Snackepellarnas och drönarnas lyxliv

.
I det svenska regeringshögkvarteret finns sedan länge en fast övertygelse om att det man gör som politiker och hög statstjänsteman inte behöver vara bra för nationen. Det räcker med att det SER bra ut när det lanseras i media. Hur det blir när snackepellarna i, och omkring, regeringen slipper lös har vi i veckan blivit påminda om.

Regeringen genom Näringsdepartementet försörjer, med skattepengar naturligtvis, åtminstone 500 drönare i två olika organisationer. 300 i Tillväxtverket och 200 i Vinnova som till skillnad från Tillväxtverket ska främja hållbar tillväxt. J

Dagens Nyheter har i veckan, hittills måndag-torsdag, lyft lite på skynket och visat oss vad man gör i dessa organisationer, förutom att leja konsulter att ta fram reklammaterial som berättar sagor om Tillväxtverkets och Vinnovas förträfflighet.

Man lever lyxliv. Man beter sig som om man har fått direktiv att leva som bekymmersfria miljonärer, men för skattemedel. Miljoner har slösats bort på interna lyxmiddagar och dito lyxkonferenser, på Sveriges finaste krogar och span. Det har med andra ord handlat om betald semester och rekreation istället för arbete. Exempelvis på Grand Hotell i Stockholm, olika hotell i Åre och Vemdalen, på Öland med flera ställen där de ägnat sig åt för verksamheten ”nödvändiga” interna verksamheter som vinprovning, bubbelpool, yoga, skoterturer, ribbåtsturer i Stockholms skärgård, älgvisning, chokladprovning och andra livets nödvändigheter som miljonärer ägnar sig åt, men för sina egna pengar. Verksamheter som de som betalar för kalaset sällan eller aldrig själva kan ägna sig åt, bör tilläggas.

Och när de inte är på konferens upptas inte tillvaron i onödan av något för nationen nödvändigt arbete. Betydande  arbetstid torde istället åtgå för att diskutera den förra konferensens äventyr samt till att planera kommande konferenser på spännande platser och bland spännande människor.

Hur har det kunnat bli så fel?

Det har förmodligen blivit så därför att regeringskansliets snackepellar har skapat två helt onödiga myndigheter och fyllt dem med partivänner och AB Släkt och Vänner, utan att förse dem med några uppdrag med mätbara mål eller resultat, annat än möjligen att förströ sig själva på skattebetalarnas bekostnad. Ett slags Almedalen som pågår hela året.

Femhundra högavlönade tjänstemän utan uppdrag och utan krav på mätningsbara resultat kan förmodligen bara sluta med katastrof, särskilt i avsaknad av kompetent och seriös ledning.

Åtminstone Tillväxtverket skapades av Maud Olofsson som numera avlöst Per-Ola Eriksson  som gårdvar i LKAB:s styrelse, med det särskilda uppdraget att se till att inte allmänheten får insyn i maffians plundring av LKAB.

Chef för Tillväxtverket blev partivännen Christina Lugnet, som hyllades i media tillsammans med sin mer namnkunnige följeslagare, Sven-Erik Bucht, för den tveksamma bedriften att med ”På Gränsen-projektet” ha lyckats ödelägga Haparandas centrum och ersätta fasta heltidsjobb i lokalt ägda butiker, med lågavlönade deltidsjobb i utsocknes och utomlandsägda butikskedjor. Företag med barnarbete i U-länder som affärsidé och främsta konkurrensmedel. Alltihop delfinansierat med de vägbelysningspengar som man undandrog det lokala elverket för att lyckas stjäla företaget från dess ägare, senare inlåst i fängelse enligt känt mönster från Putins Ryssland.  Det senare fullbordat av regeringen som påstår sig vilja gynna företagsamhet och entreprenörskap.

Utser man en chef fostrad i Sven-Erik Buchts anda  och därmed utan minsta respekt för vare sig skattebetalarna, den enskilda äganderätten, fri företagsamhet eller rättstrygghet för företagarna gentemot den offentliga sektorns brottslingar så kan det ju bara sluta på det här sättet.

Vad gör regeringen åt saken? Den brukar inte duga till att regera utan istället regeras av tjänstemännen. Förmodligen gör de som vanligt. Det vill säga att flickungen i fråga kallar till sig partivännerna som leder drönarorganisationerna vars medarbetare fått för sig att de ska leva som miljonärer på jobbet.  Sedan får vi veta att man nu ”kommit överens” om att inte äta på Grand Hotell - åtminstone inte förrän allmänheten glömt detta.

Och Tillväxtverket som kämpat så tappert på Grand Hotell, Fiskekrogen, Hesselby-, Engsholms- och Rosersbergs slott samt Copperhill Mountain Lodge och Hotell Diplomat i Åre och Storhogna i Vemdalen med flera ställen säger upp medarbetare och begär tillbaka utbetalda bidrag från företag som hunnit både få och förbruka bidragen för att skapa tillväxt i landet. Men i valet mellan att gynna tillväxt i landet och säkra fortsatt miljonärstillvaro för statens drönare är förstås valet enkelt...

Hittills har vi dock inte fått veta vilken underhållning man haft på sina lyxfester, men det kanske kommer? Däremot har vi i dagens DN fått reda på hur Christina Lugnet och hennes medarbetare ser på våra regler om offentlig upphandling. Man bestämmer helt sonika  hur mycket det ska kosta. Man budgeterar enligt vad exempelvis Grand Hotell vill ha även om det vida överskrider maximalt tillåtet pris. Föga förvånande blir då Grand Hotell ”billigast” i valet mellan tre olika lyxinrättningar.

Det var en mycket talande bild i dagens DN illustrerande Tillväxtverkets  interna konferens i Grand Hotells vinterträdgård. Synd bara, att få av de som betalar för Tillväxtverkets förlustelser och som sliter ont för att få sin tillvaro att gå ihop, har råd att läsa DN efter att ha blivit plundrade av statens torpeder, för att bekosta ”vård, skola och omsorg”.

I en privat verksamhet, möjligen med undantag för de största företagen inom konsult, bank och finans som lever gott på att plundra det allmänna skulle ett sådant beteende leda till arbetslöshet. I den degenererade statliga verksamheten som i praktiken saknar såväl kompetent som hederlig styrning leder det sannolikt inte till något substantiellt. Möjligen leder det till att den redan överbefordrade Christina Lugnet belönas med ett ännu bättre avlönat jobb som hon är ännu mindre skickad att klara av.

För några år sedan var det populärt i stora delar av den ”offantliga” (som moderaterna tyckte innan de hade makten) sektorn, som drogs med komplex över att beskyllas för att vara den tärande sektorn, att döpa sina organisationer till olika industriassocierande namn som exempelvis Vägverket - Division Produktion. Varför inte döpa om Tillväxtverkets stab till Tillväxtverket - Division Utsugning? Komplettera gärna med en logotyp föreställande maskoten ”Tillväxtverksspindeln” med sin långa snabel som den för in i sina offer och suger ut all näring ur så att all tillväxt blir omöjlig.

Med sådana företrädare och vänner som Annie Lööf samt Christina Lugnet och hennes medarbetare behöver Centern knappast några fiender. Och såväl Nya Moderaterna som alliansregeringen vilka visat prov på förmåga att förnya sig kanske på allvar ska fundera på att döpa om sig till Nya Maffian.

Gulag-Kolmården torsdagen den 2 augusti 2012
Mikael Styrman
.