Käppen och myran

.
(Svar till signaturen Lasses kommentar till bloggen ”En vintersaga?”)

Det är väl så att jantelagen och missunnsamheten har drivit iväg de flesta som vill uträtta något härifrån. De orkade inte med det destruktiva mentala klimatet. Kvar är nästan bara pensionärer och folk som på något sätt lever av ”systemet”. Så det behövs knappast några jobb hit egentligen.

De kanske blir nöjda, om det är statliga kuponger. Men om de måste nyttja de statliga kupongerna i en privat affär - då blir det jobbigt.

Man måste förstå dem. Propagandan har ju tutat i dem hela livet att samhället tar hand om dem. Länge har det väl stämt också. Staten har tagit deras pengar och gett dem mat.  Staten har tagit allas pengar så de har inte behövt vara avundsjuka. De har kunnat leva lyckliga därför att alla har varit fattiga, oföretagsamma och lyckliga.

I det fall någon har varit företagsam och staten har ”bommat” så att de av misstag har fått behålla lite pengar så har vederbörande, för säkerhets skull, kommit körande i en gammal Volvo Amazon och haft lappade byxor och samma träskor, jacka och toppluva som i grundskolan så alla har kunnat fortsätta att vara lyckliga.

De här människorna, en del av dem, de som driver hatkampanjen och sprider ryktena – de hatar mig. Varför? Jo, de hatar mig för att jag är det som de skulle vilja vara och jag är det levande beviset för att de inte är det. Inte skulle de heller vilja vara ynkliga och rädda och springa omkring och ryggradslöst tissla och tassla bakom ryggen på mig, på oss. Hellre skulle de också ha självrespekt och vilja kunna se sig i spegeln utan att skämmas och känna sig som ynkliga kräk. Därför hatar en del av dem mig.

De flesta är dock bara rädda. De har lärt sig, redan i skolan, att undgå att bli mobbade genom att själva mobba. Om Du mobbar är Du inte mobbad. Så ju räddare människa, desto gemenare mobbare.

Jag skulle helt enkelt inte klara av att ge efter för dem. Då skulle jag förlora min självrespekt totalt och utan den är det svårt att leva.

Jag tror att Uppdrag Granskning har följt det här med skräckblandad förtjusning. Efter valet 2006 vågade de sig fram ur buskarna och gjorde ett inslag om vägbelysningen. Då vågade man visa sosserosen på svastikan också. Men det är nog inte så bara att göra ett program om detta, att greppa det och kunna presentera det begripligt – det har ju pågått så lång tid och är ju omfattande också. Sen är det ju bara regeringen som är utbytt. Nästan alla nazister är ju kvar på sina positioner. Det är ju väldigt många och säkert starka krafter som fortfarande lever på systemet som suger ut folk. De vill därför inte ha någon uppmärksamhet kring detta. Jag är väldigt nöjd med, att de på Uppdrag Granskning har begripit ungefär hur det här hänger ihop och att de har haft integritet att stå emot de, förmodligen många, propåer som säkert kommit både uppifrån och nedifrån, om att ställa upp på nazisternas sida och jaga oss. Det har ju annars nästan all övrig media gjort – deltagit i desinformations- för att inte säga propagandacirkusen. Jag har för övrigt stor respekt för UG:s arbete – ett av få ljus i det svenska journalistiska mörkret.

Jag tror att det är väldigt många som har blivit drabbade av svenska Stasi genom åren. Jag förstod också på dem när det var som intensivast att det var ”standard procedure” jag utsattes för. De hade knäckt folk förr. De var inga oskulder precis. De följde inövade och vana mönster och tillämpade utprövade metoder.

Det finns några fall som har blivit kändare än andra. Bilhandlaren Halvar Alvgard från Vimmerby som skattemyndigheten rullade över som en tio tons truck. Ännu mycket groteskare var när den korrumperade nazistflocken vällde in hos Medanalys och förstörde företaget och Lennart Ransnäs liv, under ledning av en riktig Nazist-Helga vid namn Margareta Unander, då vid Socialstyrelsen. Men jag tror framför allt att det är många, många som har blivit misshandlade och fått sina liv förstörda av statsterroristerna och som vi inte har hört talas om. Det är människor som inte har orkat eller eljest kunnat driva sin sak eller som har tigits ihjäl av vår, till stora delar och under långa tider, odugliga och korrumperade tredje statsmakt.

Vi, jag, min familj, vårt företag har kunnat hålla ut ganska länge trots periodvis vedervärdiga förhållanden. Mest beroende på att nazibröderna inte förstått hur ett sådant här företag i allmänhet, och vårt företag i synnerhet, fungerar. Det är därför de trakasserar kunderna nu under ledning av Energimarknadsinspektionens Generaldirektör Yvonne Fredriksson och chefsjuristen Göran Morén. Det är ett utslag av desperation.

Under hand som det här kriget mot den galna socialdemokratin, som Olof Palme lämnade efter sig, har pågått, har det svällt och engagerat allt fler offentliganställda.

Jag är tydligen numera för vår byråkrati, som håller på och ödelägger det här landet, närmast att likna vid käppen i myrstacken. Den enskilda myran frågar inte:

- Grabbar, har vi gjort något fel när vi har slagit upp den här myrstacken i den här killens sovrum och håller på att ta över hela huset och driva ut familjen på gatan?

Den enskilda myran går istället till anfall med samma glada humör ändå, för så gör myror. Inte heller frågar myran om det är rimligt att man bygger byråkr… förlåt myrstacken hur stor som helst och utan att fråga kräver att få ta i anspråk ALLA resurser. Men så är det. Den växer tills den tar så mycket i anspråk att den kuvade familjen till slut tar mod till sig, hämtar en spade och helt sonika kastar ut hela myrstacken.

När man väl har fått ut den, kan man välja mellan att slänga den i skogsbrynet och hålla käften, eller att ringa till myndigheterna och få hem ett koppel byråkrater, från 35 mil bort, som mot en helt orealistisk ersättning kan destruera myrstacken enligt konstens alla regler, i överensstämmelse med något verklighetsfrånvarande EU-direktiv, tillkommet i bästa välvilja, för Centraleuropeiska förhållanden.

Övertorneå den 14 januari 2011
Mikael Styrman
.