Nya Moderaterna + Sosseriet = Sant!

.

SVT Text-TV skrev i dag , söndagen den 4 november 2012 :

Löfven: Nej till utrikessamarbete

Socialdemokraternas ledare Stefan

Löfven säger till Svenska Dagbladet

att ett nytt samarbete mellan hans

parti, Miljöpartiet och Vänsterpartiet

om utrikespolitiken är uteslutet.

Inför valet 201O fanns ett rödgrönt

valmanifest med bl.a. en punkt om att

USA ska avveckla sina kärnvapen och

militärbaser utanför landets gränser.

- Överenskommelsen var inte lyckad. Jag

skulle aldrig medverka till något

liknande. Nu utvecklar vi den social­

demokratiska politiken , säger Löfven ,

som är på sin första resa som

partiledare till mellanöstern.

------------------------------

Det här är förmodligen det första synliga tecknet på det förestående, men hittills hemliga , samarbetet mellan partieliten i Nya Moderaterna och partieliten i Gamla Sosseriet.

Skulle valresultatet i nästa val resultera i att exempelvis C och KO inte kommer in i riksdagen, eller att M + FP + C + KO tillsammans inte blir tillräckligt starka , kommer vi med stor sannolikhet att få en M + S regering.

För detta talar flera omständigheter.

En sådan omständighet är att väldigt många funktionärer har investerat sin makt, sin försörjning, sin plats vid köttgrytorna, i ett fortsatt eller förnyat maktinnehav. Alldeles för många har gjort det för att inte dessa diskussioner redan ska vara förda mellan de två partieliterna i M och S. l hemlighet naturligtvis.

En annan omständighet är att Finland redan tidigare haft sådana regeringar.

En tredje att Gamla Sosseriets på ovan angivna sätt deklarerade ideologiska lappkast innebär en anpassning till fascist. Slickarfalangen i bägge partierna. Ett samarbete ska inte behöva resultera i, att samarbetet med den organiserade amerikanska statsbrottsligheten och platserna vid de fina borden som dessa kontrollerar ska behöva äventyras.

En fjärde är avsaknaden av ideologisk förankring som vår nuvarande grundlag, Regeringsformen, och bidragssystemet till partierna utan medlemmar resulterar i. När makten helt har glidit över i partiledarnas, och den till stor del av partiledaren anställda partielitens händer, har det resulterat i att både M och S, samt i hög grad även övriga partier, har förlorat, övergett, sin ideologiska förankring.  Maktinnehavet har istället blivit ett självändamål.  De bekänner sig därför numera alla till den ideologi, vilken som helst, som kan tänkas betjäna ett maktinnehav.

Båda partierna, som idag har nästan identiska program, kan därför när som helst byta åsikt till vilken annan åsikt som helst, som konsulterna bedömer att gagnar ett maktinnehav. Det räcker med att partiledaren ändrar uppfattning. Till namnet är de idag, av främst historiska skäl, blåa och röda. Bakom kulissen är bägge lila.

l det ögonblick partieliten bedömer att deras egen misskötsel av invandringsfrågan stärkt invandringsfientligheten tillräckligt i Sverige för att det ska gagna ett fortsatt maktinnehav kommer båda att under en kort period förskjutas ideologiskt från lila till svart.

Sverige-Demokraterna som av övriga partier, med massmedias hjälp, för sin kritik mot den förda invandringspolitiken, idag kritiseras för att vara rasister, kommer då att kritiseras för sin slappa inställning mot invandrarna.  - Märk väl – mot invandrarna – inte mot den förda invandringspolitiken.

Att det blir så här, och varför, finns beskrivet på ett utomordentligt tydligt sätt efter en mycket insiktsfull och skarp analys, i den tidigare moderata riksdagspolitikern Anne-Marie  Påhlssons bok "Knapptryckarkompaniet".  Läs gärna den - Du kommer inte att ångra Dig.

Det är bland annat mot den bakgrunden som de vända skyltarna med de numera dolda svastikorna på Ekfors kontor i Övertorneå ska ses. Motviljan mot att väljarna ska kunna påminnas om dagens svenska politikers släktskap med 1930-talets nazister går över partigränserna.  Frågan är så viktig, att en "borgerlig" regering som med läpparnas bekännelse är företagsvänlig, inte drar sig för att införa en nazistlagstiftning och konfiskera privata företag för att slippa påminnas om sin ideologiska förankring och sin redan planerade framtida färdväg.

Gulag-Kol mården söndagen den 4 november 2012

Mikael Styrman

.

Svarte-Petter lämnar

.
SVT Text-TV skrev i dag, söndagen den 4 november 2012:

Chefer för terroranalys avgick

Chefen och biträdande chefen för

Nationellt centrum för terrorbedöm­

ning (NCT) har avgått i protest,

skriver Dagens Nyheter.

- Jag saknade en dialog kring uppdraget

och verksamheten med mina uppdrags­

givare, säger den avgångna chefen

Malena Rembe.

Biträdande chefen, vars identitet

hålls hemlig, har återgått till sin

förra tjänst vid Försvarets Radio­

anstalt (FRA). NCT är ett samarbets­

Organ för FRA, Säpo och Must

(Militära underrättelse-  och säker­ hetstjänsten).

----------------------------

Jag tolkar det som att cheferna i fråga insett, att i händelse av ett terrordåd i Sverige kommer de att få skulden för att det inte avslöjats i förväg. Chefen

är utsedd till Svarte-Petter.

Även Vice-Petter avgår.

Att de båda avgår säger oss någonting om bedömningen av den rådande risken för ett terrordåd.

Viljan att vara ställföreträdande syndabock för politikers egennyttiga framfart tycks inte särskilt stor, vare sig hos NCT, FRA, SÄPO, MUST eller några andra statliga bokstavskombinationer.  Och det tror jag det. Säkrare sätt att sätta punkt för en karriär är nog svårt att hitta.

Tänk att vi har en hemlig Vice-Petter - eller hade - bara det!

Det säger mycket om vilket undergrävande inflytande den organiserade amerikanska statsbrottsligheten har i vårt land.

Gulag-Kolmården söndagen den 4 november 2012

Mikael Styrman

.

Keynes - desperationens gud

.
Av debatten i media att döma, går det nu upp för allt fler att det är färdig plundrat. Att samhällsekonomin håller på att gå åt helvete. Dagens Nyheters ledare av igår, söndagen den 14 oktober 2012, innehöll en illustration som på ett utmärkt sätt beskriver den maktlöshet och desperation som nu, sent om sider, fortplantar sig bland onyttiga , egennyttiga och bekräftelsesökande politiker och högre tjänstemän .

l tider av tilltagande stagnation åkallas alltid den moderna ekonomiska desperationens gud och frälsare framför andra -  ekonomen John Maynard Keynes (1883-1946). Nu, tycker man, bör vi lösa problemen genom att sluta spara och låta staterna börja spendera . "Sparandet" har inte hjälpt, "sparandet" har skapat problemen. Aååh , vilket behagligt budskap för en politiker. Men om de ekonomiska problemen i främst Europa och USA vore så lätta att lösa hade de nog blivit lösta för länge sedan . Vad vore väl bättre än att problemen kunde lösas genom att bara låta nationalstaterna trycka ännu mera pengar och ta på sig spenderbyxorna? l själva verket har ju detta pågått i många år nu och är en de främsta orsakerna till den uppkomna situationen .

Det är naturligtvis inte gott att veta om Keynes själv skulle ha skrattat eller gråtit om vi hade kunnat fråga honom varför hans ekonomiska teorier inte fungerar i dagens värld. Men ett är säkert: han skulle inte ha varit oberörd.

Världen såg annorlunda ut på Keynes tid. En bankir var en bankir och en statsman var en statsman. En bankir var inte en suspekt figur som totade ihop ogenomskinliga skumraskpaket, med osäkra fordringar och falska säkerheter, i akt och mening att lura på någon annan dem. En statsman var en ansvarstagande och förhållandevis osjälvisk person och inte en durkdriven skurk, besatt av personlig vinning och berömmelse, vilket tyvärr allt för ofta är fallet idag.

På Keynes tid gjordes i normalfallet ännu affärer så att båda parter tjänade på en affär och man därför fick göra en viss vinst som belöning för att man hade varit nyttig för motparten.  Men inte oskäligt mycket eftersom man ville kunna göra affärer fler gånger.  Den affärsmodell, sannolikt emanerande från USA, som alltför ofta tillämpas idag, innebär istället att man gör "affärer som en byggmästare". Som om man aldrig kommer att behöva ha att göra med kunden igen och därför kan lura honom - gärna så mycket som möjligt.

Keynes skulle förmodligen aldrig ha kunnat föreställa sig att "statsmän" skulle ha handskats så vårdslöst med allmänna medel att de ställde ut en inblanca-växel åt bankväsendet att göra hurdana affärer de ville. Att staten alltid skulle täcka upp eventuella förluster och alltid skulle garantera spararnas pengar. Och att spararna inte skulle behöva ta något ansvar för sina egna pengars säkerhet. Staten , med sedelpressen och de aldrig sinande resurserna skulle befria folket från allt ansvar.

Keynes teorier gick ut på att staten i tider av dålig efterfrågan skulle stimulera efterfrågan genom att öka de offentliga utgifterna.

Keynes teorier gick INTE ut på att staten i tider av god efterfrågan , och under lång tid, skulle öka de offentliga utgifterna och låna för att öka dem ännu mer när lågkonjunkturen gör sina första trevande försök.

Keynes skulle ha förstått , att det inte alltid kan vara högkonjunktur , att det inte alltid kan bli bättre än det är nu, att inte människor ständigt kan tro på ännu bättre tider, när redan alla produktionsresurser snurrar för fullt och det ena projektet vansinnigare än det andra genomförs, utan vare sig eftertanke eller analys .

Keynes skulle också ha förstått, att det inte är klokt att trycka mer pengar i närmast hysterisk omfattning, i ett försök att förbjuda lågkonjunkturen. Lågkonjunkturen låter sig inte förbjudas. Inte sjunkande börskurser heller.

Att högt uppsatta politiker , finansmän och ekonomer skulle komma att tro på något så makalöst dumt kunde nog inte Keynes föreställa sig.

Att trycka mer pengar är naturligtvis ingen bra lösning på dagens problem. Däremot är det, kanske, ett recept på en total finansiell och monetär kollaps, som kommer att följas av stor social oro och eventuellt leda till övergång till byteshandel i avvaktan på att fungerande statsstrukturer kan uppstå- befriade från dagens inkompetenta men TV­ mässiga snackepellar och slogandroppers.

Men hur länge tar det att komma ur en sådan situation , när väl kollapsen infinner sig? Ett år? Tio år? Hundra år? Och hur mycket lidande resulterar den i?

Det bestäms åtminstone till en del av hur grundligt plundrarna av EU:s medlemsstater kommer att köra samhällsmaskineriet åt fanders innan adekvata åtgärder vidtas i syfte att städa bort avarterna. Framtiden ger eventuellt svar på om det är för sent att vidta åtgärder. Om vi redan nu är händelsernas rov. Vi lär inte behöva vänta länge på svar .

Gulag-Kolmården måndagen den 15 oktober 2012

Mikael Styrman

.