Politikerbarn på objudet besök: 2. Telefonsamtalet

.
Dagarna efter branden den 23 april 1988 flöt på i vanlig ordning. Mycket att göra med jobbet och även med de vanliga svinhuggen från avundsjuka, missunnsamma och maktgalna byapolitiker. Men den 9 maj ringde alla larmklockor. Då blev jag uppringd av Birgit Slunga vid Haparanda-polisen. Hon frågade mig om det fanns el till fastigheten som hade brunnit. 

- Vad i helvete är det som pågår, tänkte jag? Har inte polisen tagit reda på det redan på branddagen? Hur sköter de egentligen den här mordbrandsutredningen?

Här är det på sin plats med en liten bakgrundsinformation, för att de läsare som saknar erforderlig lokalkännedom ska kunna förstå förutsättningarna för rättsskipning i Haparanda :

Johanna Spolander, som tillsammans med en Leinos flicka brände ned huset är dotter till Svante Spolander.

Svante Spolander var lokal Centerpolitiker. Han var också känd för att han var den som var Primus Motor bakom sikfesten i Kukkolaforsen, vilket främst visade sig genom att han var den som gick runt och samlade in alla pengar från de olika försäljningsställena under festdagarna. Som brukligt skedde aldrig någon räkning - vare sig av pengar ut eller in och det skrevs heller aldrig några kvitton som visade någon överhuvud taget hur mycket pengar som flöt in. Man kan säga att det gick till som i många andra idrottsföreningar. Några utnyttjar systemet, andra utnyttjas. Med den skillnaden dock att i Kukkola IF tog det mer än två år innan redovisningen av intäkter skedde. Det kunde med andra ord ha förflutit två ytterligare sikfester innan någon annan än Svante kunde veta utfallet av årets evenemang. Inte så lätt att granska då. Tyvärr gick sikfesterna allt sämre ekonomiskt. Svante drev även jordbruk. Eller rättare sagt Anders Frankki drev jordbruket Spolander & Frankki. Att få skit under naglarna var inte riktigt Svantes melodi. Han sprang istället på politiska möten och deltog i olika sammankomster där det vankades kulturpengar. Åtminstone tills han fick ”köpa” Kukkolaforsens Restaurang & Konferens av Haparanda Kommun för en spotstywer utan att någon annan fick vara med och bjuda.

Lasse Spolander, bror till Svante Spolander. Men Moderat. Även han kommunpolitiker men även oppositionslandstingsråd med gott om fringisar som inte behövde deklareras.  Bland annat periodvis med uppdrag i den lokala polisstyrelsen. Lyckades en gång med bedriften att samma dag rösta både för och emot Ekfors Krafts koncessionsansökan. I samband med ett tidigare försök att dra in Ekfors koncession, vilket var olagligt, skulle nämligen en skärrad nationalsocialdemokrati demonstrera politisk enighet över blockgränserna, varför man skyndsamt lät allehanda politiskt utnämnda koryféer få koncessionsansökan på remiss - när koncessionen redan var indragen(!). Handläggningen skedde med sådan brådska att det blev möte i frågan i Haparanda Kommunfullmäktige och i Länsstyrelsens styrelse, där Lasse Spolander också satt, samma dag. Nu bar det sig inte bättre än, fritt ur minnet, att Lasse Spolander deltog i Länsstyrelsens styrelses möte på förmiddagen och där röstade mot Ekfors koncession. Medan han färdades i den politiska gratisbilen till Haparanda fick han veta att det kommer en ”vitbok” i frågan, varigenom de politiska turerna skulle komma att bli kända för allmänheten. Det föranledde honom att senare samma dag rösta för koncession till Ekfors i Haparandas Kommunfullmäktige. Det kanske kan tilläggas  att vid den tiden var Carl von Ribbentrop moderatledare vilket kanske förklarar både det stora egennyttiga svängrummet och avsaknaden av ideologisk stringens.

Tillsammans utgjorde bröderna Spolander således en betydande, kanske avgörande, del av den politiska ”oppositionen” i Haparanda. Mygelgubbarna i Göteborg kan slänga sig i väggen. De har mycket att lära om mygel och kriminalitet av Haparanda och Övertorneå kommuner.

Inom poliskåren i Haparanda var de flesta, enligt uppgift,  släkt med varandra och med bröderna Spolander. Det är inte så lite Appalacherna eller Sicilien över Tornedalens kommunpolitiker och det spiller över på andra verksamheter.

Haparanda Kommun är en av de evigt röda kommuner som har sin egen ”Göteborgsanda” men som inte yvs så mycket om det offentligt. I nästan alla tider har de ”borgerliga” politikerna i Haparanda varit till salu, gått i Nationalsocialdemokratiskt koppel och blivit generöst belönade härför.

Åklagare i målet var Thor-Bertil Mjörnerud. Det är för mig obekant om han var släkt med någon av de inblandade men klart är, att han liksom många andra åklagare inte hyste något tvivel om att han var en politisk lakej och att det var anledningen till att han fick vara åklagare över huvud taget.

Thor-Bertil Mjörnerud var gift med Thea som jobbade på Skatteverket och var känd i bygden för sin förmåga att godtyckligt klämma åt småföretagare.

Så, när nu alla har nästan alla rollerna klara för sig kan vi fortsätta.

Varför blev jag då så upprörd av detta samtal från polisen? Jo, det förklaras av att jag inte endast var skadelidande fastighetsägare. Jag var även eldistributör i området. Och det kan ju minsta barn lägga ihop att om polisen ringer till fastighetsägaren, tillika eldistributören, nästan tre veckor efter branden och frågar om det fanns el, så är det i akt och mening att sabotera polisutredningen. Så här kom det att presenteras av Birgit Slunga i polisutredningen:

Det kan, och bör, framhållas att polisutredningen inte i första hand är till för att slå fast vad som är oklart utan istället är till för att slå fast vad som är klarlagt. Och om ett hus brinner ned, oavsett vem som är ägare och vem som är distributör, undersöker polisen genast elleveranspunkten för att klara ut om huset har kunnat börja brinna på grund av elfel. Det sker OMGÅENDE. Så har polisen i Övertorneå och Haparanda kommuner gjort i varje fall av husbrand inom vårt distributionsområde - undantagslöst - utom just i detta fall.

Ännu var inte polisutredningen färdig, men onekligen hade det hänt något med polis- och åklagarväsendets ambitioner. Jag vill inte onödigtvis ge någon möjlighet att anklaga mig för att vara konspiratoriskt lagd, genom att påstå att de politiska mygelkvarnarna hade börjat mala redan på branddagen. :-)
Men, vad tror läsaren att hände med polisutredningen efter att polisen på branddagen hade följt spåren till politikerfamiljen Spolanders och frågat ut flickorna?

Läs fortsättningen på ”Politikerbarn på objudet besök” här på bloggen.

Stockholm söndagen den 17 november 2013
Mikael Styrman
.