.
Många av de problem som vi brottas med i Sverige idag är sådana som skapats av pissviktiga sossar och miljöanarkister med jättehöga tankar om sig själva och sin egen duglighet. Det var detta gränslösa övermod som drev dem att importera grova brottslingar en masse från Mellanöstern, Asien och Afrika.
Naturligtvis var inte alla som kom brottslingar. Det är inte det som är problemet. Problemet är istället att inga ansträngningar gjordes för att skilja brottslingar från hederligt folk. Svenskt medborgarskap delades generöst ut inte bara till hederligt folk på flykt, på jakt efter en dräglig tillvaro, utan lika generöst överöstes grovt kriminellt slödder med svenska medborgarskap. Det har skapat ett stort politiskt, administrativt och byråkratiskt problem som vi kommer att måsta hantera. Vi kommer att hantera dem om inte problemen blir den sönderfallande svenska staten övermäktiga dessförinnan. Dock kommer hanterandet att kräva att vi gör våld på hävdvunna rättsliga principer. Men vi har att välja mellan att göra det och kasta ut den del av invandrarna som är kriminellt slödder alternativt att acceptera att slöddret får förvandla Sverige till ett nytt Libanon, Irak, Syrien eller Somalia - det vill säga till ett bestående helvete för alla svenskar.
Samhället och rötväsendet håller på att förlora våldsmonopolet. Man förmår inte längre utreda och klara upp brott. Klarar man någon gång undantagsvis upp brottet, klarar man ändå inte av att skydda medborgarna från brottslingarna. Sannolikt beror detta på att Tidelags-Geijers fördunklade moraliska grundsyn ännu genomsyrar det svenska rötväsendet.
Oförmågan att utmäta straff istället för lallande har redan lett till att staten inte längre förmår skydda medborgarna mot importslöddrets härjningar. Följden har blivit att befolkningen terroriseras. Det sprängs och skjuts i bostadsområden och bostadshus. De numera vanligtvis unga yrkesmördarna behandlas av de närmast efterblivna i rötväsendet som sosseriet lämnat efter sig, som om de vore busiga småpojkar som kastat suddgummin i klassrummet. Yrkesmördarna sätts in på SIS-hem och andra lekis, där personalen inte får kroppsvisitera dem, inte genomsöka rummen, inte hindra dem om de vill rymma och mörda fler.
Vad som kommer att hända i Sverige - och som redan rapporteras ha börjat i vissa stadsdelar - är att det blir som i Libanon och andra uppräknade länder. När samhället inte förmår sköta sitt ansvarsområde - trots mycket höga skatter - kommer människorna att tvingas göra det själva. Det ger sig självt att inga höga rättssäkerhetsprinciper kommer att respekteras när medborgarna själva måste svara för säkerheten i bostadsområdena. Det blir förmodligen ungefär som nu när nysvenskarna slipper lös i bostadsområdena med maskingevär, möjligen mer omfattande. I den dystopiska framtiden, som med rådande utveckling inte är långt borta, kommer maskingevären inte enbart att bäras av knarklangarnas yrkesmördare utan även av bostadsområdenas milis.
I många sammanhang konfronteras vi med hur långt det är mellan den godhjärtade dumhetens ambitioner och bristande självinsikt å den ena sidan och den bistra verkligheten å den andra sidan. Ett sådant exempel behandlade media igår.
I ett hyreshus i Limhamn i Malmö har man problem med återkommande attentat som riktar sig mot yrkeskriminella bosatta i fastigheten. Attentaten drabbar naturligtvis alla boende. Bostadsföretaget har försökt vräka de kriminella men har fått nej i Hyresnämnden och Hovrätten. Det är ännu ett exempel på hur långt det är mellan sosseriets utopiska samhällsbygge och den bistra verkligheten som övriga boende i huset måste leva i. Verkligheten innebär att domstolarna med allas(?) bästa för sina ögon tvingar de hederliga att fortsätta att leva under terror, därför att det samhälle som sosseriet lämnat efter sig bara skyddar yrkeskriminella - sosseriets bröder.
Det blir naturligvis svårt att bevara respekten för det svenska rötväsendet under sådana förhållanden. Det kanske inte är domstolarnas ambition, men följden av deras arbete när de utan att protestera mot regelverket förmodligen gör sitt bästa, är naturligtvis att de fungerar som värvare för ett sätt att lösa problemet vilket innebär att övriga boende så småningom tar saken i egna händer. Lite beroende på vad övriga boende drabbats av kan det i värsta fall resultera i att övriga boende hänger de kriminella boende i närmaste träd. Det hör inte till vanligheterna i Sverige, men så har man tvingats hantera problemen i andra länder när staten kollapsat i oduglighet. Mycket talar för att det kommer att gå på snarlikt sätt i Sverige. Förmodligen är den verkligheten dessutom närmare i tiden än de flesta tror.
När det väl blir så kommer det att bli intressant att följa hur spillrorna av den svenska rättsstaten kommer att förhålla sig till de övriga boende. Kommer rötväsendet att söka lagföra de boende utan att spara någon möda, trots att man själva övergett de boende, eller kommer man att titta bort och låtsas som om det regnar?
Om man begränsar synfältet till det enskilda fallet förefaller det rimligt att rötväsendet tittar bort, men vad kommer det att innebära för samhället i stort, när förfallet når därhän att rättsordningen måste upprätthållas av enskilda medborgare som tvingats ta lagen i egna händer av ett rötväsende som försjunkit i oduglighet?
En, som jag tycker, intressant fråga är vilken relationen kommer att bli mellan nysvenskarna och det svenska rötväsendet och polisen, om situationen blir den som vi nu kan förvänta oss? Utvecklingen hittills talar starkt för att den svenska polisen kommer att visa sig fortsatt oförmögen att skydda medborgarna mot grova kriminella. Möjligen visar de sig bättre på att upprätthålla lagens ordning visavi de boende som drabbas av de kriminellas härjningar och försöker värja sig mot dessa. Om det inträffar - vad kommer i så fall att bli följden i relationen mellan de boende och polisen? I Libanon, och andra länder som nysvenskarna kommer ifrån, har följden blivit fraktionsstrider innebärande att olika fraktioner bekämpar varandra, kanske med hoppande lojaliteter.
I utkanterna av Göteborg har vi redan sett kriminella upprätta vägspärrar. Troligen en direkt följd av att polisen och rötväsendet inte vill eller törs utmana de härskande klanerna. Uppenbarligen var man då lite före sin tid. Men rätt tid behöver inte vara långt borta. Den svenska polisen är inte jättestor och troligen inte välutbildad i stads- och gerillakrigföring. Dessutom är man utspridda över landet. De gängkriminella är sprungna ur kretsar där gerillakrigföring ibland bedrivits i generationer. De är dessutom inte utspridda över landet som polisen är. Det säger måhända något om styrkeförhållandena. Polisen är möjligen lätt beväpnad vid en jämförelse med de kriminella.
Falun lördagen den 13 maj 2023
Mikael Styrman
.
