En svensk angelägenhet?

.
Under senare tid har det blivit på modet bland en del svenskar att agera i internationella religions- och demokratifrågor. Det tycks ofta handla om svenskar som lever av bidrag från, eller genom att på annat sätt mjölka, det allmänna på skattemedel.

Det är säkert bra att man har kurage att kliva fram och ta ställning i viktiga frågor. Men om, och hur, man gör det kräver åtminstone analys och eftertanke. Särskilt om åtgärden riskerar att leda till att andra svenskar på ett oönskat sätt kan hamna i svårigheter härför.

För en tid sedan stack den kontroversielle konstnären Lars ”Kullamannen” Wilks ut hakan genom att framställa profeten Muhammed som rondellhund. Varför han tycker att det är vare sig lämpligt, angeläget eller nödvändigt att vidta en sådan åtgärd, som ganska uppenbart skulle komma att såra och/eller kränka många muslimer har jag lite svårt att förstå eller ta till mig. Men det ligger väl nära till hands att misstänka att han, liksom en del andra kulturparasiter, gärna söker efter något att göra som kan öppna statskassans bidragskran. Med det tidvis generande krypandet för USA som Sverige ägnar sig åt, och med USA:s oförblommerade försök att på det militärindustriella komplexets initiativ försöka skapa ett världsomfattande religionskrig är det väl inte helt långsökt att han ska lyckas få upp kranen.

Ett annat aktuellt fall som åtminstone enligt medias rapportering riskerar att sätta andra svenskar i svårigheter är den svenska reklambyråns åtgärd att starta med flygplan i Litauen för att flyga in i Vitryssland och där släppa ned ett antal hundra ”demokratinallar”. Vitryssland är en diktatur som styrs av en despot. Men såvitt jag vet, är inte det genomförda en åtgärd som skulle accepteras av Sverige – inte av någon annan nation heller för den delen. Därmed inte sagt att åtgärden nödvändigtvis bör fördömas. Olika politiska psykopaters framfart kan ibland motivera okonventionella och utomparlamentariska metoders användande.

Men jag tycker mig ana, att den internationella demokratifrågans svenska bevakning börjat få en nog så tydlig slagsida. Det finns många diktaturer i världen som bör uppmärksammas och vilka länders demokratiska krafter förtjänar vårt stöd. Det svenska engagemanget tycks inte drivas av demokratifrågan. Det tycks istället med fördel rikta sig mot länder som är både små och avlägset belägna eller är betydelselösa ur handelssynpunkt.

Sålunda är det en svensk paradgren att engagera sig mot diktatur i länder som Vitryssland och Burma. I fråga om Kina är engagemanget inte lika övertygande. Där orkar svenska media inte ens granska Stora Enzos påstådda maffiaverksamhet i landet. Och den officiella hållningen och det svenska näringslivets inställning innebär ett sådant notoriskt rövslickande att man kan känna sig orolig för att de riskerar att fastna med näsan i den kinesiska diktaturens jättepempa.

Diktaturen Saudi-Arabien beväpnar vi och konsultar vi även skamlöst åt.

Gentemot den fullfjädrade diktaturen Ryssland är vår undfallenhet åtminstone sådan den nu senast demonstrerats av Carl Bildt direkt besvärande.

Sveriges relationer till diverse Östafrikanska stater och de bakomliggande orsakerna är det närmast Jönssonligevarning på.

Och beträffande de många rättsövergreppen och folkrättsbrotten, som den forna demokratin USA:s numera direkt fascistiska statsförvaltning gjort sig skyldig till efter 9/11, är Sveriges undfallenhet minst sagt generande.

Det må vara i det amerikanska militärindustriella komplexets intresse att mucka gräl i Irak, Iran, Afghanistan, Vitryssland, Jemen och med alla världens muslimer i syfte att försöka få igång ett globalt religionskrig. Men är det verkligen ett svenskt intresse att agera som amerikanska militärindustriella komplexets torped?

Det må vara att USA far fram så att en amerikan snart inte kan sätta sig ned någonstans i världen utan att riskera att flyga i luften. Men är det verkligen ett svenskt önskemål att de här psykopaterna ska fara fram så att vi också snart är i samma situation?

Gulag-Kolmården söndag den 12 augusti 2012
Mikael Styrman
.