Svansen i kläm?

.
(Svar till signaturen Copkillers kommentar till bloggen ”Fågeldöden slår till”)


Ryggmärgsreflexen

Tycker Du att det var gnäll? Jag tyckte att det var komiskt eftersom det föreföll ganska tydligt den här gången hur samhällsapparatens ryggmärgsreflex fungerar. Sen försöker jag komma ihåg att skriva med glimten i ögat men det är klart att det lyckas ju inte alltid. Det beror ju på vilket humör jag är på när jag skriver. Ibland är ju tyvärr saker och ting så förtvivlat illa skötta att det inte går att undvika att bli förbannad. Det är inte farligt att bli arg och att visa det. Men det är nog farligt att bli blasé, avtrubbad och oengagerad.


Råd ges – men inte alltid goda

Beträffande den blogg Du kommenterat:
Makthavare – och därmed resten av samhällsapparaten unisont – fungerar nästan alltid likadant. Det viktigaste är att bevara lugnet och ordningen. Om medborgare blir sjuka eller dör verkar ibland göra detsamma, bara ordningen behålls.

Exempelvis något naturfenomen eller något haveri kan leda till ett behov av en snabb evakuering.
Men eftersom snabb evakuering leder till oordning, ibland panik som i sig kan orsaka skador, finns det stor risk att rådet till allmänheten blir att ta det lugnt – även om man tror att många kommer att dö i onödan då. Varför? Därför att maktapparatens egennytta ofta är det som styr rådets utformning. Bättre att folk stannar kvar på en farlig plats och dör under ordnade former än grips av nära nog panik och räddar sig. Det ligger i byråkratins väsen att formen blir viktigare än innehållet. Ordningen blir ett självändamål. Man glömmer varför man ska ha ordning.


Bättre kritisk än godtrogen

Det är hälsosamt att ha insikt om detta. Man har själv ansvar gentemot sig själv och sina närmaste för att ifrågasätta de råd och anvisningar man får. Det KAN ju faktiskt vara så i en given situation, att det råd Du får kan vara bra för någon, men väldigt dåligt för Dig själv.


Stort mörkertal

Det finns många exempel runt om i världen på att exempelvis giftskandaler tystats ned av samhällsapparaten så långt som möjligt. Då finns det säkert mångdubbelt fler fall där mörkläggningen lyckats och människor fått sina liv förstörda efter att offentliganställda och politiker inte gjort sitt jobb och enskilda drabbade inte förmått driva frågan.


Svansen i kläm?

Du är anonym – varför det?
Har Du kanske några fåglar på samvetet?
Eller är det någon annan av de senaste bloggarna som satt Din svans i kläm?

Jag vet att det finns de som tycker att det är OK att kritisera skurkstreck som S, V och MP-politiker gjort sig skyldiga till. Men att mycket skett med tyst medhåll eller aktivt stöd från M, Fp, C och KD-politiker får inte nämnas – varför det? Är skurkstreck gjorda av den senare gruppen bättre, eller mindre klandervärda, än skurkstreck gjorda av den första gruppen? Kanske det här är Din pilsner Copkiller?

Alliansen kunde kritisera missförhållanden före makttillträdet men efter makttillträdet har de visat sig mycket lite förändringsbenägna och smeker alla möjliga oduglingar medhårs. De blev tämligen snabbt byråkratins och det korrumperade rättsväsendets försvarare. Det kanske inte heller får kritiseras? Det finns kanske inga missförhållanden längre när alliansen har makten men inte mycket annat har förändrats?


Både ris och ros

Det här är min blogg och jag skriver om det som intresserar mig. Det blir med nödvändighet mycket samhällsfrågor. Men inte bara ett ämne. Den här bloggen kommer därför att handla mycket om makthavares egennyttighet och misshushållning med allmänna medel. Men inte bara om sådant. Kommer det fram ett fall där till exempel en politiker verkligen har gjort ett bra jobb, så visst kan jag skriva om det som ett positivt exempel.  Det skulle kunna vara att ha fått en insomnad del av den offentliga sektorn att fungera. Eller att ha sparat pengar åt skattebetalarna genom att effektivisera en sektor – inte genom att bara dra in servicen och ha pappersskyfflarna kvar. Det mesta som kommer från politikerhåll brukar tyvärr vara illusionisttrick – inte särskilt bra men skapande en illusion av att något bra gjorts.


Strutsmetoden fungerar inte

Jag förstår att det kan vara jobbigt för någon och upplevas hotfullt att läsa om missförhållanden. Om man ska kunna göra något åt dem måste man kunna lyfta fram dem och diskutera dem. De försvinner inte av att man sticker huvudet i sanden så man slipper se dem. I ett land med en fungerande press skulle den debatten ske i media. Nu är det tyvärr ofta så i Sverige att media har svårt att leva upp till rollen som den tredje och granskande statsmakten. Mycket av medias roll glider över till nätet. Det är bra att debatt och samhällskritik finns på nätet men det är inte bra att den organiserade granskningen är så svag.


Rosenskimmer och fågelkvitter

En del vill istället leva i en drömvärld där den offentliga sektorn kostar så mycket som politikerna uttaxerar, där rättsväsendet fungerar och skipar rättvisa, där den enskilda äganderätten är skyddad från maktfullkomliga politruker som leker gud med andras egendom osv. Om det är för jobbigt att läsa om verklighetens tillkortakommanden finns det säkert många bloggar som utmålar allt som solsken, rosenskimmer och fågelkvitter som Du kan läsa istället. Eller rök en braja. Alltid är det någon som får lite mutor då och kanske sänder Dig en tacksamhetens tanke.

Övertorneå den 6 januari 2011
Mikael Styrman
.