Så mycket elakhet kring ”Lilla Hjärtat”

.

Lite förbluffad noterar jag den ilska och frenesi det utlöst bland ”rättrogna” att Melinda Jacobs - hon med rosa håret, ni vet - lanserat produkter med namnet eller med associationer till ”Lilla Hjärtat” - den lilla flickan hon var fostermor åt. Den lilla flickan dödades av sina missbrukande biologiska föräldrar efter att domstolen i upphöjd vishet kommit fram till att de biologiska föräldrarna skulle återfå vårdnaden om flickan.

Jag har själv lyft på ögonbrynet en aning, av att hon lanserade sådana produkter. Men jag har också sett hur begreppet, namnet, kommit att bli synonymt med henne själv, minst lika mycket som med den lilla till döds misskötta, för att inte säga mördade, flickan.

Men varifrån kommer denna påtagliga, upprörda animositet visavi Melinda Jacobs?

Jag kan inte undgå att tänka tanken att Melinda Jacobs ser lite för bra ut, tar lite för mycket plats, har gift sig lite för rikt, fått ett lite för fint bröllop och fått för mycket positiv uppmärksamhet. Det har nog inte mycket så mycket med något annat att göra? Möjligen då med undantag för en viss hämndlystnad och skadeglädje emanerande från människor som är involverade i den ofta inte så bra fungerande byråkratin runt omhändertagande av barn och därmed besläktade frågor. ”Du ska inte tro att du ostraffat kan komma här och sprätta och hoppa i ögonen på oss…”

En extra knorr får ärendet av att det verkligen, eller bara skenbart, emanerar från människor vilka vill ge sken av att osjälviskt arbeta för utsatta barns bästa. Det får inte gå för bra för någon annan. Då är man inte rättrogen.

Nu har i alla fall tidigare etablerade godhetsknarkare kommit över choken och återtar förlorad terräng.

Jag associerar till de skoningslösa uppgörelserna i min ungdoms Tornedalen, vilka innebar att olika kommunistiska och socialistiska sekter och falanger systematiskt klöste ögonen ur varandra. De kunde ibland alliera sig med, och samarbeta med, borgerliga som de skenbart borde ha svårare att stå ut med. Men de kunde inte tolerera varandra, trots att de med läpparnas bekännelse arbetade mot samma mål.

Tack och lov för dem själva uppnådde de inte sina mål. Hade de gjort det skulle Stalin tagit död på flertalet av dem och skickat resten till Sibirien. Så gick det nämligen för de ”troende” som flyttade från Norrbotten till Sovjetunionen för att bygga paradiset på Jorden.

Falun tisdagen den 10 februari 2026

Mikael Styrman

.