.
Föga förvånande följer i kölvattnet på morden på Komvux i Örebro en livlig debatt som går ut på att problemet med massmorden löses genom att man förbjuder automatvapnen.
Nästan ingenting kan vara mer fel. Naturligtvis kan det finnas ett visst samband mellan automatvapen av militär karaktär och massmord på skolor. Men automatvapen har inte eget liv och karaktär i den meningen att de kan utföra ett massmord utan en skytt, eller mot skyttens vilja. Det är skytten som är mördaren och vapnet - automat eller inte - är bara ett redskap i skyttens händer. Att förbjuda automatvapen är därför absolut att sysselsätta sig med fel saker och kan till och med vara kontraproduktivt.
Erfarenheten visar att man ofta gör mer skada än nytta genom att förbjuda symptom som är en motbjudande. När man förbjuder symptomen försvinner inte hotet. Man får bara inga varningssignaler om vad som är på gång, eftersom man förbjudit dessa.
Exempelvis amerikanerna har försökt att kväsa terrorister internationellt genom överdriven jakt på dem. Det har då resulterat i att terroristerna har gått under jorden och följden har blivit att man inte fått några varningssignaler om vad terroristerna håller på med - förrän katastrofen varit ett faktum.
Det kanske kan skilja en del mellan olika automatvapen? Själv har jag bara erfarenhet av automatvapen för jakt. Den erfarenheten talar entydigt för att automatvapnens betydelse för massmord i skolor är kraftigt överdriven av alla som nu ropar på förbud. En van och duktig skytt skjuter faktiskt snabbare med ett väl fungerande repeatergevär av mausertyp. Exempelvis skjuter jag själv, trots att jag numera skjuter väldigt lite, både snabbare och träffsäkrare med min gamla Carl Gustaf än med automat. Skillnaden mellan vapnen består främst i att den som skjuter med automatvapen får mer tid till att fokusera på målet och sikta. I gengäld har inte automaten samma precision som geväret av mausertyp. Allt detta saknar dock betydelse vid ett massmord i exempelvis en skola, där måltavlorna finns på nära håll, är obeväpnade och oförberedda på strid. Det spelar ingen roll om skytten har en automat eller en annan sorts vapen. Offren är i stort sett lika chanslösa i bägge fallen. De flesta skott skjuts utan att skytten besvärar sig med att sikta mer än att blott syfta.
En annan aspekt är frågan om vapnet har löstagbart magasin eller fast magasin. Självklart har en skytt med ett flertal löstagbara magasin för ett stort antal patroner en starkare ställning än om vapnet har ett fast magasin. Men i den beskrivna situationen är skyttens övertag ändå så stort att frågan om magasinen och deras kapacitet endast är petitesser.
Att fokusera på automatvapnen är i det här fallet närmast ett självskadebeteende eftersom det inte löser några problem. Tvärtom kan det göra skada, eftersom förbjudande av automatvapen tränger undan andra mer verksamma åtgärder.
Det är inte vapnet som är farligt - det är skytten! Om man därför vill göra något åt problemet måste man desarmera skytten. Jag menar inte att alla sådana problem med massmord som nu diskuteras kan undvikas och alla kan definitivt inte undvikas med ett enda alexanderhugg. Det krävs ett flertal åtgärder. Egentligen så är det mycket märkligt att den här diskussionen alls behöver föras, eftersom de bakomliggande orsakerna är mycket väl kända och har varit kända så länge vi kan minnas.
Ett antal åtgärder kan omedelbart nämnas som förmodligen inte skulle stoppa alla massmord i offentlig och privat miljö, men säkert bringa ned antalet kraftigt i förhållande till vad som blir fallet om man vidtar fel eller inga åtgärder.
En sådan omständighet är nedläggningen av psykvården. Den har så betydelse för det här problemet att de politiker som genomfört nedläggningen samtliga rätteligen borde ha åtalats och låsts in för medhjälp eller anstiftan till massmord.
En annan betydelsefull sak är skolhaveriet. Redan nu går det att konstatera att samhället - politiken och skolan - åtminstone är medskyldiga, eftersom en sjuk person som skulle ha behövt betydande stödinsatser för ett fungerande liv, har övergetts av det svenska samhället. Istället för att hjälpa behövande svenskar har inbilska politiker och byråkrater åkt runt i världen och lekt Messias, för att sedan kröna sitt mästerverk med att släpa hit grova brottslingar och mördare från snart sagt hela världen.
En tredje och nog så viktig omständighet är faktiskt Hollywood och närbesläktade aktörer. Förr fanns det en filmcensur som tog bort den värsta galenskapen och fick filmproducenter att lägga visst band på sin värsta galenskap för att inte riskera att få en kostsam filmproduktion totalförbjuden. Idag är det ingen ovanlighet att man tämligen oförskyllt ramlar över en film som får en att undra om regissören verkligen kan vara riktig i huvudet. För de flesta människor är det nog inget större problem. De kan skilja på fiktion och verklighet. En del andra spöar sannolikt upp sin hustru mer än vanligt efter en sådan film. Åter andra blir massmördare, planerar, ger sig iväg till en offentlig plats och tar ihjäl några hundra medmänniskor. Utan en fungerande psykvård som tar hand om våra labilaste måste filmcensuren anpassas efter dessa våra svagaste och farligaste.
Den fjärde och absolut inte den minst viktiga åtgärden är att kasta ut alla hel- och halvgalna psykopater som inte hör hemma här i landet och som aldrig borde ha tillåtits att komma hit. Det borde ske imorgon dag och inte hålla på tröskas av oduglingar i åratal utan resultat.
Det förtjänar att påpekas att det inte är politikens, rättsväsendets, polisens eller psykvårdens förtjänst att det inte blev över 200 döda i Örebro. Utan att på något sätt vilja förringa de ingripande polisernas insats, vill jag ändå dra en lans för att det var en stor portion tur och lyckliga omständigheter som resulterade i att det blev tio döda istället för över 200. Nästa gång kan det bli ett helt annat utfall och inte heller då lär det vara sista gången.
Medan politiken nu kommer att hålla på och tjafsa om olika abrovinklar som inte alls är ägnade att stoppa mördandet utan endast till för att föra dem själva närmare köttgrytorna, tickar dagarna förbi mot en framtid med frekventa massmord i offentlig miljö. Politikerna kanske inte förstår det och i många fall är de tyvärr fullblodspsykopater som mycket väl förstår - men inte bryr sig. Det är sannolikt mycket lättare att förhindra det som är på väg att ske än att vrida utvecklingen tillbaka när vi väl hamnat där.
Falun lördagen den 8 februari 2025
Mikael Styrman
.
