Hur länge får maffian härja i norra Sverige under klimatets täckmantel?

 .

Maffians och det politiska systemets svindel av allmänheten fortsätter i norra Sverige.

Vi ska tutas i att det har någon som helst betydelse för klimatet att man bygger oprövad men påstått fossilfri stålindustri i norra Sverige och bygger bilbatterifabriker - som om det skulle lösa eller ens bidra till att lösa problemen med klimatet. Det kommer natuligtvis inte att lösa några som helst problem. Därmed inte sagt att det är verkningslöst. Det är det inte. Det kommer snabbt att förvärra klimatproblemet vilket beror på att merparten av en bils sammanlagda miljöbelastning inträffar redan vid tillverkningen av bilen. Det hjälper därför inte så mycket att köpa en bil och sedan inte använda den.

Det finns flera skäl till att jag påstår detta om verkningspotentialen. Utsläppen från svensk stålindustri är säkert stora i ett svenskt perspektiv, men sett i ett globalt perspektiv är de i det närmaste försumbara. Det finns med säkerhet alternativa sätt att använda pengarna på - i Sverige eller annorstädes - vilka skulle göra mycket större nytta för klimatet.

Världen, mänskligheten och klimatet är inte hjälpta av att ett mindre antal fordon blir eldrivna. Det kommer inte att lösa några problem. Men det kommer att förvärra problemen och det är en följd av att allmänheten luras i att någon som begriper något över huvud taget tror att det kommer att lösa någonting. Ingen som begriper något tror på det. Däremot finns det en del som på grund av rädsla eller allmän ohederlighet inte drar sig för att ställa sig upp och påstå att det kommer att göra någon nytta.

Fossilfritt stål i Sverige och elbilar kommer att förvärra problemet och bidra till att accelerera klimatkollapsen. Det beror inte bara på den extra belastning på miljön som följer av att bilparken byts ut i förtid och ytterligare resurser görs av med på grund av den ökning av resurser som krävs för att bygga el- och hybridbilar. En sådan verkan finns naturligtvis, men den stora skadan sker genom att det här bedrägeriet blockerar en omställning av samhället mot en ordning som är mer miljövänlig. 

Det finns mycket sådant att göra. Men genom att industrin - föga förvånande - och politiken - obetydligt mer förvånande - istället valt en väg som innebär att vårt sätt att leva inte kommer att förändras, så kommer också vägen mot undergången inte bara att fortsätta utan även att accelerera.

Vi människor har i alla tider förvånats över och gjort oss lustiga över getter som blir förlamade ställda inför akuta hot och strutsar som gömmer huvudet i sanden i tron att det gör dem osynliga. Sedan visar det sig att vi, våra höga tankar om oss själva till trots, gör likadant när det verkligen gäller. Problemen finns inte om man väljer att inte se dem.

Våra politiker har att välja mellan en hårdhänt och smärtsam omställning av samhället som - kanske - gör det möjligt för oss och våra barn att överleva å den sidan och en fortsatt och accelererande marsch mot undergången, som leder till garanterad förtida död å den andra sidan. De väljer det senare för att det gör det möjligt för dem själva att kortsiktigt sko sig. 

Kanske kommer det så småningom, efter hand som apokalypsen gör sin entré, att resultera i, att en del av dem som var i position att göra något och valde att inte göra något, blir hängda i närmast träd? Det kommer i så fall inte att lösa problemen, men det kommer förmodligen att kännas lite bättre för stunden.

Människor, mest ungdomar, famlar efter metoder att ta i itu med problemet. Det har resulterat i att man sätter sig på motorvägar med banderoller, att man kräver återställande av våtmarker osv. Hittills inte på något sätt verkningsfullt, främst för att det är för anonymt. Det är för långt från människornas verklighet för att påverka dem i sitt beslutsfattande. Det blir ingen förändring i vårt konsumtionsstyrda samhälle förrän konsumenten röstar med fötterna. Då brukar det gå väldigt fort.

Man kan alltid ifrågasätta det lämpliga i att föra en öppen dialog av risken att det kan trigga dårar. Men vi kan inte heller bygga vår framtid på att den öppna debatten måste censureras. Jag tror att det är ganska uppenbart, att efter hand som oron för klimatet ökar, kommer de idag ganska harmlösa protesterna att bli mer påtagliga och destruktiva samt att rikta in sig mot konsumtionssamhällets symboler. När det sker och blir frekvent återkommande, kommer slit- och slängsamhällets hjul att stanna, vare sig det är önskvärt eller inte. Sedan blir det upp till betraktarens öga att avgöra vilken utveckling som är värst. Men om det går så långt, att det går över gränsen för många människor, blir det svårt eller omöjligt att vrida utvecklingen tillbaka. Ett bra sätt att förvissa sig om att samhället ska förlora kontrollen över situation, är att genom tafatthet bygga upp ett stort skuggsamhälle. Det kanske inte är uppenbart än, men redan på ganska kort sikt är det sannolikt en säker investering i anarki, vilken kommer att göra det svårt eller omöjligt att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.

Vi kan förmodligen förvänta oss att de trevande försök att påverka samhället som vi hittills kunnat se, med tiden kommer att utvecklas till metoder som verkligen leder till förändring. Så blir det nog, vare sig vi vill det eller inte. Riktigt hur det kommer att gå till är kanske inte så lätt att veta, men det är nog inte långsökt att tro att konsumtion som driver klimatförändringarna kommer att utsättas för åtgärder ägnade att påverka konsumenternas beslutsfattande på individnivå. 

Det finns ingen garanti för att sådana ganska desperata åtgärder blir träffsäkra. Tvärtom kan de nog komma att slå ganska blint. Men konsumtionssamhället kommer att avstanna. Frågan är om det kommer att stanna i tid eller för sent? Frågan är också om det kommer att blir bättre att låta förändringen inträffa under okontrollerade former än det skulle inneburit om de inträffat under mer kontrollerade former? Frågan är kanske ganska teoretisk eftersom vårt politiska system har förmågan att alltid följa minsta motståndets lag. Det är ju inbyggt i systemet - det är dess väsen och berättigande. Tyvärr talar det för att ingen förändring är möjlig förrän det är för sent. 

Vi kan förmodligen förvänta oss att industrin och politiken kommer att fatta de beslut som är nödvändiga, men först efter att ha prövat varje annan möjlighet. Ingen tillverkar dock bilar som inte går att sälja. När samhällsomvandlingen nått därhän kommer förändringen. Frågan är då om det kommer att visa sig vara för sent?

Jag hade hoppats att det skulle vara möjligt att vara optimistisk om det sist nämnda.

Falun söndagen den 9 juli 2023

Mikael Styrman

.

Kolonialismens Janus-ansikte

 .

Många europeiska stater med ambitioner har hållit sig med kolonier under sekler som gått. Enstaka mäktiga nationer har dominerat sin nära omgivning, sådana som Rom, det Osmanska Imperiet och Ryssland, på både gott och ont. Andra har hållit kolonier i andra världsdelar. Portugal hade bland annat Brasilien och delar av Afrika, Indien och Sydostasien. Spanien hade kolonier i Syd-, Mellan- och Nordamerika. Holland i Sydafrika samt i Sydamerika och Sydostasien medan Frankrike hade kolonier i Afrika, Amerika och Sydostasien. Mest omfattande var Storbritanniens kolonier som trots moderlandets anspråkslösa utbredning hade så mycket kolonier runt om i världen att man brukade säga att solen aldrig gick ned över deras rike.

Under ”Den Stora Europeiska Ofreden” under första hälften av 1900-talet behövde kolonialmakterna mer soldater, vilka rekryterades i kolonierna, varigenom en bieffekt blev att man sådde frihetens gnista i sina kolonier, resulterande i att flertalet kolonier kom att avvecklas under nittonhundratalets andra hälft - med eller utan våld.

Flera kolonialmakter drabbas nu av sur eftersmak eller kanske vi kan kalla det kolonialsystemets Janus-ansikte. Holland har begåvats med mycket grov brottslighet och hög invandring från sina tidigare kolonier. Frankrike har en snarlik situation men är minst ett par snäpp värre beroende på landets närhet till tidigare kolonier i Nordafrika, vilka man med sedvanlig fransk överdriven märkvärdighet inte kallade kolonier utan istället en del av moderlandet. Frankrikes kluvna inställning i frågan har resulterat i mycket stor illegal invandring från främst Afrika och medföljande grov kriminalitet.

Som en direkt följd av sina framgångar som kolonialmakt utsätts det självt ganska lilla Storbritannien nu för ett mycket stort migrationstryck från sina tidigare kolonier. Landet har inte - som Frankrike - gett upp sina strävanden att motverka illegal immigration. Åtminstone inte än.

De forna stora kolonialmakterna står inför att betala ett högt pris i framtiden för sin era som kolonialmakt. Klimatkatastrofen kan förväntas mångfaldiga migrationen från deras tidigare kolonier med åtföljande mycket stora problem i de forna kolonialmakterna.

Det lysande undantaget är snyltgästen Sverige som inte haft mer än två kolonier. Dels ön Saint Barthélemy i Västindien som köptes från Frankrike 1784 och såldes tillbaka 1878, efter 94 år. Det andra är Finland som periodvis behandlats på ett sätt som påminner om fransmännens behandling av de nordafrikanska länderna. Det var inte lika viktigt att försvara Finland som att försvara Sverige, men det var viktigt att ha Finland för att kunna försvara Sverige mot konkurrenten Ryssland.

Sveriges blygsamma koloniala förflutna har inte hindrat svenska stollar från att låta svenska medborgare axla kolonialismens alla bördor genom att öppna gränserna och skapa fri invandring till Sverige från alla forna kolonier. Ett beteende som fyllt svenska fängelser och som trots i sammanhanget korta låtsas-straff tvingar fram att grova brottslingar släpps i förtid - i smyg.

Ett specialfall i sammanhanget tycks vara Spanien. Landet verkar - enligt för oss tillgänglig rapportering - ha drabbats måttligt av från sina forna kolonier importerad kriminalitet, men är svårt prövat av migranter från övriga världen vilka på grund av Sveriges kollapsade politik- och pajasväsende plågar Spanien. Sveriges politiker tvättar inte sin egen byk. De överlåter på Spanien att göra det, i förvissning om att svensk turism är så betydelsefull för Spanien att landet bär det svenska oket utan knot. Den svenska skammen för sina tillkortakommanden är obefintlig. Svenska politiker och media skulle utan tvekan när som helst kunna kritisera Spanien för landets kriminalpolitik, som svenska politiker skamlöst plägar göra runt om i världen.

Falun söndagen den 9 juli 2023

Mikael Styrman

.

Skolvåldet och dess orsaker

 .

Skolvåldet uppmärksammas i TV4:s nyhetssändning idag på morgon.

Vi saknar insatser i skolorna för att skydda skolorna mot våldsdåd.

Ja, det har varit en del våldsdåd, mord, på skolor och svenska media i allmänhet och TV4 i synnerhet vill kopiera USA i allt. Alla dumheter och absurditeter som finns i USA vill man genast införa i Sverige också - vare sig de behövs eller ej.

USA har speciella problem som har sin grund i ett antal för USA specifika förutsättningar. Det är i grunden faktiskt en nation av tjuvar, vilken nations uppkomst och bibehållande bygger på stölder.

Européerna stal landet från urinvånarna, indianerna.

Det som inte stals från indianerna stals från Spanien och Mexico, som väl i sin tur hade stulit landet från indianerna.

Invånarna i USA är allt sedan dess tungt beväpnade och kriminaliteten är analogt med landets ursprung både utbredd och grov.

Men vi behöver inte kopiera USA i allt. Det är inte nödvändigt att införa skolvåldet i Sverige också, även om det är på väg - skolvåld och skolbränder. Livligt påhejat av propaganda-apparaten i Hollywood som sprider det amerikanska samhällets avigsidor över världen.

Det finns ett alternativt scenario också.

Vi kan börja med att kasta ut alla nysvenskar ur landet som begår våldsdåd på skolor - efter avtjänat straff. Med straff menar jag inte att bli ompysslad på statens hotell. Självfallet ska grova våldsbrott i Sverige begångna av nysvenskar och illegala invandrare resultera i långtidsförvaring i eller nära sitt ursprungliga hemland - följt av utvisning på livstid.

Sluta dalta med den grova brottsligheten och kasta ut dem som inte kan ta seden dit de kommit.

Men, det är kanske svårt när både politiker, offentliga tjänstemän och rättsväsende-representanter är involverade i narkotikalangningen. Till och med kommunerna - åtminstone i enstaka fall - har börjat förvandlas till narkotika-syndikat, med langare anställda som langar narkotika på arbetstid, med kommunens fordon. Kontrollen av vad de anställda ägnar sig åt verkar vara obefintlig eftersom kommunanställda på arbetstid kan fungera både som narkotika-kurirernas mottagare och som deras föråkare som kontrollerar om kusten är klar innan leveransen sker.

Det går att komma åt problemet, genom att göra det olönsamt att langa narkotika. Men jag tror att det är enda fungerande sättet och inte heller det sättet saknar avigsidor. Det vi behöver fråga oss är om alla behöver gå under därför att en del måste gå under. Den nuvarande politiken - eller avsaknaden av ansvarstagande politik - resulterar nämligen i allas undergång.

För att få stopp på den narkotikadrivna grova brottsligheten behöver vi torpedera priset på narkotikan. Det sker om narkotikan släpps fri. Det kan argumenteras för att det inte är narkotikan som ska vara förbjuden, det är de avarter den skapar.

Men en sådan omställning av samhället har alla de till motståndare som skor sig genom att hålla uppe narkotikapriset och parasitera på sina medmänniskors svagheter.

Falun söndagen den 9 juli 2023

Mikael Styrman

.

Laxen och havstemperaturen

 .

Två saker har rapporterats om i veckan, vilka säkert har mycket med varandra att göra.

Vattnet i Östersjön är fyra grader varmare än normalt.

Det stiger ingen lax upp i Torne älv för att fortplanta sig.

Jag drar mig till minnes hur det var och hur det sades när jag i min ungdom arrenderade patan Yli-Ankkuri i Kukkolaforsen.

Om det var en sval sommar steg siken tidigare upp i älven och kunde håvas och säljas till väntande semesterfirande turister, ofta bördiga från, men emigrerade eller tvångsemigrerade söderut från hembygden.

Men om det var varmt kom siken flera veckor senare. Turisterna hade då åkt hem och det var ont om köpare vid forsen. Siken håller inte länge innan den gulnar och blir mjuk och osäljbar. Enda realistiska alternativet om det kom mycket fisk var då att avyttra den till grossister, vilket naturligtvis ödelade fiskets ekonomi.

Nu säger ju inte detta särskilt mycket om huruvida laxen kommer att stiga upp i älven i år också - om än senare - eller om den helt uteblir. Men inte känns det bra som det är nu och inte bådar det gott inför framtiden.

Falun lördagen den 8 juli 2023

Mikael Styrman

.

Indianer och svenskar

 .

De flesta har nog hört talas om ”indianer och vita”. Men få känner till kopplingen ”indianer och svenskar” trots att vi har så mycket gemensamt, och mer blir det. 

Den viktigaste likheten är kanske att indianerna hälsade européerna välkomna till Nordamerika, vilket ganska snart resulterade i att européerna i det närmaste utrotade indianerna helt och stal deras land. Det är med stor sannolikhet vad vi svenskar har att se fram emot i dessa tider av förestående massdöd och stora folkvandringar. Redan nu skjuter ju araber och afrikaner för att döda öppet på våra gator. Inom kort räknar de fler soldater och vapen än det svenska samhället - om inte redan. Det är nog inte fel att säga att det som förenar indianer och svenskar är den godhjärtade dumheten som blev eller blir båda folkslagens undergång och utrotning.

Men det finns sådant som skiljer också. Indianerna sålde Manhattan till holländaren Peter Minuit den 24 maj 1626 mot varor till ett värde av 24 dollar. (Källa: Historiesajten.se) Man kan alltid ha åsikter om priset, så här långt efteråt, men säga vad man vill om indianerna - de tog i alla fall betalt. I Sverige betalar vi - eller åtminstone stat och politiker, för att vi ska bli mördade på gatan och för att våra mördare ska langa knark i stället för att arbeta.

Indianernas öde säger oss förmodligen en hel del om svenskarnas framtid.

Falun lördagen den 8 juli 2023

Mikael Styrman

.

Den som är rikast när han dör vinner

 .

Länge har vi kunnat förundra oss över människans dumhet som trots att bil- och konsumtionssamhället håller på att döda oss allihopa ändå envisas med att slå vakt om ett samhälle som fungerar så att vi vart annat år ska köpa ny bil och sedan morgon och kväll åka med den från vår hemstad till en grannstad. Ointressant vilken stad, bara det är en annan stad, så att vi deltar i ödeläggelsen. Alla offentliga strävanden och investeringar går ut på att lösa problemet hur vi ska hålla liv i detta samhälle som dödar oss. Jag kan tänka mig ett flertal infallsvinklar som vore intelligentare.

Alla drar sitt strå till stacken, i stort som smått. Till smått kanske räknas att kalsonger som förr höll flera år numera inte ens håller ett halvår - och då har jag ändå många par att byta med. Det må verka futtigt att i dessa tider av förestående massdöd haka upp sig på några kalsonger. Men man måste se det stora i det lilla. I det här sammanhanget fungerar det lilla som indikator på hur hela vår civilisation genom sitt resursslöseri blivit självförstörande och helt i onödan driver massdöden.

Vid sidan om detta är förstås befolkningsexplosionen det stora problemet. Det som de klyftigaste av debattörer föreslår att vi ska lösa genom att börja äta insekter. Kanske var de synska, de som sade så? Eftersom havet försörjer tre miljarder människor så leder upphettningen av haven sannolikt till att tre miljarder människor blir utan mat. Det är dessvärre bara toppen på isberget eftersom ett flertal olika processer pågår närmast parallellt, vilka alla har det gemensamt att de tar de tar död på någon miljard människor. Så det blir väl en del insekter ändå. Och det här vill charlatanerna att vi ska fixa genom att sätta sprätt på ännu mer resurser genom att börja köra elbilar. Nåja, det är en gammal sanning att den sista idioten inte är född ännu. Men det är klart. Det handlar ju inte om att rädda vare sig klimat eller människor. Det handlar om att stjäla skattebetalarnas pengar. Den som är rikast när han dör vinner!

Falun lördagen den 8 juli 2023

Mikael Styrman

.

En glimt av framtiden

 .

Idag såg jag en glimt av framtiden. Längs Södertälje kanal puttrade en segelbåt sakta framåt, ackompanjerad av en bergsprängare som lät arabmusikens ylande sprida sig över vattenytan.

Länge begränsade multikultisamhällets verkningar sig till badstränder med tiotalet bergsprängare som lika många meter från varandra basunerade ut olika versioner av ”tusen och en natt-tutande” i högljudd konkurrens, allt medan deras ägare engagerat spelade fotboll mellan barnfamiljernas picknick-filtar så att mat, barn och porslin förmodat lika oönskat som handgripligt deltog i fotbollsspelandet.

Dagens avkoppling på stranden kröntes sedan med berg av pizzakartonger, matrester och annat avfall som svenskarna får transportera bort. Likadant är det i skogarna som av sena tiders bärplockare i allt högre grad förvandlas till soptippar. Sådär har det varit förr i Sverige. När bilismen växte fram på 1960-talet var det opportunt att kasta ut alla sopor genom bilfönstret, under färd. Det ledde till en mycket intensiv kampanj mot nedskräpning, vilket löste problemet.

Men att tänka sig att dagens nysvenskar skulle ta med sig soporna hem är nog otänkbart. Det räcker med att kasta ett öga på en återvinningsstation för att inse svårigheten förenad med det. De ser i invandrartäta områden inte ut som något annat än en svinstia. Den som dristar sig att peka på förhållandet kan förvänta sig att få hela den godhjärtade dumhetens koppel över sig. Det vore ju rasism.

Mina tankar skingras när jag kommer närmare och upptäcker att musiken inte kom från segelbåten utan från en lokal vid stranden, där något evenemang pågick. Kanske var det ett bröllop? De är populära här. Naturligtvis var det en illusion att segelbåtar ska komma att susa fram på våra vatten, ackompanjerade av bergsprängare. Så blir det nog inte. Det är för svenskt. Bergsprängare blir det nog, med en sjuhelvetes volym, men inte på segelbåtar utan på stora motorbåtar, mestadels köpta för knarkpengar, och susande framåt med en djävulsk hastighet, varvid den nysvenska idyllen bara kommer att störas av tomglasen som man kastar prick med när man passerar med hög fart.

Falun lördagen den 8 juli 2023

Mikael Styrman

.

Nedräkningen har börjat

.

Vår historia kan lära oss om framtiden. Mycket talar för att vår civilisation är på väg mot sitt slut. Det är i så fall inte första gången det sker. Mänskligheten har utrotats flera gånger, eller nästan utrotats, för att sedan börja om från mycket låg nivå.

Forskningen och vetenskapen har inte förstått det eller kanske snarare inte kunnat erkänna det. Som i mången annan offentlig verksamhet är den rådande offentliga lögnen mycket stark och det är därför förenat med ett högt pris att avslöja, eller ens ifrågasätta, den senast lögnen som många inflytelserika personer bundit mycket prestige till. Till en del kan den rådande doktrinen försvaras. Vetenskap är vetenskap och inte gissningslekar. Ändå bygger mycket av den rådande berättelsen på gissningar, teorier och antaganden - tyvärr till stor del mycket felaktiga sådana.

Det är nog så att god vetenskap måste vara förenad med en betydande portion fantasi och ett öppet sinnelag. Följden av att sådant saknas kan vi se i forskningen som länge bitit sig fast vid felaktiga antaganden om människans stund på jorden. Först under senare år har man motvilligt börjat acceptera att människan funnits och nästan dött ut under hisnande långa tider. Men bland annat den långa tidsrymden har gjort det svårt, nästan omöjligt, att finna bevis. Vi väntar ännu på det stora genombrottet därvidlag. 

I brist på sådana bevis har få vågat kasta fram att människans tid på Jorden spänner över flera istider och perioder av värme. Fynden bland annat i Kappadokien, spåren av omfattande civilisationer som helt saknar organiska lämningar som går att åldersbestämma talar egentligen bara om en sak: 

De upptäckta spåren av forntida civilisationer är så gamla att inga organiska lämningar återstår, vilket i sig är en hisnande tanke.

En följd av nämnda fynd är att pyramiderna - de egyptiska lämningarna - som inte dränkts av havet, visat sig ha varit helt felaktigt åldersbestämda och av allt att döma har återanvänts av flera på varandra följande civilisationer under mycket långa tidsperioder.

Vår civilisation har passerat sitt zenit och är nu på väg utför med god fart. Vi kommer av allt att döma att utplåna oss själva genom att starta nästa extrema värmeperiod. Så småningom kommer moder Jord att vända och gå mot nästa istid. Om det kommer att finnas människor då kommer ingen nu levande person att få veta. Jorden - och klimatet - pendlar mellan ytterligheter i geologiska tidspann. Vi blir lämningar som kanske i framtiden i något fall kommer att återfinnas och leda till att våra efterföljare kastar fram olika kloka teorier om - ifall några trots allt överlevde industrialismens och läkarvetenskapens framgångar.

Falun lördagen den 8 juli 2023

Mikael Styrman

.

Den nya talibanstaten

.

Religionen är, och har alltid varit, den starkes verktyg för att leva på och tygla den svage. Så har genom seklerna höga kyrkliga potentater parasiterat på sin omgivning, hållande omgivningen i herrans tukt och förmaning, samtidigt som man själva släppt alla hämningar bakom kulisserna.

Det är nog länge sedan det varit så illa i den upplysta västvärlden som det ännu är i stora delar av den muslimska världen. Hemligheten är att de bevarat enfald och okunnighet. Det är ingen slump att åtminstone landsbygden i muslimska länder kan tyckas ha mer gemensamt med medeltiden än med vårt samhälle. Det är så för att eliten vill ha det så. Fattiga, okunniga och vidskepliga människor fungerar som arbetarmyrorna i mänsklighetens myrstack, medan de mer upplysta och försigkomna vilar sig i sina kokonger medan de troende matar dem.

Det där vet vi alla i västvärlden. Så varför håller då svenska regeringen på och slickar allehanda muslimska gangsters där bak, så till den milda grad att Sverige är på väg att bli den senaste talibanstaten? Redan tidigare vräkte vi årligen skattemiljarder över muslimska översittare, men inget tycks räcka.

Vad blir nästa steg för att tillfredsställa det ryggradslösa moderata krypandet? När kommer regeringen att tycka att flickor inte behöver gå så många år i skola? När blir det dags att införa obligatoriska oskuldstester och kusinäktenskap för att ytterligare smeka stollarna som vår regering kryper för?

Finns det ingen gräns för viljan att överge vår egen kultur för att istället införa denna terrorkultur av medeltida snitt?

Vad är det vi andra inte vet? Vad gjorde egentligen det svenska bankväsendet mot de ryska oligarkerna som fick Putin att tappa koncepterna och invadera Ukraina? Vad är det annars som gör att just Sverige, som redan är så skyddat genom läge, måste vara räddare än alla andra för ryssarna? Är det inte dags att ta reda på vad våra pengatvättande banksters gjorde som gör att vår nomenklatura måste vara så förtvivlat rädd att de gör ont värre? Bästa botemedlet mot en lite hotfull situation kan ju inte få vara att åstadkomma en fullständig katastrof.

En del svenska regeringsledamöter beter sig som religösa självplågare som brinner av lust att gå runt och piska sig själva på ryggen. Kan det inte vara ett alternativ att dessa krypande självplågare lämnar regeringen och blir ambassadörer i något muslimskt land, där de kan gå runt hela dagarna och be om ursäkt - utom när de bevittnar de offentliga avrättningarna.

Falun måndagen den 3 juli 2023

Mikael Styrman

.

Plötsligt en dag…

 .

…på försommaren var det stendött i och kring det kommunala knarkreservatet i Falun. Den utomordentligt värdefulla stolpskogen som det politiska slöddret stal av oss för att där ägna sig åt narkotikalangning var plötsligt öde. De frekventa motionärerna, med och utan narkomanernas och langarnas sedvanliga rekvisitahundar var nästan som bortblåsta. Kvar fanns bara en rännil av vad som brukar finnas. Helt borta syntes alla de vara som anlände med bil och sedan bara motionerade 5-10 minuter. Vad i helvete är det som har hänt, tänkte jag? Vad är detta?

Det skulle få sin förklaring. Av grannar hörde jag något senare att polisen skulle göra en ”drive” i området - som jag förstod det - för att möta grannskapets ökande oro över att den narkotikaförknippade kriminaliteten ökat i området.

Mycket riktigt. En vecka senare dök polisens krigsmålade hundbil upp några gånger i området, nära bostäderna, och hundförare med hund gick upp i den stulna skogen. Det var ganska uppenbart tyckte jag, att det inte handlade om att hitta vare sig langare eller narkotika. Det var show! Allt var till för att stilla befolkningens oro och återställa tilltron till polisen.

Jag visste inte det då, men jag har senare förstått att en stor del av anledningen till dessa plötsligt uppdykande åtgärder var att Falun, efter lång tids blundande av polis, åklagare och domare utvecklats till ett allt viktigare nav för narkotikahandeln, inte bara i Bergslagen utan och också främst för övriga norra Sverige. Nu gick det tydligen inte längre att blunda, utan man måste åtminstone låtsas göra någonting. Metoden man valde tycks ha varit följande:

1.

Först varslas de av polisbefäl drivna narkotikaligorna samt de som inte drivs av poliser, men av olika skäl åtnjuter polisiärt beskydd.

2.

Sedan budskapet nått ut och ingen med polisiärt beskydd riskerar att åka fast, skickas poliser med hund att mycket synligt visa befolkningen att polisen har ”tagit tag i situationen”.

3.

Boende informeras om att polisen bibehåller en högre vaksamhetsgrad bland annat genom att spaning sker med anonymt registrerade fordon. Sådär riktigt anonym är nog inte den övervakningen. Den är nog att betrakta som ”polis-anonym”. Det vill sig säga att den är osynlig för den aningslöse och ointresserade och ganska uppenbar för den initierade och intresserade betraktaren. Som spaningsåtgärd ägnad att förhindra eller klara upp brott är metoden naturligtvis värdelös. Som metod för att lugna befolkningens oro fungerar den möjligen. 

En konsekvens av metoden riskerar i vart fall att bli att langare och kurirer som tidigare skulle observerats av befolkningen genom sitt avvikande beteende, nu förklaras bort på grund av en naiv tro på att ”det nog är polisen”.

En metod som den ovan beskrivna och av polisen nyss genomförda fyller endast ett syfte, som delas av polisledningen på olika nivåer. Kriminella poliser och i synnerhet befäl i Bergslagen kan åberopa att ”vi har minsann haft en kampanj i området och den gav inget, följaktligen är alla påståenden om narkotikalangning överdrivna”. Den centrala polisledningen kan med hänvisning till Bergslagspolisens vedermödor även den gjuta olja på vågorna. Hederliga poliser som vet vad som pågår är som tidigare på grund av att polisen är en starkt patriarkalisk organisation förhindrade att påverka situationen. För dem gäller att hoppas att allmänheten inte begriper vad som pågår och vilken roll polisen egentligen spelar.

Successivt återgår sedan narkotikalangningen till det normala, må vara efter viss skärpning av rutinerna som gör att langningen inte är lika uppenbar. Det kan uttryckas så att polisen fungerar som langarnas couch och tipsar om vad som måste skötas bättre för att den till namnet kriminella verksamheten ska få fortgå.

Det här visar på svårigheten - för att inte säga omöjligheten - att upprätthålla polisens och rättsväsendets arbete sedan kriminaliteten slagit rot inom kåren, särskilt om det skett på hög nivå i organisationen. Vi har ju ingen från brottslingarna fristående organisation som utreder brottslighet inom polis- och rättsväsende. De får låtsas utreda sig själva, ungefär som rikspolischefen gjorde före och efter mordet på vice rikspolischefen.

I Sverige har vi i decennier hånat Italien för dess många och delvis parallella poliskårer. Det är inte helt lätt att veta om detta ofta i media bedrivna hån har sitt ursprung i ren dumhet eller om det sker med beräkning. Det kan nämligen ha sin grund i rädsla hos högt uppsatta brottslingar i det offentliga Sverige. Den italienska metoden är nämligen, rätt utförd, mycket verksam för att bekämpa korruption.

Det är inte konstigt om Italien, som i synnerhet förr, delvis på grund av sin långvariga kultur, periodvis varit hårt drabbat av korruption, också har utvecklat metoder att komma till rätta med korruption inom polis- och rättsväsende.

I svensk media och offentlig debatt blir följden att Italien oförtjänt stämplas som korrumperat, främst därför att de metoder de utvecklat leder till att brott inom polis- och rättsväsende ibland klaras upp. Sverige och svenskarna, det offentliga Sverige i synnerhet, intalar sig att eftersom inga korruptionsbrott klaras upp i Sverige ska det tolkas som att sådan brottslighet inte förekommer i Sverige. Åtminstone resulterar det i att svenskarna av sin omvärld stämplas som dumma i huvudet. Dummare än ryssarna. Då har ju ändå ryssarna det att skylla på att de i hundratals år dominerats av härskare som tagit livet av alla som kan tänka själva. Om man i hundratals år konsekvent dräper den intelligentare delen av befolkningen måste det rimligen, med tillämpad Darwinism, resultera i att den överlevande befolkningen blir allt mer korkad och de intelligentare allt färre. Men vad ska vi i Sverige skylla på när vi i hundra år har haft fria val men utnyttjat friheten till att välja politiker enligt devisen ”fullast kör”?

När vi nu har en situation som innehär att kriminaliteten tagit sig in polis- och rättsväsenden är det lönlöst att hoppas på att den ska försvinna av sig själv. I brist på annat finns alltid den italienska metoden, att bryta korruptionens makt genom att bygga upp parallella kårer som håller ordning på varandra. Det främsta hindret mot verksamma åtgärder är nog att våra politiker tror att vi är så korkade att vi inte begriper vad som pågår och att de därför kan tiga ihjäl frågan, allt medan samhället och den före detta rättsstaten sjunker allt djupare ned i den grova kriminalitetens träsk.

Vi är på väg med stormsteg mot ett samhälle i vilket en kriminell rikspolischef, på den grova organiserade brottslighetens uppdrag, kan driva en vice rikspolischef i graven utan att riskera vare sig åtal, dom eller andra åtgärder.

Falun söndagen den 2 juli 2023

Mikael Styrman

.