.
När man nu kan se vad följden - helt förväntat - blivit av Donald Trumps störande av den globala oljemarknaden med sina rent ut sagt imbecilla åtgärder i Persiska Viken med omnejd, är det svårt att inte tänka på det gamla talesättet att man inte ska kasta sten när man sitter i glashus. Men det är nog så att Trumpen är både för korkad och girig - inklusive äregirig - för att se fallgroparna.
Nästa steg i Donald Trump’s raserande av världsordningen tycks vara intensifierat Putin-kramande för att med Putins oljas hjälp försöka dölja följderna av Trumps egna åtgärder som allvarligt skadar de amerikanska väljarna. Men Putin tycks enligt rapporteringen vara måttligt imponerad av Trumps idéer att Putin ska agera städgumma åt Trump för att dämpa amerikanernas ilska mot Trump inför mellanårsvalet. Det är begripligt om ryssarna inte är roade av Trumps insatser efter att ryssarna fått det jobbigt med att försörja ryssarna själva med drivmedel efter att ukrainarna då och då lyckas slå ut ryska oljeanläggningar.
Trump tvingas nu - för att inte kastas ut från Vita Huset av avslöjanden från Putin - att piska fram Elon Musk ur skuggorna, med uppgift att begränsa ukrainarnas tillgång till satellittjänster. I skrivande oklart om det är något vare sig makthavare eller gemene man i Europa kan göra åt saken. Men en sak kan vi alla göra och det är att avhålla oss från att köpa Musks statsbidragsfinansierade produkter.
Kanske ska ryssarnas senfärdighet att nu dansa efter Trumps pipa tolkas som att ryssarna börjat betrakta Trump som en före detta tillgång? Otillförlitlig och före detta. Om inte ens ryssarna är förtjusta i Trump numera är han inte särskilt populär någonstans. I Europa börjar han vara lika populär som pesten och det är väl bara förnamnet på hur hur populär han är i Kanada, Danmark, Grönland och Iran. Hur det är med saken i Venezuela undandrar sig min bedömning främst för att det inte går att bedöma medias rapportering därifrån.
Kan man förresten klandra ryssarna om de börjar ledsna på Trump? Först kommer Trump till ryssarna för att få hjälp med att göra statskupp. Sedan utrustar jänkarna under Trump ukrainarna med robotar mm med vars hjälp de slår ut ryska raffinaderier. Sedan kommer Trump till ryssarna och gråter för att få hjälp inför mellanårsvalet med olja till amerikanerna som inte alls är drabbade av något krig. Det är ju faktiskt imponerande omusikaliskt och trångsynt. Jag kan till och med mot bakgrund av Putins trac-record tänka mig att Trump bör vara mycket försiktig med vilka dörrhandtag mm han ska röra i och vilka han bör låta bli - även i Vita Huset. Den sena historien bär rikliga vittnesbörd om hur påtagligt det hotet kan tänkas vara. Men så länge Trumpen är mer en rysk tillgång än ett ryskt sänke går han nog säker.
Jag har svårt att tro att inte USA och dess befolkning kommer att få betala ett högt pris för sin olja efter att ha släppt lös den ryska exporten. Trump kommer i vart fall inte att behöva stå för fiolerna själv.
På Internet i första hand, och även i gammelmedia, finns mycket material om hur snaran lägger sig runt Trumpens hals, gång efter gång. Men hur många snaror som än placeras ut verkar ingen våga dra åt dem. Det påminner allt mer om den gamla sagan om mössen, katten och bjällran. Många vet, eller tror sig veta, vad som behöver göras. Betydligt färre vågar göra något av värde åt dårskapen som plågar USA och resten av världen.
I decennier har vi kunnat följa förklenande berättelser om stolliga åtgärder som enfaldiga och illitterata människor ägnat sig åt i Tredje Världen. Men vi såg det inte komma att de enfaldigas åtgärder i Tredje Världen skulle framstå som rationella och väl genomtänkta jämfört med vad vi i I-Världen skulle visa oss kapabla till.
Det finns uppenbarligen inga band mellan välstånd, industriell förmåga och klok maktutövning. Sett i dagens ljus handlar det mesta nog om slumpens skördar som förklaring till vad som går bra och vad som går dåligt.
Nå, på något sätt ska alla civilisationer med tiden ta död på sig. Det vet vi numera att har skett många gånger tidigare. Av kanske anslagsvärnande skäl presenterar forskare återkommande förklaringar till tidigare civilisationers undergång - sådana som stora icke påverkbara och ganska oförklarliga klimatförändringar. Visst, sådana exempel finns säkert också. Men det kommer fram allt fler rön som tyder på att många tidigare mänskliga civilisationer har bringats till sin ände av mänsklig dårskap snarare än naturens nycker.
Det finns ett klassisk citat i olika former som kan vara aktuellt att ha i åtanke när vi studerar vad som händer i USA:
- Verkligheten överträffar alltid dikten!
Falun onsdagen den 14 oktober 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar