.
Demokratins och de mänskliga rättigheternas ständiga försvarare - Sverige och Iran - har uträttat nya storverk på demokratins och rättssäkerhetens internationella arena.
Mycket kan hända när två pragmatiska skurk- och myglarstater sätter sig ned och förhandlar.
Stort rabalder, dito svensk självbelåtenhet, har präglat Sveriges hantering av Hamid Nouri. Det gäller nästan alla: UD, politiker, media, rättsväsende mm.
Hamid Nouri var en grov skurk och skulle låsas in på livstid och Sverige skulle slicka i sig berömmet föranlett av att ha gjort det.
Att det alls blev möjligt föranleddes av att någon - förmodligen exiliranier - lockade en dygdens - framför allt den kvinnliga dygdens - försvarare i form av den för brott mot mänskligheten senare dömda Hamid Nouri till Sverige under förevändning att här väntade fritt pippa utan begränsningar av iranska extremistiska moraliska levnadsregler som ingen själv vill drabbas av, men som många gärna ser att andra drabbas av. Ett tydligt exempel på hur svenska politiker och svenskt rättsväsende står upp för demokrati och rättssäkerhet. Ett riktigt paradärende således.
Iran har tidigare fängslat den exiliranske KI-anknutna forskaren Ahmadreza Djalali som inte hade dubbelt medborgarskap när han fängslades under ett besök i Iran år 2016. Han fick senare svenskt medborgarskap år 2018 vilket - trots många förmodat goda föresatser - knappast var ägnat att stärka Sveriges internationella anseende.
Jag vet inget om Djalalis bakgrund, men givet vad vi vet, eller tror oss veta, om den iranska fundamentalistiska staten kan man tycka att det - oavsett vad han gjort eller inte gjort - bör ha varit ett medvetet risktagande att besöka Iran med bara iranskt medborgarskap. Därmed inte sagt att ett svenskt medborgarskap skulle förbättrat hans situation nämnvärt. Men att - som man gjorde - ge honom svenskt medborgarskap när han redan suttit två år i fängelse i Iran var knappast ägnat att förbättra hans situation. Mer troligt att det uppfattats som en provokation i Iran.
Hamid Nouri greps på Arlanda i november 2019 efter att ha lurats till Sverige. Han dömdes till livstids fängelse av Stockholms tingsrätt i juli 2022. I december 2023 fastställde hovrätten domen.
Den svenska EU-tjänstemannen Johan Floderus besökte Iran i april 2022 och fängslades där och har sedan suttit fängslad fram till härom dagen.
Det vore inte helt chockerande om en vanlig Kreti eller Pleti besökte Iran fullkomligt ovetande om vilka risker det innebär. Men att en EU-tjänsteman besöker Iran under rådande förhållanden är faktiskt mer än lovligt korkat.
Den svenska clown-byråkratin har nu slutgiltigt kastrerat sig själv på den internationella arenan. Ingen kan nu längre ta Sverige på allvar. Det spelar nu inte längre någon roll vad Sverige försöker göra internationellt för att framhäva sin egen förträfflighet. Alla vet numera att vilken svensk nolla som helst som man tar i förvar får den godhjärtade svenska dumheten att blockera alla möjligheter att föra en strikt och förutsägbar politik och att försvara någon som helst sorts ideal.
Brott mot mänskligheten och internationell solidaritet är jättefina slagord som smäller högt i kretsen av enbart lättlurade dumskallar. Men när man skrapar lite i polityren är det ingenting värt om det sitter en pursvensk dumskalle i den andra vågskålen. Särskilt inte om det är en politiker eller byråkrat eller släkting till en sådan.
Sveriges hållning är nu synad. En svensk nolla väger alltid tyngre än att beivra grova brott mot mänskligheten som utförts i ett annat land. Vad är det då för mening med att spilla skattepengar och resurser på att sysselsätta den svenska rättsliga byråkratin med att skipa internationell ”rättvisa”? Är verkligen den svenska hanteringen av det här någonting annat än uttryck för nepotism och rasism? Ändras slutsatsen av att hycklaren Ylva Johansson nu gråter i media över det lyckliga slutet?
Falun söndagen den 16 juni 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar