Alla heliga kors beskyddare

.
Det är frapperande hur alliansregeringen redan efter relativt kort tid vid makten blivit alla heliga kors och begravda hundars beskyddare. Vad beror det på? Beror det på att man tror att väljarna bara ville ha det så? Välja en ny beskyddare menar jag. Skulle verkligen inte väljarna vilja att statliga korruptions- och andra skumraskaffärer, som Obol till exempel klaras upp? Eller beror det på att alliansen närstående politiker i så hög grad, och under så lång tid, varit delaktiga i besluten som skapat många av de verkligt krassliga kor och begravda hundar som nu poppar upp stup i kvarten, att det därför är känsligt att rota i frågorna? Kan det i så fall vara en långsiktigt hållbar policy att bara försöka dra ett täcke över rötan?

Å ena sidan går det verkligt bra för Sverige. Det brukar sägas med viss envishet av finansminister Anders Borg och Mr Fuck-it-all-up, alias Bo Lundgren, mannen som räddade vårt kriminella bankväsende med våra pengar och som förra året var över och föreläste och försökte förstöra även det amerikanska bankväsendet.

Å andra sidan går det inte bra för vår omvärld. Men Sverige är extremt exportberoende. Minst sagt motsägelsefullt.

Vidare synes Sverige inte ha råd att få tågen att fungera - om det nu är en fråga om råd, vill säga. Trots en sträng vinter är vår största isbrytare, Oden, uthyrd till oljeprospektering i Antarktis - knappast rumsrent? Varför det - om det går så bra för Sverige? Om Sveriges politiserade skatteverk och dito bankväsende samt vårt degenererade och politiserade rättsväsende tiger regeringen som muren, trots att Afghanistan snart är det enda land vi skulle kunna exportera vårt rättsväsende till, om villkoret är att åtgärden ska leda till en förbättrad rättssäkerhet i mottagarlandet.


Märkliga besparingar

Inom privat- och bruksflyget krockar vi numera hela tiden med minst sagt märkliga besparingar. Samtidigt som det finns mänskligt dödkött i överflöd i allehanda låtsasmyndigheter, som inte utför något för nationen nyttigt arbete, och som i bästa fall inte gör så mycket skada, utöver att slösa bort ett betydande antal miljarder skattekronor, sparar våra flygplatser nålpengar på det märkligaste sätt.

För några år sedan skojades det i ett humorprogram i TV - minns tyvärr ej vilket - om att man hade gjort en statlig utredning och i den konstaterat, att den enda svenska flygplats som går med vinst är Arlanda och att man därför beslutat stänga alla andra flygplatser!

Nu närmar vi oss detta läge...


Stora utförda investeringar, stora fasta kostnader - små rörliga kostnader

Med flygplatserna är det ganska speciellt. De har kostat hundratals miljoner skattekronor att bygga - per flygplats. Numera stängs de, ibland flera gånger per dag, så fort det inte förekommer någon reguljärtrafik. Samtidigt måste de hållas i skick tills reguljärflyget ska starta eller landa. Fältet ska skötas, säkerheten ska upprätthållas, värmen är på osv. Man har med andra ord i stort sett hela kostnadsmassan kvar. Men man stänger för service åt allmänheten samt privat-, företags- och bruksflyget. Man finns med andra ord bara till för sig själva. Personalen åker hem för några timmar och återkommer senare. Om någon, trots alla dessa av skattebetalarna genom samhället gjorda investeringar, behöver nyttja den service som dessa flygplatser är uppförda för att tillhandahålla, är det förenat med förseningar samt dryga kostnader och utryckningsavgifter. Alternativet är att sätta anställt folk och dyra egna eller inhyrda flygmaskiner att vänta i timtal eller i sämre fall över natten. Detta inverkar menligt på flygbranschens möjligheter att klara sina åtaganden.


U-landsskimmer

Det skapar även ett djupt olyckligt U-landsskimmer över Sverige, vilket säkert inte är värt att ikläda sig för den blygsamma besparingens skull. Betänk, att det aktuella flyget ofta transporterar inflytelserika beslutsfattare, som i sitt jobb har till uppgift att fatta beslut i frågor som är av stor betydelse för Sveriges utveckling, för vilka det är mycket svårt för piloten att förklara, hur de svenska flygplatserna fungerar, trots världens högsta skatter, utan att känna sig som, och av beställaren identifieras som, en minibussförare på den kenyanska savannen.

För att ta sig över landet, eller bara en del av landet, är det numera för en sådan flygoperatör en grannlaga uppgift att försöka planera sin verksamhet så, att den kan upprätthållas trots de närmast obegripliga hinder som staten reser för verksamheten. Men verksamheten består i huvudsak av beställningstrafik och sker ofta med kort varsel, vilket är själva anledningen till att beställaren anlitar flyg. Den låter sig därför sällan påverkas alltför mycket ens av den bästa planering.

- Säg, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd - måste det vara på det här sättet?
Kan man inte spara in dessa i sammanhanget närmast snuspengar på någon statlig meningslös nonsensverksamhet istället, så att våra flygplatser kan upprätthålla sin service till allmänheten, privat-, företags- och bruksflyget?

Övertorneå den 29 december 2010
Mikael Styrman
.