Ibland krockar propagandan med verkligheten

.

 
Det blir märkligt ibland med sammanblandningen av journalistik och propaganda i Sverige. Apropå frågan om insemination av ensamstående skriver Dagens Industri under rubriken ”Akut krisläge i KD” inledningsvis ”Väljarna sviker och nu körs KD över av allianskamraterna i inseminationsfrågan”.

Men i Dagens Nyheter har i skrivande stund 17.693 röster avlagts i frågan och i den omröstningen har Göran Hägglund 39% med sig. Det talar ett annat språk än den propaganda som DI torgför.

(Kl 07:59 den 29 feb är det 19.116 röster och 40% som delar KD:s åsikt.)

Nu förväntar jag mig inte att Hägglunds av konsulter, reklambyråer och spindoktorer styrda kollegor i övriga partier ska låta sig nöja med det. Av hänsyn till det Fjollträskperspektiv som styr den svenska politiken numera bör C+Fp+M+S raskt kasta sig över nästa viktiga I-landsfråga.

Vi, folket, eller åtminstone kultureliten i Fjollträsk, kräver nu att våra politiker tar i på allvar för att lösa den stora orättvisan. Den att män inte får bli gravida - inte minst ensamstående män är särskilt diskriminerade.

- Så, till verket - visa lite handlingskraft. Visa vad vi har röstat på.

Övertorneå den 29 februari 2012
Mikael Styrman
.

För lite rån, mord och bilbränder?

.

Jag tror inte att man behöver vara någon större krutuppfinnare för att förstå att det finns ett nära samband mellan ungdomskriminalitet, ofta ledande till vuxenkriminalitet, och ensamstående, arbetslösa eller dubbelarbetande föräldrar, som inte kan, vill eller orkar fostra sina barn.

Har vi, mot bakgrund av detta, för lite rån, mord och bilbränder i våra getton och stadskärnor när C+Fp+M nu, enligt uppgifter i media, vill att singlar också ska kunna insemineras?

Allt åt alla - nu meddetsamma.

Regeringen älskar människor - och konsulter - och reklambyråer!

Övertorneå den 28 februari 2012
Mikael Styrman
.

Återupprätta Nobels fredspris anseende

.

Efter diverse märkliga utmärkelser är fredsprisets anseende ordentligt vingklippt. Värsta fiaskot var nog när Barack Obama fick fredspriset - utan att ha gjort någonting. Han ville göra saker och ting till förmån för freden. Det ville man förstås premiera. Nu har vi facit. Han fick ingenting gjort. Inte ens Guantanamo lyckades han stänga.

Kommer Norska Nobelkommittén att begära att han lämnar tillbaka priset? Eller är respekten för Alfreds Nobels minne inte större än att priset kan ges åt vem som helst? Till och med åt den som i praktisk handling visar att han inte är beredd att utmana det militärindustriella komplexet?

Enligt gårdagens Göteborgs-Posten har tre isländska parlamentariker föreslagit att Bradley Manning ska tilldelas priset. Ett mycket bra förslag. Manning är fängslad och under åtal i USA och hotas av livstids fängelse. - För vad?

Han anklagas för att ha läckt handlingar som har skadat USA. Men de handlingar han har läckt har inte skadat USA. Möjligen har de skadat de psykopater som organiserar amerikanska krigsförbrytelser runt om i världen. Som exempelvis händelsen med de tungt beväpnade helikoptrar som slaktade oskyldiga civila, vuxna och barn. Och som mördade de som skulle undsätta dem. Den som har glömt, eller inte alls sett, kan klicka här för att se händelsen på Youtube.

Bradley Manning

Och det har lett till fler avslöjanden. Som att miljarder dollar i kontanter som flögs till Irak för att användas till återuppbyggnad av landet blev stulna.

Den gemensamma nämnaren är att Manning blev åtalad. Och att mördarna, tjuvarna och pyskopaterna inom det amerikanska militärindustriella komplexet vilka plundrar den amerikanska statskassan, bryter mot amerikansk lag och mot konstitutionen, samt uppsåtligt provocerar fram internationella konflikter och, inte minst, begår grova krigsförbrytelser inte blir åtalade.

Om Bradley Manning får fredspriset kommer det att gå till någon som verkligen gått igenom stora svårigheter för egen del för att göra en insats för freden. Istället för att gå till någon som bara ägnat sig åt substanslöst pladder om fredsbefrämjande åtgärder.

Om den Norska Nobelkommittén vill göra någonting för freden, om man verkligen vill hedra Alfred Nobels minne och hans testamente bör man tilldela Bradley Manning fredspriset.

Övertorneå den 28 februari 2012
Mikael Styrman
.

G20-länderna ville inte plocka upp tjuvarnas nota

.
I Svenska Dagbladet skrev Therese Larsson igår under rubriken ”När folket drunknar badar makten i pengar”. Den som eventuellt inte har råkat läsa Larssons analys vill jag inte undanhålla följande stycke:

För den som inte har fått nog vid det här laget tar vi det krisande Italien. Där klubbade ledamöterna faktiskt igenom en lönesänkning på 1 300 euro för några veckor sedan. Tyvärr är den småpotatis. Den italienska tankesmedjan Vision räknade i början av året ut att enbart det italienska underhuset kostar dubbelt så mycket att driva som det brittiska, tyska, franska och spanska tillsammans - och då är inte det italienska överhuset, senaten, medräknat. Det beror delvis på att parlamentarikerna innan sänkningen fick runt 150 000 kronor i månaden, om man räknar in traktamenten och olika tillägg, men framförallt på att deras tjänstemän och assistenter också är ruggigt välbetalda. Man tror knappt att det är sant, men i dagstidningen Corriere della Sera läser jag att i det italienska överhuset tjänar en stenograf nästan 2,5 miljoner kronor om året, en rådgivare kan få 4 miljoner. Dessutom har varje senator rätt till en barberare. Minst sagt välbetalda frisörer. Enligt tidningen tjänar de nästan 1,5 miljon kronor per år.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att övriga G20-länder inte vill vara med och finansiera tjuvaktiga europeiska politikers lyxleverne under fortsatt vanstyre. Så här rapporterade Bosse Lindwall ikväll i SVT:s Rapport om hur G20-gruppen på sitt möte i Mexico ställde sig till de europeiska fattigmiljonärerna som skamlöst gick runt hos forna utvecklingsländers ledare med tiggarkoppen:

 
I Europa fortsätter samtidigt det grekiska dramat. Tyskland har länge dragit nytta av en i förhållande till övriga Europa subventionerad valuta som gjort det möjligt för bland annat tyska banker att låna ut euro till delvis tyskägda grekiska banker så att de i sin tur kunnat låna ut euro till greker för att de skulle köpa tyska BMW- och Mercedesbilar. Ett fullständigt genialiskt upplägg - tyckte man då.  Nu är festen slut och tyskarna är förvånade över att grekerna inte kan eller vill betala tyskarna. Man har därför föreslagit att tyskarna ska skicka ned skatteindrivare för att ”hjälpa” grekerna. Något som grekerna betecknar som anfallstrupper. Om grekerna inte kan betala sina tyska bilar eller få tag i de pengar som grekiska politiker har stulit eller svamlat bort blir kanske följden att de delvis tyskägda grekiska bankerna går i konkurs, när de inte kan betala sina tyska och franska långivare. Då ska de utländska bankerna få betalt av grekerna genom en grekisk konkursförvaltning och med hjälp av det grekiska rättsväsendet. Hur kommer det att gå tror Du? Själv tror jag att en snöboll har större chans att överleva i helvetet än de utländska långivarna har att få betalt i Grekland.

Men vilken utbildning för skuldsatta låntagare i Italien, Spanien och Portugal...

Och vad gör Europas egennyttiga och odugliga vällustingar till politiker åt saken? De verkar tro att det finns massor av fattiga länder i Afrika och Sydamerika som gärna vill stötta Europas politiker i deras svåra stund?

Övertorneå den 27 februari 2012
Mikael Styrman
.

”Skuld på 110 miljarder euro stryks”

.
Så skrev E24 härom dagen. Det var naturligtvis Grekland som avsågs. Och man fortsatte:

”För de berörda bankerna och fonderna, som väntas få ett formellt erbjudande från Grekland inom en vecka, innebär det i praktiken förluster på över 70 procent.”

Ännu fler bortslarvade miljarder således - av andras pengar, naturligtvis...

Alldeles oavsett det riktiga eller moraliska eller ej i att skriva ned Greklands skulder är det en tydlig signal till Spanien, Italien och Portugal. Och det är en tydlig indikation, eller ännu en spik i våra av den organiserade brottsligheten shanghajade bank- och pensionssystems, och i förlängningen även vårt monetära systems, likkista. Hör Ni spikarna drivas in?

- Bam!......Bam!......Bam!.....


Övertorneå den 23 februari 2012
Mikael Styrman
.

All vår början bliver svår

.
Igår försökte delar av den svenska journalistkåren resa sig ur det korrumperade träsk som kommit att bli den svenska journalistkårens förbannelse, och därmed även folkets förbannelse.

Samtidigt försökte de korrumperade krafterna hålla fortsatt locket på.

Hur gick det då?

Utan att kunna följa alla svenska media eller ens göra anspråk på mer än att av och till följa våra största media vill jag lyfta fram följande lite märkliga mediabevakning.

I DN kunde vi igår läsa om hur utredningen av de grova svindlerierna inom kriminalvården går vidare, om än vägen synes både svår, ringlande och ångestfylld. Det handlar således inte om svindlerier som de intagna ägnat sig åt utan om grova svindlerier och mutbrott som de som ska rehabilitera de intagna ägnat sig åt.

Så här skrev DN i gårdagens papperstidning - klicka här för att läsa artikeln.

Men nyheten, som nästan täckte ett uppslag i papperstidningen, orkade aldrig in på nätet(!). När jag försökte söka på DN:s hemsida på orden miljonrullning och kriminalvården visade sig arkivet vara noggrant städat på alla ”heta” nyheter. Den som söker på DN:s websida har svårt att förstå att det över huvud taget skulle förekomma någon sorts korruption med anknytning till kriminalvården. Hur är läget inom övriga svenska media?

Jag har inte råkat se att några andra media rapporterat om denna fråga som är av så stort allmänintresse.

Nog tycks korruptionsbekämpningen ännu vara en minst sagt ångestfylld fråga för våra journalister i allmänhet och våra tidningsägare och redaktionschefer i synnerhet.

Journalistikens ångest överträffas nog bara av den ångest som vår korrumperade attrapp till rättsväsende visar upp. I den ovan nämnda artikeln uttalar överåklagaren Gunnar Stetler ”min uppfattning är att det här har hänt utan medverkan av den högsta ledningen i Skanska”. Så kanske det är. Det är svårt att uttala sig om med säkerhet som utomstående. Men en sak kan man vara säker på: Om det är åklagarens åsikt kommer det också att bli utredningens resultat.

Svindlerierna mot kriminalvården, och därmed indirekt mot skattebetalarna, handlar åtminstone om hundratals miljoner kronor. Mer troligt är att det handlar om miljardbelopp.

Jag gör mig säkert inte skyldig till något övergrepp om jag påstår att den allmänna uppfattningen bland svenskar är att byggbranschen inte är någon helyllebransch. Snarare betraktas den som alla korrumperade branschers moder. I denna korruptionens Mekka tycker överåklagaren, som låtsas utreda korruptionsbrott, att det är ok att Skanskas VD är ovetande om huruvida bolaget är inblandat i miljardbedrägerier utan offentlig upphandling. Vilken uppgift har i så fall Skanskas VD och styrelse?

Utredningar om mutbrott har fortsatt mycket svårt att leta sig in i såväl de ”fina tidningarna” som i de ”fina salongerna”.

Det blir intressant att följa - men kanske inte så lätt att få reda på - vem överåklagaren Gunnar Stetler ”tror” att är inblandad i dessa ofattbart stora bedrägerier. Någon tillfälligt anställd vikarie på Skanskas vaktmästeri kanske? Någon som redan har lämnat företaget...?

Är jag orättvis om jag påstår att Gunnar Stetler förefaller utreda korruptionsbrott med samma stringens, kompetens och oväld som Krister van der Kwast utredde mord? Framtiden ger oss svar.

Övertorneå den 21 februari 2012
Mikael Styrman
.

Tänkvärd film

.
Jag fick ett tips om en tänkvärd film som behandlar existentiella frågor och vårt ekonomiska och monetära system och vad de för med sig och har för förutsättningar.

Filmen är lång, 200 minuter, på engelska med svensk text. Den kräver koncentration och avskildhet för att ge någon behållning. Jag rekommenderar alla att se den.
Den kan laddas ned på följande länk:

http://suprbits.com/index.php?page=torrent&id=639http://suprbits.com/index.php?page=torrent&id=639

Övertorneå den 18 februari 2012
Mikael Styrman
.

Kärnkraftsminister eller folklivsforskare?

.
I kölvattnet på de i vanlig ordning vintertid stillastående kärnkraftverken och därav följande höga elpriser, har nu lösningen på dilemmat presenterats av It- och Energiminister Anna-Karin Hatt. Om man inför timmätning med presentation av vid varje tidpunkt gällande elpris kan konsumenterna styra sin konsumtion av el till tider på dygnet då elpriset är lägre. Då kan elkunderna exempelvis stanna hemma för ca 500 kr per dag för att tvätta och därigenom spara några tior på lägre elpriser mitt på förmiddagen och eftermiddagen i jämförelse med morgon och kväll. Eller så kan kunderna sitta uppe på nätterna och tvätta, med allt vad det innebär för deras humör, relationer och förmåga att sköta sitt arbete. Alternativt kan de lämna tvättmaskinen igång och sätta sitt, barnens och grannarnas liv och hälsa på spel.

Och det ska ske utan kostnad för konsumenterna säger Anna-Karin Hatt i TV - utan att visa minsta tecken på skamkänslor. Hur kan hon ha mage att påstå, att det inte kommer att kosta konsumenterna någonting om man för tredje gången ska byta ut alla elmätare, för att tillfredsställa den senaste nycken, hos någon som ingenting begriper om det hon uttalar sig om? Vem är det som ska betala? Jultomten?

Det är möjligt att några konsumenter kommer att vara i position att spara några tior genom att anpassa sitt konsumtionsmönster efter elprisets dygnsvariationer. Men vad som är helt klart är, att arbetande människor kommer inte att kunna göra det. De kommer därför att drabbas hårt av att debiteras differentierade priser, istället för genomsnittspriser, eftersom lejonparten av deras förbrukning sker under dyrtid. Och i vanlig ordning kommer oligopolisterna att skratta hela vägen till banken.

Ni manipulerar oss likt en groda i kastrullen, att sysselsätta oss med meningslös terapi. Vi ska förledas att fördjupa oss i att byta teleoperatör. Vi ska byta elleverantör, helst flera gånger om året. Och utan att bära kostnadsansvaret för alla dessa meningslösa byten. Vi ska byta från en leverantör som tar ungefär 50 öre per kWh till en annan leverantör som tar ungefär 50 öre per kWh. Samtidigt ska vi inbilla oss att vi har sparat pengar, trots att det enda vi har gjort är att skapa merarbete och merkostnader, som alla måste vara med och betala. Och hela tiden produceras kraften precis likadant, av samma tre oligopolister, om vi så byter leverantör hundra gånger om året. Men genom att sysselsättas med sådan terapi för senildementa ska det undgå oss att alla problem, som höga priser till exempel, orsakas av en mix av inkompetens och kriminalitet, i ett land som håller på att bli ett uppsamlingsställe för efterblivna. Frågan är Anna-Karin Hatt, har Du låtit lura Dig av oligopolisterna inom storkraftindustrin igen, eller har Ni gjort gemensam sak för att lura Sveriges elkunder?

På vilken kyrkogård har Du, Anna-Karin Hatt, grävt upp den gamla Vattenfallstofil som gett Dig rådet att lansera en icke-lösning som vi slängde i papperskorgen för trettio år sedan, som varande ovärdig ett samhälle som inte präglas av nödår och ransoneringar.

Varför är Du egentligen It- och Energiminister Anna-Karin Hatt? Inser inte även Du, att om Du får hållas riskerar landet snart att präglas av elransoneringar - i bästa fall. I sämre fall kommer misskött kärnkraft att bestämma agendan för många svenskar och de ekonomiska realiteterna för alla svenskar.

Övertorneå den 17 februari 2012
Mikael Styrman
.

Hoppas ingen följer rådet

.
It- och Energiminister Anna-Karin Hatt rådde ikväll, i SVT:s Rapport, människor att tvätta på nätterna för att hålla nere sina elkostnader. Jag hoppas för allt i världen att ingen tar henne på orden. Rådet är stick i stäv med de råd vi i vanliga fall får från brandmyndigheterna.

Tvättmaskiner som lämnas ensamma och går på nätterna är inte att leka med. Liv, hälsa och bostäder kan ödeläggas för många människor om de själva eller deras grannar tar sig för att följa minister Hatts råd.

Återstår så alternativet att sitta och vaka på nätterna för att spara pengar utan att bränna ned hemmen. Väljarna förväntas alltså slita ut sig och sina relationer samt eventuellt missköta sitt arbete efter nattvak för att pressa sina elkostnader något.

Då är ministern tyvärr långt från verkligheten. Elen är, och ska vara, människans tjänare och inte tvärt om. Vattenfall, Fortum och Eon samt deras kärnkraftverk är till för oss. Vi är inte till för dem. Och detta vill minister Hatt ändra på nu.Problemen med kärnkraften har inte börjat under alliansregeringens tid. Men många av de bitvis absurda politiska beslut som fört den svenska kärnkraften till katastrofens rand har fattats med hög grad av konsensus, i likhet med många andra av de mer uppseendeväckande dumheter som våra politiker beslutat om under senare år. Alliansregeringen har sedan haft fem år på sig att göra något åt detta.

Vad har hänt? Vattenfalls verksamhet som miljardspridande gödselspridare ute i Europa har fortsatt med oförminskad styrka. Det som möjligen något har dämpat den är tyskarnas rädsla för svensk kärnkraftsdrift vilken resulterat i definitiv avstängning av svenska regeringens kärnkraftverk Krümmel och Brunsbyttel. Egentligen är det våra kärnkraftverk som regeringen förvaltar. Eller skulle ha förvaltat.

Det finns ingen anledning varför svenskarna ska vara uppe på nätterna och tvätta. Det räcker alldeles utmärkt att regeringen sköter sitt jobb och ser till att dess medarbetare, bland annat på Vattenfall, också gör det.

Bättre än att ge människor omdömeslösa råd vore därför att Du sköter Ditt jobb, Anna-Karin Hatt.

Övertorneå den 16 februari 2012
Mikael Styrman
.

Prästens lilla kråka skulle ut och åka

.
Vad är det som pågår?

Det kan man med viss rätt fråga sig. Förra veckans onsdag, när Uppdrag Granskning sände sitt kärnkraftsgranskande program, samlade statsminister Fredrik Reinfeldt ihop 9 st lekkamrater till en jätteviktig konferens i Stockholm. Där skulle man diskutera kvinnligt företagande och 75 års pensionsålder. I ett land med nästan en miljon arbetslösa och på god väg att översvämmas av skäggiga ensamkommande flyktingbarn. Hur sannolikt är det?

Och om det stämmer - vad är det för ämnen att diskutera för nio statschefer - samtidigt som hela världsekonomin är på väg i putten? På mig låter det som något som skulle ge vinst i tävlingen ”Dagens I-landsproblem”.

Och mamma Reinfeldt hade man jagat fram i TV, i ett riktigt gulle-gull-reportage, pigg och kry och redo att arbeta till minst 75 och varför inte 100 eller 175?

Men igår hade man plötsligt gjort upp, arbetsgivare och fack, som det får förstås, om korttidsarbeten.
Vi ska dela på jobben för att hålla fler i arbete. Nå, det stämmer bättre med arbetslöshetssiffrorna. Men varför denna helomvändning? Går det dåligt för Sverige? Är det kris på gång? Nej säger Anders Borg till media och fyller på med att han ser tydliga ljusnande tecken på flera marknader.

Jaha, det låter ju logiskt, eller?  Det är ingen kris och finansministern ser tydliga ljusnande tecken och sjösätter därför ett krispaket....

Vad blir nästa steg? Får vi se fler regeringsledamotsmammor i TV? Denna gång längtande efter att få vila sin slitna kropp genom att dela med sig av sitt arbete åt fler? Få se vad våra granskande journalister på statstelevisionen kan få till.

Det går väl i alla fall inte med bästa vilja i världen att påstå att regeringen håller en spikrak linje. Snarare tycks man skjuta från höften med förbundna ögon. Själv får jag associationer till ett expresslok som rusar fram genom natten, i dimman, med noll-sikt och vindrutetorkarna raskt slående från sida till sida, från ytterläge till ytterläge. Det kan nog inte vara något svenskt tåg som det rusar fram genom natten, men det kanske har svenska vindrutetorkare? Fast de förbättrar nog inte sikten genom dimman nämnvärt. Däremot kan de ju göra resan intressantare och mer underhållande, åtminstone för oss passagerare som sitter och funderar på varthän det bär.



Hur är det visan säger?

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde. Än slank hon hit, och än slank hon dit ...



Övertorneå den 16 februari 2012
Mikael Styrman
.

Ryggdunken blir hårdaste straffet

.
Det blir allt mer tydligt hur den grova svenska statsbrottsligheten har ändrat karaktär och arbetsmetoder. Förr nöjde man sig med att skumma av överskottet av statskassan. Numera är situationen mer lik den som gällde i Sovjet och Ryssland åren kring Sovjetunionens sammanbrott. Trots världens högsta skatter förslår inte Svenska statens intäkter ens till det nödvändigaste. Eller rättare sagt, kärnverksamheterna får spara, för att pengarna ska räcka till de meningslösa pajaskonsterna.

På snarlikt sätt som i den tidens Sovjet hittar numera statsbrottsligheten på statliga expeditioner för att få en möjlighet att sko sig. Ibland blir det ”bara” ekonomisk skada - åtminstone synligt. I ett lite vidare perspektiv innebär även den ekonomiska skadan i förlängningen mänskliga skador.

Vi har kunnat se hur industrins transporter stannat för att våra isbrytare shanghajats till privatekonomiskt nyttiga expeditioner. Saltning av vägar och montage av räcken har gett riklig privatekonomisk utdelning i form av mutor, vilket lett till överkonsumtion av vägsalt och mutor. Dräneringen av LKAB har ännu inte kunnat utredas eftersom regeringen ännu inte öppnat böckerna.

Men nu kan vi allt oftare se att maffians hänsynslöshet är mycket vidare än så. Vilken blir till exempel konsekvensen av den löjeväckande proceduren kring ”yrkes-småförbrytare” som de som Uppdrag Granskning berättade om ikväll? Blir inte konsekvensen att fler oskyldiga människor trafikdödas?

Redan tidigare har jag funnit det märkligt att inte världens högsta skatter och ”Tigerekonomi” gör det möjligt att avhålla rättegångar, vilket man ju klarar i snart sagt vilket U-land som helst. Då tänker jag på hur tingsrätten i allt högre grad blivit den enda domstol man kan få sin sak prövad i.

Nu visar det sig, i UG:s reportage, att en person kan få åtalseftergift i 28 fall av 30 - på ett år. Då döms man i två fall och de övriga 28 blir okända för domstolen. Och de måste bli okända. Eftersom man inte är dömd i dessa fall ska man betraktas som oskyldig. Åtalseftergiften sker, framkom i programmet, ibland med hänvisning till att man är föremål för frivårdens omsorger. Men ingen rapporterar till frivården om att någon har fått åtalseftergift - inte ens när det är 28 fall på ett år, för en person. Och varför skulle någon göra det? Har man fått åtalseftergift är man ju inte rannsakad och dömd. Mot detta invänder säkert någon att man inte får åtalseftergift utan att det är mer eller mindre klarlagt att man är skyldig, kanske för att man har erkänt. Men Thomas Quick erkände åtta mord utan att vara skyldig till något av dem, efter att en tid ha varit föremål för rättsväsendets omsorger.

Man ska tydligen få åtalseftergift om det inte skulle påverka straffets längd om åtal väcks även i brottet i fråga. Men det kan väl inte vara möjligt - inte ens i Sverige - att inte man får ett annat straff för två brott på ett år, än man skulle få för 30 brott?

Det här stinker återigen lång väg att statens tjänstemän och politiker bryter mot avtalet med medborgarna och inte tillhandahåller den samhällsservice för vilken vi betalar världens högsta skatter.

Om inte det här var så tragiskt skulle jag funnit det ytterst underhållande. Sveriges åklagare och domstolar skriver av brotten och släpper busarna fria för att spara statens pengar. Ut och begå nya brott. Och vem drabbas av den skadan? Skattebetalarna naturligtvis, som redan betalar världens högsta skatter för att inte drabbas av sådant. Tigerekonomin Sveriges pengar räcker inte till att rannsaka brottslingar. Månntro vad de övriga finansministrarna i Europa skulle säga om de visste vad som döljer sig bakom Tigerekonomin?

Mot bakgrund av hur man hanterar bankspararnas, skattebetalarnas och pensionspararnas pengar i flertalet Europeiska länder menar jag att man inte kan vara säker på om den kunskapen skulle mötas av förakt eller beundran.


Det börjar väl vara ganska tydligt att den omfattande skandalen kring vaccinet mot svininfluensan var ett gigantiskt bedrägeri drivet av girighet och belönat med mutor och svarta pengar. Fullständigt samvetslösa psykopater äventyrade människors liv och hälsa i en nästan ofattbar omfattning. Det kunde faktiskt, med lite otur att slutat precis hur illa som helst.

Just detta fall är naturligtvis särskilt upprörande eftersom det skadat åtminstone hundratalet ungdomar för livet. Det är för sorgligt att vi har ett så odugligt och korrumperat rättsväsende att vi med säkerhet aldrig kommer att få tag i de som ligger bakom detta för att kunna ge dem deras rättvisa belöning. Det närmaste de här psykopaterna kommer en bestraffning blir väl en ryggdunk från domarna, åklagarna och chefredaktören på klubben.

Övertorneå den 15 februari 2012
Mikael Styrman
.

Varför ska det alltid gullas med journalistiska brottslingar?

.

Leni Riefenstahl i arbete med dåtidens motsvarighet till TV-nyheterna, 1939 i Polen.

 Svar till Anonyms kommentar till bloggen ”Industrins giftkok och flamberade politiker”

Ja, det är klart att det är ett pyramidspel.
Det mesta tyder på att det hänger ihop precis som Du beskriver det.

Vi tenderar att hålla på och gulla med journalister och redaktörer.
Behandlar dom som om de vore mindre vetande, lite efterblivna.
Men det är ytterst få journalister som är mindre vetande.
De flesta är maffians medarbetare och flertalet är fullt medvetna om det.
En och annan finkänslig stackare finns säkert, som intalar sig att han/hon är någon sorts journalist.
Men det stora flertalet är maffians medarbetare.
Journalistiken är ett av de ben som den svenska maffian är uppbyggd på.

Amon Goeth

Vad är egentligen skillnaden mellan en Amon Goeth och en Leni Riefenstahl eller en Peter Wolodarski för den delen? Skillnaden är inte så stor. De är kuggar i samma maskineri, men med lite olika roller.
Goeth var lägerkommendant som godtyckligt sköt ihjäl interner. Leni Riefenstahl var filmregissör och fotograf, som berusade det tyska folket och hjälpte till att föra Hitler till makten samt föra det tyska folket bakom ljuset, i viktiga frågor under kriget. Peter Wolodarski hjälper till att mörklägga plundringen av den svenska statskassan och förhärligar olika politiska pseudohändelser ägnade att möjliggöra för bedrägerierna och rättsrötan att fortgå.

Men vad är det för skillnad mellan dem egentligen? Var Leni Riefenstahl oskyldig till de enorma mängder av övergrepp, grova brott och massmord som kom att utföras och som pågick medan hon gjorde sina propagandafilmer? Är Peter Wolodarski oskyldig till de många brott som begås i sken av att vara politiskt arbete och offentlig förvaltning? Eller är Wolodarski i hög grad medskyldig?

Finns det någon anledning varför det ska gullas just med brottsliga journalister? Varför måste alla andra yrkeskategorier ställas till svars men journalistiska brottslingar alltid komma undan? En sköterska på SOS som gör en felaktig bedömning åtalas. En barnläkare vars patient avlider häktas och åtalas. En bussförare vars buss hamnar i diket åtalas. Men en journalist eller redaktör, som alldeles uppenbart undanhåller sin läsekrets viktiga fakta, för att istället framhäva andra vilseledande, och inte sällan fabricerade, fakta ska alltid komma undan, trots att agerandet sker för att främja grov brottslighet.

Det kan gälla Kurirens redaktörer som i nära samarbete presenterar fejkade prisjämförelser, som ett led i ett nazistiskt drev och som publicerar dem dagen före julafton, för maximal skada för den förföljde. Eller det kan handla om Radio Norrbottens egen ”Leni Riefenstahl”, som alltid intervjuar båda sidor, sänder maffians material, men censurerar och förvränger motbilden - systematiskt. Eller en Peter Wolodarski som åsidosätter journalistens kall, att granska makten, för att istället vara dess megafon - oavsett om makten är rättrådig eller korrumperad.

Peter Wolodarski, Dagens Nyheter.

Varför ska det gullas med dem?
Särskilt som det är deras brottslighet som håller maffian kvar vid köttgrytorna,
som möjliggör en fortsatt plundring av allmänna medel
och utsätter folket för havererande sjuk- och åldringsvård, rättsröta, maktmissbruk och ett kollapsande pensionssystem mm?

Ska inte även kriminella journalister och redaktörer ställas till svars för sina brott?

Ska inte även de vara med och ersätta de människor som de hjälpt till, och hjälper till, att plundra?

Hur länge ska journalistkårens falska självbild skydda den från verkligheten?

Övertorneå den 15 februari 2012
Mikael Styrman
.

Le Grand Final

.
När Kronofogden, på maffians uppdrag, sålde mina fastigheter på exekutiv auktion var det den stora finalen på ett länge planerat och genomfört justitiemord. Efter åratal av selektivt metodiskt lagvrängningsarbete har våra politiker försett sig med ett stycke nazistlagstiftning. Eller åtminstone den lilla mobbande klicken som topprider det stora flertalet riksdagsmän och -kvinnor, i strid med våra grundlagar. Med denna Ad-hoc-lagstiftning till hjälp skulle man kunna ge stölden av vårt bolag, och våra tillgångar, ett legitimitetens sken. Så var åtminstone avsikten.

Till auktionen hade man mobiliserat den massmedia som gick att mobilisera i Norrbotten. Man var så säkra på seger att man hade talat om det i förväg för pressen. Nordnytt ville, till exempel, intervjua mig i Övertorneå dagen för auktionen fast auktionen hölls i Luleå...

Ja det var bäddat för klang- och jubelföreställning. Onsdagen den 11 januari 2012 skulle alla samvetslösa stats(eller maffia)anställda gaskammarinkastare få sin hämnd och deras heder skulle återupprättas.

Själva auktionen har föregåtts av, för att nu begränsa sig till ett fåtal väsentligheter:

Tre tvångsförvaltningar varav den senaste inneburit att ett och halvt års intäkter, ca 40 miljoner kronor, konfiskerats, och lekt lallats bort, av maffians torped, ”advokaten” Johan Gullesjö, som bland annat strött miljoner över nazisterna på Reilers Ingenjörsbyrå och åldringsvårdsexpertisen på kommunalägda Piteå Energi.

Cirka åtta miljoner kronor har undanhållits oss i form av obetalda el-, elnäts- och vägbelysningsavgifter för leveranser till Övertorneå och Haparanda kommuner samt till Vattenfalls och Övertorneå kommuns samägda fjärrvärmeverk. Samma Vattenfall som sökte Ekfors Kraft i konkurs för en skuld på 20 miljoner.

Ett försättande av Ekfors Kraft AB i konkurs för skulder på numera cirka 25 miljoner kronor till Vattenfall samtidigt, som maffian, eller staten, lite osäkert vad som är den bästa termen, som ovan nämnts stulit nästan 50 miljoner kronor från Ekfors. Ett företag värt 240 miljoner, minst, försätts i konkurs för en nettoskuld på ca 17 miljoner förorsakad av att de politiskt styrda bankerna undanhåller finansiering och staten stjäl och lallar bort 50 miljoner kronor. Att maffians handgångna män på Svefa värderat nätet till en fjärdedel av sitt värde - förvånar det egentligen någon?

Utmätning av all min egendom, under ungefär ett års tid, för jag vet inte vilken gång i ordningen, med systematiska kostsamma nonsensvärderingar och återkommande försäljningskostnader uppgående till mångmiljonbelopp men med huvudsyftet att begränsa den ekonomiska rörligheten och förhindra att medel kan frigöras till att betala drift och såväl påhittade som riktiga skatter. Skog för ca 60 miljoner kronor slumpas bort för ”skatteskulder” under etthundratusen kronor.

Efter att på detta sätt nogsamt ha försäkrat sig om att jag inte skulle kunna värna min egendom sattes den ut till exekutiv försäljning - igen. För att försäkra sig om att priserna skulle bli mycket låga och att jag skulle lida maximal ekonomisk skada annonserades egendomen ut den 21 december 2011 - när de flesta som köper skogsfastigheter, och har pengar, har försvunnit till Thailand, Maritius m fl paradis på långsemester. Under tiden fram till auktionen inföll jul-, nyårs- och trettonhelgerna - men nästan inga bankdagar. Auktionen sattes till den 11 januari då få köpare ens hunnit hem och inga kapitalstarka köpare haft möjlighet att förbereda ett bud. Och så blev det ju också. På auktionen fanns ju närmast en mobb bestående av fattiglappar som av maffian intalats att om de bara tog sig dit skulle någon kasta värdefulla fastigheter över dem.

Så här går det till i ”rättsstaten” Sverige. Styrd av durkdrivna skurkar, om än förklädda till nallebjörnar, och administrerad av samvetslösa gaskammarinkastare som rikstorpederna Eva Liedström Adler och Kersti Moxén på Kronofogdemyndigheten och diverse ljusskygga existenser på skattemyndigheten.

Och så kunde jag hålla emot plundringen och förhindra att fastigheterna slumpades bort för dessa fiktiva skatter beslutade av våra politiserade ”förvaltningsdomstolar” i traditionella skenrättegångar. Chocken har maffian, och apskaften som följer den som andungar, inte repat sig från än. Följaktligen kom ganska snart ”självständiga och granskande” artiklar i norrbottenspressen och inslag i vår politiska TV som förklarade att rikstorpederna visste om att jag kunde komma att köpa fastigheterna själv. Men som ni förstår är det ren och skär lögn. Det hade de inte en aning om. De hade istället gjort allt som stod i deras makt för att försäkra sig om att jag var vingklippt.

Jag hade tänkt skriva om Fredrik Reinfeldts roll i detta men för att inte inlägget ska bli så himla långt ska jag göra det i en separat blogg istället.

För att lugna fotfolket i maffiaorganisationen kom lugnande besked i politiserade norrbottensmedia: Mikael Styrman kan aldrig, får aldrig, köpa tillbaka elnätet. Men sanningen är ju precis tvärtom. Staten har lekt tvångsförvaltare i ett och ett halvt år och har stulit femtio miljoner för att få in två betydelselösa rapporter som ingen vill ha. Trots nämnda femtio miljoner och snart arton månader har man inte gjort de meningslösa rapporterna som är det legala alibit för det tjuveri som pågår. Allt är förstås möjligt i ett land som har slutat skicka ambulanser till sjuka, som låser ålderdomshem och överger åldringarna nattetid, som bommar igen sjukhus efter sjukhus, som inte klarar av att vare sig köra tåg eller ploga vägar och som skolar våra barn till halvanalfabeter men som klarar av att bygga spioncentraler åt CIA. Ett land, vars statsminister påstår sig vilja att arbetande människor ska jobba till 75 års ålder trots att det finns nästan en miljon arbetslösa eller låtsas-sysselsatta i landet.

Och ändå, trots allt detta, så känner maffian sig inte säkra på att inte Mikael Styrman kommer igen. Och det gör de rätt i.

Och jag kommer inte att få Fredrik Reinfeldts eftermäle. Och det är jag glad för.

Övertorneå den 14 februari 2012
Mikael Styrman
.

Tänk att kunna skriva som Peter Wolodarski

.
DN:s begåvade ledarskribent. Att sina unga år till trots kunna leverera så många ofta träffsäkra analyser av företeelser i vårt samhälle. Och sedan måsta kasta bort sin begåvning på att hylla Fredrik Reinfeldts skamlösa mörkläggningskampanj, som i gårdagens ledare. En kampanj föranledd av det havererande pyramidspelet med våra pensioner och den havererade sysselsättningspolitiken och statliga kärnkraftsdriften.

Så trist, så trist...

Övertorneå den 14 februari 2012
Mikael Styrman
.

Varje land har sina problem

.
De varierar förstås. Klimatet kan inverka eller vilken förfinad kultur som finns i landet.

I gårdagens DN kunde vi på första sidan läsa:

”Så stoppas gängen i Köpenhamn. Exitprogram hjälper unga att ta sig ur kriminaliteten.”

Och i Sverige handlar det istället om hur vi ska kunna stoppa gängen i riksdagen.
Gängen som gör våld på grundlagen och hånar våra lagar till skydd för fri och opåverkad röstning.
Icke valda personer på partikanslierna som anförda av partiledarna och ett antal ledande mobbare skrämmer vettet ur de flesta folkvalda.

Varje land har sina problem...

Övertorneå den 14 februari 2012
Mikael Styrman
.

Industrins giftkok och flamberade politiker

.

Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Som om pengarna kan tänka själva”. 
Uppdaterad 13 februari 2012, kl 09:30.

I det här pyramidspelet är det nog inte många siffror som är rätt. De grekiska nationalräkenskaperna kan vara nog så bra som de svenska. Skillnaden ligger nog på ett annat plan. Grekerna är självständigare och har sannolikt mer av både civilkurage och integritet. Svensken är mer van att gå i koppel.

Det finns naturligtvis ingen täckning för våra pensioner. Hela pyramidspelet bygger på den uppenbara lögnen om evig och oavbruten tillväxt vilket naturligtvis inte kommer att inträffa.

Inte blir det vackrare av att regeringen plundrat fonderna på kapital fyra gånger vilket naturligtvis innebär inte bara kapitalet som sådant utan avkastningen på det också.

Det är nog uträknat så att fyrtiotalisterna kommer att klara sig hyggligt, som vanligt, men alla andra får stå med lång näsa. Ordentlig pension kan vi se oss i månen efter.

Jag tror att Du har rätt om flergenerationsboendet. När den institutionaliserade barn- och åldringsvården av Pol Pot-typ klappar ihop - vilket vi redan kan se att har börjat - kommer flergenerationsboendet tillbaka. Det kommer att minska pendlingsbenägenheten. Senast med stigande energipriser upphör eller åtminstone avtar pendlandet kraftigt och med det onödigt tunnelbyggande.

Men det har inte bara dåliga saker med sig. Omvårdnaden av äldre blir säkert mer kärleksfull och human. Åtminstone på landsbygden kommer mångsyssleri och småbruk tillbaka. Vi hade småbruk i kombination med andra sysslor tills våra politiker och vår industri började leka gud. Det kommer att leda till att våra livsmedel i stor utsträckning slutar att resa län, land och världsdel runt. Mejerier, brygger osv blir snart lokala igen. Bonden säljer snart sitt eget kött och sin egen mjölk i stor utsträckning. Svensken, åtminstone de som kommer att ha råd att äta, kommer att kunna börja riktigt kött som människorna i Centraleuropa och i det ”fattiga” Sydeuropa aldrig slutat äta. Vi slipper således i framtiden äta klistrat och pressat industriavfall. En viktig märkeshändelse blir när den sociala oron i krisens spår får giljotinerade och flamberade politiker att sätta stopp för bidragshunseriet som idag ödelägger förutsättningarna att bedriva ett sunt jordbruk. En annan fördel blir att med större andel lokalt producerat byggmaterial och lokalt producerade livsmedel minskar astma och en del andra sjukdomar eftersom vi kommer att exponeras mindre för industrins giftkok.

Som helhet blir framtidsutsikterna ändå dystopiska eftersom inbilska människor förmodligen redan har åstadkommit genetiska svagheter i viktiga grödor. Människans folkmängd kommer därför sannolikt ganska snart att anpassas till jordens förutsättningar, vilket naturligtvis blir en tragisk historiska. Missbruket av penicillin m.m. gör att sjukdomar och smärta blir en del av vardagen, medellivslängden sjunker, dödsorsakerna blir triviala. Nu for det iväg...:-) Hur långt fram detta senare ligger i tiden återstår att se men det ihopklappande pyramidspelet om pensionerna ligger nog främst i röret.

Sanningen finns i betraktarens öga heter det. Här är en bild av hur franska och engelska politiker bränner Jeanne d'Arc på bål den 30 maj 1431 eller är det en bild av fransmän som avtackar en avgående regering under den kommande Stora Europeiska Oredan 2012-2018, som även kan komma att bli kallad Finans-Apokalypsen, med dess handfasta och påtvingade sanering av bland annat de europeiska finanserna?

Övertorneå den 12 februari 2012
Mikael Styrman
.

Som om pengarna kan tänka själva

.
Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Den nya hjälplösheten”.

Jag märker att Du är väl införstådd med hur politiken och byråkratin håller oss i mörker om verkliga förhållanden genom att rigga utredningar och annat material som ska offentliggöras. Bedrägerier kallas det i andra sammanhang, eller i mindre korrumperade system där ansvar kan utkrävas mot sådana som uppträder bedrägligt.

Och tyvärr, jag tror att Du har mycket rätt när Du jämför de röda kuverten med kontoutdrag från OBOL. Det hade varit mycket roligare att kunna vara av annan åsikt.

Våra politiker försöker dölja sin oförmåga att få polisen att fungera genom att försöka avskaffa kontanterna. Men det är inte det enda syftet bakom att avskaffa kontanterna. Det tjänar även syftet att säkra deras positioner vid köttgrytorna genom att försöka avskaffa lågkonjunkturerna genom att pumpa in elektroniska låtsaspengar i en ström som aldrig tar slut och som utställaren av de elektroniska låtsaspengarna inte kommer att kunna infria, väl synad i frågan.

Politikerna hoppas och tror att de ska bli omvalda genom eviga förbättringar, investeringar och ”reformer” finansierade med lån av låtsaspengar utan substans, som snurrar runt i ett mer eller mindre slutet system. Det sker i länder som i verkligheten går allt mer på knäna. Men verkligheten kommer alltid ikapp illusionerna så småningom.

Det är inte så konstigt att politikerna tror sig gå i land med det. Efter hand som de lär sig att de kunnat lura i folk de mest fantastiska saker med hjälp av duktiga och fräcka reklambyråer och en lojal press, ligger det även begravt i systemet att man hela tiden flyttar fram sina positioner. ”De dumma jävlarna svalde det här också. Vi kan nog påstå vad som helst och bli trodda”. Så småningom trampar man över gränsen utan att i förväg begripa att det inte kommer att gå att ta ett kliv tillbaka och bli trodd. Då är förtroendet förbrukat och är då exempelvis den finansiella situationen besvärlig blir följden att en finansiell katastrof utlöses.

Den nuvarande krisen är inte den första orsakad av att politiker och bankfinans trott att de ”lärt sig” hur man styr konjunkturerna. Varje större ekonomisk kris föregås av perioder av hybris och gudssyndrom bland ledande politiker och samhällselit. Vårt land, med sin långvariga stalinistkultur sittande i tapeterna i verk och departement, lär knappast vara förskonat från detta problem.

Jag tror man kan vara ganska trygg i uppfattningen att om galningarna lyckas avskaffa kontanterna, då är den totala kollapsen med dess misär och anarki nära förestående.

Den andra sidan av de röda kuverten är kanske frågan om vad de som förväntas försörja alla pensionärerna, inhemska såväl som importerade, ska arbeta med. Vad är det som ska driva Borgs ”tigerekonomi”? Det är inte biltillverkning. Den kunde man slumpa till Kina. Då skulle vi bli välavlönade konsulter, sa man. Och det är inte läkemedelsforskning heller att döma av Astra-Zenecas senaste neddragningar i Sverige. Så vad är det vi ska leva av?

Är det över huvud taget rimligt att tänka sig att ett folk som är så degenererat från toppen och nedåt att man inte ens klarar av att skotta snö från växlar och peta bort istappar från tåg och tunnlar kan bli välavlönade konsulter som ska lära resten av världen hur de ska sköta sina angelägenheter? Ett land som kan avlöna kanske en miljon eller mer arbetslösa eller låtsassysselsatta för att inte göra någon nytta men som inte klarar av att hålla öppna sjukhus och ålderdomshem på grund av personalbrist? Innebär inte blotta tanken att onödigtvis utsätta sig själv för andras ringaktning?

Eller är Borgs ”tigerekonomi” bara en maktfullkomlig stat som drar in alla medborgarnas pengar till staten och slösar bort dem? Är det en tigerekonomi styrd av ledare vars kompetens begränsas till att fatta beslut om att skjuta till pengar på måfå, än här, än där, efter hand som problemen blir akuta på något område? Beslut som fattas utan att ha kompetens att se till att pengarna kommer till god användning och uppenbarligen sättande sitt hopp till, att pengarna kan tänka själva och se till att de gör nytta och inte bara gör ont värre?

Vad har i så fall framtiden i beredskap åt oss?

Övertorneå den 12 februari 2012
Mikael Styrman
.

Den nya hjälplösheten

.
Svar till SD:s kommentar till bloggen ”Ännu en skendebatt och ett skentoppmöte”.
(Uppdaterad 120210 kl 08:53)

Mörkläggning?

De där uppskattningarna är förstås gjorda under lång tid och med stor osäkerhet, möjligen på grund av en viss ovilja från politiken att visa vidden av vad de ställt till med.


Enkla överslag

I verkligheten finns många olika sorters invandrare och/eller flyktingar som drar olika mycket kostnader. Men några enkla överslag kan vi lätt göra med varierande antal genomsnittliga invandrare:

0,5 miljon invandrare x en kostnad om 0,2 miljoner per person = 100 miljarder kronor per år.
0,2 miljon årsarbetstillfällen sysselsatta av invandringshanteringen x en kostnad om 0,3 miljoner per person  = 60 miljarder kronor per år.

Dessa antaganden som ganska säkert är otillräckliga stannar således på en årskostnad om 160 miljarder kronor per år.

Mer rimliga antaganden, tror jag, är följande:

0,8 miljon invandrare x en kostnad om 0,35 miljoner = 280 miljarder kronor per år.
0,2 miljon årsarbetstillfällen sysselsatta av invandringshanteringen x en kostnad om 0,4 miljoner = 80 miljarder kronor per år.

Dessa justerade, men fortfarande säkert försiktiga, antaganden skulle således innebära kostnader om 360 miljarder eller trehundrasextiotusenmiljoner kronor per år.


Jämförelse med Kriminalvården

Som en jämförelse kostar kriminalvården, enligt egna uppgifter, ca 7,3 miljarder kronor per år och dess medelbeläggning är ca 4.600 personer enligt BRÅ. Kriminalvårdens kostnad utslaget per intagen är då nästan 1,6 miljoner kronor. Då har man några anstalter för tunga förbrytare som är mycket dyra att driva men det mesta är rena vuxendagisverksamheten, politiska fångar m.m. Kriminalvårdens verksamhet är förhållandevis lättadministrerad. Man har stora möjligheter att bestämma var kunderna ska vara exempelvis och personliga hänsyn behöver inte tas i någon större utsträckning. Invandrar- och flyktingadministration låter sig inte styras på motsvarande sätt och innebär mycket tillfälliga arrangemang utspridda över landet vilket alltid fördyrar verksamheten.

Sammantaget finns det inte särskilt stor risk för att kostnaderna för invandrings- och flyktingadministration skulle vara lägre än Kriminalvårdens kostnader per intagen, snarare tvärt om.

Om kostnaden är densamma per kund som inom kriminalvården motsvarar det vid 0,5 miljoner ”kunder” 793 miljarder och vid antagna 800.000 genomsnittskunder 1.270 miljarder kronor per år.

Redan de här enkla överslagen visar dock varför det inte är så svårt att förstå om politikerna gärna vill hålla väljarna i mörker om vad politikerna har ställt till med - och fortlöpande förvärrar.

Ta fram korrekt statistik

För att göra en riktig beräkning krävs tillförlitlig statistik om invandringen. Hur många invandrare, hur många arbetslösa, hur många med riktiga arbeten, hur många pensionärer, hur många privat-, kommun- och statsanställda sysselsatta i vuxendagisverksamheten osv.


Dålig skolning till följd av DDR-systemet orsakar resursslöseri

Nu tror jag inte att politikerna och den högsta byråkratiska ledningen ser riktigt på det här sättet på frågan. Fostrade som de är i ett sjuttioårigt DDR-likt styre har de fått dålig skolning i hantering av skattebetalarnas pengar. Jag tror att de aktivt, och medvetet, gömmer kostnaderna för invandringen genom traditionell statlig bluffbokföring. Det gör de, väl medvetna om, att i den här invandringscirkusen sysselsätts massor av människor som annars skulle vara öppet arbetslösa. Och den arbetslösheten vill de inte visa. Den är varken förenlig med alliansregeringens retorik eller dess företrädares. Men eftersom politikerna är oförmögna att sköta någonting ordentligt slösas dessa resurser bort. De leder nämligen inte till de (troligen) uppsatta målen - att invandrarna upphör att cirkulera i dagisverksamhet och hamnar i produktivt arbete.


Riksdagen - Sveriges mest vanskötta verksamhet?

Det finns förmodligen få så klantigt skötta verksamheter i landet som den som våra riksdagsmän administrerar och förmodligen manifesteras det allra tydligast i just invandrarförvaltningen.

Ofantliga resurser svamlas bort trots resursbrist

Hela landet är fullt av arbetslösa. Hundratusental - kanske mer. En del analfabeter, andra mycket välutbildade. Skattebetalarna försörjer dem alla, men deras arbetsförmåga nyttjas inte. Istället tillåts, eller tvingas, de att ligga på sofflocket. Men samtidigt stängs sjukhus av kostnadsskäl och vårdbehövande transporteras till döds i ”Luleå-Ambulanser” längs vägarna - om ambulansen alls kommer. Gårdar och tak finns att skotta, vägrenar att städa, gräsmattor att klippa, skogar att röja, skogar att stamkvista, bär att plocka, tågväxlar att avisa, tåg att isrensa, tunnelbanestationer och sjukhus att städa, sopor att transportera till konkurrenskraftiga priser, åldringar att vårda och hålla sällskap istället för inlåsta och övergivna på nätterna och andra som behöver personliga assistenter, eftersatta kraftledningsgator och annars väl fungerande teleledningar att röja, istället för att rasera på grund av beslut vars intellektuella grund gränsar till efterblivenhet.

Tiotusen analfabeter under ledning av hundra läskunniga kan göra järnvägarna trädsäkra på ett år. Hundra läskunniga kan övervaka istappar i järnvägstunnlarna under ledning av transportstyrelsens 1600 pappersskyfflare. Tusen läskunniga kan byta slutkörda kontaktledningar. Sedan kommer och går tågen i tid. Och då har vi ännu bara skrapat på ytan av det här nationella sammanbrottet. Men det händer inte av sig själv.

Jag kan fortsätta att räkna upp hur länge som helst. Och det kan förmodligen Du som läser också. Skattebetalarna avlönar och försörjer redan alla - för att göra ingenting! Och statsministern arrangerar toppmöten för att diskutera hur vi ska öka antalet kvinnliga företagare och få de allt färre som ska försörja allt fler att jobba till 75 års ålder.


Odriftigas självsmekeri prioriteras

Men våra politiker är mer intresserade av egna förmåner och av att hitta på flashiga toppmöten för sig själva för att få sola sig i kamerablixtarnas sken. De är helt enkelt odriftiga personer som gömt sig i partiorganisationernas kryptor. Och det Sverige av idag behöver är driftiga entreprenörer - även i den politiska ledningen. Men våra politiker och journalister kan inte skilja på en entreprenör och en myglare. Och de är helt väsensskilda saker.


Den nya hjälplösheten

Det finns hundratusentals lediga händer som kan hjälpa till. Även en analfabet kan göra nytta medan han/hon lär sig skriva och tala svenska. Men alla resurser rinner idag ut på marken till ingen nytta och orsakande höga kostnader. Våra politiker står för den nya hjälplösheten som får hela samhället att sluta fungera.

All-inclusive free of charge

Bästa Fredrik Reinfeldt, när Du och Dina reklambyråkompisar någon kortare stund bestämmer Er för att gästa verkligheten och kanske upptäcker att Sveriges problem inte är att människor inte arbetar till 75 års ålder, utan att en miljon människor inte arbetar alls, då kanske Du kan berätta för oss andra vad David Cameron och Dina andra kollegor tycker om det all-inclusive-semester-hotel, free of charge, för hela världens befolkning, som Du tycks tro att Du är kapabel att förvandla det här landet till.

Övertorneå den 9 februari 2012
Mikael Styrman
.

Än svävar Birgitta Dahls ande över svensk kärnkraft

.

Minister över numera mycket snabbt åldrande befolkning.

 Den som tittade på SVT1 kl 20 fick nog förklaringen till regeringens spektakel på Rosenbad ikväll med konferensen ”om norra Europas åldrande befolkning” med alla de inbjudna nio regeringscheferna som nu plötsligt hade upptäckt att deras befolkning åldras. :-) Där ser man vad lite generositet med andras pengar kan åstadkomma. Av allt att döma var hela jippot till för att mota Uppdrag Gransknings inslag om dammsugarfiaskot i Ringhals och den efterföljande mörkläggningen av de svenska kärnkraftsystemfelen.

Jag ska inte uppehålla mig vid mörkläggningen som sådan eller gentemot allmänheten, för jag tror att alla som läser min blogg är mycket väl införstådda med att den finns och hur den arbetar. Men för den som vill veta mer finns ju inslaget på SVT:s websida. Väl värt att titta på. Som så ofta tidigare var det nämligen ett mycket bra och skickligt gjort UG-inslag.

Det var framför allt två saker som tilldrog sig mitt intresse.

Ett var att det var så tydligt hur Vattenfall struntar i såväl den allmänna som den särskilda tillsynen som SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) utövar mot Ringhals sedan två år tillbaka. Att hela tillsynen bara fungerar som en papperstiger för att intala folk att de här avtrubbade Uppfinnar-Jockarna av Tjernobyl-typ står under någon sorts tillsyn. Jag tror att det var mycket välgörande att det kom fram så tydligt att det gör de inte alls. Sedan får förstås var och en dra sina slutsatser av detta och vad det eventuellt betyder för den svenska kärnkraftsäkerheten.

En annan sak som kom fram, och som hade undgått mig, var turerna efter Forsmark-skandalen 2007. Det framkom i programmet att dåvarande ordföranden i Reaktorsäkerhetskommittén, professor Björn Karlsson, fick sparken efter sina sakliga, ansvarsfulla och förtroendeingivande uttalanden i samband med Forsmarks-skandalen.

Det är väl inte första gången budbäraren som framför smärtsam information blir halshuggen. Ingen kan väl tro att den svenska reaktorsäkerheten har förbättrats av det. Den signal som det skickar ut till hela tillsynsbranschen är ju naturligtvis en katastrof i sig. Och den får naturligtvis allt offentligt surr i Sverige om att skydda whistle-blowers att få något utomordentligt löjligt över sig.

Krümmelverket utanför Hamburg

Det är inte så konstigt att tyskarna stängde de två Vattenfall-ägda kärnkraftverken i Tyskland. Ett statsägt företag hemmahörande i ett land med en så höggradigt korrupt säkerhetskultur kan ju inte gärna vara annat än livsfarligt. Häri kanske vi finner anledningen till varför inga huvuden har rullat efter den ekonomiska katastrofen i Tyskland. Det kan helt enkelt ha varit regeringens mörkläggning av Forsmarkskandalen och munkavle över Reaktorsäkerhetskommittén, som till stor del undergrävde förtroendet för Vattenfall och ledde till tyskarnas stängning av de svenskägda tyska kärnkraftverken Krümmel och Brunsbyttel.

Pol Pot-kramaren tillika kärnkraftsmarodören Birgitta Dahl och krutuppfinnarna omkring henne kostade svensk kärnkraftsäkerhet tjugo år och kan ännu visa sig kosta Sverige en eller flera kärnkraftskatastrofer. Alliansregeringen har av allt att döma kostat fem år till, bland annat genom den mycket olyckliga signal som man skickat ut genom utbytet av Björn Karlsson. Om det inte hade varit för den allvarliga bakgrunden skulle det varit mycket komiskt att Reaktorsäkerhetskommittén belades med munkavle efter Forsmarkskandalen. Och för att vara på den säkra sidan bemannades kommittén, som det tycks, av pålitliga politruker. Men vilken nytta skattebetalarna eventuellt har av dessa står väl skrivet i stjärnorna. De taffliga lögnerna som Josefsson redogjorde för var också god TV-underhållning. Och som framgår av programmet så rullar regeringens energicirkus vidare - nu med nya inkompetenta och samvetslösa bimbos vid rodret - åtminstone skenbart vid rodret.

Det är för sorgligt att inte valet av alliansregeringen ledde till att den samhällsfarliga mörkläggningskulturen av gammal sovjetmodell kunde städas ut ur regeringskansliet.  :-(

Övertorneå den 8 februari 2012
Mikael Styrman
.

Transparency International lever - och censuren med

.
Alla som trott att Transparency International inte längre existerar har anledning att tänka om. Organisation lät höra av sig idag. Ekot hade till exempel sändningar om Transparencys uttalanden under efternatten/morgonen, åtminstone tills Sverige vaknade. Då upphörde ekots inslag om Transparency International att sändas. Till och med på ekots websida fick man spana förgäves efter inslaget.

Då var TV djärvare och sände hela dagen. Men vad var det Transparency International sade då som var så känsligt att inte ekot vågade sända? - Ja inte var det mycket. Det fanns i något sammanhang ”riskområden för korruption”,  ”bland annat i samband med att det förekommer att kommuner, ofta i samband med upphandlingsaffärer, bryter mot lagen, blir fällda i domstol och trotsar utslaget”  - Tja, vad är väl annat att vänta i ett land där offentlig brottslighet är i det närmaste helt straffriförklarad.

I slutet av inslaget säger Lars-Göran Engfeldt från Transparency International att det är ”mycket viktigt för den demokratiska legitimiteten att allmänheten känner till hur olika partier är finansierade så att det inte uppstår misstankar om att olika intressen kan köpa sig en viss politik” och pang, bom - där tog censuren inslaget.

Inte så märkvärdigt kan man tycka, allt saker som vi alla redan visste. Men tillräckligt för att censuren skulle gå i taket.

Nu väntar vi ännu för att få höra om Institutet Mot Mutor ännu finns kvar. Det kanske blir en motutredning som en gång för alla klarlägger att det inte finns någon korruption i Sverige och att ingen vill veta hur de politiska partierna finansierar sig? :-)

Övertorneå den 8 februari 2012
Mikael Styrman
.

Ännu en skendebatt och ett skentoppmöte

.
I dagarna har statsminister Fredrik Reinfeldt gått ut med att ökad medellivslängd och förbättrat hälsotillstånd bland våra allt fler pensionärer kan leda till att många, som kan och vill, kan komma att få arbeta till 75 års ålder. För en del kan det bli aktuellt att omskola sig mitt i livet för att hålla loppet ut.


Som förut

Det kommer med andra ord att bli ungefär som förut. Den som känner sig frisk och pigg kan arbeta till hundra års ålder eller mer, men måste kanske i så fall vara beredd att byta jobb under resans gång. Men debatten är naturligtvis värd att föra. Särskilt om det inte finns angelägnare debatter som borde äga företräde.


Skenfrågor och rökridåer

En vanlig härskarteknik, om en fråga blir besvärlig eller betungande, är att börja debattera något annat, mindre viktigt eller besvärligt och istället göra den till huvudfråga. Är det därför frågan om att arbeta till 75 års ålder kommer upp på bordet just nu? Är det bara en slump att det sammanfaller i tiden med samhällskollapsen i Malmö? Med samhällets totala oförmåga att hantera en skenande kriminalitet? Med Ilmar Reepalus taffliga försök att degradera frågan om anarkin i Malmö till en fråga om förekomsten av illegala vapen i Malmö? Eller med den allt överskuggande, men tappert mörklagda frågan om våra politikers totala fiasko i frågan om att tillämpa ”Arbetslinjen” inte bara mot sjuka, eller möjligen sjuka svenskar utan även mot friska invandrare.


Reepalus krokodiltårar

Ilmar Reepalu har förstås både rätt och fel när han påstår att de illegala vapnen och otillräckliga åtgärder mot dem orsakar problemet. Det är tyvärr svårt att frigöra sig från misstanken att Reepalu gråter krokodiltårar för att skyla över sina egna och sitt partis decennier av tillkortakommanden, skändligen blottlagda genom missförhållandena i Malmö. Självklart är illegala vapen en del av problemet i Malmö. Men bara en mycket liten del. Illegala vapen finns överallt utan att folk skjuts ned på gatorna i parti och minut som i Malmö. Problemet är istället att bakom varje illegalt vapen döljer sig minst en kriminell person beredd att använda vapen. En person som inte är nämnvärt oroad av risken att åka fast. Och med en skenande brottslighet och en uppklarningsprocent för brott som närmar sig noll får vi varken stopp på den brottsliga verksamheten eller klarhet i huruvida de vapen som använts i morden i Malmö var illegala eller ej.


Hemspråksundervisning för deportation

Problemen i Malmö är mycket vidare än så. Den pågående gettoiseringen leder till att invandrare inte assimileras i det svenska samhället utan klumpas ihop i egna reservat, i områden som inte svenskar vill bosätta sig i. Målsättningen, åtminstone bakom kulisserna, är av allt att döma att åstadkomma segregation. Möjligen i avvaktan på deportation. Allt medan den officiella bilden är assimilering och arbetslinje. Förberedelse till deportation kläs i fagra ord om hemspråksundervisning m.m. och svenskundervisning för invandrare bedrivs med obefintlig framdrift. Hur mycket som ligger i denna arbetslinje uttrycktes mycket tydligt i TV-journalisten Gunnar Sandelins debattartikel i DN med rubriken ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”. Och svenskundervisning för och tillämpning av arbetslinjen för invandrare har Maziej Zaremba gett oss en bra bild av i sin artikelserie ”Den polska rörmokaren”, även den i DN. Det kan tilläggas att ett korrumperat rättsväsende, som det i Malmö, att döma av inslag i TV:s samhällskritiska program, knappast kan räkna med någon omedelbar lojalitet från invandrade människor, ofta på flykt från korrumperade system.


Politiken och byråkratin mörkar

Det ligger i sakens natur att det kan vara svårt att veta om en invandrare eller flykting kan förväntas uppvisa ett hedervärt leverne i Sverige om de beviljas uppehållstillstånd. Ett allt för närgånget granskande av den invandrandes vandel kan leda till att rätten att komma in i landet förvandlas till en chimär. Men frågan förtjänar att belysas. Ett fungerande rättsväsende kan hantera att det bland en grupp invandrande människor finns en viss andel brottslingar. Ett kollapsande, eller kollapsat, rättsväsende kan det inte. Siffrorna hämtade från BRÅ:s och SCB:s statistik som finns på www.affes.wordpress.com inger stark oro. Även för dessa siffror gäller att de återfinns på internet varför jag inte kan uttala mig om deras tillförlitlighet. Men i avsaknad av en klart och tydlig motbild kan man säga att de stämmer tills motsatsen är bevisad. Samhället saknar ju inte resurser att hudflänga folk med stöd av hela propagandaapparaten inkl massmedia och rättsväsende när någon kriminell politikers karriär eller position hotas av någon företagare. Det borde därför inte vara omöjligt att ta fram enkel och begriplig statistik.


Hurdan blir framtiden?

I de länder som många, av i och för sig förklarliga skäl, utvandrar ifrån hanteras brottslighetsfrågan så att mindre välbeställda medborgare inte har något skydd. Samhällseliten däremot har sina tomter inhägnade med 2-3 m höga murar försedda med över halvmetern långa och sylvassa stålspetsar på murkrönet. Gårdarna vaktas även av beväpnade vakter. Sådant blir samhället när samhällsviktiga institutioner upphör att fungera. Är det så Malmös och andra svenska städers framtid ser ut?


Arbetslinjen

Som framgår av Sandelins debattartikel och andra källor får mycket få av de invandrade arbete. Däremot tycks många få pension. Jag har tagit del av uppgifter som tyder på att den som invandrar som anhöriginvandrare kan få pension utan att ha arbetat en enda dag i landet. En pension som inte sällan är högre än den får som arbetat och bidragit till nationalhushållet hela sitt liv.


Svenskarnas tillkortakommanden drabbar invandrare

I dessa frågor tycks det komma fram en mängd graverande fakta från sådana som beskrivs som ”invandrarfientliga” medan det inte tycks komma fram så mycket motinformation. Om det finns ”motinformation” - varför presenteras den inte? Bemötandet tycks mest bestå i svepande och oprecisa omdömen som ”invandrarfientliga”. Men är verkligen den som kritiserar en havererad invandringspolitik med nödvändighet invandrarfientlig? Den påtagliga avsaknaden av tydlig information om invandringen från det officiella Sverige är minst sagt anmärkningsvärd. Eller egentligen inte om invandringen utan om hur det offentliga Sverige skött sina uppdrag på invandringsområdet. Om de uppgifter som jag refererat till är fel föreligger ett stort informationsunderskott från staten och politikerna till väljarna. Rätt ska vara rätt. Vi ska inte behöva vara i villfarelse om tingens ordning. Det kan inte heller vara särskilt svårt att räkna antalet invandrare och sysselsättningsläget bland dem samt presentera tillförlitlig och omanipulerad statistik. Har våra politiker och tjänstemän skött invandringsfrågan på ett förtjänstfullt sätt är det inte rätt om vi går omkring och misstänker dem för allehanda tillkortakommanden.


Enligt känd politisk förebild

Det ska vara möjligt att utvandra till, eller fly till, Sverige utan att bli föremål för invandringshat, föranlett inte av den invandrades tillkortakommanden, utan av att våra politiker mörkar sin egen oförmåga att hantera invandringsfrågan och låter invandrarna få skulden för politikernas oförmåga. Sveriges politiker hanterar invandrarfrågan på ett sätt som inte är helt olikt tyska politikers agerande på 1920-1930-talen. Först valhänt och inkompetent på det sätt som Weimarrepubliken kännetecknades av. Därefter skyllande alla samhällsproblem på judarna - i Sverige invandrarna.


Frågorna brådskar

Dessa frågor bör skyndsamt belysas därför att de uppgifter som jag refererar till är av den arten att det finns åtminstone 4 miljarder människor som står i kö för att invandra till Sverige vare sig det blir som arbetssökande, flyktingar eller ensamkommande flyktingbarn, med eller utan resebyrå. Och oavsett hur godhjärtad och politiskt korrekt svensk man än är, måste det vara möjligt för var och en att förstå, att Sveriges förmåga allt lösa alla världens problem är begränsade. Det är helt enkelt inte möjligt för en promille av världens befolkning (svenskarna) att försörja de övriga - inte ens om alla inbillade och verkliga sjuka arbetar. Däremot är det fullt möjligt att förvandla Sverige till ett land som människor utvandrar eller flyr ifrån. Och det kan gå väldigt fort om samhället är i händerna på därtill illa skickade personer.


Prioriteringsordning

Den debatt som Fredrik Reinfeldt vill väcka om pensionsåldern präglas, menar jag, av ett vi och dom perspektiv. DOM som ska arbeta till 75 år, för att VI ska ha bibehållen välfärd. Ungefär samma prägel som bär Sveriges deltagande i väpnade konflikter utomlands, som även den drivs av andra människor på toppmöten, än de som förväntas, och kommer att, vara de som deltar i konflikterna.

Debatten är detta till trots väl förtjänt att föras. Men låt oss ta saker och ting i angelägenhetsordning. Först de viktiga och samhällshotande frågorna. Sedan kan samhällseliten stånga sig blodiga på kultursidorna om de akademiska frågorna om hur andra människor bör leva sitt liv för största möjliga samhällsnytta.


Ambulanstoppmöte

I skrivande stund visar TV4 att ett extraordinärt toppmöte kommit till stånd på Rosenbad med nio särskilt inbjudna regeringschefer.  För att diskutera den numera mycket snabbt åldrande befolkningen i norra Europa och vilka akuta åtgärder som detta kan komma att kräva? :-)  Ännu ett bevis på reklambyråernas och deras krishanteringsmetoders grepp över alliansregeringen?

Går det i längden, att driva ett land, inte genom att göra nytta utan bara genom att skapa en illusion av att man gör nytta?

Övertorneå den 8 februari 2012
Mikael Styrman
.

Politiker som inte ens en mor kan älska

.
Svar till Bos kommentar till inlägget ”Vart leder Reepalu Malmö?”

Nu har jag läst vad TV-killen, Gunnar Sandelin skrev på DN-debatt. Jag måste tillstå, att jag oblygt brukar tillskriva mig själv att vara en mer kritisk betraktare än ”folk i allmänhet” efter att ha sett, och blivit utsatt för, en hel del oegentligheter från den offentliga sektorn. Men skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig att det fanns så här stora skevheter i hanteringen av flyktingfrågan.

Visst har jag förstått att det här geschäftet öppnar dörren till en hel del kriminalitet - inte minst genuint svensk sådan. Men att det skulle ha sådan här groteskt stor omfattning - man blir ju förbannad.

Det här indikerar en mix av underpresterande och kriminalitet som knappt är av denna världen. Nog har jag förstått att vårt partilistesystem leder till att det inte är några raketforskare som blir politiker. Snarare harmlösa typer som är ofarliga för den ledande klicken för att de besitter ett förstånd och en driftighet som inte ens en mor kan älska och som därför gör som de blir tillsagda.

Och att det leder till Göran Persson-syndromet - känt från tsunami-annandagen - är också bekant. Dvs att när ”Göran” är trött så stannar Sverige. För så blir det ju när man förvandlar landet till en enmansshow och omger sig med idel nollpresterare, om än välgödda sådana. Nu vet jag att en del blir störda av att jag använder mig av förklenande uttryck i det här sammanhanget. - Men, Herregud, efter att ha läst vad Sandelin skriver - vilka andra uttryck återstår rimligen om avsikten är att på ett sanningsenligt sätt beskriva den förda invandringspolitiken?

Att man inte kan lita på vad media skriver det har jag ju förstått. Under senare tid har det ju blivit allt mer tydligt att sanningen allt oftare är ungefär tvärtom mot vad media gör gällande. Men att det skulle vara så här långt mellan verkligheten och den vrångbild som media målat upp, det är nästan svårsmält.

Det är väl bara att böja sitt huvud i skam och erkänna att även jag låtit lura mig av den organiserade statsbrottsligheten och dess propagandaapparat i invandringsfrågan.

Stockholm den 6 februari 2012
Mikael Styrman
.

Det gränslösa vanstyret

.
Svar till Martins kommentar till bloggen ”Vart leder Reepalu Malmö?”.

Ja, precis. Och tänk att jag glömde nämna att 100.000 finnar dog i andra världskriget, de flesta familjeförsörjare. Och lika många fick bestående skador eller blev krigsinvalider. Därutöver har de betalat dryga krigsskadestånd. Om det kan man läsa på:

http://www.veteraanienperinto.fi/svenska/siiviilit/jalleenrakentaminen/sotakorvaukset.htm

Inte försumbart för en liten nation. Samtidigt sörjde man för de många karelare som flydde undan de ryska socialdemokraterna. De fick ny mark eller boställen på andra platser i Finland.

Sen förlorade Finland en generation arbetsföra till Sverige. Och ändå har de kört om oss levnadsstandardmässigt. Och Finland fungerar - men inte Sverige.

Det gläntar till vidden av det gränslösa vanstyre Sverige varit, och är, utsatt för.

Man är inte effektivare än man behöver vara, heter det. Och det stämmer ofta bra när man jämför företag i samma bransch eller exempelvis snarlika länder, som Sverige och Finland.

När jag var barn, på 1960-talet, och vi åkte till mormor och morfar i Ii, utanför Uleåborg, passerade vi ett antal broar som var gemensamma för landsvägstrafik och järnväg. Inte separerade i höjd eller sida utan delande körfält. Antingen kunder järnvägen trafikera bron eller södergående eller norrgående biltrafik. När man någon gång försökte blanda blev det jobbigt...

Jag minns inte vilket år den sista delade bron ersattes av separata broar men min minnesbild är att det var långt in mot 1960-talets slut.

Vägen mellan Torneå och Kemi, och även Kemi söderut, byggdes länge och väl, år efter år. Det var väl lite jobbigt när vi skulle på semester med bilen packad till taket och vi fick punktering utanför Kemi på skarp sprängsten. Och reservdäcket låg underst, förstås.

Finland har inte råd att bygga allt på en gång sade man. Så det var naturligtvis lite jobbigt, och det var jobbigt ganska länge. Men det gav fantastiskt bra vägar, sen när det blev färdigt. Då höll de sina tjugo år utan nämnvärda problem och de var dragna i raka, fina, sträckningar.

Jag kan inte påminna mig en enda svensk väg på rak arm som är ordentligt byggd. Allt är hastverk. Dåliga massor byts inte ut. De byggs så snabbt att massorna inte hinner sätta sig innan de byggs färdigt. Inom något år är de dåliga igen och fortsätter att vara dåliga under hela sin brukningstid. Ibland byggs de över vintern och asfalteras innan tjälen har gått ur marken. Som regel med för mjukt grus så att de blir både gropiga och spåriga, med vattenplaningsolyckor och annat elände som följd. De här ständigt fuskbyggda vägarna med sina hela tiden pågående reparationer genererar naturligtvis enormt höga kostnader och trots det dåliga vägar. Till kostnader som med råge skulle räcka till att hålla ett bra vägnät.

Finland har aldrig ansett sig ha råd att fuska vid vägbyggnationer även om det verkar som om stigande välstånd i Finland under senare tid lett till att ”den svenska sjukan” kommer smygande även där.

Istället för att bygga vägarna ordentligt hittar ......... i den politiska ledningen, riksdagen och vägmyndigheterna, oavsett vad de för stunden heter, på att hafsa till delvis kontraproduktiva stängsel på redan dåliga vägar. De övertaliga och onyttiga byråkraterna, på vilka inga verkliga krav ställs, fokuserar på vilken käck logotyp och vilket klatschigt namn de ska ha härnäst. Det kan vara till exempel Vägverket, Division Produktion eller liknande för att de ska kunna intala sig själva att de producerar - som i industrin. Knappt har bläcket torkat på den nya logotypen innan väghållningspengarna åter rullar iväg till nya konsulter som ritar nya logotyper för uppdragsgivarens självförhärligande.

Och till detta kan läggas att i snart sagt alla offentliga branscher flyter det omkring drönare som inte har några riktiga arbetsuppgifter. De har låtsasjobb, fria jobb utan uppgifter, välavlönade, okontrollerade. De finns inom alla branscher. ”Vägmästaren” från Svanstein med hela länet som arbetsfält, utan kompetens, utan arbetsuppgifter, utan krav på resultat, men med partibok, välavlönat och med spenderkonto. Eller polisen i Övertorneå utan arbetsuppgifter, utan insikt och utan prestationskrav. Varför? Vad gjorde de egentligen? Var de svenska stasis medarbetare som övervakade eller spionerade på folket? Eller var de bara drönare som hade lärt sig att flyta omkring med partibok i den offentliga sektorn utan att göra något?

Hur många sådana nollproducerande drönare uppehåller det sig alltjämt i den svenska ofantliga sektorn och varför gör inte alliansregeringen något åt det? Varför levererar inte alliansen? Håller alla drönare på och byter partibok och blir moderata drönare och därmed ”nyttiga”, oantastliga, som förr, men med ny partibok?

När får vi en regering med kompetens och civilkurage att städa upp bland drönarna som gör att skattemedlen inte räcker trots 300% högre skatter än i måttligt korrumperade länder som får allt att fungera väl?

Stockholm den 4 februari 2012
Mikael Styrman
.

Ibland har Fredriks Grabbar och pressen otur

.
Ibland har den kritiskt granskande svenska journalistkåren ”otur” och når inte riktigt ända fram. Ganska ofta faktiskt. Till och med som regel. Åtminstone om något politiskt intresse kan påverkas. Men det är inte så vanligt att det når allmänhetens kännedom att rapporteringen manipuleras. De får som regel inte veta någonting. Eller nås bara av den förskönade, tillrättalagda, varianten. Så även i detta fall.

Inom Ekfors elnät sköter Fredriks Grabbar (Vattenfall) eldistributionen på Fredriks uppdrag förmedlat av tvångsförvaltare Johan Gullesjö. Härom dagen skulle Fredriks Grabbar transportera en transformator genom nätet, till sitt eget nät i Pajala. Inte den finska vägen. Där var ledningsnätet alldeles för lågt. Inte heller genom Fredriks Grabbars nät, den naturliga vägen, från Töre via Överkalix till Pajala. Nej man tog vägen genom Ekfors nät, som nämnts ovan drivet av Fredriks Grabbar, förmodligen därför att höjderna var bättre där.

Nu låg det tydligen snölast på en del el- och teleledningar varför de hängde lite lägre än vanligt. Telenätet som ofta delvis är sambyggt med elnätet sköts också av Fredriks Grabbar, sektion Telia. Den del av ett fungerande telenät som de inte hunnit rasera än. Fredriks Grabbar som skötte transformatortransporten hade för- och efterbil i vanlig ordning. Men varför de hade för- och efterbil kan man fråga sig.

Tydligen så har man tolkat förekomsten av snölast på ledningarna så att det ger en transportör av överhögt gods rätt att ta fart och meja ned allt man når och sedan smita från olycksplatserna. För så gjorde man nämligen.

Den massmediala bevakningen av detta anmärkningsvärda skådespel begränsade sig till en artikel i NSD, senare följd av flitigt censurerande av kommentarerna till artikeln, klicka här för att läsa. Såvitt bekant har Sveriges Radio, Sveriges Television, Norrbottens-Kuriren, Haparandabladet och alla övriga media ”missat” nyheten trots att folk på många platser var utan ström hela dagen. Men skulle Ekfors, på den tiden nätet sköttes om, det vill säga av oss själva, haft liknande avbrott skulle det knappast undgått någon.

Och nu har Fredriks Grabbar - sektionerna polis och åklagare - fullt upp med att titta åt annat håll så att man inte tvingas utreda och beivra att Fredriks Grabbar - sektion transformatortransporter - gjort sig skyldig till skadegörelse, smitning och sabotage mot elförsörjningen.

Inte så lite Jönssonligan över Fredriks Grabbar, tycker jag.

Och tänk Er - det här gänget sköter den svenska kärnkraften. Och den här pressen granskar.

Övertorneå den 3 februari 2012
Mikael Styrman
.

Vart leder Reepalu Malmö?

.

"Jag väljer trygghet framför skattesänkningar"

I Malmö var det ett nytt mord igår. Och i natt en bomb mot en polisstation. Det är klart att det så småningom kommer att resultera i något.

Att döma av, och med en fri tolkning av, åtminstone delar av den mediala rapporteringen ställer Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, huvudsakligen tre alternativa färdriktningar i utsikt. Malmö kan bli ett nytt Beirut, ett Syrien eller ett gammaldags Sovjetunionen. Åtminstone kommer det att bli följden av de förslag till åtgärder som Reepalu har kläckt. Några andra alternativ gives knappast.

I en sådan här situation måste vi, för att förstå vart vi är på väg, först ta reda på var vi är. Och för att kunna förstå det måste vi ta reda på var vi kommit ifrån. Då får vi förhoppningsvis både insikt i varifrån vi kommit och hur vi hamnat där vi är idag. Det i sin tur ger insikter om vart vi är på väg om vi inte slår om kursen.

Beirut?

Att det är oroligheter i Malmö är ju lätt att förstå när man sett inslagen i TV:s samhällsgranskande program. Hur översittare i samhällsmaskineriet utnyttjat sina positioner och överlägset hänvisat människor som inte gjort något ont till att bo packade som sillar och bland kackerlackor och annan ohyra.

Hur kunde det bli så?

Varför kunde inte kommunen, politikerna och de allmännyttiga bostadsföretagen behandla invandrare till Malmö på ett människovärdigt sätt? Hur kan man ens tänka tanken att det skulle sluta på något annat sätt än med förskräckelse? Hur kunde man tro att människor som behandlas så någonsin skulle kunna fostra barn att vara lojala med samhället - om de inte har extremt goda egenskaper och god karaktär förstås - sådana egenskaper som inte gammelsvenskarna själva har.

Tankarna går osökt till en gammal Hasse & Tage sketch som möjligen börjar med att Hasse Alfredsson har en frack som han belånar, i vilken sketch Hasse ”slänger in åtta turkiska diskare i varje rum”. Om jag inte minns helt fel var slutrepliken ”Då går jag och löser ut fracken - man kan ju inte gå omkring så här när man bor i stenhus”.

Sverige och Malmö i ett nötskal anno 2012?

Jag försökte söka reda på sketchen på internet, utan att lyckas. Kanske någon som läser har sketchen eller hela revyn och kan dela med sig av kunskap på området? Eller kanske ännu bättre har en länk till den?

Malmö?

Övertorneå den 1 februari 2012
Mikael Styrman
.