Fastighetsdomstolens dom kommer idag

Idag kommer fastighetsdomstolens dom i fråga om inlösen av Ekfors elnät. Vi ger också in vår årsredovisning idag. Förvaltningsberättelsen som har mycket bäring på aktuella frågor följer här:


Bolaget stiftades 1917 och inledde snart sin verksamhet. Registrering hos Patentverket skedde i februari 1918. Verksamheten utgörs bland annat av elproduktion i Övertorneå kommun och eldistribution inom de allt mer avfolkade Övertorneå och Haparanda kommuner.


Inga driftstörningar av betydelse från bolagets anläggningar

Inga driftstörningar av betydelse har inträffat under året som emanerat från bolagets anläggningar. Under pågående tvångsförvaltning förekom under vintern 05/06 ett antal mindre avbrott främst på vår Haparanda-matning, under oklara omständigheter. Avbrotten kunde aldrig ges någon tillfredsställande förklaring.


Omfattande återuppbyggnadsarbeten i andra delar av landet

Fortfarande pågår, i avvaktan på nästa storm, omfattande återuppbyggnadsarbeten efter stormen Gudrun som drabbade södra Sverige den 8 januari 2005. Flera hundratusen elkunder drabbades av flera dygn långa elavbrott. Tiotusentals kunder drabbades av många månader långa elavbrott. Fortfarande mer än två år efter stormen är södra Sverige fullt av kablar som ligger på backen. Återuppbyggnads­arbetena uppvisar klar ”Disney-karaktär”, är tillfälliga och mediala samt bedrivs utan tecken på målmedvetenhet. När pressen drar vidare avstannar arbetena.


Svenska Avbrott

Som vanligt är det främst framträdande medlemmar i branschorganisationen ”Svenska Avbrott” som utmärker sig. Bra på politisk servilitet, ryggborstning m.m. men dåliga på att hålla elnät som inte har strömavbrott jämt och ständigt.

Elkunder i södra Sverige har i skriften ”Sydkraft mot elupproret, allmänheten och verkligheten” bland annat framhållit Ekfors elnät som föredöme. Som väntat har denna och annan information inte nått Energimyndigheten som istället för att göra något åt missförhållandena i resten av landet har sett till att få Ekfors elnät satt under tvångsförvaltning.


Nätverksamheten

Frånskiljarbeståndet har förtätats och installation av automatiska och fjärrstyrda frånskiljare har fortsatt under verksamhetsåret.


Politiska blockader

Grusning av vägar i kraftledningsgatorna har utförts. De har inte kunnat utföras i planerad omfattning på grund av politiska blockader mot bolagets arbeten. Arbetena har försvårats av att åkerier inte bara på den svenska sidan utan även på den finska sidan av gränsen dels lämnat ”avböjande offerter” och dels trots förskottsbetalning avstått från arbetena fastän de inte haft andra arbeten. Inom åkeriverksamhet som i hög grad är beroende av den offentliga sektorn är det kanske inte så lätt att vara allt för kaxig. Åtminstone uppvisar åkerierna i Norrbotten och Lappland betydande politisk fingertoppskänslighet om än inte affärsmässighet. Det senare behöver man kanske inte om politisk ryggborstning är ledstjärnan i verksamheten. För bolagets del har det resulterat i förseningar men inte mer än så.


Kraftverken renoveras

Arbetet med att renovera bolagets båda kraftverk har fortsatt. Arbetet beräknas numera färdigställas under sommaren 2007 vad avser kraftverken och ytterligare något år senare vad avser dammluckorna.



Politiska kamporganisationer

Energimyndighetens politiskt styrda systematiska trakasserier mot bolaget har under året så vitt kan förstås fortsatt planenligt. Även skattemyndigheten har allt tydligare profilerat sig som en NationalSocialdemokratisk kamporganisation. Våren 2006, utöver andra åtgärder, tillskrev man företag inom bolagets verksamhetsområde och uppmanade dem att dra av skatt vid betalning av bolagets räkningar med anledning av att bolaget inte har F-skattsedel. Det ska framhållas till skattemyndighetens försvar att när bolaget gav offentlighet åt att bolaget inte är skyldigt att ha någon F-skattsedel så korrigerade skattemyndigheten snabbt sitt felaktiga besked.

Den nyssnämnda fadäsen föranledde Kurt Larsson (vem annars?) att gå ut offentligt med att han skulle uppvakta Mona Sahlin för att få hjälp mot bolaget – som om hon inte redan var höggradigt inblandad. Den minnesgode läsaren minns hur Kurt Larsson skulle ta sig in i riksdagen på att få bolagets koncession indragen år 1989. Hans Rode, tidigare NationalSocialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, dåvarande generaldirektör på Statens Energiverk skaffade sig övervintringsjobb på Vägverket genom att gå Kurt Larsson till mötes. Men någon riksdagskarriär blev det inte. Dåligt för Kurt Larsson, dåligt för Övertorneå men bra för Sverige.


Politiska skenrättegångar

Processer om politiskt styrd prövning av våra tariffer; politiska skatteprocesser, kraftstöld och bedrägerier i Siekasjärvi med Energimyndighetens hjälp m.m har förekommit i numera normal omfattning. De omfattande trakasserierna har resulterat i avsevärda svårigheter för bolaget och närstående bolag bland annat att i tid upprätta årsredovisningar och ge in dessa till bolagsverket. I samband med det obefogade politiska anhållandet av VD i oktober 2005 beslagtog polis och åklagare alla bolagens bokföringsmaterial för flera verksamhetsår, även för år för vilka ännu inte bokslut gjorts samt pågående år.

I början av november utsågs vår värsta konkurrent Vattenfall till tvångsförvaltare av bolagets nät på grund av missnöje från regeringen med att inte bolaget tillräckligt höviskt behandlat de nationalsocialdemokratiska krafttjuvarna i Siekasjärvi.


Hett eftertraktad helikopter

Mycken möda har fått läggas ned på att freda bolagets helikopter från vissa kollegor och kronofogdens politruker. Den kinesiska folkdomstolen i Haparanda under ledning av den inte alltid helt nyktre bilisten M Jalo Viinanen har bland annat dömt ut ett förskott till Vattenfall –d.v.s. ett förskott från en monopolleverantör till en annan monopolleverantör. Verkligheten överträffar som bekant alltid den grövsta satir. Med hjälp av denna absurda dom har sedan Vattenfall fått vår helikopter utmätt – således för ett förskott. Helikoptern sticker kanske lite för mycket i ögonen även på branschfolk. Det kan inte vara så lätt att lägga ett förslag om helikopterinköp i en kommunal eller statlig styrelse och få behålla jobbet.

Samtidigt betalar Vattenfall själva inte alla elräkningar för sitt värmeverk i Övertorneå. När vi sökte Vattenfalls värmeverk i konkurs avslog samme M Jalo Viinanen ansökan därför att fakturan inte ansågs klar och förfallen eftersom den var så mycket större än de andra räkningarna. Vän av ordning frågar sig naturligtvis vad en sluträkning får för mening om den måste vara lika stor som de preliminära. Sluträkningens funktion är ju att justera debiteringen, hämta in eventuell underdebitering alternativt återföra överdebitering. Men med tanke på vad annat M Jalo Viinanen åstadkommit i domarrollen kanske han ändå hade en av sina klarare stunder då?


Den statskontrollerade pressen

NationalSocialdemokratiska kommunpolitiker har under ledning av Energimyndighetens dåvarande chefsjurist Charlotte Zackari skapat en mycket medial konflikt genom att sluta betala Ekfors vägbelysningsfakturor. En mycket udda omständighet är att de i förhållande till Ekfors många tiotals gånger större kommunerna valt att driva vägbelysningsfrågorna till konkurrensverket och marknadsdomstolen. Denna till synes besynnerliga handläggning förklaras när man tar del av Charlotte Zackaris C.V. som bland annat innefattar en tidigare befattning som byråchef vid konkurrensverket samt en tid som departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet. En pikant detalj är att Energimyndigheten som ska vara en opartisk statlig specialmyndighet och de två kommunerna som är part i tvisten, använder samma ombud.

Den i Moskva, förlåt Stockholm, utkommande pressen har snällt och lydigt valt att bara fokusera på ”det albanska kriget” som vägbelysningstvisten utgör. D.v.s. en rökridå bakom vilken man döljer övergreppet mot Ekfors-bolagen och Mikael Styrman. Ett undantag dock – de har naturligtvis inte missat att noggrant redogöra för ”skattedomen” mot mig i den kinesiska folkdomstolen i Haparanda.


Den statspolisiära politiska verksamheten

De olika Nationalsocialdemokratiska aktörernas åtgärder mot Mikael Styrman och Ekforsbolagen har under verksamhetsåret antagit såväl tragiska som komiska former. I samband med ett SosseGestapo-tillslag mot bolagen och hemmet i gryningen den 25 oktober 2005 beslagtogs alla Ekforsbolags redovisningsmaterial för flera verksamhetsår inklusive pågående år. I samband med tillslaget anhölls Vd Mikael Styrman och hade man funnit något substantiellt hade man nog slängt bort cellnyckeln. Istället tvingades en besviken förhörsledare släppa Mikael S efter 1,5 dygn.

Tillslaget samordnades med, och var avsett att rättfärdiga, att Länsrätten i Södermanland beslutade att sätta Ekfors elnät under tvångsförvaltning den 1 november 2005. Beslutet har resulterat i betydande merarbete för att undgå en total NationalSocialdemokratisk konfiskation av företaget.

Bland de tragiska och komiska formerna kan i övrigt exempelvis nämnas

att den norrbottniska Ebbe-Karlsson-polisen tillsammans med den till synes helt politiserade skatteförvaltningen i Norrbotten upplät alla Ekforsbolagens räkenskaper till bolagens främsta konkurrent, statliga Vattenfall;

att en grupp om fem tjänstemän vid skatteförvaltningen ledda av en politruk som vi av diskretionsskäl kan kalla Angelika Skuurk kallade till sig Ekfors elnäts tvångsförvaltare och uttryckligen begärde hjälp ”mot vår gemensamma fiende, Mikael Styrman”;

att skatteverket låg så länge på redovisningsmaterialet för ett koncernbolag, Uppåt Väggarna AB, att det tvingades i tvångslikvidation;

att skatteverkets avsikt var att göra likadant med övriga Ekforsbolag men att man ändrade sig när Mikael Styrman brevväxlade med skatteverkets generaldirektör i ärendet och lät publicera korrespondensen i tidskriften Gränslös;

att tillslaget i november föregicks av systematiska trakasserier mot Mikael Styrmans familj varvid familjen under sommaren och hösten 2005 väcktes tidigt på morgonen lördagar och söndagar av en person (en pensionär från Överkalix) som på Kronofogdemyndighetens uppdrag distribuerade nonsensdelgivningar företrädesvis från Dalakraft och Falu Elnät där partilojaliteten uppenbarligen är hög bland personalen;

att tillslaget föregicks av att Ebbe-Karlsson-polisen gjorde inbrott i och buggade Mikael Styrmans hem, hans mor Hilkka Styrmans hem och Ekfors kontor;

att tillslaget föregicks av buggning av våra telefoner – med eller utan tillstånd av den kinesiska folkdomstolen;

att tillslaget föregicks av överflygning av kontor och bostäder i trädtoppshöjd med polishelikoptern;

att tillslaget föregicks av filmning av Mikael Styrmans bostad med dold kamera;

att tillslaget föregicks av fotografering av Mikael Styrman med teleobjektiv ute på samhället;

att tillslaget föregicks av brottsprovokation genom att den ovan nämnda delgivningsmannen var polttoöljykund (polttoöljy=finsk lågbeskattad brännolja) och låtsades vilja ha Mikael Styrman att smuggla polttoöljy till honom;

att tillslaget föregicks av utredning av snart sagt allt möjligt strunt som t ex påstådd överdämning av regleringsmagasinet Puostijärvi med 3 cm (mindre än skillnaden mellan sydlig och nordlig vind) och senare bland annat delorsak till gryningsräden mot och anhållande av Mikael Styrman.

En reflektion som otvunget infinner sig när man betraktar detta i efterhand är, att om polisen och skatteverket i Sverige förfogar över sådana resurser, att någon övrig verksamhet över huvud taget varit möjlig att uppehålla under sommaren och hösten 2005, måste Sverige rimligen förfoga över mer politiska polisresurser än vad som var fallet i Östtyskland före järnridåns fall.

Efter att Sosse-Gestapo behållit Uppåt Väggarna AB:s bokföring så att inte årsbokslut kunde upprättas och UVAB därför försattes i tvångslikvidation fattades interimistiskt beslut om betalningsanvar för styrelsen för UVAB:s skatter intill 11,9 Mkr.

På våren utmätte därför Kronofogden i Haparanda samtliga Mikael Styrmans fastigheter, sammantaget ca 60 miljoners värde, som för övrigt ännu är utmätta. Eftersom det fanns risk för att kränkningen av Mikael Styrman och hans familj annars inte skulle vara tillräckligt långt gående, bröt sig även fogden in i familjen Styrmans bostad, kvällstid. Vid det aktuella tillfället var endast ett barn i familjen hemma. Efter att ha traskat omkring en del i huset med ytterskorna på, utmättes familjens tre skotrar (en vecka före påsk) samt två bilar.

Efter utmätning av ca 60 miljoner, när man har rätt att mäta 11,9 miljoner, bedömdes det ändå nödvändigt att bryta sig in i hemmet och mäta ut bilar och skotrar. Skotrarnas utmätning, trots att de är av ringa värde, och särskilt mot bakgrund av fogdens redan mer än femfaldiga överutmätning röjer med all önskvärd tydlighet avsikten med expeditionen. Syftet var inte att säkra tillgångar. Syftet var att kränka familjen på det sätt som nazistisk tradition påbjuder.

När Ekfors elnät sattes under tvångsförvaltning den 1 november 2005 utsågs Ekfors främste konkurrent, statliga Vattenfall, till tvångsförvaltare. I en västerländsk rättsstat skulle en sådan åtgärd väcka stor förvåning. På vårvintern hade Vattenfall ledsnat på NationalSocialdemo­kratiska kommunpolitikers i Haparanda och Övertorneå kommuner vimsande. Till detta bidrog Energimyndighetens genom sin chefsjurist Charlotte Zackaris ideliga försök att träda i tvångsförvaltarens ställe och detaljreglera tvångsförvaltningen till ett totalt övertagande, en konfiskation, av företaget, trots att den av domstol utsedda tvångsförvaltaren fann detta opåkallat.

Vattenfall lämnade tvångsförvaltningsuppdraget vårvintern 2006. Energimyndigheten hade länge uppenbara svårigheter att finna någon som var både lämplig och kände sig kallad att axla Vattenfalls mantel. Så småningom äntrade den NationalSocialdemokratiska kamporganisationen Ackordscentralen Norrland scenen och fann sig utan någon som helst tidigare erfarenhet på området av Gud Fader utsedd av förvalta elnätet i nedre Tornedalen. Cirkus Ackordscentralen kunde därmed ta sin början men då är vi inne på nästa verksamhetsår.

Det ger sig självt, att i det rådande politiska klimatet i rättssäkerhetsunderskottets Sverige, blir inte mycket arbete uträttat, som kan bidra till att föda en allt större improduktiv eller rent av kontraproduktiv samling politiskt tillsatta offentliganställda, som framstår som hämtade ur Milgramexperimentet.


Idag faller domen i fastighetsdomstolen

Det är varje regerings, och dess administrations, uppgift att, givet förutsättningarna, skapa ett så bra land som möjligt förr oss alla att leva i. I detta måste inrymmas, att det finns utrymme för medborgarna att tänka själva och att leva sina liv i rimlig frihet från detaljstyrning från administrationen. Det socialdemokratiska arbetarepartiet förlorade, någon gång under sitt 70 åriga maktinnehav, förmågan att dra gränsen mellan den privata självbestämmanderätten å den ena sidan och det allmännas möjligheter att med utnyttjande av samhällets maktmedel, detaljstyra människors liv å den andra. Successivt har man kommit att få mer gemensamt med 1930-talets nationalsocialister i Tyskland – man har blivit NationalSocialdemokraterna.

En allt mer framträdande maktgalenskap fick partiet att avträda från den demokratiska vägen till att missbruka myndigheter och rättsväsende till att detaljstyra människors livsbetingelser på ett sätt som är ovärdigt en demokrati. Därmed bäddade man för den förlust av makten som blev ett faktum hösten 2007.

Nu, i det post-nationalsocialdemokratiska samhället väntar vi på domen. Idag ska fastighetsdomstolen i Luleå säga sitt om huruvida staten på Energimyndighetens begäran ska lösa in Ekfors elnät.

I ärendet har vi hittills sett regeringen låta rättsväsendet dels omtolka befintlig lagstiftning till en Ad-hoc-lagstiftning för att komma åt en enskild medborgare och dels helt obesvärat bortse från rådande rättstillämpning i andra fall, när det inte gagnat regeringens syften. Helt obesvärade av landets lagstiftning har statliga tjänstemän som numera räknas i hundratal förföljt en liten enskild företagare med fyra anställda. Den tidigare regeringens förhållningssätt till avlyssning med flera integritetskränkande ingrepp ger ett intryck av, att landet helt saknar lagstiftning på området. Ett av landets bästa elnät har satts under tvångsförvaltning trots att de nedrasande elnäten stått som spön i backen runt omkring oss, medan våra stått pall i alla väder. Man har dömt en oskyldig man (Mikael Styrman) till nästan tre års fängelse, för att hans åsikter inte passat. Skatteverkets resurser har helt ogenerat använts till att konstruera för ändamålet lämpliga påhittade inkomster och skatter.

Mot denna bakgrund måste naturligtvis förväntningarna vara, att om man kan sända en oskyldig i fängelse, naturligtvis måste man även kunna stjäla hans företag och hans övriga tillgångar.
Allt som går i vår favör utöver detta måste betraktas som en seger.



ooOoo

Bandidos-auktionen i Luleå

.

I förrgår fick jag vara med om ännu en bisarr upplevelse som jag känner att jag måste dela med mig av.


Tvångslikviderad av Skatteverket

Sosse-Gestapo slog till mot Ekfors-bolagen i gryningen den 25 okt 2005, på Mona Sahlins uppdrag och under åklagaren Jan Wallströms ledning. Skatteverket behöll bokföringen i Uppåt Väggarna AB (UVAB) så länge att företaget försattes i tvångslikvidation. Skatteverkets attack mot oss leddes av en politruk som vi kan kalla för Angelika Skuurk. Avsikten var av allt att döma att göra likadant med övriga Ekfors-bolag. Efter att jag korresponderat med Skatteverkets generaldirektör i frågan, och låtit publicera korrespondensen, började kronofogdarna stå som spön i backen med vårt redovisningsmaterial så övriga företag kunde räddas undan tvångslikvidation. Innan redovisningen återlämnades till oss lät man vår konkurrent, statliga Vattenfall, ta del av den.


Personligt ansvar för skatter

I kölvattnet på tvångslikvideringen sattes UVAB i konkurs av den kinesiska folkdomstolen i Haparanda. Jag och den övriga styrelsen blev ådömd personligt ansvar för de skatter som bolaget förhindrats att betala genom skatteverkets övergrepp. För att säkra betalning för skatterna (11,9 Mkr) slog Kronofogden till en vecka före påsk 2006. Efter att först ha värdesäkrat fastigheter för drygt 60 miljoner (!) som betalning för skatter uppgående till 11,9 miljoner bröt man sig in i vårt hem medan endast ett av våra barn var hemma. För att verkligen garantera fullständig kränkning av familjen och tillfredställelse hos det nationalsocialdemokratiska slöddret utmätte man – den stora överutmätningen till trots - dessutom två av familjens bilar och familjens tre skotrar (en vecka före påsk). Ur nationalsocialdemokratiskt perspektiv får därför operationen beskrivas som en odelad framgång.


Okynnesböter utan rättslig prövning

Kfm har sedan sålt våra fordon via anbudsförsäljning två gånger. Bägge gångerna har jag själv köpt dem men ingen av gångerna har jag fått fordonen. Båda gångerna har Kfm utmätt dem igen utan att över huvud taget ha lämnat ut dem åt mig. Hittills har de således utmätts tre gånger och sålts två gånger, allt till illa dold förtjusning hos inblandade politruker och med enorma kostnader för mig som följd. Självklart är det kostnaderna som är målet, möjligheten att straffa mig med avgifter som aldrig prövas rättsligt eller döms ut av någon annan än de nazistiska tjänstemännen.


Exekutiv auktion

I förrgår skrevs det senaste kapitlet i detta skamliga nationalepos. Då sålde Kfm fyra av mina skogsfastigheter på exekutiv auktion. För skogsfastigheter i glesbygd erfordras förvärvstillstånd. Förvärvstillstånd är förenat med krav på lokalt boende. Det är en gammal nationalsocialdemokratisk eftergift mot sitt lojala stödparti Centernazisterna. På detta sätt har aktiva centerpartister skyddats mot att behöva erlägga marknadsmässiga priser när de velat överta sina grannars fastigheter.


Lokal angelägenhet

En exekutiv auktion som gäller skogsfastigheter är därför en lokal angelägenhet. En exekutiv auktion med fyra skogsfastigheter är normalt en tillställning som lockar hugade spekulanter från alla delar av kommunen och drar fullt hus. I Övertorneå avhålls en sådan typiskt sett i kommunens förvaltningshus. Det har också förekommit att auktionen avhållits i förvaltningsbyggnaden i grannkommunen Haparanda. Denna auktion hölls dock i Luleå, tre kommuner och 160 km från Övertorneå, vilket gör deltagande i auktionen till en heldags resa. Något som väl inte precis främjar ett högt deltagande med åtföljande god budgivning.


Fogdens labyrint

När jag anlände till fogdens lokaler på femte våningen i ”rätts”-centrum i Luleå fann jag receptionen obemannad. På väggen bredvid receptionens glasvägg fanns upptejpad en liten lapp på vilken jag kunde läsa att auktionen avhölls på sjunde våningen. Hissen gick bara till sjätte våningen. Efter att ha tagit trappan upp till sjunde våningen kunde jag allt mer förbryllad konstatera att man för att ta sig till auktionslokalen skulle ta sig genom ett duschrum, ett omklädningsrum och en relaxavdelning för att slutligen finna auktionslokalen längst in.


Ingen kioskvältare

Mycket riktigt visade sig auktionen ha lockat endast två spekulanter utöver mig själv. Därutöver kopplades två anonyma ”spekulanter” upp per telefon. Fogden hade enligt min uppfattning värderat fastigheterna till ungefär två tredjedelar av dagens marknadsvärde. Mycket riktigt visade de två närvarande ”spekulanterna” sig vara riktiga fyndköpare. Den ena, för mig okänd, bjöd 600.000 för en fastighet värd 4,5 Mkr. Den andra, mest känd för att till mångmiljardkostnader för skattebetalarna, ha kört fast borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen, slog till med en miljon. Därefter lutade de två finansmännen sig tillbaka, uppenbart nöjda med sin insats. Jag ropade in fastigheten för tre miljoner varefter de två spekulanterna slokörade lommade iväg. Sedan ropades tre fastigheter ytterligare ut. Mönstret från det första utropet upprepades, dock med den skillnaden att det var telefonspekulanterna som stod för skambuden på dessa.


Suggestiv känsla

Det var en overklig upplevelse att sitta ensam i Luleå på en exekutiv auktion avseende skogsfastigheter i Övertorneå, mitt under brinnande högkonjunktur och endast i sällskap med sju (!) kronofogdar. Solljuset silade mjukt genom persiennerna som effektivt hindrade personerna i rummet från att se ut och även gav en känsla av att verkligheten stängts ute.

Jag vet inte säkert vad tanken var, om någon, med detta bisarra arrangemang. Jag vet att avsikten med kronofogdens försäljningar ska vara att åstadkomma högsta möjliga försäljningsvärde och undvika värdeförstöring. Jag konstaterar, att om inte jag varit i position att själv försvara mina fastigheters värde, skulle Kfm ha skänkt dem till några lycksökare, möjligen i förbund med någon tjänsteman på myndigheten, för ett pris inte överstigande en fjärdedel av deras värde.

Parallellen, till hur poliser och åklagare i Malmö kommer i besittning av värdefull beslagtagen glaskonst för en spottstyver, som Uppdrag Granskning rapporterat om, är uppenbar.


Odugliga värderingar

I god tid innan värderingen av dessa fastigheter försökte jag få till ett möte med Kfm för att skydda mig mot värdeförstöring. Jag ville att Kfm skulle förfara på samma som man gör på den öppna marknaden när man vill ha höga bud på en fastighet. Man låter göra en skogsbruksplan t ex i PC-Skog, något som alla skogsägare vill ha och behöver och som utgör ett utomordentligt underlag för bedömning av en fastighets värde och avkastningsmöjligheter. Mina strävanden imponerade ringa på Kronofogdemyndighetens politruker. De försvarar hellre sin hävdvunna ”rätt” att istället servera sina manipulerade Svefa-värderingar som kostar lika mycket som en skogsbruksplan och som åtminstone efter auktionen inte duger till annat än att torka sig där bak med.


Låt Bandidos ta över

Om inte vår nya regering kan komma till rätta med denna politiskt degenererade församling föreslår jag att man åtminstone outsourcar försäljningsverksamheten till Bandidos – de är ju åtminstone affärsmän och inte bara politiserade vandaler.

Rättshaverist eller egensinnig företagare?

I rapporteringen från tisdagens förhandling i fastighetsdomstolen i Luleå om eventuell tvångsinlösen av Ekfors elnät var det inte helt lätt att känna igen sig för den som deltagit i förhandlingen.


Selektiv rapportering

I referaten har nämligen konsekvent uteslutits all den förhållandevis omfattande argumentation som förekom och som berörde brister i Energimyndighetens (EMI) handläggning av Ekfors koncession. Den förda politikens betydelse för EMI:s under långa tider osakliga handläggning och som ju faktiskt bitvis åtminstone gränsar till någon form av statsterrorism släpps inte fram i media.


Konfiskation kamouflerad till myndighetsutövning

Inte ens en sådan väsentlig information förmedlas som att två försök att tvångsförvalta Ekfors nät för att åtgärda påstådda brister omintetgjordes därför att EMI intervenerade i tvångsförvaltarens arbete synbarligen i tron att det var EMI som var utsedd till tvångsförvaltare, vilket ju inte var fallet. EMI ville använda tvångsförvaltningen – inte till att åtgärda några brister, utan till att överta, med andra ord konfiskera, hela företaget.


Allmänheten vilseleds

Norrbottens-Kuriren snuddar på problemet genom att nämna frågeställningen i rubriken ovan, med tillägget att man i landet funderar på vilketdera som är fallet – rättshaverist eller egensinnig företagare? Ur journalistisk synvinkel är frågeställningen extra intressant därför att allmänheten naturligtvis till stor del bildar sin uppfattning på grundval av den rapportering som sker i media. När media åläggs censur eller ålägger sig självcensur får naturligtvis allmänhetens uppfattning slagsida – föga förvånande eftersom det är själva avsikten med censuren. Så blir följden oavsett om anledningen är medveten censur eller en självpåtagen strömlinjeformning som det heter på finsvenska eller feghet som vi säger på vanlig bondsvenska.


Utvecklingen får censuren att krackelera

Vanligtvis i sådana här fall – när en korrumperad statsapparat och en enveten medborgare drabbar samman – behöver man inte sätta något frågetecken efter texten i rubriken därför att då ”vet” allmänheten att det handlar om en rättshaverist. Det beror på att i vanliga fall har allmänheten endast tillgång till den mediala bilden och saknar kompletterande information eller en motbild. Just i det här fallet har ”journalisten allmänheten” kunnat ta del av och sprida budskapet från skyltarna på vår kontorsvägg och våra fordon. Dessa har, trots en omfattande medial bevakning av Norrbottensmedia, i huvudsak inte orkat in på riksnivå, närmare Moskva, förlåt Stockholm. Istället har de dokumenterats och spritts med hundratals mobiltelefoner och digitalkameror samt, får man förmoda, spridits vidare bland allmänheten med mobiltelefoner, Internet m.m. Den påtagliga censuren, eller troligare självcensuren, bland svensk media, i kombination med den tekniska utvecklingen, har således gett oss en nyhetsförmedling inte olik den som växte fram i Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland med flera länder före järnridåns fall; vi har fått en officiell bild som presenteras via press, radio och tv samt en ocensurerad bild som sprids mellan medborgarna direkt. Det är svårt att låta bli att le när man tänker tillbaka på att det bara gått några år sedan Nationalsocialdemokraterna på allvar var inne på att förbjuda parabolantenner.

Privat elnätsägare i Europas Sibirien – ett Sisyfosarbete

Allt har sin tid

Det har gått ett tag sedan jag bloggat nu. För detta har jag ett Lutherskt dåligt samvete. Som nätägare måste man använda den ljusa milda perioden till förbättringar och reparationer i nätet. Allt det som man inte gör på sommaren under planerade och ordnade former i ljus och värme, det riskerar man att få i skallen på vintern under mörker, kyla och kaotiska former. Det gäller därför att nyttja arbetssäsongen väl och då måste det planeras färdigt nu. Annars kan man hamna i samma situation som de av nationalsocialdemokrater ledda nätföretagen som präglas av undfallenhet, kompetensbrist och fatalism. Därför har bloggningen fått stå tillbaka en tid.

Det är följaktligen inte så att sosseriet har klippt linan som någon ifrågasatte på min blog. Nog är dom där och famlar med en massa saxar och många är dom, men alla vet ju vid det här laget hur det blir i en maffiaorganisation vars främsta ideologi är att ingen får vara bättre än den som är sämst, ingen får kunna mer än den som kan minst osv. Det blir mycket snack och lite verkstad.


Den svenska skolan

Hur det blir om ingen får kunna något kan vi se i den svenska skolan där den som är sämst skickad att lära sig något eller har svårast att koncentrera sig eller ringer mest i mobiltelefon bestämmer inlärningstempot – inte bara för sig själv utan även för alla andra – inte tillfälligt utan i alla år, hela skolan igenom. Lärarna förväntas hålla cirkusen igång och fokuserad på utbildning men har fråntagits alla medel. Den lärare som ändå försöker göra något åt saken riskerar att ställas inför rätta för att ha kränkt eleven. Det krävs mycket av en svensk elev för att bevara studiemoralen i den svenska skolan. Långt ifrån alla studiebegåvningar klarar det och för medelmåttor och sämre är skolan en katastrof i vardande. Det har orsakat att Sverige fallit tillbaka i välståndsligan från att vara ett av de 3-4 bästa länderna till vadå? Är det tjugonde plats idag eller hur långt har vi fallit? Jag tycker att Jan Björklund har börjat bra men gudarna ska veta att han har mycket att städa i som nationalsocialdemokraterna lämnat efter sig. För Sveriges och våra barns framtids skull må vi alla hoppas att han ska orka och hålla uppe tempot.


Det kommer på bloggen

Jag kommer snart tillbaka – det har hänt mycket som jag vill blogga om. Här några exempel på vad som kommer:

- Om ringrostiga politiska poliser som ger upphov till det nya talesättet att ”skjuta sig i helikoptern” - istället för att ”skjuta sig i foten” - när man övar för riktigt polisarbete och nu istället övar sig i gammalsovjetisk mörkläggning.

- Om hur NationalSocialdemokraterna och CenterNazisterna farit fram i Rottnebyskogen och hur de svenska ”SA-trupperna” far fram i de svenska skogarna under sken av att utföra naturvårdsarbete.

- Om det blivande flygbolaget i Haparanda – Haparanda Vägbelysning AB u.p.a. som det bör heta om finansieringsmetoden ska ge namnet – eller Ikaros Aviation AB u.p.a. som det bör heta om verksamheten ska ge namnet.

- Om den blivande samtidshistoriska konstnärsparken som jag vill starta i Rottneby och vad den kommer att innehålla.

- Om Rottnebys framtida användning för rehabilitering.

- Om Pol Potkramaren Birgitta Dahls betydelse för den svenska rättsuppfattningen, energipolitiken, vår internationella konkurrenskraft på kärnteknikområdet och Sveriges rättsliga och moraliska anseende i omvärlden.

- Om hur Marita Ulvskog hotar familjen Bonnier, i gammal god nazistordning, och om huruvida det gör henne till ett hot mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.

Så det blir lite att läsa om den närmaste tiden – välkommen tillbaka inom kort!


Sisyfosarbete

Som sagt i rubriken; att vara privat elnätsägare i Sveriges och Europas Sibirien är ett Sisyfosarbete. Nu är stenblocket nästan helt uppe på kullen trots all dynga som haglar över en från en sönderfallande maffia. Nu återstår att identifiera de som vill fortsätta att vara maffians springpojkar och springflickor. Dem ska vi placera nedanför stenblocket och sen ska de få springa på samma sätt som de samvetslöst roat sig med att låta andra springa.


Fastighetsdomstolen

Nu närmast stundar förstås morgondagens förhandling i fastighetsdomstolen om Energimarknadsinkvisitionens ansökan om tvångsinlösen av Ekfors elnät. Mycket har hänt i Sverige sedan regeringsskiftet, det medges. Har det hänt tillräckligt mycket för att Luleå Tingsrätt ska ha kurage att räta på ryggen och vara en tingsrätt i västerländsk mening? Det tror jag, men framtiden får utvisa om det redan hänt eller om det tar ett tag till.

Ekfors på youtube.com

Jag har uppmärksammats på att Ekfors ./. NSP letat sig in på youtube.
Om man går in på www.youtube.com och frågar efter ekfors kommer inslaget upp.
Tydligen har någon turist inspirerats till lite skapande verksamhet med glimten i ögat.
- Kul, kul.

Använd en dator med ljud – ljudet är halva grejen!

Om man har en långsam förbindelse kan den gå lite hackigt men om man spelar den flera gånger eller ger datorn tid att ladda in den ordentligt flyter det på.

De informella nätverken undergräver demokrati och rättssäkerhet.

Oår

2006 och 2007 verkar inte vara nationalsocialdemokratins år i Sverige. Man kan, utan att bli anklagad för någon större överdrift säga, att det som kan gå fel också går fel för sosseriet i år. Om det ligger någon sanning i det nyss nämnda och Murphys lag, finns det mycket roligt att se fram emot, för oss alla som ledsnat på den prägel av korruption och maktmissbruk som nationalsocialdemokratin satt på landet.

När jag satte mig ned för att skriva, var det i akt och mening att beskriva det nationalsocialdemokra­tiska pusslet ikring Ekfors Kraft och mig själv. Det gick inte. Det finns ju inget pussel längre. Kvar finns en oorganiserad pusselbitshög, bestående av klantigt tillyxade och illa passande bitar, som lika gärna kan vara tillknackade i den gamla Volgafabriken i Nischny Nowgorod – i en ordentlig, av hemmyglad statlig vodka orsakad, bakfylla.

Nåväl, låt mig beskriva några av pusselbitarna istället:


EMI och den 33%-iga tariffhöjningen

Energimarknadsinkvisitionen har förelagt Ekfors att sänka sina tariffer därför att tarifferna är satta under en tid av tvångsförvaltning. I EMI:s påstående ligger uppenbart väsentliga motsägelser. Om Ekfors nät är satt under tvångsförvaltning, hur kan då Ekfors höja sina tariffer? Den intelligente läsaren inser naturligtvis att om Ekfors kan sätta nättariffer, då kan inte nätet vara under tvångsförvaltning eller, så måste nättarifferna vara satta med tvångsförvaltarens goda minne.

Syftet med tvångsförvaltningslagen är att trygga elkundernas försörjningssäkerhet. Om kostnaderna ökar kraftigt på grund av EMI:s agerande bland annat i form av tvångsförvaltning går pengarna, som är avsedda för nätets drift, åt till tvångsförvaltningskostnader istället. För att inte missköta nätet måste en förvaltare av ett elnät då antingen spara (om det går) eller öka intäkterna, annars sköter han inte sina åligganden. Om förvaltaren – vare sig han är det av tvång eller frivillighet - inte sköter nätet skadar han både elabonnenterna och förvaltningsobjektet. Han gör han sig då skyldig till åtalbart tjänstefel.


Tvångsförvaltning eller frivillig förvaltning?

Enligt Ekfors uppfattning har det inte pågått någon tvångsförvaltning. Alternativt har driften av nätet av tvångsförvaltaren delegerats till Ekfors. Annars kan inte Ekfors sköta något sådant. Det framgår av namnet på hela operationen, smaka på det; t v å n g s f ö r v a l t n i n g. Alltså måste det vara tvångsförvaltaren som har höjt nätavgifterna. För övrigt är frågan bara av ytterst akademiskt intresse eftersom EMI stack svansen mellan benen och drog tillbaka tvångsförvaltningen bara någon vecka efter att Ekfors höjde tarifferna.

Den helt övervägande tiden med de nya tarifferna har således ingenting annat med tvångsförvaltningen att göra än att EMI:s tvångsförvaltning orsakat kostnadsökningarna och att tariffnivån är satt under tvångsförvaltningstiden. Ekfors har ännu inte funnit anledning att frångå den.


Pusseriet

Som bekant har Energimarknadsinkvisitionens chefsjurist i en hast blivit Konkurrensverkets chefsjurist. Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren firar rekryteringsframgången med översvallande lovord på bästa öststatsmanér på KKV:s hemsida. De hade nog på Hoeneckervis och enligt sentida nationalsocialdemokratisk sedvänja pussats, om så Zackari varit en man.

Jag vill inte undanhålla läsaren en del av pärlorna från KKV:s hyllningstal till Zackari då de även avslöjar mycket om hur pusslet var tänkt att bli och varför.

Charlotte Zackari har bland annat tidigare arbetat som

domare,
byråchef vid konkurrensverkets rättssekretariat,
departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet.

Mot denna bakgrund är det inte så konstigt

att det uppstått tvist om vägbelysningen inom Övertorneå och Haparanda kommuner,
att vägbelysningstvisten av kommunerna förts till konkurrensverket,
att vägbelysningstvisten förts till Marknadsdomstolen för att processen ska kosta pengar och dra ut på tiden så att Ekfors får vänta på sina intäkter,
att EMI i Ekfors koncessionsfråga och Övertorneå och Haparanda kommuner i vägbelysningstvisten företräds av samma advokater,
att EMI av Näringsdepartements agerande att döma uppenbart har departementets öra.


Misslyckat intelligenstest

Vägbelysningen har ingenting med nätverksamheten att skaffa. Den är inte koncessionsberoende, den är fri. För leverans krävs att kunden betalar leverantörens räkningar. Frågan är mycket okomplicerad. Belysningstvistens användande i nätkoncessionsfrågan kan närmast liknas vid, att försöka driva in en fyrkantig klots i ett runt hål. Det visste inte EMI:s chefsjurist (!), sin överväldigande kompetens till trots, när vägbelysningsbråket drogs igång.


Skinn på näsan och hårda nypor

Med denna kunskap är det inte så konstigt att Myndighetssverige och det svenska rättsväsendet verkar drabbas av något som närmast kan beskrivas som en kollektiv hjärnblödning så fort Ekfors eller jag kommer på tal. Det krävs av Maud Olofsson att hon har mycket skinn på näsan och hårda nypor om hon ska kunna komma till rätta med detta, under decennier uppbyggda, finmaskiga korrumperande informella nätverk.

Sverige i ett nötskal!

Vetlanda

Det sägs att det är svårt att spå, i synnerhet om framtiden, men ibland går det.

Igår trummade svenska media ut att socialchefen i Vetlanda är sjukskriven – inte från igår eller idag utan från och med imorgon!


Eskilstuna

Charlotte Zackari som hittills varit chefsjurist på Energimarknadsinkvisitionen har tisdagen den 10 april i Haparanda utkommande ”Samhallsbladet” (beroende nationalsocialdemokratisk) eller Haparandabladet som de försåtligt kallar sig, meddelat att hon lämnar sin befattning på EMI för att istället bli chefsjurist på Konkurrensverket.

Härav kan flera slutsatser dras.

En är att hon överger ett sjunkande skepp efter att ha ställt till en sagolik soppa. Zackari har gått ut med att Ekfors tillfälliga nättariffhöjning för att täcka mångmiljonkostnader för opåkallad tvångsförvaltning skulle vara olaglig. Hon synes ha varit i tron att det var hon som var tvångsförvaltare för Ekfors nät. Jag är övertygad om att om man så frågar vaktmästaren på EMI om den frågan så kan vederbörande utan att tveka svara att; "det har vi inte att skaffa med". Ekfors kunder har vilseletts av myndigheten och kunder i mängd har tubbats att lägga ned arbete och pengar på att skriva reservationer och förbehåll i samband med deras fakturabetalningar. Avslutningsvis försöker hon vilseleda Ekfors kunder genom att lägga ut en dimridå som ska röra till begreppen för kunderna och lura dem att Ekfors kunder får betala för tvångsinlösenkostnader som Ekfors ska få ersatta av staten när de egentligen betalar tvångsförvaltningskostnader.

En annan slutsats torde vara att kunderna kan förväntas se sig i månen efter ersättning för inkvisitionens stolligheter.

Ytterligare en slutsats man kan dra är att kostnaden för advokat- och konsulthjälp kommer att öka på Konkurrensverket. Åtminstone har det varit så på EMI, jurister och chefsjurister till trots, att det varit inhyrda advokater som fört EMI:s talan. Vad ska man då avlöna en chefsjurist för?

Ytterligare en slutsats är att konkurrensbefrämjandet inom konkurrensverket kan komma att bli mer lik den traditionellt nationalsocialdemokratiska synen som präglat EMI:s arbete: Konkurrens är bra – så länge de stora vinner!


Offentlig tjänst u.p.a.

Exemplen från Vetlanda och Eskilstuna har det gemensamt att båda visar hur ansvar utmäts – eller egentligen inte alls utmäts - enligt nationalsocialdemokratisk förvaltningstradition.

När du klantat till det riktigt ordentligt får du hjälp med ett nytt jobb där du får ställa till ny oreda. När verkligheten blir för svår, för att skattebetalarna frågar vad du gjort för nytta för din lön, så får du sjukskriva dig – i förväg.

Om du är hög tjänsteman eller politiker och klantar till det får du ta ”time-out” eller i lindrigare fall göra en ”pudel”.

Den som har det motigt på jobbet får sjukskriva sig och fritt fundera över sin arbetssituation på skattebetalarnas bekostnad ett antal veckor eller månader. För arbetsgivaren är problemet borta och en sjukskriven eller timeoutad nolla är tabu – får inte röras av någon.

Inget ansvar utmäts någonsin och Harakiri ligger inte för svenska politiker och tjänstemän. Alla säger att de tar ansvar men ingen gör det. Det är naturligtvis oacceptabelt och här har samlingsregeringen verkligen något att bita i. - Ta itu med den ansvarsbefriade låt-gå-politiken och se till att det krävs någonting i utbyte mot goda förmåner i offentlig tjänst! Även den som är i offentlig tjänst måste leverera eller kliva åt sidan.

Tvångsförvaltningslagen

Inkvisitionens yrkande

Energimarknadsinspektionen som de kallar sig, eller Energimarknadsinkvisitionen som det egentligen handlar om, har tillskrivit regeringen och framhållit, att lagen om tvångsförvaltning av elnät inte fungerar.

Bland annat anser EMI, att lagen måste skärpas, för att inte Ekfors visat någon vilja att samarbeta med inkvisitionen, att statens ska garantera kostnader för, och att i stort sett vilka tokigheter som helst som EMI hittar på, ska börja gälla med omedelbar verkan. Så långt EMI.


Lagens tillkomst vilar på en lögn.

Lagen om särskild förvaltning tillkom genom beslut i Sveriges Riksdag utan att ett enda sakligt skäl för lagens tillkomst framkommit, vare sig under det föregående utredningsarbetet eller remissförfarandet.

I den utredning (SOU 2001:73), som föregick lagen, finns endast ett fall åberopat i fråga om behovet av koncessionsåterkallelse. Helt grundlöst åberopas ett ärende gällande Ekfors Kraft AB och då beroende på ”problem med ständiga avbrott”. Men några problem med avbrott har aldrig förekommit i fråga om Ekfors Kraft AB.

NationalSocialdemokraterna har således tryckt igenom en lag genom riksdagen på helt lögnaktig grund och för ett syfte helt annat, än det i förarbetena till lagen angivna.


Lagens tillämpas inte för sitt syfte

Sedan lagen väl tillkommit kan konstateras att det i Sverige vid flera olika tillfällen förekommit allvarliga fall av misskötsel av elnät, som mycket väl kunde motivera tillgripande av lagens tvångsmedel. Vid ett flertal tillfällen har kunder hos Vattenfall, Fortum och Sydkraft drabbats av både omfattande och långa elavbrott, vars omfattning och varaktighet inte kunnat förklaras av extrema förhållanden. Det värsta exemplet drabbade Sydkrafts, numera E.Ons, kunder med början i januari 2005. Flera hundratusen kunder hade avbrott i dagar, tiotusentals i veckor och tusentals ända upp till åtta månader. Fortfarande mer än två år efter stormen ligger kablar på backen i stor mängd och många kunder har frekventa störningar till följd av provisoriska reparationer. Detta helt i strid med gällande starkströmsföreskrifter till skydd för person och egendom och trots att man haft en lång tids dispens som gått ut vid årsskiftet 2005/2006. Det gäller företag som samtidigt uppvisar betydande miljardvinster. Ett flertal personer förolyckades under reparationsarbetena, till följd av organisatoriska brister i de berörda företagen. Inte vid något av de berörda tillfällena föranledde störningarna EMI att göra bruk av de befogenheter som lagen om särskild förvaltning medgav. Fortfarande råder tvångsförvaltningsgrundande förhållanden i stora delar av Sydsverige men EMI:s passivitet är total och oursäktlig.


Oskyldiga företag trakasseras

Hösten 2005 begärde och fick EMI Ekfors Kraft AB satt under tvångsförvaltning. Det kan då anmärkas, att Ekfors Kraft AB aldrig drabbats av eller gjort sig skyldig till något av de kriterier som kan föranleda tvångsförvaltning.

I rapport till regeringen ondgör sig Inkvisitionen över, att inte Ekfors Kraft AB frivilligt medverkat till tvångsförvaltningens genomförande. Härom måste naturligtvis framhållas, att när nazisterna förra gången hade makten över en nation i Europa, visste inte de människor som blev utsatta för övergreppen vad de hade att vänta sig. Numera vet vi däremot mycket väl vad som blir följden, när en nation sätter sig över och kränker de mänskliga rättigheterna. Följden av undfallenhet mot dylikt slödder kan utläsas i facit från nazisternas härjningar i Tyskland och övriga Europa under 1930- och 1940-talen.


Lagen bör avskaffas

Lagen om tvångsförvaltning bör inte skärpas. Den bör tillämpas mot de företag som verkligen berörs av den och dit hör inte Ekfors Kraft AB. Om den inte tillämpas mot de företag på vilka den är tillämplig då bör den istället avskaffas.


Thomas Korsfeldt, Håkan Heden och Charlotte Zackari bör ställas inför rätta

Charlotte Zackari har, på Thomas Korsfeldts och Håkan Hedens uppdrag, åkt omkring i Tornedalen och drivit kampanj bland Ekfors kunder, på ett sätt som inte står en amerikansk presidentkandidat efter. Till skillnad från presidentkandidatens lagliga göranden har Zackari på ett grovt sätt kränkt såväl lag som moral, med avseende på hur en statstjänsteman har att agera.

Håkan Heden och Charlotte Zackari har på ett flertal sätt uppenbart agerat lagstridigt i handläggningen av tvångsförvaltningen av Ekfors elnät. För grovt tjänstefel är i svensk lag stadgat om två års fängelse. För sabotage stadgas om upp till fyra års fängelse. För grovt sabotage stadgas om 2-10 års fängelse eller livstid. Lagen uppmärksammar särskilt åtgärder som syftar till att störa elförsörjningen.

Härutöver bör också ställning tas till om förundersökning om misstänkt mutbrott bör inledas mot samtliga nämnda. Detta med anledning av att det inte finns någon som helst rim och reson i deras agerande gentemot de tre stora kraftbolagen i samband med deras skandalösa misskötsel av sina nät. Särskilt gäller detta mot beaktande av hur de samtidigt behandlat Ekfors Kraft AB som i jämförelse med de stora skött såväl sitt nät som sina kunder på ett närmast exemplariskt sätt.

Det är lätt att komma fram till att åklagare bör pröva om åtal bör väckas mot alla tre. Härom torde råda stor enighet hos alla som bekvämar sig med att tränga in bakom det ”Albanska vägbelysningskriget” 1) och andra i desinformationssyfte utlagda rökridåer.

Ett större problem är, var vi i vårt genomkorrumperade rättssystem, ska hitta en åklagare som är tillräckligt okorrumperad för att göra en sådan prövning, på det sätt som lagen förutsätter, och var vi ska hitta en domstol, vid vilken deras påstådda brott kan prövas, utan att utgången är i förväg avgjord till det politiskt korrekta?

För frågan om Håkan Heden ska ställas inför rätta ska det inte spela någon roll att han, i vart fall officiellt, är centerpartist.

1) Jmfr albanska kriget i filmen ”Wag the Dog.”

Låt SÄPO registrera.

Låt SÄPO och FRA registrera petrifierade lämningar.

I politiken är alltid fritidspolitiker i stort underläge i förhållande till yrkespolitiker. På motsvarande sätt är styrelseledamöter i underläge jämfört med företagsledningar. Det är allmänt känt och inte särskilt konstigt.

Intressantare är att företagsledningar och styrelseledamöter som inte kan jobbet är i underläge i förhållande till företagets medarbetare (jmfr Vattenfall, Fortum, E.ON).

Av avgörande betydelse för denna betraktelse är att också politiker, även erfarna sådana, är i kunskapsmässigt underläge i förhållande till statens medarbetare på verk och departement. Häri ligger förmodligen en stor del av förklaringen till att en tidigare inslagen politik tycks fortsätta efter ett maktskifte.


Byråkratin bestämmer

Häri finner vi sannolikt också förklaringen till att förslag till allehanda integritetskränkande buggningslagar och liknande lever vidare efter maktskiftet. Varje småpåve i administrationen strävar efter att utöka sitt revir och sina anslag. Okunniga politiker klarar vare sig av att genomskåda argumenten eller att ta den nödvändiga konflikten med sina ”nya” medarbetare. Till skillnad från ministern och/eller statssekreteraren i fråga ”kan” de verksamheten - åtminstone tror ministern det.


Berlinmuren slukade alla resurser

I Östtyskland bidrog detta fenomen sannolikt i hög grad till att en allt för stor del av de gemensamma resurserna gick åt till att övervaka den egna befolkningen, kväva det fria ordet och hålla den egna befolkningen fången i det egna landet.


En självgående byråkrati bygger upp ett Stasi i Sverige

Vi ser nu hur allt mer resurser kommer att ianspråktas till jämförbara syften i Sverige. Det är visserligen inlindat i välvilliga argument men så är ju vägen till helvetet stensatt med goda föresatser.

Den ofantliga byråkrati som en okontrollerad vilja att höja skatterna begåvat oss med strävar oavbrutet mot att bli större, mot att svälla i alla riktningar. Det bästa för landet vore en kunnig och handlingskraftig regering som hade förmåga att begränsa detta med några välriktade Alexanderhugg. Den bistra verkligheten är väl att sannolikheten för att vi ska ha sådan tur i Sverige inte är särskilt stor. Får vi en sådan regering bör man nog lämna in en tipsblankett samma vecka.

Dessa strävanden att låta byråkratin svälla förvärras om den tillåtits växa utan effektivitetskontroll. Det vet vi efter 70 år av nationalsocialdemokrati att det inte finns en så ineffektiv verksamhet att inte NS kan ineffektivisera den ytterligare.


30-årig husgrund fornlämning

En omfattande länsstyrelse- och museibyråkrati har dammsugit landet efter dumheter att fornminnesförklara. Själv har jag till exempel fått en 30 år gammal husgrund fornminnesmärkt och skyddad enligt alla konstens regler av dessa dugande och drivande nationalsocialdemokrater.


Rotar i gamla soptippar

Det pågår en omfattande utgrävningshysteri så fort någon vill gräva i marken. Försök av enskilda fastighetsägare att leva av, bruka och utveckla sin mark utlöser veritabla orgier där länsstyrelse- och museifolket vältrar sig i, som de uttrycker det, ”skärvstenslämningar”. Det är samma fenomen som vi vanliga människor beskriver som att de rotar i gamla soptippar för det är ju nämligen vad ”skärvstenslämningar” är.

Att det bott människor på en plats för 5.000 år sedan får ju inte tabubelägga marken och hindra att det bor människor där idag – var finns i så fall förnuftet?


Okatalogiserade fynd

Våra museer är redan fulla av okatalogiserade och otillfredsställande registrerade fynd som enligt musei- och utgrävningsmaffian är utomordentligt värdefulla, mycket viktiga, oersättliga etc.

Landet är fullt av människor och det förefaller följdriktigt att dra slutsatsen att om det finns människor här nu så fanns det människor här förr också. På motsvarande sätt kan man tänka sig att om man vid en mängd jämförbara fyndplatser hittat omfattande förstenade exkrementer efter forntida människors verksamhet från måndag till torsdag förefaller det inte helt osannolikt att fredagens lämningar inte på något för oss avgörande sätt skulle skilja sig från föregående dagars. Ändå finns det tusentals välavlönade statsanställda som, inte som fritidshobby utan på betald arbetstid, blir lyckliga som barn på julafton av ytterligare fynd av helt jämförbara petrifierade lämningar. Inte bara blir de lyckliga av det, de missar inte heller något tillfälle att i pissviktigt rus förklara för oss andra hur okunniga vi är och hur märkvärdiga de är. Om de nu har rätt, och det måste de väl ha med tanke på de enorma summor de tillåts kosta det här samhället, är det av yttersta vikt att dessa lämningar omhändertas och registreras på vederbörligt sätt.


Kanalisera byråkratins expansiva strävanden

Om man inte kan stå emot byråkratins strävanden att växa kanske man kan kanalisera den på ett sätt som inte får sådana ödesdigra konsekvenser för de grundläggande mänskliga rättigheterna i landet. Här öppnar sig nu en möjlighet att både rädda de mänskliga rättigheterna i Sverige och registrera dessa lämningar. Låt James Bond-grabbarna på SÄPO och FRA ta hand om registreringen av de petrifierade lämningarna.

Advokatfirman Bodström & Borgström – ett tecken i tiden.

Thomas Bodström flaggade nyligt som oppositionspolitiker för att stoppa avlyssningslagar som han något tidigare själv varit med om att driva fram i egenskap av justitieminister.

När han skulle stoppa avlyssningslagen fick han på pälsen av andra, tyngre, nationalsocialdemokrater. Hans initiativ var inte alls uppskattat av Mona S(t)ahlin, Marita Ulv & Co.

Thomas, välutbildad och med kvalificerad yrkeserfarenhet, hade nog inte riktigt förstått att de svenska nationalsocialdemokraterna utvecklat en egen tolkning av demokratibegreppet som skiljer sig från alla andras, inklusive systerpartiernas i grannländerna. Medan de senare ofta leds av välutbildat, belevat och kultiverat folk leds alltid de svenska nationalsocialdemokraterna av outbildat och okultiverat folk som regel med lång partierfarenhet, gärna från SSU, och ofta som enda merit.

I den miljön är nog dessvärre Thomas Bodström en udda fågel och han är nog inte fel ute när han bäddar för att lämna politiken.

Strömhoppen av kvalificerade krafter som överger nationalsocialdemokratin har i och med detta nått partiledningen. Mona
S(t)ahlin har nu framför sig uppgiften att finna en ny talesman för partiet i juridiska frågor. Hon bör inte kunna mer om juridik än att vem som helst i det ledande garnityret kan tycka sig minst lika väl skickad att uttala sig i juridiska spörsmål. Det vill säga Mona ska återföra kunskapsnivån i juridik till samma nivå som gäller för övriga fackområden.

Bodström & Borgström lär inte bli några nationalsocialdemokratiska husadvokater. Det kommer jantelagen att se till. Den typiska kundkretsen blir nog istället ungefär samma som Björn Rosengren har: Inte särskilt ideologiskt belastade företag som vill nyttja B & B för att få en direktkanal in i NS toppskikt.

För övrigt anser jag att Bodströms & Borgströms advokatbyrå bör avlyssnas. De är visserligen inte i nuläget misstänkta för något brottsligt men politiska advokatbyråer ägnar sig ofta åt omstörtande verksamhet. De bör avlyssnas i ”preventivt” syfte och om Bodström och Borgström är oskyldiga har de säkert inget att invända.

Cultural learning’s of Norrbotten

“Cultural learning’s of Norrbotten for make benefit glorious nation of Sweden”
– Anders Mansten och Mikael Styrmans svar på ett förfalskat mail distribuerat till massmedia

Ett antal förfalskade mail till synes författade av en av oss (AM) adresserat till den andre (MS) via hotmail har åtminstone delvis även vidarebefordrats till massmedia.

Vi har tillställt media nämnda falska mail tillsammans med vårt svar, för publicering.
Det viktigaste skälet framgår av rubriken, en avsiktlig omskrivning av titeln till Borats beryktade film. Det falska mailet är för oss ännu en påminnelse om de kulturella rötter som de flesta Norrbottningar nog inte känner till, somliga kanske anar och många, liksom vi själva, skäms över.

I cirka ettusen år, alltsedan korsfarartiden har Västeuropa skilt sig från resten av världen i ett särskilt avseende. Alla människors likhet inför lagen. Samma regel och rättsystem har gällt för både adel som präster, borgare och bönder. Det var detta samhällssystem som undanröjde hotet från den arabiska invasionen av den Iberiska halvön under de första århundradena av det förra årtusendet. I det rättsäkra Europa stred folket för sitt land och för sig själva och vann mot en tekniskt och taktiskt överlägsen motståndare vars soldater ständigt demoraliserades i ett rättsystem där sultanerna stod över lagen.

Vi har bägge, var och en för sig och på olika sätt, länge offentligt kritiserat ”sultanerna” inom Norrbottnisk offentlig förvaltning. För detta har vi av ”sultanerna” straffats med metoder som sedan många hundra år inte anses höra hemma i en Västeuropeisk demokrati.
Det falska mailet är, oavsett vem författaren råkar vara, ett av de oskyldigare exemplen.
Innehållet knappast heller värt att kommentera.

Istället skulle vi, inte minst apropå Bengt Toolanens inlägg i Norrbottens-Kuriren med rubriken ”det är dags att tända ljus för Tornedalens framtid” där han sällar sig till landshövdingen med flera och pläderar för tvångsförvaltning av Ekfors kraft, vilja påpeka följande:
En maktelit som öppet pläderar för olagliga metoder riktade mot ett elbolag som stängt av sina elleveranser till kunder som under lång tid inte betalat sina fakturor.
Vad skiljer den kulturen från ”the glourious nation af Kazakstan”?

Hur är det möjligt att den debatten ännu nästan helt lyser med sin frånvaro och att alla de med tillräcklig överblick och analysförmåga ännu tittar i backen?

När blir tiden inne ”for some cultural learnings”?

Anders Mansten
Mikael Styrman

P.S.
De falska mailen har polisanmälts. Åklagare i Haparanda har beslutat att inte inleda förundersökning. Överprövning av åklagarens beslut har begärts. Den nödvändiga polisiära insatsen för att spåra avsändaren av en falsk mail är försumbar. Men, då är det ju i detta fall inte fråga om något nationalsocialdemokratiskt intresse som kränkts så det är naturligtvis lågt prioriterat hos vårt gravt politiserade polisväsende.
D.S.

Riskfri affärsverksamhet

Det sägs att ingen affärsverksamhet är riskfri och som kompensation för risken får företagaren - åtminstone i andra länder - göra vinst.

Tittade på Uppdrag Granskning ikväll. Engagerande TV-underhållning med livlig chatt efteråt.

Det är uppenbart att herrarna bakom OBOL exploaterat något som påminner om en gammal välkänd nisch - nämligen att lura brottslingar på pengar. Det sades ju förr vara en säker verksamhet eftersom de som stulit eller eljest brottsligt kommit över pengar inte är benägna att polisanmäla ett bedrägeri som riktar sig mot dem själva. Dock fanns ju risken att man kunde få en, som det sades förr, ”ståplats i Nybroviken”, så alldeles riskfri var nog inte den verksamheten.

Många spekulerade i att det kanske var det som drabbade den numera dödförklarade fastighetsspekulanten Carl-Eric Björkegren, som försvann under mystiska omständigheter 1994, i kölvattnet efter fastighetskraschen.

Det slår mig att herrarna bakom OBOL nog exploaterat en mycket lönsammare och säkrare nisch. De har nämligen fokuserat på att blåsa folk som förvaltar andras pengar, företrädesvis inom den ofantliga sektorn eller att tillsammans med dem blåsa deras huvudmän.

Att det handlar om mycket pengar som skattebetalarna blivit blåsta på behöver man inte vara någon större krutuppfinnare för att räkna ut: OBOL-männen får VIP-passage förbi tullen och senare under kvällen hamnar de på kungamiddag (hos världens enda monark som är vald till sitt ämbete) med drottningen av Malaysia som bordsdam, om nu Ola Idenstedt är rätt informerad.

Jag har tidigare sagt att detta nog är det största bedrägeriet i Sverige efter Trustor. Jag vill numera generat revidera detta uttalande: - Detta är det största efter Krüeger-kraschen!

Riskerna är mycket små. Benägenheten att mörklägga är stor. Insynen är obefintlig. Mörkläggning är alltid förstahandsalternativet i den ofantliga sektorn. Det blir ingen framdrift i polisutredningarna för våra genomkorrumperade polis- och åklagarmyndigheter, när positivt utredningsresultat blottlägger besvärande klantigheter, eller brott, utförda av politiska makthavare.

Utredningarna tvärstannar när polisen rör sig på minerad mark. Om en polis inte förstår att göra halt hotar man med avsked. Hjälper inte det befordrar man vederbörande snett uppåt. Det både driver och föder eftersom det skapar en tacksamhetsskuld som resulterar i ytterligare korruption.

Att det fungerat så i OBOL-fallet förstår man när utredningarna läggs ned av alla berörda myndigheter, motiverat med det ena skälet löjligare än det andra.

Den kreativa bokföringen blomstrar i den ofantliga sektorn för att dölja eländet och Bo Johansson och Jan Saradlic beställer in en till drink och justerar parasollet, så att inte solen lyser i ögonen medan den politiska polisen istället jagar mig och mitt företag.

- Heja Per-Ola !

En lektion i demokrati

I lördags klev Kung Göran ned från tronen i det NationalSocialdemokratiska partiet. Med illa dold förtjusning såg han sig efterträdas av ”Göran Perssons hämnd” eller Mona
S(t)ahlin som hon också kallas. Svenska folket fick i vanlig ordning en lektion i toppstyrd partidiktatur när den är som bäst. En lektion i hur den styrande klicken i ett politiskt parti väljer sig själv till makten och samtidigt får folket att tro att det är de som valt.

I söndags fick alla svenskar en lektion i riktig demokrati. Då var det val i Finland.

Medan vi i Sverige 800 år efter Magna Charta ägnar oss åt en skendemokratisk parodi, eller närmast en satir på demokrati, ägnar sig finnarna åt riktig demokrati.

I Sverige går vi till val vart fjärde år. I Sverige fastställer partibossarna listorna med bossarna överst och folket får den något tvivelaktiga äran att gå till valurnorna och konfirmera det som pamparna redan enats om. På sin höjd kan vi sätta ett fullständigt betydelselöst kryss vid en kandidats namn.

Även i Finland går man till val vart fjärde år men till skillnad från i Sverige likställs alla finska riksdagskandidater. Regeringsledamöterna får kliva ned till samma led som de som kandiderar till riksdagen för första gången, för att där inhämta väljarnas dom. När det finska folket går till val, får varje finne själv skriva ett nummer på sin röstsedel och med det numret utöva den yttersta formen av direkt demokrati nämligen personval. Det existerar inga av partierna fastställda listor utan antalet av folket erhållna röster avgör den inbördes rangordningen och således vem som kommer in i riksdagen.

I vanlig ordning var det ett antal toppolitiker som inte fann nåd hos de finska väljarna och följaktligen inte heller valdes om till den finska riksdagen. I årets finska val gav väljarna bland annat respass åt Justitieminister Leena Luhtanen (SDP) efter en mindre skandal innefattande svart avlönat valarbete. I Sverige skulle på sin höjd ministern tvingats be om ursäkt och folket skulle inte ha haft möjlighet att välja bort politikern i fråga. När hörde vi någonsin talas om en svensk regeringsledamot som valdes bort av folket?

Personvalet håller effektivt borta maffiafasonerna från den finska politiken. Det finns inte en finsk politiker som inte är ödmjuk inför valdagen och folkets dom och omvänt gäller tyvärr att inte finns någon svensk toppolitiker som behöver vara ödmjuk. Möjligen kan en svensk toppolitiker mobilisera ett klädsamt intresse för hur det går för partiet i det stora hela.

I Finland skulle en Mona S(t)ahlin inte kunnat väljas till ordförande i ett av de största partierna för i Finland skulle inte en Mona S(t)ahlin ha valts in i riksdagen, åtminstone inte mer än en gång eller åtminstone inte sedan hennes bristande känsla för rättvisa blivit känd bland väljarna.

I Sverige går det bra genom det system som sossebossarna byggt upp för att välja om sig själva och som inte i tillräcklig grad stör bossarna i de andra partierna.

På något sätt ligger det ändå en gudomlig rättvisa i detta. Ett NationalSocialdemokratiskt parti som befinner sig i fritt fall, från vilket det sker strömhopp av populister och överlevare, ett parti som har en medelålder på 61 år bland sina medlemmar, som har mindre än 4.200 medlemmar i sitt ungdomsförbund, av vilka en del medlemmar i ungdomsförbundet är över 70 år gamla, har numera den partiledare som de gjort sig värdiga. En partiledare som är gårdagens partiledare, med gårdagens lösningar på gårdagens problem och som har gårdagens visioner och presenterar dem för gårdagens väljare.

I 1930-talets Sverige var hela nomenklaturan tyskvänlig. Många var nazister eller sade sig åtminstone vara det. De som sade sig inte vara vare sig tyskvänliga eller nazister blev trakasserade eller till och med internerade av de övriga. Efter 1942 och Stalingrad gick det knappt att hitta en nazist i Sverige eller ens någon som hade varit det.

Före år 2007 var det helt nödvändigt att vara NationalSocialdemokrat för att kunna göra karriär i Sverige. Nu avvecklar partiet sig självt i en accelererande takt. Redan om något år kommer en sammankomst av NationalSocialdemokrater att se ut som en kommunistisk demonstration i det postsovjetiska Ryssland, det vill säga som en handfull plakatviftande gaphalsar på rymmen från ålderdomshemmet.

Göran Persson har fått sin hämnd!

Värst vad Du var öm om svansen, Örjan!

Det var värst. Var det så känsligt att påminna Din numera både åldrande och försvinnande lilla läsekrets, om den stora diskrepans som finns, mellan det ganska obetydliga tvåspråkiga inslag Du har i Din tidning och det fabulöst påkostade presstöd Du erhållit och erhåller, ofrivilligt av alla skattebetalare, för att vara NationalSocialdemokratins propagandakvarn?

Ändå har jag inte nämnt det omfattande presstöd som Du får av NationalSocialdemokratin genom Landstingets stödannonsering och som jag hörde någon jämföra med att mot betalning publicera utdrag ur telefonkatalogen.

Inte heller har jag påmint om, att Du och Din pamflett fått samhällsstöd i olika former sedan 1972. Du ondgör Dig över Gregers bidragsoberoende tidning, som Du skäller för att ha tillhandahållit ”betald journalistik”. Vad ska vi då kalla det Du tillhandahåller mot hundrafallt högre ersättning? I åratal har Ni under föregivande att Ni ägnat Er åt "undersökande journalistik" skrivit så kallat "initierade" artiklar om Ekfors och påstått: att "Ekfors pengar snart är slut; Ekfors pengar räcker 10 månader" osv. Så har Ni skrivit om ett skuldfritt företag med monopol. Det betyder, att det Du och Din erkänt och utstuderat genomjävliga stjärnreporter systematiskt publicerat, inte varit "undersökande journalistik" utan barnsligt klotter. Egentligen har Du på sosseriets uppdrag, förföljt oliktänkande som ansetts kunna hota koryféernas plats vid köttgrytorna.

Du vill gärna glänsa och publicerar Dig själv, med bild och allt, på helsidor, där Du slår Dig för bröstet och talar om hur duktig och samhällsnyttig företagare Du är. Du glömmer att nämna, att Din pamfletts överlevnad är helt avhängig det NationalSocialdemokratiska stödet som Du sålt Dig till. Hur samhällsnyttig tidningsföretagare gör det Dig till tycker Du? Jag tycker det gör Dig till en varböld på det fria ordets pempa. Varför inte byta namn på Haparandabladet till det mer träffsäkra Samhallsbladet?

Du ondgör Dig över att jag norpat upphovsrättsskyddade bilder. Det stör Dig inte och Du har inte skrivit om de eltjuvar som stulit el och undandragit skatter för större belopp än de som kinesiska folkdomstolen ogrundat dömde mig till fängelse i två år och nio månader för. Inte heller har Din ”undersökande journalistik” dugt till att skriva om de skattepolitruker som underlåtit, och underlåter, att agera i fallet med eltjuvarna, därför att tjuvarna står på ”rätt” sida om den politiska järnridån.

Er egen profet, Olof Palme, skulle ha sagt att det gör Dig till ett diktaturens kreatur.

Samtidigt som jag tycker att det är bra att mina förfäder får ett erkännande för sitt arbete, kan jag inte undgå att tycka illa om att det kommer postumt. Båda utförde en livslång gärning för Tornedalens fromma och den belöning de erhöll medan de var i livet var en livslång förföljelse från Dig och Dina röda bröder i Haparandabladet.

Nu passar det att berömma dem, men bara för att använda dem som slagträ att förfölja mig med.

Skäms Örjan, skäms…!

Kamrat Per-Ola - en rys(s)are!

Det är inte lätt att veta om man ska skratta eller gråta när man tittar på TV4 Norrbotten kl 18.50 och ser vad vår landshövding, sprungen ur de små(?) företagens parti, har för sig.

Denna auktoritet på konfiskationens område åker till det nyss privatiserade Ryssland och ”hoppas att vi får många besökare från nordvästra Ryssland till Haparanda….till Norrbotten.”

Det är en rörande omsorg han ägnar åt Ingvar Kamprads (fjärde rikast i världen) försök att hålla svälten för dörren och ”broder” Sven-Erichs strävanden att dölja sina manipulationer. Nepotismen och ryggborstningen frodas i de fina salongerna.

Samtidigt håller han fjällbönder och småföretagare i herrens tukt och förmaning i det han deltar i och leder omfattande konfiskationer av enskild egendom.
Det är inte lätt att förstå sig på (s)enterpartistisk moral i Sverige nådens år 2007.

Så kom den då äntligen...

förevändningen som Akelius Fastigheter behövde och länge väntat på för att kunna krypa ifrån ”På Gränsenprojektet” i Haparanda med ansiktet i behåll.

Efter att ha lånat det politiska systemet sina tjänster och hjälpt till med att manipulera väljarna i Haparanda och få Sven-Erich Bucht vald till kommunalråd har Akelius haft allt svårare att dra sig tillbaka.

Igår hjälpte våra finska vänner till genom att flagga för att det nu är färdigpladdrat och dags att sätt spaden i jorden. Akelius som planerat än det ena och än det andra med Sven-Erich låter förstå att de är chockade…jojo efter två års lekande är de chockade av att finnarna faktiskt börjar bygga...

Lugnet före stormen....

Sssh - Generalrepetition pågår!

Börjar skriva om några dagar.

Välkommen åter!