.
Medias rapportering från sosseriets knarklangande röstboskaps mord på en 39-årig pappa i åsyn av hans 12-åriga son i Skärholmen i onsdags är verkligen upprörande.
Dagen efter mordet ordnades en sorts minnesstund på mordplatsen. Expressen och Aftonbladet rapporterade båda, med filmade inslag, om hur Magdalena Andersson klantade till det igen. Som en magnet drogs hon till platsen och medias kameror, men struntade blankt i de anhöriga. De var inte viktiga för henne. All heder åt Expressen och Aftonbladet vilka båda skötte sitt uppdrag.
De anhöriga reagerade skarpt, vilket åtminstone delvis berodde på att de råkade vara nära vänner till 12-åriga Adrianas familj. Hon som blev skjuten av sosseriets nysvenska röstboskap i Fittja härom året. Magdalena Andersson gjorde likadant då. När medias kameror slocknade drog hon som en avlöning och struntade även den gången i de anhöriga. Därför hade de anhöriga viss insikt i hur hon kunde förväntas bete sig denna gång.
I USA brukar man tala om ”ambulansjägare”. Jurister som jagar människor som blivit skadade, i syfte att berika sig själva genom att stämma någon som kan tänkas vara vållande till olyckan. På snarlikt sätt beter sig våra politiker. De dras som flugor till en gödselstack när något inträffar som i sin tur drar medias uppmärksamhet till sig. När andra människor ser en tragisk familjehändelse verkar många hänsynslösa politiker se ett lovande fototillfälle.
Visst är det mot bakgrund av omständigheterna rimligt att regeringen företräds i en sådan här situation, i första hand av justitieministern och/eller statsministern. Men vad gör alla de andra byapolitikerna med mycket ringa uppgifter i samhället på platsen, annat än parasiterar på andras olycka?
För att återvända till medias rapportering - eller rättare sagt brist på rapportering - så undvek både Sveriges Television och TV4 att rapportera från Magdalena Anderssons parasiterande och den välförtjänta avspisning som hon belönades med. Det väcker frågor. Frågor om hur många gånger nämnda media inte uppträder som politikens granskare, utan istället beter sig som någon sorts jourhavande kompis som mörklägger politikernas oförmåga att agera på ett hedervärt sätt?
Sveriges Radio var inte bättre. Radions rapportering vid 11-tiden på fredag väcker många frågor. De hade med ett uttalande från justitieminister Gunnar Strömmer, men förbigick statsminister Ulf Kristersson med tystnad. Däremot nämnde man Magdalena Andersson, dock utan att redogöra för vad som verkligen hade utspelat sig. Sedan hade man gett mycket utrymme åt Ardalan Shekarabi, vilket framstår som ganska märkligt mot bakgrund av vad som utspelat sig på platsen. Det gav nästan intrycket att radions personal betraktade minnesstunden som någon sorts demokratitävling. Det är ju skandal att även radion mörkade Magdalena Anderssons magplask. Hon hade för övrigt ingen officiell uppgift på platsen annat än att göra reklam för sig själv. Något som givet omständigheterna inte var annat än totalt omdömeslöst. Radions inslag var värre än så. Av i bästa fall obegripliga skäl hade man valt att ta med ett inslag som närmast vilseledde lyssnaren om vad som utspelat sig kring Magdalena Andersson. Den som inte sett Expressen och Aftonbladets inslag förleddes lätt att tro att Magdalena Andersson utfört en både ädel och stridbar insats på platsen när verkligheten innebar att hon parasiterade på andras tragik. Jag lämnades med uppfattningen att det inte var oavsiktligt. Jag skulle nästan ha lust att sparka den reportern eller den redaktör som kokat ihop inslaget och göra det utan dröjsmål för att ge vederbörande möjlighet att söka ett arbete som han eller hon klarar av att sköta på ett hedervärt sätt.
Frågan är om reportern själv hade räknat ut att han skulle göra en äreräddning åt Magdalena Andersson eller om han blivit beordrad att göra det? Kanske fick alltihop slagsida för att någon helt sonika satte in inslaget i ett sammanhang där det inte hörde hemma? Om det senare gäller är det kanske fler eller andra på Sveriges Radio som behöver byta arbete.
Vad gäller övriga politiska bifigurer och linslöss skulle Muharram Demirock gjort mer nytta om han stannat på jobbet och skrivit brev till sina högt uppsatta släktingar i Turkiet, syftande till att få de grova brottslingar av turkisk och annan härkomst, vilka beretts en fristad i Turkiet, vidarebefordrade till turkiskt fängelse. Magdalena Andersson borde istället tagit sig till Botkyrka för att där nysta i det grovt kriminella näste som hennes parti förvandlats till lokalt. Ebba Bush skulle med fördel kunnat stanna på jobbet och där arbetat med bristen på kärnkraft, vilken hotar att ställa oss alla utan fungerande elförsörjning. Men det verkar vara svårt att sköta sitt arbete om det någon annanstans i länet ansamlas pressfolk…
Falun söndagen den 14 april 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar