.
Det är inte konstigt att många - även stora - länder känner sig trängda och hotade av ett allt mer parasiterande, skuldtyngt, dysfunktionellt och grovt kriminellt USA med ett allt tydligare låtsasrättsväsende och allt tydligare kriminella utpressningsmetoder mot resten av världen. Att det verkligen är så blir svårt att blunda för när man ser rapporterna om de stora investeringar som görs i Asien och kanske även Mellanamerika för att minska sin sårbarhet för amerikansk utpressning och blockader mot handelstrafik via
Bab-al—Mandab-sundet vid Röda Havets mynning,
Hormuz-sundet vid Persiska Vikens mynning,
Malacka-sundet,
Suezkanalen som förbinder Röda Havet och Medelhavet,
Panamakanalen och
Nordost-passagen norr om Sibirien.
Omställningen från att vara en suverän och ohotad stormakt till att vara en före detta stormakt som får allt svårare att suga ut och utpressa resten av världen är redan svår för ett USA allt mer tydligt på dekis. Det kommer även att bli mycket svårare.
Resten av världen försöker undkomma de amerikanska gangstermetoderna som utövas i symbios med numera gangsterstaten Israel genom att välja andra färdvägar på havet och genom att bygga ett omfattande järnvägsnät som förbinder Europa och Asien - utom räckhåll för gangsterstaterna.
USA och Israel - med blygsam och skenhelig intern opposition - väljer att intensifiera sina gangstermetoder för att hindra resten av världen från att vrida sig fri från förtrycket. Det torde vara ganska uppenbart vilka som i längden kommer att vinna den striden och vilka som kommer att komma tvåa. Däremot är det inte uppenbart hur lång tid det kommer att ta och hur hårdhänta metoder som kommer att förekomma innan gangsterstaternas makt är bruten.
Förtrycket utövas på olika sätt. Det finns mer än hundraåriga amerikanska gangstertraditioner innebärande systematiskt kränkande av andra länders suveränitet och mördande av statschefer och opposition samt kidnappning av dem för ”rättegång” i USA.
Länge utövades förtrycket - eller försvaret av friheten som man med Orwellskt nyspråk benämnde sitt förtryck, med 20-talet hangarfartygsarmador samt från 200-300 - eller möjligen fler - amerikanska militära baser i utlandet - många hemliga - även för det ibland ofrivilliga värdlandet. Det verkliga antalet låter sig inte bestämmas. Den tiden tycks nu gå mot sitt slut, mycket till följd av att det amerikanska folket tagit bladet från munnen och valt en president - med ett hov - som av de flesta andra uppfattas som både galen och grovt kriminell. Amerikanernas rättsmedvetande tycks däremot så fördunklat att man tycker att det är ganska ok med en amerikansk president som suger ut och förföljer resten av världen.
En extra spik i maffiastaten USA:s kista har förstås blivit jättebedrägeriet tillika utpressningen med de på grund av den tekniska utvecklingen numera helt odugliga F-35-planen. Det är nog inte heller det sista militärindustriella amerikanska jättebedrägeriet vi kommer att få se vecklas ut inför våra ögon. Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte har en hel del sådana avslöjanden att se fram emot, innehållande känt oduglig utrustning som sålts - eller tryckts på ”allierade” till skyhöga priser - med hjälp av till intet förpliktigande löften om ”beskydd”. Det vill säga beskyddarverksamhet som vi säger i andra sammanhang och som är den term som bäst beskriver det amerikanska geschäftet.
Tiderna förändras. Förr betraktade vi Ryssland och Kina som diktaturer som vi med rätta kritiserade. Stora folkrika nationer i framför allt Asien betraktade vi också som korrumperade demokratier eller diktaturer under framväxt. Det alltmer moraliskt förödda USA håller på att lyckas med bedriften att få oss att betrakta USA och Israel som de största hoten mot demokratin och de nyss uppräknade diktaturerna som ett mindre dåligt alternativ. Det är något av en bedrift, så solklart till USA:s fördel som våra sympatier varit ännu ganska nyligen.
Den tekniska utvecklingen tycks i det här sammanhanget vara vår vän. Det är dock kanske bara en tidsfråga innan någon grupp barfotakrigare sänker sitt första amerikanska hangarfartyg. Amerikanerna - en del av dem - är i vart fall numera mycket medvetna om vad som väntar och blir allt mer försiktiga med att närma sig kusterna för att inte få sina hangarfartyg och följefartyg sänkta. Den ännu begränsade räckvidden och nyttolasten hos drönare och liknande utrustning ger den amerikanska förtryckar- och mordapparaten ett litet fönster av tid, tills utveckligen resulterar i att avstånd till kusten inte erbjuder något skydd.
Drönare är inte med nödvändighet tvungna att starta på ”hemmaplan”. De kan starta var som helst, vilket framtiden sannolikt kommer att visa.
USA har förr om åren varit skyddade från de krig och övergrepp de själva ägnat sig åt genom landets förhållandevis avlägsna läge. Den tekniska utveckligen är på väg att åstadkomma att något sådant skydd inte längre finns. Hur långt utvecklingen kommit är självmarkerande. Vi kommer att veta när vi nås av rapporter om det första amerikanska hangarfartyget att sänkas av barfotakrigare - var som helst i världen. Nästa meddelande blir kanske rapporter om att sådana övergrepp som amerikaner hittills med illa dold stolthet utsatt resten av världen för även sker på amerikansk mark.
Om det sedan är något som är bra eller dåligt återstår att se. Förmodligen blir det som med mycket annat - ömsom vin och ömsom vatten. Klart torde i alla fall vara att anden är på väg att släppas ut ur flaskan - vare sig vi vill det eller ej.
Falun lördagen den 16 maj 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar