Lustigt förhållningssätt till korruption

.
Efter att ha sett gårdagens Uppdrag Granskning, onsdagen den 19 september 2012, slås jag åter av vårt oskuldsfulla svenska förhållningssätt till korruption bland svenskar.

Förr var jag oftare irriterad, rent ut sagt förbannad, när korruptionshärvor rullades upp. Numera kan jag ofta finna mig istället vara road. Korruption må finnas. Det förnekar ingen. Men det är alltid de andra som är korrumperade. Inte svenskar. Och allra mest dråpliga är förstås fåntrattarna som låtsas vara rättsväsende och har till uppgift att se till att förskingrarna klarar sig. Annars kan ju inte förskingrarna betala för några tjänster.

Även när UG på ett utmärkt sätt visar hur skurkarna som har sjanghajat TeliaSonera utnyttjar den Uzbekiska Karimov-regimen till att tvätta pengar stulna från TeliaSonera, indirekt från svenska telekunder, är frågan om svenskt ansvar tabu.

TeliaSonera har med precisionen hos en värmesökande robot etablerat sig i, och expanderat sin verksamhet i, de länder som uppstod ur den sovjetiska askan. Varför? Förmodligen därför att vi också kommer från ett socialdemokratiskt system och därför väl förstår korruptionens drivkrafter. Vi har ju också under den socialistiska tiden i Östeuropa och Sovjet kunnat använda dem till att tvätta förskingrade miljarder. Mer än ett förvärv av sörmländska gods är sprunget ur framgångsrik penningtvätt.

Ändå, när vi offentligt diskuterar avslöjade korruptionsaffärer, är det tabu att påstå att det är svenska, eller nordiska, skurkar som tvättar pengar. Ärendena presenteras som om oskuldsfulla och rättrådiga affärsmän, med ett helt livs erfarenhet, blir utnyttjade av stygga diktatorer när de osjälviskt försöker rädda hem arbetstillfällen till Sverige.

Ungefär som att diskutera Palmemordet och låta diskussionen upptas av gåtan hur han kunde dö av några skott från en knallpulverpistol. En svensk politisk-ekonomisk mördare skulle förstås aldrig skjuta med en riktig pistol. På sin höjd knallpulver. Vad hade hänt? Hade någon olyckligtvis laddat bandet med för mycket knallpulver? Hade någon begått ett misstag?

I själva verket är det nästan alltid den som sitter på mutpengarna som är kung. Cash is king. Den som ”tar emot mutorna” är redskapet. Han får en del av bytet eftersom han möjliggör penningtvätten. Men det är den mutande som tar hem den helt överlägsna delen. Och i Sverige är det riskfritt för en korrumperad regering gör inget åt ett korrumperat system, vare sig i Uzbekistan eller i Sverige.

Gulag-Kolmården torsdagen den 20 september 2012
Mikael Styrman
.