.
I SvD, även på nätet, kan man läsa ”Tågparadiset heter Schweiz”.
Som många av oss vet, och säkert ännu fler misstänkt, är hela det här spektaklet som utspelar sig kring de svenska järnvägarnas sammanbrott onödigt.
Det är klart att problemen varken är nya eller en nytillträdd Catharina Elmsäter-Svärds fel. De är istället följden av ett politiskt etablissemangs klantigheter under decenniers tid. Men, för att kunna göra något åt det räcker det inte med att vara en tröstande coach för ett underpresterande knattelag.
För att kunna göra något åt det måste man ta rätt på pengarna som slösas bort av ett onyttigt och egennyttigt system och styra över dem till järnvägsdrift. Till det behövs möjligen en den svenska järnvägens Margaret Thatcher. Är Catharina Elmsäter-Svärd en svensk Margaret Thatcher? Det får framtiden visa.
Därutöver kan det även visa sig angeläget att styra över pengar från ett planerat ”Krematorium Stockholm” eller ”Förbifart Stockholm” som de vildaste optimisterna kallar det, och som mycket få kommer att åka med.
Övertorneå den 24 december 2010
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Intressant förvisso, ffa eftersom den inte är sann. Snön stoppar tåg vare sig de befinner sig i Alaska- våra breddgrader - eller Schweiz.
http://www.20min.ch/ro/news/suisse/story/28718586
Här är en nyare. Det gäller att kolla runt lite o inte svälja allt med hull o hår. Dt finns även artiklar om varför tågen stannar i Alaska pga att snöflingorna - vilka är elektriskt laddade - fastnar på rälsarna, bildar isklumpar och får tåg att spåra ur. Men den får du hitta själv. Lite får du jobba själv.
Ja då är vi där igen Mikael Styrman. Järnvägen i Schweiz, som jar haft förmånen att trafikera ett antal gånger, är till största delen statlig, d v s offentlig. Alltså kan det inte vara ägandeformen som är felt, utan hur ägandet används. Jag har ingen aning om vad som är skillnaden på sverige och Schweiz, men i grunden käns vi rätt lika, till och med rätt rika.
Svar till Anonym:
Se separat blogg med rubriken ”Is på rälsen”.
För övrigt är det självklart, att om det kommer tillräckligt med snö blir tågtrafiken störd.
Särskilt om man inte utrustar järnvägen för att klara is och snö.
Tror man att 3.087 pappersvändare på kontoret ska skydda mot snö då är det inte så konstigt att tågen stannar.
Det är märkligt hur man kan avveckla driftorganisationen och bygga ut kontorsbemanningen i Sverige.
Säkert går det att hitta fler ställen där järnvägen inte fungerar.
Men vi behöver ju inte söka dåliga exempel att jämföra med.
Den svenska järnvägen fungerar ju redan dåligt.
Istället behöver vi söka reda på dem som får järnvägen att fungera och lära oss av dem.
Det där att försöka lura i folk, att det fungerar dåligt överallt och inte går att göra bättre, det fungerar nog inte längre. Det tillhör en svunnen tid.
Det verkar som om Du försöker luras med vett och vilja. Dessutom utan att veta vad Du pratar om.
Svar till Stoppa smot och heja HV:
Nej, vi är nog inte riktigt där...
Som jag också framhållit är det i mycket en personfråga om en verksamhet blir bra eller dålig i såväl offentlig som privat regi. Det finns bra offentliga verksamheter precis som det finns dåliga privata - ingen regel utan undantag.
Men det privata systemet har typiskt sett vissa fördelar över det offentliga.
Offentligt driven verksamhet kan fortsätta att finnas till även utan att leverera de tjänster och nyttigheter som den ska tillhandahålla. När den degenereras tvingar man bara kunderna att sitta i mörker om man distribuerar el, vänta i köer om det gäller sjukvård och vänta på centralen eller perrongen om man kör tåg. Sen blir man fler på kontoret, färre på golvet och behöver få mer skattemedel.
Ett privat system har typiskt sett fördelen att vara självrensande. En privat servicelämnare som slutar fungera upphör att existera därför att kunderna/patienterna/resenärerna vänder sig till någon annan. Därför blir det privata systemet friskare. Det kan bara finnas till om människor blir nöjda.
Sen finns det specialfall som skiljer sig från huvudregeln. Blandsystem där den offentliga parten har tillgång till tjuv- och rackarknep och med hjälp av ett korrumperat politiskt system kan försvåra för sina privata konkurrenter.
En privat servicelämnare i en offentlig servicelämnares roll gör inget privat bransch. Det är fortfarande ett offentligt system. På samma sätt har en privat servicelämnare som av egen kraft blir mycket stor och dominerande svårt att hålla sig flexibel och lyhörd mot kunderna.
Jag menar, vad är det egentligen för skillnad mellan Vattenfall, Eon och Fortum?
Schweizarna är ännu rika men vi faller fritt i välståndsligan.
Det är för många som skor sig i den offentliga sektorn utan att tillföra något till nationalhushållet.
Skicka en kommentar