.
(Svar till Peter Lindströms kommentar till bloggen ”Europas Skam”.)
Om det bara hade varit den senaste tiden hade man kunna förklara förfallet med de många hot mot mänsklighetens och den övriga skapelsens fortbestånd som människan skapat. Det finns så mycket numera, som är svårt att blunda för: befolkningsexplosion med ianspråktagande av djurlivets återstående vildmarksarealer; klimatförändringar med hetta, torka och översvämningar; utfiskning med möjlig kollaps för näringskedjorna att vänta; genetisk utarmning av grödorna genom kloning, med sannolik nedsatt motståndskraft mot sjukdomar och insekter, med förestående globala hungersnöder att vänta; ”Plast-Texas” i Stilla Havet som visat hur fiskar och djur tar upp plast i små fragment vilka stör deras fortplantning osv.
När diskussionen om flygets inverkan på klimatet uppmärksammades ledde det till att vi ... började flyga mer! Det säger tyvärr väldigt mycket om mänsklighetens samlade intellektuella kapacitet.
Men som sagt. Det har börjat mycket tidigare. Du skriver 1950-talet vilket säkert stämmer, i så måtto att det har pågått redan då. Men kanske är detta förlängningen av något som inletts ännu mycket tidigare. USA har, nästan så länge som förbundsstaten existerat behandlat Syd- och Mellanamerika som sin egen bakgård. Maffian och Industrin i USA, mellan vilka man tyvärr ofta måste sätta likhetstecken, eftersom de är sammanväxta och deras skrupelfrihet gör dem till synonymer, har avsatt och mördat presidenter och störtat regeringar på löpande band, när de senare försökt bygga upp nationalstaterna och bryta folkens förslavning under amerikanska intressen. Jag tror att det är samma fenomen, som vi tidigare inte förstod att fanns, eller inte brydde oss om, som nu har expanderats till att omfatta även Europa och resten av världen.
Vi betalar nu priset för att vi inte ställde upp för Syd- och Mellanamerika när problemet var mindre. Nu har vi fått skiten över oss och nu har den expanderat påtagligt och korrumperat även våra politiker.
Jag tror som Du är inne på, att 1984, och andra snarlika skrifter används som ”psykopathandböcker”.
Problemen med det moraliska förfallet och krigens renande funktion är nog att de är besläktade.
Det goda tänkande som Du beskriver och som människan skapat, har skapats av ett försvinnande litet fåtal goda intellektuella tänkare. Deras nivå är så avlägsen dagens ledares och deras underhuggares intellektuella och empatiska nivå, att de senare över huvud taget inte förstår vad dessa tänkare menar med sina skrifter.
Den amerikanska staten har skapat mycket gott som maktfullkomliga översittare i de amerikanska invandrarnas hemländer inte släppte fram. Men tyvärr har USA, med sin obegränsade tillbedjan av ”frihet och entreprenörsskap” aldrig lyckats tygla starka, egoistiska och gränslösa människor. Ansatser har gjorts genom åren, exempelvis när man med hjälp av anti-trust-lagarna styckade upp Standard Oil. Men på det stora hela taget har man misslyckats.
Spritförbudet tillkom sannolikt med de bästa av avsikter men bäddade marken för den grova organiserade brottsligheten som istället tog över staten. Det har upprepats med kriget mot narkotikan som redan har förrött Syd- och Mellanamerika och håller på att förvandla USA till ett av maffian förslavat land, bestående av i huvudsak två kategorier människor: de inlåsande och de inlåsta. Det leder till den amerikanska statens sammanbrott. Men först kommer amerikanerna sannolikt att lyckas ödelägga Europa och en del andra områden - om inte det osannolika sker och vi lyckas rensa bort det korrumperade slöddret från politik och offentlig administration i Europa.
Krigen har en renande funktion i breda folklager. Men de fungerar inte så väl som faktiskt skulle vara önskvärt. Det finns alltid människor som drar nytta av krigen. Många uppfylls av fredlig ödmjukhet efter större krig. Men de som startar dem och de som drabbas av dem är inte samma människor. Inte förrän vi hittar en fungerande metod, för att föra skadan vidare till dem som drar nytta av krigen, kan vi få stopp på den nuvarande utvecklingen. Den innebär att det militärindustriella komplexet skapar hot, terror och krig - med vett och vilja - för att dra nytta av andras rädsla. Det behövs åtgärder som kriminaliserar krig och krigsindustrin eller andra åtgärder som för vidare skadan till dem som drar nytta av krig- och terrorhot.
Det är ju lätt att säga i efterhand, men det var inget bra tecken när de segrande makterna efter andra världskriget inte gick till botten med krigsförbrytarna utan istället värvade så många som möjligt av dem.
Med propagandans hjälp gjorde Sovjetunionen sig till världens frälsare i östblocket. Med samma metoder gjorde USA sig till världens frälsare i väst. Men det socialistiska system klarade inte av att skapa välstånd. Socialistiska system sätter oduglingar till makten och låter dem förlama och motarbeta mera dugande människor. Därför duger socialistiska system på sikt bara till att fördela fattigdom bland folket och rikedom till de härskande klasserna. Det kapitalistiska systemet lyckas bättre med att skapa välstånd, men leder snabbare till jordens ödeläggelse eftersom det förutsätter evig tillväxt. Och det är ju svårt att åstadkomma när det bara finns en överbefolkad jord att leva av. Den miljöförstöring som i kapitalistiska system sker i privat regi svarar staten för i socialistiska system. Bägge systemen skapar ofria samhällen med förslavade människor. Sätten att förslava människor och att dölja slaveriet skiljer sig mellan systemen.
Den stora massan är dessvärre förhållandevis korkad, om än inte ond. Eftersom mindre begåvade människor inte förstår vad kloka människor pratar om drar de slutsatsen att de kloka måste vara tokiga. Denna tolkning emanerar ofta från, och exploateras av, ambitiösa och hänsynslösa människor. Den tilltalar obegåvade genom att förhärliga dem och smeka deras ego. Det är ett problem för demokratin att folket ska styra men ofta är oförmöget att skilja på ett bra och ett dåligt förslag, men samtidigt är fullt kapabelt att stimuleras av den som smickrar dem själva och förhärligar deras dumhet.
Något paradoxalt verkar nu det kapitalistiska, eller korrumperade kapitalistiska, systemet som vi nu lever i komma fram till samma slutresultat som det socialistiska systemet. Det tycks nämligen fördela fattigdom bland massorna och koncentrera rikedom hos ett fåtal.
Inget av systemen ger därför något nämnvärt utrymme för klokhet. Något sådant system har människan inte uppfunnit. Bägge systemen gynnar på sitt sätt framåtanda och samvetslöshet. Klokhetens insatser begränsas till korta mellanspel mellan varven, efter hand som psykopaterna och enfaldens arméer har ställt till det alldeles.
Övertorneå söndagen den 7 juli 2013
Mikael Styrman
.
söndag 7 juli 2013
lördag 6 juli 2013
Europas skam
.
Edward Snowden har röjt hur kriminella element i den amerikanska administrationen kränker såväl lag och rätt som den amerikanska konstitution, liksom alla europeiska rättssystem, i sina opåkallade och förkastliga intrång i den enskilda integriteten, runt om i världen i allmänhet och i Europa i synnerhet.
Rimligen borde såväl Europas befolkning som dess politiker vara honom stort tack skyldig. Han borde omedelbart erbjudas såväl asyl som beskydd. Men Europas politiker verkar bara vara rädda för vad som kan komma att avslöjas om dem själva. Kanske har jänkarna ”läckt” till Europas politiker, att Snowden har material från ”övervakningen” av europeiska politiker? Det skulle åtminstone förklara det kollektiva hjärnsläppet som just nu hemsöker kontinenten. Möjligen innebär det att vi har saftiga avslöjanden att vänta, om europeiskt slödder med framskjutna positioner i samhället.
Istället för att skydda Snowden hjälpte Italiens, Spaniens, Portugals, Frankrikes och Österrikes politiker till att försöka få fast honom och utlämna honom till de amerikanska brottslingarna, när man för några dagar sedan stängde sina luftrum och tvingade ned Bolivias presidentplan med jaktflyg, och genomsökte det under 12 h i Österrike, på jakt efter Snowden.
Det är en stor skam för Europas, såväl folk som politiker, att det inte är de europeiska länderna, utan Venezuela och Nicaragua, som erbjuder Snowden asyl.
Samtidigt gör den amerikanska brottsligheten flera tydliga, men förmodligen oundvikliga, och för oss andra välkomna, självmål. President Obama förklarar flott och offentligt, att han inte kommer att vidta några särskilda åtgärder för att få tag i Snowden. Busarna i administrationen demonstrerar okänsligt sitt förakt, för såväl den amerikanska konstitutionen som presidenten, när de i vild panik visar att de inte skyr några som helst medel, i sina försök att få tag i Snowden. Det är som att se en verklig parallell till fiktionens ”Enemy of the State”. Åtminstone tycks paniken och de omdömeslösa och skrupelfria åtgärderna vara desamma. Och i vanlig ordning överträffas fiktionen bitvis av verkligheten.
Jag antar att det är ofrånkomligt att det någon gång sker. Men det är ändå anmärkningsvärt, att den amerikanska och europeiska organiserade brottsligheten, på detta sätt bjuder Putin att sola sig i glansen som det innebär att vara klassens ”good guy”. Samtidigt är det ett högt spel för Putin. USA har nyligen och tydligt demonstrerat sin skrupelfrihet genom att döda Usama Bin Ladin, utan rättegång, för att hindra honom från att berätta sanningen om 9/11. Det är troligt att det blir ”flip” för Putin om han lyckas hindra de amerikanska yrkesmördarna och ”flop” om amerikanarna lyckas ta livet av Snowden. Det är inte mycket som talar för att Snowden sitter på en terminal på Moskvas flygplats. Men blotta påståendet medför väl att det är så mycket brottslingar där att det är mer folk på terminalen än på en Super Bowl-final. Åtminstone är det fler beväpnade besökare. Och det säger inte heller så lite.
Länge har det varit känt, att den organiserade brottslighetens påverkan på den amerikanska livsstilen, har gjort det allt tydligare, att USA:s överlevnad i sin nuvarande form kräver, eller leder till, Syd- och Mellanamerikas samhällsbyggens sammanbrott och undergång. I och med Snowdens avslöjanden kan detta utökas till att USA och dess organiserade brottslighets överlevnad kräver Syd- och Mellanamerikas OCH Europas undergång. USA är allierat med ledande Europeiska politiker, men i praktiken inte längre en allierad till Europa. USA, och de Europeiska politiker man kontrollerar, är kontinentens och befolkningens fiender, samt ett hinder mot en ekonomisk återhämtning med en gynnsam, och hållbar, långsiktig ekonomisk utveckling. Jag vill mena att en sådan kräver såväl demokrati som rättstrygghet. Det krävs av det enkla skälet att en uthållig ekonomisk utveckling kräver rättstrygghet. Och rättstrygghet är en betydande utmaning för en demokrati och en omöjlighet utan demokrati.
Övertorneå lördagen den 6 juli 2013
Mikael Styrman
.
Edward Snowden har röjt hur kriminella element i den amerikanska administrationen kränker såväl lag och rätt som den amerikanska konstitution, liksom alla europeiska rättssystem, i sina opåkallade och förkastliga intrång i den enskilda integriteten, runt om i världen i allmänhet och i Europa i synnerhet.
Rimligen borde såväl Europas befolkning som dess politiker vara honom stort tack skyldig. Han borde omedelbart erbjudas såväl asyl som beskydd. Men Europas politiker verkar bara vara rädda för vad som kan komma att avslöjas om dem själva. Kanske har jänkarna ”läckt” till Europas politiker, att Snowden har material från ”övervakningen” av europeiska politiker? Det skulle åtminstone förklara det kollektiva hjärnsläppet som just nu hemsöker kontinenten. Möjligen innebär det att vi har saftiga avslöjanden att vänta, om europeiskt slödder med framskjutna positioner i samhället.
Istället för att skydda Snowden hjälpte Italiens, Spaniens, Portugals, Frankrikes och Österrikes politiker till att försöka få fast honom och utlämna honom till de amerikanska brottslingarna, när man för några dagar sedan stängde sina luftrum och tvingade ned Bolivias presidentplan med jaktflyg, och genomsökte det under 12 h i Österrike, på jakt efter Snowden.
Det är en stor skam för Europas, såväl folk som politiker, att det inte är de europeiska länderna, utan Venezuela och Nicaragua, som erbjuder Snowden asyl.
Samtidigt gör den amerikanska brottsligheten flera tydliga, men förmodligen oundvikliga, och för oss andra välkomna, självmål. President Obama förklarar flott och offentligt, att han inte kommer att vidta några särskilda åtgärder för att få tag i Snowden. Busarna i administrationen demonstrerar okänsligt sitt förakt, för såväl den amerikanska konstitutionen som presidenten, när de i vild panik visar att de inte skyr några som helst medel, i sina försök att få tag i Snowden. Det är som att se en verklig parallell till fiktionens ”Enemy of the State”. Åtminstone tycks paniken och de omdömeslösa och skrupelfria åtgärderna vara desamma. Och i vanlig ordning överträffas fiktionen bitvis av verkligheten.
Jag antar att det är ofrånkomligt att det någon gång sker. Men det är ändå anmärkningsvärt, att den amerikanska och europeiska organiserade brottsligheten, på detta sätt bjuder Putin att sola sig i glansen som det innebär att vara klassens ”good guy”. Samtidigt är det ett högt spel för Putin. USA har nyligen och tydligt demonstrerat sin skrupelfrihet genom att döda Usama Bin Ladin, utan rättegång, för att hindra honom från att berätta sanningen om 9/11. Det är troligt att det blir ”flip” för Putin om han lyckas hindra de amerikanska yrkesmördarna och ”flop” om amerikanarna lyckas ta livet av Snowden. Det är inte mycket som talar för att Snowden sitter på en terminal på Moskvas flygplats. Men blotta påståendet medför väl att det är så mycket brottslingar där att det är mer folk på terminalen än på en Super Bowl-final. Åtminstone är det fler beväpnade besökare. Och det säger inte heller så lite.
Länge har det varit känt, att den organiserade brottslighetens påverkan på den amerikanska livsstilen, har gjort det allt tydligare, att USA:s överlevnad i sin nuvarande form kräver, eller leder till, Syd- och Mellanamerikas samhällsbyggens sammanbrott och undergång. I och med Snowdens avslöjanden kan detta utökas till att USA och dess organiserade brottslighets överlevnad kräver Syd- och Mellanamerikas OCH Europas undergång. USA är allierat med ledande Europeiska politiker, men i praktiken inte längre en allierad till Europa. USA, och de Europeiska politiker man kontrollerar, är kontinentens och befolkningens fiender, samt ett hinder mot en ekonomisk återhämtning med en gynnsam, och hållbar, långsiktig ekonomisk utveckling. Jag vill mena att en sådan kräver såväl demokrati som rättstrygghet. Det krävs av det enkla skälet att en uthållig ekonomisk utveckling kräver rättstrygghet. Och rättstrygghet är en betydande utmaning för en demokrati och en omöjlighet utan demokrati.
Övertorneå lördagen den 6 juli 2013
Mikael Styrman
.
onsdag 3 juli 2013
De gränslösa vällustingarna
.
Det har nyss gläntats till visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden om hur USA:s kriminella förvaltning far fram i Europa och kränker de europeiska ländernas integritet och rättssystem.
Anständigheten bjuder att alla EU-länder gemensamt borde lova Snowden asyl och att han fritt får välja att bosätta sig i vilket av länderna han vill.
Allt annat är naturligtvis en skam.
Men vad blev följden?
Några ledande europeiska politiker uttalar sig pliktskyldigast, för att därefter neka Snowden asyl och hjälpa brottslingarna i sina försök att fånga honom genom att tvinga ned Evo Morales plan i Österrike och genomsöka det i jakten på Snowden. Det vill säga, inte i jakten på brottslingarna, utan i jakten på den som hjälpte Europa att röja brottslingarna.
Signalen som man skickar ut är att man inte vill bli besvärad av visselblåsare i fortsättningen.
Varför gör man så?
Det som ligger närmast till hands att misstänka, tycker jag, är att åratal av amerikansk avlyssning av EU-toppmöten, hotellrum, EU-parlamentet, banker och myndigheter gett amerikanerna en diger samling material om europeiska gränslösa vällustingar, som inte kan skilja på den äkta sängen och oäkta sängar och som framför allt inte heller kan skilja på egna och andras pengar eller egen och andras egendom i övrigt.
Om det är så, är dagens Europa fullt av ångestfyllda ”politiker” som balanserar på avgrundens kant, livrädda för att falla ned. Då är också deras agerande begripligt - inte rättfärdigat, men begripligt.
Jag ser fram emot den visselblåsare som kommer att upplysa oss om hur Europas politiker har levt för att hamna så totalt i den amerikanska maffians grepp.
USA:s sändebud i Sverige, Carl Bildt, säger att de hela tiden utgår ifrån att de är avlyssnade. Det är nog en kraftigt förskönande omskrivning. Problemet är nog, att de är alldeles för giriga, inbilska och korkade för att ens ha anat vidden och skrupellösheten i de amerikanska brottslingarnas agerande, när väl tömmarna släpptes fria med hjälp av 9/11.
Det här fungerar som Stasi-verksamheten i Östtyskland fungerade. Det är inte vad de HAR som styr politikernas agerande. Det är rädslan för vad de KAN ha som skrämmer. Få vågar syna. Chansar de fel är karriären slut och då väntar ett liv i skam och vanära, bespottad av alla. Att det styr politikernas agerande sänder oss ett nedslående besked om deras vandel.
Menyn har ändrats på politikernas bord. Färska hallongrottor och slickepinnar har fått ge plats för gamla skinkor och brödrostar.
Därför sitter Europas politiker med arschelet i brödrosten idag.
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
Det har nyss gläntats till visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden om hur USA:s kriminella förvaltning far fram i Europa och kränker de europeiska ländernas integritet och rättssystem.
Anständigheten bjuder att alla EU-länder gemensamt borde lova Snowden asyl och att han fritt får välja att bosätta sig i vilket av länderna han vill.
Allt annat är naturligtvis en skam.
Men vad blev följden?
Några ledande europeiska politiker uttalar sig pliktskyldigast, för att därefter neka Snowden asyl och hjälpa brottslingarna i sina försök att fånga honom genom att tvinga ned Evo Morales plan i Österrike och genomsöka det i jakten på Snowden. Det vill säga, inte i jakten på brottslingarna, utan i jakten på den som hjälpte Europa att röja brottslingarna.
Signalen som man skickar ut är att man inte vill bli besvärad av visselblåsare i fortsättningen.
Varför gör man så?
Det som ligger närmast till hands att misstänka, tycker jag, är att åratal av amerikansk avlyssning av EU-toppmöten, hotellrum, EU-parlamentet, banker och myndigheter gett amerikanerna en diger samling material om europeiska gränslösa vällustingar, som inte kan skilja på den äkta sängen och oäkta sängar och som framför allt inte heller kan skilja på egna och andras pengar eller egen och andras egendom i övrigt.
Om det är så, är dagens Europa fullt av ångestfyllda ”politiker” som balanserar på avgrundens kant, livrädda för att falla ned. Då är också deras agerande begripligt - inte rättfärdigat, men begripligt.
Jag ser fram emot den visselblåsare som kommer att upplysa oss om hur Europas politiker har levt för att hamna så totalt i den amerikanska maffians grepp.
USA:s sändebud i Sverige, Carl Bildt, säger att de hela tiden utgår ifrån att de är avlyssnade. Det är nog en kraftigt förskönande omskrivning. Problemet är nog, att de är alldeles för giriga, inbilska och korkade för att ens ha anat vidden och skrupellösheten i de amerikanska brottslingarnas agerande, när väl tömmarna släpptes fria med hjälp av 9/11.
Det här fungerar som Stasi-verksamheten i Östtyskland fungerade. Det är inte vad de HAR som styr politikernas agerande. Det är rädslan för vad de KAN ha som skrämmer. Få vågar syna. Chansar de fel är karriären slut och då väntar ett liv i skam och vanära, bespottad av alla. Att det styr politikernas agerande sänder oss ett nedslående besked om deras vandel.
Menyn har ändrats på politikernas bord. Färska hallongrottor och slickepinnar har fått ge plats för gamla skinkor och brödrostar.
Därför sitter Europas politiker med arschelet i brödrosten idag.
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
Den totala ryggradslösheten
.
I morse rapporterade text-TV att Tyskland och Frankrike stängt sina luftrum på grund av misstankar om att Edward Snowden fanns med på Bolivias president Evo Morales plan från Moskva. Planet tvingades ned i Österrike och genomsöktes.
Det är med andra ord de länder, vilka avlyssnats illegalt, som hjälper avlyssnaren att fånga visselblåsaren...!
För syns skull har man uttryckt viss indignation men sedan hjälper man de amerikanska brottslingarna.
Av detta kan vi förstås dra några slutsatser.
En, som vi förstås visste redan tidigare, är att europas ledande politiker är slemmiga och ryggradslösa. En annan är att deras moral och levnadssätt förmodligen gett avlyssnande amerikanska brottslingar ett till synes totalt grepp om dem vilket utplånat deras integritet - om de någonsin haft någon.
En annan är att de amerikanska brottslingarna tycks vara livrädda för vad Snowden har mer att offentliggöra.
Men vad hände med morgonens nyhet, som inte längre finns kvar på text-TV, trots att sidorna är ganska tomma? Det är ju en ganska anmärkningsvärd sak om Frankrike och Tyskland stänger sina luftrum för Venezuelas president för att hjälpa brottslingarna hitta visselblåsaren.
Tog censuren nyheten?
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
I morse rapporterade text-TV att Tyskland och Frankrike stängt sina luftrum på grund av misstankar om att Edward Snowden fanns med på Bolivias president Evo Morales plan från Moskva. Planet tvingades ned i Österrike och genomsöktes.
Det är med andra ord de länder, vilka avlyssnats illegalt, som hjälper avlyssnaren att fånga visselblåsaren...!
För syns skull har man uttryckt viss indignation men sedan hjälper man de amerikanska brottslingarna.
Av detta kan vi förstås dra några slutsatser.
En, som vi förstås visste redan tidigare, är att europas ledande politiker är slemmiga och ryggradslösa. En annan är att deras moral och levnadssätt förmodligen gett avlyssnande amerikanska brottslingar ett till synes totalt grepp om dem vilket utplånat deras integritet - om de någonsin haft någon.
En annan är att de amerikanska brottslingarna tycks vara livrädda för vad Snowden har mer att offentliggöra.
Men vad hände med morgonens nyhet, som inte längre finns kvar på text-TV, trots att sidorna är ganska tomma? Det är ju en ganska anmärkningsvärd sak om Frankrike och Tyskland stänger sina luftrum för Venezuelas president för att hjälpa brottslingarna hitta visselblåsaren.
Tog censuren nyheten?
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
”Vi utgår från att vi är avlyssnade”
.
Så sa ett krälande amerikanskt sändebud i Sverige, utrikesminister Carl Bildt, för några dagar sedan till media, utfrågad om de amerikanska avlyssningarna av svenska och europeiska institutioner.
Han beter sig som en obetydlg underhuggare till Al Capone, som just har fått båda knäskålarna sönderskjutna av Al Capone. Tillfrågad av Capone om huruvida han har något att klaga på svarar en ynklig Bildt: - Inte alls Al, det gjorde nästan inte ens ont.
Det är möjligt att Bildt & Co utgår ifrån att man är avlyssnade. Men det verkar inte ha hindrat att jänkarna fått ett stadigt grepp om Bildts pungkulor.
Annat hade det förstås varit om det hade varit ryssarna som avlyssnat. Då hade vi fått se ett storslaget skådespel med både indignation och mångårigt korståg.
Varför måste vi ha en utrikesminister som slickar röv när våra institutioner blir illegalt avlyssnade av främmande makt? Varför måste vi ha en egennyttig landsförrädare som utrikesminister?
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
Så sa ett krälande amerikanskt sändebud i Sverige, utrikesminister Carl Bildt, för några dagar sedan till media, utfrågad om de amerikanska avlyssningarna av svenska och europeiska institutioner.
Han beter sig som en obetydlg underhuggare till Al Capone, som just har fått båda knäskålarna sönderskjutna av Al Capone. Tillfrågad av Capone om huruvida han har något att klaga på svarar en ynklig Bildt: - Inte alls Al, det gjorde nästan inte ens ont.
Det är möjligt att Bildt & Co utgår ifrån att man är avlyssnade. Men det verkar inte ha hindrat att jänkarna fått ett stadigt grepp om Bildts pungkulor.
Annat hade det förstås varit om det hade varit ryssarna som avlyssnat. Då hade vi fått se ett storslaget skådespel med både indignation och mångårigt korståg.
Varför måste vi ha en utrikesminister som slickar röv när våra institutioner blir illegalt avlyssnade av främmande makt? Varför måste vi ha en egennyttig landsförrädare som utrikesminister?
Övertorneå onsdagen den 3 juli 2013
Mikael Styrman
.
tisdag 2 juli 2013
Sprickorna i muren
.
När vi kunde se sprickorna i Berlin-muren och järnridån tog det inte länge innan maffiastaterna bakom järnridån klappade ihop.
Det vi nu kan se är att unga, modiga och kunniga män, med en moralisk resning som annars inte finns i den amerikanska administrationen, får maffiastaten att skaka i sina grundvalar. Bradley Manning, Edward Snowden och Julian Assange, för att nämna de idag mest kända, sysselsätter stora delar av den amerikanska gangsterstaten. Enorma resurser går nu åt till att spackla igen sprickorna i muren och förfölja de som pekat på sprickorna. Inte minst det senare är viktigt för att försöka förhindra att de inspirerar andra att följa deras exempel. Ingen möda sparas för att göra de tre visselblåsarna fredslösa.
Det är lite av det jag själv får känna av, när den av maffian kontrollerade pressen tiger och ofattbart stor, och förbluffande tydligt olaglig förföljelse och plundring sker av mig. Det gäller nu att skrämma alla som kan tänkas följa mitt exempel. Den svenska maffian vill inte ha fler medborgare som protesterar mot och visar på den grova brottsligheten i staten och rättsväsendet.
Manning, Snowden och Assange är med stor sannolikhet morgondagens frihetshjältar i USA. Till måttlig glädje för de som idag förföljer dem runt om i världen och som snart har bytt plats med de tre nämnda. Idag förföljer USA Manning, Snowden coh Assange. Få se om vi inte inom en snar framtiden får se det amerikanska rättsväsendet jaga Dick Cheney, George W Bush, Barack Obama och alla deras underhuggare inom de skenande hemliga kriminella nätverken som Manning, Snowden och Assange avslöjat.
Övertorneå tisdagen den 2 juli 2013
Mikael Styrman
.
När vi kunde se sprickorna i Berlin-muren och järnridån tog det inte länge innan maffiastaterna bakom järnridån klappade ihop.
Det vi nu kan se är att unga, modiga och kunniga män, med en moralisk resning som annars inte finns i den amerikanska administrationen, får maffiastaten att skaka i sina grundvalar. Bradley Manning, Edward Snowden och Julian Assange, för att nämna de idag mest kända, sysselsätter stora delar av den amerikanska gangsterstaten. Enorma resurser går nu åt till att spackla igen sprickorna i muren och förfölja de som pekat på sprickorna. Inte minst det senare är viktigt för att försöka förhindra att de inspirerar andra att följa deras exempel. Ingen möda sparas för att göra de tre visselblåsarna fredslösa.
Det är lite av det jag själv får känna av, när den av maffian kontrollerade pressen tiger och ofattbart stor, och förbluffande tydligt olaglig förföljelse och plundring sker av mig. Det gäller nu att skrämma alla som kan tänkas följa mitt exempel. Den svenska maffian vill inte ha fler medborgare som protesterar mot och visar på den grova brottsligheten i staten och rättsväsendet.
Manning, Snowden och Assange är med stor sannolikhet morgondagens frihetshjältar i USA. Till måttlig glädje för de som idag förföljer dem runt om i världen och som snart har bytt plats med de tre nämnda. Idag förföljer USA Manning, Snowden coh Assange. Få se om vi inte inom en snar framtiden får se det amerikanska rättsväsendet jaga Dick Cheney, George W Bush, Barack Obama och alla deras underhuggare inom de skenande hemliga kriminella nätverken som Manning, Snowden och Assange avslöjat.
Övertorneå tisdagen den 2 juli 2013
Mikael Styrman
.
Jordkulorna styr den moraliska kompetensen
.
(Svar till ”Martins” kommentar till ”Fingret i vädret”.)
Jag tror att man ofta tenderar att överskatta värdet av informationsövertag. Många gånger är det avgörande att istället kunna bedöma budbäraren och informationen. Att vara väl informerad är ju inte nödvändigtvis detsamma som att vara mycket informerad. Då är man istället en manipulerad sladdertacka. Det finns förmodligen flera gånger mer felaktig information, eller avsiktlig desinformation ute och åker som man måste kunna gallra bort, än det finns riktig information.
Visst finns det enstaka situationer där informationsövertag är helt avgörande och utnyttjas. Men det är mycket svårt att komma åt, i de flesta fall. Det förutsätter också att det finns en vilja att komma åt det.
Den viljan är tyvärr selektiv. Man vill komma åt vissa, men låter andra komma undan. Det är en annan sida av korruptionen.
Det kommer alltid att finnas situationer där andra har informationsövertag. Vi får leva med det. Man får kompensera informationsunderskottet med skarpare analys och bättre verklighetsförankring. De som sitter där uppe i sina bubblor av inbördes beundran, och förakt för allmänheten, tenderar att tappa verklighetsförankringen från tid till annan.
Ett större problem för en god samhällsutveckling är att ”eliten” gör lagar och regler åt oss alla. Vi måste följa dem. Men själva struntar de i både lagar och regler utan att riskera någon påföljd. Sverige har nämligen aldrig övergått från att vara en korrumperad feodalstat, med egennyttiga fogdar och rättslös befolkning, till att bli en demokrati och rättsstat.
Troligen hänger det samman med att vi är en ”europeisk randstat” som har mer gemensamt med Sibiriens ödemarker än Centraleuropas kulturbygder. När kulturen blomstrat i tusentals år i Syd- och Centraleuropa bodde svenskarna ännu i jordkulor och levde i hög grad på att stjäla av Syd- och Centraleuropeer (jmfr Vikingar) och av varandra. Kom det någon välmående förbi i ödemarken slog man helt sonika ihjäl dem och plundrade dem.
Detta något burleska skådespel är svenskar, som ännu är skitiga på ryggen och har jord i öronen, efter att ha krupit ur jordkulan, mycket stolta över. Det imponerar inte lika mycket på människor i Centraleuropa vars anfädrar blev bestulna och ihjälslagna av våra bankirer och statstjänstemäns förfäder. SAS Jan Carlsson var en av få svenskar som begrep det och tog bort vikingaskeppen från SAS flygplan. Det är ju informativt att exempelvis Wallenberg tyckte att vikingaskeppen var en bra symbol för SAS, Wallenberg och Sverige. :-)
Det har säkert större betydelse än man tror, att de som i historisk synvinkel ganska nyligt har krupit ut ur sina jordkulor numera sitter på banker, verk o departement och känner sig väldigt pissviktiga.
Där har vi det stora problemet i Sverige. Att eliten gör lagar men tycker sig själva stå över dem. Det kommer att ta en ände med förskräckelse. Så småningom kommer de att upptäcka att alla inte delade deras förtjusning över att de kunde strunta i lagarna själva.
Men först måste det därför bli sämre.
Sen kan det bli bättre.
Övertorneå tisdagen den 2 juli 2013
Mikael Styrman
.
(Svar till ”Martins” kommentar till ”Fingret i vädret”.)
Jag tror att man ofta tenderar att överskatta värdet av informationsövertag. Många gånger är det avgörande att istället kunna bedöma budbäraren och informationen. Att vara väl informerad är ju inte nödvändigtvis detsamma som att vara mycket informerad. Då är man istället en manipulerad sladdertacka. Det finns förmodligen flera gånger mer felaktig information, eller avsiktlig desinformation ute och åker som man måste kunna gallra bort, än det finns riktig information.
Visst finns det enstaka situationer där informationsövertag är helt avgörande och utnyttjas. Men det är mycket svårt att komma åt, i de flesta fall. Det förutsätter också att det finns en vilja att komma åt det.
Den viljan är tyvärr selektiv. Man vill komma åt vissa, men låter andra komma undan. Det är en annan sida av korruptionen.
Det kommer alltid att finnas situationer där andra har informationsövertag. Vi får leva med det. Man får kompensera informationsunderskottet med skarpare analys och bättre verklighetsförankring. De som sitter där uppe i sina bubblor av inbördes beundran, och förakt för allmänheten, tenderar att tappa verklighetsförankringen från tid till annan.
Ett större problem för en god samhällsutveckling är att ”eliten” gör lagar och regler åt oss alla. Vi måste följa dem. Men själva struntar de i både lagar och regler utan att riskera någon påföljd. Sverige har nämligen aldrig övergått från att vara en korrumperad feodalstat, med egennyttiga fogdar och rättslös befolkning, till att bli en demokrati och rättsstat.
Troligen hänger det samman med att vi är en ”europeisk randstat” som har mer gemensamt med Sibiriens ödemarker än Centraleuropas kulturbygder. När kulturen blomstrat i tusentals år i Syd- och Centraleuropa bodde svenskarna ännu i jordkulor och levde i hög grad på att stjäla av Syd- och Centraleuropeer (jmfr Vikingar) och av varandra. Kom det någon välmående förbi i ödemarken slog man helt sonika ihjäl dem och plundrade dem.
Detta något burleska skådespel är svenskar, som ännu är skitiga på ryggen och har jord i öronen, efter att ha krupit ur jordkulan, mycket stolta över. Det imponerar inte lika mycket på människor i Centraleuropa vars anfädrar blev bestulna och ihjälslagna av våra bankirer och statstjänstemäns förfäder. SAS Jan Carlsson var en av få svenskar som begrep det och tog bort vikingaskeppen från SAS flygplan. Det är ju informativt att exempelvis Wallenberg tyckte att vikingaskeppen var en bra symbol för SAS, Wallenberg och Sverige. :-)
Det har säkert större betydelse än man tror, att de som i historisk synvinkel ganska nyligt har krupit ut ur sina jordkulor numera sitter på banker, verk o departement och känner sig väldigt pissviktiga.
Där har vi det stora problemet i Sverige. Att eliten gör lagar men tycker sig själva stå över dem. Det kommer att ta en ände med förskräckelse. Så småningom kommer de att upptäcka att alla inte delade deras förtjusning över att de kunde strunta i lagarna själva.
Men först måste det därför bli sämre.
Sen kan det bli bättre.
Övertorneå tisdagen den 2 juli 2013
Mikael Styrman
.
måndag 1 juli 2013
Fotbollens dödgrävare
.
Jag råkade se Sportnytt i SVT2 ikväll. De sände ett sammandrag från finalen i Confederations Cup, mellan Spanien och Brasilien.
Nog tyckte jag att det luktade läggmatch lång väg om Spaniens insats.
Så det var den metod man valde för att få bukt med revolterna i Brasilien?
Såväl Brasilianska regeringen som det ökänt korrumperade FIFA, och andra, har investerat stora pengar i nästa års VM i Brasilien. För mycket för att ett uppror bland de fattiga som ska stå för fiolerna ska få störa affärerna.
Men vad finns det för anledning att titta på tävlingar i vilka resultatet är förutbestämt och matchen på låtsas? Det tenderar att bli dålig underhållning också av det skälet att de eminenta prestationerna uteblir. De uppstår nämligen i verklig och engagerad kamp. Inte i kameral och beräknande anpassning till ett förutbestämt resultat. Varför ska sådana atleter vara högavlönade? Dags att återgå till fotboll utan lyxlöner. Fotboll som man spelar efter jobbet eller på helgen för att det är roligt. Den fotbollen är minst lika rolig att titta på som uppgjorda matcher.
Hur många av Brasiliens matcher i den här turneringen har varit uppgjorda? Och hur många blir det i nästa års VM? Är vi nu framme vid den optimala korruptionen inom fotbollen? Den där första pris går till den som betalar mest. Och hela tävlingen bara är en fond till ett jättebedrägeri.
Och vilket är nästa angelägna skäl som kan få helga att resultatet görs upp i förväg? Det kanske räcker med ett ogynnsamt ekonomiskt utfall?
Varje gång jag ser en läggmatch blir jag lika förvånad över att det finns företag som är beredda att sätta sitt renommé på spel genom att sponsra en korrumperad sport. Jag menar, varför skulle man våga lita på en bil från en tillverkare som säljer med hjälp av uppgjorda matcher? Vad är det som säger att de inte även lurar mig när de tillverkar bilen eller livsmedlet eller vad det vara må?
Byt namn på skiten till något bättre passande. Mygelboll? Fifflarboll? Filurboll? Falskboll? På engelska Fraudball eller Fakeball? De senare har ju rätt initial i alla fall...
Övertorneå måndagen den 1 juli 2013
Mikael Styrman
.
Jag råkade se Sportnytt i SVT2 ikväll. De sände ett sammandrag från finalen i Confederations Cup, mellan Spanien och Brasilien.
Nog tyckte jag att det luktade läggmatch lång väg om Spaniens insats.
Så det var den metod man valde för att få bukt med revolterna i Brasilien?
Såväl Brasilianska regeringen som det ökänt korrumperade FIFA, och andra, har investerat stora pengar i nästa års VM i Brasilien. För mycket för att ett uppror bland de fattiga som ska stå för fiolerna ska få störa affärerna.
Men vad finns det för anledning att titta på tävlingar i vilka resultatet är förutbestämt och matchen på låtsas? Det tenderar att bli dålig underhållning också av det skälet att de eminenta prestationerna uteblir. De uppstår nämligen i verklig och engagerad kamp. Inte i kameral och beräknande anpassning till ett förutbestämt resultat. Varför ska sådana atleter vara högavlönade? Dags att återgå till fotboll utan lyxlöner. Fotboll som man spelar efter jobbet eller på helgen för att det är roligt. Den fotbollen är minst lika rolig att titta på som uppgjorda matcher.
Hur många av Brasiliens matcher i den här turneringen har varit uppgjorda? Och hur många blir det i nästa års VM? Är vi nu framme vid den optimala korruptionen inom fotbollen? Den där första pris går till den som betalar mest. Och hela tävlingen bara är en fond till ett jättebedrägeri.
Och vilket är nästa angelägna skäl som kan få helga att resultatet görs upp i förväg? Det kanske räcker med ett ogynnsamt ekonomiskt utfall?
Varje gång jag ser en läggmatch blir jag lika förvånad över att det finns företag som är beredda att sätta sitt renommé på spel genom att sponsra en korrumperad sport. Jag menar, varför skulle man våga lita på en bil från en tillverkare som säljer med hjälp av uppgjorda matcher? Vad är det som säger att de inte även lurar mig när de tillverkar bilen eller livsmedlet eller vad det vara må?
Byt namn på skiten till något bättre passande. Mygelboll? Fifflarboll? Filurboll? Falskboll? På engelska Fraudball eller Fakeball? De senare har ju rätt initial i alla fall...
Övertorneå måndagen den 1 juli 2013
Mikael Styrman
.
Fingret i vädret
.
(Uppdaterad mån 1 juli 2013, kl 17:55.)
(Svar till "Martin's" kommentar till bloggen "Oskulden".)
Intressanta frågor Du tar upp. Det är klart att en enskild politiker typiskt sett är väldigt sårbar för angrepp från en stark motståndare, särskilt en som agerar i grupp, anonymt och svåridentifierat. Därför tar aldrig en politiker strid med ett stort företag som Vattenfall eller Telia även om det är uppenbart att det pågår oegentligheter. De är helt enkelt rädda för mäktiga motståndare. Är det dessutom så att personer nära förbundna med dem själva är med och plundrar bolagen blir det så mycket lättare att bestämma sig för att blunda för det man ser och hålla sig undan.
Alla, kanske framför allt politiker, släpar på sitt eget livsbagage som man vill hålla för sig själv. Därför är alla känsliga för angrepp, inte bara från mäktiga motståndare som USA:s statsförvaltning. Men med jänkarna är det ju dessutom så, att de både kan, och är beredda att, rigga angreppspunkter som det kan vara svårt eller omöjligt att försvara sig emot. Ingen av oss vet hur det egentligen gick till när det körde ihop sig för Julian Assange med hans svenska groupies. Men man kan vara ganska säker på, att om inte processen hade underblåsts med amerikanska dollar skulle inte Julian Assange sitta på Equadors ambassad idag. Det är kart att det har kostat "peanuts", som jänkarna själva skulle uttrycka det, att hjälpa processen på traven. Särskilt i jämförelse med vad det hade kostat många skurkar om Julian Assange istället hade gått lös.
Vad är det som bestämmer om en partiledare som återkommande tappar kontrollen och kissar på golvet i foajén på biopremiärer och liknande, eller en kulturminister, Cecilia Stegö Chilò, som inte betalat TV-licensen, blir avsatt? Det är sällan pressen självständigt som avgör det. Men det är pressen med stöd av anfallsorder från högre ort. Ibland är det lätt att veta om man har anfallsorder och om den verkligen kommer från högre ort. Men ibland är det svårare. Ibland kommer det trevare från maffians fotsoldater, som inte riktigt är högre ort och ibland kommer det anfallsorder från högre ort som man inte riktigt vet om det är högre ort eller inte. Därför är en journalists eller en redaktörs liv ett helvete i detta avseende. Hela tiden måste man vara rädd. Ständigt måste man ängsligt blöta fingret i munnen och sticka upp det - i vädret - för att försöka klara ut hur det blåser. Och hela tiden måste man vara beredd att kasta om kursen - 180 grader om så krävs.
Nej, det är inte pressen som avsätter politiker och tjänstemän. Och det är inte popularitetstävlingar bland väljarna. De har mycket lite med saken att göra. De väljer om vilken idiot som helst som står på listan. Åtminstone kommer rösträknarna fram till det.
Det är istället maktkamp och maktutövning som avsätter dem. Den kissande partiledaren med smak för premiärer och fina viner sitter kvar med "pressens stöd" av samma skäl som en kommunistledare med barnen i privatskolor gör det. Kommunistledare, vars smak för livets goda inte låter sig tyglas tills revolutionen är genomförd, är oproblematiska för "högre makt" eftersom de låter sig styras. De behöver inte avsättas. Tvärtom kan det vara direkt farligt att göra det. Då kan det komma en riktig kommunist till toppen. En som ännu inte är korrumperad eller låter sig styras.
Det är med kommunistledare som med fackföreningsledare. Det må vara medlemmarna som väljer sin ledare, men det är motståndarna genom pressen som bestämmer medlemmarnas bild av hur ledaren sköter jobbet och därmed i praktiken väljer om ledaren. För medlemmarna tror ju på det som står i tidningarna - tills de själva blir omskrivna och kan jämföra det skrivna med verkligheten. Men ytterst få av dem blir omskrivna, så maktutövningen fungerar.
Då är det värre med en kulturminister Cecilia Stegö Chilò. Hela hennes väsen utstrålar att hon har en uppfattning om vad som bör ändras. Hon fungerar på samma sätt för välgödda drönare i förvaltningen - med eller utan långa fingrar, bortskämda med diffust eller obefintligt ledarskap - som en röd flagga fungerar för en erfaren spansk tjur. Hela hennes väsen är en anfallsorder för drönare. Hon är som en främmande bidrottning som kommer in i kupan. Men det är inte drönarna som avsätter henne. Det är istället hennes likar. Personer som tjänar på den rådande ordningen eller politiker som vill ha hennes plats och/eller sådana som köper sig fördelar och bundsförvanter genom att utfärda anfallsordern. Och sedan, när anfallsordern kommer, då gör pressen sitt.
Så, det är klart, att be en politiker ta tydlig ställning mot amerikanernas kränkningar av de mänskliga rättigheterna, det är som att be någon med höjdskräck bestiga Mount Everest, eller att erbjuda någon klaustrofobisk jobb i en kolgruva.
Och om Du undrar, så tror jag, att jag, och Ekfors, har mer gemensamt med Cecilia Stegö Chilò än med de där andra juvelerna som jag refererat till ovan. Jag har blivit plundrad vid upprepade tillfällen av skurkar i politiken, vilka haft eller skaffat sig bundsförvanter i en synbarligen aldrig sinande ström. Jag har inte accepterat att tiga still och acceptera att tjuvar använder sig av ett rättsväsende och en förvaltning på dekis för att plundra mig. Jag vet mycket om vad de gjort och hur de opererar och de har ett dilemma. De måste välja mellan lojalitet gentemot de andra skurkarna och lojalitet mot de ideal som de säger sig försvara. Och uppenbarligen är det inte så många förunnat att kunna välja rätt, ställda inför det valet.
Åter till Din första fråga. Hur, är svårt att svara på. Jag tror att det är fråga om två saker: att vilja och att välja rätt tidpunkt. Välja rätt tidpunkt klarar politikerna själva. De är experter på sådant. Men vi måste bestämma för deras räkning att de VILL agera även om det kan vara obekvämt. För om de får bestämma det själva blir det aldrig. Vi kan göra det demokratiskt genom att rösta efter eget huvud istället för enligt etablerade partiers listor. Så länge vi inte revolterar mot listornas förmyndarskap flyter politikerna bara omkring i jakt på fördelar till sig själva och undviker tvister - åtminstone tvister med motparter som de inte är övertygade om att de kan krossa. Är de däremot säkra på seger lägger de inte två strån i kors för någon annan.
Om pressen kan avslutningsvis sägas, att det är pressens ägare, eller den som har tumme med ägaren, eller är i position att utöva påtryckningar mot ägaren i kraft av en stor annonsbudget, eller genom att kontrollera presstödet, eller på annat sätt, som bestämmer.
Det innebär inte att pressens ägare utövar censur på detaljnivå. Det innebär snarare att policyn normalt följer ägarens på olika sätt, i andra sammanhang uttryckta önskemål.
Ägarens belöning kan se olika ut. Det kan vara allt från ökad annonsering, ibland illa dold och uppenbar stödannonsering, medgivande till något bolagsförvärv, gynnsam hantering av presstöd eller i extremfallet löfte om att slippa en enkel biljett till Auschwitz, eller vår tid och kulturs motsvarighet. Det är för den skull inte säkert att ägaren upplever sig sitta i någon önskesits. Ägarens sits kan, åtminstone från gång till annan, påminna om alternativen för en Capo i Auschwitz: - Antingen leder Du in dem i gaskammaren, och bär ut dem, eller så gör någon annan det - och börjar med Dig! Samarbetet är av den arten att även en emotionellt avtrubbad individ, överdrivet intresserad av pengar, kan få problem med att se sig i spegeln och inte sällan finner sig ta till flaskan.
Övertorneå måndagen den 1 juli 2013
Mikael Styrman
.
Oskulden
.
Många människor verkar ha förlorat något av sin intellektuella oskuld till följd av Edward Snowdens avslöjanden om hur omfattande den amerikanska administrationens kränkningar av människors integritet är - över hela världen.
De flesta av våra ledande politiker och journalister har förmodligen vetat eller anat detta länge. Att en av krigsindustrin kriminaliserad amerikansk förvaltning hamnat i fullständigt sken efter 9/11. Men våra politiker och journalister gör inget i frågan. Istället tiger de - främst av omsorg om den egna karriären. ”Låt någon annan ta i det otäcka och farliga. Jag låtsas vara dum och spelar med.” Så tycks man resonera. Men nu när det getts offentlighet åt det både törs man, och känner sig tvingad att, reagera.
Man kan inte förbehållslöst säga att de gjort fel som duckat. Den som vid fel tillfälle angriper ett sådant missförhållande kan naturligtvis krossas av systemet. Det måste ske när tiden är mogen. Säkert går det att lära sig mycket om dagens situation genom att studera 1950-talets McCarthy-ism - hur den uppstod, utvecklades, terroriserade och gick under.
Få se om uppvaknandet efter Snowdens avslöjanden räcker till för att starta en process som leder till att världens för närvarande största livslögn kan avslöjas och de skyldiga åtalas. Jag tänker förstås på tramset att några muslimer genomförde attentatet mot World Trade Center år 2001 - utan amerikansk inblandning.
Att den amerikanska insatsstyrkan hade order om att omedelbart skjuta ihjäl Usama Bin Laden, så att han inte fick möjlighet att uttala sig om sanningen bakom propagandan, tyder på att sanningen var på väg att sippra ut.
Kanske har en process inletts, som så småningom leder till att Dick Cheney, George Bush och övriga framträdande medbrottslingar kan åtalas för vad de ställt till med i form av integritetskränkande, onödiga krig, den amerikanska statens ruinerande samt drönarna som håller på att göra att amerikaner snart inte kan sätta sin fot utomlands.
Den amerikanska demokratin har förmodligen aldrig varit i så dålig kondition som nu. Men den har varit under attack förr. Jag tänker bland annat på den nyss nämnda McCarthy-ismen och på hur Nixon tvingades avgå när han och hans medbrottslingars skurkstreck avslöjades efter Watergate. Då har den amerikanska demokratin visat förmåga att ruska på sig och skaka av sig de värsta brottslingarna, till en relativ hederlighet. Kanske lyckas det även denna gång. Och lyckas det inte leder det nog till den amerikanska statens sönderfall.
I Sverige har mig veterligen aldrig något som McCarthy och Nixon inträffat. Vi har ingen tradition som talar för att nationen över huvud taget kan rensa ut brottslingar ur politik, offentlig förvaltning eller rättsväsende. Så frågan är ganska öppen:
- Vad kommer Ekfors-gate att leda till i Sverige, om något?
Övertorneå måndagen den 1 juli 2013
Mikael Styrman
.
Många människor verkar ha förlorat något av sin intellektuella oskuld till följd av Edward Snowdens avslöjanden om hur omfattande den amerikanska administrationens kränkningar av människors integritet är - över hela världen.
De flesta av våra ledande politiker och journalister har förmodligen vetat eller anat detta länge. Att en av krigsindustrin kriminaliserad amerikansk förvaltning hamnat i fullständigt sken efter 9/11. Men våra politiker och journalister gör inget i frågan. Istället tiger de - främst av omsorg om den egna karriären. ”Låt någon annan ta i det otäcka och farliga. Jag låtsas vara dum och spelar med.” Så tycks man resonera. Men nu när det getts offentlighet åt det både törs man, och känner sig tvingad att, reagera.
Man kan inte förbehållslöst säga att de gjort fel som duckat. Den som vid fel tillfälle angriper ett sådant missförhållande kan naturligtvis krossas av systemet. Det måste ske när tiden är mogen. Säkert går det att lära sig mycket om dagens situation genom att studera 1950-talets McCarthy-ism - hur den uppstod, utvecklades, terroriserade och gick under.
Få se om uppvaknandet efter Snowdens avslöjanden räcker till för att starta en process som leder till att världens för närvarande största livslögn kan avslöjas och de skyldiga åtalas. Jag tänker förstås på tramset att några muslimer genomförde attentatet mot World Trade Center år 2001 - utan amerikansk inblandning.
Att den amerikanska insatsstyrkan hade order om att omedelbart skjuta ihjäl Usama Bin Laden, så att han inte fick möjlighet att uttala sig om sanningen bakom propagandan, tyder på att sanningen var på väg att sippra ut.
Kanske har en process inletts, som så småningom leder till att Dick Cheney, George Bush och övriga framträdande medbrottslingar kan åtalas för vad de ställt till med i form av integritetskränkande, onödiga krig, den amerikanska statens ruinerande samt drönarna som håller på att göra att amerikaner snart inte kan sätta sin fot utomlands.
Den amerikanska demokratin har förmodligen aldrig varit i så dålig kondition som nu. Men den har varit under attack förr. Jag tänker bland annat på den nyss nämnda McCarthy-ismen och på hur Nixon tvingades avgå när han och hans medbrottslingars skurkstreck avslöjades efter Watergate. Då har den amerikanska demokratin visat förmåga att ruska på sig och skaka av sig de värsta brottslingarna, till en relativ hederlighet. Kanske lyckas det även denna gång. Och lyckas det inte leder det nog till den amerikanska statens sönderfall.
I Sverige har mig veterligen aldrig något som McCarthy och Nixon inträffat. Vi har ingen tradition som talar för att nationen över huvud taget kan rensa ut brottslingar ur politik, offentlig förvaltning eller rättsväsende. Så frågan är ganska öppen:
- Vad kommer Ekfors-gate att leda till i Sverige, om något?
Övertorneå måndagen den 1 juli 2013
Mikael Styrman
.
Kampen mot byråkratin
.
Jag vill minnas att alliansregeringen sagt sig vilja minska byråkratin och det nära nog oräkneliga antalet myndigheter. Men nu verkar kampen mot byråkratiseringen av landet bestå i att allianspartiernas politiker - i synnerhet folkpartister tycks det - tävlar om föreslå nya specialmyndigheter.
En enkel googling på ”nya myndigheter” ger vid handen att vi verkar ha fått en ny myndighet för hälso- och vårdinfrastruktur.
Och en inspektion för vård och omsorg verkar vi ha fått, om inte det är samma som nyss nämnda.
Vårdanalys har vi tydligen också fått en myndighet som heter.
Folkpartiet vill ha en arbetslöshetsinspektion - till de många arbetslösa arbetsförmedlarna.
Kanske har en del myndigheter försvunnit också. En del tycks ha slagits samman. Dock har ingen gått upp i någon annan enligt vad det verkar. Tydligen är det så, att om två blir en måste bägge namnen kasseras, konsulter kopplas in, nya namn och logotyper hittas på, alla brevpapper och skyltar göras om. Målsättningen tycks vara att göra av med, eller roffa åt sig, så mycket skattemedel som möjligt. Förmodligen beror det åtminstone delvis på att det är show, ”Window-dressing”, som det heter. Efter åratal av rekrytering av oduglingar enligt principen ”AB Släkt och Vänner” finns det ingen som har en susning om vad man ska göra för att få det att fungera. Och det här spektaklet är byråkratins och politikens sätt att försöka lura oss att de gör något åt problemen.
Alla de här nya myndigheterna ska dessutom åka runt och konferensa och komma fram till vad man ska syssla med. Det är viktigt. Man vill ju inte syssla med något farligt. Konferensernas syfte är att under trevliga former värka fram vad som inte fungerar och kan vara farligt för karriären. Det väljer man att INTE syssla med. Och därför spelar det ingen roll hur många myndigheter man skapar eller fusionerar. Ingen sysslar ändå med problemen. Och alla ska anlita konsulter som inte heller vet vad som ska göras, men som kan snacka så att det går. Billigt blir det inte.
Börjar inte snart alla politiker ha fått sina egna verk som de kan köra i sank? Annars bör man skynda sig. Med den takt som svenska institutioner upphör att fungera blir det nog snart aktuellt att sparka alla avdankade politiker som blivit verkschefer. Inte för att alla nödvändigtvis är odugliga. Snarare för att det är en viktig symbolhandling. Och de flesta är säkert odugliga - men lojala. Och det är lojaliteten som ger dem jobbet. Symbolhandlingen blir ett sätt att visa att politiskt brödraskap och inkompetens inte räcker. Sen när ingenting fungerar längre. Snart.
Knepet för att få det att fungera är det gamla goda, som alla känner till, men som ingen vill tillämpa därför att det är obekvämt:
- Bomma igen hälften av myndigheterna och säg upp personalen, så att de blir tillgängliga på en arbetsmarknad som har råd att anställa dem.
- Sparka hälften av de anställda på de återstående myndigheterna.
- Sätt de återstående i arbete.
Vi kommer snart att ha väldigt mycket invandrare som en inkompetent offentlig sektor inte klarar av att sysselsätta trots att man betalar deras uppehälle. De är beredda att jobba för lägre lön än svenskar. Eftersom den här odugligheten gäller rättsväsendet i minst lika hög grad som övriga samhällssektorer kommer politiker och maffiamedlemmar att dränera staten i ännu högre grad. Det är ju riskfritt. Då kommer staten inte att ha råd med odugliga svenskar som inget klarar. Invandrarna blir ju också svenskar och jobbar till lägre löner. Det blir då billigare att anställa en invandrad svensk som ingenting kan göra än att ha en ursvensk som inte lyckas göra någonting. Åtminstone inget annat än att göra livet svårt för svenska småföretagare som snart är de enda som jobbar. Det är de å andra sidan ganska bra på. När invandrarna tar de ursvenska byråkraternas plats får ursvenskarna börja klara sig på en lön mer i nivå med vad de presterar. Det blir inte fett.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
Jag vill minnas att alliansregeringen sagt sig vilja minska byråkratin och det nära nog oräkneliga antalet myndigheter. Men nu verkar kampen mot byråkratiseringen av landet bestå i att allianspartiernas politiker - i synnerhet folkpartister tycks det - tävlar om föreslå nya specialmyndigheter.
En enkel googling på ”nya myndigheter” ger vid handen att vi verkar ha fått en ny myndighet för hälso- och vårdinfrastruktur.
Och en inspektion för vård och omsorg verkar vi ha fått, om inte det är samma som nyss nämnda.
Vårdanalys har vi tydligen också fått en myndighet som heter.
Folkpartiet vill ha en arbetslöshetsinspektion - till de många arbetslösa arbetsförmedlarna.
Kanske har en del myndigheter försvunnit också. En del tycks ha slagits samman. Dock har ingen gått upp i någon annan enligt vad det verkar. Tydligen är det så, att om två blir en måste bägge namnen kasseras, konsulter kopplas in, nya namn och logotyper hittas på, alla brevpapper och skyltar göras om. Målsättningen tycks vara att göra av med, eller roffa åt sig, så mycket skattemedel som möjligt. Förmodligen beror det åtminstone delvis på att det är show, ”Window-dressing”, som det heter. Efter åratal av rekrytering av oduglingar enligt principen ”AB Släkt och Vänner” finns det ingen som har en susning om vad man ska göra för att få det att fungera. Och det här spektaklet är byråkratins och politikens sätt att försöka lura oss att de gör något åt problemen.
Alla de här nya myndigheterna ska dessutom åka runt och konferensa och komma fram till vad man ska syssla med. Det är viktigt. Man vill ju inte syssla med något farligt. Konferensernas syfte är att under trevliga former värka fram vad som inte fungerar och kan vara farligt för karriären. Det väljer man att INTE syssla med. Och därför spelar det ingen roll hur många myndigheter man skapar eller fusionerar. Ingen sysslar ändå med problemen. Och alla ska anlita konsulter som inte heller vet vad som ska göras, men som kan snacka så att det går. Billigt blir det inte.
Börjar inte snart alla politiker ha fått sina egna verk som de kan köra i sank? Annars bör man skynda sig. Med den takt som svenska institutioner upphör att fungera blir det nog snart aktuellt att sparka alla avdankade politiker som blivit verkschefer. Inte för att alla nödvändigtvis är odugliga. Snarare för att det är en viktig symbolhandling. Och de flesta är säkert odugliga - men lojala. Och det är lojaliteten som ger dem jobbet. Symbolhandlingen blir ett sätt att visa att politiskt brödraskap och inkompetens inte räcker. Sen när ingenting fungerar längre. Snart.
Knepet för att få det att fungera är det gamla goda, som alla känner till, men som ingen vill tillämpa därför att det är obekvämt:
- Bomma igen hälften av myndigheterna och säg upp personalen, så att de blir tillgängliga på en arbetsmarknad som har råd att anställa dem.
- Sparka hälften av de anställda på de återstående myndigheterna.
- Sätt de återstående i arbete.
Vi kommer snart att ha väldigt mycket invandrare som en inkompetent offentlig sektor inte klarar av att sysselsätta trots att man betalar deras uppehälle. De är beredda att jobba för lägre lön än svenskar. Eftersom den här odugligheten gäller rättsväsendet i minst lika hög grad som övriga samhällssektorer kommer politiker och maffiamedlemmar att dränera staten i ännu högre grad. Det är ju riskfritt. Då kommer staten inte att ha råd med odugliga svenskar som inget klarar. Invandrarna blir ju också svenskar och jobbar till lägre löner. Det blir då billigare att anställa en invandrad svensk som ingenting kan göra än att ha en ursvensk som inte lyckas göra någonting. Åtminstone inget annat än att göra livet svårt för svenska småföretagare som snart är de enda som jobbar. Det är de å andra sidan ganska bra på. När invandrarna tar de ursvenska byråkraternas plats får ursvenskarna börja klara sig på en lön mer i nivå med vad de presterar. Det blir inte fett.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
söndag 30 juni 2013
Vattenfall överklagar inte
.
I efterspelet av dödsolyckan på Likskär utanför Luleå har nu tingsrätten kommit med sin ”Dom”.
De korrumperade stolpskotten på Elsäkerhetsverket, som hoppar mellan anställningar på Vattenfall och Elsäkerhetsverket, har ställt upp och gjort allt i deras makt för att skjuta över skulden från Vattenfall, till den inhyrde underentreprenören och dennes anställde montör som omkom. Skamlösheten vet numera inga gränser på Elsäkerhetsverket. Men vem kan påstå sig vara förvånad?
Åklagaren har, för att börja i rätt ordning, föga förvånande, underlåtit att åtala någon offentliganställd som potentiellt ansvarig för den vårdslöshet som resulterade i dödsfallet. Rätt hade ju varit att åtala flera och gå till botten med missförhållandena. Och det ska sägas att det har skett trots de uppenbara systemfelen i Vattenfalls arbetssätt, vilka gör att det inte är en fråga OM de kommer att ställa till med något ytterligare. Det är snarare en fråga om NÄR de kommer att ställa till med en riktig katastrof. Detta sagt utan att på något sätt vilja förringa det som inträffade på Likskär.
Istället yrkade den sannolikt korrumperade åklagaren på en företagsbot om 1,5 Mkr. Beloppet är ju i sammanhanget, och framför allt för Vattenfall, inte mer än en piss i Mississippi. Tar man dessutom i beaktande att det är ett statligt företag som ska betala företagsbot till staten så blir det ju riktigt stötande mot det allmänna rättsmedvetandet. Fast riktigt illa blir det först när man ser att änkan och barnen efter montören som Vattenfalls straffriförklarade och ansvarslösa dilletanter brände upp, tillsammans får 95.000 kr i skadestånd för en förlorad make, far och familjeförsörjare. Det är naturligtvis inget annat än ett hån mot allt vad rättvisa heter. De får hålla till godo med 6% av vad statens politruker betalar till sig själva i sitt byråkratiska låtsasspel.
Massmedia tiger i vanlig ordning om detta. Eller kanske det är rättare att säga att de rapporterar försynt. När de nu rapporterar om att Vattenfall inte överklagar går det inte att med säkerhet veta om rapporteringen är krypande, eller om den är ett utslag av svart humor - ett mellan raderna begravt uttryck för förakt för ”rättsväsendets” pajaserier.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
I efterspelet av dödsolyckan på Likskär utanför Luleå har nu tingsrätten kommit med sin ”Dom”.
De korrumperade stolpskotten på Elsäkerhetsverket, som hoppar mellan anställningar på Vattenfall och Elsäkerhetsverket, har ställt upp och gjort allt i deras makt för att skjuta över skulden från Vattenfall, till den inhyrde underentreprenören och dennes anställde montör som omkom. Skamlösheten vet numera inga gränser på Elsäkerhetsverket. Men vem kan påstå sig vara förvånad?
Åklagaren har, för att börja i rätt ordning, föga förvånande, underlåtit att åtala någon offentliganställd som potentiellt ansvarig för den vårdslöshet som resulterade i dödsfallet. Rätt hade ju varit att åtala flera och gå till botten med missförhållandena. Och det ska sägas att det har skett trots de uppenbara systemfelen i Vattenfalls arbetssätt, vilka gör att det inte är en fråga OM de kommer att ställa till med något ytterligare. Det är snarare en fråga om NÄR de kommer att ställa till med en riktig katastrof. Detta sagt utan att på något sätt vilja förringa det som inträffade på Likskär.
Istället yrkade den sannolikt korrumperade åklagaren på en företagsbot om 1,5 Mkr. Beloppet är ju i sammanhanget, och framför allt för Vattenfall, inte mer än en piss i Mississippi. Tar man dessutom i beaktande att det är ett statligt företag som ska betala företagsbot till staten så blir det ju riktigt stötande mot det allmänna rättsmedvetandet. Fast riktigt illa blir det först när man ser att änkan och barnen efter montören som Vattenfalls straffriförklarade och ansvarslösa dilletanter brände upp, tillsammans får 95.000 kr i skadestånd för en förlorad make, far och familjeförsörjare. Det är naturligtvis inget annat än ett hån mot allt vad rättvisa heter. De får hålla till godo med 6% av vad statens politruker betalar till sig själva i sitt byråkratiska låtsasspel.
Massmedia tiger i vanlig ordning om detta. Eller kanske det är rättare att säga att de rapporterar försynt. När de nu rapporterar om att Vattenfall inte överklagar går det inte att med säkerhet veta om rapporteringen är krypande, eller om den är ett utslag av svart humor - ett mellan raderna begravt uttryck för förakt för ”rättsväsendets” pajaserier.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
Obama mörklägger och renommésnyltar
.
Uppmärksamheten har varit stor efter Edvard Snowdens avslöjanden om de amerikanska psykopaternas fortsatta intrång i andra människors liv. Och bättre har det inte blivit av att The Guardian rapporterat att deras websida censurerats och av Der Spiegels avslöjanden om att även EU-kontor - till och med i Bryssel - avlyssnats av de hänsynslösa och maktfullkomliga i den amerikanska förvaltningen.
Nu kajkar Obama omkring i Sydafrika och renommésnyltar på en nästan hundraårig Nelson Mandela som slutat andas själv och som - förmodligen - ”hålls vid liv” av maskiner.
Det är ett ovärdigt spel som pågår när man tar sig till att utnyttja hedersmannen Nelson Mandela till skynke framför den amerikanska förvaltningens svinerier.
Skurkar från flera länder vill ha Nelson Mandela kvar som galjonsfigur för att rättfärdiga sitt vanstyre. Det slutar väl med att de balsamerar honom och utser honom till president för all framtid. Gör man om den sydafrikanska författningen kan nuvarande regering och president istället bli överstepräster som kan stå i direktkontakt med Nelson Mandela och uttolka hans vilja i all framtid.
Låt en nästan hundraårig Nelson Mandela dö med värdighet. Han har levt ett långt liv och uträttat mer än man kan förvänta sig av någon människa. Besudla inte hans minne genom att göra honom till en bricka och ofrivillig medhjälpare i psykopaternas hänsynslösa apspel.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
Uppmärksamheten har varit stor efter Edvard Snowdens avslöjanden om de amerikanska psykopaternas fortsatta intrång i andra människors liv. Och bättre har det inte blivit av att The Guardian rapporterat att deras websida censurerats och av Der Spiegels avslöjanden om att även EU-kontor - till och med i Bryssel - avlyssnats av de hänsynslösa och maktfullkomliga i den amerikanska förvaltningen.
Nu kajkar Obama omkring i Sydafrika och renommésnyltar på en nästan hundraårig Nelson Mandela som slutat andas själv och som - förmodligen - ”hålls vid liv” av maskiner.
Det är ett ovärdigt spel som pågår när man tar sig till att utnyttja hedersmannen Nelson Mandela till skynke framför den amerikanska förvaltningens svinerier.
Skurkar från flera länder vill ha Nelson Mandela kvar som galjonsfigur för att rättfärdiga sitt vanstyre. Det slutar väl med att de balsamerar honom och utser honom till president för all framtid. Gör man om den sydafrikanska författningen kan nuvarande regering och president istället bli överstepräster som kan stå i direktkontakt med Nelson Mandela och uttolka hans vilja i all framtid.
Låt en nästan hundraårig Nelson Mandela dö med värdighet. Han har levt ett långt liv och uträttat mer än man kan förvänta sig av någon människa. Besudla inte hans minne genom att göra honom till en bricka och ofrivillig medhjälpare i psykopaternas hänsynslösa apspel.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
Löjliga strejker sedan maffian tog kontrollen
.
Jag har ingen uppfattning om huruvida bussförarstrejken var väl motiverad eller inte. Men man kan inte som utomstående betraktare låta bli att reagera över hur löjliga strejkerna blivit sedan maffian tog kontrollen över fackföreningarna. Det har blivit som i USA sedan maffian tog över där. Och det är ju förstås därifrån såväl mönstret som inspirationen kommer till övertagandet av de svenska fackföreningarna.
Förr hade fackföreningarna en brukspatron som åtminstone symbolisk motståndare. Nu sitter brukspatronen inne i fackföreningarna och handlar med arbetsfred och strejker. Det gjorde fackföreningsledare förr också, men då var det i högre grad för medlemmarnas bästa. Nu är det istället ganska tydligt för sitt eget bästa och strejkerna har blivit löjliga charader med enda syfte att hålla kvar medlemmarna i facket och få dem att betala medlemsavgiften.
Det är svårt att inte le åt bussförarstrejken som inleds till midsommar när nästan ingen behöver åka till jobbet och dessutom är så gles och utspridd att knappt någon märker av den.
Onekligen påminner det en hel del om kommunals patetiska lallande då man lurat biträden och andra lågavlönade kvinnor att låtsasstrejka utan få något för besväret. Och så kan man ju hålla på om medlemmarna antingen är för korkade för att förstå vad som händer eller för fega för att göra något åt saken.
Utfallet av den här strejken blev väl inte heller någon bingovinst precis.
Men bra för pamparna, och bra för maffian.
Det är ju billigare att avlöna några pampar väl, än att avlöna alla medlemmarna väl.
Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.
Jag har ingen uppfattning om huruvida bussförarstrejken var väl motiverad eller inte. Men man kan inte som utomstående betraktare låta bli att reagera över hur löjliga strejkerna blivit sedan maffian tog kontrollen över fackföreningarna. Det har blivit som i USA sedan maffian tog över där. Och det är ju förstås därifrån såväl mönstret som inspirationen kommer till övertagandet av de svenska fackföreningarna.
Förr hade fackföreningarna en brukspatron som åtminstone symbolisk motståndare. Nu sitter brukspatronen inne i fackföreningarna och handlar med arbetsfred och strejker. Det gjorde fackföreningsledare förr också, men då var det i högre grad för medlemmarnas bästa. Nu är det istället ganska tydligt för sitt eget bästa och strejkerna har blivit löjliga charader med enda syfte att hålla kvar medlemmarna i facket och få dem att betala medlemsavgiften.
Det är svårt att inte le åt bussförarstrejken som inleds till midsommar när nästan ingen behöver åka till jobbet och dessutom är så gles och utspridd att knappt någon märker av den.
Onekligen påminner det en hel del om kommunals patetiska lallande då man lurat biträden och andra lågavlönade kvinnor att låtsasstrejka utan få något för besväret. Och så kan man ju hålla på om medlemmarna antingen är för korkade för att förstå vad som händer eller för fega för att göra något åt saken.
Utfallet av den här strejken blev väl inte heller någon bingovinst precis.
Men bra för pamparna, och bra för maffian.
Det är ju billigare att avlöna några pampar väl, än att avlöna alla medlemmarna väl.
Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.
lördag 29 juni 2013
Ännu en mask faller
.
Uppdaterad sön 30/6-13, kl 10:40
Den välrenommerade brittiska tidningen ”The Guardian” rapporterar idag om att tidningens websida delvis censurerats av US Army, så att inte den amerikanska arméns personal kunnat läsa artiklar som handlat om avlyssningsskandalen som följde på visselblåsaren Edvard Snowdens avslöjanden.
Inte bara påminner det om Sovjetunionen när det var som värst. Det är en direkt avbild eller kanske till och med överträffar Sovjet när det spelade rollen av världens buse. Samtidigt visar det, att man är väl medveten om att man beter sig skumt och att det skulle kunna störa motivationen för de normalt mycket fosterländskt indoktrinerade amerikanska soldaterna, om det gick upp för dem att de i själva verket försvarar ondskans imperium.
Det stör inte heller den bilden att US Army konfronterad med uppgiften nekar, för att senare bekräfta uppgifterna genom en annan gren av US Army.
Och samtidigt som jag sitter och skriver detta rapporterar TV-nyheterna om att även EU-kontor avlyssnats av de amerikanska psykopaterna. De demokratiska maskerna står som spön i backen i dagarna.
Här är länken till hela artikeln i The Guardian för den som vill läsa den, klicka här.
Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.
Uppdaterad sön 30/6-13, kl 10:40
Den välrenommerade brittiska tidningen ”The Guardian” rapporterar idag om att tidningens websida delvis censurerats av US Army, så att inte den amerikanska arméns personal kunnat läsa artiklar som handlat om avlyssningsskandalen som följde på visselblåsaren Edvard Snowdens avslöjanden.
Inte bara påminner det om Sovjetunionen när det var som värst. Det är en direkt avbild eller kanske till och med överträffar Sovjet när det spelade rollen av världens buse. Samtidigt visar det, att man är väl medveten om att man beter sig skumt och att det skulle kunna störa motivationen för de normalt mycket fosterländskt indoktrinerade amerikanska soldaterna, om det gick upp för dem att de i själva verket försvarar ondskans imperium.
Det stör inte heller den bilden att US Army konfronterad med uppgiften nekar, för att senare bekräfta uppgifterna genom en annan gren av US Army.
Och samtidigt som jag sitter och skriver detta rapporterar TV-nyheterna om att även EU-kontor avlyssnats av de amerikanska psykopaterna. De demokratiska maskerna står som spön i backen i dagarna.
Här är länken till hela artikeln i The Guardian för den som vill läsa den, klicka här.
Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.
fredag 28 juni 2013
Och i Sverige pågår svinerierna än...
.
Såg just ”De andras liv” eller ”Das leben der anderen” på originalspråk, i SVT2. En film om hur psykopater, översittare och grisar i största allmänhet fick förstöra människors liv i Östtyskland. Stark och gripande film även när man ser om den. Alla borde se den.
Och i Sverige pågår svinerierna än, tänker jag när jag efter filmen talar med min hustru i den avlyssnade telefonen. Här här leker psykopater, brottslingar, tjuvar och svin i största allmänhet domare, åklagare, bankirer, kronofogdar, konkursadvokater, kommunalråd, riksdagsmän, generaldirektörer och bönder.
De lär så göra tills någon sätter stopp för det. I Östtyskland var det Michail Gorbatjov som satte stopp för det. Vi vet inte ännu vem som gör det i Sverige. Hoppas att det inte blir en så stor människovän som Nelson Mandela. Jag unnar gärna mina förföljare och rånare att få lida riktigt ordentligt så att de får den belöning de gjort sig förtjänta av.
Övertorneå fredagen den 28 juni 2013
Mikael Styrman
.
Såg just ”De andras liv” eller ”Das leben der anderen” på originalspråk, i SVT2. En film om hur psykopater, översittare och grisar i största allmänhet fick förstöra människors liv i Östtyskland. Stark och gripande film även när man ser om den. Alla borde se den.
Och i Sverige pågår svinerierna än, tänker jag när jag efter filmen talar med min hustru i den avlyssnade telefonen. Här här leker psykopater, brottslingar, tjuvar och svin i största allmänhet domare, åklagare, bankirer, kronofogdar, konkursadvokater, kommunalråd, riksdagsmän, generaldirektörer och bönder.
De lär så göra tills någon sätter stopp för det. I Östtyskland var det Michail Gorbatjov som satte stopp för det. Vi vet inte ännu vem som gör det i Sverige. Hoppas att det inte blir en så stor människovän som Nelson Mandela. Jag unnar gärna mina förföljare och rånare att få lida riktigt ordentligt så att de får den belöning de gjort sig förtjänta av.
Övertorneå fredagen den 28 juni 2013
Mikael Styrman
.
torsdag 27 juni 2013
Selektiv nit
.
Jag såg i media i veckan (se illustration) att en kvinna på skatteverket vill öka trycket på landets småföretagare och att hon skäller på finansminister Anders Borg för att han inte vill det.
Skattekvinnan vill nu att företagarna ska tvingas, under straffansvar, deklarera sina anställda varje månad. Men vad spelar det för roll om småföretagarna jobbar ännu mer med att deklarera under hot om fängelsestraff, när Skatteverket systematiskt håller de stora brottslingarna om ryggen? När polis, åklagare och domstolar inte lagför grova mutbrott trots att de serveras på silverfat åt dem? De som gör de stora mut- och skattebrotten, som genomför stora offentliga byggen med svart arbetskraft och de som systematiskt både dränerar det allmänna på pengar och undandrar stora medel, stulna medel, från beskattning? Det hjälper ju föga om så varje krona med hårdhänta medel drivs in från småföretagare, när det allmänna i Sverige fungerar som en bottenlös brunn eller en plånbok med hål istället för botten.
Men jag förstår skattekvinnan. Hon vill ju inte gärna stöta sig med ryggborstargänget. Endera dagen gör hon istället affärer med dem. Inte heller vill hon äventyra sin ställning med att granska de många verksamheter där pengarna forsar ut ur det allmänna. Samtidigt har hon, liksom många av hennes kollegor, förmodligen barn som står i tur för offentlig anställning och månar om att det allmänna ska ha råd att avlöna även deras barn utan att de gör någon nytta.
Förresten såg jag en omärkt staty i tyska Kiel härom veckan. Jag blev mycket konfunderad för att den var i Tyskland. Den föreställde ju uppenbart den svenska småföretagaren. Men statyn var inte komplett. Bara företagaren fanns med. Fast kroppsspråket visar att han kroknar under trycket av korrumperade skattekäringar och ett dito rättsväsende och kronofogdar med kleptomana drag som bitit sig fast i vaden och sliter i honom för att få av honom kläderna från kroppen. Dessa andra figurer saknades men skulle väl gjort konstverket allt för kontroversiellt. Att det står i Tyskland beror förstås på den svenska censuren och på att maffian kontrollerar medlen för offentlig utsmyckning.
Om inte ryggborstargängets makt över det offentliga kan brytas, eller den svenska offentliga administrationen helt sonika faller samman, kan vi kanske förvänta oss att det om några år inte föreslås tätare deklarationsintervall utan att man helt sonika godtyckligt tar ut några företagare här och var och låter arkebusera dem - som varnande exempel. Metoden har använts förr runt om i världen. Om man inte har kurage och moral att styra upp situationen inom det allmänna nu, så inte kommer det att bli lättare av att man väntar och låter förfallet fortsätta.
Under tiden fortsätter skattekäringar och andra att med sin selektiva nit plåga småfolk och borsta ryggen på maffian.
Men vem kommer att stå i kö för att bli företagare i Sverige? För att bli plågad? Och för att plundras av maffian med rättsväsendets och statens hjälp om företaget mot förmodan ändå går bra?
Övertorneå torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.
Jag såg i media i veckan (se illustration) att en kvinna på skatteverket vill öka trycket på landets småföretagare och att hon skäller på finansminister Anders Borg för att han inte vill det.
 |
| Klicka på bilden för större bild |
Men jag förstår skattekvinnan. Hon vill ju inte gärna stöta sig med ryggborstargänget. Endera dagen gör hon istället affärer med dem. Inte heller vill hon äventyra sin ställning med att granska de många verksamheter där pengarna forsar ut ur det allmänna. Samtidigt har hon, liksom många av hennes kollegor, förmodligen barn som står i tur för offentlig anställning och månar om att det allmänna ska ha råd att avlöna även deras barn utan att de gör någon nytta.
Förresten såg jag en omärkt staty i tyska Kiel härom veckan. Jag blev mycket konfunderad för att den var i Tyskland. Den föreställde ju uppenbart den svenska småföretagaren. Men statyn var inte komplett. Bara företagaren fanns med. Fast kroppsspråket visar att han kroknar under trycket av korrumperade skattekäringar och ett dito rättsväsende och kronofogdar med kleptomana drag som bitit sig fast i vaden och sliter i honom för att få av honom kläderna från kroppen. Dessa andra figurer saknades men skulle väl gjort konstverket allt för kontroversiellt. Att det står i Tyskland beror förstås på den svenska censuren och på att maffian kontrollerar medlen för offentlig utsmyckning.
Om inte ryggborstargängets makt över det offentliga kan brytas, eller den svenska offentliga administrationen helt sonika faller samman, kan vi kanske förvänta oss att det om några år inte föreslås tätare deklarationsintervall utan att man helt sonika godtyckligt tar ut några företagare här och var och låter arkebusera dem - som varnande exempel. Metoden har använts förr runt om i världen. Om man inte har kurage och moral att styra upp situationen inom det allmänna nu, så inte kommer det att bli lättare av att man väntar och låter förfallet fortsätta.
Under tiden fortsätter skattekäringar och andra att med sin selektiva nit plåga småfolk och borsta ryggen på maffian.
Men vem kommer att stå i kö för att bli företagare i Sverige? För att bli plågad? Och för att plundras av maffian med rättsväsendets och statens hjälp om företaget mot förmodan ändå går bra?
 |
| Den svenska småföretagaren står staty i tyska Kiel. |
Övertorneå torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.
Tjuveri utan originalitet
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Döden i Haparanda”.)
Jag uppskattar Din konstruktiva vilja. Det finns enstaka eleganta inslag i maffians intriger mot oss, men det mesta är bara upprepat fördummat missbruk av övermakten. Bara mer av samma, som alltid fungerar på grund av övermakten och makt- och våldsmonopolet. Åtgärder som något annat pucko har tänkt ut och som sedan genomförs utan finess. Det är inte tillräckligt individuellt och intellektuellt för att platsa i en Hollywood-produktion.
Problemet är inte heller att jag saknar tillgångar eller intäkter. Problemet är att maffian genom staten stjäl allt. Då hjälper det inte att tjäna mer. De stjäl bara dem också. Man måste få stopp på tjuveriet som sker illa kamouflerat till myndighetsutövning och rättsskipning.
Jag har sett det här systemet fungera, både genom egna och andras erfarenheter. När myndigheter och rättsväsende blir synonymt med den organiserade brottsligheten. Jag ska berätta lite egna erfarenheter inom kort. Men först lite av andras erfarenheter:
När Sovjetunionen rasade samman drog Övertorneå-företagare i antal till Murmansk för att hjälpa till att lära ryssarna göra affärer. De insåg inte att Sovjetunionen låg flera år före Sverige i utveckling av förfallet. Mycket var gemensamt, men de låg före. Inte heller insåg de att den som kunnat försörja sig i det sovjetiska system inte har mycket att lära av företagare som varit inbäddade i bomull i Övertorneå, nödtorftigt försörjda av det allmänna i utbyte mot tystnad och avsaknad av samhällskritik.
Jag sade på ett tidigt stadium att man bara har ärende till Ryssland om man har en pistol och är beredd att skjuta först. Det finns nog företagare i Övertorneå också som kan vara beredda att ta till vapen när det blir nödvändigt. Men vi har inte i oss att skjuta först. Och då ska man inte till Ryssland. Åtminstone i det Ryssland som fanns då.
I alla fall så for ett antal företagare dit. Den ena efter den andra fick bygga upp fina rörelser och blev sedan avplockade dem med ”rättsväsendets” hjälp. Parallellen till Ekfors är uppenbar för den som är lite insatt i förhållandena. För den som informerar sig genom propagandan som maffian sprider genom svenska massmedia är kanske påståendet obegripligt. Men propaganda har alltid funnits. Det är upp till oss själva att rätt kunna bedöma budskapet och budbäraren. Fritt ur minnet återger jag ett öde som löpande återberättades för mig av andra iakttagare, när det begav sig:
En grupp investerare från Övertorneå med omnejd byggde upp en modern hamburgeria i Murmansk. På andra sidan gatan stod en ung rysk man och följde arbetena intresserat.
En tid senare, när investeringarna i huvudsak var genomförda, och anläggningen hade öppnat, jobbade han som portvakt på stället.
Ytterligare något senare hade han avancerat till en högre driftsbefattning.
En dag när Övertorneå-företagarna besökte sin anläggning visade det sig att det var ryssen som ägde den och svenskarna visade sig vara rättslösa i ett helt korrumperat rättsväsende och blev utjagade från Ryssland - så grundligt att ingen av dem därefter har vågat sätta sin fot på platsen.
Det ger naturligtvis snabb och kortvarig rikedom åt de som är lierade med representanter för ”rättsväsendet”. Men det är förödande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen och investeringsviljan.
Förfallet i Sverige verkar nu ha kommit till det stadium som Sovjetunionen var i vid dess sammanbrott. Rättvisa är till salu, främst till det som finnarna kallar ”Hyvävelijärjestelmä”. Talande nog har vi nog inte någon motsvarande term i Sverige. Den offentliga lögnen i Sverige påbjuder ju att vi inte har korruption. Men uttrycket betyder ungefär ”Bäste broder-systemet” och kan beskrivas som ”borstar du min rygg så borstar jag din rygg.
Sverige delas in i ett fåtal mycket rika, som köper rättvisa, ett större antal välmående som tillhandahåller och utmäter rättvisan och den stora massan för vilket inget annat än hopplöshet återstår. Hopplösheten kommer sig av att de besuttna piskar oxen som drar kärran allt hårdare och ger den allt mindre mat. Varje initiativ från de utsugna att göra något för att förbättra sin situation resulterar i att de blir av med frukten av sitt arbete - om det slår väl ut. Allt medan massmedia rapporterar om hur bra det är i landet och hur mycket bättre det ska bli.
Övertorneå den torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Döden i Haparanda”.)
Jag uppskattar Din konstruktiva vilja. Det finns enstaka eleganta inslag i maffians intriger mot oss, men det mesta är bara upprepat fördummat missbruk av övermakten. Bara mer av samma, som alltid fungerar på grund av övermakten och makt- och våldsmonopolet. Åtgärder som något annat pucko har tänkt ut och som sedan genomförs utan finess. Det är inte tillräckligt individuellt och intellektuellt för att platsa i en Hollywood-produktion.
Problemet är inte heller att jag saknar tillgångar eller intäkter. Problemet är att maffian genom staten stjäl allt. Då hjälper det inte att tjäna mer. De stjäl bara dem också. Man måste få stopp på tjuveriet som sker illa kamouflerat till myndighetsutövning och rättsskipning.
Jag har sett det här systemet fungera, både genom egna och andras erfarenheter. När myndigheter och rättsväsende blir synonymt med den organiserade brottsligheten. Jag ska berätta lite egna erfarenheter inom kort. Men först lite av andras erfarenheter:
När Sovjetunionen rasade samman drog Övertorneå-företagare i antal till Murmansk för att hjälpa till att lära ryssarna göra affärer. De insåg inte att Sovjetunionen låg flera år före Sverige i utveckling av förfallet. Mycket var gemensamt, men de låg före. Inte heller insåg de att den som kunnat försörja sig i det sovjetiska system inte har mycket att lära av företagare som varit inbäddade i bomull i Övertorneå, nödtorftigt försörjda av det allmänna i utbyte mot tystnad och avsaknad av samhällskritik.
Jag sade på ett tidigt stadium att man bara har ärende till Ryssland om man har en pistol och är beredd att skjuta först. Det finns nog företagare i Övertorneå också som kan vara beredda att ta till vapen när det blir nödvändigt. Men vi har inte i oss att skjuta först. Och då ska man inte till Ryssland. Åtminstone i det Ryssland som fanns då.
I alla fall så for ett antal företagare dit. Den ena efter den andra fick bygga upp fina rörelser och blev sedan avplockade dem med ”rättsväsendets” hjälp. Parallellen till Ekfors är uppenbar för den som är lite insatt i förhållandena. För den som informerar sig genom propagandan som maffian sprider genom svenska massmedia är kanske påståendet obegripligt. Men propaganda har alltid funnits. Det är upp till oss själva att rätt kunna bedöma budskapet och budbäraren. Fritt ur minnet återger jag ett öde som löpande återberättades för mig av andra iakttagare, när det begav sig:
En grupp investerare från Övertorneå med omnejd byggde upp en modern hamburgeria i Murmansk. På andra sidan gatan stod en ung rysk man och följde arbetena intresserat.
En tid senare, när investeringarna i huvudsak var genomförda, och anläggningen hade öppnat, jobbade han som portvakt på stället.
Ytterligare något senare hade han avancerat till en högre driftsbefattning.
En dag när Övertorneå-företagarna besökte sin anläggning visade det sig att det var ryssen som ägde den och svenskarna visade sig vara rättslösa i ett helt korrumperat rättsväsende och blev utjagade från Ryssland - så grundligt att ingen av dem därefter har vågat sätta sin fot på platsen.
Det ger naturligtvis snabb och kortvarig rikedom åt de som är lierade med representanter för ”rättsväsendet”. Men det är förödande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen och investeringsviljan.
Förfallet i Sverige verkar nu ha kommit till det stadium som Sovjetunionen var i vid dess sammanbrott. Rättvisa är till salu, främst till det som finnarna kallar ”Hyvävelijärjestelmä”. Talande nog har vi nog inte någon motsvarande term i Sverige. Den offentliga lögnen i Sverige påbjuder ju att vi inte har korruption. Men uttrycket betyder ungefär ”Bäste broder-systemet” och kan beskrivas som ”borstar du min rygg så borstar jag din rygg.
Sverige delas in i ett fåtal mycket rika, som köper rättvisa, ett större antal välmående som tillhandahåller och utmäter rättvisan och den stora massan för vilket inget annat än hopplöshet återstår. Hopplösheten kommer sig av att de besuttna piskar oxen som drar kärran allt hårdare och ger den allt mindre mat. Varje initiativ från de utsugna att göra något för att förbättra sin situation resulterar i att de blir av med frukten av sitt arbete - om det slår väl ut. Allt medan massmedia rapporterar om hur bra det är i landet och hur mycket bättre det ska bli.
Övertorneå den torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.
onsdag 26 juni 2013
Vem ska döma?
.
I Tyskland banade vedermödorna efter första världskriget och dess stora krigsskadestånd vägen för Adolf Hitler och nazisternas maktövertagande. Sådant bagage bär inte vi på. Men vi har till följd av bristande demokratiska och rättsliga traditioner inte lyckats hindra maffian, eller maffialiknande grupperingar, från att ta över statsapparaten, landsting och kommuner och åstadkomma snart jämförbar skada.
Vår demokrati och vårt politiska styre kommer sannolikt om inte allt för lång tid att jämföras med tiden före och under den tyska Weimar-republiken. När maffians självförgörande styre så småningom vittrat färdigt har vi att bygga upp en fungerande stat ur de åtminstone symboliska ”brända högar av grus och aska” som maffian lämnar efter sig.
Det finns några saker som rättskaffens och gärna lagkunnigt men åtminstone moraliskt välutrustat folk redan nu bör ägna några tankar. Några av frågorna överlappar av naturliga skäl varandra.
1.
Vem, eller vilka, är skickade att skriva en författning som sätter medborgarnas trygghet och rättssäkerhet i centrum och ger rättsväsendet förmåga att skydda medborgarna mot politiskt missbruk inom det allmänna?
2.
Hur kan vi förhindra att maffian, eller maffialiknande grupperingar inom och utom staten, på nytt kommer i åtnjutande av statens maktmonopol och kan nyttja det för att plundra och terrorisera befolkningen?
3.
Hur kan vi skilja förstörda och belastade jurister som varit maffians allierade från sådana som haft integritet att hålla distans till maffian? Kan man över huvud taget vara domare eller åklagare i det nya Sverige om man har varit det i maffians Sverige?
4.
Kan man vara advokat i det nya Sverige om man i maffians Sverige missbrukat statens maktmonopol till att berika sig själv på andras bekostnad?
5.
Hur ska de som drabbats av maffians härjningar skäligen kompenseras?
6.
Hur ska tillgångar som man orättfärdigt skaffat sig med maffians hjälp återtas? Här finns gränsdragningsproblem.
7.
Frågan om upphävande av preskription och införande av retroaktiva straff för förmögenhets- och frihetsbrott, uppenbart baserade på omoraliska principer, men straffbefriade på grund av maffians kontroll över politiken och rättsväsendet. Bara om maffians hantlangare idag vet om att de har att möta straff för brott begångna under maffians styre kan maffian undermineras. Om principer försvaras, innebärande att brottslingar undgår straff för att de själva, eller genom ombud, skrivit lagen, kan maffian inte rubbas. Nästan alla erfarenheter från statsbildningar som dukat under för trycket från kriminalitet visar att de skyldiga straffas. Det sker antingen organiserat och genomtänkt eller under kaotiska former. En ordnad debatt i frågan ökar möjligheterna att slippa de kaotiska förhållandena. Det är sannolikt även i brottslingarnas intresse att denna debatt förs och att de straffas tillräckligt hårt av samhället för att undvika att medborgarna själva ombesörjer detta.
8.
Flera av de ovan uppräknade punkterna kommer att kräva någon form av nämnd, domstol, kommitté eller tribunal. Hur utser vi ledamöterna? Direkta val? Utländska jurister utan band till svenska brottslingar?
Frågorna är många. Antingen förs det en levande debatt som ger oss ett klokt, genomtänkt och människovänligt system eller så kommer vi att få ett under tumultartade former av slumpen och människors äregirighet framväxt system som vi kanske inte alls vill ha.
Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.
I Tyskland banade vedermödorna efter första världskriget och dess stora krigsskadestånd vägen för Adolf Hitler och nazisternas maktövertagande. Sådant bagage bär inte vi på. Men vi har till följd av bristande demokratiska och rättsliga traditioner inte lyckats hindra maffian, eller maffialiknande grupperingar, från att ta över statsapparaten, landsting och kommuner och åstadkomma snart jämförbar skada.
Vår demokrati och vårt politiska styre kommer sannolikt om inte allt för lång tid att jämföras med tiden före och under den tyska Weimar-republiken. När maffians självförgörande styre så småningom vittrat färdigt har vi att bygga upp en fungerande stat ur de åtminstone symboliska ”brända högar av grus och aska” som maffian lämnar efter sig.
Det finns några saker som rättskaffens och gärna lagkunnigt men åtminstone moraliskt välutrustat folk redan nu bör ägna några tankar. Några av frågorna överlappar av naturliga skäl varandra.
1.
Vem, eller vilka, är skickade att skriva en författning som sätter medborgarnas trygghet och rättssäkerhet i centrum och ger rättsväsendet förmåga att skydda medborgarna mot politiskt missbruk inom det allmänna?
2.
Hur kan vi förhindra att maffian, eller maffialiknande grupperingar inom och utom staten, på nytt kommer i åtnjutande av statens maktmonopol och kan nyttja det för att plundra och terrorisera befolkningen?
3.
Hur kan vi skilja förstörda och belastade jurister som varit maffians allierade från sådana som haft integritet att hålla distans till maffian? Kan man över huvud taget vara domare eller åklagare i det nya Sverige om man har varit det i maffians Sverige?
4.
Kan man vara advokat i det nya Sverige om man i maffians Sverige missbrukat statens maktmonopol till att berika sig själv på andras bekostnad?
5.
Hur ska de som drabbats av maffians härjningar skäligen kompenseras?
6.
Hur ska tillgångar som man orättfärdigt skaffat sig med maffians hjälp återtas? Här finns gränsdragningsproblem.
7.
Frågan om upphävande av preskription och införande av retroaktiva straff för förmögenhets- och frihetsbrott, uppenbart baserade på omoraliska principer, men straffbefriade på grund av maffians kontroll över politiken och rättsväsendet. Bara om maffians hantlangare idag vet om att de har att möta straff för brott begångna under maffians styre kan maffian undermineras. Om principer försvaras, innebärande att brottslingar undgår straff för att de själva, eller genom ombud, skrivit lagen, kan maffian inte rubbas. Nästan alla erfarenheter från statsbildningar som dukat under för trycket från kriminalitet visar att de skyldiga straffas. Det sker antingen organiserat och genomtänkt eller under kaotiska former. En ordnad debatt i frågan ökar möjligheterna att slippa de kaotiska förhållandena. Det är sannolikt även i brottslingarnas intresse att denna debatt förs och att de straffas tillräckligt hårt av samhället för att undvika att medborgarna själva ombesörjer detta.
8.
Flera av de ovan uppräknade punkterna kommer att kräva någon form av nämnd, domstol, kommitté eller tribunal. Hur utser vi ledamöterna? Direkta val? Utländska jurister utan band till svenska brottslingar?
Frågorna är många. Antingen förs det en levande debatt som ger oss ett klokt, genomtänkt och människovänligt system eller så kommer vi att få ett under tumultartade former av slumpen och människors äregirighet framväxt system som vi kanske inte alls vill ha.
Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.
När maffian slår till
.
Jag saknar en bra term, med vars hjälp jag kan identifiera mina förföljare på ett kort och koncist sätt som människor kan förstå. En term som gör det möjligt även för människor som inte ännu varit föremål för mina förföljares uppvaktning.
Det känns som att det inte fungerar att skriva staten. Det finns ett otal grenar på statens träd, av vilka många, men inte alla, används till kriminell verksamhet och maktmissbruk. Att ange alla för stunden inblandade i en term känns inte heller bra. Om någon vet av, eller kommer på, en term som andra kan förstå är jag tacksam för tips.
Tills vidare får jag väl skriva ”maffian” och redogöra för vilka statliga institutioner som för stunden deltar eller nyttjas för maffians verksamhet.
Så till saken:
Maffian slog till i november 2012, i form av ”konkursförvaltare” och ”kronofogde” och belade alla våra tillgångar med kvarstad och låste ut mig från våra industrigårdar, arbetsmaskiner, lager, kontor, arkiv m.m. Då belade man alla Ekfors-bolagens egendomar med kvarstad - såväl sådana som tillhörde bolag som maffian hade fått i konkurs som sådana som tillhörde andra bolag.
Syftet med tillslaget var att få bort rättsprocesserna från domstolarna. För en sönderfallande stat, med ett dysfunktionellt rättsväsende, är det störande att gång efter annan tvingas låta domstolarna återkommande avkunna domar som innebär tydliga rättsövergrepp. Helst ska ju så många medborgare som möjligt hållas ovetande om vad brottsligheten i staten sysslar med.
Vid tiden för tillslaget fanns hundratals maskiner på våra gårdar och i våra lokaler vilka ALLA belades med kvarstad. Det skulle hindra att jag/vi fick intäkter genom att arbeta med maskinerna eller frigöra kapital genom att sälja av maskiner eller artiklar ur lagret. Intäkter som skulle ge oss medel att försvara vår egendom mot maffian i domstol.
Alla?
Nej inte riktigt alla. Det fanns hundratals maskiner som ägdes av olika Ekfors-bolag, främst StorStark, och som belades med kvarstad. Ingen av dessa blev utmätt. Däremot mätte kronofogden, med kirurgisk precision, ut maskiner som inte tillhörde Ekfors-bolagen utan mig. Men de delgav inte mig beslutet, trots att de visste om ägarförhållandena.
Är det möjligt att komma in på gårdar och i lokaler där det finns hundratals maskiner av sammantaget betydande värde, som alla belagts med kvarstad, och där lyckas mäta ut enbart maskiner som tillhör någon annan? Jag tror ju inte på det och tycker nog att man måste vara väldigt hemfallen åt att tro på barnasagor för att köpa det.
Varför skulle man överhuvud taget mäta ut några maskiner och sälja när allt är belagt med kvarstad och det pågår en konkursutredning? Varav brådskan? Jag påstår att det är unikt och att det bara beror på att maffians behov att ”avlöva” mig.
Sedan slumpar man bort maskinerna för att göra maximal skada för mig. Och vår press som uppenbarligen är helt maffiakontrollerad tittar bort som vanligt, och tiger. Som man numera alltid gör när rättsövergrepp pågår mot mig och Ekfors-bolagen.
Det är klart att det här var en mycket noggrant planerad insats där konkursförvaltare och kronofogdar samverkade i ett korrumperat och olagligt samarbete med syfte att sätta rättssäkerheten ur spel.
Självklart blir jag besviken över att se förfallet i staten och rättsväsendet, hur långt det har gått. Och jag blir kränkt av att återkommande bli bestulen på min egendom och berövad min rätt att utöva min näring och min yttrandefritt. Jag blir ledsen av att se ynkedomen som slagit rot i våra media. Våra media som - om de fungerade - kunde göra mycket för att bekämpa kriminaliteten i staten och få dessa brottslingar lagförda.
Men jag blir stärkt av att se, att mina motståndare trots alla sina resurser, trots den massiva söndermalningsprocess som pågår mot mig och trots hela den kriminella sörjan av låtsade ”konkursförvaltare”, höga statstjänstemän som generaldirektörer, kronofogdar, skatteverksbrottslingar, åklagare, domare och ”politiker” som deltar så måste de ändå utsätta mig för sådana här saker. De beter sig som en pedofil som släpper ned byxorna och ställer sig och onanerar på trottoaren utanför ett dagis, fullt medveten om att alla kan se det, men som ändå inte kan låta bli.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de trots alla sina resurser ändå är rädda för mig. Att de trots allt som gjorts ändå måste göra ännu mer för att skada och tysta mig.
Det är naturligtvis många statliga brottslingar som sitter med fingrarna i kläm i vad de trodde vara locket till pianot, men som de nu upptäckt att är en giljotin. Och nu är de livrädda för att någon ska träda fram och trycka ned denna symboliska giljotin som vilar på deras fingrar och därmed rensa ut detta slödder ur staten.
Det är onekligen ett stort socialt fall som väntar mina motståndare. Från att vara en samhällets stöttepelare till att vara en simpel brottsling, föraktad av alla. En som använt sig av statens maktapparat i sin snuskiga hantering. Man kan förstå att de är beredda av göra grova olagligheter för att sitta kvar på sina pidestaler.
Och just det måste ske. Antingen går detta slödder och det rättsväsende som de har förstört under, eller så går hela den svenska staten, eller det som återstår av den, under.
Det är sorgligt att återkommande bli utsatt för dessa statliga svinerier, men det inger hopp att de som utsätter mig för det själva är så rädda.
Jag har ofta undrat över den förföljelse jag och min familj blir utsatt för. Förmodligen är mycket av detta, åtminstone på senare tid, inte bara ägnat att störa vårt försvar mot övergreppen utan även provokationer - försök att pressa mig, få mig ur balans, få mig att göra överilade saker så att man skenbart legalt kan låsa in mig och kasta bort nyckeln.
Men varje fältherre har två uppgifter. Att välja tid och att välja plats för striden. Jag kan inte välja vare sig det ena eller det andra som de utsätter mig för. Men jag kan se till att slå tillbaka i en tid, på en plats och på ett sätt när mina åtgärder är eller blir legala och gör att de får sin välförtjänta belöning på ett sätt som även det är, eller blir, legalt.
Med tiden kommer vi att se tillbaka på dessa år som förfallets tid i Sverige. Vi kommer att läsa om idag högt uppsatta personer i vårt samhälle som i morgondagens ljus inte är något annat än grova brottslingar av typen Ernst Röhm, Heinrich Himmler, Amon Goeth, Herman Göring, Josef Goebbels och Adolf Hitler. Frågan är närmast om vi kan rensa ut slöddret ur staten utan katastrof eller om vi måste gå omvägen via en katastrof som den som Tyskland drabbades av 1933-1945?
Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.
Jag saknar en bra term, med vars hjälp jag kan identifiera mina förföljare på ett kort och koncist sätt som människor kan förstå. En term som gör det möjligt även för människor som inte ännu varit föremål för mina förföljares uppvaktning.
Det känns som att det inte fungerar att skriva staten. Det finns ett otal grenar på statens träd, av vilka många, men inte alla, används till kriminell verksamhet och maktmissbruk. Att ange alla för stunden inblandade i en term känns inte heller bra. Om någon vet av, eller kommer på, en term som andra kan förstå är jag tacksam för tips.
Tills vidare får jag väl skriva ”maffian” och redogöra för vilka statliga institutioner som för stunden deltar eller nyttjas för maffians verksamhet.
Så till saken:
Maffian slog till i november 2012, i form av ”konkursförvaltare” och ”kronofogde” och belade alla våra tillgångar med kvarstad och låste ut mig från våra industrigårdar, arbetsmaskiner, lager, kontor, arkiv m.m. Då belade man alla Ekfors-bolagens egendomar med kvarstad - såväl sådana som tillhörde bolag som maffian hade fått i konkurs som sådana som tillhörde andra bolag.
Syftet med tillslaget var att få bort rättsprocesserna från domstolarna. För en sönderfallande stat, med ett dysfunktionellt rättsväsende, är det störande att gång efter annan tvingas låta domstolarna återkommande avkunna domar som innebär tydliga rättsövergrepp. Helst ska ju så många medborgare som möjligt hållas ovetande om vad brottsligheten i staten sysslar med.
Vid tiden för tillslaget fanns hundratals maskiner på våra gårdar och i våra lokaler vilka ALLA belades med kvarstad. Det skulle hindra att jag/vi fick intäkter genom att arbeta med maskinerna eller frigöra kapital genom att sälja av maskiner eller artiklar ur lagret. Intäkter som skulle ge oss medel att försvara vår egendom mot maffian i domstol.
Alla?
Nej inte riktigt alla. Det fanns hundratals maskiner som ägdes av olika Ekfors-bolag, främst StorStark, och som belades med kvarstad. Ingen av dessa blev utmätt. Däremot mätte kronofogden, med kirurgisk precision, ut maskiner som inte tillhörde Ekfors-bolagen utan mig. Men de delgav inte mig beslutet, trots att de visste om ägarförhållandena.
Är det möjligt att komma in på gårdar och i lokaler där det finns hundratals maskiner av sammantaget betydande värde, som alla belagts med kvarstad, och där lyckas mäta ut enbart maskiner som tillhör någon annan? Jag tror ju inte på det och tycker nog att man måste vara väldigt hemfallen åt att tro på barnasagor för att köpa det.
Varför skulle man överhuvud taget mäta ut några maskiner och sälja när allt är belagt med kvarstad och det pågår en konkursutredning? Varav brådskan? Jag påstår att det är unikt och att det bara beror på att maffians behov att ”avlöva” mig.
Sedan slumpar man bort maskinerna för att göra maximal skada för mig. Och vår press som uppenbarligen är helt maffiakontrollerad tittar bort som vanligt, och tiger. Som man numera alltid gör när rättsövergrepp pågår mot mig och Ekfors-bolagen.
Det är klart att det här var en mycket noggrant planerad insats där konkursförvaltare och kronofogdar samverkade i ett korrumperat och olagligt samarbete med syfte att sätta rättssäkerheten ur spel.
Självklart blir jag besviken över att se förfallet i staten och rättsväsendet, hur långt det har gått. Och jag blir kränkt av att återkommande bli bestulen på min egendom och berövad min rätt att utöva min näring och min yttrandefritt. Jag blir ledsen av att se ynkedomen som slagit rot i våra media. Våra media som - om de fungerade - kunde göra mycket för att bekämpa kriminaliteten i staten och få dessa brottslingar lagförda.
Men jag blir stärkt av att se, att mina motståndare trots alla sina resurser, trots den massiva söndermalningsprocess som pågår mot mig och trots hela den kriminella sörjan av låtsade ”konkursförvaltare”, höga statstjänstemän som generaldirektörer, kronofogdar, skatteverksbrottslingar, åklagare, domare och ”politiker” som deltar så måste de ändå utsätta mig för sådana här saker. De beter sig som en pedofil som släpper ned byxorna och ställer sig och onanerar på trottoaren utanför ett dagis, fullt medveten om att alla kan se det, men som ändå inte kan låta bli.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de trots alla sina resurser ändå är rädda för mig. Att de trots allt som gjorts ändå måste göra ännu mer för att skada och tysta mig.
Det är naturligtvis många statliga brottslingar som sitter med fingrarna i kläm i vad de trodde vara locket till pianot, men som de nu upptäckt att är en giljotin. Och nu är de livrädda för att någon ska träda fram och trycka ned denna symboliska giljotin som vilar på deras fingrar och därmed rensa ut detta slödder ur staten.
Det är onekligen ett stort socialt fall som väntar mina motståndare. Från att vara en samhällets stöttepelare till att vara en simpel brottsling, föraktad av alla. En som använt sig av statens maktapparat i sin snuskiga hantering. Man kan förstå att de är beredda av göra grova olagligheter för att sitta kvar på sina pidestaler.
Och just det måste ske. Antingen går detta slödder och det rättsväsende som de har förstört under, eller så går hela den svenska staten, eller det som återstår av den, under.
Det är sorgligt att återkommande bli utsatt för dessa statliga svinerier, men det inger hopp att de som utsätter mig för det själva är så rädda.
Jag har ofta undrat över den förföljelse jag och min familj blir utsatt för. Förmodligen är mycket av detta, åtminstone på senare tid, inte bara ägnat att störa vårt försvar mot övergreppen utan även provokationer - försök att pressa mig, få mig ur balans, få mig att göra överilade saker så att man skenbart legalt kan låsa in mig och kasta bort nyckeln.
Men varje fältherre har två uppgifter. Att välja tid och att välja plats för striden. Jag kan inte välja vare sig det ena eller det andra som de utsätter mig för. Men jag kan se till att slå tillbaka i en tid, på en plats och på ett sätt när mina åtgärder är eller blir legala och gör att de får sin välförtjänta belöning på ett sätt som även det är, eller blir, legalt.
Med tiden kommer vi att se tillbaka på dessa år som förfallets tid i Sverige. Vi kommer att läsa om idag högt uppsatta personer i vårt samhälle som i morgondagens ljus inte är något annat än grova brottslingar av typen Ernst Röhm, Heinrich Himmler, Amon Goeth, Herman Göring, Josef Goebbels och Adolf Hitler. Frågan är närmast om vi kan rensa ut slöddret ur staten utan katastrof eller om vi måste gå omvägen via en katastrof som den som Tyskland drabbades av 1933-1945?
Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)