Makt UTAN ansvar

.
Våra politiker har inrättat sin tillvaro så, att de har inflytande och makt, dock utan att besväras av kompetens och ansvar.

Folket FÅR välja dem till riksdagen, men bara genom att välja den lista med färdiga namn på, vars ordning inte går att förändra. För säkerhets skull är det politikerna själva som ensamma räknar rösterna. Tyvärr leder detta listvalssystem till att de som väljs ofta saknar såväl kompetens som ett gott förstånd. Lojalitet med partiledningen är inte nödvändigtvis samma sak som ett gott förstånd.

Det är inbyggt i demokratins väsen, att den som väljs ofta är lekman och därför ibland utan kompetens på olika områden. Men det finns ingen motsägelse i och för sig mot att den som väljs besitter såväl kompetens och hederlighet som ett gott förstånd och dessutom känner ansvar och är beredd att axla ett formellt ansvar.

Den som sitter i riksdagen och fattar beslut är dessvärre utan ansvar. Riksdagsmännen har nämligen beslutat att den som fattar beslut i vald församling inte kan ställas till ansvar.

Den som får riksdagens uppdrag att bilda regering utser en regering som styr landet. När den som sitter i regeringen vill undgå krav och förväntningar – vilket är ganska ofta, faktiskt alltid när det inte går bra – gömmer man sig bakom låtsasbestämmelser om att inte regeringen får styra tjänstemännen. Folket skulle med andra ord indirekt välja ledamöter till landets högsta beslutande organ men de skulle inte få bestämma över tjänstemännen…

Och tjänstemännen kan inte ställas till svars, dels på grund av lagbestämmelser som begränsar möjligheterna att ställa dem till svars och dels på grund av att andra tjänstemän inte vill utkräva ansvaret, eftersom de inte heller vill bli ställda till svars i sin tur.

Så här kan det naturligtvis inte fortgå. Det är värre än en elak satir imiterande folkstyre. Nivån är den som barn på grundskolans lågstadium ägnar sig åt, men som de flesta slutar med, när de växer upp. De gör regler när de exempelvis hoppar hage eller spelar kula på skolgården, men när de sedan förlorar ändrar en del av barnen reglerna under spelets gång, inte sällan med retroaktiv verkan.

Makt måste ALLTID vara förenad med ansvar – både moraliskt ansvar och straffrättsligt ansvar. Makt utan ansvar leder lätt till att hederlig och ansvarsfull ämbetsutövning får vika för korruption och kriminalitet. Det är det vi bevittnar nu i våra verk och departement när den ena efter den andra beslås med grov och förslagen kriminalitet i sin yrkesutövning och i sin hantering av skattemedel.

Men, jag tror inte att man uthålligt kan komma undan ansvar för sina åtgärder genom att utnyttja sin makt till att bestämma att man ska vara utan ansvar. Det som kommer att hända är istället att förutsättningarna och formerna för ansvarets utkrävande förändras. Inte nödvändigtvis till det bättre för den hos vilken ansvaret ska utkrävas. Åtminstone ur rättssäkerhetssynpunkt är det något problematisk och borde inte vara att föredra för någon i maktposition. Men skrupelfrihet i kombination med vanlig dumhet kan naturligtvis förleda makthavare att tro att undanröjande av formellt ansvar är en för makthavare gynnsam lösning, värd att föredra.

Inte heller tror jag att det är någon god idé att utnyttja makten till att begränsa ansvaret i tiden så att preskription har inträtt innan ansvars- eller skadeståndstalan kan föras, eller innan sådan på grund av korruption inom rättsväsende och media kan vinna gehör.

Då får vi ett samhälle, i vilket politiker och tjänstemän kan spendera
138 000 skattekronor på ”ballonger” till en obetydlig institutions omotiverade fest. Eller 185 000 kronor till samma fests ”inbjudningskort”. Den som har något innanför pannbenet är nog benägen att tro, att det inte handlar om vare sig ballonger eller inbjudningskort utan mera troligt om att beställare och leverantör ”tvättar” skattepengar. Med andra ord att de stjäl och delar på pengarna. Att man sedan använt sig av bluffbokföring är ju inte ägnat att försvaga misstanken. Det är ju för övrigt en tämligen officiell hemlighet att konsultföretag som Rejlers ofta används för ändamålet. Uppenbarligen har oskicket smittat ”festfixarbranschen” också. Hur länge har detta pågått och hur mycket pengar har skattebetalarna bestulits på? Och hur många av våra nästan oräkneliga myndigheter ägnar sig åt dylikt?

Att rättsväsendet bemöter hela cirkusen med flathet och underlåtenhet att vidta åtgärder som husrannsakan, bevissäkring, anhållande och häktning vilket regelmässigt landets småföretagare utsätts för på grund av obetydliga misstankar kan, menar jag, leda till en snar och betydelsefull samhällsförändring. Till det bättre eller till det sämre återstår väl att se och påverkas väl också av var man haft sina händer i förhållande till den offentliga syltburken.

Förmågan att använda skattepengar klokt går förlorad när ansvaret förloras. Förutom att pengarna på det sättet börjar forsa iväg okontrollerat i den ordinarie verksamheten leder utvecklingen till att politiker och tjänstemän, myndighet efter myndighet, blir oförmögna att sköta sina uppgifter på ett hedervärt sätt och förbrukar allt mer pengar för att skydda sig mot att komma i kontakt med skattebetalarna.

Om medborgarnas möjligheter att utkräva ansvar av sina politiker och tjänstemän i demokratisk och legal ordning begränsas kommer ansvarsutkrävandet att söka sig andra vägar och metoder. Detta kallar kriminella politiker och tjänstemän för terrorism och det försöker de skydda sig emot. Även det med hjälp av skattebetalarnas pengar.

Exempelvis har nu regeringen uppdragit åt SÄPO att utreda hur regeringen och dess tjänstemän ska kunna skyddas mot medborgarnas utkrävande av ansvar. SÄPO:s anställda har som många andra myndighetsanställda fel på självbilden och använder med fördel skattepengarna till att montera in tjockare skottsäkert glas i sina egna kontorsfönster. Kommer de att lyckas skydda kriminella politiker och tjänstemän från medborgare som vill utkräva ansvar? Förlåt, från ”terrorister” som det ju heter på politiskt nyspråk.

Med SÄPO förknippade politiker och tjänstemän har i likhet med den övriga offentliga sektorn inte heller något ansvar, vilket kanske ger oss en vink om hur det kan komma att gå… J

Gulag-Kolmården lördag den 18 augusti 2012
Mikael Styrman
.