Mörkläggningsregeringens äventyr

.
SVT:s Text-TV onsdagen den 12 september 2012

”Vi vill prata ut om vad som hände”

Ambassadör Jens Odlander inte bara
flög med Schibbye och Persson till
den okända ort där de befinner sig,
han är också tillsammans med dem.

- Vi vill prata ut bägge sidor om vad
som hände och jämföra berättelserna om
vad som hände de här 14 månaderna,
säger Odlander på telefon till TT.

De har också ett behov av att upp-
datera sig. Samtalet är en del av
förberedelserna inför hemkomsten,
förklarar Odlander.

- Sen är det också trevligt att till-
bringa ett par dagar tillsammans.

-----------------------

Regeringen och UD:s numera påtagliga och mer än märkliga omsorger om Johan Persson och Martin Schibbye fortsätter att roa.

Uppenbarligen känner såväl regeringen som UD stark ångest inför vad etiopierna måhända har talat om för Johan och Martin angående svenska myndigheters och/eller politikers agerande, som de har trott eller förväntat sig, att skulle stanna mellan skål och vägg.

De anmärkningsvärda omsorgerna öppnar nog för att det har funnits ett välsmort maskineri mellan Zelawi, Bildt och Lundin. Om frisläppandet beror på svenska eller etiopiska önskemål står dock, åtminstone än så länge, skrivet i stjärnorna.

Det något märkliga ”shanghajandet” av Schibbye och Persson indikerar närmast att det är etiopierna som passar på att bli av med ett onödigt ärende samtidigt med en mängd andra amnestier. I så fall kanske det skett i strid med tidigare uttryckta svenska önskemål om att de kan få ruttna bort i etiopiskt fängelse.

Eftersom budskapet från regeringen – representerad av Carl Bildt – varit att frågan inte är högt prioriterad i Sverige och att Schibbye och Persson får ”skylla sig själva” blir det, översatt och uttolkat, att etiopierna gärna kan behålla de två journalisterna tills de ruttnar eller självdör i etiopiskt fängelse. Därmed blir regeringens nu pågående charader begripliga. Det är på sätt och vis ett större problem för Carl Bildt och regeringen att de släpps än att de är fortsatt fängslade – beroende på vad de har att berätta när de träffar pressen.

I den riktningen talar även de förhållandevis lindriga påföljderna som drabbat New York Times journalister och engelska journalister som gjort samma resa. Deras påföljd blev utvisning respektive två veckors häktning följd av utvisning. Det tyder på att Johan Persson och Martin Schibbye inte har varit fängslade av den etiopiska regeringen utan av den svenska regeringen – men i etiopiskt fängelse.

I en fungerande rättsstat skulle det inte vara möjligt för ”Carl Lundin” att påverka regeringens arbete. ”Han” skulle snarare sitta i fängelse. Inte politiskt fängelse utan riktigt fängelse.

Man kan nog lugnt utgå ifrån att Schibbye och Persson nu behandlas med hela det CIA-inspirerade indoktrineringsprogrammet.

Först det subtilt framförda hotet som det innebär att de inte förs till Sverige utan till ett tredje land, om det är vad som ägt rum. I så fall är det kanske ett slags ”frihetsberövande soft” kamouflerat till välvillig omsorg.

Därefter debreafing av journalisterna för att få reda på vad etiopierna har avslöjat för dem om regeringens verkliga hållning i umgänget med etiopierna.

Sedan teambuilding och kompisskap syftande till ”vi svenskar” och ”de dumma etiopierna som plågat er”.

Därefter möjligen indoktrinering med spelad välvilja, om nödvändigt blandat med subtila hot, hela tiden mot bakgrund av att de inte kan vara säkra på att bli släppta, eller ens komma till Sverige, syftande till synkronisering av åsikter eller rättare sagt anpassning av Schibbyes och Perssons uppfattning till regeringens uppfattning.

Om kuren inte biter kan mutorna kommas att ta fram. Drömjobben och –uppdragen som de ska få för att de råkar ha precis den kompetens som regeringen, eller någon myndighet, numera efterfrågar – eller, för att bättre dölja vad som pågår – som något företag efterfrågar.

Vid behov kan smekningarna varvas med hot mot dem själva, mot deras försörjningsmöjligheter, mot deras familjers säkerhet och försörjningsmöjligheter osv. naturligtvis kommer inte hoten från regeringen. Det kommer från olika diffusa och mäktiga intressen som de ”irriterat” och som regeringen ”inte är säker på att kunna skydda dem emot”.

Det blir verkligt spännande att se, vad shanghajandet och indoktrineringen under några dagars tillämpning av den av CIA inspirerade metoder präglade av svenska psykopathandboken kan åstadkomma.

I en fungerande rättsstat skulle inte Carl Bildt, med sin – trots intellektuell briljans – dokumenterade bristande empati och sin dito oförmåga att hålla isär nationens intressen och sina privatekonomiska intressen, kunna vara regeringsledamot. Han skulle sitta i fängelse. Och då menar jag riktigt fängelse – inte politiskt fängelse.

I en fungerande parlamentarisk miljö skulle inte heller regeringen kunna sitta kvar om dess medborgare, på grund av ”Carl Lundins” inflytande, fängslas med regeringens välsignelse, men av afrikanska diktatorer, för att dölja korruption och kriminalitet i regeringen och regeringen närstående kretsar.

Gulag-Kolmården onsdagen den 12 september 2012
Mikael Styrman
.