söndag 15 november 2026

Politikens drivkrafter och storverk

.

Det verkar inte som om politikerna vill lösa regeringsfrågan. För de flesta svenskar spelar det kanske inte så stor roll. För andra kan det ha stor inverkan på vad de vågar göra eller inte vågar göra för investeringar i Sverige.

Man får mer intrycket att de älskar det oklara läget och vill vara i centrum för uppmärksamheten och det har de naturligtvis gemensamt med media.

Förr skojades det i satirprogrammen, Mosebacke Monarki och andra, om Höger-Vänster-partiet. Och det är väl huvudet på spiken, precis vad vi har på väg nu.

Vi brukar ju säga att verkligheten alltid överträffar dikten och det stämmer ju väldigt ofta. Särskilt när något är riktigt svamligt och alla tror att nu kan det i alla fall inte bli värre, brukar politiken kunna svamla till det ytterligare.

Det är nog så, att om man kan samla diametralt motsatta uppfattningar i samma parti eller koalition, då måste man fråga sig om åsikterna, det man gått till val på, verkligen spelar någon roll? De är kanske bara något nödvändigt ont, för spelets skull?

Nu är ju den politiska situationen riktigt laddad. Det ska byggas kärnkraftverk - fem stycken sas det idag i TV:s nyheter - och det bara för att försörja amerikanska datorhallar, nästan utan anställda. Det gör kanske Sverige till en latent sopstation för amerikanskt kärnavfall eftersom landet ska fyllas med amerikanska datorhallar, som brukar ha mycket få anställda. Företagen har många anställda också. Men de vill inte dit där kärnkraftverken är.

Om datorhallarna behöver fem  -fel, fel, fel. Det är ännu jävligare. Sju kärnkraftverk ska det vara bara för hallarnas egen del och vi som hittills, med Guds nåde, har hankat oss fram med de som Miljöpartiet inte hann stänga när de försökte mörklägga landet, då måste vän av ordning fråga sig:

- Hur många kärnkraftverk ska det bli?

Och även:

- Varför vill de alla till Sverige?

Jag tycker att det andas att någon inte har gjort sitt jobb.

Det finns kamper som man vill vinna och det finns kamper som man absolut inte vill vinna.

Om alla vill till Sverige då tror jag att det är mycket som talar för att det här är just en sådan kamp som man inte vill vinna. Vinner vi den utsätter vi kanske landet för oproportionerligt stora kärnkraftsrisker, som inte balanseras av någon uppsida, annat än kanske lite mutor.

Det kanske är som med industri-luftslotten som man har hållit på att bygga i landet i flera år - på skattebetalarnas och spararnas bekostnad?

Kanske är det bäst att förlora kampen om dem? Det verkar inte vara så lätt. Om alla vill till Sverige då betyder det nog att ingen vill ha dem och då är det nog ingen bingovinst att ta hem potten.

Det är onekligen ett märkligt politiskt landskap när hälften av gänget vill bygga kärnkraftverk till vilket pris som helst och - jag vet inte hälften - men många - inte vill ta i dem med tång. De vill istället bygga vindkraftverk som är en total katastrof ur elförsörjningssynpunkt.

Jag minns att när nya Riksdagshuset skulle byggas - det som nu är Kulturhus - då hade sossarna en vision om att där skulle människorna kunna stå på Sergels Torg och titta in genom glasfönstren och ser när riksdagens politiker fattade kloka beslut för folkets räkning.

Sedan kom de på att det fanns en viss risk för att folket istället ville kasta in en bomb genom fönstren, förbannade som de var på alla dåraktiga beslut. Då gömde man sig på Helgeandsholmen istället.

Och nu står vi där med två politiska sidor av vilka den ena vill fylla landet med kärnkraft för att behaga amerikanska oligarker - riskfritt för oligarkerna - och riskfritt för jänkarna - och den andra vill mörklägga landet med vindkraftverk som inte kan göra jobbet.

Framtidsvisionerna är att landet antingen har en framtid där vi är välförsedda med kraftverk, kanske så välförsedda att vi blir självlysande och den andra visionen är att vi ska frysa ihjäl i ett land smockfullt med vindkraftverk som inte kommer att göra jobbet. 

Där står vi i korsningen och måste välja väg. Det står Pest på ena skylten och Kolera på den andra. Fanns det verkligen inget vettigare sätt att sköta det här på?

Vi står med andra ord i det klassiska U-landskorset...

Falun söndagen den 15 november 2026

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: