onsdag 19 juni 2024

Svenska Iran-affärer i historiskt perspektiv

.

Många kliar sig nog i huvudet just nu och försöker förstå vilken logik och vilka överväganden som har varit vägledande för den svenska regeringen när Sverige gått igenom utomordentligt omfattande procedurer och lagt ned stora kostnader genom att exempelvis ha flugit vittnen kors och tvärs över världen för att rannsaka och döma en grov iransk statsterroristisk brottsling. Allting bara för att sedan släppa honom fri i utbyte mot en diplomatisk valp som tagit huvudet under armen och rest till Iran trots rådande uppenbart osäkra förhållanden.


Om nu inte Sverige längre duger till att göra någonting alls ordentligt internationellt - varför hålla på och kladda med barnafingrarna i syltburken? Vad finns det för rimlig anledning att över huvud taget ta på sig att hålla på och peta i fallet Noury när man ändå inte har vare sig förstånd eller moral att fullfölja ärendet? Varför överlät man inte åt mer vuxna i andra länder att hantera fallet?


För att förstå vad det är som föranlett denna minst sagt skumma hantering tror jag att man måste betrakta saken i ett historiskt ljus.


Svenska skurkar, såväl näringslivets som politikens och byråkratins, har i långa tider spelat dubbelspel, som ofta har involverat Iran.


Sverige har en lång tradition innebärande att politiken officiellt framhåller Sveriges förfining och höga moral och förbjuder vapenexport till krigförande makt och skurkstater. Samtidigt visar man en väg att smuggla ut vapen för att hålla kommersen igång och hjulen snurrande. Inget förbud införs utan att man först tänkt ut hur det ska kringgås.


Förr tvättades svensk vapenexport till skurkstater via Östtyskland. På vilket sätt tvätten sker nu vet inte jag.


Vi har i det historiska bagaget fallet med krigsmaterialinspektören Karl Fredrik Algernon som, av allt att döma hade svårigheter att förlika sig med att tiga om vad som pågick när han fick insikt om det, och därför knuffades under ett tunnelbanetåg på Stockholms Central. Föga förvånande mynnade polisutredningen ut i ingenting.


Vi har också fallet med journalisten Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns. Cats arbetade med vapensmuggling och hade utlovat stora avslöjanden i närtid. De två kvinnorna drogades och placerades i den enes bil som sedan rullades över kajkanten nerd i Hammarbykanalen. Naturligtvis ledde polisutredningen ingenstans.


Längre tillbaka har vi kriget mellan Iran och Irak vid vilket Olof Palme utsågs till medlare och bägge krigförande parterna synbarligen var till freds med det eftersom de trodde att ”deras” man hade utsetts till medlare. I själva verket var han ju bägge parters man eftersom Sverige smugglade för fullt till båda sidor.


Det är också i det här ljuset man måste se Palme-mordet och de charader inom politiken och polisen som blev följden av mordet.


Det är naturligtvis också i det ljuset vi måste den svenska nomenklaturans pajaserier nu med utbytet av den grova iranska brottslingen Hamid Nouri mot en en lättviktig elev i EU-byråkratin. 


Det fanns naturligtvis ingen som helst anledning för det korrupta Sverige att börja leka internationell domstol annat än den att kumpanerna i Iran begärde det, eftersom de visste att de kunde lita på att den grova svenska offentliga brottsligheten skulle släppa Nouri.


Ibland blir det genant när man ska sitta på alla stolar samtidigt och inte står för någonting.


Falun onsdagen den 19 juni 2024

Mikael Styrman

.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Och idag skall en Syriansk Brigadgeneral som sökt asyl i Sverige få sin dom för folkrättsbrott som begåtts i Syrien, har Sverige bitit i det sura äpplet och kommer inte att kunna svälja tuggan, vem blir nästa gisslan som skall användas för fångutväxling.

Mikael Styrman sa...

Åklagare runt om i världen kommer att snegla hitåt, sa en kvinna nyss i TV4:s nyheter. Ja, så kan det nog bli. Men att döma av vad Sverige åstadkommit den senaste tiden kommer de att snegla hitåt, för att se hur de INTE ska göra.

Framtiden visar om våra politiker redan har lett oss in i en verklighet som innebär att vi svenskar får allt svårare att hitta resmål där vi inte riskerar att bli kidnappade. Det blir inte så lätt att avgöra. Hittillsvarande erfarenheter av hur exempelvis Israel/Palestina-konflikten breder ut sig över världen visar att man kan bli ofrivilligt offer för den konflikten och att det inte går att veta i vilket land det inträffar även om det emanerar från den nämnda konflikten och regionen.

Vad den svenska regeringen nu mycket synligt har flaggat för internationellt är att Sverige är ett sådant land där man är svajiga och konflikträdda, varför den här typen av åtgärder kan förväntas vara framgångsrika.

Man kan utan överdrift säga att den svenska regeringen har lagt in en internationell beställning på kidnappning och terrordåd riktade mot svenskar. Lägg därtill att Sverige efter lång tids metodiskt och målmedvetet arbete härbärgerar allehanda grupper som sökt och beviljat asyl i Sverige, men i hög grad med avsikten att fortsätta bedriva sitt inbördeskrig med Sverige som bas.