Jakten på en ny Svarte-Petter

.
Generaldirektörernas uppgift i sönderfallande verksamheter som elnätsdrift, kärnkraftsdrift, järnvägsdrift, telekommunikationer och juridik är att skydda ministern och därmed regeringen. Generaldirektören får sina direktiv som i princip går ut på att göra det bästa av situationen, smådutta lite grann, hålla katastrofen för dörren och se till att det inte kostar några pengar. Skiten ska träffa generaldirektören när det sedan med en viss automatik går åt fanders. Generaldirektörens främsta uppgift är med andra ord att vara en slags politikens ”bodyguard”. Må vara ofta påtagligt mindre bildfager än Kevin Costner i filmen med nyss nämnda namn. I gengäld blir generaldirektören väl försörjd till döddagar när den omöjliga uppgiften så småningom leder till att han eller hon får sparken och GD blir verksamhetens skenbara Svarte-Petter.

Trafikverkets Generaldirektör Gunnar Malm duckar när media söker honom för att få en kommentar till de många farliga järnvägssträckor som han har känt till och som tågen lika förbannat spårar ur på.

Det tyder på att han redan vet att han kommer att få sparken. Dröjsmålet med att utse hans efterträdare beror förmodligen på att regeringen ännu inte har hittat någon som dels framstår som trovärdig i rollen och dels är beredd att plocka upp stafettpinnen och bli den nya Svarte-Petter.  Att anställa någon som ska få ordning på järnvägen, återinföra en kultur som innebär att lös räls skruvas fast och att igensnöade spår plogas, verkar inte finnas på den politiska dagordningen. Kanske vet inte regeringen att alternativet till att administrera ett sönderfall, på väg mot sammanbrott, är att stoppa sönderfallet, återinföra yrkeskunnande, kompetens och arbetsmoral, allt för att få, i detta fall, järnvägen att fungera.

Regeringen Reinfeldt tycks vara sin egen moral, kompetens och taktiks fånge.

Övertorneå fredagen den 22 november 2013
Mikael Styrman
.