.
Jag såg tisdagkvällens ”Veckans Brott” som mest handlade om bakgrunden till rättsväsendets och rättspsykvårdens tragikomiska parodi i Quick-fallen.
Som en röd tråd genom alltihop löper auktoritetstro och åsiktsanpassning, liksom straffrihet för busarna och förföljelse mot den som vågar vara kritisk och invända mot stolligheter och skurkstreck i den offentliga administration.
Om inte busarna kunde förlita sig på kumpanernas beskydd skulle vi inte ha några Göran Lambertz-typer i Högsta Domstolen. De skulle istället sitta i fängelse.
Men nu har vi ju ett rättsväsende som innebär att snart sagt all brottslighet som utövas i den offentliga sektorn är straffriförklarad. Och då får vi dras med fall som Quickmålen, Catrin Da Costa, Cats Falck och Lena Gräns, Carl Fredrik Algernon, Telia, Vattenfall och Ekfors Kraft - för att nu bara nämna några.
Stockholm onsdagen den 27 november 2013
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man kan ju bara undra vem som ligger bakom morden, Göran lambertz tycks ju kunna hora ner sitt namn hur mycket som helst för att skydda mördarna, men intressant tv blev det iallafall. /Jonas.
Skicka en kommentar