsbelysning tycks vara mycket svår att få till.
Den svenska sjukan
Jag råkade se på finska nyheterna att finska kärnkraftsingenjörer irriterat gav uttryck för att de tyckte att lokalt ingenjörskunnande och ingenjörslogik fick stryka på foten i Fukushima och besluten om vad som skulle göras fattades av folk utan yrkeskunskaper på området - den svenska sjukan har nått Japan!
Svensk planeringspolitruk saknas
På den mänskliga sidan tycks man inte alls klara av att sörja för den drabbade befolkningens behov. Här finns mycket att göra för en svensk planeringspolitruk.
Underutvecklat säkerhetsmedvetande
Man kan med rätta undra vad Tepco tror att de driver i Fukushima - en korvkiosk? Med samma rätt kan man undra om säkerhetsmedvetandet är lika underutvecklat vid de övriga 49 kärnkraftsreaktorerna i Japan som inte - ännu - drabbats av jordbävningar och tsunamis.
Om kärnkraften ska kunna överleva som energiform, och om Japan ska kunna överleva som nation, måste man skydda sig mot framtida kärnkraftshaverier vare sig de orsakas av jordbävningar, tsunamis eller något annat. Förmodligen brådskar det. En stor jordbävning nära Tokyo har man väntat på länge. Att göra kärnkraften något så när säker tar lång tid och kostar mycket pengar. Alternativet att inte göra något är helt otänkbart eftersom erfarenheterna av denna katastrof visar att nästa olycka kan ödelägga hela landet och göra det omöjligt för mänskligt liv för generationer framåt.
Under ordnade former eller under kaos
Det kommer att kosta mycket pengar och det kommer att ta tid. Men förmodligen har Japanerna att välja mellan att göra det under ordnade former till enorma kostnader eller göra det under kaotiska former till kostnader som blir så höga att vi inte ens kan föreställa oss dem. Ändå förbleknar alla kostnader när man ställer dem mot det enorma mänskliga lidande som kommer att bli fallet om åtgärder ej vidtas i tid.
Onödig vattenbrist
Erfarenheterna från åtminstone Tjernobyl och Fukushima är snarlika och visar att det krävs ett helt nytt säkerhetstänk. Den gemensamma länken som förenar de två katastroforterna är vatten, eller rättare sagt svårigheten att i tid få fram tillräckligt mycket vatten ovanpå härden för att begränsa utsläppen och kyla ned härden. Som alla geniala lösningar är även lösningen på detta problem förmodligen mycket enkelt. Jag tror att det är så enkelt som att kärnkraftverk måste byggas under havets eller angränsande flods nivå, förbundna med vattenkällan med en tilloppskanal som kan leda vatten i obegränsad mängd till härden oavsett om det finns fungerande elström och pumpar eller ej. Erforderliga regleringsluckor ska vara grova och okomplicerade utan flashig high tech så att de kan manövreras med handdrivet spel eller av en fjärrstyrd maskin, t ex grävmaskin, om det värsta inträffar och människor inte kan uppehålla sig i närheten. Det måste ingå i kraftverksbolagets åtaganden att hålla fungerande sådan utrustning i rimlig närhet av kraftverket, antingen exklusivt för verkets eventuella bruk - sådana brukar inte fungera när de behövs - eller genom att sådana nyttjas eller hyrs in i den dagliga verksamheten och därför finns till hands - och fungerar.
55 aggregat att byta ut och fler bör följa exemplet
Ingen kan begära att japanerna ska kunna koncentrera sig på detta nu, under den akut pågående katastrofen. Men sedan, när det akuta skedet är över, bör de komma igång. De har kanske så många som 55 kärnkraftverk att pensionera till höga kostnader och ersätta med nya, säkrare. De bör inte nödvändigtvis byggas längs östkusten. Förmodligen bör fler länder följa japans kommande exempel. Lösningen är till exempel inte att, som i Sverige, effekthöja och stressa befintliga gamla kärnkraftverk till en nästan oundviklig katastrof på grund av politisk idioti, utan lösningen är att pensionera gamla farliga aggregat och ersätta dem med nya, säkrare. De bör ha tillräcklig produktionskapacitet för att inte energipriserna ska drivas uppåt, så att landets politiker inte behöver gå omkring och vänta på att välförtjänt bli rullade i tjära och fjäder.
Självlysande japaner och svenska migrationsrasister
Antingen gör japanerna det här eller så bör de börja leta efter ett nytt land att flytta 130 miljoner japaner till, när nästa katastrof kommer. Det är inte säkert att det blir så lätt. Tänk Er själv hur det skulle bli när de svenska migrationsrasisterna ska ta emot 130 miljoner japaner och tvinga dem, läkare, ingenjörer, forskare mm att läsa svenska för invandrare i flera år, utan styrfart. Samtidigt ska de vara på andra sidan stan och söka jobb, för att inte få bidraget indraget. Sedan ska någon läkare eller forskare bli spärrvakt medan andra ska deporteras, men först efter en "rättssäker" prövning i våra förvaltningsdomstolar, som dock ofta slutar likadant: mamman till ett land, pappan till ett annat och barnen till ett tredje med chartrad bizjet och berusade ciceroner. Det värsta med det är att det inte är så lätt att avgöra vem som dragit vinstlotten...
Övertorneå den 20 mars 2011
Mikael Styrman
.
Till Naoto Kan
Jordbävningen och Tsunamin i Japan, resulterande i kärnkraftshaverierna i Fukushima samt det nästan totala sammanbrottet i försörjningslinjerna, visar att det krävs ett helt nytt tänk på kärnkraftsområdet.
Säkerhetsnivån måste svara mot farligheten
Om kärnkraften över huvud taget ska finnas kvar som energiform måste den konstrueras med den omsorg som dess extrema farlighet för människan och naturen i övrigt kräver. Det har inte skett fram till idag. Konstruktioner och för säkerheten viktiga förberedelser och lagerhållning har visat sig vara på en infantil, rent av grovt vårdslös nivå.
Ingen mental beredskap
Kärnkraften har mycket speciella problem på grund av de extremt giftiga utsläpp den ger ifrån sig när det oväntade inträffar. Men detta synes man inte alls ha haft någon mental förberedelse för i Japan. Bara tanken på att man ska vattenbomba aggregaten med helikopter är ju absurd i sig. Helikopterpiloten kommer att vistas uppe i rökplymen i den allra giftigaste miljö som över huvud taget går att hitta runt ett kärnkraftverk. Någon enstaka resa kan ta död på piloten och därmed även helikoptern medan han plaskar runt med sin flygande kaffesked, bommande härden.
Oskyddat på kajkanten
Det fanns vissa säkerhetssystem i Japan. Men reservkraften till reservkylningssystemet och bränslet till detsamma förefaller ha varit placerade oskyddade på kajkanten och var därför det första som förstördes när tsunamin vällde in - resultatet av ett makalöst hjärnsläpp. En så enkel sak som ett på ordentligt djup och/eller i kulvert förlagt jordkabelnät från det allmänna elnätet för att kunna försörja aggregatet med nätspänning tycks inte heller ha funnits. Ännu många dagar efter haveriet har man inte fått till steg- och/eller kranbilar med fjärrstyrda slangmunstycken trots att sådant borde finnas i rimlig närhet till ett kärnkraftverk med sex aggregat - dock inte alldeles intill så att de riskerar att förstöras av en eventuell tsunami. En så enkel sak som arbetsplatsbelysning tycks vara mycket svår att få till.
Den svenska sjukan
Jag råkade se på finska nyheterna att finska kärnkraftsingenjörer irriterat gav uttryck för att de tyckte att lokalt ingenjörskunnande och ingenjörslogik fick stryka på foten i Fukushima och besluten om vad som skulle göras fattades av folk utan yrkeskunskaper på området - den svenska sjukan har nått Japan!
Svensk planeringspolitruk saknas
På den mänskliga sidan tycks man inte alls klara av att sörja för den drabbade befolkningens behov. Här finns mycket att göra för en svensk planeringspolitruk.
Underutvecklat säkerhetsmedvetande
Man kan med rätta undra vad Tepco tror att de driver i Fukushima - en korvkiosk? Med samma rätt kan man undra om säkerhetsmedvetandet är lika underutvecklat vid de övriga 49 kärnkraftsreaktorerna i Japan som inte - ännu - drabbats av jordbävningar och tsunamis.
Om kärnkraften ska kunna överleva som energiform, och om Japan ska kunna överleva som nation, måste man skydda sig mot framtida kärnkraftshaverier vare sig de orsakas av jordbävningar, tsunamis eller något annat. Förmodligen brådskar det. En stor jordbävning nära Tokyo har man väntat på länge. Att göra kärnkraften något så när säker tar lång tid och kostar mycket pengar. Alternativet att inte göra något är helt otänkbart eftersom erfarenheterna av denna katastrof visar att nästa olycka kan ödelägga hela landet och göra det omöjligt för mänskligt liv för generationer framåt.
Under ordnade former eller under kaos
Det kommer att kosta mycket pengar och det kommer att ta tid. Men förmodligen har Japanerna att välja mellan att göra det under ordnade former till enorma kostnader eller göra det under kaotiska former till kostnader som blir så höga att vi inte ens kan föreställa oss dem. Ändå förbleknar alla kostnader när man ställer dem mot det enorma mänskliga lidande som kommer att bli fallet om åtgärder ej vidtas i tid.
Onödig vattenbrist
Erfarenheterna från åtminstone Tjernobyl och Fukushima är snarlika och visar att det krävs ett helt nytt säkerhetstänk. Den gemensamma länken som förenar de två katastroforterna är vatten, eller rättare sagt svårigheten att i tid få fram tillräckligt mycket vatten ovanpå härden för att begränsa utsläppen och kyla ned härden. Som alla geniala lösningar är även lösningen på detta problem förmodligen mycket enkelt. Jag tror att det är så enkelt som att kärnkraftverk måste byggas under havets eller angränsande flods nivå, förbundna med vattenkällan med en tilloppskanal som kan leda vatten i obegränsad mängd till härden oavsett om det finns fungerande elström och pumpar eller ej. Erforderliga regleringsluckor ska vara grova och okomplicerade utan flashig high tech så att de kan manövreras med handdrivet spel eller av en fjärrstyrd maskin, t ex grävmaskin, om det värsta inträffar och människor inte kan uppehålla sig i närheten. Det måste ingå i kraftverksbolagets åtaganden att hålla fungerande sådan utrustning i rimlig närhet av kraftverket, antingen exklusivt för verkets eventuella bruk - sådana brukar inte fungera när de behövs - eller genom att sådana nyttjas eller hyrs in i den dagliga verksamheten och därför finns till hands - och fungerar.
55 aggregat att byta ut och fler bör följa exemplet
Ingen kan begära att japanerna ska kunna koncentrera sig på detta nu, under den akut pågående katastrofen. Men sedan, när det akuta skedet är över, bör de komma igång. De har kanske så många som 55 kärnkraftverk att pensionera till höga kostnader och ersätta med nya, säkrare. De bör inte nödvändigtvis byggas längs östkusten. Förmodligen bör fler länder följa japans kommande exempel. Lösningen är till exempel inte att, som i Sverige, effekthöja och stressa befintliga gamla kärnkraftverk till en nästan oundviklig katastrof på grund av politisk idioti, utan lösningen är att pensionera gamla farliga aggregat och ersätta dem med nya, säkrare. De bör ha tillräcklig produktionskapacitet för att inte energipriserna ska drivas uppåt, så att landets politiker inte behöver gå omkring och vänta på att välförtjänt bli rullade i tjära och fjäder.
Självlysande japaner och svenska migrationsrasister
Antingen gör japanerna det här eller så bör de börja leta efter ett nytt land att flytta 130 miljoner japaner till, när nästa katastrof kommer. Det är inte säkert att det blir så lätt. Tänk Er själv hur det skulle bli när de svenska migrationsrasisterna ska ta emot 130 miljoner japaner och tvinga dem, läkare, ingenjörer, forskare mm att läsa svenska för invandrare i flera år, utan styrfart. Samtidigt ska de vara på andra sidan stan och söka jobb, för att inte få bidraget indraget. Sedan ska någon läkare eller forskare bli spärrvakt medan andra ska deporteras, men först efter en "rättssäker" prövning i våra förvaltningsdomstolar, som dock ofta slutar likadant: mamman till ett land, pappan till ett annat och barnen till ett tredje med chartrad bizjet och berusade ciceroner. Det värsta med det är att det inte är så lätt att avgöra vem som dragit vinstlotten...
Övertorneå den 20 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 17 mars 2011
onsdag 16 mars 2011
6 x Tjernobyl...
.
...utspyende död och förintelse i ett av världens mest tätbefolkade länder, intill en gräns mellan två kontinentalplattor orsakande återkommande jordbävningar och tsunamis samt med 46 kärnkraftsaggregat ytterligare i landet. Är det så dagens japanska verklighet ser ut?
Om rapporteringen i media är något så när riktig är det fyra gånger Tjernobyl idag i Fukushima, åtminstone latent och obekämpningsbart. Inom ett-två dygn ansluter sannolikt aggregat 5 och 6. Temperaturen stiger i dem. Samtidigt uppges de vara ”under kontroll”. Minst sagt motsägelsefullt. Och i stort sett finns det ingenting som människan kan göra åt det eftersom säkerheten skulle ha varit inbyggd i verken från början och inte är det. Det människan kan göra nu är förmodligen av ringa betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.
Eller annorlunda uttryckt: Verken borde inte ha fått byggas större än att människan klarar av att koppla in alternativ kylning i en nödsituation.
Men vad kommer att hända med Japans huvudö Honshu? Kommer den att bli obeboelig? Helt eller delvis? Vilka delar i så fall? Området mellan Fukushima och Tokyo? Själva Stor-Tokyo? Ingen vet. Naturen styr.
Går det ens att evakuera ett område som Tokyo med sina 35 miljoner invånare om det skulle behövas? Det är förenat med enorma logistiska problem att flytta om stora människogrupper och styra om bara en så fundamental sak som livsmedelstransporterna till så många människor. Inget lätt beslut att fatta.
Samtidigt kan man inte undgå att förvånas över att det över huvud taget finns kärnkraftverk på Japans ostkust.
En annan sak som slår en är hur relativt billigt, kanske rent av försvinnande billigt, det ändå måste vara att bygga in säkerhet i form av alternativa kylningsmöjligheter i konstruktionen från början. Hur kan något så farligt få byggas, och drivas, med så låg säkerhet?
Tyskarna kallade redan tidigare Vattenfalls två gamla tyska kärnkraftverk som stått still i flera år för ”schrottmeiler” = skrothögar.
I eftertankens kranka blekhet har en skadeskjuten Angela Merkel bestämt att Tysklands 7 äldsta kärnkraftverk ska stängas av säkerhetsskäl.
Frågorna kvarstår och är mer motiverade än någonsin:
- Vilket värde är Vattenfalls två tyska kärnkraftverk upptagna till i Vattenfalls redovisning?
- Vilket värde har de egentligen?
Är värdet i själva verket negativt?
Vad kommer rivning och sanering av Krümmel och Brunsbüttel att kosta Sveriges elabonnenter, skattebetalare tillika väljare?
Övertorneå onsdag den 16 mars 2011
Mikael Styrman
.
...utspyende död och förintelse i ett av världens mest tätbefolkade länder, intill en gräns mellan två kontinentalplattor orsakande återkommande jordbävningar och tsunamis samt med 46 kärnkraftsaggregat ytterligare i landet. Är det så dagens japanska verklighet ser ut?
Om rapporteringen i media är något så när riktig är det fyra gånger Tjernobyl idag i Fukushima, åtminstone latent och obekämpningsbart. Inom ett-två dygn ansluter sannolikt aggregat 5 och 6. Temperaturen stiger i dem. Samtidigt uppges de vara ”under kontroll”. Minst sagt motsägelsefullt. Och i stort sett finns det ingenting som människan kan göra åt det eftersom säkerheten skulle ha varit inbyggd i verken från början och inte är det. Det människan kan göra nu är förmodligen av ringa betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.
Eller annorlunda uttryckt: Verken borde inte ha fått byggas större än att människan klarar av att koppla in alternativ kylning i en nödsituation.
Men vad kommer att hända med Japans huvudö Honshu? Kommer den att bli obeboelig? Helt eller delvis? Vilka delar i så fall? Området mellan Fukushima och Tokyo? Själva Stor-Tokyo? Ingen vet. Naturen styr.
Går det ens att evakuera ett område som Tokyo med sina 35 miljoner invånare om det skulle behövas? Det är förenat med enorma logistiska problem att flytta om stora människogrupper och styra om bara en så fundamental sak som livsmedelstransporterna till så många människor. Inget lätt beslut att fatta.
Samtidigt kan man inte undgå att förvånas över att det över huvud taget finns kärnkraftverk på Japans ostkust.
En annan sak som slår en är hur relativt billigt, kanske rent av försvinnande billigt, det ändå måste vara att bygga in säkerhet i form av alternativa kylningsmöjligheter i konstruktionen från början. Hur kan något så farligt få byggas, och drivas, med så låg säkerhet?
Tyskarna kallade redan tidigare Vattenfalls två gamla tyska kärnkraftverk som stått still i flera år för ”schrottmeiler” = skrothögar.
I eftertankens kranka blekhet har en skadeskjuten Angela Merkel bestämt att Tysklands 7 äldsta kärnkraftverk ska stängas av säkerhetsskäl.
Frågorna kvarstår och är mer motiverade än någonsin:
- Vilket värde är Vattenfalls två tyska kärnkraftverk upptagna till i Vattenfalls redovisning?
- Vilket värde har de egentligen?
Är värdet i själva verket negativt?
Vad kommer rivning och sanering av Krümmel och Brunsbüttel att kosta Sveriges elabonnenter, skattebetalare tillika väljare?
Övertorneå onsdag den 16 mars 2011
Mikael Styrman
.
måndag 14 mars 2011
När integriteten förloras...på Sparbanken Nord
.
...och rollerna blandas samman.
Då kan det bli som på Sparbanken-Kronofogdemyndigheten Nord. Klicka här för att läsa min anmälan till Ekobrottsmyndigheten av kontorschefen Eva Älgamo.
Övertorneå den 14 mars 2011
Mikael Styrman
.
...och rollerna blandas samman.
Då kan det bli som på Sparbanken-Kronofogdemyndigheten Nord. Klicka här för att läsa min anmälan till Ekobrottsmyndigheten av kontorschefen Eva Älgamo.
Övertorneå den 14 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 13 mars 2011
Myndighetsutövning eller Statsterrorism?
.
Vad sysslar Maud Olofsson med?
Om inte hela bilden syns - klicka på bilden.
lördag 12 mars 2011
Gitmo Libya planeras
.
I Studio Ett igår sades att Kadaffi är en slug taktiker. Och det kanske han är. Men det behöver han inte vara för att överleva på tronen - eller i tältet...
Det räcker med att vara tillräckligt klyftig för att inse att Europas politiker är tillräckligt dumma i huvudet för att tro att man kan lösa flyktingproblematiken genom att hålla Kadaffi vid liv och låta honom reglera invandringen från Afrika till Europa.
När man lyssnar på Carl Bildt hörs det tydligt hur svårt allting är när Libyerna ska hjälpas mot död och terror. Mycket lättare då att hjälpa knarkkartellerna i Afghanistan. Europas politiker avser istället tillämpa sin favoritgren i Libyen - skamlöst och ryggradslöst beteende. Planen är med andra ord att göra som i Bosnien och Rwanda - nämligen ingenting - medan folkmorden pågår, för att sedan göra sig märkvärdiga genom att fördöma i efterhand. Inte ägnat att hjälpa. Bara ägnat att förhärliga sig själva.
Det är för sorgligt vilket pack som åker världen runt och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad.
Övertorneå den 13 mars 2011
Mikael Styrman
.
I Studio Ett igår sades att Kadaffi är en slug taktiker. Och det kanske han är. Men det behöver han inte vara för att överleva på tronen - eller i tältet...
Det räcker med att vara tillräckligt klyftig för att inse att Europas politiker är tillräckligt dumma i huvudet för att tro att man kan lösa flyktingproblematiken genom att hålla Kadaffi vid liv och låta honom reglera invandringen från Afrika till Europa.
När man lyssnar på Carl Bildt hörs det tydligt hur svårt allting är när Libyerna ska hjälpas mot död och terror. Mycket lättare då att hjälpa knarkkartellerna i Afghanistan. Europas politiker avser istället tillämpa sin favoritgren i Libyen - skamlöst och ryggradslöst beteende. Planen är med andra ord att göra som i Bosnien och Rwanda - nämligen ingenting - medan folkmorden pågår, för att sedan göra sig märkvärdiga genom att fördöma i efterhand. Inte ägnat att hjälpa. Bara ägnat att förhärliga sig själva.
Det är för sorgligt vilket pack som åker världen runt och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad.
Övertorneå den 13 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 10 mars 2011
En åklagare som ljuger och åtalar falskt
.
Bakgrund
Den här omgången av den organiserade ekonomisk-politiska brottslighetens försök till fientligt övertagande (stöld) av Ekfors-bolagen är nu inne på sitt elfte år varför en rekapitulation av händelserna är på sin plats.
Efter att Sven-Erik Buchts tids-, arbets- och kostnadskrävande försök att genomdriva skadliga tvångsutdelningar m.m. på stämmorna misslyckades, trots tillsättning av både särskild granskningsman och minoritetsrevisor, kallades facket in. Bolagen försattes i blockad nio månader och fem stämningar riktades mot bolagen inför Arbetsdomstolen med ett flertal arbetskrävande tilläggsstämningar. När facket inte nådde någon framgång blev plötsligt väldigt många myndigheter osams med bolaget. Då vidtog perioden med avlyssning, buggning, inbrott, smygfotografering, genomläsning av posten, upprepade skatterazzior, systematiska delgivningstrakasserier med otillåtna brottsprovokationer, kallelser till okynnesförhör, personligt överlämnande av polisförhör i bostaden under helgen, okynnesanmälningar, anhållanden, husrannsakningar, beslagtagning av bokföringar, tvångsförvaltning, tvångsinlösen, utmätning av alla tillgångar, exekutiva auktioner, krångel med tariffbeslut, grovt olaglig hantering av anslutningsärenden hos EMI/EI, obetalda vägbelysningsräkningar, mörklagd vägbelysning med hatkampanj i massmedia, flera stämningar inför Marknadsdomstolen m.m.
I avsaknad av något riktigt substantiellt brott inträdde åklagaren Jan Wallström på den Kinesiska Folkdomstolen i Haparandas scen och jag dömdes först till 3,5 år som sedan ändrades till ett år i politiskt fängelse för sent inlämnade årsredovisningar och deklarationer(!). Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen. Under de här åren kring mitten av 2000-talet förlamades stora delar av den offentliga sektorn i Norrbotten eftersom ett stort antal politruker var avdelade att trakassera mig och mycket av de övrigas tid gick åt till att hålla sig uppdaterad om läget. Den politiska fängelsedomen avtjänades i Gulag Kolmården under 2009.
Varningar om ljugande åklagare
Inför den nu aktuella rättegången i Hovrätten i Umeå den 7-8 mars blev jag, av människor som tidigare råkat ut för åklagaren Jan Wallström, uppmärksammad på att han ljuger i rätten. Först ryckte jag på axlarna åt det. Tänkte väl att det inte är så ovanligt att åklagare ljuger. Men det kanske det är? Det borde det vara. I alla fall så blev jag mer uppmärksam på fenomenet och studerade detsamma under rättegången.
”Hjälpsam” skatterevisor
Ett vittnesmål som spelades upp var med skatterevisorn Carina Öhman. Hon röjde hur ogrundade taxeringsbesluten var och visade, mot sin vilja, att de var byggda på fördomar och antaganden. Det är ju något man är van vid att skattepolitruker i Norrbotten ofta gör. Åtminstone förr var ju många av dem partifunktionärer av värsta sort som fått jobbet av främst politiska skäl. Carina Öhman var kanske inte ens medveten om att besluten var tillkomna i obehörig ordning. Hon ”hjälpte” kanske bara sanningen på traven på det sätt som hon blivit upplärd och var van att göra, för det goda syftets skull - att sätta dit en ohörsam företagare, en folkfiende, en partifiende.
Ljugande åklagare som väcker falskt åtal
Jan Wallström som jag upplever som en ganska svag åklagare bättrar på ett slarvigt och inkompetent ihopkommet åtal med uppsåtliga lögner. Följaktligen visar sig delar av åtalet vara uppenbart falskt. Mest upprörande är att han upprepar och förstärker lögnerna i Norrbottens-Kuriren igår onsdagen den 9 mars 2011, på sidan 6 i papperstidningen.
Använder bolagets pengar som sin egna
Kuriren återger Wallströms uppgifter från åtalet och citerar Wallström: Vidare att han använder bolagets pengar som sina egna....Ett exempel är att Styrman och en anhörig köpte en lägenhet i Stockholm. Det betalades genom att använda över två miljoner kronor från ett bolag.
”- Det borde ha tagits upp som lön, anser Jan Wallström. På lön ska det betalas arbetsgivaravgifter men så har inte skett och där ligger ett brott”, påtalar åklagaren.
Åklagare som sprider lögner i media
Vad allmänheten inte får veta är att varken åklagaren eller skatten har utrett om jag har tagit bolagets pengar eller om jag har tagit pengar som jag har rätt till. Åklagaren har utredningsskyldighet och får inte väcka åtal utan att frågan är utredd. Ändå gör han det och sprider dessutom sina lögner via massmedia.
Det är allmänt bekant att man i den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda kommer långt med skvaller och förtal. Särskilt som det är satt i system i Haparanda att kalla in politiskt ”pålitliga” nämndemän när jag ska skickas i fängelse på basis av skvaller och förtal.
Åklagarmyndighetens förtroende
En åklagare i ett brottmål är en person som åtnjuter ett betydande förtroende hos allmänheten. Det sammanhänger till stor del med utredningsplikten och -rätten. Allmänheten har en berättigad tro på att åklagaren har utrett saken innan han väcker åtal och dessutom utsätter en företagare för nedlåtande offentliga uttalanden i både åtal och massmedia.
Åligger åklagare och skattemyndighet att utreda - inte att anta
För utredningsändamålet har åklagaren långt gående befogenheter. Såväl skattemyndigheterna som åklagaren har utsatt mig för mycket långt gående tvångsåtgärder. Ändå påstår båda att ingen av dem har tagit reda hur det förhåller sig med lägenheten eller köpeskillingen. Eller så har de gjort det men förtiger det. Men det är förbjudet att väcka åtal på grund av hörsägen eller förutfattade meningar, för att åklagaren själv eller någon annan tycker illa om någon person.
Det har ålegat Wallström att utreda vad som gäller för den relaterade lägenhetsaffären innan han vare sig väcker åtal eller uttalar sig om min vandel inför allmänheten. Utredningen skulle ha visat att åtalet i denna del är ogrundat - falskt åtal således - och att Wallströms kränkande uttalanden således också är ogrundade eftersom jag har haft rätt att lyfta dessa medel från företaget i fråga och någon arbetsgivaravgift inte alls ska erläggas på medlen.
I fråga om sina förpliktelser i uppdraget som åklagare har Jan Wallström på ovan beskrivna sätt grovt trampat över gränsen för det acceptabla.
Falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal
Det är mycket anmärkningsvärt att Wallström väcker falskt åtal, ljuger grovt offentligt och på detta sätt utsätter mig för andras ringaktning. När man beaktar sammanhanget - den politiska samordningen med tvångsförvaltningen och tvångsinlösenprocesserna som pågår blir Wallströms brott hänsynslösa och utstuderade på gränsen till det exempellösa.
Om det är accepterat och Wallströms agerande är typiskt för den svenska åklagarkåren, då kan man förstå att han får fortsätta att vara åklagare. I så fall gör han ju, Gud förbjude, bara vad alla andra gör. Om däremot den övriga åklagarkåren är hederligare och Wallström ett enstaka ruttet ägg i korgen framstår det som obegripligt att han får vara åklagare.
Anmälan till riksåklagaren
Jag har idag gett in en anmälan till Riksåklagaren om misstänkt falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal i vilken jag begär att Wallström med omedelbar verkan ska skiljas från sitt ämbete som åklagare. Detta gäller naturligtvis oavsett utgången i målet som den 7-8 mars avhandlades i Hovrätten för Övre Norrland i Umeå.
Eftersom det cirkulerar uppgifter om att Wallström ljugit även i andra mål bör, enligt min uppfattning, även tidigare mål granskas för att klarlägga om så är fallet och vilka konsekvenser det eventuellt fått för åtalade personer.
Brist på kompetens eller avsaknad av skäl för åtal får inte kompenseras genom brottsligt beteende - inte ens av en åklagare och inte ens om brotten är i linje med önskemålen hos den förhärskande politiska viljan!
Övertorneå den 10 mars 2011
Mikael Styrman
Anm.
Bestämmelserna gällande åklagarens brott återfinns i Brottsbalken, nedan angivna lagrum:
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar. Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
.
Bakgrund
Den här omgången av den organiserade ekonomisk-politiska brottslighetens försök till fientligt övertagande (stöld) av Ekfors-bolagen är nu inne på sitt elfte år varför en rekapitulation av händelserna är på sin plats.
Efter att Sven-Erik Buchts tids-, arbets- och kostnadskrävande försök att genomdriva skadliga tvångsutdelningar m.m. på stämmorna misslyckades, trots tillsättning av både särskild granskningsman och minoritetsrevisor, kallades facket in. Bolagen försattes i blockad nio månader och fem stämningar riktades mot bolagen inför Arbetsdomstolen med ett flertal arbetskrävande tilläggsstämningar. När facket inte nådde någon framgång blev plötsligt väldigt många myndigheter osams med bolaget. Då vidtog perioden med avlyssning, buggning, inbrott, smygfotografering, genomläsning av posten, upprepade skatterazzior, systematiska delgivningstrakasserier med otillåtna brottsprovokationer, kallelser till okynnesförhör, personligt överlämnande av polisförhör i bostaden under helgen, okynnesanmälningar, anhållanden, husrannsakningar, beslagtagning av bokföringar, tvångsförvaltning, tvångsinlösen, utmätning av alla tillgångar, exekutiva auktioner, krångel med tariffbeslut, grovt olaglig hantering av anslutningsärenden hos EMI/EI, obetalda vägbelysningsräkningar, mörklagd vägbelysning med hatkampanj i massmedia, flera stämningar inför Marknadsdomstolen m.m.
I avsaknad av något riktigt substantiellt brott inträdde åklagaren Jan Wallström på den Kinesiska Folkdomstolen i Haparandas scen och jag dömdes först till 3,5 år som sedan ändrades till ett år i politiskt fängelse för sent inlämnade årsredovisningar och deklarationer(!). Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen. Under de här åren kring mitten av 2000-talet förlamades stora delar av den offentliga sektorn i Norrbotten eftersom ett stort antal politruker var avdelade att trakassera mig och mycket av de övrigas tid gick åt till att hålla sig uppdaterad om läget. Den politiska fängelsedomen avtjänades i Gulag Kolmården under 2009.
Varningar om ljugande åklagare
Inför den nu aktuella rättegången i Hovrätten i Umeå den 7-8 mars blev jag, av människor som tidigare råkat ut för åklagaren Jan Wallström, uppmärksammad på att han ljuger i rätten. Först ryckte jag på axlarna åt det. Tänkte väl att det inte är så ovanligt att åklagare ljuger. Men det kanske det är? Det borde det vara. I alla fall så blev jag mer uppmärksam på fenomenet och studerade detsamma under rättegången.
”Hjälpsam” skatterevisor
Ett vittnesmål som spelades upp var med skatterevisorn Carina Öhman. Hon röjde hur ogrundade taxeringsbesluten var och visade, mot sin vilja, att de var byggda på fördomar och antaganden. Det är ju något man är van vid att skattepolitruker i Norrbotten ofta gör. Åtminstone förr var ju många av dem partifunktionärer av värsta sort som fått jobbet av främst politiska skäl. Carina Öhman var kanske inte ens medveten om att besluten var tillkomna i obehörig ordning. Hon ”hjälpte” kanske bara sanningen på traven på det sätt som hon blivit upplärd och var van att göra, för det goda syftets skull - att sätta dit en ohörsam företagare, en folkfiende, en partifiende.
Ljugande åklagare som väcker falskt åtal
Jan Wallström som jag upplever som en ganska svag åklagare bättrar på ett slarvigt och inkompetent ihopkommet åtal med uppsåtliga lögner. Följaktligen visar sig delar av åtalet vara uppenbart falskt. Mest upprörande är att han upprepar och förstärker lögnerna i Norrbottens-Kuriren igår onsdagen den 9 mars 2011, på sidan 6 i papperstidningen.
Använder bolagets pengar som sin egna
Kuriren återger Wallströms uppgifter från åtalet och citerar Wallström: Vidare att han använder bolagets pengar som sina egna....Ett exempel är att Styrman och en anhörig köpte en lägenhet i Stockholm. Det betalades genom att använda över två miljoner kronor från ett bolag.
”- Det borde ha tagits upp som lön, anser Jan Wallström. På lön ska det betalas arbetsgivaravgifter men så har inte skett och där ligger ett brott”, påtalar åklagaren.
Åklagare som sprider lögner i media
Vad allmänheten inte får veta är att varken åklagaren eller skatten har utrett om jag har tagit bolagets pengar eller om jag har tagit pengar som jag har rätt till. Åklagaren har utredningsskyldighet och får inte väcka åtal utan att frågan är utredd. Ändå gör han det och sprider dessutom sina lögner via massmedia.
Det är allmänt bekant att man i den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda kommer långt med skvaller och förtal. Särskilt som det är satt i system i Haparanda att kalla in politiskt ”pålitliga” nämndemän när jag ska skickas i fängelse på basis av skvaller och förtal.
Åklagarmyndighetens förtroende
En åklagare i ett brottmål är en person som åtnjuter ett betydande förtroende hos allmänheten. Det sammanhänger till stor del med utredningsplikten och -rätten. Allmänheten har en berättigad tro på att åklagaren har utrett saken innan han väcker åtal och dessutom utsätter en företagare för nedlåtande offentliga uttalanden i både åtal och massmedia.
Åligger åklagare och skattemyndighet att utreda - inte att anta
För utredningsändamålet har åklagaren långt gående befogenheter. Såväl skattemyndigheterna som åklagaren har utsatt mig för mycket långt gående tvångsåtgärder. Ändå påstår båda att ingen av dem har tagit reda hur det förhåller sig med lägenheten eller köpeskillingen. Eller så har de gjort det men förtiger det. Men det är förbjudet att väcka åtal på grund av hörsägen eller förutfattade meningar, för att åklagaren själv eller någon annan tycker illa om någon person.
Det har ålegat Wallström att utreda vad som gäller för den relaterade lägenhetsaffären innan han vare sig väcker åtal eller uttalar sig om min vandel inför allmänheten. Utredningen skulle ha visat att åtalet i denna del är ogrundat - falskt åtal således - och att Wallströms kränkande uttalanden således också är ogrundade eftersom jag har haft rätt att lyfta dessa medel från företaget i fråga och någon arbetsgivaravgift inte alls ska erläggas på medlen.
I fråga om sina förpliktelser i uppdraget som åklagare har Jan Wallström på ovan beskrivna sätt grovt trampat över gränsen för det acceptabla.
Falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal
Det är mycket anmärkningsvärt att Wallström väcker falskt åtal, ljuger grovt offentligt och på detta sätt utsätter mig för andras ringaktning. När man beaktar sammanhanget - den politiska samordningen med tvångsförvaltningen och tvångsinlösenprocesserna som pågår blir Wallströms brott hänsynslösa och utstuderade på gränsen till det exempellösa.
Om det är accepterat och Wallströms agerande är typiskt för den svenska åklagarkåren, då kan man förstå att han får fortsätta att vara åklagare. I så fall gör han ju, Gud förbjude, bara vad alla andra gör. Om däremot den övriga åklagarkåren är hederligare och Wallström ett enstaka ruttet ägg i korgen framstår det som obegripligt att han får vara åklagare.
Anmälan till riksåklagaren
Jag har idag gett in en anmälan till Riksåklagaren om misstänkt falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal i vilken jag begär att Wallström med omedelbar verkan ska skiljas från sitt ämbete som åklagare. Detta gäller naturligtvis oavsett utgången i målet som den 7-8 mars avhandlades i Hovrätten för Övre Norrland i Umeå.
Eftersom det cirkulerar uppgifter om att Wallström ljugit även i andra mål bör, enligt min uppfattning, även tidigare mål granskas för att klarlägga om så är fallet och vilka konsekvenser det eventuellt fått för åtalade personer.
Brist på kompetens eller avsaknad av skäl för åtal får inte kompenseras genom brottsligt beteende - inte ens av en åklagare och inte ens om brotten är i linje med önskemålen hos den förhärskande politiska viljan!
Övertorneå den 10 mars 2011
Mikael Styrman
Anm.
Bestämmelserna gällande åklagarens brott återfinns i Brottsbalken, nedan angivna lagrum:
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar. Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
.
tisdag 8 mars 2011
Fernissa inte lösningen
.
Näringsminister Maud Olofsson öppnar nu för en ”justering” av elskatten. En skatteväxling där skatt flyttas från konsument till producent, men följaktligen är kvar i samma kedja. Med andra ord en skatt som döljs för den som betalar den - ett gammalt sosseknep. Vad håller egentligen regeringen sig med för medarbetare på näringsdepartementet? Låter nog så populistiskt. Har alla drabbats av hybris på näringsdepartementet? Tror de att vi alla är efterblivna och att de är de enda som kan tänka i det här landet?
Elskatten är en styggelse - visst! Men den är inte orsaken till att elmarknaden inte fungerar. Att justera elskatten som lösning på elmarknadens problem vore som att spotta en törstig kamel i halsen.
Man kan känna förtroende för Mauds förslag till lösning om man också är benägen att tycka att det vore en bra idé att stryka fernissa på ett sjunkande skepp.
Umeå den 8 mars 2011
Mikael Styrman
.
Näringsminister Maud Olofsson öppnar nu för en ”justering” av elskatten. En skatteväxling där skatt flyttas från konsument till producent, men följaktligen är kvar i samma kedja. Med andra ord en skatt som döljs för den som betalar den - ett gammalt sosseknep. Vad håller egentligen regeringen sig med för medarbetare på näringsdepartementet? Låter nog så populistiskt. Har alla drabbats av hybris på näringsdepartementet? Tror de att vi alla är efterblivna och att de är de enda som kan tänka i det här landet?
Elskatten är en styggelse - visst! Men den är inte orsaken till att elmarknaden inte fungerar. Att justera elskatten som lösning på elmarknadens problem vore som att spotta en törstig kamel i halsen.
Man kan känna förtroende för Mauds förslag till lösning om man också är benägen att tycka att det vore en bra idé att stryka fernissa på ett sjunkande skepp.
Umeå den 8 mars 2011
Mikael Styrman
.
måndag 7 mars 2011
Det nationalsocialdemokratiska arvet
.
I Sverige lever vi alltjämt med det nationalsocialdemokratiska arvet. Med det kriminella nätverk, den hajbur, som nationalsocialdemokraterna byggde upp för att säkra total makt över människornas liv och egendom.
På mediaområdet har det inneburit att man gynnat mediakoncentrationen kring familjen Bonnier med den ena handen. Med den andra handen har man, inför massorna, skällt på samma mediakoncentration som man själva främjat. Så har man hållit kontrollen över media och fått rädslan för makten att fastna i tapeterna - allra tydligast på Dagens Nyheters redaktion.
På motsvarande sätt byggde man upp en växelverkan med bankerna. Denna växelverkan främjades av en ökad bankkoncentration. Därför blev det ökad bankkoncentration. Inte på grund av någon naturlig utveckling utan på grund av en vilja att kontrollera folket. Med bankernas hjälp kunde man komma åt människor som inte gick att styra, som kunde tänka själv. Människor med fel åsikter får inte låna pengar eller ens öppna ett bankkonto för att sätta in sina pengar på. Det svarar bankernas samtidigt oetiska, olagliga, hemliga och riskfria svartlistning av människor för. Människor som inte accepterade militanta fackföreningars mjölkande av dem kunde, och kan, man komma åt genom att de med maktapparaten helt allierade bankklientelet helt riskfritt får säga upp deras lån och förvandla dem till ekonomiska fredslösa helt utlämnade åt förtryckarapparatens härjningar.
Tidigare kunde en svensk företagare låna pengar ur sitt företag. Så som man kan göra i andra länder. Det kan man i viss utsträckning göra nu också - men inte utan att bli förföljd. Den maktfullkomliga nationalsocialdemokratins gåva till bankerna, eller bankfamiljerna om man så vill, var 3:12-reglerna enligt vilka småföretagare diskrimineras. Istället för att få disponera sin likviditet själv tvingas småföretagare låna ut (sätta in) sina pengar nästan gratis i den organiserade bankbrottslighetens institutioner för att sedan låna tillbaka samma pengar dyrt - om de har rätt åsikter vill säga. Det innebär i praktiken en exempellös kapitalöverföring från företagarfamiljer till bankerna. Väl i klass med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland.
Om någon detta till trots tycker att han/hon är kapabel att själv bestämma över sina pengar kallas skatteverket in för att tygla revoltören. Den som då inte ger sig riskerar att bli mångårigt inlåst som skattebrottsling och belagd med näringsförbud. Detta som bankerna har gjort, genom utnyttjande av maktgalna nationalsocialdemokrater måste vara den grövsta och fräckaste stöld som världshistorien känner. Att stjäla ett halvt folks besparingar, att få staten att bevaka att de inte tar tillbaka pengarna och allt utan att bli vare sig rannsakad eller straffad.
Sedan är det ju ytterligare en stötande omständighet som inte går att blunda för. Nämligen den att även resterande del av befolkningen plundras när bankerna slarvar bort de stulna pengarna i bubbla efter bubbla och skattebetalarna tvingas hålla dem under armarna därför att deras politiska kollaboratörer påstår att de är systemviktiga.
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att främja nybildning av banker för att bryta det befintliga fåtalet skräpbankers privilegium att först stjäla människornas pengar och sedan slösa bort dem?
Regeringen Reinfeldt har nu suttit fyra och ett halvt år utan att göra något åt saken. Man tycker faktiskt, som företagare, att regeringen borde duga till att göra något åt detta så att vi inte hänvisas till att komma till rätta med det här genom Nordafrikanska metoder.
- Fredrik, när ska vi småföretagare få tillbaka våra besparingar som det kriminella banknätverket stulit av oss med statens hjälp?
- När ska vi få tillbaka våra liv?
Umeå den 7 mars 2011
Mikael Styrman
.
I Sverige lever vi alltjämt med det nationalsocialdemokratiska arvet. Med det kriminella nätverk, den hajbur, som nationalsocialdemokraterna byggde upp för att säkra total makt över människornas liv och egendom.
På mediaområdet har det inneburit att man gynnat mediakoncentrationen kring familjen Bonnier med den ena handen. Med den andra handen har man, inför massorna, skällt på samma mediakoncentration som man själva främjat. Så har man hållit kontrollen över media och fått rädslan för makten att fastna i tapeterna - allra tydligast på Dagens Nyheters redaktion.
På motsvarande sätt byggde man upp en växelverkan med bankerna. Denna växelverkan främjades av en ökad bankkoncentration. Därför blev det ökad bankkoncentration. Inte på grund av någon naturlig utveckling utan på grund av en vilja att kontrollera folket. Med bankernas hjälp kunde man komma åt människor som inte gick att styra, som kunde tänka själv. Människor med fel åsikter får inte låna pengar eller ens öppna ett bankkonto för att sätta in sina pengar på. Det svarar bankernas samtidigt oetiska, olagliga, hemliga och riskfria svartlistning av människor för. Människor som inte accepterade militanta fackföreningars mjölkande av dem kunde, och kan, man komma åt genom att de med maktapparaten helt allierade bankklientelet helt riskfritt får säga upp deras lån och förvandla dem till ekonomiska fredslösa helt utlämnade åt förtryckarapparatens härjningar.
Tidigare kunde en svensk företagare låna pengar ur sitt företag. Så som man kan göra i andra länder. Det kan man i viss utsträckning göra nu också - men inte utan att bli förföljd. Den maktfullkomliga nationalsocialdemokratins gåva till bankerna, eller bankfamiljerna om man så vill, var 3:12-reglerna enligt vilka småföretagare diskrimineras. Istället för att få disponera sin likviditet själv tvingas småföretagare låna ut (sätta in) sina pengar nästan gratis i den organiserade bankbrottslighetens institutioner för att sedan låna tillbaka samma pengar dyrt - om de har rätt åsikter vill säga. Det innebär i praktiken en exempellös kapitalöverföring från företagarfamiljer till bankerna. Väl i klass med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland.
Om någon detta till trots tycker att han/hon är kapabel att själv bestämma över sina pengar kallas skatteverket in för att tygla revoltören. Den som då inte ger sig riskerar att bli mångårigt inlåst som skattebrottsling och belagd med näringsförbud. Detta som bankerna har gjort, genom utnyttjande av maktgalna nationalsocialdemokrater måste vara den grövsta och fräckaste stöld som världshistorien känner. Att stjäla ett halvt folks besparingar, att få staten att bevaka att de inte tar tillbaka pengarna och allt utan att bli vare sig rannsakad eller straffad.
Sedan är det ju ytterligare en stötande omständighet som inte går att blunda för. Nämligen den att även resterande del av befolkningen plundras när bankerna slarvar bort de stulna pengarna i bubbla efter bubbla och skattebetalarna tvingas hålla dem under armarna därför att deras politiska kollaboratörer påstår att de är systemviktiga.
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att främja nybildning av banker för att bryta det befintliga fåtalet skräpbankers privilegium att först stjäla människornas pengar och sedan slösa bort dem?
Regeringen Reinfeldt har nu suttit fyra och ett halvt år utan att göra något åt saken. Man tycker faktiskt, som företagare, att regeringen borde duga till att göra något åt detta så att vi inte hänvisas till att komma till rätta med det här genom Nordafrikanska metoder.
- Fredrik, när ska vi småföretagare få tillbaka våra besparingar som det kriminella banknätverket stulit av oss med statens hjälp?
- När ska vi få tillbaka våra liv?
Umeå den 7 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 6 mars 2011
Världens hemligaste kontorspojke
.
Omedelbart förbud
Vad var det som gjorde att Elsäkerhetsverket (Elsäk) plötsligt dök upp på Ekfors kontor i mars 2010 och helt utan varje laglig grund utfärdade ett omedelbart förbud för Ekfors att utföra elarbeten?
Dödligt elolycksfall resulterar i pajaserier
På Likskär utanför Luleå omkom en arbetare ungefär samtidigt. Han jobbade åt en privat entreprenör som i sin tur jobbade åt Vattenfall som i sin tur jobbade åt Luleå Energi. Vad gjorde att utredningen av det med döden resulterande elolycksfallet blev rena politiska satiren av öststatsmodell?
Kovändning av regeringen
Inför valet 2010 fick Haparanda kommun genom ett regeringsbeslut ett undantag från ellagen för att ansluta ett antal vägbelysningsanläggningar till kommunens egna elabonnemang. Beslutet gick helt stick i stäv med den policy som regeringen och elmyndigheterna ditintills försvarat. Varför fattade regeringen ett sådant märkligt beslut strax före valet?
Visste inte hur anläggningen såg ut
Kommunen kom att, skulle det visa sig, utan några kontakter med elleverantören ansluta ett antal amatörmässigt, ja rent skandalöst dåliga och farliga, anläggningar indirekt till elnätet, via kommunens egna anläggningar. Elsäk tillkallades, höll ”syn” på platsen, utan att kontakta elleverantören och efterfråga vilken kritik som riktades mot anläggningarna, samt godkände anläggningarna på stående fot. Genast framkom att Elsäk, sin ”utredning” till trots inte visste hur anläggningen såg ut. Då grep paniken om sig på Elsäk som vägrade att lämna ut sin ”utredning”. Vad fick det tidigare så respekterade Elsäkerhetsverket att förvandlas till en politiserad pajasorganisation?
Kvastarna gick på Ei
Under hösten 2009 hade de tre stora branschaktörerna Vattenfall, Eon och Fortum processat ihjäl Energimarknadsinspektionen (Ei). Man hade i vanlig ordning och med den stora aktörens rätt dränkt Ei i handlingar med vidhängande advokater. Ei hade även i övrigt försatt sig i en omöjlig situation. Man hade marknadsfört sig själv genom att konsekvent ge alla rätt som klagade på någonting över huvud taget. Alla fick tillbaka pengar, bara de klagade. Problemet var möjligen att det inte fanns någon tråd, någon linje överhuvud taget i Ei:s agerande annat än att alla som klagade fick rätt. Marknadsföringen lyckades över förväntan. Informationen om vinst varje gång spred sig som en präriebrand bland Sveriges elkonsumenter och Ei satt med över 5.000 obehandlade klagomål. Ganska mycket för en organisation som på sin höjd kan hantera några hundra ärenden om året. Yvonne Fredriksson, med ett förflutet inom näringsdepartementet tillsattes för att städa upp katastofen Ei och Göran Morén, chefsjurist, blev hennes vapendragare.
Alexanderhugg
Genom ett Alexanderhugg löstes problemet med de tre stora. Ei beslöt, i samråd med dessa, om att de skulle betala tillbaka ett belopp som vid en ytlig betraktelse förefaller stort. Med hänsyn taget till de berörda företagens storlek och deras omsättning, de belopp som de tagit ut av kunderna under den berörda tiden var naturligtvis beloppen de skulle betala tillbaka rena skämtet.
Misslyckad konfiskation i samförstånd
Under den nationalsocialdemokratiska regimen hade, i politiskt samförstånd, drivits igenom en politisk konfiskationslagstiftning, tvångsförvaltningslagen, med vars hjälp Ekfors skulle konfiskeras. Tidigare försök från nationalsocialdemokratins sida med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade misslyckats. Nu hade även två tvångsförvaltningar misslyckats.
Lösning framförhandlades Ekfors ./. Ei
Nu skulle problemen med Ekfors lösas. Ei:s, (tidigare EMI:s), hantering av Ekfors hade förrött myndigheternas trovärdighet som numera mer framstod som politiska kamporganisationer än sakliga specialmyndigheter. Ekfors och Ei förde förhandlingar under vintern/våren vid ett flertal tillfällen, i Övertorneå och på Arlanda. Gemensamt stakades ut en väg för att normalisera förhållandena bolagen och myndigheten emellan. Några sakliga anmärkningar fanns inte mot bolagets sätt att sköta sin verksamhet, endast politiska sådana. De omfattande skador som Ei och dess företrädare, med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade orsakat bolagen skulle läkas genom en tvångsförvaltning i samförstånd. De problem som förbistrade umgänget mellan Ekfors och myndigheten kunde härledas till den genom förra regeringen och den organiserade bankbrottslighetens försorg undandragna finansieringen av verksamheten. Nu skulle en tvångsförvaltning ske i samförstånd genom vilken Ekfors, i likhet med vid tidigare tvångsförvaltningar, skulle sköta drift och administration medan tvångsförvaltaren skulle fokusera på den kort- och långsiktiga finansieringen i första hand och därefter på den uteblivna rapporteringen. Att det inte fanns några synpunkter på Ekfors tariffnivåer var enligt Ei uppenbart.
Frågan gick i stå
Härom rådde enighet under senvåren men när generaldirektören Yvonne Fredriksson skulle förankra genomförandet hos regeringen gick ärendet i stå, möjligen på grund av det nu nära förestående valet och den sprängkraft som frågorna tidigare visat sig ha.
Maud, Ola, Krümmel och Brunnsbüttel
Sedan förra valet var Maud Olofsson, (c), näringsminister med ansvar för de statliga bolagen. Ola Alterå var hennes statssekreterare. Redan under hösten 2009 hade Maud Olofsson ljugit fast sig i Vattenfallsfrågan. När sanningen började läcka ut påstod hon att Vattenfall hade undanhållit regeringen information om hur det förhöll sig med Vattenfalls ansvar vid en eventuell, mot bakgrund av de dyrt inköpta kärnkraftverkens ålder och skick rent av trolig, kärnkraftsolycka i Tyskland. Detta fick hon senare äta upp och ett relativt lugn - troligen lugnet före stormen - lade sig i den vattenfallska tysklandsfrågan.
SD-paniken griper tag i regeringen
När valet närmade sig grep paniken om sig i regeringen. Nationalsocialdemokratin präglades redan då, under en Mona Sahlin som närmast betraktades som Guds gåva till borgerligheten, av modstulenhet och latenta interna maktintriger. Men sverigedemokraterna och miljöpartiet gick som tåget. Förlorad regeringsmakt låg i farans riktning. Nu var goda råd dyra.
Regeringens förhandlingsposition var svag ansåg man. Nationalsocialdemokratin hotade att skvallra om Vattenfalls situation. Visserligen var de medskyldiga och det mesta som gjordes med Vattenfall gjordes i fartblint samförstånd. Men sosseriet var redan i upplösning och det var regeringen som riskerade att förlora regeringsmakten.
Förutsägbar fortsättning i Haparanda
För att styra uppmärksamheten från den farliga frågan - Vattenfall - och till något ofarligt - Ekfors, fick Haparanda kommun sina undantag från ellagen. Det var naturligtvis känt i regeringen att Haparanda kommun leddes av en psykopatiskt lagd populist som utan tvekan skulle svara för resten om han bara fick fria händer. Det var bakgrunden till regeringens, Ei:s och Elsäk:s ryggradslösa agerande.
Margot och Olas lön
Vi har tidigare kunnat läsa att Sverige betalade Margot Wallströms lön under hennes uppmärksammade FN-uppdrag. Med all sannolikhet för att många ville försäkra sig om att hon inte skulle hitta på och bli ny s-ledare. Men vi har nog minst en till FN-funktionär numera som har ett låtsasjobb åt FN och vars lön kommer från svenska skattebetalare.
Ombildning av regeringen
Efter valet förlorade Maud Olofsson överhögheten över de statliga bolagen, inklusive Vattenfall. Ola Alterå förlorade sitt jobb som statssekreterare. Med rätt eller orätt fick han ta kulan som var ägnad åt Maud, likt en amerikansk presidentlivvakt. Enligt förmodligen avsiktlig desinformation som spreds under hösten 2010 skulle han få ett toppjobb inom FN. Nu blev det inte riktigt så. Den som läste den korta intervjun i DI med Ola Alterå efter utnämningen till det nya jobbet - den som städades bort illa kvickt - kan inte ta miste på Alterås besvikelse. Det föreföll som om hans egen uppfattning närmast var att han skulle deporteras till Nairobi.
Världens hemligaste kontorspojke
Beskrivningen av toppjobbet ger närmast vid handen att han inte fått något toppjobb utan att han snarare ska gå med post mellan två olika avdelningar i den luftkonditionerade FN-skrapan i Nairobi, med det konstgjorda vattenfallet i entrén - i landet utan vatten. Det gör honom, menar jag, till världen hemligaste kontorspojke.
Regeringens krishantering
Men varför är det nödvändigt att deportera Ola Alterå till Nairobi i mörkaste Afrika? Varför kunde man inte bara förvara honom på Centerns partikansli i Stockholm? Svaret är uppenbart tycker jag. Med den stora katastrofen i antågande inom Vattenfall (såvida det inte finns fler) är riskerna enligt regeringens krishantering för stora med att ha honom i Sverige. Här riskerar han att konfronteras med journalister som kan ställa besvärliga frågor till honom, till Maud och till andra, och hinner ställa kontrollfrågor till andra utan att man hinner prata ihop sig. När Ola finns i Afrika blir det en helt annan logistisk apparat förenad med helt andra kostnader om man färdas mellan Nairobi och Stockholm nästan tjugo timmar för att ställa kontrollfrågorna.
Företagare döms för att skydda kriminell minister
Läsaren med huvudet på skaft kan ana vad som döljer sig bakom fasaden i Vattenfalls europaäventyr. Detta ska jag återkomma till i en separat blogg. Själv ska jag ställas inför en ny politisk rättegång igen imorgon. Det är något som korrumperade och skrupelfria politiker inte bara inom (s) utan även åtminstone (c) och (m) medverkat till tidigare i broderlig samverkan. Nu ska jag åter dömas till fängelse för påhittade låtsasskattebrott och mitt företag ska konfiskeras för att rädda karriären åt en kriminell och psykopatiskt lagd näringsminister och för att rädda ansiktet på en underpresterande alliansregering vars förändringsarbete gått i stå och som istället blivit förvaltande därför att delar av den byråkrati vi behöver byta ut och förändra har för mycket hållhakar på vissa allianspolitiker efter deras allt för servila och egennyttiga oppositionspolitik under den nationalsocialdemokratiska tiden.
Du bör avgå, Maud!
Det här är inte riktigt ett sådant beteende som vi har rätt att förvänta oss av en näringsminister som ska främja företagandets villkor i landet. I en sådan ministers roll ingår inte att få inhemska småföretagare inlåsta i politiskt fängelse för att skydda den egna karriären och partiet.
Du har ställt till med en katastrof och Du har burit Dig ryggradslöst åt.
Du bör ta konsekvenserna av det och avgå Maud!
Antingen gör Du det frivilligt eller så talar det mesta för att Du kommer att bli släpad ut ur näringsdepartement med ansiktet i smutsen! Och då lär Du inte bli den enda som far.
Jag är sen med några utlovade bloggar om bland annat Vattenfall, Gullesjö och Rejlers - men de kommer, var så säker.
Övertorneå den 6 mars 2011
Mikael Styrman
.
lördag 5 mars 2011
Sjöfartsverket och London School of Economics
.
Enligt Dagens Industri, idag lördagen den 5 mars 2011 har den ansedda London School of Economics (LSE) under senare år fått 40 000 000 kronor från Libyen. Gaddafis son Saif al-Islam har fått en doktorsexamen vars avhandling misstänks vara plagierad till stora delar. London School of Economics å sin sida har fått en donation på drygt 15 000 000 kronor från Muammar Gadaffis välgörenhets- och utvecklingsfond.
Även dusör åt rektorn
Rektorn, eller före detta rektorn, som det numera lär vara, Sir Howard Davies, har personligen fått drygt 500 000 kronor för att vara rådgivare till Libyens statliga investeringsfond. Detta väcker allvarlig oro för hur framstående engelska skolor avlönar sina rektorer. Fast det är klart, är det många som betalar så blir det ju mycket pengar...
Tydliga skadeverkningar
Varför är det här intressant då och vad har det med Sjöfartsverket att göra? Jo, i fallet med skolan är det ovanligt tydligt vilka skadeverkningarna av korruptionen blir. Att skada uppstår är inte lika tydligt i fallet med isbrytare som utnyttjas för privata syften - åtminstone inte än. Från att ha varit en mycket ansedd skola är LSE nästan över en natt framme vid att många som varit synnerligen stolta över sin examen åtminstone just nu kan torka sig där bak med betyget. För vem respekterar ett betyg som man kan köpa sig? Det inträffade innebär, av samma skäl, ett påtagligt hot mot skolans framtida möjligheter och äventyrar till och med dess fortsatta existens. Det vi ser kan naturligtvis utgöra toppen av isberget.
Besök på Frej
Sjöfarten har legat i det närmaste still i åtminstone Bottenhavet och Bottenviken några dagar till stora nationalekonomiska och företagsekonomiska kostnader. Nya infrastrukturministern, Catharina Elmsäter Svärd, har i dagarna varit på två dagars isbrytarbesök. Eftersom Oden är försvunnen skedde besöket på Frej.
Anton Swedberg i Sydamerika
Statsisbrytaren Oden kallas även för Statsisbrytaren Anton Swedberg eftersom den aldrig kommer fram i tid. Trots att den förbereder sig hela sommaren i Luleå hamn hinner det bli vår och isfritt innan den hinner komma sjöfarten till undsättning. Just nu lär den befinna sig mellan Sydamerika och Afrika. Politiker och tjänstemän drygar ut sin redan rundliga ersättning från staten - för ofta obetydlig arbetsprestation - med svarta pengar och mutor genom att hyra ut Anton Swedberg till annat, när den borde vara hemma och assistera sjöfarten. Det är ju faktiskt därför den har byggts. Inte för att politiker och/eller byråkrater ska sko sig på den.
Moras efter 70-årigt maktinnehav
Det en gång i tiden så mäktiga nationalsocialdemokratiska partiet har nu fallit samman så till den milda grad att det inte ens går att hitta någon som vill leda partiet. Det tyder faktiskt på viss självbevarelsedrift. Det beror på att det efter 70-talet års maktinnehav knappt finns någon offentlig verksamhet som fungerar trots skenande skatter och avgifter. Man kan ta hur många exempel som helst men låt mig bara helt kort nämna Palmeutredningen, Tomas Quick-utredningarna, Medanalys, Rättsläkaren och Obducenten, tågen, mitträckesvägarna, försvaret, flodvågsundsättningen, Hallandsåsen, bankväsendet, sjukersättningen, sjukvården, åldringsvården, rättsväsendet, eljuntan, Obolutredningen osv.
Bollen upplagd
Att så grundligt ha kört landet i botten kan jämföras med att i en fotbollsmatch lägga upp bollen halvvägs mellan straffpunkten och målet - och därefter kalla bort målvakten. När nu sosseriet haft vänligheten att göra allt detta, känns det då inte ganska onödigt att alliansregeringen ängsligt ska snubbla fram och slå bollen ut över långsidan?
Kunskapsövertag
Enligt min uppfattning är Catharina Elmsäter Svärds initiativ ett mycket bra sådant. Det bör ge henne ett betydande kunskapsövertag gentemot de många byråkrater som administrerar isbrytarna. Nu kan hon åka tillbaka till Stockholm och informera dem om att man bryter isrännor åt sjöfarten med de där båtarna. Att skattebetalarna har finansierat bygget av dem för ändamålet. Att man därför inte får sko sig själv genom att hyra ut dem till annat under isbrytningssäsongen.
Rygg av geléhallon
Men jag tycker inte att det räcker med det. Man bör också försöka få fast dem som skott sig. Jag förstår att detta kan vara kletigt. Särskilt om en del inblandade är parti- eller alliansbröder. Icke desto mindre bör det ske. Om man ska kunna göra något åt det här landet, då kan inte ryggen bestå av geléhallon och den egna moralen vara jämförbar med den hos en Kenyansk passkontrollant eller hos en svartväxlare i Sotji på den gamla sovjetiska tiden.
Lycka till Catharina Elmsäter Svärd! Vi håller tummarna för att Du ska kunna göra något åt det här.
Övertorneå den 5 mars 2011
Mikael Styrman
.
Enligt Dagens Industri, idag lördagen den 5 mars 2011 har den ansedda London School of Economics (LSE) under senare år fått 40 000 000 kronor från Libyen. Gaddafis son Saif al-Islam har fått en doktorsexamen vars avhandling misstänks vara plagierad till stora delar. London School of Economics å sin sida har fått en donation på drygt 15 000 000 kronor från Muammar Gadaffis välgörenhets- och utvecklingsfond.
Även dusör åt rektorn
Rektorn, eller före detta rektorn, som det numera lär vara, Sir Howard Davies, har personligen fått drygt 500 000 kronor för att vara rådgivare till Libyens statliga investeringsfond. Detta väcker allvarlig oro för hur framstående engelska skolor avlönar sina rektorer. Fast det är klart, är det många som betalar så blir det ju mycket pengar...
Tydliga skadeverkningar
Varför är det här intressant då och vad har det med Sjöfartsverket att göra? Jo, i fallet med skolan är det ovanligt tydligt vilka skadeverkningarna av korruptionen blir. Att skada uppstår är inte lika tydligt i fallet med isbrytare som utnyttjas för privata syften - åtminstone inte än. Från att ha varit en mycket ansedd skola är LSE nästan över en natt framme vid att många som varit synnerligen stolta över sin examen åtminstone just nu kan torka sig där bak med betyget. För vem respekterar ett betyg som man kan köpa sig? Det inträffade innebär, av samma skäl, ett påtagligt hot mot skolans framtida möjligheter och äventyrar till och med dess fortsatta existens. Det vi ser kan naturligtvis utgöra toppen av isberget.
Besök på Frej
Sjöfarten har legat i det närmaste still i åtminstone Bottenhavet och Bottenviken några dagar till stora nationalekonomiska och företagsekonomiska kostnader. Nya infrastrukturministern, Catharina Elmsäter Svärd, har i dagarna varit på två dagars isbrytarbesök. Eftersom Oden är försvunnen skedde besöket på Frej.
Anton Swedberg i Sydamerika
Statsisbrytaren Oden kallas även för Statsisbrytaren Anton Swedberg eftersom den aldrig kommer fram i tid. Trots att den förbereder sig hela sommaren i Luleå hamn hinner det bli vår och isfritt innan den hinner komma sjöfarten till undsättning. Just nu lär den befinna sig mellan Sydamerika och Afrika. Politiker och tjänstemän drygar ut sin redan rundliga ersättning från staten - för ofta obetydlig arbetsprestation - med svarta pengar och mutor genom att hyra ut Anton Swedberg till annat, när den borde vara hemma och assistera sjöfarten. Det är ju faktiskt därför den har byggts. Inte för att politiker och/eller byråkrater ska sko sig på den.
Moras efter 70-årigt maktinnehav
Det en gång i tiden så mäktiga nationalsocialdemokratiska partiet har nu fallit samman så till den milda grad att det inte ens går att hitta någon som vill leda partiet. Det tyder faktiskt på viss självbevarelsedrift. Det beror på att det efter 70-talet års maktinnehav knappt finns någon offentlig verksamhet som fungerar trots skenande skatter och avgifter. Man kan ta hur många exempel som helst men låt mig bara helt kort nämna Palmeutredningen, Tomas Quick-utredningarna, Medanalys, Rättsläkaren och Obducenten, tågen, mitträckesvägarna, försvaret, flodvågsundsättningen, Hallandsåsen, bankväsendet, sjukersättningen, sjukvården, åldringsvården, rättsväsendet, eljuntan, Obolutredningen osv.
Bollen upplagd
Att så grundligt ha kört landet i botten kan jämföras med att i en fotbollsmatch lägga upp bollen halvvägs mellan straffpunkten och målet - och därefter kalla bort målvakten. När nu sosseriet haft vänligheten att göra allt detta, känns det då inte ganska onödigt att alliansregeringen ängsligt ska snubbla fram och slå bollen ut över långsidan?
Kunskapsövertag
Enligt min uppfattning är Catharina Elmsäter Svärds initiativ ett mycket bra sådant. Det bör ge henne ett betydande kunskapsövertag gentemot de många byråkrater som administrerar isbrytarna. Nu kan hon åka tillbaka till Stockholm och informera dem om att man bryter isrännor åt sjöfarten med de där båtarna. Att skattebetalarna har finansierat bygget av dem för ändamålet. Att man därför inte får sko sig själv genom att hyra ut dem till annat under isbrytningssäsongen.
Rygg av geléhallon
Men jag tycker inte att det räcker med det. Man bör också försöka få fast dem som skott sig. Jag förstår att detta kan vara kletigt. Särskilt om en del inblandade är parti- eller alliansbröder. Icke desto mindre bör det ske. Om man ska kunna göra något åt det här landet, då kan inte ryggen bestå av geléhallon och den egna moralen vara jämförbar med den hos en Kenyansk passkontrollant eller hos en svartväxlare i Sotji på den gamla sovjetiska tiden.
Lycka till Catharina Elmsäter Svärd! Vi håller tummarna för att Du ska kunna göra något åt det här.
Övertorneå den 5 mars 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 2 mars 2011
Brevet till Utbildning Nord
.
Ekfors Energi AB
Utbildning Nord
Attn Sture Troli
Övertorneå den 1 mars 2011
Vi refererar till Era brev av den 18 feb d.å.
Det är naturligtvis inte möjligt för oss att vidarebefordra våra nätintäkter till ”tvångsförvaltaren”, mera korrekt ”låtsasförvaltaren”, Gullesjö. Dessa medel, som rätteligen tillkommer oss, behöver vi för att sköta nätets drift.
Ekfors upprätthåller driften i detta nätområde och har så gjort sedan slutet av 1910-talet, då vi uppförde detsamma. Det är lätt att glömma bort så länge nätet fungerar. Men det är något man tenderar att bli mycket medveten om den dag det inte längre fungerar. Möjligheterna att då upprätthålla en utbildningsverksamhet eller att snabbt återställa driften kan vara mycket begränsade. Avgörandet beträffande hur det ska gå med leveranssäkerheten inom området har Ni kunder i Er egen hand. Vi kan bara hålla nätet fungerande så länge vi åtnjuter kundernas förtroende och lojalitet.
Det låter tjusigt att Gullesjö blivit utnämnd till förvaltare. Men i verkligheten vidtar han inga förvaltnings- eller driftåtgärder över huvud taget. Han lär inte ens ha varit till Övertorneå. Trots fem månaders uppdrag har han aldrig besökt vårt företag som han påstås förvalta.
Bäst illustreras det som pågår av det faktum att det nu är mer än fem månader sedan tvångsförvaltningen inleddes. Till dags dato har vi inte fått ett öre till nätets drift av Gullesjö till att betala våra leverantörer med. Den som inte är ideologiskt förgiftad och som dessutom är begåvad med ett huvud att tänka med inser det både orimliga och oseriösa i detta. Parallellen till 1930-talets nazityskland och metoderna med vilka man skinnade judarna torde vara ganska uppenbar. För alla, utom möjligen för den ansvarige ”alla företagares minister” näringsminister Maud Olofsson.
Det här kan låta främmande för en norrman och jag hoppas att det gör det. Men nu är vi i Sverige – den sista Sovjetstaten.
Undvik gärna oavsiktliga elavbrott och avsiktliga avstängningar. Betala till den som ser till att nätet fungerar, nämligen Ekfors.
Gullesjö och Energimarknadsinspektionen gör gällande att brännvinsadvokaten Gullesjö sköter nätet men å andra sidan påstod ju Bagdad-Bob att amerikanarna gjorde självmord utanför Bagdads murar.
Övertorneå som ovan
Ekfors Energi AB
Mikael Styrman
.
Ekfors Energi AB
Utbildning Nord
Attn Sture Troli
Övertorneå den 1 mars 2011
Vi refererar till Era brev av den 18 feb d.å.
Det är naturligtvis inte möjligt för oss att vidarebefordra våra nätintäkter till ”tvångsförvaltaren”, mera korrekt ”låtsasförvaltaren”, Gullesjö. Dessa medel, som rätteligen tillkommer oss, behöver vi för att sköta nätets drift.
Ekfors upprätthåller driften i detta nätområde och har så gjort sedan slutet av 1910-talet, då vi uppförde detsamma. Det är lätt att glömma bort så länge nätet fungerar. Men det är något man tenderar att bli mycket medveten om den dag det inte längre fungerar. Möjligheterna att då upprätthålla en utbildningsverksamhet eller att snabbt återställa driften kan vara mycket begränsade. Avgörandet beträffande hur det ska gå med leveranssäkerheten inom området har Ni kunder i Er egen hand. Vi kan bara hålla nätet fungerande så länge vi åtnjuter kundernas förtroende och lojalitet.
Det låter tjusigt att Gullesjö blivit utnämnd till förvaltare. Men i verkligheten vidtar han inga förvaltnings- eller driftåtgärder över huvud taget. Han lär inte ens ha varit till Övertorneå. Trots fem månaders uppdrag har han aldrig besökt vårt företag som han påstås förvalta.
Bäst illustreras det som pågår av det faktum att det nu är mer än fem månader sedan tvångsförvaltningen inleddes. Till dags dato har vi inte fått ett öre till nätets drift av Gullesjö till att betala våra leverantörer med. Den som inte är ideologiskt förgiftad och som dessutom är begåvad med ett huvud att tänka med inser det både orimliga och oseriösa i detta. Parallellen till 1930-talets nazityskland och metoderna med vilka man skinnade judarna torde vara ganska uppenbar. För alla, utom möjligen för den ansvarige ”alla företagares minister” näringsminister Maud Olofsson.
Det här kan låta främmande för en norrman och jag hoppas att det gör det. Men nu är vi i Sverige – den sista Sovjetstaten.
Undvik gärna oavsiktliga elavbrott och avsiktliga avstängningar. Betala till den som ser till att nätet fungerar, nämligen Ekfors.
Gullesjö och Energimarknadsinspektionen gör gällande att brännvinsadvokaten Gullesjö sköter nätet men å andra sidan påstod ju Bagdad-Bob att amerikanarna gjorde självmord utanför Bagdads murar.
Övertorneå som ovan
Ekfors Energi AB
Mikael Styrman
.
måndag 28 februari 2011
Generaldirektör - välavlönad men empatilös
.
Vad sa egentligen Yvonne Fredriksson, Generaldirektör för Energimarknadsinspektionen, i gårdagens Agenda?
- Det spelar ingen roll att eljuntans pris är alldeles för högt för kunderna.
- Det gör inget att vatten- och kärnkraftsproducerad el säljs till kolkraftspris.
- Det viktiga är att elföretagen inte överskrider den ram som vi har satt åt dem.
Var det så hon sa?
Övertorneå den 28 februari 2011
Mikael Styrman
.
Vad sa egentligen Yvonne Fredriksson, Generaldirektör för Energimarknadsinspektionen, i gårdagens Agenda?
- Det spelar ingen roll att eljuntans pris är alldeles för högt för kunderna.
- Det gör inget att vatten- och kärnkraftsproducerad el säljs till kolkraftspris.
- Det viktiga är att elföretagen inte överskrider den ram som vi har satt åt dem.
Var det så hon sa?
Övertorneå den 28 februari 2011
Mikael Styrman
.
lördag 26 februari 2011
Skadebegränsningspatrullen
.
(Klicka på bilden om inte hela texten visas)
Förbrytarstatens skadebegränsningspatrull ute på uppdrag.
Vid fotograferingstillfället dock utan kamouflagedräkter.
.
 |
| Aktuella händelser i media: Saxat ur NSD torsdagen den 24 feb 2011. |
(Klicka på bilden om inte hela texten visas)
Förbrytarstatens skadebegränsningspatrull ute på uppdrag.
Vid fotograferingstillfället dock utan kamouflagedräkter.
.
onsdag 23 februari 2011
måndag 21 februari 2011
Fredrik Reinfeldt, DN och den journalistiska etiken
.
Under förra veckan drabbade statsminister Fredrik Reinfeldt och Dagens Nyheter samman inför öppen ridå. I en anonym kommentar till bloggen ”En billig dysfunktionell Leni Riefenstahl” har jag blivit ombedd att kommentera detta. Det ska jag gärna göra. Men det sker med den reservationen att jag naturligtvis inte deltagit och inte läst allt som skrivits i ämnet.
Om jag har förstått det rätt har Fredrik Reinfeldt med flera upprörts av att Dagens Nyheter feltolkat/omtolkat och vinklat Reinfeldts uttalanden genom en tillspetsad eller rent av felaktig rubriksättning som inte återspeglar av Reinfeldt uttryckta åsikter.
Det borde finnas en fungerande hyresmarknad i Stockholm. Men det finns det inte. Det finns en dysfunktionell hyresmarknad utformad för att ge boende i Stockholms innerstad konstgjort låga hyror med hjälp av hyresreglering och istället ge invandrare och fattiga i förorterna oproportionerligt höga hyror. Det har resulterat i en skev hyressättning och svarthandel med hyresrätter av vilken följer utebliven rörlighet. Att det finns brister med hur systemet med hyresrätter för närvande fungerar i Stockholms innerstad kan väl få blunda för. Det är min uppfattning.
Jag känner väl igen den journalistiska metoden, att i vässande eller manipulativt syfte, med rubriker som saknar förankring i texten, bibringa den stressade läsaren intrycket att intervjuobjektet sagt något helt annat än han/hon verkligen sagt. Sådant har jag i varierande grad blivit utsatt för hela livet. Man blir lika kränkt och upprörd varje gång.
Det hjälper ju föga att man får en annan bild om man dels lyckas frigöra sig från rubrikernas styrning av medvetandet och dels läser varje bokstav i artikeln. För hur många gör det?
Jag kan därför väl förstå Fredrik Reinfeldt, regeringens och moderaternas upprördhet. Samtidigt är det inte utan viss förvåning jag ser att även statsministern kan råka ut för sådant. I min naiva enfald trodde jag att han var fredad från sådant, men tydligen inte.
Vissa journalistiska element, som övervintrat sedan tiden före internet, försvarar sin rätt att påverka genom att manipulera och förvränga och dessutom uttrycka indignation över att deras yrkesmässiga heder sedan ifrågasätts ens i försynta ordalag. Det är väl inte varken nytt eller förvånande men det får en onekligen att vara tacksam över att vi har internet.
Det finns mycket såväl roligt och dråpligt som beklämmande att berätta om DN:s relation till makten. Även en del självupplevt sådant som inte tidigare offentliggjorts, men det får anstå till en annan gång.
Fredrik Reinfeldts protest mot DN:s övergrepp mot honom var helt på sin plats och det har han all heder av, vilket däremot inte DN kan tillskriva sig.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Under förra veckan drabbade statsminister Fredrik Reinfeldt och Dagens Nyheter samman inför öppen ridå. I en anonym kommentar till bloggen ”En billig dysfunktionell Leni Riefenstahl” har jag blivit ombedd att kommentera detta. Det ska jag gärna göra. Men det sker med den reservationen att jag naturligtvis inte deltagit och inte läst allt som skrivits i ämnet.
Om jag har förstått det rätt har Fredrik Reinfeldt med flera upprörts av att Dagens Nyheter feltolkat/omtolkat och vinklat Reinfeldts uttalanden genom en tillspetsad eller rent av felaktig rubriksättning som inte återspeglar av Reinfeldt uttryckta åsikter.
Det borde finnas en fungerande hyresmarknad i Stockholm. Men det finns det inte. Det finns en dysfunktionell hyresmarknad utformad för att ge boende i Stockholms innerstad konstgjort låga hyror med hjälp av hyresreglering och istället ge invandrare och fattiga i förorterna oproportionerligt höga hyror. Det har resulterat i en skev hyressättning och svarthandel med hyresrätter av vilken följer utebliven rörlighet. Att det finns brister med hur systemet med hyresrätter för närvande fungerar i Stockholms innerstad kan väl få blunda för. Det är min uppfattning.
Jag känner väl igen den journalistiska metoden, att i vässande eller manipulativt syfte, med rubriker som saknar förankring i texten, bibringa den stressade läsaren intrycket att intervjuobjektet sagt något helt annat än han/hon verkligen sagt. Sådant har jag i varierande grad blivit utsatt för hela livet. Man blir lika kränkt och upprörd varje gång.
Det hjälper ju föga att man får en annan bild om man dels lyckas frigöra sig från rubrikernas styrning av medvetandet och dels läser varje bokstav i artikeln. För hur många gör det?
Jag kan därför väl förstå Fredrik Reinfeldt, regeringens och moderaternas upprördhet. Samtidigt är det inte utan viss förvåning jag ser att även statsministern kan råka ut för sådant. I min naiva enfald trodde jag att han var fredad från sådant, men tydligen inte.
Vissa journalistiska element, som övervintrat sedan tiden före internet, försvarar sin rätt att påverka genom att manipulera och förvränga och dessutom uttrycka indignation över att deras yrkesmässiga heder sedan ifrågasätts ens i försynta ordalag. Det är väl inte varken nytt eller förvånande men det får en onekligen att vara tacksam över att vi har internet.
Det finns mycket såväl roligt och dråpligt som beklämmande att berätta om DN:s relation till makten. Även en del självupplevt sådant som inte tidigare offentliggjorts, men det får anstå till en annan gång.
Fredrik Reinfeldts protest mot DN:s övergrepp mot honom var helt på sin plats och det har han all heder av, vilket däremot inte DN kan tillskriva sig.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Tack Skatteverket!
.
Sedan jag satt i politiskt fängelse 2009 har Svensk Adressändring envisats med att behålla min adress till Kolmården. Oavsett om det hela började med avsikt eller med Svensk Adressändrings oförmåga att utforma begripliga instruktioner och oförmåga att ändra en uppenbart felaktig adress var naturligtvis bibehållandet av den uppenbart felaktiga adressen en fartblind och korrumperad nomenklaturas sätt att visa att ”vi gör vad vi vill med dig”.
Som trakasserimedel är det mycket verksamt. Många institutioner har inte egen adresshållning utan hämtar adressen från offentliga register. Om den offentliga adressen är felaktig nås man därför inte av fordonsskattefakturor, försäkringsfakturor, bankkorrespondens, viktigare delgivningar m.m. på annat sätt att än att en del av dem så småningom kommer via kronofogden. Det leder till att försäkringar upphör att gälla med stora ekonomiska och rättsliga risker som följd. Fordon drabbas, en själv ovetande, av körförbud. Systemet fungerar även så illa att man aldrig får fordonsskattefakturor - inte senare heller senare och inte ens om man begär att få dem... Man får bara en klumpsumma att betala utan någon förklaring till vad den innehåller. Hur modernt och datoriserat låter det - anno 2011? Även det, ur rättssäkerhetssynpunkt, helt förkastliga systemet med förenklad delgivning går mellan stolarna i en sådan situation eftersom man aldrig får veta om förenklade delgivningar skickas till det politiska fängelset ännu flera år efter att man suttit där.
I slutet av januari d å fick jag en förfrågan från Skatteverket med ifrågasättande av om den särskilda postadressen till det politiska fängelset skulle avslutas.
Tidigare har jag försökt flytta till Södertälje för att komma bort från den kinesiska folkdomstolens i Haparanda upptagningsområde. Då tvångsskrev skattemyndigheten istället mig i Övertorneå.
När valet 2006 närmade sig och jag hade gett upp försöken att bli skriven i Södertälje var tydligen den politiska nomenklaturan obekväm med att ha mig skriven i Övertorneå så då tvångsskrev de mig överraskande i Södertälje istället.
Med den historiken i bagaget läste jag skatteverkets nu anlända förslag till adressändring med nyfiket intresse, men jag vågade inte svara. Jag kunde ju inte veta om det skulle vara till fördel för adressändringen om jag biträdde den eller om det tvärtom skulle leda till att de inte ändrade adressen. Så jag passade.
Nu har skatteverket rättat min adress och tagit bort den felaktiga adressen som Svensk Adressändring bet sig fast vid. Det tackar jag för.
Sen skulle det naturligtvis vara roligt att veta om den nu genomförda adressrättningen är ett utslag av tillnyktring och avpolitisering av skattemyndigheten eller om det är ett utslag av att adresstrakasserierna mot mig, som var roliga i början, i det långa loppet var mer besvärligt för myndigheterna.
Om det beror på avpolitisering av skattemyndigheten finns det kanske hopp om att även andra missförhållanden kan avvecklas, exempelvis
- utmätningen av alla mina tillgångar i kombination med successiv exekutiv försäljning, vid vilka tillgångarna inte kan försvaras eftersom alla tillgångar utmätts,
- den sedan fem månader pågående ”tvångsförvaltningen” som bland annat innebär att vi sköter ledningsnätets drift i Tornedalen men efter fem månader ännu inte fått ett enda öre för att täcka kostnaderna för detta,
- det maktfullkomliga missbruket av skattemyndigheten, förvaltnings- och kammarrätter för att med hjälp av helt godtyckliga och absurda, påhittade formuleringar åstadkomma betydande skatteskulder.
Vems karriär är det som ska räddas eller främjas genom att jag massakreras och trakasseras rättsligt och ekonomiskt med metoder som har stora likheter med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland?
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Sedan jag satt i politiskt fängelse 2009 har Svensk Adressändring envisats med att behålla min adress till Kolmården. Oavsett om det hela började med avsikt eller med Svensk Adressändrings oförmåga att utforma begripliga instruktioner och oförmåga att ändra en uppenbart felaktig adress var naturligtvis bibehållandet av den uppenbart felaktiga adressen en fartblind och korrumperad nomenklaturas sätt att visa att ”vi gör vad vi vill med dig”.
Som trakasserimedel är det mycket verksamt. Många institutioner har inte egen adresshållning utan hämtar adressen från offentliga register. Om den offentliga adressen är felaktig nås man därför inte av fordonsskattefakturor, försäkringsfakturor, bankkorrespondens, viktigare delgivningar m.m. på annat sätt att än att en del av dem så småningom kommer via kronofogden. Det leder till att försäkringar upphör att gälla med stora ekonomiska och rättsliga risker som följd. Fordon drabbas, en själv ovetande, av körförbud. Systemet fungerar även så illa att man aldrig får fordonsskattefakturor - inte senare heller senare och inte ens om man begär att få dem... Man får bara en klumpsumma att betala utan någon förklaring till vad den innehåller. Hur modernt och datoriserat låter det - anno 2011? Även det, ur rättssäkerhetssynpunkt, helt förkastliga systemet med förenklad delgivning går mellan stolarna i en sådan situation eftersom man aldrig får veta om förenklade delgivningar skickas till det politiska fängelset ännu flera år efter att man suttit där.
I slutet av januari d å fick jag en förfrågan från Skatteverket med ifrågasättande av om den särskilda postadressen till det politiska fängelset skulle avslutas.
Tidigare har jag försökt flytta till Södertälje för att komma bort från den kinesiska folkdomstolens i Haparanda upptagningsområde. Då tvångsskrev skattemyndigheten istället mig i Övertorneå.
När valet 2006 närmade sig och jag hade gett upp försöken att bli skriven i Södertälje var tydligen den politiska nomenklaturan obekväm med att ha mig skriven i Övertorneå så då tvångsskrev de mig överraskande i Södertälje istället.
Med den historiken i bagaget läste jag skatteverkets nu anlända förslag till adressändring med nyfiket intresse, men jag vågade inte svara. Jag kunde ju inte veta om det skulle vara till fördel för adressändringen om jag biträdde den eller om det tvärtom skulle leda till att de inte ändrade adressen. Så jag passade.
Nu har skatteverket rättat min adress och tagit bort den felaktiga adressen som Svensk Adressändring bet sig fast vid. Det tackar jag för.
Sen skulle det naturligtvis vara roligt att veta om den nu genomförda adressrättningen är ett utslag av tillnyktring och avpolitisering av skattemyndigheten eller om det är ett utslag av att adresstrakasserierna mot mig, som var roliga i början, i det långa loppet var mer besvärligt för myndigheterna.
Om det beror på avpolitisering av skattemyndigheten finns det kanske hopp om att även andra missförhållanden kan avvecklas, exempelvis
- utmätningen av alla mina tillgångar i kombination med successiv exekutiv försäljning, vid vilka tillgångarna inte kan försvaras eftersom alla tillgångar utmätts,
- den sedan fem månader pågående ”tvångsförvaltningen” som bland annat innebär att vi sköter ledningsnätets drift i Tornedalen men efter fem månader ännu inte fått ett enda öre för att täcka kostnaderna för detta,
- det maktfullkomliga missbruket av skattemyndigheten, förvaltnings- och kammarrätter för att med hjälp av helt godtyckliga och absurda, påhittade formuleringar åstadkomma betydande skatteskulder.
Vems karriär är det som ska räddas eller främjas genom att jag massakreras och trakasseras rättsligt och ekonomiskt med metoder som har stora likheter med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland?
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Sveriges rättsväsende ./. Finlands rättsväsende
.
Att Sveriges regering trivs tillsammans med Finlands regering har framgått med all önskvärd tydlighet i media. Personligen tror jag att det är väldigt bra - för Sverige. Om vi någonsin ska kunna komma tillrätta med den tjuvaktiga amöba som Olof Palme lämnade efter sig och som håller på och äter oss ur huset - den ofantliga sektorn - då har vi mycket att lära av Finland. Vårt grannland i öster sätter ofta skattebetalarnas intressen i främsta rummet. Ibland även om det innebär att byråkratins intressen får stå tillbaka - otänkbart i Sverige. I Finland väljer man ofta kostnadseffektiva lösningar till skillnad från i Sverige där Dyrt och Dåligt tycks vara ledstjärnan för snart sagt all offentlig verksamhet.
Allt det här fick ytterligare en dimension den 8 februari när statsminister Fredrik Reinfeldt i samband med Assangeprövningen i London sa:
”Som alla känner till här i Sverige har vi ett självständigt och ickepolitiskt styrt rättsväsende”
- Men Herre Gud, vilken planet har han vistats på de senaste decennierna?
Nåja, han har ju delvis rätt. Man kan säga att svenskarnas förtroende för rättsväsendet står i omvänt beroende till hur mycket man känner till om det. Ju mindre man haft med det att göra desto högre tankar har man om det och vice versa.
Men eftersom alla i frågan insatta svenskar, till vilka Fredrik Reinfeldt rimligen måste räknas, vet att det är skitprat måste man fråga sig vad som fick honom att säga så? Vad fanns det för rimlig anledning att säga så? Frågan bekymrar mig så till den grad att jag först nu kommit mig för att skriva om det.
Varför sa han inte bara till exempel att: det låga internationella förtroende för det svenska rättsväsendet som indikerats av Julian Assange advokater stämmer till eftertanke. Vi måste självkritiskt fråga oss om det ligger något i den kritik som framförs?
Ett friskt rättsväsende tål att kritiseras och ifrågasättas. Det blir faktiskt bara bättre av det. Bara om rättsväsendet är sjukt måste man stänga dörren till kritik. Så, varför sa Fredrik Reinfeldt det han sade?
Jag hoppas vid Gud att det inte är så enkelt att Fredrik Reinfeldt bara utnyttjar det korrumperade systemet i sin maktutövning och vill fortsätta att göra så utan att ha någon ambition att förändra systemet.
Frågorna fick ännu en dimension när det i veckan kom fram att brottsutredningen mot Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen (c) skulle utökas. Vanhanen klev av från statsministerposten när utredningen om mutbrott i samband med kampanjbidrag började hetta till. Det som tillförde ytterligare en dimension var att det framkom att åtminstone tusentalet av Matti Vanhanens mailkorrespondens hade gått upp i rök när det blev klart att utredningen skulle utökas...
Detta väcker ytterst motiverade frågor:
- Umgås den svenska regeringen med förkärlek med kriminella regeringsledamöter i andra länder?
- är det finska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som alltid då och då utreder och lagför brott begångna av politiker?
eller,
- är det svenska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som aldrig någonsin dugt till att fullfölja en enda brottsutredning över huvud taget mot en politiker?
- är förklaringen istället att finska politiker är en kriminell samling liderligt avskrap och svenska politiker ett koncentrat av de bästa hedersknyfflar som det här landet kan frambringa?
Jag ska själv dra mitt strå till stacken i den här debatten genom att, efter hand som jag får tid till det, ge några exempel ur verkliga livet på hur politiserat och moraliskt dekadent vårt rättsväsende är:
- Hur man får plundra idrottsföreningar och samvetslöst sko sig på andras ideella arbete om man är centerpolitiker.
- Hur man får bryta sig in i och bränna ned andras hus utan att vare sig bli åtalad eller ersättningsskyldig om pappa är centerpolitiker och farbror moderatpolitiker, båda på sosseriets lönelista.
- Hur Vattenfall får bränna ned människors hus och hur åklagaren överlåter åt Vattenfall att själva utreda om de gjort något fel.
- Hur korrumperade polischefer och deras vapenhandlande kumpaner får stjäla dissidenters vapen ostraffat.
- Hur Skatteverket används för att förfölja ”olydiga” medborgare som inte fogar sig i korrupta politikers önskemål eller låter sig rånas av ett tjuvaktigt och politiserat bankväsende.
- Hur rättsväsendet arbetar i lag med och på uppdrag av ett kriminellt bankväsende.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Att Sveriges regering trivs tillsammans med Finlands regering har framgått med all önskvärd tydlighet i media. Personligen tror jag att det är väldigt bra - för Sverige. Om vi någonsin ska kunna komma tillrätta med den tjuvaktiga amöba som Olof Palme lämnade efter sig och som håller på och äter oss ur huset - den ofantliga sektorn - då har vi mycket att lära av Finland. Vårt grannland i öster sätter ofta skattebetalarnas intressen i främsta rummet. Ibland även om det innebär att byråkratins intressen får stå tillbaka - otänkbart i Sverige. I Finland väljer man ofta kostnadseffektiva lösningar till skillnad från i Sverige där Dyrt och Dåligt tycks vara ledstjärnan för snart sagt all offentlig verksamhet.
Allt det här fick ytterligare en dimension den 8 februari när statsminister Fredrik Reinfeldt i samband med Assangeprövningen i London sa:
”Som alla känner till här i Sverige har vi ett självständigt och ickepolitiskt styrt rättsväsende”
- Men Herre Gud, vilken planet har han vistats på de senaste decennierna?
Nåja, han har ju delvis rätt. Man kan säga att svenskarnas förtroende för rättsväsendet står i omvänt beroende till hur mycket man känner till om det. Ju mindre man haft med det att göra desto högre tankar har man om det och vice versa.
Men eftersom alla i frågan insatta svenskar, till vilka Fredrik Reinfeldt rimligen måste räknas, vet att det är skitprat måste man fråga sig vad som fick honom att säga så? Vad fanns det för rimlig anledning att säga så? Frågan bekymrar mig så till den grad att jag först nu kommit mig för att skriva om det.
Varför sa han inte bara till exempel att: det låga internationella förtroende för det svenska rättsväsendet som indikerats av Julian Assange advokater stämmer till eftertanke. Vi måste självkritiskt fråga oss om det ligger något i den kritik som framförs?
Ett friskt rättsväsende tål att kritiseras och ifrågasättas. Det blir faktiskt bara bättre av det. Bara om rättsväsendet är sjukt måste man stänga dörren till kritik. Så, varför sa Fredrik Reinfeldt det han sade?
Jag hoppas vid Gud att det inte är så enkelt att Fredrik Reinfeldt bara utnyttjar det korrumperade systemet i sin maktutövning och vill fortsätta att göra så utan att ha någon ambition att förändra systemet.
Frågorna fick ännu en dimension när det i veckan kom fram att brottsutredningen mot Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen (c) skulle utökas. Vanhanen klev av från statsministerposten när utredningen om mutbrott i samband med kampanjbidrag började hetta till. Det som tillförde ytterligare en dimension var att det framkom att åtminstone tusentalet av Matti Vanhanens mailkorrespondens hade gått upp i rök när det blev klart att utredningen skulle utökas...
Detta väcker ytterst motiverade frågor:
- Umgås den svenska regeringen med förkärlek med kriminella regeringsledamöter i andra länder?
- är det finska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som alltid då och då utreder och lagför brott begångna av politiker?
eller,
- är det svenska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som aldrig någonsin dugt till att fullfölja en enda brottsutredning över huvud taget mot en politiker?
- är förklaringen istället att finska politiker är en kriminell samling liderligt avskrap och svenska politiker ett koncentrat av de bästa hedersknyfflar som det här landet kan frambringa?
Jag ska själv dra mitt strå till stacken i den här debatten genom att, efter hand som jag får tid till det, ge några exempel ur verkliga livet på hur politiserat och moraliskt dekadent vårt rättsväsende är:
- Hur man får plundra idrottsföreningar och samvetslöst sko sig på andras ideella arbete om man är centerpolitiker.
- Hur man får bryta sig in i och bränna ned andras hus utan att vare sig bli åtalad eller ersättningsskyldig om pappa är centerpolitiker och farbror moderatpolitiker, båda på sosseriets lönelista.
- Hur Vattenfall får bränna ned människors hus och hur åklagaren överlåter åt Vattenfall att själva utreda om de gjort något fel.
- Hur korrumperade polischefer och deras vapenhandlande kumpaner får stjäla dissidenters vapen ostraffat.
- Hur Skatteverket används för att förfölja ”olydiga” medborgare som inte fogar sig i korrupta politikers önskemål eller låter sig rånas av ett tjuvaktigt och politiserat bankväsende.
- Hur rättsväsendet arbetar i lag med och på uppdrag av ett kriminellt bankväsende.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Avsked på Göteborgska!
.
Så där ja. Äntligen gick det för Göteborgs politiker att få till någonting som SER rejält, hederligt och handlingskraftigt ut i skattebetalarnas ögon. Vd Anders Hedenstedt får sparken från Göteborgs Energi. Fast inte riktigt ändå.
Vad är det då som har hänt som nu plötsligt utlöser denna till synes drastiska åtgärd som inte utlösts av några andra förhållanden inom Göteborgs Energi?
Hedenstedt påstås ha tecknat ett förmånligt pensionsavtal för vice vd Thore Sahlin utan att informera styrelsen eller inhämta styrelsens godkännande.
Susanna Haby (m), vice ordförande i styrelsen för Göteborgs Energi säger till GP:
”Styrelsen har inget förtroende kvar för Anders Hedenstedt. Vid ett styrelsemöte den 14 februari beslutades att vd Anders Hedenstedt nu lämnar sitt uppdrag och går i förtida pension.”
- Men inte så mycket i förtidspension. Anders Hedenstedt är nämligen född 1947.
Och inte så mycket avsked heller. Anders Hedenstedt ska nämligen jobba kvar tills en ersättare rekryterats.
- Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen.
Vad är detta för bullshit? Antingen så finns det väl förtroende och då kan man jobba kvar. Eller så finns det inte förtroende och då får man sluta omedelbart.
Det som egentligen har hänt är väl att Anders Hedenstedt utvecklats till en belastning i kölvattnet på den negativa uppmärksamhet som vållats av ”Göteborgsandan” i Göteborgs kommuns olika organ, bland annat Göteborgs Energi.
Men det gick ju inte an att sparka Hedenstedt för något som politiker var inblandade i. Då skulle han ju förstås kunna ta med sig många i fallet. Av samma skäl kunde man inte heller sparka honom för något verkligt allvarligt. Däremot gick det an att ”låtsassparka” Hedenstedt för något som han kunde acceptera och som de flesta nog skulle kunna sympatisera med Hedenstedt för. Dessutom under sådana former - ett soft-avskedande - som förvandlar hela expeditionen till rena bullshitavskedandet. Ett riktigt Disney-avskedande med andra ord.
Göteborgs politiker fortsätter med svenska politikers paradgren - att inte göra någonting ordentligt men att göra något som ser ut att vara någonting ordentligt. Kan verkligen Göteborgarna ha förtroende för en styrelse som agerar så? Borde de inte allihop få förtidspension, eller avsked som de tydligen kallar det, fast på riktigt?
Göteborgs kommun fortsätter att vara hemsökt av politisk-ekonomisk kriminalitet. Den sitter av allt att döma i tapeterna och ingen av myglarna står i kö för att söka sig från kommunens många välavlönade uppdrag vid köttgrytorna.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Så där ja. Äntligen gick det för Göteborgs politiker att få till någonting som SER rejält, hederligt och handlingskraftigt ut i skattebetalarnas ögon. Vd Anders Hedenstedt får sparken från Göteborgs Energi. Fast inte riktigt ändå.
Vad är det då som har hänt som nu plötsligt utlöser denna till synes drastiska åtgärd som inte utlösts av några andra förhållanden inom Göteborgs Energi?
Hedenstedt påstås ha tecknat ett förmånligt pensionsavtal för vice vd Thore Sahlin utan att informera styrelsen eller inhämta styrelsens godkännande.
Susanna Haby (m), vice ordförande i styrelsen för Göteborgs Energi säger till GP:
”Styrelsen har inget förtroende kvar för Anders Hedenstedt. Vid ett styrelsemöte den 14 februari beslutades att vd Anders Hedenstedt nu lämnar sitt uppdrag och går i förtida pension.”
- Men inte så mycket i förtidspension. Anders Hedenstedt är nämligen född 1947.
Och inte så mycket avsked heller. Anders Hedenstedt ska nämligen jobba kvar tills en ersättare rekryterats.
- Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen.
Vad är detta för bullshit? Antingen så finns det väl förtroende och då kan man jobba kvar. Eller så finns det inte förtroende och då får man sluta omedelbart.
Det som egentligen har hänt är väl att Anders Hedenstedt utvecklats till en belastning i kölvattnet på den negativa uppmärksamhet som vållats av ”Göteborgsandan” i Göteborgs kommuns olika organ, bland annat Göteborgs Energi.
Men det gick ju inte an att sparka Hedenstedt för något som politiker var inblandade i. Då skulle han ju förstås kunna ta med sig många i fallet. Av samma skäl kunde man inte heller sparka honom för något verkligt allvarligt. Däremot gick det an att ”låtsassparka” Hedenstedt för något som han kunde acceptera och som de flesta nog skulle kunna sympatisera med Hedenstedt för. Dessutom under sådana former - ett soft-avskedande - som förvandlar hela expeditionen till rena bullshitavskedandet. Ett riktigt Disney-avskedande med andra ord.
Göteborgs politiker fortsätter med svenska politikers paradgren - att inte göra någonting ordentligt men att göra något som ser ut att vara någonting ordentligt. Kan verkligen Göteborgarna ha förtroende för en styrelse som agerar så? Borde de inte allihop få förtidspension, eller avsked som de tydligen kallar det, fast på riktigt?
Göteborgs kommun fortsätter att vara hemsökt av politisk-ekonomisk kriminalitet. Den sitter av allt att döma i tapeterna och ingen av myglarna står i kö för att söka sig från kommunens många välavlönade uppdrag vid köttgrytorna.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
söndag 20 februari 2011
De hederligaste slutar hälsa...
.
Tvångsförvaltning är ett märkligt begrepp. Det används i lite olika sammanhang. Bland annat om fastigheter.
Kackerlackor
Media har härom året, efter ett reportage av Uppdrag Granskning om Herrgårdenområdet i Malmö, handlat mycket om missförhållanden där man tycker att tvångsförvaltning hade varit rimligt att tillgripa. Där samsas invandrade hyresgäster i för små och icke ändamålsenliga lägenheter med fukt samt kackerlackor och annan ohyra. Ingen hade väl höjt på ögonbrynen om tvångsförvaltning hade tillgripits där. Inte heller hade någon störts över att hyresgästerna där hade betalat hyrorna till en tvångsförvaltare istället för till hyresvärden. Tvärtom hade väl en förkrossande majoritet tyckt att det vore alldeles riktigt.
Spekulation skyddas
Varför inte de invandrartäta områdena i Malmö tvångsförvaltats undandrar sig min bedömning. Men det ligger väl nära till hands att tänka sig, att det kan ha att göra med vad det är för intressen som ligger bakom uppdrivningen av fastighetspriserna i svaga områden, åtföljd av svårigheter att underhålla fastigheterna, för att istället kunna betala räntor och amortering på medel som utlånats till spekulation. Om det inte hade bott invandrare där kanske det hade blivit annan ordning på hyresvärden?
Moraliskt dilemma
Men om det hade varit annorlunda i Herrgården i Malmö då? Om fastigheterna hade varit välskötta, för att inte säga exemplariskt skötta. Om lägenheterna hade varit fria från ohyra, varma, torra och dragfria, utan kackerlackor. Då skulle nog inte många tyckt att det skulle vara rätt att betala någon annan än den som äger, driver och upplåter fastigheten till hyresgästerna. Alldeles säkert skulle de invandrade hyresgästerna i Herrgården upplevt det som rent tjuveri och skulle knappast medverka till något sådant.
Ändå är det precis det som försiggår i Tornedalen. Under regeringens ledning med Maud Olofsson i spetsen, med Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson och Göran Morén som regeringens torpeder, tvångsförvaltas Ekfors elnät och tvångsinlösenprocess pågår – igen.
Först desinformation
Naturligtvis slår inte en tvångsförvaltning ned som en blixt från en klar himmel. Först har naturligtvis i vanlig ordning lojala och okritiska media fått grunda med en långvarig desinformationskampanj. Lokala politiker har underlåtit att betala för vägbelysningstjänster och media har med illa dold förtjusning rapporterat om detta på ett sätt som uppenbart skulle leda till utbredda missuppfattningar om huruvida människorna i Tornedalen hade ström av och till eller kanske inte alls. Ja, i de mest extrema fallen har politikens handgångna män, i vår korrumperade svenska mediaverklighet, inte dragit sig för att till och med, både antydningsvis och i klarspråk, rapportera att människorna varit utan ström. Ändå är ju verkligheten precis tvärtom. På få ställen, om något, i vårt land är eldistributionen på landsbygden så väl skött som i nedre Tornedalen.
Nya dygdemönster
Nu när våra myndigheter, och vårt av statsministern för sin hederlighet i dagarna hyllade rättsväsende, gjort det till ett hederligt hantverk att inte betala sin elräkning har jag lagt märke till ett speciellt fenomen.
En av få fördelar med att vara verksam i en liten bygd och under lång tid är, att man vet eller ibland bara tror sig veta, mycket om sina kunder. Inte bara vet man om en hantverkare är en duktig yrkesman. Man vet om både hans far och hans farfar var det. Är man elleverantör vet man om han ska skiljas innan han själv vet det. Alla vet med vem hans fru delar säng eller vem han själv lägrar utan att hans fru vet om det. De kända tjuvarna, människor som jag sedan tidigare vet att inte besväras av att inte göra rätt för sig, de betalar till tvångsförvaltaren och inte utan förtjusning.
De hederligaste slutar hälsa
Paradoxalt nog är det de lite hederligare som slutar hälsa när de slutar betala. De har fått tillräckligt mycket fostran i hemmet för att inte vara bekväma med att nyttiggöra sig någon annans tjänster och utan att ha anledning att vara missnöjd ändå sluta betala.
Men när ”tvångsförvaltaren” fakturerar kanske en sjättedel av de verkliga kostnaderna uppstår moraliska dilemman. Å den ena sidan kan kunden genom att studera sin elmätare, vilket han regelbundet gör sedan många år, se att ”tvångsförvaltarens” debitering är helt otillräcklig. Visserligen räcker de egna inkomsterna mer än väl till att betala räkningarna men det finns ju så mycket annat roligt som man kan göra med sina pengar. Å andra sidan gör sig pappas och mammas förmaningar från barndomen påminda om att man ska göra rätt för sig och inte stjäla.
För att klara av det moraliska dilemmat måste man, likt nazisterna i 1930-talets Tyskland, först avhumanisera den som man ska stjäla av. Det gör man genom att till lika delar sprida förtal och förneka uppenbara missförhållanden. Till exempel blunda för den organiserade brottslighetens försök att stjäla det lokala elverket. Självklart måste den organiserade bankbrottsligheten i samarbete med den politiska nomenklaturan ha rätt att stjäla företag? Inte minst om de ägs av någon som man har anledning att vara avundsjuk på. Då får man ”rätt” att stjäla. Ja, det blir till och med en god gärning. Man blir en samhällsbastion. Det visar sig genom arga blickar och uteblivna hälsningar. Det är de yttre tecknen på att kunden ifråga visserligen stjäl av en men ändå inte är helt bekväm med sitt tjuveri, att kunden stölden till trots ändå brottas med skammen.
Maud gör kunderna en otjänst
Många kunder kommer genom att numera inte betala åt någon att hamna i omständigheter som blir mycket svåra att klara upp med normala inkomster. Vem har Du tänkt att ska stå för det kalaset Maud?
På det här sättet har nämligen alliansregeringen under Maud Olofssons ledning lyckats göra tre generationer Tornedalningar till tjuvar på bara några månader trots att den egna retoriken högljutt talar om en annan sorts samhälle. – Inte illa, det klarade inte ens socialisterna av på 70 år. Men Maud hon kan sköta elverk hon! Och allra bäst sköter hon kärnkraftverk – ju äldre, farligare och dyrare desto bättre!
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Tvångsförvaltning är ett märkligt begrepp. Det används i lite olika sammanhang. Bland annat om fastigheter.
Kackerlackor
Media har härom året, efter ett reportage av Uppdrag Granskning om Herrgårdenområdet i Malmö, handlat mycket om missförhållanden där man tycker att tvångsförvaltning hade varit rimligt att tillgripa. Där samsas invandrade hyresgäster i för små och icke ändamålsenliga lägenheter med fukt samt kackerlackor och annan ohyra. Ingen hade väl höjt på ögonbrynen om tvångsförvaltning hade tillgripits där. Inte heller hade någon störts över att hyresgästerna där hade betalat hyrorna till en tvångsförvaltare istället för till hyresvärden. Tvärtom hade väl en förkrossande majoritet tyckt att det vore alldeles riktigt.
Spekulation skyddas
Varför inte de invandrartäta områdena i Malmö tvångsförvaltats undandrar sig min bedömning. Men det ligger väl nära till hands att tänka sig, att det kan ha att göra med vad det är för intressen som ligger bakom uppdrivningen av fastighetspriserna i svaga områden, åtföljd av svårigheter att underhålla fastigheterna, för att istället kunna betala räntor och amortering på medel som utlånats till spekulation. Om det inte hade bott invandrare där kanske det hade blivit annan ordning på hyresvärden?
Moraliskt dilemma
Men om det hade varit annorlunda i Herrgården i Malmö då? Om fastigheterna hade varit välskötta, för att inte säga exemplariskt skötta. Om lägenheterna hade varit fria från ohyra, varma, torra och dragfria, utan kackerlackor. Då skulle nog inte många tyckt att det skulle vara rätt att betala någon annan än den som äger, driver och upplåter fastigheten till hyresgästerna. Alldeles säkert skulle de invandrade hyresgästerna i Herrgården upplevt det som rent tjuveri och skulle knappast medverka till något sådant.
Ändå är det precis det som försiggår i Tornedalen. Under regeringens ledning med Maud Olofsson i spetsen, med Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson och Göran Morén som regeringens torpeder, tvångsförvaltas Ekfors elnät och tvångsinlösenprocess pågår – igen.
Först desinformation
Naturligtvis slår inte en tvångsförvaltning ned som en blixt från en klar himmel. Först har naturligtvis i vanlig ordning lojala och okritiska media fått grunda med en långvarig desinformationskampanj. Lokala politiker har underlåtit att betala för vägbelysningstjänster och media har med illa dold förtjusning rapporterat om detta på ett sätt som uppenbart skulle leda till utbredda missuppfattningar om huruvida människorna i Tornedalen hade ström av och till eller kanske inte alls. Ja, i de mest extrema fallen har politikens handgångna män, i vår korrumperade svenska mediaverklighet, inte dragit sig för att till och med, både antydningsvis och i klarspråk, rapportera att människorna varit utan ström. Ändå är ju verkligheten precis tvärtom. På få ställen, om något, i vårt land är eldistributionen på landsbygden så väl skött som i nedre Tornedalen.
Nya dygdemönster
Nu när våra myndigheter, och vårt av statsministern för sin hederlighet i dagarna hyllade rättsväsende, gjort det till ett hederligt hantverk att inte betala sin elräkning har jag lagt märke till ett speciellt fenomen.
En av få fördelar med att vara verksam i en liten bygd och under lång tid är, att man vet eller ibland bara tror sig veta, mycket om sina kunder. Inte bara vet man om en hantverkare är en duktig yrkesman. Man vet om både hans far och hans farfar var det. Är man elleverantör vet man om han ska skiljas innan han själv vet det. Alla vet med vem hans fru delar säng eller vem han själv lägrar utan att hans fru vet om det. De kända tjuvarna, människor som jag sedan tidigare vet att inte besväras av att inte göra rätt för sig, de betalar till tvångsförvaltaren och inte utan förtjusning.
De hederligaste slutar hälsa
Paradoxalt nog är det de lite hederligare som slutar hälsa när de slutar betala. De har fått tillräckligt mycket fostran i hemmet för att inte vara bekväma med att nyttiggöra sig någon annans tjänster och utan att ha anledning att vara missnöjd ändå sluta betala.
Men när ”tvångsförvaltaren” fakturerar kanske en sjättedel av de verkliga kostnaderna uppstår moraliska dilemman. Å den ena sidan kan kunden genom att studera sin elmätare, vilket han regelbundet gör sedan många år, se att ”tvångsförvaltarens” debitering är helt otillräcklig. Visserligen räcker de egna inkomsterna mer än väl till att betala räkningarna men det finns ju så mycket annat roligt som man kan göra med sina pengar. Å andra sidan gör sig pappas och mammas förmaningar från barndomen påminda om att man ska göra rätt för sig och inte stjäla.
För att klara av det moraliska dilemmat måste man, likt nazisterna i 1930-talets Tyskland, först avhumanisera den som man ska stjäla av. Det gör man genom att till lika delar sprida förtal och förneka uppenbara missförhållanden. Till exempel blunda för den organiserade brottslighetens försök att stjäla det lokala elverket. Självklart måste den organiserade bankbrottsligheten i samarbete med den politiska nomenklaturan ha rätt att stjäla företag? Inte minst om de ägs av någon som man har anledning att vara avundsjuk på. Då får man ”rätt” att stjäla. Ja, det blir till och med en god gärning. Man blir en samhällsbastion. Det visar sig genom arga blickar och uteblivna hälsningar. Det är de yttre tecknen på att kunden ifråga visserligen stjäl av en men ändå inte är helt bekväm med sitt tjuveri, att kunden stölden till trots ändå brottas med skammen.
Maud gör kunderna en otjänst
Många kunder kommer genom att numera inte betala åt någon att hamna i omständigheter som blir mycket svåra att klara upp med normala inkomster. Vem har Du tänkt att ska stå för det kalaset Maud?
På det här sättet har nämligen alliansregeringen under Maud Olofssons ledning lyckats göra tre generationer Tornedalningar till tjuvar på bara några månader trots att den egna retoriken högljutt talar om en annan sorts samhälle. – Inte illa, det klarade inte ens socialisterna av på 70 år. Men Maud hon kan sköta elverk hon! Och allra bäst sköter hon kärnkraftverk – ju äldre, farligare och dyrare desto bättre!
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Var är Oden?
.
Nu har isen lagt sig i Bottenviken. Den har lagt sig i Bottenhavet. Och den är på väg att lägga sig i Östersjön.
Sjöfarten står stilla - fastfrusen i isen till dryga merkostnader - trots att vi har ett system genom vilket vi pungslagit svenska skattebetalare för att finansiera ett offentligt isbrytarväsende för att hålla sjöfarten igång.
Sjöfartsverket tycker, enligt Radio Norrbotten (naturligtvis), att svensk vintersjöfart klarar sig bra utan Oden. Men sjöfarten står stilla långa tider i igenfrusna farleder och väntar på isbrytarassistans.
Isbrytarna borde arbeta vintertid med att hålla våra farleder öppna. Sommartid vilar de sig i form vid malmhamnen i Luleå. Under sommarhalvåret skulle man möjligen kunna hyra ut dem. Då fick staten lite inkomster och personalen slapp ha tråkigt. Men icke. Staten hyr istället ut dem när vintern kommer men inte till isbrytning i våra farleder utan till expeditioner till Antarktis.
Då undrar vän av ordning på vilka bevekelsegrunder man hyrt ut dem och varför det går före deras huvudsyssla? Om man hyr ut dem bör det naturligtvis inte inkräkta på deras huvudverksamhet och det bör ju alltid ske med reservation för att den svenska isbrytningen ska gå i främsta rummet.
Om så inte skett blir man fundersam? Jag tycker att det luktar lång väg att någon/några fått sig en ordentlig underbordssmörjning.
Är vi numera i en rent Afrikansk situation? Har numera vilken politiker eller tjänsteman som helst rätt att hyra ut statlig utrustning och stoppa en betydande del av ersättningen i egna fickor? Gömmande sig bakom det alltid fungerande inkompetensargumentet? Vad ska man i så fall göra för att få isbrytning? Måste man muta bättre än den som hyrt isbrytaren? Det kan ju vara svårt om den går i oljeprospektering nu? Om man måste muta enskilda tjänstemän och/eller politiker - är inte isbrytarväsendet privatiserat då? Det måste i så fall vara en bra verksamhet ifall staten tar alla kostnader och uthyraren tar alla eller åtminstone en stor del av inkomsterna.
Vem är det som är pappa - eller mamma - till den nuvarande uthyrningen?
Och vilken statlig verksamhet blir nästa att hyras ut i en stat i moras, allt mer påminnande om Sovjetunionen anno 1988? Polishelikoptrarna? Snöplogarna på Arlanda?
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Nu har isen lagt sig i Bottenviken. Den har lagt sig i Bottenhavet. Och den är på väg att lägga sig i Östersjön.
Sjöfarten står stilla - fastfrusen i isen till dryga merkostnader - trots att vi har ett system genom vilket vi pungslagit svenska skattebetalare för att finansiera ett offentligt isbrytarväsende för att hålla sjöfarten igång.
Sjöfartsverket tycker, enligt Radio Norrbotten (naturligtvis), att svensk vintersjöfart klarar sig bra utan Oden. Men sjöfarten står stilla långa tider i igenfrusna farleder och väntar på isbrytarassistans.
Isbrytarna borde arbeta vintertid med att hålla våra farleder öppna. Sommartid vilar de sig i form vid malmhamnen i Luleå. Under sommarhalvåret skulle man möjligen kunna hyra ut dem. Då fick staten lite inkomster och personalen slapp ha tråkigt. Men icke. Staten hyr istället ut dem när vintern kommer men inte till isbrytning i våra farleder utan till expeditioner till Antarktis.
Då undrar vän av ordning på vilka bevekelsegrunder man hyrt ut dem och varför det går före deras huvudsyssla? Om man hyr ut dem bör det naturligtvis inte inkräkta på deras huvudverksamhet och det bör ju alltid ske med reservation för att den svenska isbrytningen ska gå i främsta rummet.
Om så inte skett blir man fundersam? Jag tycker att det luktar lång väg att någon/några fått sig en ordentlig underbordssmörjning.
Är vi numera i en rent Afrikansk situation? Har numera vilken politiker eller tjänsteman som helst rätt att hyra ut statlig utrustning och stoppa en betydande del av ersättningen i egna fickor? Gömmande sig bakom det alltid fungerande inkompetensargumentet? Vad ska man i så fall göra för att få isbrytning? Måste man muta bättre än den som hyrt isbrytaren? Det kan ju vara svårt om den går i oljeprospektering nu? Om man måste muta enskilda tjänstemän och/eller politiker - är inte isbrytarväsendet privatiserat då? Det måste i så fall vara en bra verksamhet ifall staten tar alla kostnader och uthyraren tar alla eller åtminstone en stor del av inkomsterna.
Vem är det som är pappa - eller mamma - till den nuvarande uthyrningen?
Och vilken statlig verksamhet blir nästa att hyras ut i en stat i moras, allt mer påminnande om Sovjetunionen anno 1988? Polishelikoptrarna? Snöplogarna på Arlanda?
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 1 februari 2011
Trixande och Fifflande inget konsumentintresse.
.
Den anonyma kommentar som inspirerade mig att skriva bloggen ”Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?” har inspirerat även denna blogg.
Kommentaren är måhända skriven av en högt uppsatt person som spelat dubbelspel i Ekforsärendet och nu känner att det börjar bränna under fötterna. Kanske indikerar försöken att göra det här till en höger-vänster-delande fråga att personen inte helt saknar manipulativa talanger.
Det bör inte vara i alliansregeringens intresse att hålla liv i sosseriets ickefungerande pseudoelmarknad som skapat fantasipriser för el. Den har dessutom samverkat med att politikerna strypt möjligheterna att tillföra produktionsresurser vilket skapat en prisdrivande brist. Härvid lag har politikerna och byråkratin varit solidariska med storkraftindustrin istället för med folket. Det är ingen höger-vänster-delande fråga. Däremot är det en fråga som man med lätthet kan förlora nästa val på.
När vidden av tokerierna i Tyskland uppenbaras ligger det nära till hands att någon kommer att få bära hundhuvudet för dem.
I dagsläget är Sveriges ekonomi skenbart god. USA och Europa har med lite olika framgång köpt bort lågkonjunkturen genom att trycka pengar i allt snabbare takt. Sverige är extremt utrikeshandelsberoende. Det är inte långsökt att tänka sig, att när, i den nära framtiden, förtroendet slutligen försvinner för de skenande sedeltryckerierna i USA och Europa kan Sverige komma att gå från bäst i klassen till sämst i klassen.
Att då även måsta ta itu med dagens försyndelser på elmarknaden i allmänhet och i Vattenfall i synnerhet är förstås inget önskescenario.
Ett tag till kan man vilseleda elkonsumenterna genom att sysselsätta dem med att fiffla och trixa med olika tariffmodeller som går ut på att försöka minimera sitt betalningsansvar och försöka pådyvla sina medmänniskor en större del av de gemensamma kostnaderna. Tanken är förstås att så länge man kan sysselsätta elkunderna med att försöka lura varandra har de inte tid att identifiera ”Mubarak”.
Eltariffer ska inte bestå av olika modeller som man kan fiffla och trixa med. De ska istället vara enkla och schabloniserade så att de är lätta att genomskåda och förstå och som gör att var och en betalar sin del av elförsörjningssystemet. ”Mubaraks” uppgift är att se till att inte ledande politiker och tjänstemän tar mutor för att sabotera elbranschen så att konsumenterna betalar 1,50 kr för något som kostar 0,15 kr att producera.
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Den anonyma kommentar som inspirerade mig att skriva bloggen ”Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?” har inspirerat även denna blogg.
Kommentaren är måhända skriven av en högt uppsatt person som spelat dubbelspel i Ekforsärendet och nu känner att det börjar bränna under fötterna. Kanske indikerar försöken att göra det här till en höger-vänster-delande fråga att personen inte helt saknar manipulativa talanger.
Det bör inte vara i alliansregeringens intresse att hålla liv i sosseriets ickefungerande pseudoelmarknad som skapat fantasipriser för el. Den har dessutom samverkat med att politikerna strypt möjligheterna att tillföra produktionsresurser vilket skapat en prisdrivande brist. Härvid lag har politikerna och byråkratin varit solidariska med storkraftindustrin istället för med folket. Det är ingen höger-vänster-delande fråga. Däremot är det en fråga som man med lätthet kan förlora nästa val på.
När vidden av tokerierna i Tyskland uppenbaras ligger det nära till hands att någon kommer att få bära hundhuvudet för dem.
I dagsläget är Sveriges ekonomi skenbart god. USA och Europa har med lite olika framgång köpt bort lågkonjunkturen genom att trycka pengar i allt snabbare takt. Sverige är extremt utrikeshandelsberoende. Det är inte långsökt att tänka sig, att när, i den nära framtiden, förtroendet slutligen försvinner för de skenande sedeltryckerierna i USA och Europa kan Sverige komma att gå från bäst i klassen till sämst i klassen.
Att då även måsta ta itu med dagens försyndelser på elmarknaden i allmänhet och i Vattenfall i synnerhet är förstås inget önskescenario.
Ett tag till kan man vilseleda elkonsumenterna genom att sysselsätta dem med att fiffla och trixa med olika tariffmodeller som går ut på att försöka minimera sitt betalningsansvar och försöka pådyvla sina medmänniskor en större del av de gemensamma kostnaderna. Tanken är förstås att så länge man kan sysselsätta elkunderna med att försöka lura varandra har de inte tid att identifiera ”Mubarak”.
Eltariffer ska inte bestå av olika modeller som man kan fiffla och trixa med. De ska istället vara enkla och schabloniserade så att de är lätta att genomskåda och förstå och som gör att var och en betalar sin del av elförsörjningssystemet. ”Mubaraks” uppgift är att se till att inte ledande politiker och tjänstemän tar mutor för att sabotera elbranschen så att konsumenterna betalar 1,50 kr för något som kostar 0,15 kr att producera.
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Gullesjö och Rejlers framfart i Ekfors-bolagen”.)
Det stämmer att vi ligger i bakkant beträffande installation av fjärravlästa mätare.
Det beror på att de egentligen inte är något konsumentintresse.
Hela grejen har tillkommit därför att de stora - främst Vattenfall - inte dög till att tillhandahålla ett smidigt och lyhört preliminärdebiteringssystem. Istället bar de sig åt som om preliminärdebiteringssystemet var ett redskap till att hunsa och förnedra kunderna med. Hos de mindre elverken däremot var aldrig preliminärdebitering något problem.
Den här cirkusen, eller terapin, som Du beskriver, är ju bara till för att sysselsätta kunderna med nonsens för att de inte ska upptäcka att de tre stora, politikerna och byråkratin stjäl deras pengar. Under tiden som de här tjuvaktiga oduglingarna har ägnat sig åt ”elmarknaden” som det moderna kodordet är, har elräkningarna förändrats från tre (3) rader till en mindre och helt obegriplig pocketroman i omfattning och priset har ökat från ungefär 15 öre/kWh till ungefär
1 krona och 50 öre/kWh!
När det gäller mätarna gjorde vi bedömningen, att om man har för bråttom att byta kommer man att tvingas byta flera gånger, eftersom byråkratin kommer att ”skruva” kraven. Och precis så har det blivit. De som bytte först - i överdriven Bror Duktig-nit - tvingas nu byta igen.
Men våra mätare skulle ändå ha varit bytta nu om det inte hade varit så omfattande Stasi-verksamhet riktad mot vårt företag. Ekfors motsvarar en tredjedels promille av landets energiförsörjning. Det är säkert ett större problem att många grodor som är kunder hos stora elverk nu plaskar omkring i det varma vattnet utan att varken kunna byta ockerleverantör via internet eller se vad de förbrukade i huset förra timman. Är det risk för att de kommer att upptäcka att Ni håller på att koka dem om de inte sysselsätts med meningslöst trams?
Även om det säkert finns många i landet och i branschen som inte begriper vad Ni håller på med behöver Du ju för den skull inte tro att ingen förstår vad Ni håller på med.
Vi ska importera fler Tunisier och Egyptier till landet. Tillsammans ska vi dricka upp ert vin, hänga upp er i era slipsar och skita i halsen på er. Sen får Ni på sin höjd bli gatusopare så att Ni får lära er att jobba samhällsnyttigt, istället för egennyttigt - och med jobb som Ni kan förväntas klara av. :-)
Och vad är det som har blivit bättre på grund av alla era pajaserier?
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Gullesjö och Rejlers framfart i Ekfors-bolagen”.)
Det stämmer att vi ligger i bakkant beträffande installation av fjärravlästa mätare.
Det beror på att de egentligen inte är något konsumentintresse.
Hela grejen har tillkommit därför att de stora - främst Vattenfall - inte dög till att tillhandahålla ett smidigt och lyhört preliminärdebiteringssystem. Istället bar de sig åt som om preliminärdebiteringssystemet var ett redskap till att hunsa och förnedra kunderna med. Hos de mindre elverken däremot var aldrig preliminärdebitering något problem.
Den här cirkusen, eller terapin, som Du beskriver, är ju bara till för att sysselsätta kunderna med nonsens för att de inte ska upptäcka att de tre stora, politikerna och byråkratin stjäl deras pengar. Under tiden som de här tjuvaktiga oduglingarna har ägnat sig åt ”elmarknaden” som det moderna kodordet är, har elräkningarna förändrats från tre (3) rader till en mindre och helt obegriplig pocketroman i omfattning och priset har ökat från ungefär 15 öre/kWh till ungefär
1 krona och 50 öre/kWh!
När det gäller mätarna gjorde vi bedömningen, att om man har för bråttom att byta kommer man att tvingas byta flera gånger, eftersom byråkratin kommer att ”skruva” kraven. Och precis så har det blivit. De som bytte först - i överdriven Bror Duktig-nit - tvingas nu byta igen.
Men våra mätare skulle ändå ha varit bytta nu om det inte hade varit så omfattande Stasi-verksamhet riktad mot vårt företag. Ekfors motsvarar en tredjedels promille av landets energiförsörjning. Det är säkert ett större problem att många grodor som är kunder hos stora elverk nu plaskar omkring i det varma vattnet utan att varken kunna byta ockerleverantör via internet eller se vad de förbrukade i huset förra timman. Är det risk för att de kommer att upptäcka att Ni håller på att koka dem om de inte sysselsätts med meningslöst trams?
Även om det säkert finns många i landet och i branschen som inte begriper vad Ni håller på med behöver Du ju för den skull inte tro att ingen förstår vad Ni håller på med.
Vi ska importera fler Tunisier och Egyptier till landet. Tillsammans ska vi dricka upp ert vin, hänga upp er i era slipsar och skita i halsen på er. Sen får Ni på sin höjd bli gatusopare så att Ni får lära er att jobba samhällsnyttigt, istället för egennyttigt - och med jobb som Ni kan förväntas klara av. :-)
Och vad är det som har blivit bättre på grund av alla era pajaserier?
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)